gullabo_tidningen_nr7-1

More documents

Recommendations

Info

Gullabo Tidningen, oktober ‘09 ... och bena blir fulla av spring - av Marita Ehrnborg En strålande sol bäddade varsamt in prästgårdens trädgård i Gullabo i kärleksfull sommarglädje, lagom till förskolebarnen (1-5-åringarna) skulle ha sin sommar/avslutningsfest. Jag kom dit precis när barnen skulle sjunga för sina föräldrar och anhöriga, som satt uppradade på stolar för att se och lyssna. Barnen stod samlade framför dem och skulle precis börja sjunga när ett piggt litet barnbarn ropade ”Sitt still nu, morfar!”. Morfar satt still. Vi var stilla allihop, utom när vi applåderade. Barn är så härliga - några sjunger för kung och fosterland, andra sjunger med munnen stängd.... alla deltar på sitt vis. Därefter skickades de vuxna ut på tipsrunda och barnen fick varsin skattkarta. Med viss hjälp av personalen lyckades de hitta en ”skattkista” i ett busksnår. Glädjen var stor när fröken Ann-Christin öppnade fortsättning på sida 6 > Gu labobor ute i världen att gå in i en vägg när vi klev ur - av Elin Karlsson (Gullabo SKF) Den 12 juli startade Jag, Erika Bengtsson och Martin Olsson vår resa mot Kroatien för att skjuta Junior EM. När vi fick reda på att vi skulle få ställa upp i Junior EM blev vi självklart väldigt glada, men det var något extra när tre stycken från Gullabo fått chansen att tävla för de blå gula färgerna. Utav hela Junior landslaget var 3 av 6 från Gullabo. Det tycker jag i sig är väldigt coolt. Damjuniorlaget bestod av Erika, jag och Hanna Säker från Skoga- Ekhärad. Herrjuniorlaget bestod av Martin, Christofer Svensson från Brönnestad och Emil Jonsson från Gällivare. Väl framme vid flyget skulle vi göra en säkerhetskontroll och när man har vapen med sig är det inte alltid så enkelt som det i vanliga fall är, men det gick bra till slut. När vi kommit fram till flygplatsen i Zagreb visade det sig att våra grejer inte kommit med flyget. Alla blev självklart lite nervösa, eftersom att vi tjejer skulle ha vår träning dagen efter. Vi fattade ett gemensamt beslut, om att ta oss den fyra timmars långa resa till tävlingsorten, Osijek, som ligger i norra Kroatien och vänta där på vårt värdefulla bagage. När vi dagen efter kom ner för att äta frukost hade våra grejer kommit och alla drog en lättnadens suck. Vi åkte sen till skjutbanan och den såg riktigt bra ut och den kändes förvånansvärt sval, trots att det kändes som flygplanet dagen innan. Vi sköt några skott var för att känna på banan inför morgondagen. Efter det åkte vi tillbaka till hotellet för att ligga och slappa lite, sängen lockade oss ganska tidigt den kvällen, man var fortfarande väldigt trött efter resan. Hela resan dit tog nästan 20 timmar. Klockan 09.00 den 14 skulle vi damjuniorer skjuta vår 60 skott ligg match. Vi kom dit i god tid och kände oss väl förberedda. Klockan blev 9 och vi startade. Ungefär 1 timme och 15 minuter senare var vi klara och vi reste oss upp från våra skjutplatser och ingen av oss anade vad de bakom skulle säga till oss. Våra resultat blev Erika 591, Hanna Säker 591 och jag 589. Det vi fick reda på var, att vi hade vunnit EM-guld i lag och att vi hade slagit världsrekord. Våra hakor var troligen nere i källaren någonstans. Det gamla rekordet var 1770 och det nya lyder 1771. Jag åkte även på att göra en dopingkontroll, en mindre trevlig upplevelse. Herrjuniorerna sköt även de 60 skott liggande. Men där kom Martin inte till final, men gjorde en proffsig genomförd tävling. Christofer Svensson från Brönnestad tog en silver medalj. 15 juli var det dags för damjuniorernas halvmatch som består av 20 skott liggande, 20 stående 2 och 20 knästående. De resultaten vi gjorde den dagen ska man nog ta och glömma. Den här dagen var det även Martins födelsedag, så vi tvingade upp honom på prispallen och hurrade för födelsedagsbarnet. Denna dag var damjuniorernas sista dag, så på kvällen passade vi på att äta guld middag med hela gänget. Vi tog avsked av alla på kvällen eftersom att vi skulle åka från hotellet klockan 06.00 på morgonen efter. Herrjuniorerna skulle den 16:e skjuta sin helmatch och den består av 40 skott i respektive ställning. Herrarna skötte sig bra Martin hade 1138p även de andra gjorde bra insatser. Tyvärr hade vi redan åkt hem så vi fick inte se dem skjuta, men de klarade sig bra utan oss. Vi hade en helt otroligt rolig resa, med en massa skoj även utanför skjutbanan. Det enda som man kan ”klaga” på är att det var helt sjukt varmt. Men jag skulle vilja tacka alla som var med för en väldigt trevlig resa!
