Emåns avrinningsområde - Vattenmyndigheterna

38 (124)
av skvattramtyp, sumpskog och topogent kärr. Gölekärret har en säregen karaktär betingad av
de många gölarna. I kärret förekommer mjukmattor av både fattig och intermediär typ. I den
senare växer höstspira, kärrspira och olika krokmossor. Enligt tidigare uppgifter finns det
stora mängder slåtterblomma i drågen, vilket vittnar om kärrets tidigare betydelse som
ängsmark. Påträffade fågelarter inkluderar järpe och spillkråka. I sydvästra delen av området
finns dikningsingrepp. Diket har inte underhållits och håller på att återgå till ett grundare och
mer naturligt stadium. Myrkomplex utgörs av kärrmarker kring Silverbäcken som på vissa
ställen även rinner genom små gölar. Enligt en storskifteskarta har området sett ut på detta sätt
åtminstone sedan 1700-talet. Området ansågs då som odugligt pga. sin sumpiga karaktär, men
1/3 av området kunde ändå hävdas som äng. I områdets norra del finns rester efter torpet
Silverbäck, till vilket det hörde fuktiga starrika ängar. Namnet Rödgölemossen samt
noteringarna att det till torpet hörde åkermark av ”Rödjord” kan tyda på att det i dessa
kärrmarker förekommer järnmalm. Några lämningar efter järnutvinning har dock inte
påträffats. Området finns med i den nationella myrskyddsplanen (H4) och hela området ligger
inom riksintresse för naturvård (Rödgölemossen och myrmosaik vid Kyllensjöarna) samt
inom naturvårdsplan klass 1 (Gölekärret och Rödgölemossen). Rödgölemossen är även objekt
inom sumpskogsinventeringen (klass1) Området ingår i länets våtmarksinventering (klass 1).
Natura 2000-området har tillkommit genom frivilligt åtagande av markägarna.
Göshults biotopskyddsområde, Högsby kommun. Beskrivning: Området är en östvänd
naturskogsartad, blockrik bergbrant belägen vid sjön Salen. Här finns gott om senvuxna och
knotiga träd samt ett stort inslag av död ved. Området är mycket kargt förutom i den sydligaste
delen där graninslaget är större. Förekommande signalarter antyder en längre skogskontinuitet
inom området.
Hammarsebo brandfält, Oskarshamns kommun. Se beskrivning under naturreservat.
Hulingen, Hultsfreds kommun. Beskrivning: Hulingen tillhör Silveråns delavrinningsområde
i Emåns vattensystem och är belägen sydöst om Hultsfred. Det är en mesotrof sjö som är av
slättsjökaraktär med en smal bård av bladvass och säv, vilken finns i stort sett runt hela sjön.
Sjön hyser stora naturvetenskapliga värden, främst ornitologiska, geologiska och botaniska.
Flera av häckfåglarna är ovanliga, bland annat kan nämnas svarthakedopping, bläsand,
skedand, brunand, vattenrall, småfläckig sumphöna, sångsvan, lärkfalk och rördrom. Den sista
är mycket ovanlig i regionen. Dessutom finns en skrattmåskoloni på cirka 100 par. Hulingen
är en viktig rastlokal framför allt för änder, gäss, svanar och vadare. Lönnekullaviken i sjöns
sydöstra del hyser det rikaste fågellivet, även om strandängarna runt sjön också har betydelse
främst för rastande vadare. I området har också spårtecken av utter påträffats. Södra delen av
sjön är ett fågelskyddsområde.
Högeruda-Skinnskälla, Hultsfreds kommun. Beskrivning: I Natura 2000-området ingår
byarna Skinnskälla och Högeruda som omges av ett småskaligt och varierat odlingslandskap
med höga natur- och kulturvärden. Området består av 15 betesmarker och en fuktäng som
hävdas genom slåtter (Ryttarbolet). I markerna finns en ovanligt rik flora med mer än femtio
olika indikatorarter som visar på en lång kontinuitet av slåtter och bete, t.ex. slåttergubbe,
fältgentiana, spåtistel och spindelört. Dessutom finns den nordligaste kända lokalen för
orkidén majnycklar på ängen Ryttarbolet i Högeruda. Några av betesmarkerna har tidigare
varit ängsmark. Höga trädvärden finns i området; grova ädellövträd, spärrgreniga gamla ekar,
död ved, hålträd samt gamla hamlade träd. Natura 2000- området är riksintresse för
naturvården och kulturmiljön. Utredning pågår om att byarna ska ingå i ett kulturreservat.
Kraskögle, Hultsfreds kommun. Se beskrivning under riksintresse för naturvården.
Ryngen, Hulstfred och Högsby kommuner. Beskrivning: Området Ryngen består av den
forna sjön Ryngen och utgörs av vidsträckta våtmarkskomplex med fuktängar som dominerar,