Pannhuset i Fagervik - Murberget CollectiveAccess System

Pannhuset i Fagervik
Timrå socken, Timrå kommun
PROGRAM FÖR RESTAURERING AV EXTERIÖREN
Länsmuseet Västernorrland
Kulturmiljöavdelningens rapport nr. 2002:17
Bodil Mascher

Innehåll Sid.
SAMMANFATTNING 3
1. INLEDNING
1.1.Bakgrund och förutsättningar 4
1.2. Historik 4
Industrisamhället Fagervik 4
Pannhuset/Verkstaden 5
Pannhusets senare funktion 8
1.3. Beskrivning av byggnaden 8
1.4. Kulturhistoriska värden 9
Garagedörrarna 9
1.5. Sammanfattning av föreslagna åtgärder 10
2. UTREDNING
2.1. Mark 11
2.2. Byggnad 11
2.2.1. Grund 11
2.2.2. Fasader 11
2.2.3. Puts 11
2.2.4. Fönster, valv 12
2.2.5. Dörrar, portar 12
2.2.6. Tak 12
2.2.7. Takavvattning 12
2.2.8. Övrigt 13
3. ÅTGÄRDSFÖRSLAG
3.1. Mark 14
2.2. Byggnad 14
3.2.1. Grund 14
3.2.2. Fasader 14
3.2.3. Puts 14
3.2.4. Fönster, valv 15
3.2.5. Dörrar, portar 15
3.2.6. Tak 15
3.2.7. Takavvattning 15
3.2.8. Övrigt 15
KÄLLOR 17
FOTOBILAGA
BILAGA: Uppmätningsritning Fasad/Plan/Sektion Gery Byggkonsult
2
2

SAMMANFATTNING
Fagerviks ångsåg med fyra ramar uppfördes år 1881-82. Ångsågens två bredvidliggande
pannhus byggdes sannolikt vid samma tid och är synliga på ett fotografi som togs i samband
med att en ny ångsåg byggdes upp, då den gamla brann ner.
Det västra pannhuset där skorstenen stod, finns ej kvar. Det östra pannhuset som inrymde
ångpannerum och reparationsverkstad, ägs Timrå kommun, som vill restaurera byggnaden
och använda den som samlingslokal för idrottsföreningen. Huset har ett stort identitetsvärde
för invånarna i Fagervik.
Pannhuset har stått öde en tid efter att den använts som lagerbyggnad och verkstad för
fabriken, och under 1970- talet som traktorgarage och hyvleri. Samtidigt har byggnaden inte
förändrat sin karaktär som industribyggnad. Huset är ej tillbyggt, planlösning och takhöjd är
bevisligen, enligt brandförsäkring från år 1900, bevarad med tunnvalvslaget rum i det f d
ångpannrummet. Dessa egenskaper ska bevaras vid den planerade ombyggnaden och den
ursprungliga exteriören ska rustas upp. Beställaren vill återställa den ursprungliga södra
gavelfasaden. Detta innebär ett bortmonterande av garagedörrarna, som har ett kulturhistoriskt
berättigande, eftersom de ger en intressant information om byggnadens förändrade funktion
under 1970- talet. Antikvarien har accepterat detta, eftersom det är av hög vikt att byggnaden
kan användas, vilket kan vara avgörande för byggnadens fortlevnad och eftersom beställaren
och övriga intressenter (föreningsverksamhet) har visat ett stort intresse för den tidiga
industritiden och har en hög önskan om att återställa fasaden.
Exteriört har fasaden äldre spritputs som är handpåslagen, vilket märks på ytstrukturen.
Putsen har omfattande putsnedfall och fogar har vittrat men ska bevaras så långt det är
möjligt. Delar som kan bevaras ilagas med puts av liknande struktur som originalet
(handpåslagen). Man ska använda spritputs av ren kalk som avfärgas i brutet vitt med ren
kalkfärg. Tegelmur är ett bra underlag för spritputs men den ska vara väl avvattnad.
Putsen ser ut att ej bestå av modern spritsten, ej heller sjögrus utan den spritade strukturen har
troligen uppkommit genom tekniken. En traditionell slamningsgrund med mycket vatten kan
nämligen få samma struktur och då har man troligtvis slagit på bruket med samma teknik men
utan spritsten.
Användningen av ren kalkputs motiveras med att man såväl får ett material som en teknik
som är traditionell och autentisk. Det går lätt att göra smärre lagningar. Det rena kalkbruket
kan både uppta och avge fukt, som inte stängs inne med risk för frostsprängningar och
saltvandring och materialet är eftergivligt. Åldrandet är förutsägbart, vilket gör att underhållet
bättre kan planeras. Det ligger också ett antikvariskt värde i att vidmakthålla en teknik som är
sedan gammalt beprövad.
3
3

