Försöksdjursanestesi - Internwebben - Karolinska Institutet
Försöksdjursanestesi - Internwebben - Karolinska Institutet
Försöksdjursanestesi - Internwebben - Karolinska Institutet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Supplement 31<br />
<strong>Försöksdjursanestesi</strong><br />
– rekommendationer från SVS försöksdjurssektion<br />
Svensk Veterinärtidning nr 4 2009<br />
FOTO: ANKI NORDSTRÖM
tidning<br />
svensk<br />
Supplement 31<br />
<strong>Försöksdjursanestesi</strong><br />
– rekommendationer från SVS försöksdjurssektion<br />
FÖRORD<br />
Vid användning av djur inom biomedicinsk forskning och utveckling har<br />
frågan om adekvat smärtlindring och bedövning kommit att bli en av de<br />
kanske mest centrala. Orsaken till detta är inte bara tydliga legala krav som<br />
styr hur djur ska behandlas vid sådan användning, utan också vår moraliska<br />
skyldighet att tillse att djur i dessa situationer, så långt det är möjligt, skyddas<br />
från smärta och obehag.<br />
Den moderna djurbaserade forskningen kräver, från såväl vetenskaplig,<br />
etisk som legal synpunkt en professionell hantering av frågor som berör<br />
djurlokaler, djurskötsel, djuravel, hälsokontroll etc. Häri ingår också förväntningar<br />
på veterinärmedicinen som ska kunna ge professionella råd och<br />
anvisningar, inte minst beträffande rutiner för behovsanpassad anestesi och<br />
analgesi.<br />
Användning av alltmer förfinade försöksmodeller och tekniker kräver<br />
bättre kunskap om de olika anestesimedlens verkningsmekanismer och<br />
system effekter. Veterinären har en viktig roll vid forskarens planering av sitt<br />
försök. I detta samarbete är det betydelsefullt att berörda veterinärer har<br />
kunskap som överensstämmer med såväl forskningens som djurskyddets<br />
behov och förväntningar. Som allmän princip bör veterinären i första hand<br />
rekommendera registrerade läkemedel. Beroende på forskningens skiftande<br />
behov är detta inte alltid möjligt. Andra alternativ, som är djurskydds mässigt<br />
acceptabla, måste då i stället väljas.<br />
För att underlätta försöksdjursveterinärernas rådgivande arbete inom<br />
anestesiområdet anhöll Försöksdjurssektionen inom Sveriges Veterinär -<br />
medicinska Sällskap (SVS) att medel skulle avsättas till ett initiativärende<br />
betitlat <strong>Försöksdjursanestesi</strong>. SVS kollegium beviljade ekonomiskt stöd till<br />
detta projekt, som syftade till att utarbeta en sammanställning av olika<br />
anestesialternativ till djur när de används i forskning. Arbetet påbörjades i<br />
september 2004 och slutrapporterades i december 2006. Materialet har<br />
sedan vidare bearbetats för denna publicering som supplement i Svensk<br />
Veterinärtidning.<br />
Projektets utgångspunkt har varit att kortfattat beskriva de presenterade<br />
anestesialternativens för- och nackdelar samt att lämna en rekommendation<br />
beträffande villkor för deras användning. Sammanställningen gör inte<br />
anspråk på att vara heltäckande utan ska ses som ett vademecum, vars<br />
användning kräver professionell veterinärmedicinsk bedömning.<br />
ANDERS FORSLID PATRICIA HEDENQVIST KARL-GUSTAV JACOBSSON<br />
Lunds universitet Biovitrum AB Uppsala universitet<br />
TORGNY JENESKOG AINA MOE BÄCK GÖREL NYMAN<br />
Umeå universitet Göteborgs universitet Uppsala universitet<br />
ÅSE ROOS ANNE HALLDÉN WALDEMARSON JOHAN BECK-FRIIS<br />
Lunds universitet <strong>Karolinska</strong> institutet Svensk Veterinärtidning<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 3
Innehåll<br />
Förord 3<br />
Generella principer för försöksdjursanestesi<br />
PATRICIA HEDENQVIST 5<br />
Övervakning av allmän anestesi<br />
GÖREL NYMAN 9<br />
Inhalationsanestesi – volatil anestesi<br />
ÅSE ROOS 13<br />
Injektionsanestesi – barbiturater<br />
KARL-GUSTAV JACOBSSON 18<br />
Injektionsanestesi – fentanyl/medetomidin<br />
TORGNY JENESKOG 20<br />
Injektionsanestesi – Hypnorm ® /midazolam<br />
TORGNY JENESKOG 22<br />
Injektionsanestesi – ketamin och<br />
ketaminkombinationer<br />
AINA MOE BÄCK 25<br />
Injektionsanestesi – kloralhydrat<br />
ANNE HALLDÉN WALDEMARSON 28<br />
Injektionsanestesi – α-kloralos<br />
KARL-GUSTAV JACOBSSON 30<br />
Injektionsanestesi – propofol<br />
PATRICIA HEDENQVIST 32<br />
Injektionsanestesi – tiletamin + zolazepam<br />
PATRICIA HEDENQVIST 34<br />
Injektionsanestesi – tribromoetanol<br />
ANDERS FORSLID 35<br />
Injektionsanestesi – uretan<br />
TORGNY JENESKOG 37<br />
Övriga anestesimetoder – hypotermi<br />
AINA MOE BÄCK 39<br />
Övriga anestesimetoder – muskelrelaxantia<br />
ANNE HALLDÉN WALDEMARSON 41<br />
UTGIVEN AV SVERIGES VETERINÄRFÖRBUND, BOX 12709, 112 94 STOCKHOLM.<br />
4 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING
Generella principer för försöksdjursanestesi<br />
Enligt svensk djurskyddslagstiftning<br />
krävs bedövning i samband med<br />
användning av försöksdjur, om användningen<br />
riskerar medföra fysiskt eller psykiskt<br />
lidande för djuren (12). Bedöv -<br />
ning kan åstadkommas med hjälp av<br />
lokalt eller allmänt verkande anestetika<br />
eller analgetika, var för sig eller i kombination.<br />
Vid allmän anestesi är djuret<br />
medvetslöst och kan därför inte för -<br />
nimma smärta. Allmän anestesi medför<br />
också att djuret i varierande grad är<br />
muskelavslappat.<br />
Vid procedurer som inte är smärtsamma<br />
men som kräver att djuret är<br />
orörligt och muskelavslappat, som t ex<br />
vid röntgenundersökning, krävs ytlig<br />
anestesi (hypnos) eller kraftig sedering.<br />
FIGUR 1. Hjärtfrekvens (medel ± SE) hos NZW honkaniner (n=5)<br />
som injicerats med 0,1mg/kg glykopyrron (●), 0,2mg/kg atropin<br />
(♦), 2,0 mg/kg atropin (■) eller NaCl (○). * = signifikant skilt från<br />
NaCl, p
➤<br />
för omedelbar partiell hepatisk metabolism<br />
efter absorption från bukhålan (3).<br />
Intramuskulär injektion bör endast ske<br />
på djur av kanins storlek eller större.<br />
Intra venös administrering ger en god<br />
kontroll av effekten, men är tekniskt svå-<br />
FIGUR 3. Röntgenbilder som visar lokalisation av kontrastmedel efter felaktig intraperitoneal injektion på mus. (A), Lyckad intraperitoneal<br />
injektion (B), retroperitoneal injektion (C), injektion i tunntarmen (D), intravaskulär injektion, huvuddelen kontrastmedel återfinns i lever<br />
och mjälte. I studien var 14 procent av 150 injektioner på lika många möss misslyckade genom att en del eller allt kontrastmedel återfanns<br />
någon annanstans än i bukhålan (11). Reproducerat med tillstånd från American Society for Microbiology Journals Department.<br />
6 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING
are på små djur. För rekommendationer<br />
om maximala injektionsvolymer hän -<br />
visas till EFPIA/ECVAM (2) (Figur 3).<br />
Induktion med volatila och gasformiga<br />
anestetika på gnagare kan ske i en så kallade<br />
anestesikammare och därefter upprätthållas<br />
på öppen mask. På större djur<br />
induceras oftast anestesin intravenöst<br />
med kortverkande medel, följt av trakeal<br />
intubering och underhåll med inhalationsmedel.<br />
Underhåll av anestesi kan<br />
även ske genom kontinuerlig intravenös<br />
infusion av ett anestetikum med kort<br />
duration för ett jämnt anestesidjup.<br />
Detta är att föredra framför upprepade<br />
injektioner, som ger ett varierande anestesidjup.<br />
I överlevnadsförsök (när djur<br />
ska vakna upp efter ett ingrepp) används<br />
med fördel anestesismedel som metaboliseras<br />
snabbt, eller vars effekt går att<br />
antagonisera, för att påskynda återhämtningen.<br />
Detta är särskilt betydelsefullt<br />
för gnagare som har hög metabolism<br />
och snabbt behöver återfå sitt normala<br />
födointag.<br />
Balanserad anestesi<br />
De flesta anestetika påverkar djurets<br />
respiration, cirkulation och termoregle -<br />
ring negativt i varierande grad. Genom<br />
att använda så kallad balanserad anestesi,<br />
en kombination av anestetika, analgetika<br />
och sedativa, åstadkoms muskelavslappning<br />
och god smärtlindring utan att<br />
anestesinivån behöver bli onödigt djup<br />
med kraftig hämning av andning och<br />
cirkulation som följd. Oavsett anestesimetod<br />
är syrgastillförsel i form av andningsoxygen<br />
att rekommendera, för att<br />
upprätthålla syrehalten i blodet och<br />
bibehålla en god syresättning i perifera<br />
vävnader. För att kompensera respirationsdepressionen<br />
rekommenderas en<br />
tillförsel av minst 30 procent syre (13).<br />
Övrig kompletterande behandling<br />
Långvarig anestesi kan dessutom kräva<br />
trakeal intubering och ventilering för att<br />
förhindra uppkomst av respiratorisk acidos.<br />
Respirator krävs även vid thoraxin -<br />
grepp, eller vid användning av muskel re -<br />
l ax antia. För att upprätthålla blodtrycket<br />
och en tillräcklig vävnadsperfusion krävs<br />
en god vätskebalans. Vid ingrepp som<br />
medför förlust av kroppsvätskor (inand-<br />
FIGUR 4. Möss har en stor kroppsyta i förhållande till kroppsvikten och löper därmed<br />
större risk för hypotermi under anestesi.<br />
ning av torra gaser, öppning av kroppshålor,<br />
stora sårytor) är vätskeersättning i<br />
form av t ex Ringeracetat nödvändig.<br />
Operationer som innebär förlust av blod<br />
kan kräva administrering av plasma, helblod<br />
eller blodersättningsmedel. Vätska<br />
administreras med fördel även vid kortare<br />
ingrepp som understöd tills djuret självt<br />
förmår dricka. Små och nyfödda djur<br />
med hög ämnesomsättning drabbas lätt<br />
av hypoglykemi, vilket kan kräva behandling<br />
med glukos.<br />
Kroppstemperaturen bibehålls genom<br />
tillförsel av värme från en värmedyna<br />
eller -lampa och bör kontrolleras kontinuerligt.<br />
Värme behöver som regel även<br />
tillföras under uppvakning. Ju mindre<br />
djuret är desto större är risken för nedkylning,<br />
vilket är en betydande risk vid<br />
anestesi. För kraftig eller hastig uppvärmning<br />
utgör också en risk, varför<br />
även värmetillförseln måste övervakas<br />
(Figur 4).<br />
Enligt svenska djurskyddsföreskrifter<br />
ska försöksdjur som har bedövats och<br />
som kan få mer än obetydlig smärta i<br />
samband med att bedövningen upphör,<br />
innan dess behandlas med smärtstillande<br />
medel i tillräcklig utsträckning (4). I sam-<br />
band med planering av anestesi ska risken<br />
för postoperativ smärta bedömas och en<br />
plan för smärtlindring upprättas i<br />
samarbete med veterinär.<br />
Postoperativ smärta<br />
Postoperativ smärta kontrolleras mest<br />
effektivt om behandling påbörjas före<br />
ingreppet. Genom premedicinering<br />
med smärtstillande medel som NSAID,<br />
opioider eller lokalanestesi, kan uppkomsten<br />
av en ökad känslighet i nervsystemet<br />
förhindras och den postoperativa<br />
smärtan lättare kontrolleras (5).<br />
Genom premedicinering med en långverkande<br />
opioid (t ex buprenorfin)<br />
minskar behovet av anestetika och<br />
smärtlindring kvarstår efter uppvakning.<br />
Opioider räknas till de mest effektiva<br />
medlen mot postoperativ smärta,<br />
men vissa NSAID (t ex carprofen) uppvisar<br />
en god effekt vid lindrig–måttlig<br />
postoperativ smärta, vilket har visats på<br />
flera djurslag (6, 7, 10, 14). Vid mer<br />
omfattande kirurgiska ingrepp kan en<br />
kom bination av ett NSAID och en opio<br />
id föredras, vilka även kan kombineras<br />
med lokalanestesi, för smärtlindring<br />
under och efter anestesi (Figur 5).<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 7<br />
FOTO: P HEDENQVIST<br />
➤
➤<br />
FIGUR 5. Epiduralanestesi med morfin till sövd gris för postoperativ smärtlindring.<br />
Beredning och administrering<br />
Vid beredning och administrering av<br />
anestesimedel måste steriliteten beaktas<br />
noga. Endast sterila sprutor, kanyler och<br />
behållare för blandningar av ”anestesicocktails”<br />
får användas. Hållbarhetstider<br />
måste iakttas och anestesimedel förvaras<br />
på föreskrivet sätt. Beroendefram -<br />
kallande medel och medel som i övrigt<br />
kan missbrukas måste förvaras i låsta ut -<br />
rymmen och användningen kontrolleras<br />
noggrant. Föreskrifter för användning<br />
och övervakning av anestesiutrustning<br />
för inhalationsanestesi finns i Arbets -<br />
miljö verkets författningssamling (1).<br />
Vid användning av inhalationsnarkos<br />
måste personalen ha adekvat utbildning<br />
och rutiner för internkontroll av utrustning<br />
och funktion ha fastställts.<br />
Utbildning av forskare<br />
Slutligen behöver forskaren ha kännedom<br />
om hur olika anestesimedel, sedativa och<br />
analgetika interagerar med kroppens<br />
olika organsystem för att veta om och<br />
hur själva försökssituationen påverkas.<br />
För att välja de mest lämpliga anestesimedlen<br />
kan kunskap om interaktioner<br />
på molekylär nivå vara nödvändig.<br />
Exempel på interaktioner är benzodia -<br />
zepiner och volatila anestetikas effekter<br />
på GABA-receptorer samt ketamins<br />
effekt på NMDA-receptorn (9).<br />
Referenser<br />
1. Arbetsmiljöverkets författningssamling.<br />
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om<br />
anestesigaser, AFS 2001, 7.<br />
2. Diehl K, Hull R, Morton D, Pfister R,<br />
Rabemampianina Y, Smith D, Vidal J<br />
& van de Vorstenbosch C. European<br />
Federation of Pharmaceutical Industries<br />
Association and European Centre for the<br />
Validation of Alternative Methods.<br />
A good practice guide to the administration<br />
of substances and removal of<br />
blood, including routes and volumes.<br />
J Appl Toxicol, 2001, 21, 1, 15–23.<br />
3. Cerletti C, Keinath SH, Tallarida RJ,<br />
Reidenberg MM & Adler MW. Morphine<br />
concentrations in the rat after intraperitoneal<br />
or subcutaneous injection.<br />
Subst Alcohol Actions Misuse, 1980, 1,<br />
1, 65–70.<br />
4. Djurskyddsmyndighetens författningssamling.<br />
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter<br />
och allmänna råd om djurförsök<br />
m m. DFS 2004, 4, 2 kap, 7 §<br />
5. Hedenqvist P & Hellebrekers L. Labora -<br />
tory animal analgesia and anaesthesia.<br />
In: Hau J & van Hoosier G, eds.<br />
Handbook of laboratory animal science,<br />
2nd ed. CRC press, 2003, 414–452.<br />
6. Lascelles BD, Butterworth SJ &<br />
Waterman AE. Postoperative analgesic<br />
FOTO: G NYMAN<br />
and sedative effects of carprofen and<br />
pethidine in dogs. Vet Rec, 1994, 134,<br />
8, 187–191.<br />
7. Lascelles BD, Cripps P, Mirchandani S<br />
& Waterman AE. Carprofen as an analgesic<br />
for postoperative pain in cats,<br />
dose titration and assessment of<br />
efficacy in comparison to pethidine<br />
hydrochloride. J Small Anim Pract, 1995,<br />
36, 12, 535–541.<br />
8. Olson ME, Vizzutti D, Morck DW &<br />
Cox AK. The parasympatholytic effects<br />
of atropine sulfate and glycopyrrolate in<br />
rats and rabbits. Can J Vet Res, 1994,<br />
58, 4, 254. Erratum in: Can J Vet Res,<br />
1995, 59, 1, 25.<br />
9. Rang H, Dale M, Ritter J & Moore P.<br />
Pharmacology, 5th ed. Edinburgh,<br />
Churchill Livingstone, 2003, 503–511.<br />
10. Roughan JV & Flecknell PA. Behavioural<br />
effects of laparotomy and analgesic<br />
effects of ketoprofen and carprofen in<br />
rats. Pain, 2001, 90, 1–2, 65–74.<br />
11. Steward JP, Ornellas EP, Beernink KD &<br />
Northway WH. Errors in the technique<br />
of intraperitoneal injection of mice. Appl<br />
Microbiol, 1968, 16, 9,1418–1419.<br />
