Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
11 Gullabo Tidningen, oktober ‘09<br />
Sågverket<br />
i Gullabo<br />
- av Velo<br />
När Östra Blekinge Järnväg byggde ut spåret till Gullabo och<br />
banan blev invigd 1917, fick också vår lilla ort järnvägsförbindelse<br />
med omvärlden. Dessförinnan var det hästfordon och någon<br />
modig cyklist som trafikerade sträckan mot Torsås - Bergkvara,<br />
förutom gående förstås. Cykeln var ännu inte var mans<br />
eller kvinnas egendom. Dels var den dyr i inköp, dels var vägarna<br />
överlag dåligt underhållna och spåriga och föga lämpade<br />
för velocipedryttare. Någon automobil hade väl knappast setts i<br />
Gullabo vid den här tiden.<br />
Skapade sysselsättning.<br />
Med Gullabo-banans tillkomst<br />
uppstod helt andra transport-<br />
och resemöjligheter för allmänheten.<br />
En som snabbt insåg<br />
järnvägens betydelse för<br />
den här bygden var Gottfrid<br />
Carlsson, bondson född i Torhult<br />
1887. Han skaffade ett<br />
stycke mark intill järnvägsstationen<br />
och började köpa upp<br />
ved och ämnen till gruvstöttor,<br />
sk pitprops. Veden fann avsättning<br />
längs Smålandskusten<br />
och på Öland. Propsen gick<br />
mest till de engelska kolgruvedistrikten<br />
och skeppades ut<br />
från Bergkvara.<br />
Affärerna gick tydligen bra<br />
och snart startade G.C. sågverksrörelse<br />
som under vintermånaderna<br />
sysselsatte ett tiotal<br />
man vid sågen och i brädgården.<br />
Dessutom tillkom många<br />
arbetstillfällen för skogsbönder<br />
och huggare i bygdens skogar.<br />
När man nu kunde få sälja<br />
sitt timmer nästan hemmavid<br />
började det löna sig att avverka<br />
lite skog för att bättra på de<br />
knappa inkomster som jordbruket<br />
gav.<br />
Ångmaskindrift<br />
En stor ångmaskin drev klyvsåg<br />
och kantklinga under<br />
många år. Klockan tolv kunde<br />
man vid lämplig vind eller<br />
vindstilla höra ångvisslan åtminstone<br />
fyra kilometer. Säkert<br />
fanns det dom som ställde<br />
sina klockor efter den signalen<br />
på 1920- och 1930-talen. Det<br />
var inte alla som hade radio<br />
ens 1939. El-nätet blev inte utbyggt<br />
fullt ut förrän i början på<br />
1950-talet.<br />
Ångmaskinen eldades med<br />
sågspån och annat sågavfall av<br />
en särskild maskinist som såg<br />
till att ångtrycket alltid hölls på<br />
lagom nivå. Tidigt på morgnarna<br />
måste han tända i den murade<br />
eldstaden under pannan så<br />
att han hade ångtrycket på topp<br />
när sågningen skulle börja vid<br />
halvåtta-tiden. Alla lager skulle<br />
smörjas och ångpannan skulle<br />
fyllas med vatten. Sågspån<br />
skulle ständigt skyfflas ner i<br />
eldgapet som dessemellan var<br />
täckt av en lös gjutjärnslucka.<br />
Den siste som skötte denna<br />
syssla hette Herman Olsson<br />
och var född i Videbäcksmåla.<br />
En gammal ungkarl, tillika original<br />
och bohem som i många<br />
år logerade i en liten brädkoja<br />
några meter från maskinhuset.<br />
Någon gång kring mitten av<br />
1950-talet ersattes ångmaskinen<br />
av en råoljemotor, och den<br />
välbekanta ångvisslan morgon,<br />
middag, kväll blev följdaktligen<br />
stum. Herman övergick<br />
till att skota och smörja motorn<br />
plus lite andra småsysslor omkring<br />
maskinrummet.<br />
fortsättning på sida 14 ><br />
Ett flygfoto över Gullabo City. Man kan se sågverket till vänster på bilden.<br />
Ni känner säkert igen värdshuset, där bodde ju Gottfrid Carlsson med sin familj.
Change language