1. INLEDNING
1.1. Bakgrund och förutsättningar
Länsmuseet Västernorrland har av IFK Timrå fått uppdraget att upprätta ett
restaureringsprogram och en byggnadsdokumentation av en industribyggnad i Fagervik som
ägs av Timrå kommun. Byggnaden ska användas som samlingslokaler för idrottsföreningen
med plats för industrihistorisk utställningslokal.
Uppdragsgivaren och Länsmuseet Västernorrland ingick ett avtal om att programmet skulle
omfatta arkivstudier, byggnadsdokumentation och riktlinjer för en kulturhistorisk restaurering
av exteriören. Arbetet omfattar 54 timmar inberäknat rapportarbete. Arbetet redovisas i
föreliggande rapport av Bodil Mascher. Arkitektfirman Gery Byggkonsult AB i Sundsvall har
anlitats för att utarbeta lokalprogram.
Ärendets d.nr. är 2002/00250.
1.2. Historik
Industrisamhället Fagervik
Fagervik är ett litet samhälle som växte upp i samband med sågverksetableringen längs
sundsvallskusten under 1800- talets andra hälft.
Fagerviks ångsåg med fyra ramar uppfördes år 1881 på initiativ av grosshandlaren Paulus
Wikström i Stugun och 1883 bildades Fagerviks Trävaru AB. 1895 utökades sågen till 7
ramar. Man byggdes även ett hyvleri med två hyvlar. Efter P. Wikströms död drevs
sågverksrörelsen av hans barn.
Sågen brann ner år 1900 men återuppbyggdes och elektrifierades. Den sämre konjunkturen
fick dock bolaget att gå i konkurs år 1905. Sundsvalls träkols AB tog över sågen under några
år och anlade även ett antal kolugnar.
Därefter förvärvades sågen av Wifsta varfs AB, som rev sågen och anlade en sulfitfabrik. En
situationsplan inför uppbyggnaden från 1909 finns bevarad på Merlo arkiv. Fabriksepoken
varade under tiden 1912 – 67.
Kring sågverket och senare fabriken växte Fagervik upp som många andra oreglerade
sågverksamhällen. Man byggde där det gick att bygga och ingen hade bil som man måste
anpassa gatunätet till. Man gick till fots eller åkte cykel på vägstumpar och slingriga gator.
När Wifsta varfs AB övertog Fagerviks Trävaru AB förvärvade bolaget även mark av
Bergebönderna, som avstyckades och såldes till de anställda. Runt Fagervik växte
egnahemsbebyggelse upp och blev den dominerande bebyggelsetypen i samhället. I det s k
Köpenhamnsområdet som började byggas redan under sågverkstiden, utgjorde
”Rödbyggningen” en av de sällsynta bolagsägda arbetarbostäderna i Fagervik. I och med
4
4

fabrikens tillkomst började man från sekelskiftet 1800/1900 bygga på en bergsknalle närmare
fabriken, området kallades Stenhammaren. Intill Stenhammaren fanns ”Kråkstan”. Namnet lär
ha sitt ursprung i en gammal benämning på ångermanlänningar, som tydligen flyttat till den
delen av samhället. Därefter började man bebygga längs Lövuddsvägen – ”Glöden” - och på
åkermark mot Sörberge som köptes av bönderna. Bebyggelsen väster om Stenhammaren
tillkom främst under senare tid.
Idag finns rester av fabriken och enstaka villor kvar samt herrgården från sågverkstiden..
Pannhuset/Verkstaden
Fagerviks ångsåg byggdes åren 1881-82. Såghuset och de bredvidliggande maskinhusen är
synliga på fotografier från denna tid. År 1899 inträffade en stor brand då det nya såghuset
uppfördes.
Fotografi troligen från sekelskiftet 1800 / 1900 som visar såghuset och det idag kvarvarande maskinhuset /
verkstaden (fönstrens placering i övervåningen), det andra tycks vara skymt bakom såghuset. (SCA.s arkiv).
5
5