12. Svensk Författningssamling. Djurskydds -<br />
förordning. SFS 1988,539, 53 §.<br />
13. Thurmon JC, Tranquili WJ & Benson GJ.<br />
Lumb and Jones’ veterinary anaesthesia,<br />
3rd ed. Baltimore, MD, Williams and<br />
Wilkins, 1996, 140.<br />
14. Wright-Williams SL, Courade JP,<br />
Richardson CA, Roughan JV & Flecknell<br />
PA. Effects of vasectomy surgery and<br />
meloxicam treatment on faecal corticosterone<br />
levels and behaviour in two<br />
strains of laboratory mouse. Pain, 2007,<br />
130, 1–2, 108–118.<br />
*PATRICIA HEDENQVIST, leg veterinär,<br />
diplECLAM, Biovitrum AB/SE12,<br />
112 76 Stockholm.<br />
Vill du ha fler exemplar<br />
av denna skift?<br />
Den skrift du håller i nu skickas ut<br />
som supplement till Svensk Veterinärtidning<br />
nr 4/09. Syftet är att beskriva<br />
de presenterade anestesialternativens<br />
för- och nackdelar och att lämna en<br />
rekommendation om villkor för deras<br />
användning. Om man vill ha fler<br />
exem plar av supplementet kan sådana<br />
köpas från veterinärförbundets<br />
kansli, telefon 08-545 558 20 eller<br />
e-post office@svf.se<br />
8 SUPPLEMENT 31 2009 S V ENSK VETERINÄRTIDNING
Övervakning av allmän anestesi<br />
Det finns idag inga fastställda<br />
rekommendationer för hur narkos -<br />
övervakningen av djur ska utföras.<br />
Adekvat narkosdjup och tillräcklig<br />
smärtlindring i förhållande till<br />
ingreppet krävs dock av djurskyddsskäl.<br />
Allmän anestesi medför ett ofysiologiskt<br />
tillstånd som kan utgöra ett hot mot<br />
djurets liv. Eftersom anestesimedel<br />
påverkar livsviktiga funktioner måste<br />
övervakningen inriktas på att följa och<br />
justera narkosdjupet för att upprätthålla<br />
funktionen i vitala organ. Det är veterinärmedicinsk<br />
rutin att övervaka cirkulation,<br />
respiration och kroppstemperatur<br />
men även registrering av syrabas- och<br />
elektrolytstatus, vätskebalans och urinproduktion<br />
kan behöva följas. Detta<br />
gäller även inom djurexperimentell<br />
verksamhet (3).<br />
Det finns idag inga fastställda rekommendationer<br />
för hur narkosövervakningen<br />
av djur ska utföras. Adekvat narkosdjup<br />
och tillräcklig smärtlindring i<br />
förhållande till ingreppet krävs av djurskyddsskäl.<br />
Därför ökar behovet av narkosövervakning<br />
vid komplicerade och<br />
långvariga anestesier, speciellt i samband<br />
med mer omfattande kirurgi.<br />
Anestesören är själv det viktigaste<br />
instrumentet för övervakning av ett djur<br />
under anestesi. Med hjälp av sina sinnen<br />
värderar anestesören narkosdjup och<br />
smärtlindring. Värderingen baseras på<br />
bedömning av reflexmönster, djurets<br />
reaktion på nociceptiva stimuli och på<br />
förändringar i fysiologiska skeenden.<br />
Registrering av hudtemperatur samt<br />
pulsens frekvens, rytm och fyllnad ger<br />
FIGUR 1. Mus med avsaknad av rättningsreflex efter induktion av inhalationsanestesi i<br />
plexiglasbox.<br />
värdefull information om cirkulationen.<br />
Kapillär återfyllnadstid speglar, liksom<br />
slemhinnornas färg och fuktighetsgrad,<br />
den perifera cirkulationen och syresättningen<br />
i vävnaden. Respirationen bedöms<br />
genom en klinisk värdering. Andnings -<br />
arbetet kan värderas utifrån grad av<br />
bröst/ bukandning samt andetagens<br />
frekvens och volym. Gasutbytet under<br />
anestesi, inklusive syresättning och koldioxidretention,<br />
är däremot svår att<br />
bedöma utifrån en klinisk värdering.<br />
NARKOSDJUP OCH ANALGESI<br />
Allmänanestesi ger medvetslöshet och<br />
amnesi (4). Även under uppvakningen<br />
och den postoperativa perioden ska djuret<br />
vara smärtlindrat. Graden av medvetslöshet,<br />
eller narkosdjup, evalueras och<br />
beskrivs som ytligt till djupt be roende<br />
på grad av muskeltonus samt närvaro<br />
eller frånvaro av olika reflexer.<br />
GÖREL NYMAN, leg veterinär, VMD, diplECVA.*<br />
Narkosdjupet bestäms av dosen anestesimedel<br />
men det finns stora skillnader<br />
såväl mellan djurslag som mellan individer.<br />
Optimal tillförsel av anestesimedel<br />
resulterar i ett adekvat narkosdjup med<br />
god muskelavslappning, frånvaro av<br />
muskelreflexer vid nociceptiva stimuli<br />
och bibehållna basala kroppsfunktioner.<br />
Vid anestesi utan kirurgisk stimulering<br />
kan man pröva narkosdjupet genom att<br />
nypa i perifera kroppsdelar, exempelvis<br />
klofals, interdigitalhud eller svans.<br />
Användning av analgetika före och<br />
under potentiellt smärtsamma ingrepp<br />
minskar inte bara lidandet för djuret<br />
utan även behovet av anestesimedel. De<br />
flesta anestesimedel har dosberoende<br />
negativ effekt på basala kroppsfunktioner.<br />
Ett minskat behov av anestesimedel<br />
minskar i sin tur riskerna för komplikationer<br />
under den perioperativa perioden<br />
(Figur 1).<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 9<br />
FOTO: VETERINÄRAVDELNINGEN, KAROLINSKA INSTITUTET.<br />
➤
➤<br />
Vid användning av muskelrelaxerande<br />
läkemedel ökar kravet på kontinuerlig<br />
övervakning av narkosdjupet eftersom<br />
det motoriska svaret vid nociceptiva stimuli<br />
minskar eller slås ut. Rekom men -<br />
derad dos till ett specifikt djurslag ger<br />
ofta stora individuella variationer i<br />
graden av neuromuskulär blockering.<br />
Sjukdom och preoperativ medicinering<br />
kan också påverka effekten av läkemedel.<br />
Genom att elektriskt stimulera en perifer<br />
motorisk nerv och mäta muskel svaret<br />
kan graden av neuromuskulär blockering<br />
mätas. Det finns flera metoder, exempel -<br />
vis ”single twitch” eller ”train of four”,<br />
för att mäta graden av neuromuskulär<br />
blockering på djur (2). Övervakning ger<br />
information om anslag, duration och<br />
effekt av läkemedlet. Kvarstående neuromuskulär<br />
blockad under uppvaknings -<br />
perioden är direkt livshotande.<br />
TEKNISK ÖVERVAKNING<br />
För att öka säkerheten under anestesi<br />
kan övervakningen av fysiologiska förlopp<br />
kompletteras med tekniska hjälpmedel<br />
(2). Utvecklingen och anpassningen<br />
av övervakningsutrustning för<br />
användning på djur har förfinat narkos -<br />
passningen och gjort det möjligt att<br />
upp täcka komplikationer på ett tidigt<br />
stadium. En förutsättning är naturligt -<br />
vis att utrustningen anpassats till det<br />
aktuella djurslaget och att en klinisk<br />
värdering av registrerade fysiologiska<br />
händelseförlopp kan bedömas så att<br />
lämpliga åtgärder kan vidtas (Figur 2).<br />
Mätning av kroppstemperatur<br />
De flesta anestesiläkemedel påverkar<br />
regle ringen av kroppstemperaturen.<br />
Under kirurgiska ingrepp, framför allt<br />
med öppen bröst- eller bukhåla, ökar<br />
djurets värme- och vätskeförluster i<br />
betydande utsträckning. Hypotermi<br />
utvecklas snabbt, framför allt hos<br />
mindre djur när metabolismen sjunker<br />
under narkosen, vilket kan leda till en<br />
livshotande situation. Vid aktiv uppvärmning<br />
ska behandlingen påbörjas<br />
omedelbart sedan djuret sövts. Mad -<br />
rasser med varmluft eller cirkulerande<br />
varmvatten, värmda dropp och ökad<br />
rumstemperatur kan användas under<br />
anestesi och även under uppvakning.<br />
Kroppstemperaturen kan mätas konti-<br />
FIGUR 2. Experimentell grisanestesi med monitorering av hjärtfrekvens, blodtryck,<br />
andningsfrekvens, endtidal volym och isoflurankoncentration.<br />
nuerligt med en esofagustermistor som<br />
placeras i hjärthöjd eller med rektaltermometer<br />
(Figur 3).<br />
Pulsoximetri<br />
En pulsoximeter registrerar syremätt -<br />
naden av hemoglobinet i det arteriella<br />
blodet och även pulsfrekvensen. För att<br />
metoden ska vara tillförlitlig måste en<br />
sensor appliceras på vävnad med god<br />
genomblödning, t ex djurets tunga, öra,<br />
tass eller opigmenterad hud. Sändaren<br />
skickar rött och infrarött ljus genom<br />
vävnaden och beräknar syresättning via<br />
absorptionsmönstret. Mätningen ger<br />
upplysning om syresättningen i blodet<br />
som ett indirekt mått på ventilationen.<br />
Vidare får anestesören en uppfattning<br />
om djurets perifera cirkulation. Satura -<br />
tionen hos ett friskt djur är vanligtvis<br />
högre än 95 procent medan värden<br />
under 90 procent kan äventyra syresättningen<br />
i vävnaderna i samband med<br />
anestesi. Vid mätning på råtta föreligger<br />
god korrelation med direkt blodgasanalys<br />
vid saturationsvärden mellan 75 och<br />
95 procent (1). Perifer vasokonstriktion<br />
försvårar användning av pulsoximetri.<br />
Vid inandning av höga syrgaskoncentrationer<br />
kan syremättnaden vara hög utan<br />
10 SUPPLEMENT 31 2009 S V ENSK VETERINÄRTIDNING<br />
FOTO: GÖREL NYMAN
FIGUR 3. Råtta under inhalationsanestesi placerad på en automatiskt reglerad värmedyna<br />
som är kopplad till en rektaltermometer.<br />
att lungfunktionen för den skull behöver<br />
vara optimal (Figur 4).<br />
Kapnografi<br />
Kapnografi innebär att koldioxidkoncentrationen<br />
(CO 2) i in- och utandningsluften<br />
kontinuerligt registreras och presenteras<br />
i form av en CO 2-kurva, ett<br />
kapnogram. En liten volym gas leds från<br />
endotrakealtubens mynning via en tunn<br />
slang till mätutrustningen. Koldioxiden<br />
mäts genom analys av förändringar i<br />
temperatur och absorbans av infrarött<br />
ljus. Koncentrationen av CO 2 i slutet<br />
av utandningen (endtidalt) motsvarar<br />
CO 2-halten i en frisk lungas kapillärer.<br />
Koldioxidhalten i kroppen påverkas av<br />
metabolismen i vävnaderna, av blodflödet<br />
och gasutbytet i lungan samt av ventilationen.<br />
Förändringar i metabolismen<br />
påverkar produktionen av koldioxid i<br />
vävnaden. Lungan måste vara väl<br />
genomblödd för att CO 2 ska kunna diffundera<br />
från kapillär till alveol. Den<br />
alveolära ventilationen är avgörande för<br />
hur mycket koldioxid som vädras ut<br />
från lungan. Andningsarbetet regleras<br />
på kemisk väg via andningscentrum i<br />
förlängda märgen.<br />
Under anestesi är andningscentrums<br />
känslighet för CO 2 nedsatt genom anestesimedlets<br />
effekt, vilket betyder att ventilationen<br />
inte ökar i samma utsträckning<br />
vid ett lågt pH jämfört med hos ett<br />
vaket djur. Respiratorisk acidos är därför<br />
ett vanligt fynd under anestesi när djuret<br />
får spontanandas, men behöver inte<br />
ha någon klinisk relevans vid lindrig<br />
acidos. Vid djup narkos kan acidosen<br />
där emot bli livshotande. Genom kapnografi<br />
kan CO 2-värdet följas kontinuerligt<br />
så att åtgärder snabbt kan vidtas.<br />
Förutom ventilationen kan felaktig placering<br />
av endotrakealtuben liksom funktionsfel<br />
i narkosapparaten upptäckas i<br />
kapnogrammet. Inandningsluften eller<br />
gasblandningen ska i princip vara fri<br />
FOTO: VETERINÄRAVDELNINGEN, KAROLINSKA INSTITUTET.<br />
från CO 2 medan den endtidala CO 2koncentrationen<br />
brukar vara ungefär<br />
fem procent (5 kPa eller 37,5 mm Hg)<br />
hos ett friskt vaket djur. Om flera förändringar<br />
i metabolism, blodflöde eller<br />
ventilation uppstår samtidigt försvåras<br />
emellertid tolkningen. Därför krävs det<br />
utbildning och övning för att optimalt<br />
kunna använda detta för övervakningen<br />
värdefulla instrument.<br />
Blodtrycksmätning<br />
Rutinmässig mätning av blodtrycket<br />
före och under anestesi är en självklarhet<br />
inom humanmedicinen och önskvärd<br />
även vid sövning av djur. Utrustningens<br />
anpassning till djur av varierande storlek<br />
och anatomi är i praktiken ofta den<br />
begränsande faktorn.<br />
Blodtrycket kan mätas blodigt eller<br />
oblodigt. I det första fallet läggs en<br />
artärkateter och blodtrycket registreras<br />
med hjälp av en tryckgivare placerad i<br />
djurets hjärthöjd. Signalen förmedlas till<br />
en skärm eller skrivare. Oblodigt blodtryck<br />
mäts vanligtvis med hjälp av en<br />
manschett som placeras över en större<br />
artär i en extremitet eller svans. Blod -<br />
trycket kan även mätas med hjälp av<br />
Dopplerutrustning som förstärker den<br />
blodflödessignal som registreras distalt<br />
om manschetten.<br />
Elektrokardiogram, EKG<br />
EKG ger information om hjärtfrekvens<br />
FIGUR 4. Sövd Wistarråtta försedd med pulsoximeter för registrering av puls och syremättnad.<br />
Reproducerat med tillstånd från Paul Flecknell.<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 11<br />
➤
➤<br />
FIGUR 5. New zealand white-kanin med trakealtub och EKG-elektroder.<br />
och rytm och om myokardiets tillstånd<br />
under anestesi. Med modern utrustning<br />
visas EKG-kurvan kontinuerligt på en<br />
skärm och kan vid behov även skrivas<br />
ut. Det krävs träning för att rätt kunna<br />
tolka en EKG-kurva, men rytmstörningar<br />
och extraslag är lätta att upptäcka<br />
även för den ovane.<br />
Extraslag uppträder ibland under<br />
inhalationsanestesi men kan också orsakas<br />
av vävnadstrauma och stress. Brady -<br />
kardi kan utvecklas vid stimulering av<br />
vagusnerven och bör åtgärdas eftersom<br />
bibehållen hjärtfrekvens är av största<br />
betydelse för att upprätthålla blodtrycket<br />
framför allt hos unga och små djur.<br />
Förändringar i QRS-komplexet och STsegmentet<br />
kan bero på anestesimedlets<br />
depressiva effekt eller på hypoxemi i<br />
myokardiet (Figur 5).<br />
Vätskestatus samt syrabas- och<br />
elektrolytbalans<br />
Adekvat vätsketerapi är en hörnsten i<br />
den understödjande behandlingen av ett<br />
djur under anestesi. Hypotension är den<br />
vanligast registrerade anestesikomplikationen.<br />
En bra tumregel är att ersätta<br />
tidigare och pågående vätskeförluster<br />
enligt ”lika med lika”, volym med volym<br />
och hastighet med hastighet. Tidigare<br />
var dyrbar utrustning för syrabas- och<br />
blodgasmätning förbehållen större kli -<br />
niker och laboratorier. Idag utvecklas<br />
utrustning för att direkt på plats kunna<br />
mäta blodkemiska parametrar, blod -<br />
gaser och elektrolyter. Övervakning av<br />
blodgaser och syrabas-status inkluderar<br />
mätning av pH, syre- och koldioxidtryck<br />
i artärblod samt bikarbonat och<br />
syremättnad av hemoglobin.<br />
Mätning av dessa parametrar ger<br />
förutom besked om syresättningen av<br />
blodet värdefull information om både<br />
metabolisk och respiratorisk påverkan<br />
på syrabas-balansen, vilket ökar möjligheten<br />
att sätta in rätt terapi. Detsamma<br />
gäller för förändringar i elektrolytnivåer.<br />
Innan korrigering sker är det viktigt att<br />
komma ihåg att det fysiologiska sam -<br />
spelet är komplext och förändringar i<br />
elektrolytnivåer ofta påverkas av förändringar<br />
i syrabas-balansen.<br />
Referenser<br />
1. Decker MJ, Conrad KP & Strohl KP.<br />
Noninvasive oximetry in the rat. Biomed<br />
Instrum Technol 1989, 23, 3, 222–228.<br />
2. Dorsch JA & Dorsch SE. Understanding<br />
anesthesia equipment, 3rd ed.<br />
Baltimore, Maryland, Williams and<br />
Wilkins, 1994.<br />
3. Flecknell PA. Laboratory animal<br />
anaesthesia, 2nd ed. New York, NY,<br />
Academic Press, 2003.<br />
4. Thurmon JC, Tranquilli WJ & Benson GJ,<br />
eds. Lumb and Jones’ veterinary<br />
anesthesia, 3rd ed. Baltimore, Maryland,<br />
Williams and Wilkins, 1996.<br />
*GÖREL NYMAN, leg veterinär, VMD,<br />
diplECVA, Institutionen för medicinska vetenskaper,<br />
Uppsala Universitet, 751 85 Uppsala.<br />
12 SUPPLEMENT 31 2009 S V ENSK VETERINÄRTIDNING<br />
FOTO: VETERINÄRAVDELNINGEN, KAROLINSKA INSTITUTET.
