Emåns avrinningsområde - Vattenmyndigheterna

Vixen, Solgen, Mycklaflon, Storesjön, Vallsjön, Bellen, Grumlan, Flen, Linden, Saljen och
Hulingen.
Merparten av dessa sjöar är belägna inom Jönköpings län.
8 (124)
Avrinningsområdets omgivning, beräknat på 30-200 meter från vattendragen, är enligt
följande: 50 % skogsmark och 20 % åkermark. Beräknat på upp till 30 meter från
vattendragen är fördelningen: skogsmark 43 %, våtmark 20 %, åkermark 14 % och öppen
mark 13 %. Skogsområdena domineras av barrskog, främst gran. Avrinningsområdets
geologiska förutsättningar är uppdelat i jordarter och berggrund. Dominerande jordart är
generellt olika typer av morän. Kalmardelen av avrinningsområdet innehåller tunna
jordtäcken på berg eller berg i dagen. Dalgångarna kännetecknas av leriga eller lätta sand- och
mojordar. Berggrunden består huvudsakligen svårvittrade graniter men även inslag av
vulkaniska bergarter (Förslag till åtgärdsprogram för Södra Östersjöns vattendistrikt –
underlagsmaterial. Åtgärdsförslag för Emåns avrinningsområde. Vattenmyndigheten för
Södra Östersjöns vattendistrikt 2009).
1.2 Vattnets kulturhistoriska betydelse
Kulturlandskapet varierar i avrinningsområdet. Detta är naturligtvis styrt av den diversifierade
terrängen, som i de västra delarna domineras av sydsvenska höglandet och i de östra delarna
innehåller mer låglänta slänter med bördiga dalgångar. Under den förhistoriska tiden används
vattendragen som resurs för fiske och jakt. Det är även här som vi huvudsakligen finner
boplatserna från jägarstenålder och bondestenålder. Fynd av flint- och bergartsredskap i och
vid vattnets kanter är vanliga. De äldsta spåren är troligen från cirka 6000 år f.Kr., då jakt och
fiske och samlande utgjorde den centrala näringen i en mer rörlig ekonomi. Eventuellt
förekom en mindre grad av agrar näring i slutet av jägarstenåldern. Utifrån
inventeringsresultat på 1990-talet framstår platser vid sjöar i låglandet längre österut i
avrinningsområdet som mycket attraktiva. Järnsjön, Gnötteln, Hulingen med flera och Emåns
vattendrag är kända ställen för till exempel trindyxor och andra lösfynd från den perioden.
Även sjön Solgen i Jönköpings län har varit uppehållsplats för en äldre stenåldersbosättning.
Till exempel utgör Markestad en av få kända större boplatser i den delen av Jönköpings län.
Den yngre stenålderns eller bondestenålderns ekonomi karaktäriseras av en mer jämn och
bofast agrar hushållning. I regel uppträder även boplatserna kring sjöar och vattendrag i
avrinningsområdet. Under den yngre stenåldern tas även andra lägen i landskapet i anspråk.
Dessa lägen är fortfarande vid slätterna men även en bit från sjö- och åstränder mot höjder
och sluttningar en bit upp i terrängen. Fyndplatser och boplatser från neolitikum eller
bondestenålder är vanliga längs vattendragen i hela avrinningsområdet. Fynd av mer unik art,
depåoffer, har gjorts vid Tingebro i Högsbytrakten, Virstad och Lixhult i Högsby socken och
Klockeström, Fliseryds socken m.fl. Gemensamt för många av fynden är att de hittats i eller
vid strömsträckorna i åarna i samband med att till exempel dammar anlagts där under senare
tid. Vid strömpartierna har fisken sannolikt fångats och ljustrats i någon form av fasta fisken.
Under bronsålder ökar trycket på jordbruk- och boskapsnäring. En fortsatt expansion i
dalgångarna men även i höglandsområdena äger rum. Höjdområdena av osvallad morän är
mycket lämpliga för lågtekniskt jordbruk där marken är genomsläpplig under regnperioder
och binder fukt under mer torra perioder. De tidigaste formerna av områden med
röjningsrösen speglar förmodligen ett användande för bete och odling som flyttats omkring i