Arbetare och förmän framför den nya ångsågen som uppfördes efter branden år 1899. Idag återstår
endast maskinhuset / verkstaden längst till vänster på bilden.
6
6

Plan över de två maskinhusen markerade med svart som står parallellt med hyvleri (1) och såghus (2). Mellan
maskinhusen fanns en smal korridor som ej syns på denna bild. Skorstenen på det rivna ångpannhuset (3-4) är
utmärkt som en vit kvadrat (8). Den finns ej kvar. Siffrorna 6-7 markerar nuvarande maskinhus som ska
restaureras. Hallen märkt 6 anges som ”ångpannehus” (med välvt innertak) och sträcker sig från södra till norra
gaveln (Brandförsäkring).
Tidigast kända ritningar är planer över sågverket och maskinhusen från år 1900 som
upprättades i samband med en brandförsäkring. Byggnadsritningar har inte påträffats. Vem
som ritade byggnaden är således okänt, men principritningar till sågverk och fabriker kunde
upprättas av ingenjörsfirmor specialiserade på området. Murare, stenläggare och även
timmermän tog exempelvis ångbåt från Stockholm för att bygga upp ångmaskinhus och
7
7

installera ångmaskiner vid de närliggande sågverken i Vivsta varv (kontrakt mellan
Vivstavarv och Bolinders Mekaniska Verkstad från 1858 och 1873).
Gustaf Fröling, verkmästare vid Vivstavarv f. 24 09 18 har berättat att när han var i 16-17
årsåldern ålder var det så blött och gyttjigt på marken kring fabriken att man måste gå på
spångar som lades ut av plankor. Nuvarande väg ner till maskinhuset fanns ej, endast spångar.
Marken bestod av bakaved längst ut.
Sågverket revs efter att Fagerviksfabriken byggdes men byggnaderna finns utritade på
situationsplaner från 1911 (brandförsäkring 02422 22 62 01, Timrå sn) respektive 1912
(Merlo arkiv). Till skillnad från de tidigaste pannhusen i svenska sågverk som var inrymda
inne i sågverksbyggnaden står dessa båda maskinhus i separata byggnadskroppar ett stycke
från såghuset. Kvar finns idag endast det östra pannhuset.
Pannhusets senare funktion
Under fabrikstiden användes maskinhuset som lagerdepå. Då togs de stora portarna upp på
södra gavelväggen och väggen förstärktes med betong. På 1970- talet hyrde Gustaf Fröling
den västra delen av byggnaden med tunnvalv i taket för åkeriverksamhet och Frölings son
inhyste arbetsfordon i denna del av byggnaden under en tioårsperiod. För detta ändamål tog
man upp något större portar. Man ser spåren av de lägre, tidigare överliggarna igensatta av
betong. Golvet utgjordes av jordgolv med kolstybb, varför Frölings gjöt en betongsula i den
västra maskinhallen för att kunna ha traktorer och maskiner därinne. Den östra delen av
byggnaden hade tidigare använts av Vivstavarv som elektrisk verkstad och pärlspont med
hyllplan hade monterats på västra tegelväggen. I övrigt var väggarna vitputsade. Vid samma
tid som åkeriverksamheten startade tillverkning av plastbåtar i den östra delen av byggnaden
och hyllinredningen med pärlsponten på väggen revs. Haldo Andersson i Fagervik, som under
1970- talet hyrde östra hallen av Vivstavarv, drev sedan ett hyvleri i lokalen under en period
(muntligt Gustaf Fröling).
Under en kort period på 1990- talet ägdes maskinhuset av en privatperson. Då revs de breda
profilerade gesimserna i samband med att man avtäckte taket med trapetskorrugerad plåt.
1.3. Beskrivning av byggnaden
Pannhuset är en långsträckt byggnad med rektangulär plan. Huset som har en våning och
vind, är avtäckt med sadeltak. Tegelväggarna är spritputsade och avfärgade i en vit kulör.
Arkitekturen är klassisk och regelbunden. Fasaderna är jämnt indelade i höga smala
rundbågade muröppningar (fönster och dörrar) med slätputsade omfattningar. Västra
långfasaden är helt sluten och saknar dörrar och fönster. Södra gavelfasaden är idag igensatt
med två stora dubbelportar. Den hade enligt äldre fotografier haft samma utseende som den
norra gavelväggen har, dvs. fyra rundbågade muröppningar (fönster och en dörr). Båda
gavlarna är markerade med en kraftig slätputsad gesims och kopplade rundbågefönster.
Långsidornas gesimser knackades ner för några år sedan när trapetskorrugerad takplåt lades
på.
8
8