Inhalationsanestesi – volatil anestesi<br />
Inhalationsanestesi är en förutsättning<br />
för många av de operativa<br />
ingrepp som utförs på djur. Av de<br />
ämnen som används mest för<br />
inhalationsnarkos idag överväger<br />
halogenerade kolväten och etrar.<br />
Artikeln beskriver dock också de<br />
tidigare förekommande anestesimedlen<br />
lustgas, koldioxid och eter.<br />
HALOGENERADE KOLVÄTEN<br />
OCH ETRAR<br />
Rekommendation<br />
Moderna inhalationsanestetika som<br />
isofluran, sevofluran och desfluran kan<br />
rekommenderas för anestesi, eftersom<br />
de har en snabbt insättande och avtagande<br />
effekt, är lättstyrda, har en relativt<br />
god säkerhetsmarginal, samt metaboliseras<br />
i låg grad. Inhalationsanestetika<br />
bör endast användas vid tillgång till<br />
särskilda förgasare, kompletterande syrgas<br />
samt effektiv gasevakuering.<br />
Beskrivning<br />
Av de ämnen som används mest för<br />
inhalationsnarkos idag överväger halogenerade<br />
kolväten och etrar. Till dem<br />
hör isofluran, sevofluran, desfluran,<br />
halotan och metoxyfluran. Deras egenskaper<br />
anges bland annat genom deras<br />
blodgas-koefficient, som beskriver gasens<br />
löslighet i blod, vilken avgör hur snabbt<br />
effekten sätter in (låg koefficient = låg<br />
löslighet i blod = snabb effekt).<br />
Minimal alveolär koncentration<br />
(MAC) är ett mått på inhalationsmedlens<br />
potens och refererar till den alveolära<br />
koncentration som hindrar 50 procent<br />
av djuren av ett visst djurslag att reagera<br />
för ett nociceptivt stimulus (6). Vid<br />
ensam användning uppnås kirurgisk<br />
anestesi vid ca 1,25–1,5 MAC (16).<br />
Eliminering sker till största del i<br />
oför ändrad form via lungorna, men en<br />
varie rande del metaboliseras främst i lever<br />
men även i lungor, njurar och tarm (5).<br />
Volatila anestetika interagerar med<br />
en mängd olika neurotransmissions sys -<br />
tem. Exempel på receptorer som påverkas<br />
är nikotin-, acetylkolin-, GABA A-,<br />
GABA B-, glutamat-, glycin-, α2-adrenerga<br />
receptorer och peptidreceptorer.<br />
Även spänningsstyrda jonkanaler såsom<br />
Na + -, K + - och Cl - -kanaler påverkas.<br />
Dessutom påverkas den presynaptiska<br />
transmittorfrisättningen och ett antal<br />
enzymer som proteinkinas C, fosfolipas<br />
C, elektron transport i mitokondrier,<br />
transport av ATPase m m (18).<br />
ÅSE ROOS, leg veterinär, universitetsveterinär.*<br />
Användning<br />
Behovet av volatila anestesimedel påverkas<br />
av bland annat premedicinering<br />
med sedativum, induktion med injektionsanestesi<br />
eller samtidig användning<br />
av opioid eller lokalverkande analgetika.<br />
Samtliga nämnda exempel minskar<br />
behovet av mängden volatilt anestesimedel<br />
(sänker MAC-värdet) och minskar<br />
därmed dess negativa effekter. Hög<br />
stressnivå hos djuret i samband med<br />
söv ning ökar däremot behovet av anestesimedel.<br />
Induktion av anestesi med<br />
volatila medel bör på gnagare endast ske<br />
i en induktionskammare på grund av<br />
ökad stress i samband med tvångshållning<br />
(Figur 1).<br />
På större djur är induktion via mask<br />
möjlig, men inte att rekommendera på<br />
grund av risk för skador på både männi-<br />
FIGUR 1. Induktion av inhalationsanestesi i plexiglaskammare, sprague-dawley-råtta.<br />
Induktion bör på gnagare endast ske i en induktionskammare på grund av ökad stress<br />
i samband med tvångshållning.<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 13<br />
FOTO: ÅSE ROOS<br />
➤
➤<br />
FIGUR 2. Ohmeda isofluranförgasare för<br />
exakt tillförsel av inhalationanestesi.<br />
Traditionella förgasare kräver färskgas -<br />
flöden av minst 1 l/minut.<br />
ska och djur. Volatila medel bör aldrig<br />
användas för induktion av anestesi på<br />
kaniner, eftersom de uppvisar kraftig<br />
aversion och reagerar med långvarig<br />
apné och hypoxi som följd (10).<br />
Underhåll av inhalationsanestesi kan ske<br />
på öppen mask till kanin efter induktion<br />
med injektionsanestesi. Vid spontan -<br />
andning på öppen mask beräknas behovet<br />
av färskgastillförsel (syreblandning)<br />
till tre gånger djurets tidalvolym (5). På<br />
mus och råtta beräknas minutvolymen<br />
till ca 700 ml/kg/minut (9). Till en 25 g<br />
mus krävs därmed ca 50 ml färskgas/<br />
minut och till en 250 g råtta 500 ml/<br />
minut.<br />
Traditionella förgasare kräver färsk -<br />
gas flöden av minst 1 l/minut för korrekt<br />
tillblandning av volatilt anestesimedel<br />
(Figur 2).<br />
Användning av lågflödesförgasare<br />
innebär en ekonomisk och miljömässig<br />
vinst, särskilt vid sövning av gnagare.<br />
Specialdesignade anestesiapparater för<br />
gnagare utnyttjar en kalibrerad sprutpump<br />
istället för traditionell förgasare<br />
för att blanda det volatila anestesimedlet<br />
med bärargasen. Denna typ lämpar sig<br />
särskilt för anestesi av möss (11) (Figur<br />
3).<br />
Intubering är att rekommendera på<br />
FOTO: PATRICIA HEDENQVIST<br />
större djur, för att minska behovet av<br />
volatila medel och för att skydda personalen<br />
från exponering (läckage från<br />
mask). Vid längre sövning är mekanisk<br />
ventilering att rekommendera för att<br />
upprätthålla perfusionstrycket och bibehålla<br />
fysiologiska blodgasvärden. Vid<br />
torakala ingrepp eller användning av<br />
muskelrelaxantia är mekanisk ventilering<br />
nödvändig.<br />
Isofluran, sevofluran och desfluran kan<br />
på grund av en låg metaboliseringsgrad<br />
användas med framgång på de flesta<br />
djurslag och i alla åldrar, inklusive under<br />
den neonatala perioden. All inhalations -<br />
anestesi bör monitoreras noggrant och<br />
mängden av tillfört anestesimedel justeras<br />
efter behov. Kombination med lustgas<br />
medger en lägre åtgång av volatilt<br />
anestetikum och i vissa fall en stabilare<br />
anestesi. Genom användning av lågflödesanestesi<br />
kan åtgången av anestesimedel<br />
och färskgaser minskas kraftigt, men samtidigt<br />
krävs bland annat ökad kontroll<br />
av CO 2-halten. Förfarandet är vanligast<br />
på större djur.<br />
Fisk och amfibier<br />
Fisk och amfibier kan sövas genom att<br />
isofluran tillsätts akvarievattnet (8).<br />
Fiskar bör inte förvaras längre än tio<br />
minuter i nedsövningsbadet, som måste<br />
vara syresatt. Induktion av amfibier tar<br />
ca 30 minuter. För att förhindra drunkning<br />
måste vattennivån anpassas till<br />
amfibiens storlek. Efter nedsövning kan<br />
djuren flyttas till ett bad med lägre<br />
isoflurankoncentration för underhåll av<br />
anestesin. För uppvakning placeras djuren<br />
i ett bad fritt från isofluran.<br />
Fisk vaknar inom några minuter,<br />
medan det kan ta upp till 100 minuter<br />
för amfibier att återhämta sig. Fiskar bör<br />
fastas 12–24 timmar före anestesi<br />
(Tabell 1).<br />
För- och nackdelar<br />
Halogenerade kolväten och etrar<br />
som grupp<br />
De fördelar halogenerade kolväten och<br />
etrar har som grupp är att de ger snabb<br />
induktion och elimination, och god<br />
styrbarhet av narkosdjup.<br />
FIGUR 3. Univentor anestesipump för inhalationsanestesi på gnagare med öppen mask.<br />
14 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING<br />
FOTO: UNIVENTOR
Gruppens nackdelar består av att<br />
säker användning kräver förgasare och<br />
bärargas, att anestesimedlen kräver sär -<br />
skild anordning för omhändertagande<br />
av överskottsgas och att de medför risker<br />
för personalens hälsa.<br />
Isofluran<br />
Isoflurans fördelar ligger i en relativt låg<br />
löslighet i blod och vävnader (16), en<br />
snabb induktion och uppvakning (16),<br />
att medlet är lättstyrt (5), har liten<br />
påverkan på hjärtats kontraktilitetsförmåga<br />
och slagvolym (16), att det metaboliseras<br />
i låg grad (5, Tabell 2) och att<br />
det kan användas i lågflödessystem och<br />
slutna narkossystem (12).<br />
Nackdelarna är att isofluran ger en<br />
dosberoende sänkning av blodtryck på<br />
grund av perifer vasodilatation (5) och<br />
att det dilaterar blodkärl mer än halotan<br />
(16) (Figur 4).<br />
Sevofluran<br />
I jämförelse med isofluran har sevofluran<br />
fördelarna att det är omkring hälften så<br />
lösligt (12, 16), ger ett något snabbare<br />
uppvaknande (12, 16) och är mer lättstyrt<br />
(12).<br />
Dess nackdel är att vid kontakt med<br />
vissa CO 2-absorbers och vid lång anes-<br />
Tabell 1. ISOFLURANKONCENTRATION VID SÖVNING AV FISK OCH AMFIBIER (3).<br />
tesi duration kan olefin (compound A)<br />
bildas, som är nefrotoxiskt vid höga<br />
koncentrationer (12, 16). Av detta skäl<br />
bör sevofluran användas med försiktighet<br />
i slutna narkossystem vid långtidsanestesi<br />
(5).<br />
Desfluran<br />
Desfluran har i jämförelse med isofluran<br />
fördelar genom att vara en tredjedel så<br />
lösligt (12, 16) och ge mycket snabb<br />
induktion och uppvaknande (12, 16).<br />
Nackdelarna ses i att desfluran dilaterar<br />
perifera kärl i något större omfattning<br />
(16) och ger en ökad hjärtfrekvens vid<br />
djupare anestesinivå, vilket bör beaktas<br />
vid djur med hjärtfel (16).<br />
Halotan<br />
Halotan har fördelen att det ger mindre<br />
negativ påverkan på respirationen än<br />
isofluran (5, 16).<br />
Nackdelarna är dock många. Halotan -<br />
upp vaknandet kan ta relativt lång tid<br />
om anestesin har varit lång och djup (5).<br />
En dosberoende sänkning av hjärtats<br />
kontraktilitetsförmåga ger via direkt<br />
påverkan på myokardiet en sänkning av<br />
hjärtats slagvolym och blodtryck (12,<br />
16). Halotan orsakar vidare en dosberoende<br />
sänkning av ventilation (12, 16)<br />
Djurslag Induktion (ml/l) Underhåll (ml/l)<br />
Fisk 0,4–0,75 0,25–0,4<br />
Amfibier 3 1,5<br />
Tabell 2. VOLATILA ANESTESIMEDEL FÖR INHALATION (5, 6, 10, 11, 12, 17).<br />
* Lustgas kan inte ensamt inducera kirurgisk anestesi på djur.<br />
FIGUR 4. Isofluran inhalationsvätska. Man<br />
ska vara medveten om att isofluran ger<br />
en dosberoende sänkning av blodtryck på<br />
grund av perifer vasodilatation.<br />
liksom ökat intrakraniellt tryck vilket<br />
kan medföra ökad risk för kramper (5).<br />
Det påverkar också hjärtats känslighet<br />
för katekolaminer (adrenalin) (12, 16)<br />
och ger ökad risk för ventrikulära arytmier<br />
(5, 12, 16). Narkosmedlet metaboliseras<br />
i hög grad i levern (se Tabell 2),<br />
ger en stegring av leverenzymer vid upprepad<br />
användning (5, 6) och levercells -<br />
skador (toxinpåverkan) (6, 17). Malign<br />
hypertermi förekommer hos gris (5).<br />
Halotan är inte längre tillgängligt via<br />
Apoteket AB.<br />
Metoxyfluran<br />
I jämförelse med halotan har metoxyfluran<br />
en fördel genom en något mindre<br />
påverkan på respiration och cirkulation<br />
(5).<br />
Nackdelar består av att det metaboli-<br />
Anestesimedel Induktion Underhåll MAC Blod/gas- Biotransformation<br />
(%) (%) (råtta) koefficient (människa, %)<br />
Desfluran 6–10 5–7 5,7–7,5 0,42 0,02<br />
Sevofluran 8 3–4 2,40 0,59 3,0<br />
Isofluran 4 1,5–3 1,38 1,4 0,17<br />
Halotan 4 1–2 0,95 2,3 20–25<br />
Metoxyfluran 3 0,4–1 0,22 - 50<br />
Eter 10–20 4–5 3,2 - 5–10<br />
Lustgas*
➤<br />
seras i högre grad (se Tabell 2), att medlet<br />
har en relativt långsam induktion<br />
och inte bör användas i induktionsbur<br />
(5, 16), att det avger fluoridjoner som<br />
kan ge njurskador (5, 11) och att det inte<br />
längre är tillgängligt via Apoteket AB.<br />
LUSTGAS (N 2O)<br />
Rekommendation<br />
Användningen av lustgas är omtvistad<br />
inom veterinäranestesiologin på grund<br />
av dess höga MAC (11). Framför allt<br />
ifrågasätts om fördelarna för djurets<br />
anestesi uppväger de negativa hälsoaspekterna<br />
för personalen.<br />
Beskrivning<br />
Lustgas har använts i mer än 150 år på<br />
grund av en del önskvärda egenskaper.<br />
Den har en analgetisk effekt, den metaboliseras<br />
i mycket ringa grad, ger en<br />
snabb induktion och ett snabbt uppvaknande.<br />
Lustgas degraderas inte av soda<br />
och kan därför användas i lågflödessystem<br />
och slutna system. Gasen kan<br />
diffundera in i luftfyllda hålrum ca 30<br />
gånger snabbare än ut, vilket kan orsaka<br />
kraftiga och livsfarliga volym- och tryck-<br />
ökningar i stängda kroppsutrymmen<br />
(12).<br />
Användning<br />
Lustgas kan inte ensamt inducera kirurgisk<br />
anestesi på djur och används därför<br />
endast som supplement till annan anestesi.<br />
Om syretillskottet är för lågt eller om<br />
tillblandningen misslyckas finns risk för<br />
hypoxi som kan leda till hjärnskador.<br />
Kombinationen av 70 procent lustgas<br />
med tillskott av 30 procent luft leder till<br />
hypoxi och i stället för luft bör ren syrgas<br />
användas. Syrehalten bör uppgå till<br />
minst 30 procent och koncentrationen<br />
lustgas bör minst vara 50 procent för att<br />
uppnå effekt (12). För att undvika så<br />
kallad diffusionshypoxi i slutet av längre<br />
anestesi bör lustgasen alltid ersättas med<br />
100 procent syrgas under de sista fyra<br />
till fem minuterna (12, 17) (Figur 5).<br />
För- och nackdelar<br />
Det finns flera fördelar med användning<br />
av lustgas. Gasen har låg löslighet i blod,<br />
vilket ger snabb effekt (5). Den ger ringa<br />
påverkan på cirkulations- och respira-<br />
FIGUR 5. Lustgasen ska alltid ersättas med 100 procent syrgas under de sista fyra till fem<br />
minuterna. I moderna anestesilokaler distribueras andningsoxygen från en gascentral till<br />
ett gasuttag i väggen.<br />
FOTO: PATRICIA HEDENQVIST.<br />
tionssystemen (7) och eliminationen är<br />
snabb och sker nästan helt via lungorna<br />
(5). Viss analgetisk effekt uppträder<br />
genom att den centralt frisätter opioida<br />
peptider som modulerar smärtan på<br />
ryggmärgsnivå (6, 11). Lustgas sänker<br />
också MAC för andra anestetika, t ex<br />
halogenerade kolväten och etrar (12).<br />
Gasen har liten eller ingen effekt på<br />
lever- och njurfunktion (5).<br />
Nackdelarna är att lustgas har mycket<br />
höga MAC-värden på djur, (se Tabell 2),<br />
den kan inte ensam inducera kirurgisk<br />
anestesi på djur (11) och effekten på<br />
djur är bara hälften så stor som på människor<br />
(7). Lustgas kan vidare orsaka<br />
benmärgsdepression (5) och kan vid<br />
långvarig anestesi orsaka vitamin B12och<br />
folsyrabrist (5). Diffusionshypoxi<br />
kan uppkomma i uppvakningsskedet<br />
(5). Gasen ansamlas också i hålrum och<br />
bör därför inte användas till djur med<br />
tarmobstruktion, pneumothorax eller<br />
vid luftkontraststudier (1).<br />
KOLDIOXID (CO 2 )<br />
Rekommendation<br />
Koldioxid bör inte användas för anestesi<br />
på grund av dess nociceptiva verkan vid<br />
inhalation och dess stora fysiologiska<br />
effekter (2, 3).<br />
Beskrivning<br />
CO 2 orsakar medvetslöshet i koncentrationer<br />
från 15 procent genom acidos i<br />