3 Gullabo Tidningen, oktober ‘09 fortsättning av sida 1 > Annika satsade lite mer på stenläggning och design. Detta gör att de kompletterar varandra utmärkt och säger själva att de är som ett ”dåligt äktenskap”. De samarbetar på de flesta jobb men mindre skötseluppdrag och en del rådgivning gör dom var för sig. Med breda kunskaper inom allt från skogsavverkningstenläggning-ritning-beskärning till skötsel och gräsklippning, vänder dom sig till en bred kundkrets från företag till privatpersoner. Förutom sin egen kompetens och arbetsglada sätt så har de också all utrustning som krävs. Behövs det större doningar som stora grävmaskiner hyrs SEAB in som i gengäld hyr in dem till diverse jobb. På min fråga om vad dom gör på vintern, då vi vanliga trädgårdspåtare drömmer om vårens projekt, svarade de: då har vi ju snöskottning, sandning, trädfällning, röjning planering och ritning. Nej dom saknar varken arbete eller energi. Helt inriktade på att starta eget redan när de började sina utbildningar och Annelies tankar om 50% skötselarbete och 50% på egna växthuset jämte Annikas tanke, fyra dagar arbete med Anneli och en dag till ritningar och pappersarbete, blev ganska snart 100% jobb ute tilsammans. Annelis jobb med växthuset och Annikas ritningsuppdrag utförs naturligtvis också men då på kvällar och helger. Några exempel, skötsel av kalmartravet, utbildning av kyrkogårdspersonal och välbesökt trädgårdstemaanläggning på Gullabo slöjdmässa. Detta ihop med mer ”vanliga” skötsel- och anläggningsuppdrag kan listan göras lång. Reaktionerna på att det är två tjejer som kommer är odelat positiva och som de själva säger är största behållningen att alla är glada när vi kommer och även när vi går. Vem vill inte ha ett sådant jobb? Så dessa två med var sitt, verkar vara en mycket lyckad kombination. Härligt att dom finns i vår byggd! Nu behövs väs- sade armbågar! - av Lena Persson Inom kristdemokraterna diskuteras möjligheterna till en avstyckning av prästgårdstomten för att därefter kunna sälja fastigheten igen och låta barnomsorgen behålla en del av tomten. Deras tanke är att man i så fall inrättar Naturförskola och låter barnen ha kvar sin innemiljö i Stationshuset. Detta är inget beslut man tagit än, men man ”undersöker” saken. Man menar att man prioriterar att kunna ha kvar både skola och barnomsorg i Gullabo men på så sätt anpassar sig till rådande ekonomiskt läge. Kort sagt – man undersöker i praktiken hur man kan behålla läget som det är idag men med mindre prästgårdstomt. I Barometern den 3 oktober säger Sören Bondesson (s) att han är ”tveksam till att vi kan ta prästgården i bruk” och syftar även han på det ekonomiska läget i kommunen. Kort sagt – glöm prästgården. Man pratar om det ekonomiska läget men ingen, ingen talar om den egentliga situation som råder inom barnomsorgen i Gullabo sedan tre år tillbaka. Ingenstans pratar någon om att barnen vistas i en miljö som Arbetsmiljöverket har dömt ut. Ingenstans pratas det om att personalen inte längre har förutsättningar att utöva den pedagogiska verksamhet man är där för. Fritidsbarnen har i princip ett bord och en hörnsoffa till förfogande. Hur många teckningar och pärlplattor kan man göra under ett läsår? Var tog snickeriet, teaterscenen, låssasfrisören och vävstolen vägen? De får inte plats… Situationen på förskolan är inte bättre. Hur många av dem som ”tvekar” eller vill behålla nuvaran- de situation har ens varit där och informerat sig om hur det egentligen ser ut idag? Arbetsmiljöverkets kritik har man bemött genom att hänvisa till att lösningar är på väg genom Prästgården. Men Prästgården är det ju tveksamt om man kan ta i bruk…? Hur löser man detta? Det är ingen som kräver att man bygger någon lyxmiljö för barnen i Gullabo. Ingen har bett om något extraordinärt av något slag. Vad vi kräver är en barnomsorg i lokaler som är godkända av Arbetsmiljöverket och som lever upp till normal, svensk standard. Samma som man har i alla andra kommuner i landet idag. En miljö där man kan ge våra barn den pedagogiska verksamhet de har rätt till. Det är det budskapet vi alla måste hjälpas åt att föra fram till tveksamma och åsiktsbytande politiker. Det angår oss alla – fungerande skola och barnomsorg är två av grundstenarna för bygdens överlevnad.
Page 1: I dettta numret: Gullabo G Tidninge
Page 5 and 6: 5 Gullabo Tidningen, oktober ‘09

gullabo_tidningen_nr7-1

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?