1.4. Kulturhistoriska värden
Byggnaden omfattas av varsamhetskravet i Plan- och Bygglagens tredje kapitel. I kapitlets 10
paragraf står:
Ändringar av en byggnad ska utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och
dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas
tillvara.
Vid planerade åtgärder vid industribyggnaden skall således hänsyn tagas till de
kulturhistoriska värden som byggnaden besitter.
Exteriört har fasaden handpåslagen äldre spritputs, vilket märks på fasadernas ytstruktur, som
är av teknikhistoriskt intresse. Byggnaden är en god representant för industriarkitektur från
denna tid. Gesimser och dekorativa putsdetaljer med markerade gavelpartier är sådana
karaktäristiska drag. Samtidigt som det finns omfattande upprustningsbehov, har byggnaden
inte förändrat sin karaktär som industribyggnad. Huset är ej tillbyggt, planlösning och takhöjd
är bevarad med valvslaget rum i det f d ångpannrummet. Ytskikt, stomme och byggnadsdelar
utgör intressant historiskt material med dokumentvärden. Sist men inte minst har
industrimiljön ett stort identitetsvärde för invånarna i Fagervik.
Garagedörrarna
Man planerar en caféverksamhet vid byggnadens södra ände. Utomhus utmed södra och östra
fasaden vill man ha utesittplatser, där föräldrar och andra kan uppehålla sig under
ungdomarnas träningspass etc.
Dessa planer har orsakat en diskussion kring de stora garagedörrarna på södra gaveln.
Garagedörrarna blev insatta på 1970- talet när en åkeriverksamhet och
hyvleri/plastbåtstillverkning startade. Garagedörrarna har ett kulturhistoriskt berättigande
eftersom de ger en intressant information om byggnadens förändrade funktion. Nuvarande
garagedörrar blev dock insatta i andra hand, de sattes in när nya verksamheter under en
tioårsperiod pågick i byggnaden. Tidigare garagedörrar, som också var sekundära, har varit
mindre.
Beställaren och övriga intressenter (föreningsverksamhet) har visat ett stort intresse för den
tidiga industritiden och har en hög önskan om att återställa även den ursprungliga södra
gavelfasaden. En sådan åtgärd kommer att tydliggöra byggnadens arkitektur som helhet.
Denna arkitektur är dock inte omistlig, det finns ett flera exempel i länet på liknande
industribyggnader.
Ett återställande av fasaden innebär att garagedörrarna måste bortmonteras. Antikvarien har
accepterat detta, eftersom det är av hög vikt att byggnaden kan användas, vilket kan vara
avgörande för byggnadens fortlevnad. Ett villkor är i så fall att garagedörrarna noggrant
dokumenteras.
9
9

1.5. Sammanfattning av föreslagna åtgärder
• Vid lagning eller vid behov omputsning av spritputs och slätputsade detaljer ska rent
kalkbruk användas som slås på enligt gängse traditionella hantverksmetoder så att
handpåslagen struktur bibehålles.
• Gesimser, bågfris och övrig putsutsmyckning som är typisk för industriarkitektur från
tiden kring sekelskiftet 1800/1900 ilagas / återställes likt originalet och med stortegel i
befintliga dimensioner. Södra gaveln återställs eventuellt till ursprungligt utseende efter
gamla fotografier. Om man väljer att rekonstruera nedre delen av södra gavelväggen ska
garagedörrarna dokumenteras.
• De äldre dubbeldörrarna med omfattningar och färgrester har dokumentvärde och ska
bevaras, liksom delar av fönstersnickerier.
• Ursprunglig regelbunden fönstersättning med rundbågade fönster ska bevaras.
• Restaurera befintligt falsat skivplåttak, som finns under nuvarande tak och montera
stuprör och vattkupor tidstypiska för sekelskiftet 1800/1900 (se 3.2.7.)
• Interiört ska takhöjden behållas samt ångpannerummets välvda tak, som enligt
brandförsäkringar är ursprungligt.
• Karaktären av två avlånga hallar med avskiljande hjärtvägg, som också är ursprungliga
ska bevaras.
• Pärlsponten i taket i östra rummet ska bevaras. Nytillkomna beklädnadsmaterial bör
ansluta till byggnadens tidigare funktion och utseende, exempelvis pärlspont som också
funnits i hyllinredning.
10
10