cerebrospinalvätskan (4). För induktion<br />
av kirurgisk anestesi krävs koncentrationer<br />
över 40 procent, vilka samtidigt kan<br />
orsaka apné och hjärtstillestånd. CO 2<br />
har således ingen terapeutisk bredd. Vid<br />
kontakt med fuktiga slemhinnor bildar<br />
CO 2 kolsyra, vilket orsakar en sänkning<br />
av pH och stimulerar nociceptorer i<br />
näsans slemhinna på däggdjur. Detta<br />
möjliggör att djuren kan uppleva CO 2<br />
som smärtsamt redan vid en koncentration<br />
av 2–4 procent (2). Råttor och<br />
möss uppvisar även en större aversion<br />
mot koldioxid i jämförelse med halotan<br />
och isofluran (13, 14).<br />
Användning<br />
CO 2 är inte lämpligt att användas för<br />
anestesi. Dess nackdelar består av att<br />
16 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING
doser som ger analgesi kan vara letala<br />
(2), att anestesieffekten är mycket kortvarig<br />
(4), att användning kan orsaka<br />
hypoxi (4) och att den kan orsaka obehag<br />
och smärta (2, 4). Bieffekter som vokalisering,<br />
kramper, lungödem och blödningar<br />
från luftvägarna kan förekomma<br />
(2, 4). CO 2 gav vid en jämförande<br />
studie betydligt kraftigare avvärjnings -<br />
reaktioner hos råtta än isofluran eller<br />
enfluran (13). Gasen är svår att upptäcka<br />
vid läckage då den är luktfri.<br />
ETER (DIETYLETER (C 2 H 5 ) 2 O)<br />
Rekommendation<br />
Eter rekommenderas inte för anestesi på<br />
grund av dess irriterande och explosiva<br />
egenskaper (6).<br />
Beskrivning<br />
Eter syntetiserades på 1800-talet och<br />
började användas på människa och djur<br />
i mitten av 1800-talet. Risken för explosion<br />
i samband med sövning och framtagning<br />
av alternativ, bidrog till dess<br />
minskade användning. Trots riskerna<br />
och dess irriterande ånga, har fördelarna<br />
av en god säkerhet för djuret, enkel<br />
användning och låg kostnad bidragit till<br />
användningen på försöksdjur efter att<br />
annan användning upphört.<br />
Användning<br />
Eter bör inte användas som anestetsimedel<br />
(6). Vid induktion med eter uppstår<br />
ett obehag för djuret då dess irriterande<br />
egenskaper kan utlösa hosta, salivering<br />
och bronkospasm (6, 11). Andra nackdelar<br />
är att induktion och uppvakning<br />
tar lång tid (6), att eter påverkar olika<br />
metaboliska skeenden som t ex frisättning<br />
av glukos (15) och att det metaboliseras<br />
i hög grad (se Tabell 2) och kan<br />
ge förhöjda värden av leverenzymer (6).<br />
Dessutom har eter stark lukt, är brandfarligt<br />
och explosivt i närvaro av syre/<br />
luft (6).<br />
DOSERING AV BESKRIVNA<br />
ANESTESIMEDEL<br />
Tabell 2 ger endast en ungefärlig anvisning<br />
samt en viss möjlighet att jämföra<br />
olika ämnen. Mängden tillfört anestesimedel<br />
måste alltid justeras individuellt.<br />
Om premedicinering ges eller annan<br />
anestesi/analgesi ges parallellt kan de<br />
MAC- och koncentrationsvärden som<br />
anges i tabellen minska radikalt.<br />
Referenser<br />
1. Brodsky JB & Cohen EN. Adverse effects<br />
of nitrous oxide. Med Toxicol, 1986, 1,<br />
5, 362–374.<br />
2. Brosnan RJ, Eger EI, Laster MJ & Sonner<br />
JM. Anesthetic properties of carbon<br />
dioxide in the rat. Anesth Analg,<br />
2007,105, 1, 103–106.<br />
3. Conlee KM, Stephens ML, Rowan AN &<br />
King LA. Carbon dioxide for euthanasia:<br />
concerns regarding pain and distress,<br />
with special reference to mice and rats.<br />
Lab Anim, 2005, 39, 2, 137–161.<br />
4. Danneman PJ, Stein S & Walshaw SO.<br />
Humane and practical implication of<br />
using carbon dioxide mixed with oxygen<br />
for anaesthesia or euthanasia of rats.<br />
Lab Anim Sci, 1997, 47, 4, 376–385.<br />
5. Eugene PS. Inhalation anaesthetics. In:<br />
Thurmon JC, Tranquilli WJ & Benson GJ,<br />
eds. Lumb and Jones’ Veterinary<br />
Anesthesia, 3rd ed. Baltimore, Williams<br />
and Wilkins, 1996, 297–330.<br />
6. Flecknell PA. Laboratory animal<br />
anestesia, 2nd ed. New York, NY,<br />
Academic Press, 2003.<br />
7. Fuijinaga M & Maze M. Neurobiology<br />
of nitrous oxide-induced antinociceptive<br />
effects. Mol Neurobiol, 2002, 25, 2,<br />
167–189.<br />
8. Goodman G. Analgesia and anaesthesia<br />
in fish and amphibians. Veterinärmötets<br />
kompendium, 2006, 211–215.<br />
9. Hedenqvist P & Hellebrekers L. Labora -<br />
tory animal analgesia and anaesthesia.<br />
In: Hau J & van Hoosier G, eds.<br />
Handbook of Laboratory Animal<br />
Science, 2nd ed. CRC Press, 2003.<br />
10. Hedenqvist P, Roughan JV, Antunes L,<br />
Orr H & Flecknell PA. Induction of<br />
anaesthesia with desflurane and<br />
isoflurane in the rabbit. Lab Anim,<br />
2001, 35, 172–175.<br />
11. Hellebrekers L, Booij L & Flecknell P.<br />
Anaesthesia, analgesia and euthanasia.<br />
In: Van Zutphen LFM, Baumans V &<br />
Beynen AC, eds. Principles in laboratory<br />
animal science. Amsterdam, New York,<br />
Elsevier, 2001.<br />
12. Keegan RD. Inhalants used in veterinary<br />
anaesthesia. In: Gleed RD & Ludders JW,<br />
eds. Recent advances in veterinary<br />
anaesthesia and analgesia, Companion<br />
animals. Ithaca, NY, International<br />
Veterinary Information Service,<br />
(www.ivis.org) 14-nov-2005.<br />
13. Kohler I, Meier R, Busato A, Neiger-<br />
Aeschbacher G & Schatzmann U.<br />
Is carbon dioxide (CO 2) a useful short<br />
acting anaesthetic for small laboratory<br />
animals? Lab Anim, 1999, 33, 2,<br />
155–161.<br />
14. Leach MC, Bowell VA, Allan TF &<br />
Morton DB. Degree of aversion shown<br />
by rats and mice to different concentration<br />
of inhalation anaesthetics. Vet Rec,<br />
2002, 150, 26, 808–815.<br />
15. Shibutani M. Anaesthesia, artificial<br />
ventilation and perfusion fixation.<br />
In: Krinke JG, ed. The Laboratory Rat.<br />
London, Academic Press, 2000.<br />
16. Scientific proceedings of the 64th<br />
annual meeting, AAHA. San Diego,<br />
California, 1997.<br />
17. Wenker OC. Review of currently used<br />
inhalation anesthetics. The Internet<br />
Journal of Anestesiology, 1999, 3, 2.<br />
18. Ueda I. Molecular mechanisms of<br />
anaesthesia. Keio J Med, 2001, 50, 1,<br />
20–25.<br />
*ÅSE ROOS, leg veterinär, universitetsveterinär,<br />
Lunds Universitet, Biomedicinsk Service,<br />
BMC D12, 221 84 Lund.<br />
It’s all about skills<br />
Do you want to improve your surgical skill on small laboratory<br />
rodents and refine your technique?<br />
Visit www.3rsec.com and have a look at all the training courses<br />
that are offered frequently.<br />
René Remie, PhD, professor of microsurgery and experimental<br />
techniques will be course leader.<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 17
Injektionsanestesi – barbiturater<br />
REKOMMENDATION<br />
Dosen för att uppnå kirurgisk anestesi<br />
med hjälp av barbiturat ligger nära den<br />
dos som hämmar andningen i sådan<br />
grad att mekanisk ventilering är nödvändig<br />
för djurets överlevnad. Trots<br />
denna nackdel, finns det tillfällen då<br />
barbiturat är ett bra eller till och med ett<br />
nödvändigt alternativ. Tiobarbiturat kan<br />
med fördel användas för induktion av<br />
anestesi och därmed möjliggöra intube -<br />
ring för efterföljande underhåll med<br />
narkosgas. Vid forskning som inbegriper<br />
omsättning av glukos i kroppen kan barbiturat<br />
(t ex i form av thiobutabarbital)<br />
vara det enda alternativet för allmän<br />
ane s tesi då detta minimalt påverkar<br />
nivån av glukos i blodplasma. Barbi tu ra ter<br />
upp visar ingen kvarstående analgetisk<br />
effekt vilket innebär att de vid överlevnads<br />
kirurgi bör kombineras med lämpligt<br />
analgetikum (6).<br />
BESKRIVNING<br />
Barbiturater inkluderar ett flertal substanser<br />
som under lång tid har använts<br />
som anestesimedel till försöksdjur.<br />
Barbitursyra syntetiserades första gången<br />
1864 av den tyske kemisten Adolf von<br />
Bayer. Substansen i sig har inga kända<br />
terapeutiska egenskaper men molekylen<br />
kan substitueras på olika sätt och därmed<br />
ges substansen olika egenskaper.<br />
Genom att byta ut två väteatomer på ett<br />
av kolen mot kedjor av kolväten erhåller<br />
substansen egenskaper som hypnotikum,<br />
dvs medel som i tillräcklig dos resulterar<br />
i sömn (Figur 1). I högre doser når man<br />
ett stadium av allmän anestesi (9).<br />
Längden av kedjorna och eventuella<br />
förgreningar hos dessa ger substansen<br />
varierande egenskaper ifråga om tid till<br />
FIGUR 1. Kemisk struktur för barbitursyra.<br />
full effekt och duration av verkan. Om<br />
dessutom ett syre byts mot svavel (tiobarbiturat)<br />
ger derivatet en snabb insatt<br />
effekt samtidigt som tiden för full effekt<br />
blir kortare.<br />
Introduktionen av barbital och fenobarbital<br />
i början av 1900-talet var de<br />
första varianterna av barbiturat som läkemedel.<br />
De salufördes som sedativum,<br />
hypnotikum, och sedermera också som<br />
antiepileptikum.<br />
Hastigheten med vilken substansen<br />
når hjärnan avgör hur snabb insatt<br />
effekt det specifika barbituratet har. Ett<br />
barbiturat med hög fettlöslighet upptas<br />
snabbt i CNS och substansens effekt ses<br />
redan efter någon halvminut efter intravenös<br />
administrering. För ett barbiturat<br />
med låg fettlöslighet nås full anestesi<br />
däremot efter flera minuter. Även fettvävnad<br />
och muskulatur löser in fettlösliga<br />
barbiturater men här sker upptaget långsammare<br />
än till hjärnvävnad. Vartefter<br />
upptaget till muskulatur och fettvävnad<br />
KARL-GUSTAV JACOBSSON, leg veterinär, VMD.*<br />
fortskrider fördelar sig substansen i en<br />
större del av kroppen vilket ger en<br />
omdisponering av barbituratet från<br />
hjärnan. Denna omlokalisering från<br />
hjärnan till fettvävnad och muskulatur<br />
är en viktig del i barbituratets elimine -<br />
ring från hjärnan innan det slutgiltigt<br />
metaboliseras i levern (4).<br />
Vid tillförsel av barbiturat ses kliniskt<br />
en hämning av CNS från sedering till<br />
sömn, vidare till anestesi, koma och vid<br />
överdos inträder döden på grund av<br />
hämning av andningscentrum (2).<br />
VERKNINGSMEKANISMER<br />
Barbiturater hämmar överföring av<br />
signaler inom alla nivåer av CNS. I hjärnan<br />
underlättar substansen bindningen<br />
av transmittorsubstansen γ-aminosmörsyra<br />
(GABA) till sin receptor på det postsynaptiska<br />
membranet. Resultatet blir en<br />
hyperpolarisering av membranet och en<br />
hämning av vidare överföring av signa ler<br />
(8). Denna hämning kvarstår så länge<br />
anestesimedlet finns närvarande. I högre<br />
doser stimulerar också barbituraterna<br />
GABA-receptorer direkt utan omväg<br />
över transmittorn.<br />
ANVÄNDNING<br />
Man delar vanligtvis in barbiturater i<br />
olika grupper på grundval av de olika<br />
derivatens omsättningstider i kroppen:<br />
långtidsverkande, korttidsverkande och<br />
ultrakorttidsverkande. En vanlig använd<br />
korttidsverkande variant är pentobar -<br />
bital, vilket på gnagare ger en kirurgisk<br />
anestesi i ca 30 minuter men med en<br />
lång eftersömn i ett flertal timmar (1).<br />
Intravenös administrering av pentobarbital<br />
har i kombination med analgetika<br />
(t ex fentanyl) och mekanisk ventilering<br />
18 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING
funnit användning vid t ex övnings -<br />
kirurgi på gris (akutförsök). Vid pre -<br />
medicinering av råtta med buprenorfin<br />
(opioidanalgetikum) kan dosen barbiturat<br />
också påtagligt reduceras (6) (Tabell<br />
1).<br />
Tiobarbiturater, ultrakorttidsverkande<br />
barbiturater, är kanske de mest använda<br />
i denna substansgrupp. Effekt nås redan<br />
efter 30–60 sekunder vid intravenös<br />
injektion och ger en kort kirurgisk anestesi<br />
på 10–20 minuter. Det är vanligt<br />
att, vid sövning av större djur än gnagare,<br />
anestesin induceras med hjälp av t ex<br />
tiopental och att underhållet därefter<br />
sköts via anestesigas. Vid forskning som<br />
omfattar omsättning av glukos i kroppen<br />
kan barbiturat vara det enda alternativet<br />
för anestesi.<br />
Anestesi av råtta sker inte sällan med<br />
hjälp av thiobutabarbital (Inactin ® ,<br />
Sigma) genom intraperitoneal administrering<br />
(Figur 2). Detta ger en mer eller<br />
mindre utdragen anestesi, från någon<br />
till flera timmar beroende på djurets<br />
kroppsstorlek. Hos råttor med stora<br />
fettdepåer behöver anestesimedlet ofta<br />
itereras för att bibehålla anestesidjupet,<br />
vilket leder till lång eftersömn.<br />
Fördelar<br />
Barbiturater påverkar inte nämnvärt<br />
koncentrationen av glukos i blodet, som<br />
ett flertal andra anestesimedel, vilket<br />
gör att det med fördel kan användas<br />
inom diabetesforskningen (3, 7). I detta<br />
FIGUR 2. Inactin, pulver för tillblandning<br />
av injektionsvätska. Anestesi av råtta med<br />
thiobutabarbital sker inte sällan genom<br />
intraperitoneal administrering.<br />
sammanhang används thiobutabarbital<br />
frekvent vid anestesi av råtta.<br />
Barbiturater ger också snabb induktion<br />
av anestesi och möjliggör intubering<br />
för efterföljande gasanestesi.<br />
Nackdelar<br />
Barbiturater hämmar respiratoriskt<br />
centrum i hjärnan, vilket också blir på -<br />
Tabell 1. DOSERINGSREKOMMENDATIONER, BARBITURATER. INTRAVENÖS ADMINISTRERING OM INTE<br />
INTRAPERITONEAL (IP) ANGES (1, 3, 4, 5, 6).<br />
Djurslag tiopental pentobarbital thiobutabarbital<br />
Mus 30–40 mg/kg 40–50 mg/kg ip 100 mg/kg ip<br />
Råtta 30 mg/kg 36 mg/kg om<br />
premedicinerad, annars<br />
45–60 mg/kg ip<br />
120 mg/kg ip<br />
Katt 5–10 mg/kg symtomatiskt 15–20 mg/kg om<br />
premedicinerad, annars<br />
22–33 mg/kg<br />
Hund 10–12 mg/kg om 15–20 mg/kg om<br />
premedicinerad, annars premedicinerad, annars<br />
15–20 mg/kg symtomatiskt 22–33 mg/kg<br />
FOTO: P HEDENQVIST<br />
tagligt vid intravenös induktion med<br />
tiobarbiturat då en kort period av apné<br />
ofta kan registreras. Under anestesin<br />
sjunker andningsfrekvensen och om<br />
anestesin också underhålls av barbiturat<br />
finns risk för att syresättningen hämmas<br />
(4) och respiratorisk acidos utvecklas.<br />
Barbiturater medför vidare en risk för<br />
att blodtrycket kan sjunka under anestesin<br />
(2).<br />
Slutligen är pentobarbital retande vid<br />
intraperitoneal injektion och bör därför<br />
spädas med lika delar fysiologiskt koksalt.<br />
Referenser<br />
1. Flecknell PA. Laboratory animal<br />
anae sthesia. London, Academic Press,<br />
1996.<br />
2. Habal R. Toxicity, barbiturate.<br />
eMedicine, 2006, www.emedicine.com/<br />
med/topic207.htm, Jan 6, 2006.<br />
3. Hindlycke M & Jansson L. Glucose<br />
tolerance and pancreatic islet blood<br />
flow in rats after intraperitoneal administration<br />
of different anaesthetic drugs.<br />
Uppsala Journal of Medical Science,<br />
1992, 97, 1, 27–35.<br />
4. McKelvey D & Hollingshead KW.<br />
