Samverkan mellan polis, sjukvård, SOS Alarm och räddningstjänst ...

Förord
Över en miljon människor dör varje år i suicid. Det är fler än alla som dör i
krig plus alla som mördas. I Sverige handlar det om två fullastade
Estoniabåtar, som sjunker varje år. När nu rädslan för att tala om suicid
sakta minskar börjar folk förstå vilket oerhört samhällsproblem detta är.
Psykiatrikerna har förstått att depressioner är en viktig bakgrundsfaktor.
Diagnostik av depressioner och behandling med farmaka och psykoterapi,
framför allt kognitiv sådan, är effektiv suicidprevention. De attackerar den
känslomässiga, affektiva, sidan av suicidaliteten.
De kognitiva aspekterna, dvs tankar, föreställningar och språk om
suicidalitet har tidigare inte ägnats så stor uppmärksamhet. Vad tänker en
kvinna som står på ett broräcke högt över den kyliga vattenytan eller den
hårda landbacken? Skall jag eller skall jag inte hoppa? Är mitt liv
meningslöst eller finns det en gnista av hopp? Hon talar med sig själv om
sitt förestående suicid. Hon försöker förstå det, försöker finna ord som är
meningsfulla för henne just då, försöker hitta en väg ut ur situationen. Hon
söker efter sitt eget språk om sin suicidalitet, efter suicidalitetens språk.
Här kommer nu en ström av ny kunskap, nya ord. Den gamla bilden "att
vara instängd i ett hörn" har ändrats lite och blivit "att vara fångad i en
fälla". Numera vet man en hel del om hur den suicidala människan kommit
dit, om hennes destruktiva sätt att tänka, som inte leder någon vart, men som
gör henne isolerad både från omvärlden och från sin egen livsglädje.
Man har både psykologiska test och behandlingsmetoder för olika faktorer
som medverkar till detta.
Om den suicidala människan inte finner ord för att hålla sina destruktiva
känslor på avstånd överväldigas hon av dem. Att bli överväldigad av så
starka känslor att man inte hinner hantera dem är ett psykiskt olycksfall. Det
är inte konstigare än att bli överväldigad av så starka fysiska krafter att man
inte hinner hantera dem, t ex när en förare möter en snabbt uppdykande
långtradare på fel sida av vägen. Det är ett fysiskt olycksfall.
Räddningstjänst och polis har viktiga uppgifter vid både fysiska och
psykiska olycksfall, såväl i den akuta fasen som i det förebyggande arbetet.
Denna rapport tar dessa uppgifter på allvar. Författarna inser att det handlar
om hotande död och att insatserna måste vara snabba, samordnade och med
klara ansvarsregler.
Rapporten pekar också på att den som utses att föra förhandlingarna med
den suicidala personen måste vara utbildad för detta. Han måste förstå
suicidalitetens språk. Rapporten har redan bidragit med en ny bild av den
suicidala situationen: Att ta sig själv som gisslan. Liksom i andra
gisslandramer ställer personen sitt liv på spel för att uppnå det hon just då
upplever nödvändigt för ett meningsfullt liv.
3