2. UTREDNING
2.1. Mark
Marken är sannolikt utfylld med bakaved och var för femtio år sedan sank men är idag
torrlagd. En vägstump som anlagts under senare år leder ner till byggnaden. Det ligger en stor
mängd bråte, betongdelar och järnskrot kvar kring byggnaden.
2.2. Byggnad
2.2.1. Grund
Byggnaden vilar på stengrund. Marken lutar från grunden.
2.2.2. Fasader
Murade väggar av 1 ½ stens stortegel avputsade med spritputs och slätputsade rundbågade
dörr- och fönsteromfattningar. Väggarna avslutas upptill av en tunn putsdekor (bågfris) och
kraftigt profilerad och slätputsad takgesims med tegelstomme.
Väggen mot väster som är helt sluten uppvisar skarvar efter igensatta muröppningar som
verkar ha varit sekundära (inga valvbågar syns).
2.2.3. Puts
Spritputsen är handpåslagen, vilket märks på ytstrukturen. Den är påslagen direkt på
tegelstommen. Putsen består även av sekundära lagningar, hårdare på sina ställen med
troligtvis en kalkcementblandning som bindemedel.
Putsen ser ut att ej bestå av modern spritsten, ej heller sjögrus utan den spritade strukturen har
troligen uppkommit genom tekniken. En traditionell slamningsgrund kan nämligen få samma
struktur och då har man troligtvis slagit på bruket med samma teknik men utan spritsten.
Enligt vissa teorier kring spritputs håller man för troligt att spritputsen från början uppkom
genom att använda denna speciella teknik som ger strukturen. Det ska ändå kallas spritputs.
Spritputs är en robust och hållbar putstyp. Den befintliga kan vara ursprunglig eftersom
putstypen också förekom vid slutet av 1800- talet när byggnaden uppfördes.
Skador
Fasaderna har ett omfattande putsnedfall och fogbruket saknas bitvis. På vissa ytor syns skikt
av ojämn stockning och grund. Takgesimserna har rivits ned, troligen i samband med
omläggning av nytt plåttak med utskjutande takutsprång.
11
11

2.2.4. Fönster, valv
Fönstersättningen är regelbunden. Östra långfasaden är indelad med 6 rundbågade
muröppningar (fönster och en dörr). Norra gavelfasaden har 4 rundbågade muröppningar
(fönster och en dörr). På vardera gavel sitter två kopplade rundbågefönster och ett litet runt
fönster under nocken. Fönstren har enligt äldre fotografier haft dekorativa spröjsverk, som
idag saknas. Snickerierna var enligt uppgift målade i en rödbrun kulör (G. Fröling). Träbågar
finns delvis kvar.
2.2.5. Dörrar, portar
En dubbelport av stående bräder med kryssförstärkningar och rundbågade omfattningar i
samma skala som fönsteromfattningarna finns på gavelfasaden och på östra långsidan.
Den gamla dubbeldörren på norra gaveln har traditionella färgpigment på dörrblad och
dörromfattning. Färgerna går i en kulör som bränd terra / ockra samt en brunröd nyans
(dörromfattning). Dessa kulörer anses ha funnits på dörrar och fönstersnickerier under större
delen av 1900-talet (Gustaf Fröling).
Stora sekundära dubbelportar sitter på södra gavelfasaden. Cementfyllningar är sannolikt spår
efter igensatta lägre dörrar.
2.2.6. Tak
Svart trapetskorrugerad plåt som är lappad. Plåt är troligtvis också det ursprungliga
takmaterialet; i maskin- och pannhus användes ofta hållfasta och eldsäkra byggnadsmaterial.
Skorsten saknas.
Under nuvarande takplåt sitter svart falsad järnskivplåt av litet format, vilket idag är
mycket ovanligt och har därför ett högt kulturhistoriskt värde. Det är svårt att utifrån äldre
fotografier avgöra det ursprungliga takmaterialet men järnskivplåt har varit
vanligt i industrimiljöer. Det idag ovanliga småplåtsformatet har förekommit sedan 1700-
talet men också ända in på 1900- talet.
2.2.7. Takavvattning
Takavvattning saknas. På äldre fotografier ser man tidstypiska skarpvinkliga
stuprör.
Skador:
Takplåten har mekaniska plåtskador i norr på västra takfallet.
12
12