Small animal anesthesia/canine and<br />
feline practice. St Louis, Mosby-Year<br />
Book Inc, 1994.<br />
5. Rieg T, Richter K, Osswald H & Vallon V.<br />
Kidney function in mice, thiobutabarbital<br />
versus alpha-chloralose anesthesia.<br />
Naunyn Schmiedebergs Arch Pharmacol,<br />
2004, 370, 4, 320–323.<br />
6. Roughan JV, Ojeda OB & Flecknell PA.<br />
The influence of pre-anaesthetic<br />
administration of buprenorphine on<br />
the anaesthetic effects of ketamine/<br />
mede tomidine and pentobarbitone in<br />
rats and the consequences of repeated<br />
anaesthesia. Lab Anim, 1999, 33,<br />
234–242.<br />
7. Tatum AL. The pharmacology of barbiturates.<br />
Annual Reviews of Physiology,<br />
1940, 2, 359–386.<br />
8. Thurmon JC, Tranquilli WJ, Benson GJ,<br />
eds. Lumb & Jones’ veterinary<br />
anaesthesia. Baltimore, Williams &<br />
Wilkins, 1996.<br />
9. Westhorpe RN & Ball C. The intravenous<br />
barbiturates. International Congress<br />
Series, 2002, 1242, 57–69.<br />
*KARL-GUSTAV JACOBSSON, leg veterinär,<br />
VMD, universitetsveterinär, Institutionen för<br />
neurovetenskap, Uppsala Biomedicinska<br />
Centrum BMC, Box 572, 751 23 Uppsala.<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 19
Injektionsanestesi<br />
– fentanyl/medetomidin<br />
REKOMMENDATIONER<br />
Fentanyl/medetomidin kan rekommenderas<br />
för kirurgisk bedövning till råtta<br />
och kanin. En god avslappning av skelettmuskulaturen<br />
och en mycket god<br />
smärtlindring uppnås i rekommenderade<br />
doseringar (1) (3). Viss andningsdepression<br />
förekommer, och det är rekommenderbart<br />
att tillföra djuren extra syrgas<br />
även vid kortare narkostider. En viktig<br />
fördel är att uppvaknandet kan påskyndas<br />
med antidoter mot medetomidin och<br />
fentanyl (3).<br />
BESKRIVNING<br />
Som ett alternativ till Hypnorm ® /midazolam<br />
kan hos råtta och kanin användas<br />
fentanyl i kombination med medeto -<br />
midin, ett kraftfullt sederande medel.<br />
Kombinationen har visats ge en fullgod<br />
kirurgisk bedövning (1, 3).<br />
Fentanyl är en klar injektionslösning<br />
FIGUR 1. Efter injektionsanestesi med fentanyl och medetomidin kan kaniner intuberas<br />
och anestesin förlängas med inhalationsanestesi. New zealand white-kanin.<br />
TORGNY JENESKOG, leg veterinär, VMD, docent, diplECLAM, universitetsveterinär.*<br />
Tabell 1. DOSERINGSREKOMMENDATIONER, KIRURGISK BEDÖVNING (1). IP = INTRAPERITONEALT,<br />
IV = INTRAVENÖST.<br />
Djurslag Dosering Duration,<br />
Blandning av injektionslösning kirurgisk<br />
bedövning<br />
Råtta 300 μg/kg fentanyl + 300 μg/kg medetomidin, ip 60–70 min<br />
2 ml fentanyl 50 μg/ml + 0,1 ml medetomidin 1 mg/ml<br />
ger 2,1 ml lösning innehållande 100 μg av vardera<br />
substansen. Att dosera 0,63 ml/100 g kroppsvikt.<br />
Kanin 8 μg/kg fentanyl + 330 μg/kg medetomidin, iv 30–40 min<br />
0,5 ml fentanyl 50 μg/ml + 1,0 ml medetomidin 1 mg/ml<br />
ger 1,5 ml lösning innehållande 25 μg fentanyl och<br />
1 000 μg medetomidin. Att dosera 0,50 ml/kg kroppsvikt<br />
FOTO: VETERINÄRAVDELNINGEN, KAROLINSKA INSTITUTET.<br />
innehållande fentanylcitrat (motsvarande<br />
50 µg fentanylbas) per ml som aktivt<br />
ämne. Fentanyl är ett analgetikum ur<br />
gruppen opioider (my-receptoragonist)<br />
med kort verkningstid.<br />
Medetomidin är en klar vattenlösning<br />
innehållande 1 mg medetomidinhydro -<br />
klorid per ml. Medetomidin är ett sedativum<br />
med analgetisk effekt ur gruppen<br />
alfa-2-adrenoreceptor-agonister.<br />
ANVÄNDNING<br />
Doseringsrekommendationer för kirurgisk<br />
bedövning framgår av Tabell 1 (1).<br />
Efter injektionsanestesi med fentanyl<br />
och medetomidin kan kaniner intuberas<br />
och anestesin förlängas med inhalations -<br />
anestesi (Figur 1).<br />
Fördelar<br />
Fördelarna med fentanyl/medetomidin -<br />
anestesi är enkel administration med en<br />
injektion, kirurgisk bedövning i rekommenderad<br />
dosering och god muskelav-<br />
20 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING
slappning (1, 2, 3). Dessutom kan eventuell<br />
andningsdepression kan hävas med<br />
naloxon och snabb återhämtning sker<br />
vid tillförsel av antidot mot medetomidin<br />
(se kommande stycke).<br />
Nackdelar<br />
De nackdelar man ser är en viss andningsdepression,<br />
som kan bli allvarlig vid<br />
överdosering. Vidare förekommer viss,<br />
övergående blodtryckssänkning, bradykardi,<br />
försämrad temperaturreglering,<br />
viss hyperglykemi och perifer vasokon -<br />
striktion (1, 2, 3).<br />
Antidot mot fentanyl<br />
Det finns en antidot mot fentanyl som<br />
kan användas vid andningsdepression<br />
eller för påskyndat uppvaknande.<br />
Naloxon injektionsvätska 0,02 mg/ml<br />
alternativt 0,4 mg/ml fungerar som antidot,<br />
med en generell dosering på 0,10<br />
mg/kg. Doseringsrekommenda tio ner för<br />
naloxon till kanin och råtta framgår av<br />
Tabell 2.<br />
Observera att både andningsdepressionen<br />
och den analgetiska effekten av<br />
fentanyl upphävs. Verkningstiden för<br />
naloxon är relativt kort, dvs även om<br />
djuret svarar tillfredsställande på en<br />
injektion kan tecken på förgiftning<br />
(andningsdepression) återkomma, och<br />
alltså kräva ytterligare injektion(er) av<br />
antidot.<br />
Antidot mot medetomidin<br />
För att påskyndat uppvaknande efter<br />
anestesi med medetomidin används atipamezol<br />
injektionsvätska 5 mg/ml, med<br />
en generell dosering 1,0 mg/kg (1, 2).<br />
Antidoten späds lämpligen 0,2 ml ati -<br />
pamezol + 1,8 ml sterilt vatten, för att<br />
ge lämplig injektionsvolym till råtta.<br />
Doseringsrekommendationer för naloxon<br />
till råtta och kanin presenteras i Tabell 3.<br />
Det bör observeras att uppvaknandet<br />
kan vara mycket snabbt (kortare än en<br />
minut) speciellt hos kanin, varför djuret<br />
bör placeras i sin bur direkt efter atipamezolgiva<br />
(1).<br />
Antidot med postoperativ<br />
smärtlindring<br />
Vid kirurgisk bedövning med fentanyl/<br />
medetomidin kan postoperativ smärtlind<br />
ring med buprenorfin med fördel<br />
Tabell 2. DOSERINGSREKOMMENDATIONER FÖR NALOXON. SC = SUBKUTANT, IP = INTRAPERITONEALT.<br />
Djurslag Dosering Styrka Administrationsväg<br />
Råtta 0,50 ml/100 g 0,02 mg/ml sc altermativt ip<br />
Kanin 0,25 ml/kg 0,4 mg/ml sc altermativt ip<br />
Tabell 3. DOSERINGSREKOMMENDATIONER FÖR ATIPAMEZOL. SC = SUBKUTANT, IP = INTRAPERITONEALT.<br />
Djurslag Dosering Spädning Administrationsväg<br />
Råtta 0,2 ml/100 g 1:10 sc altermativt ip<br />
Kanin 0,2 ml/kg outspädd sc altermativt ip<br />
Tabell 4. DOSERINGSREKOMMENDATIONER FÖR BUPRENORFIN (2). SC = SUBKUTANT,<br />
IP = INTRAPERITONEALT.<br />
Djurslag Dosering Administrationsväg Doseringsintervall<br />
Råtta 0,01–0,05 mg/kg sc altermativt ip 8–12 tim<br />
Kanin 0,01–0,05 mg/kg sc altermativt ip 6–12 tim<br />
FIGUR 2. Exempel på buprenorfin injektionsvätska,<br />
0,3 mg/ml.<br />
inledas redan före uppvaknandet (1), men<br />
efter de kirurgiska ingreppen, beroende<br />
på att buprenorfinets anslagstid är relativt<br />
lång (upp till en timme). Bupre norfin är<br />
en så kallad partiell my-receptor-ago nist,<br />
men kan trots detta framgångsrikt<br />
användas även i samband med anestesi<br />
med my-receptor-agonisten fentanyl (på<br />
grund av en hög affinitet till receptorn).<br />
En avgörande fördel med buprenorfin<br />
för postoperativ smärtlindring är dess<br />
kliniskt relativt långa verkningstid, varför<br />
iterering kan göras med långa intervaller.<br />
Doseringsrekommen da tioner för<br />
buprenorfin ges i Tabell 4. Ett exempel<br />
på buprenorfin injektionsvätska 0,3<br />
mg/ml ses i Figur 2.<br />
Referenser<br />
1. Flecknell PA. Laboratory animal<br />
anae sthesia. A practical introduction<br />
for research workers and technicians,<br />
2nd ed. London, Academic Press, 1996.<br />
2. Flecknell PA & Waterman-Pearson A,<br />
eds. Pain management in animals.<br />
London, WB Saunders, 2000.<br />
3. Hu C, Flecknell PA & Liles JH. Fentanyl<br />
and medetomidine anaesthesia in the<br />
rat and its reversal using atipamezole<br />
and either nalbuphine or butorphanol.<br />
Lab Anim, 1992, 26, 15–22.<br />
*TORGNY JENESKOG, leg veterinär, VMD,<br />
docent, diplECLAM, universitetsveterinär,<br />
Institutionen för integrativ medicinsk biologi,<br />
Avdelningen för fysiologi, Umeå universitet,<br />
901 87 Umeå.<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 21<br />
FOTO: P HEDENQVIST
Injektionsanestesi<br />
– Hypnorm/midazolam<br />
REKOMMENDATIONER<br />
Hypnorm ® /midazolam kan rekommenderas<br />
för kirurgisk bedövning till mus,<br />
råtta, hamster, marsvin och kanin. Man<br />
får en god avslappning av skelettmuskulaturen<br />
och en mycket god smärtlindring<br />
i rekommenderade doseringar (2, 5).<br />
Viss andningsdepression förekommer,<br />
och det är rekommenderbart att tillföra<br />
djuren extra syrgas även vid kortare narkostider.<br />
Den kirurgiska bedövningstiden<br />
kan vid behov förlängas med Hypnorm ®<br />
och eventuellt midazolam, givna separat.<br />
Hypnorm ® , enbart och i subkutan tillförsel,<br />
har använts framgångsrikt även<br />
till neonatala råttor (1).<br />
BESKRIVNING<br />
Neuroleptanalgesi är en så kallad balanserad<br />
narkosregim, där kombinationen<br />
av neuroleptikum och analgetikum ger<br />
en effektiv sedering och smärtlindring<br />
(2, 5). Kombinationen ger inte egentlig<br />
medvetslöshet, om inte mycket höga<br />
doser används. För kirurgisk bedövning<br />
och en mera effektiv muskelavslappning<br />
kombineras därför hos gnagare och kanin<br />
neuroleptanalgesin med ytterligare ett<br />
preparat, vanligen ur gruppen benzodiazepiner<br />
(2).<br />
Möjligt negativa effekter på hjärtcirkulationen<br />
är ett något sänkt, men stabilt<br />
blodtryck, på respirationen en viss andningsdepression<br />
med sänkt andningsfrekvens<br />
och sänkt syrgasmättnad (Figur 1)<br />
samt på metabolismen en tendens till<br />
metabolisk acidos och viss förhöjd blodsockerhalt<br />
(inte hos fastade djur/råtta/)<br />
(2, 5, 6).<br />
Hypnorm ® är en klar injektionslösning<br />
innehållande 10 mg fluanison och 0,315<br />
mg fentanyl-citrat (0,20 mg fentanylbas)<br />
per ml som aktiva ämnen. Fluani -<br />
son är ett neuroleptikum ur gruppen<br />
butyrofenoner (dopamin-receptor-anta -<br />
gonist) med relativt lång verkningstid.<br />
Fentanyl är ett analgetikum ur gruppen<br />
opioider (my-receptor-agonist) med kort<br />
verkningstid.<br />
Midazolam tillhandahålls som klara<br />
injektionslösningar innehållande 5 mg<br />
midazolam per ml. Midazolam är en ben-<br />
TORGNY JENESKOG, leg veterinär, VMD, docent, diplECLAM.*<br />
FIGUR 1. Hemodynamiska parametrar och andningsfrekvens uppmätt på Mol:WISThanråttor<br />
sövda med pentobarbital (översta kurvan i alla grafer, –) respektive med<br />
midazolam/fentanyl/fluanisone (●–●). Medel ± standardfel, n=11. Från Skolleborg och<br />
medarbetare (6).<br />
zodiazepin (GABA A-receptor-agonist)<br />
med snabbt insättande effekt och med<br />
relativt kort verkningstid.<br />
Beredning<br />
Hypnorm ® och midazolam är båda vatten<br />
lösningar, och kan därför blandas för<br />
en praktiskt enklare administration. Det<br />
är dock viktigt att bevara steriliteten vid<br />
beredning, användning och förvaring.<br />
Beredning av Hypnorm ® + midazolam<br />
5 mg/ml ska, för att undvika utfäll-<br />
22 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING
ning, göras enligt följande (2):<br />
1) 1 del Hypnorm ® + 1 del sterilt vatten<br />
blandas.<br />
2) 1 del midazolam 5 mg/ml + 1 del<br />
sterilt vatten blandas.<br />
3) 1 del av utspädd Hypnorm ® + 1 del<br />
av utspädd midazolam blandas.<br />
Detta ger en ”cocktail” bestående av<br />
1/4 Hypnorm ® + 1/4 midazolam + 1/2<br />
sterilt vatten. Beredningen ska förvaras i<br />
rumstemperatur, inte i kylskåp, för att<br />
undvika utfällning.<br />
ANVÄNDNING<br />
Doseringsrekommendationer för kirurgisk<br />
bedövning framgår av Tabell 1.<br />
Som antidot mot fentanyl vid andningsdepression/påskyndat<br />
uppvaknande<br />
används Naloxon injektionsvätska 0,02<br />
mg/ml, alternativt 0,4 mg/ml, generell<br />
dosering 0,10 mg/kg (Tabell 2). Man<br />
måste observera att både andningsdepressionen<br />
och den analgetiska effekten<br />
av fentanyl upphävs. Verkningstiden för<br />
naloxon är relativt kort, dvs även om<br />
djuret svarar tillfredsställande på en<br />
injek tion kan tecken på förgiftning<br />
(andningsdepression) återkomma, och<br />
alltså kräva ytterligare injektion(er) av<br />
antidot.<br />
Postoperativ smärtlindring<br />
Vid neuroleptanalgesi med Hypnorm ® /<br />
midazolam kan postoperativ smärtlindring<br />
med buprenorfin injektionsvätska<br />
0,3 mg/ml med fördel inledas redan före<br />
uppvaknandet, men efter de kirurgiska<br />
ingreppen, beroende på att buprenorfinets<br />
anslagstid är relativt lång (upp till<br />
en timme). För doseringsrekommendationer,<br />
se Tabell 3.<br />
Buprenorfin är en partiell my-receptor-agonist,<br />
men kan trots detta framgångs<br />
rikt användas vid neuroleptanalgesi<br />
med my-receptor-agonisten fentanyl<br />
(kom petetiva agonister). En avgörande<br />
fördel med buprenorfin för postoperativ<br />
smärtlindring är dess kliniskt relativt<br />
långa verkningstid, varför iterering kan<br />
göras med långa intervaller (2).<br />
FÖRDELAR<br />
Fördelarna med Hypnorm ® /midazolam-anestesi<br />
är att den kan ges med<br />
enkel administration med en intraperitoneal,<br />
alternativt subkutan, injektion<br />
av ”cocktail” till smågnagare, att den ger<br />
kirurgisk bedövning i rekommenderad<br />
dosering och god muskelavslappning.<br />
Narkostiden kan vid behov förlängas<br />
Tabell 1. DOSERINGSREKOMMENDATIONER, KIRURGISK BEDÖVNING (2, 3). SC = SUBKUTANT,<br />
IP = INTRAPERITONEALT, IV = INTRAVENÖST.<br />
Djurslag Dosering av ”cocktail” (ej för kanin) Duration, kirurgisk<br />
Mus Bedövning 30–40 min<br />
ca 10 ml/kg ip (0,25 ml/25 g) OBS, variation<br />
alternativt 5,0–7,5 ml/kg sc * mellan stammar<br />
Iterering för förlängd narkostid,<br />
0,30 ml/kg Hypnorm ® ip var 30–40 min<br />
Råtta 2,7 ml/kg ip (0,80 ml/300 g) 20–40 min<br />
alternativt 1,5–2,0 ml/kg sc *<br />
Iterering för narkostid 1–12 timmar,<br />
0,10–0,20 ml/kg Hypnorm ® im var 30–40 min<br />
2,0 mg/kg midazolam ip var 4 tim<br />
Hamster 4,0 ml/kg ip 20–40 min<br />
Marsvin 8,0 ml/kg ip 45–60 min<br />
Kanin 0,3 ml/kg Hypnorm ® im +<br />
2,0 mg/kg midazolam iv eller ip efter 10–15 min<br />
Iterering för narkostid 1–12 timmar,<br />
0,1–0,3 ml/kg Hypnorm ® iv var 30–40 min **<br />
1,0 mg/kg midazolam iv var 4 tim 20–40 min<br />
* Doseringen är lägre vid subkutan än vid intraperitoneal administration. Det beror framför allt på<br />
den relativt höga förstapassagemetabolismen i levern vid ip administration.<br />
