Emåns avrinningsområde - Vattenmyndigheterna

10 (124)
anlades järnbruk i bl.a. Bruzaholm, Pauliström, Ädelfors, Hagelsrum och Fågelfors. God
tillgång på vattenkraft och sjö-/myrmalm var två grundläggande faktorer vid järnbrukens
etablering. Emåområdet är och har varit ett starkt kärnområde för möbel-, snickeri- och
träindustri. Denna verksamhet förekommer generellt över hela området, men orter eller
bygder med särskilt många möbelindustier är bland annat Virserum, Nässjö och Bodafors.
Tillgången på vattenkraft styrde lokaliseringen av de tidiga snickeri- och möbelfabrikerna.
Detsamma gäller Emåområdets handpappersbruk, drygt ett tiotal har funnits. Ett av landets
fåtaliga krutbruk anlades vid Emåns strömmar i Fliseryd 1741. Mekaniska verkstäder m.m.
har också använt vattenkraft, exemplen från avrinningsområdet är många. Vid garverierna och
färgerierna behövdes rik tillgång till friskt och klart vatten, vilket är orsaken till att de ofta
ligger vid sjöar och vattendrag.
Emån har varit en så kallad Kungsådra (Wikipedia). En kungsådra fick enligt lag i äldre tid
och fram till 1983, inte stängas av eller överbyggas. Anledningen var att fisket, sjöfarten eller
flottningen i kungsådran inte skulle hindras. Begreppet kungsådra är tidigast känt från 1442.
Senare reglerades i lag att en viss del av vattnet skulle passera förbi och att en viss
avstängning var tillåten. Fisket har haft en stor betydelse för Emåborna, i alla tider. Lax och ål
har huvudsakligen fiskats men speciellt är att även pärlfiske har bedrivits.
Emåområdets strandområden har varit gynnsamma på grund av återkommande
översvämningar och har därför nyttjats som ängar till förmån för boskapsskötseln.
Vattensystemen har även under senare tider, inte minst under 1800- och början av 1900-talet
utsatts för omfattande sjösänkningsföretag. Under samma period rensas och rätas många
vattendrag. Större dikningsföretag hänger samman med jordbrukets expansion. Före 1880talet
var det framför allt i avrinningsområdets Jönköpings läns del som sjösänkningar
företogs. Ett stort och tidigt företag var Tjurkens sjösäkningsföretag (1846-1869) som
omfattade sänkning av sjöarna Stensjön, Tjurken, Väckelsjön, Försjön och Myresjö samt
Lannaskede och Broby åar. Dikningsföretag och sjösänkningar inom avrinningsområdets
Kalmar läns del utfördes huvudsakligen under perioden 1880-1960. Men t.ex.
Tigerstadskanalen byggdes redan på 1820-talet. Stora insatser (regleringar) för att mildra
översvämningarna i Emådalen inom Kalmar län påbörjades under senare delen av 1800-talet
och accelererade under 1900-talet med de stora invallningsprojekten. En sjö som ”försvann”
är Ryngen som sänktes på 1880-talet och numera är en av sydöstra Sveriges största hävdade
våtmarker.
Vi vet att flottning förekommit, även om många spår av den är på väg att försvinna.
Flottningslämningar finns bland annat i både Jönköpings- och Kalmardelen av Sällevadsån.
Emåns huvudfåra nedströms Järnforsen har varit allmän flottled (1897-1963). Ledens sträckte
sig från Kungsbro i närheten av länsgränsen, ned till pappersbruket i Emsfors. Att det vid
sekelskiftet 1900 flottades ganska mycket i de vattendrag som inte var allmän flottled framgår
av landshövdingens (i Jönköpings län) s.k. femårsberättelse. Sjöar och vattendrag har även
använts för andra transporter, t.ex. fraktades sjömalm från Nömmen på Solgens is, för
vidaretransport landvägen till Bruzaholms bruk.
Den infrastrukturella påverkan har genererat ett stort antal broar i Emåområdet. Brobyggena
representeras idag av ett antal kvarvarande stenvalvsbroar som är estetiskt och arkitektoniskt
tilltalande byggnadsverk Det finns även fina exempel på träbroar och tidiga betongbroar inom