2.2.8. Övrigt
Järnskodda muröppningar i fasaderna, liksom järnsmide på dörrar och annat smide från den
tid verksamheter pågick i byggnaden ska bevaras.
13
13

3. ÅTGÄRDSFÖRSLAG
3.1. Mark
Markområdet bör snyggas upp på ett sådant sätt att att industrimiljön blir avläsbar.
Industrilämningar bevaras med slyröjning omkring. Skyltning av området.
3.2. Byggnad
3.2.1. Grund
Markytan kring grunden får sänkas om vattenavrinningen ej fungerar tillfredställande. Vatten
ska rinna från fasaderna. Sly och buskar röjs bort från husväggarna.
3.2.2. Fasader
Ta ej upp nya öppningar i murarna.
Vad gäller södra gavelväggen kan den återställas till ursprungligt utseende efter gamla
fotografier varvid de stora sekundära portarna monteras bort och ursprungliga fönster-
/portöppningar muras upp, så som huset såg ut när det fungerads som pannhus.
Ett annat alternativ, eftersom det finns behov av ökat ljusinsläpp, är att behålla
garagedörrarna. Innerdörrar ev. delvis uppglasade, kan monteras.
3.2.3. Puts
Återställ de spritputsade fasaderna med handpåslagen spritputs av ren kalk som avfärgas i
brutet vitt med ren kalkfärg. Tegelmur är ett bra underlag för spritputs men den ska vara väl
avvattnad. Putsen ska bevaras så långt det är möjligt, tvättas rena och ilagas med puts av
liknande struktur.
Omputsningen ska göras av personer med stor erfarenhet av denna metod. Det kan
förekomma cementinblandning i fogbruket men ur antikvarisk synpunkt ska ren kalkputs
användas, helst av vedeldad våtsläckt kalk. Det finns även metoder att göra ett traditionellt
hydrauliskt bruk, som samarbetar bra med våtsläckt kalk. Hydrauliskt bruk, även traditionellt
kan blandas till, ska endast användas som fogbruk eller innerst mot stommen på speciella
ställen, exempelvis nederst där putsen går ända ner till mark och väggen är utsatt för
uppstigande markfukt.
Med ren kalkputs får man såväl ett material som en teknik som är traditionell och autentisk.
Underhållet blir ofta lättare då smärre bättringar kan göras och skador på underliggande
stomme kan undvikas. Det rena kalkbruket kan både uppta och avge fukt, som inte stängs inne
med risk för frostsprängningar och saltvandring (kalkbruk har cirka dubbelt så hög
14
14