** För ett jämnare narkosdjup kan Hypnorm ® spädas 1:10 med sterilt vatten och ges som infusion<br />
1–3 ml/kg/timme (2). För att undvika olämplig ackumulering av fluanison kan i stället för<br />
Hypnorm ® användas enbart fentanyl, givet som infusion 30–150μg/kg/timme (2).<br />
Tabell 2. DOSERINGSREKOMMENDATIONER FÖR NALOXON. SC = SUBKUTANT, IP = INTRAPERITONEALT.<br />
Djurslag Dosering Styrka Administrationsväg<br />
Mus 0,10 ml/20 g 0,02 mg/ml sc alternativt ip<br />
Råtta 0,50 ml/100 g 0,02 mg/ml sc alternativt ip<br />
Hamster 0,10 ml/20 g 0,02 mg/ml sc alternativt ip<br />
Marsvin 0,50 ml/100 g 0,02 mg/ml sc alternativt ip<br />
Kanin 0,25 ml/kg 0,4 mg/ml sc alternativt ip<br />
Tabell 3. DOSERINGSREKOMMENDATIONER FÖR BUPRENORFIN (4). SC = SUBKUTANT,<br />
IP = INTRAPERITONEALT, IV = INTRAVENÖST.<br />
Djurslag Dosering Administrationsväg Doseringsintervall<br />
Mus 0,05–0,10 mg/kg sc 8–12 tim<br />
Råtta 0,01–0,05 mg/kg sc alternativt iv 8–12 tim<br />
Hamster 0,01–0,05 mg/kg sc alternativt ip 8–12 tim<br />
Marsvin 0,05 mg/kg sc 8–12 tim<br />
Kanin 0,01–0,05 mg/kg sc alternativt iv 6–12 tim<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 23<br />
➤
➤ med Hypnorm ® (eventuellt fentanyl)<br />
och midazolam och ingen inflammation<br />
eller motsvarande patologi ses efter intra -<br />
peritoneal injektion. Slutligen kan eventuell<br />
andningsdepression hävas med<br />
naloxon och postoperativ smärtlindring<br />
med den partiella my-receptor-ago nis ten<br />
buprenorfin kan med fördel påbörjas<br />
innan djuret vaknat upp ur narkosen<br />
(1–6).<br />
NACKDELAR<br />
Till nackdelarna räknas att Hypnorm ® /<br />
midazolam ger viss andningsdepression<br />
som kan bli allvarlig vid överdosering,<br />
att det uppträder viss blodtryckssänkning<br />
genom perifer vasodilatation och även viss<br />
försämrad temperaturreglering. Metoden<br />
medför också visst förhöjt intrakraniellt<br />
tryck liksom viss hyperglykemi (1–6).<br />
Referenser<br />
1. Clowry GJ & Flecknell PA. The successful<br />
use of fentanyl/fluanisone (’Hypnorm’)<br />
as an anaesthetic for intracranial surgery<br />
in neonatal rats. Lab Anim, 2000, 34,<br />
260–264.<br />
2. Flecknell PA. Laboratory animal<br />
anaesthesia. A practical introduction for<br />
research workers and technicians. 2nd<br />
ed. London, Academic Press, 1996.<br />
3. Flecknell PA & Mitchell M. Midazolam<br />
and fentanyl-fluanisone, assessment<br />
of anaesthetic effects in laboratory<br />
rodents and rabbits. Lab Anim, 1984,<br />
18, 143–146.<br />
4. Flecknell PA & Waterman-Pearson A,<br />
eds. Pain management in animals.<br />
London, WB Saunders, 2000.<br />
5. Kohn DF, Wixson SK, White WJ &<br />
Benson GJ, eds. Anesthesia and anal -<br />
gesia in laboratory animals. American<br />
College of Laboratory Animal Medicine<br />
Series. New York, Academic Press, 1997.<br />
6. Skolleborg KC, Grönbech JE, Grong K,<br />
Åbyholm FE & Lekven J. Distribution of<br />
cardiac output during pentobarbital<br />
versus midazolam/fentanyl/fluanisone<br />
anaesthesia in the rat. Lab Anim, 1990,<br />
24, 221–227.<br />
*TORGNY JENESKOG, leg veterinär, VMD,<br />
docent, diplECLAM, universitetsveterinär,<br />
Institutionen för integrativ medicinsk biologi,<br />
Avdelningen för fysiologi, Umeå universitet,<br />
901 87 Umeå.<br />
24 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING<br />
FOTO: ANKI NORDSTRÖM
Injektionsanestesi – ketamin och<br />
ketaminkombinationer<br />
REKOMMENDATIONER<br />
Ketamin framkallar så kallad dissociativ<br />
anestesi, och kan rekommenderas för<br />
anestesi till försöksdjur bara när det<br />
kombineras med ett sedativum (11).<br />
Detta beror bland annat på risken för<br />
en påtaglig motorisk excitation och<br />
even tuella hallucinationer, om ketamin<br />
används ensamt (11).<br />
BESKRIVNING<br />
Ketaminhydroklorid är ett dissociativt<br />
anestesimedel som hämmar informationsflödet<br />
mellan hjärnans subkortikala<br />
delar och hjärnbarken genom selektiva<br />
avbrott av associationsbanorna (9, 11).<br />
Det verkar genom att hämma exciterande<br />
impulser via NMDA-receptorer (15).<br />
Ketamin ger ett anestesiliknande,<br />
kataleptiskt tillstånd som skiljer sig från<br />
det som uppnås genom t ex inhalations -<br />
narkos eller barbituratnarkos (6, 9). Re -<br />
flexer i svalg och luftvägar bibehålls och<br />
skelettmuskeltonus är i regel förhöjd.<br />
Pupillerna är dilaterade och ögonen<br />
öppna (6, 9, 11), varför ögongel som<br />
skyddar mot uttorkning av hornhinnan<br />
måste appliceras under ketaminanestesi<br />
(Figur 1). Ketamin ger en varierande<br />
analgesi hos olika djurslag, från mycket<br />
god på primater till nästan omärkbar på<br />
gnagare (6).<br />
Ketamin är det vanligast använda<br />
anestesimedlet på primater (1). På övriga<br />
djurslag kombineras ketamin som regel<br />
med alfa-2-adrenerga receptoragonister,<br />
benzodiazepiner och/eller opioider för<br />
att åstadkomma kirurgisk anestesi (1,<br />
4, 8, 13, 14). Ketamin tillhandahålls i<br />
klara vattenlösningar innehållande keta-<br />
AINA MOE BÄCK, leg veterinär, universitetsveterinär.*<br />
FIGUR 5. Ögongel skyddar mot uttorkning av hornhinnan under ketaminanestesi.<br />
minhydroklorid motsvarande 10, 50 eller<br />
100 mg ketamin per ml (10).<br />
Fördelar<br />
Till fördelarna med ketaminanestesi hör<br />
att den orsakar immobilitet hos de flesta<br />
djurslag (6) och att administreringen<br />
kan ske intramuskulärt, intravenöst,<br />
intra peritonealt och subkutant (6, 9, 11).<br />
Vidare absorberas substansen snabbt<br />
(mycket fettlösligt) (9) och ger vid<br />
rekom menderade doser en ökning av<br />
blod trycket och hjärtfrekvensen (6, 15).<br />
Den medför liten påverkan på lungfunktionen<br />
hos de flesta större djurslag<br />
vid lämplig dosering (9, 15) och har ett<br />
brett terapeutiskt index (2).<br />
Nackdelar<br />
På minussidan noteras att djuren får<br />
ökad tonus i skelettmuskulaturen (katalepsi)<br />
(6, 9, 11). Vidare ses variabel analgesi<br />
hos de flesta djurslag, vilket medför<br />
svårigheter att uppnå kirurgisk anestesi<br />
med enbart ketamin (4, 6, 7, 9, 11).<br />
Risk för kramptillstånd förekommer,<br />
orsakat av att ketamin aktiverar det limbiska<br />
systemet (kan hävas med benzodia -<br />
zepiner) (9, 11). Ketamin kan också ge<br />
hallucinationer och i vissa fall delirium<br />
och ett irrationellt beteende (9, 11). Förhöjt<br />
tryck i ögat med ögonskador och<br />
keratit som följd kan förekomma (3, 9,<br />
10, 11) och ketamin höjer även det intrakraniella<br />
trycket. Slutligen kan substan-<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 25<br />
FOTO: P HEDENQVIST<br />
➤
➤<br />
sen orsaka smärta vid intramuskulär<br />
injektion på grund av pH 3,5 och<br />
nekros vid injektionsstället (9).<br />
KETAMINKOMBINATIONER<br />
En vanlig kombination till t ex kanin<br />
och gnagare är ketamin med en alfa-2adrenoreceptoragonist<br />
eller en benzo -<br />
diazepin. Även till gris rekommenderas<br />
dessa kombinationer, ibland med tillägg<br />
av opioider (4).<br />
Alfa-2-agonisterna xylazin och medetomidin<br />
är potenta sedativa och har inom<br />
de flesta djurslag en god analgetisk effekt<br />
genom att alfa-2-receptor-stimulering<br />
hämmar den centralnervösa transmissionen<br />
av nociceptiva signaler. Tillsam -<br />
mans med ketamin uppnås kirurgisk<br />
anestesi med en god muskelavslappning.<br />
Medetomidin är en klar vattenlösning<br />
innehållande 1 mg medetomidinhydroklorid<br />
per ml. Xylazin tillhandahålls<br />
i klara vattenlösningar innehållande<br />
xylazinhydroklorid motsvarande 20 mg<br />
xylazin per ml.<br />
Benzodiazepiner verkar anxiolytiskt<br />
och sederande. Benzodiazepinerna verkar<br />
genom att öka transmissionen hos de<br />
inhiberande GABA-neuronerna i CNS.<br />
Resultatet blir ett sederat djur med god<br />
muskelrelaxation. I kombination med<br />
ketamin kan kirurgisk anestesi uppnås.<br />
De benzodiazepiner som används idag<br />
är framför allt diazepam och midazolam.<br />
Den sistnämnda är vattenlöslig<br />
och har därmed en kortare duration än<br />
det fettlösliga diazepamet. Midazolam<br />
tillhandahålls som klar vattenlösning<br />
innehållande 5 mg midazolam per ml.<br />
Diazepam tillhandahålls i en mjölkvit<br />
fettemulsionslösning innehållande 5 mg<br />
diazepam per ml.<br />
Djurslagsanpassning<br />
Till kanin är kombinationen ketamin/<br />
medetomidin att föredra på grund av<br />
mindre kardiovaskulär påverkan och<br />
längre kirurgisk anestesiduration jämfört<br />
med ketamin/xylazin eller ketamin/<br />
midazolam (4, 8). Till marsvin rekommenderas<br />
i första hand ketamin/xylazine,<br />
eftersom ketamin/medetomidin endast<br />
leder till immobilisering (12). Hos mus<br />
kan ketamin kombineras med xylazin<br />
enbart eller xylazin och acepromazin för<br />
kirurgiska ingrepp (1), kombination med<br />
Tabell 1. DOSERING KETAMIN + MEDETOMIDIN (6). IP = INTRAPERITONEALT, IM = INTRAMUSKULÄRT.<br />
Djurslag Dosering Effekt Duration<br />
Mus 75 mg/kg ip + 1 mg/kg ip Kirurgisk anestesi 20–30 min<br />
Råtta 75 mg/kg ip + 0,5 mg/kg ip Kirurgisk anestesi 20–30 min<br />
Gerbil 75mg/kg ip + 0,5 mg/kg ip Medium anestesi 20–30 min<br />
Kanin 25 mg/kg im + 0,5 mg/kg im Kirurgisk anestesi 30–40 min<br />
Katt 7 mg/kg im + 80 μg/kg im Kirurgisk anestesi 30–40 min<br />
Hund 2,5–7,5 mg/kg im + 40 μg/kg im Lätt/med. anestesi 30–45 min<br />
Gris 10 mg/kg im + 80 μg/kg im Immobilisering/lätt anestesi 40–90 min<br />
Tabell 2. DOSERING KETAMIN + XYLAZIN (6). IP = INTRAPERITONEALT, IM = INTRAMUSKULÄRT,<br />
IV = INTRAVENÖST.<br />
Djurslag Dosering Effekt Duration<br />
Mus 80–100 mg/kg ip + 10 mg/kg ip Kirurgisk anestesi 20–30 min<br />
Råtta 75–100 mg/kg ip + 10 mg/kg ip Kirurgisk anestesi 20–30 min<br />
Gerbil 50 mg/kg ip + 2 mg/kg ip Immobilisering 20–30 min<br />
Kanin 35 mg/kg im + 5 mg/kg im Kirurgisk anestesi 25–40 min<br />
10 mg/kg iv + 3 mg/kg iv Kirurgisk anestesi 20–30 min<br />
Katt 22 mg/kg im + 1,1 mg/kg im Kirurgisk anestesi 30–40 min<br />
Hund 5 mg/kg iv + 1–2 mg/kg iv eller im Ytlig-måttlig anestesi 30–45 min<br />
Primat 10 mg/kg im + 0,5 mg/kg im Kirurgisk anestesi 30–40 min<br />
Tabell 3. DOSERING KETAMIN + DIAZEPAM (6). OBSERVERA ATT DESSA SUBSTANSER INTE ÄR BLAND-<br />
BARA! IP = INTRAPERITONEALT, IM = INTRAMUSKULÄRT.<br />
Djurslag Dosering Effekt Duration<br />
Mus 100 mg/kg ip + 5 mg/kg ip Immobilisering/anestesi 20–30 min<br />
Råtta 75 mg/kg ip + 5 mg/kg ip Lätt anestesi 20–30 min<br />
Gerbil 50mg/kg ip + 5 mg/kg ip Immobilisering -<br />
Kanin 25 mg/kg im + 5 mg/kg im Kirurgisk anestesi 20–30 min<br />
Gris 10–15 mg/kg im + 0,5–2 mg/kg im Immobilisering/anestesi 20–30 min<br />
Primat 15 mg/kg im + 1 mg/kg im Kirurgisk anestesi 30–40 min<br />
Tabell 4. DOSERING KETAMIN + MIDAZOLAM (6). IP = INTRAPERITONEALT, IM = INTRAMUSKULÄRT.<br />
Djurslag Dosering Effekt Duration<br />
Mus 100 mg/kg ip + 5 mg/kg ip Immobilisering/lätt anestesi 20–30 min<br />
Råtta 75 mg/kg ip + 5 mg/kg ip Ytlig anestesi 20–30 min<br />
Katt 10 mg/kg im + 0,2 mg/kg im Kirurgisk anestesi 20–30 min<br />
Gris 10–15 mg/kg im + 0,5–2 mg/kg im Immobilisering/ytlig anestesi 20–30 min<br />
medetomidin tycks liksom på marsvin<br />
ge otillräcklig analgesi för kirurgi (7).<br />
Vid användning av vattenlösliga kombinationer<br />
(ketamin med medetomidin,<br />
xylazin eller midazolam) kan dessa blandas<br />
för enklare administration med en<br />
injektion. Vid användning av kombina-<br />
tionen ketamin/diazepam måste prepa -<br />
raten administreras enskilt eftersom diazepam<br />
är en emulsionslösning.<br />
DOSERING<br />
Dosering av ketamin i kombination<br />
med olika sedativa framgår av Tabell 1,<br />
26 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING
Tabell 2, Tabell 3 och Tabell 4. Det ska<br />
observeras att ketamin och diazepam inte<br />
är blandbara utan måste ges separat (6).<br />
Referenser<br />
1. Arras M, Autenried P, Rettich A,<br />
Spaeni D & Rulicke T. Optimization of<br />
intraperitoneal injection anesthesia in<br />
mice, drugs, dosages, adverse effects,<br />
and anesthesia depth. Comp Med,<br />
2001, 51, 5, 443–456.<br />
2. Bernacky BJ, Gibson SV, Keeling ME &<br />
Abee CR. Nonhuman primates. In:<br />
Fox JG, Anderson LC, Loew FM &<br />
Quimby W, eds. Laboratory Animal<br />
Medicine, 2nd ed. New York, Academic<br />
Press, 2002, 675–791.<br />
3. Blood DC & Studdert VP. Baillière’s<br />
comprehensive veterinary dictionary,<br />
4th ed. London, Tindall, 1988, 510.<br />
4. Boschert K, Flecknell PA, Fosse RT,<br />
Framstad T, Ganter M, Sjostrand U,<br />
Stevens J & Thurman J. Ketamine and<br />
its use in the pig. Recommendations of<br />
the Consensus meeting on Ketamine<br />
Anaesthesia in Pigs, Bergen 1994.<br />
Ketamine Consensus Working Group.<br />
Lab Anim, 1996, 30, 30, 209–219.<br />
5. Difilippo SM, Norberg PJ, Suson UD,<br />
Savino AM & Reim DA. A comparison<br />
of xylazine and medetomidine in an<br />
anesthetic combination in New Zealand<br />
White rabbits. Contemp Top Lab Anim<br />
Sci, 2004, 43, 1, 32–34.<br />
6. Flecknell PA. Laboratory animal<br />
anaesthesia. A practical introduction<br />
for research workers and technicians.<br />
2nd ed, London, Academic Press, 1996.<br />
7. Green CJ, Knight J, Precious S &<br />
Simpkin S. Ketamine alone and<br />
com bined with diazepam or xylazine<br />
in laboratory animals, a 10 year<br />
experience. Lab Anim, 1981, 163–170.<br />
8. Henke J, Astner S, Brill T, Eissner B,<br />
Busch R & Erhardt W. Comparative<br />
study of three intramuscular anaesthetic<br />
combinations (medetomidine/ketamine,<br />
medetomidine/fentanyl/midazolam and<br />
xylazine/ketamine) in rabbits. Vet<br />
Anaesth Analg, 2005, 32, 5, 261–270.<br />
9. Kaartinen L, Mero M, Rekallio M, Räihä J<br />
& Sandholm M. Anestesiologi för veterinärer.<br />
Veterinärmedicinska högskolan,<br />
Helsingfors, 1991, 65–67.<br />
10. Kohn DF, Wixson SK, White WJ &<br />
Benson GJ. Anesthesia and analgesia in<br />
laboratory animals. American College of<br />
Laboratory Animal Medicine Series.<br />
New York, Academic Press, 1997,<br />
10–11, 174–176, 212–214.<br />
11. Läkemedelsindustriföreningen. Fass Vet,<br />
2005, Kungsbacka 2004, 214–221.<br />
12. Nevalainen T, Pyhala L, Voipio HM &<br />
Virtanen R. Evaluation of anaesthetic<br />
potency of medetomidine-ketamine<br />
combination in rats, guinea-pigs and<br />
rabbits. Acta Vet Scand Suppl, 1989, 85,<br />
139–143.<br />
13. Orr HE, Roughan JV & Flecknell PA.<br />
Assessment of ketamine and medeto -<br />
midine anaesthesia in the domestic<br />
rabbit. Vet Anaesth Analg, 2005, 32, 5,<br />
271–279.<br />
14. Radde GR, Hinson A, Crenshaw D &<br />
Toth LA. Evaluation of anaesthetic<br />
regimens in guineapigs. Lab Anim,<br />
1996, 30, 3, 220–227.<br />
15. Rang HP, Dale MM & Ritter JM.<br />
Pharmacology, 3rd ed. Edinburgh,<br />
Churchill Livingstone, 1995, 509–512,<br />
517, 543–547.<br />
*AINA MOE BÄCK, leg veterinär, universitetsveterinär,<br />
Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs<br />
Universitet, Laboratoriet för experimentell biomedicin,<br />
Box 415, 405 30 Göteborg.<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 27
Injektionsanestesi – kloralhydrat<br />
REKOMMENDATION<br />
Kloralhydrat är ett vävnadsirriterande<br />
medel med svag analgetisk effekt som<br />
kraftigt hämmar respiration och cirkulation<br />
vid kirurgisk anestesi, vilket gör det<br />
olämpligt att använda ensamt vid kirurgiska<br />
ingrepp. Medlet kan användas för<br />
en ytlig anestesi och bör på grund av<br />
vävnadsirriterande egenskaper administreras<br />
intravenöst. Med tanke på risken<br />
för utveckling av postanestetisk adynamisk<br />
ileus efter intraperitoneal injektion,<br />
ska denna administrationsväg inte<br />
användas vid överlevnadsförsök.<br />
BESKRIVNING<br />
Kloralhydrat är en färglös, kristalliserad<br />
substans som tillhandahålls av kemika -<br />
liehandeln (Figur 1). Kloralhydrat (triklor<br />
acetaldehyd) bereddes för första<br />
gången av Liebrich 1832. Substansen<br />
användes som sömnmedel för människa<br />
redan 1872 (12). Kloralhydrat omvandlas<br />
i blodet till den aktiva metaboliten<br />
trikloretanol som utövar en sederande/<br />
hypnotisk effekt. Trikloretanol konjugeras<br />
i levern och utsöndras via urinen,<br />
vilket kan ge upphov till falskt positivt<br />
svar i glukostest (1, 11). Endast en liten<br />
FIGUR 1. Kloralhydrat i pulverform för beredning.<br />
andel kloralhydrat utsöndras i oförändrad<br />
form (8). Kloralhydrat potentierar<br />
GABA-medierad transmission och verkar<br />
genom att hämma högre CNS-funk-<br />
Tabell 1. DOSERING OCH LD50-DOS AV KLORALHYDRAT FÖR OLIKA DJURSLAG (2, 5, 9).<br />
Djurslag Dosering LD 50 Kommentarer<br />
Mus 400 mg/kg 890 mg/kg<br />
Råtta 200–300 mg/kg 500 mg/kg lätt anestesi, ind. 3–10 min<br />
iterering kan ske effekt 60–70 min<br />
med 40 mg/kg<br />
Hamster 200–300 mg/kg lätt anestesi, ind.3–5 min<br />
effekt 60–120 min<br />
Marsvin 200–300 mg/kg lätt anestesi, ind.3–5 min<br />
effekt 60–120 min<br />
ANNE HALLDÉN WALDEMARSON, leg veterinär, universitetsveterinär.*<br />
tioner, vilket leder till bortfall av reflexer.<br />
Den analgetiska effekten är svag och vid<br />
kirurgisk anestesi är effekten på cirkulationen<br />
och respirationen kraftig, vilket<br />
ger en mycket snäv säkerhetsmarginal.<br />
Vid intraperitoneal injektion på råtta<br />
varierar effekten kraftigt.<br />
ANVÄNDNING<br />
Eftersom kloralhydrat är vävnadsirriterande,<br />
bör det ges intravenöst (1, 8, 11,<br />
14). Dosering och LD 50-dos för olika<br />
djurslag framgår av Tabell 1.<br />
Den beredda vätskan ska sterilfiltreras<br />
före användning (8). Vid intraperitoneal<br />
administrering på råtta varierar den<br />
anestetiska effekten kraftigt och inflammatoriska<br />
förändringar i form av serosit<br />
28 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING<br />
FOTO: P HEDENQVIST
och myosit ses (15). Vid användning i<br />
akutförsök kan kloralhydrat användas<br />
ensamt under en monitoreringsfas utan<br />
nociceptiva stimuli. Om ingreppet<br />
omfattar kirurgi bör det utföras under<br />
annan anestesi med bättre egenskaper,<br />
eventuellt i kombination med kloralhydrat.<br />
Kloralhydrat kan kombineras<br />
med en opioid, en α2-adrenerg agonist<br />
eller ett fentiazinderivat för kirurgisk<br />
anestesi med ökad säkerhetsmarginal (1,<br />
12).<br />
Fördelar<br />
Kloralhydrat har minimal effekt på<br />
hjärtminutvolym och på baroreceptorreflexer<br />
vid hypnotisk dos, vilket kan vara<br />
en fördel i neurofysiologiska försök (1,<br />
7, 9).<br />
Nackdelar<br />
Nackdelarna är fler än fördelarna. Klo ralhydrat<br />
kan orsaka livshotande hypotension,<br />
bradykardi och AV-block vid<br />
kirurgisk anestesi genom hämning av<br />
vasomotorcentrum (1, 5, 8, 12). Sub stansen<br />
hämmar också andningscentrum<br />
kraftigt vid kirurgisk anestesi (5). Vidare<br />
är den vävnadsirriterande, efter intrape-<br />
ritoneal injektion ses inflammation och<br />
nekroser (Figur 2) på bukorgan och<br />
bukvägg (kraftigare reaktioner vid höga<br />
koncentrationer) (8, 10, 12, 13, 15).<br />
Kloralhydrat kan orsaka en fördröjd<br />
peritonit och adynamisk ileus (dagar till<br />
månad) efter intraperitoneal injektion<br />
på råtta (4, 6, 7) hamster (3) och gris<br />
(12), troligen orsakad av en primär<br />
skada på de parasympatiska nervfibrerna<br />
i tarmen (15). Man ser slutligen en stor<br />
dosvariation hos gnagare (7, 13, 16) och<br />
substansen passerar över placentan till<br />
fostret (8).<br />
Referenser<br />
1. Booth NH. Intravenous and other<br />
parenteral anesthetics. In: Booth NH &<br />
McDonald LE, eds. Pharmacology and<br />
Therapeutics, 6th ed. Ames, Iowa State<br />
University Press, 1988, 13, 241–246,<br />
1145.<br />
2. Borchard RE, Barnes CD & Eltherington<br />
LG, eds. Drug dosage in laboratory<br />
animals, a handbook, 3rd ed. Caldwell,<br />
Teleford Press Inc, 1991, 82.<br />
3. Dada MO, Campbell GT, Horacek MJ &<br />
Blake CA. Intraperitoneal injection of<br />
chloral hydrate causes intra-abdominal<br />
adhesions and unilateral testicular<br />
FIGUR 2. Måttlig nekrotiserande myosit i abdominalvägg på råtta efter injektion med<br />
40 mg/ml kloralhydrat i en dos av 400 mg/kg. Koagulationsnekros och infiltration med<br />
mononukleära celler och neutrofiler syns i histopatologiskt snitt. 170 gångers förstoring.<br />
Reproducerat med tillstånd från Laboratory Animals Ltd (15).<br />
atrophy in golden syrian hamsters.<br />
Life Sci, 1992, 51, 1, 29–35.<br />
4. Davis H, Cox NR & Lindsey JR.<br />
Diagnostic exercise, distended<br />
abdomens in rats. Lab Anim Sci,<br />
1985, 35, 4, 392–394.<br />
5. Field KJ, White WJ & Land M.<br />
Anaesthetic effects of chloral hydrate,<br />
pentobarbitone and urethane in adult<br />
male rats. Lab Anim, 1993, 27,<br />
258–269.<br />
6. Fleischman RW, McCracken D & Forbes W.<br />
Adynamic ileus in the rat induced by<br />
chloral hydrate. Lab Anim Sci, 1977, 27,<br />
2, 238–43.<br />
7. Fleknell P. Laboratory animal anaesthesia,<br />
2nd ed. London, Academic Press Inc,<br />
1996, 3, 67–68.<br />
8. Green CJ. General and balanced<br />
anaesthesia. In: Green CJ, ed. Laboratory<br />
Animal Handbooks 8. London, UK,<br />
Laboratory Animals Ltd, 1979, 7, 79–80.<br />
9. Krasowski MD & Harrison NL. General<br />
anaesthetic actions on ligand-gated ion<br />
channels. Review Cell Moll Life Sci,<br />
1999, 55, 1278–1303.<br />
10. Meyer RE & Fish RE. A review of tri -<br />
bromoethanol anesthesia for production<br />
of genetically engineered mice and rats.<br />
Lab Anim, 2005, 5, 10, 28–36.<br />
11. Percy DH & Barthold SW, eds. Pathology<br />
of laboratory rodents and rabbits,<br />
1st ed. Ames, Iowa State University<br />
Press, 1993, 105–106.<br />
12. Silverman J & Muir WW 3rd. A review<br />
of laboratory animal anesthesia with<br />
chloral hydrate and chloralose.<br />
Lab Anim Sci, 1993, 43, 3, 210–216.<br />
13. Spikes SE, Shelly L, Hoogstraten-Miller &<br />
Miller GF. Comparison of five anesthetic<br />
agents administered intraperitoneally in<br />
the laboratory rat. Contemp Top Lab<br />
Anim Sci, 1996, 35, 2, 53–56.<br />
14. Thurmon JC, Tranquilli WJ & Benson GJ,<br />
eds. Injectable anesthetics. Lumb &<br />
Jones’ veterinary anaesthesia, 3rd ed.<br />
Baltimore, Williams & Wilkins, 1996, 9,<br />
229–230.<br />
15. Vachon P, Faubert S, Blais D, Comtois A<br />
& Bienvenu JG. A pathophysiological<br />
study of abdominal organs following<br />
intraperitoneal injections of chloral<br />
hydrate in rats, comparison between<br />
two anaesthesia protocols. Lab Anim,<br />
2000, 34, 84–90.<br />
16. Wixon SK & Smiler KL. Anesthesia and<br />
analgesia in rodents. In: Kohn D,<br />
Wixon SK, White WJ & Benson GJ, eds.<br />
Anesthesia and Analgesia in Laboratory<br />
Animals. New York, Academic Press,<br />
1997, 9, 180.<br />
*ANNE HALLDÉN WALDEMARSON,<br />
leg veterinär, universitetsveterinär,<br />
<strong>Karolinska</strong> <strong>Institutet</strong>, Veterinäravdelningen,<br />
171 77 Stockholm.<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 29
Injektionsanestesi – α-kloralos<br />
REKOMMENDATIONER<br />
α-kloralos bör kombineras med andra<br />
anestetika eller sedativa. Induktion kan<br />
göras med tiobarbiturat i kombination<br />
med t ex opioider, α-2-agonister och<br />
fenotiaziner. På grund av att α-kloralos<br />
är en vävnadsirriterande substans ska<br />
detta ges strikt intravenöst vid överlevnadskirurgi.<br />
BESKRIVNING<br />
Vid kondensering av glukos och kloralde -<br />
hyd bildas α- och β-kloralos. α-kloralos<br />
är den form som används som anestetikum<br />
till framför allt försöksdjur. α-kloralos<br />
är svårlösligt i vatten och måste<br />
värmas upp till mellan 50–60°C för att<br />
gå i lösning (3). Substansen har använts<br />
som anestetikum sedan 1920-talet på<br />
olika djurslag och även människa.<br />
Till skillnad från ett flertal andra<br />
anestesimedel såsom exempelvis pentobarbital,<br />
påverkas inte hjärtfrekvens,<br />
kontraktilitet eller återfyllnad i nämnvärd<br />
grad. Det har i försök också visat<br />
sig vara möjligt att upprätthålla hemodynamisk<br />
stabilitet under lång tid av<br />
narkos med hjälp av α-kloralos i kombination<br />
med morfinsulfat medan anestesi<br />
med enbart α-kloralos gav förändringar<br />
i hjärtfrekvens och blodtryck efter<br />
någon timmes anestesi hos hund (2, 8).<br />
VERKNINGSMEKANISMER<br />
α-kloralos metaboliseras i kroppen till<br />
kloraldehyd vilket därefter huvudsakligen<br />
omvandlas till trikloretanol (3). Triklor -<br />
etanol är den aktiva substansen och verkar<br />
framför allt som hypnotikum vilket gör<br />
att α-kloralos bör kombineras med<br />
exempelvis ett tiobarbiturat för att få en<br />
snabbare induktion och ett bättre narkosdjup<br />
(10)<br />
ANVÄNDNING<br />
α-kloralos kan åstadkomma svåra irritationer<br />
i bukhinna, bindväv eller muskulatur<br />
om det administreras intraperitonealt,<br />
intramuskulärt eller subkutant. α-kloralos<br />
bör således ges strikt intravenöst (10).<br />
α-kloralos kräver långa induktionstider<br />
om det används utan att kombineras<br />
med annat anestetikum. Flera rapporter<br />
beskriver också en ofta påvisbar ökad<br />
reflexaktivitet och kramper, vilket kan<br />
försvåra möjligheten att avgöra korrekt<br />
anestesidjup (3, 8, 10). Det har till och<br />
med rapporterats tvivel om att kunna nå<br />
kirurgisk anestesi med rimliga mängder<br />
av substansen (10). Flertalet rapporter<br />
avseende användning av α-klo ralos<br />
rekommenderar därför att inducera narkosen<br />
med t ex barbiturat (tiopental)<br />
eller ges tillsammans med något sedativum<br />
som opioider, α-2-agonister eller<br />
fenotiaziner (10) (Tabell 1).<br />
α-kloralos betraktas som ett medel<br />
med i huvudsak bristfällig analgetisk<br />
effekt men kan i detta avseende variera<br />
mellan olika djurslag (5). Vid användning<br />
på hund eller katt kan respirationen<br />
KARL-GUSTAV JACOBSSON, leg veterinär, VMD, universitetsveterinär.*<br />
påtagligt hämmas vilket innebär att<br />
möjligheten till ventilering måste finnas<br />
tillgänglig (10).<br />
Fördelar<br />
Den enda fördelen med α-kloralos är att<br />
substansen har hemodynamisk stabilitet<br />
under lång tid av narkos (2, 8).<br />
Nackdelar<br />
Det finns flera nackdelar med att an -<br />
vända α-kloralos (3, 5, 8, 10). Till dessa<br />
hör bristfällig analgesi, risk för kramper<br />
och spontana ryckningar i muskulaturen<br />
under induktion, lång induktionstid<br />
och vävnadsirritation.<br />
Referenser<br />
1. Barnes D & Eltherington L. Drug dosage<br />
in laboratory animals. Berkeley,<br />
University of California Press, 1973, 69,<br />
260.<br />
2. Bass BG & Buckley NM. Chloralose<br />
anesthesia in the dog, a study of drug<br />
actions and analytical methodology.<br />
Am J Physiol, 1966, 210, 4, 854–862.<br />
3. Booth NH. Intravenous and other parenteral<br />
anesthetics. In: Booth NH &<br />
Tabell 1. DOSERINGSREKOMMENDATIONER FÖR α-KLORALOS TILL OLIKA DJURSLAG (1, 4, 6, 7, 9, 10).<br />
IV = INTRAVENÖST.<br />
Djurslag Dosering Kommentar<br />
Råtta 75–100 mg/kg iv 1,3 % lösning, efter induktion<br />
med inhalationsanestesi<br />
Katt 80–90 mg/kg iv premed med alfaxalon/alfadolon<br />
(”saffan”), α-kloralos som 1 % lösning<br />
Hund 50 mg/kg iv induktion med tiopental (15mg/kg),<br />
α-kloralos som 1% lösning<br />
80 mg/kg iv induktion med tiopental (5 mg/kg),<br />
α-kloralos som 1% lösning<br />
80 mg/kg iv premed med morfinsulfat (5 mg/kg, sc),<br />
α-kloralos som 1% lösning<br />
30 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING
McDonald LE, eds, Veterinary pharma -<br />
cology and therapeutics, 6th ed. Ames,<br />
Iowa State University Press, 1988,<br />
212–274.<br />
4. Crandall ME & Heesch CM. Baroreflex<br />
control of sympathetic outflow in<br />
pregnant rats, effects of captopril.<br />
Am J Physiol, 1990, 258, R1417–R1423.<br />
5. Flecknell PA. Laboratory animal<br />
ane sthesia. London, Academic Press,<br />
1996.<br />
6. Grad R, Witten ML, Quan SF, McKelvie<br />
DH & Lemen RJ. Intravenous chloralose<br />
is a safe anesthetic for longitudinal use<br />
in beagle puppies. Lab Anim Sci, 1988,<br />
38, 4, 422–425.<br />
7. Green CJ. Laboratory animal handbooks<br />
8, animal anesthesia. London,<br />
Laboratory Animal Ltd, 1982, 79–81,<br />
212.<br />
8. Lang RM, Marcus RH, Neumann A,<br />
Janzen D, Hansen D, Fujii AM & Borow<br />
KM. A time-course study of the effects<br />
of pentobarbital, fentanyl, and morphine<br />
chloralose on myocardial mechanics.<br />
J Appl Physiol, 1992, 73, 1, 143–150.<br />
9. Rubal BJ & Buchanan C. Supplemental<br />
chloralose anesthesia in morphine<br />
premedicated dogs. Lab Anim Sci, 1986,<br />
36, 1, 59–64.<br />
10. Silverman J & Muir WW. Special topic<br />
overview/a review of laboratory animal<br />
anesthesia with chloral hydrate and<br />
chloralose. Lab Anim Sci, 1993, 43, 3,<br />
210–216.<br />
*KARL-GUSTAV JACOBSSON, leg veterinär,<br />
VMD, universitetsveterinär, Institutionen för<br />
neurovetenskap, Uppsala Biomedicinska<br />
Centrum, BMC, Box 572, 751 23 Uppsala.<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 31<br />
➤<br />
FOTO: ANKI NORDSTRÖM
Injektionsanestesi – propofol<br />
REKOMMENDATION<br />
Propofol har sedativa, hypnotiska och<br />
anestetiska egenskaper och lämpar sig<br />
för induktion och underhåll av anestesi.<br />
För invasiva ingrepp kombineras propofol<br />
med fördel med sedativt och/eller<br />
analgetiskt medel. Propofolanestesi ger<br />
ingen kvarstående analgesi, vilket ställer<br />
krav på specifik analgetisk behandling i<br />
samband med överlevnadskirurgi.<br />