diffusionskoefficient som kc-bruk) och materialet är eftergivligt. Kalkbruket skadar inte
underliggande stomme pga. alltför hård vidhäftning och åldrandet är förutsägbart, vilket gör
att underhållet bättre kan planeras. Det ligger också ett antikvariskt värde i att vidmakthålla en
teknik som är sedan gammalt beprövad.
Traditionellt kalkbruk framställs med våtsläckt kalkdeg, vilket är det bästa alternativet ur
kulturhistorisk synpunkt. Ett annat alternativ är att använda ett modernt, men rent kalkbruk
utan cement- eller plasttillsats. Fabrikstillverkad kalk är torrsläckt och släcks exakt med den
mängd vatten som går åt till reaktionen. Kalk som bränns i roterugn är inte heller traditionell.
Traditionellt kalkbruk - Materialbeskrivning
Till traditionellt kalkbruk och kalkfärg används kalk som bränts i vedeldad kalkugn och
släckts enligt gammal hantverkstradition i vatten och/ eller markgrav under längre tid med ett
överskott av vatten till våtsläckt kalk Ca (OH)2. Den våtsläckta kalken s k gotlandskalk, säljs
på burk och håller en hög kvalitet.
3.2.4. Fönster, valv
Återanvänd och bevara befintliga snickerier så långt det är möjligt. De är oftast av hög
kvalitet. Rengöring och ommålning av befintliga snickerier efter ett linoljebaserat system.
Rekonstruktion av tidigare färgsättning, alternativt kulör som bättre överensstämmer med
arkitekturen, efter samråd med antikvarie.
Där snickerier saknas: Nytillverka fönsteromfattning fönsterbåge och spröjsverk. Försök hitta
rätt dimensioner och utförande efter samma typ som befintliga snickerier. Där förlaga saknas
gör en rekonstruktion efter äldre fotografier. Målningsbehandling, se nedan 3.2.4.
Handtillverkat glas monteras.
3.2.5. Dörrar, portar
Gamla färglager utgör ett intressant kulturhistoriskt material som har dokumentvärden därför
ska dörren ej renskrapas. Lös färg tvättas bort och därefter målas dörr och snickerier med ett
linoljebaserat system enligt tidigare färgsättning. Efter samråd med antikvarie utses lämplig
färgleverantör som blandar färgen med traditionella pigment efter exempelvis NCS system.
3.2.6. Tak
Utredning om järnskivplåten är i bra skick eller kan restaureras. Bortmontering av
trapetskorrugerade plåten, som är delvis skadad och nyligen tillkommit.
Gammal skivplåt är möjlig att underhålla med traditionella material och metoder dvs.
blymönja (eller likvärdigt rostskyddsgrund) och ren linoljefärg, vilket innebär ett enklare och
långsiktigt mera ekonomiskt underhåll. Korrugerad och delvis skadad plåt rostskyddas, lagas
och tätas i stället för att bytas ut. Äldre delar av järnplåten ska återanvändas där den passar.
Om byte måste ske ska ren järnplåt eller förzinkad järnplåt användas och nya plåtdelar ska
likna originalets storlek och tekniska utförande, exempelvis samma falstyp.
15
15

3.2.7. Takavvattning
Montera tidstypiska fotrännor med skarpvinklade stuprör och utkastare, konisk tratt och
handsmidda rännkrokar som var vanligt vid sekelskiftet 1800/1900. Takets och
takavvattningens utseende har stor betydelse för helheten.
3.2.8. Övrigt
Den kvadratiska järnskodda igensatta öppningen nära mark på västra fasaden är spår efter en
axelledning som gick till det bredvidliggande rivna pannhuset. Den ska bevaras liksom övrigt
järnsmide.
Järnskodda muröppningar och järndetaljer behandlas mot korrosion och målas enligt ett
linoljebaserat system. Eventuell rost skrapas och borstas. Därefter kan man tvätta med
alkaliskt avfettningsmedel, exempelvis femprocentig kaustiksoda- eller ammoniaklösning.
Lösningsmedel måste sköljas noga med rent vatten. Järnet målas när det är helt torrt med
zinkrik grundfärg, blymönja eller likvärdigt. Därefter täckmålas med linoljebaserad färg.
16
16

KÄLLOR
Litteratur
Althin, Torsten: Wifsta Varf 1798-1848, Stockholm 1948
Att bygga vidare. Program för kulturmiljövård för Timrå kommun, 1995.
Bladh Curt: Fagervik - en plats i Sverige, 1983.
Chandra, Satish: Architecture and ancient building materials, Del 2 Building materials, ännu
ej tryckt år 2001 (Chalmers / Högskolan Gotland)
Hjort, S.O, Kjellberg, H, Åkesson, K: Traditionell kalkfärg, Arlöv 1998.
Holmström, Ingmar: Byggnadsteknik för lång livslängd, Stockholm 2000.
Höglund, Helge: Såg vid såg jag såg, Sundsvall 1957
Industriminnen i Västernorrland. Del 2. Västra och nordöstra Medelpad, Sundsvalls museum
1979 - 1986.
Arkiv
Merlo arkiv, Timrå: F Ia ; Handlingar rörande sågverk mm.
Topografiska arkivet, Länsmuseet Västernorrland.
SVAR, Databas brandstodsbolag, Tarifföreningen, försäkr. nr. 00240 226 201 och 02422
226201, Timrå sn.
SCA:s fotoarkiv.
Muntliga källor
F d verkmästaren Gustaf Fröling, Sörberge.
17
17

18
18