BESKRIVNING<br />
Propofol (2,6-di-isopropylfenol) är ett<br />
kortverkande anestetikum med en snabb<br />
(ca 30 sekunder) och relativt excitations<br />
fri induktion vid intravenös administrering<br />
(5). Medlet aktiverar, liksom<br />
tiopental, GABA-receptorer med ökad<br />
kloridjonpassage och hyperpolarisering<br />
av neuroner som följd (inhibition).<br />
Propofol binds i hög grad till plasma -<br />
proteiner och genom en stor distributionsvolym,<br />
snabb metabolism och hög<br />
clearance är uppvakningen snabb och<br />
lugn. Metabolisering sker genom glukuronidisering<br />
i levern vilket förklarar en<br />
längre duration på katt. Propofol minskar<br />
cerebralt blodflöde och oxygenering<br />
och reducerar det intrakraniella trycket,<br />
samt har antikonvulsiva egenskaper (8).<br />
Medlet är svårlösligt i vatten, varför<br />
injektionsberedningar är olje emulsioner.<br />
För induktion av anestesi är propofol<br />
förknippat med färre bieffekter och<br />
snabbare uppvakning jämfört med t ex<br />
tiopental och ketamin (7).<br />
ANVÄNDNING<br />
Tack vare propofols låga ackumulering i<br />
vävnader och snabba metabolism, lämpar<br />
sig medlet för kontinuerlig infusion<br />
till långvarig lätt anestesi (8) (Tabell 1).<br />
Vid en antinociceptiv dos är cirkulation<br />
och andning kraftigt påverkade, särskilt<br />
kaniner är känsliga för höga doser propofol<br />
som orsakar andningsuppehåll (3).<br />
Genom premedicinering med mede tomidin<br />
kan propofoldosen reduceras med<br />
ca 80 procent hos kanin och fysiologiska<br />
värden bibehållas (4). På råtta kan propofol<br />
användas efter premedicinering<br />
med Hypnorm ® , för att åstadkomma<br />
kirurgisk anestesi, utan att cirkulation<br />
eller andning påverkas kraftigt (1)<br />
(Tabell 2). Hos gris har propofol en snäv<br />
säkerhetsmarginal och orsakar kraftig<br />
hypotension (10).<br />
Fördelar<br />
Fördelarna med propofol är att det ger<br />
PATRICIA HEDENQVIST, leg veterinär, Dr med vet, dipECLAM.*<br />
Tabell 1. DOSERING AV PROPOFOL TILL OLIKA DJURSLAG (2). IV = INTRAVENÖST.<br />
Djurslag Dos<br />
Mus 26 mg/kg iv, därefter 2–2,6 mg/kg/min<br />
Råtta 10 mg/kg iv, därefter 0,5–1 mg/kg/min<br />
Kanin 7–10mg/kg iv, därefter 0,9 mg/kg/min iv<br />
Katt 8–10 mg/kg iv<br />
Hund 5–7,5 mg/kg iv, därefter 0,2–0,4 mg/kg/min<br />
Gris 0,83–1,66 mg/kg iv, därefter 12–20 mg/kg/h iv<br />
Get 3–5 mg/kg iv, därefter 0,4–0,6 mg/kg/min<br />
Tabell 2. DOSERING AV PROPOFOL EFTER PREMEDICINERING (1, 6, 9). IV = INTRAVENÖST, IP = INTRA -<br />
PERITONEALT.<br />
Djurslag Premedicinering Dos propofol<br />
Råtta Buprenorfin 0,03 mg/kg Induktion med isofluran, bolus propofol<br />
10 mg/kg iv, diazepam 1,5 mg/kg ip<br />
Därefter propofol 1,7 mg/kg intermittent iv<br />
Hypnorm 0,5–1ml/kg ip Propofol 3mg/kg iv (bolus), följt av<br />
infusion 40–60mg/kg/h<br />
Hund Medetomidin<br />
Alfentanil 2–3 μg/kg/min<br />
0,14–0,18 mg/kg/min<br />
en snabb induktion och uppvakning,<br />
minskat intraokulärt tryck och att det<br />
inte är allergent (5). Vidare är preparatet<br />
inte vävnadsirriterande, det ger ingen<br />
endokrin effekt, ingen påverkan på<br />
gastro intestinal motilitet, ingen påverkan<br />
på koagulationsförmågan och heller<br />
ingen kumulativ effekt såsom hos bar -<br />
biturater (5). Propofol kan itereras för<br />
korta ingrepp och kan kombineras med<br />
sedativum och/eller analgetikum och<br />
infunderas vid långvariga invasiva<br />
ingrepp.<br />
Nackdelar<br />
Till nackdelarna hör att man måste ge<br />
propofol intravenöst, att det ger lipemi<br />
32 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING
vid infusion och att man får en dosbe -<br />
roende sänkning av blodtrycket (1, 5).<br />
Vidare hämmar propofol myokardiets<br />
funktion och sänker tröskeln för adrenalin-inducerade<br />
arytmier. Apné är vanligt<br />
förekommande vid för snabb induktion<br />
och hypoxemi vid luftandning under<br />
anestesin. Vid upprepad användning ses<br />
diarré och anemi hos katt (1, 5).<br />
Premedicinering<br />
Vid itererad eller kontinuerlig propofol -<br />
anestesi blir återhämtningen snabbare<br />
om premedicinering ges med sedativum<br />
och/eller analgetikum (6). Genom premedicinering<br />
minskar behovet av propofol<br />
med 20–80 procent (6, 9) (Tabell<br />
2).<br />
Referenser<br />
1. Brammer A, West CD & Allen SL. A<br />
comparison of propofol with other<br />
in jectable anaesthetics in a rat model for<br />
measuring cardiovascular parameters.<br />
Lab Anim, 1993, 27, 3, 250–257.<br />
2. Flecknell PA. Laboratory animal<br />
anaesthesia. A practical introduction<br />
for research workers and technicians,<br />
2nd ed. London, Academic Press, 1996.<br />
3. Glen JB. Animal studies of the<br />
anaesthetic activity of ICI 35 868.<br />
Br J Anaesth, 1980, 52, 8, 731–742.<br />
4. Hellebrekers LJ, de Boer EJ, van Zuylen<br />
MA & Vosmeer H. A comparison<br />
between medetomidine-ketamine and<br />
medetomidine-propofol anaesthesia in<br />
rabbits. Lab Anim, 1997, 31, 1, 58–69.<br />
5. Maddison J & Church D. Small animal<br />
clinical pharmacology. London, Elsevier<br />
Health Sciences, 2002.<br />
6. Penderis J & Franklin R. Effects of preversus<br />
post-anaesthetic buprenorphine<br />
on propofol-anaesthetized rats.<br />
Vet Anaest Analg, 2005, 32, 256–250.<br />
7. Prassinos N, Galatos A & Raptopoulos D.<br />
A comparison of propofol, thiopental or<br />
ketamine as induction agent in goats.<br />
Vet Anaest Analg, 2005, 32, 289–296.<br />
8. Reid J & Nolan AM. Intravenous<br />
anesthetics. In: Seymour C & Gleed E,<br />
eds. BSAVA Manual of Small Animal<br />
Anaesthesia and Analgesia. Iowa City,<br />
Iowa State Press, 1999.<br />
9. Short C & Bufalari A. Propofol<br />
anaesthesia. Vet Clin North Am Small<br />
Anim Pract, 1999, 29, 747–778.<br />
10. Swindle M. Surgery, anaesthesia and<br />
experimental techniques in swine. Ames,<br />
Iowa State University Press, 1998.<br />
*PATRICIA HEDENQVIST, leg veterinär,<br />
Dr med vet, dipECLAM, Biovitrum AB/SE12,<br />
112 76, Stockholm.<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 33
Injektionsanestesi<br />
– tiletamin + zolazepam<br />
REKOMMENDATIONER<br />
Kombinationen tiletamin + zolazepam<br />
kan användas till gris, katt, hund, kanin<br />
och gnagare för immobilisering, induktion<br />
av anestesi och för mindre kirurgiska<br />
ingrepp. I kombination med domitor<br />
eller xylazin kan tiletamin + zolazepam<br />
användas till marsvin och hamster även<br />
för större kirurgiska ingrepp.<br />
BESKRIVNING<br />
Tiletamin är liksom ketamin ett dissocia -<br />
tivt anestesimedel med analgetiska egenskaper<br />
som ger upphov till katalepsi.<br />
Zolazepam är en benzodiazepin med<br />
muskelavslappnande egenskaper (4).<br />
ANVÄNDNING<br />
Tiletamin + zolazepam (TZ) kan användas<br />
på många djurslag. Användnings -<br />
områden är induktion av anestesi,<br />
immobilisering och kortvarig anestesi<br />
för smärre kirurgiska ingrepp. Vid mer<br />
omfattande kirurgiska ingrepp på gnagare<br />
rekommenderas tillägg av xylaxin<br />
eller medetomidin och butorfanol. På<br />
Sprague-Dawley-råttor inducerar TZ<br />
anestesi av längre duration än ketamin +<br />
xylazin, med mindre grad av kardiovaskulära<br />
biverkningar (5). Vid en jämförelse<br />
av flera anestesikombinationer för<br />
vasektomi på mus inducerade kombinationen<br />
TZ + xylazin kirurgisk anestesi,<br />
dock med kortare duration och mindre<br />
säkerhetsmarginal jämfört med kombinationen<br />
ketamin + xylazin + acepro -<br />
mazin (1). Buchanan och medarbetare<br />
rekom menderade TZ + medetomidin för<br />
ovariehysterektomi på marsvin, i jämförelse<br />
med TZ + xylazin (2). På gris<br />
kan TZ användas i kombination med<br />
medetomidin för premedicinering före<br />
inhalationsanestesi (3).<br />
Fördelar<br />
Fördelarna med TZ är att mindre injektionsvolymer<br />
behövs jämfört med ketamin<br />
+ xylazin, vilket är särskilt fördelaktigt<br />
vid intramuskulär administrering på<br />
gris. Vidare uppträder mindre grad av<br />
PATRICIA HEDENQVIST, leg veterinär, Dr med vet, diplECLAM.*<br />
kardiovaskulära biverkningar jämfört<br />
med ketamin+ xylazin på råtta (5).<br />
Nackdelar<br />
Till nackdelarna hör att TZ har rapporterats<br />
orsaka nefrotoxicitet på kanin (4).<br />
Kombinationen ska inte användas till<br />
djur med nedsatt njurfunktion och det<br />
finns också en risk för utveckling av lung -<br />
ödem hos katt (4).<br />
Referenser<br />
1. Arras M, Autenried P, Rettich A, Spaeni D<br />
& Rülicke T. Optimization of intraperi -<br />
toneal injection anesthesia in mice:<br />
drugs, dosages, adverse effects, and<br />
anesthesia depth. Comp Med, 2001, 51,<br />
5, 443–456.<br />
2. Buchanan KC, Burge RR & Ruble GR.<br />
Evaluation of injectable anesthetics for<br />
major surgical procedures in guinea<br />
pigs. Contemp Top Lab Anim Sci, 1998,<br />
37, 4, 58–63.<br />
3. Malavasi LM, Nyman G, Augustsson H,<br />
Jacobson M & Jensen-Waern M.<br />
Effects of epidural morphine and<br />
transdermal fentanyl analgesia on<br />
physiology and behaviour after<br />
abdominal surgery in pigs. Lab Anim,<br />
2006, 40, 1, 16–27.<br />
4. Produktblad Telazol, 2004, Fort Dodge<br />
Animal Health. Fort Dodge,<br />
Iowa 50501 USA.<br />
5. Saha DC, Saha AC, Malik G, Astiz ME &<br />
Rackow EC. Comparison of cardiovascular<br />
effects of tiletamine-zolazepam,<br />
pentobarbital, and ketamine-xylazine in<br />
male rats. J Am Assoc Lab Anim Sci,<br />
2007, 46, 2, 74–80.<br />
*PATRICIA HEDENQVIST, leg veterinär,<br />
Dr med vet, diplECLAM, Biovitrum AB/SE12,<br />
112 76, Stockholm.<br />
34 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING<br />
FOTO: ANKI NORDSTRÖM
Injektionsanestesi – tribromoetanol<br />
REKOMMENDATION<br />
Det är av djurskyddsskäl viktigt att<br />
utnyttja anestetiska/analgetiska preparat<br />
vid ingrepp som kan misstänkas orsaka<br />
smärta. Vid sådan användning bör substanser<br />
som inte kan uteslutas orsaka<br />
smärtsamma biverkningar undvikas.<br />
Mot bakgrund av de biverkningar som<br />
redovisats efter, framför allt, upprepad<br />
användning av tribromoetanol (TBE)<br />
bör denna substans endast komma ifråga<br />
när andra alternativ är uteslutna. Vid<br />
sådan användning av TBE ska endast<br />
nyberedd och sterilfiltrerad lösning<br />
användas. Itererad behandling är inte att<br />
rekommendera.<br />
BESKRIVNING<br />
Trots oklarheter avseende verknings -<br />
mekanismerna bakom TBEs anestetiska<br />
effekt används substansen relativt<br />
frekvent för att inducera kirurgisk anestesi<br />
hos mus och råtta (1). TBE används<br />
framför allt till mus i samband med<br />
framställning av transgena djur och vid<br />
embryotransfer (2, 7, 9). Den beredda<br />
lösningen är enkel att administrera<br />
genom intraperitoneal injektion (1).<br />
TBE i lösning finns inte kommersiellt<br />
tillgängligt utan bereds genom blandning<br />
av TBE, alkohol och vatten. Den<br />
tidigare tillgängliga kommersiella produkten<br />
Avertin (Winthrop Laboratories)<br />
förekommer inte längre på marknaden<br />
(8). Substansen TBE metaboliseras i<br />
levern genom konjugering med glukuronsyra<br />
(2).<br />
Fördelar<br />
Fördelarna med TBE är att substansen<br />
är enkel att administrera med intraperitoneal<br />
injektion och att det krävs en<br />
ANDERS FORSLID, leg veterinär, VMD, docent, diplECLAM, universitetsveterinär.*<br />
liten injektionsvolym (1, 2, 3). Vidare<br />
ger TBE snabbt insättande anestetisk<br />
effekt, god muskelavslappning, endast<br />
begränsad andningsdepression och kort<br />
anestetisk effekt (1, 2, 3).<br />
Nackdelar<br />
Det finns även ett antal nackdelar noterade<br />
vid användning av TBE (1–5,<br />
7–9). Substansen kan orsaka peritonit<br />
och ökad morbiditet vid itererad<br />
användning, och den ger ökad mortalitet<br />
vid itererad användning. Vid felaktig<br />
hantering och/eller förvaring kan toxiska<br />
och till och med letala nedbrytningsprodukter<br />
bildas<br />
BEREDNING AV TBE I LÖSNING<br />
För att bereda en brukslösning av TBE<br />
(1,25 procent) går man tillväga i tre steg<br />
(8):<br />
1) 2,5 g 2,2,2–tribromoetanol löses i<br />
5 ml tertiär amylalkohol. Detta kräver<br />
uppvärmning till ca 40°C och kraftig<br />
omrörning.<br />
2) Destillerat vatten adderas till en<br />
volym av 200 ml under omrörning.<br />
3) Lösningen sterilfiltreras och för -<br />
varas därefter i en mörk behållare vid<br />
+4°C.<br />
Enighet råder kring uppfattningen att<br />
det bildas toxiska/letala nedbrytnings -<br />
produkter vid förvaring av TBE. Vilka<br />
de bildade nedbrytningsprodukterna<br />
verkligen är har dock ännu inte kunnat<br />
visas.<br />
ANVÄNDNING<br />
Doseringsrekommendationer av TBE<br />
för olika djurslag framgår av Tabell 1.<br />
DISKUSSION/REKOMMENDATIONER<br />
Det råder delade meningar beträffande<br />
lämpligheten att använda TBE till djur.<br />
Argumenten mot användning är framför<br />
allt att TBE, när det används till gnagare,<br />
orsakar peritonit med fibrös serosit,<br />
nekroser och adherenser som följd (1, 3,<br />
5, 7, 9). Dessa biverkningar förvärras<br />
vid itererad behandling och/eller vid<br />
användning av TBE av högre koncentrationer<br />
(9). Orsakerna till de nämnda<br />
biverkningarna är inte klarlagda, men<br />
bildande av toxiska nedbrytningsprodukter<br />
vid felaktig lagring anses av vissa<br />
kunna vara en orsak (1, 2, 3, 5). Andra<br />
menar att nyberedd TBE som sterilfil -<br />
t rerats kan användas utan risk för<br />
utveckling av besvärande biverkningar<br />
(1, 6). Vissa författare menar dock att<br />
det inte ens genom användning av rätt<br />
beredd och lagrad TBE går att undvika<br />
begränsade smärtsamma peritonitreaktioner<br />
(1, 3, 6, 7, 9).<br />
Tabell 1. DOSERINGSREKOMMENDATIONER FÖR TRIBROMOETANOL, KIRURGISK ANESTESI (1, 7).<br />
Djurslag Dosering, Duration, Sovtid<br />
intraperitonealt kirurgisk anestesi<br />
Mus 240 mg/kg 15–45 min 60–120 min<br />
Råtta 260–300 mg/kg - -<br />
Gerbil 250–300 mg/kg 15–30 min 30–90 min<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 35<br />
➤
➤<br />
Det är framför allt från forsknings/<br />
serviceområdena för framställning av<br />
transgena djur och embryotransfer som<br />
synpunkter framförs rörande fördelar<br />
med användning av TBE. Zeller och<br />
medarbetare (9) har dock i en studie<br />
visat att användning av ketamin/medetomidinnarkos<br />
för dessa ingrepp gav<br />
samma produktionsresultat som vid<br />
användning av TBE.<br />
Referenser<br />
1. Flecknell P. Laboratory animal<br />
anaesthesia, 2nd ed. London,<br />
Academic Press, 1996.<br />
2. Hedenqvist P & Hellebrekers L.<br />
Laboratory animal analgesia and<br />
anesthesia. In: Hau J & van Hoosier G,<br />
eds. Handbook of Laboratory Animal<br />
Science, 2nd ed. CRC press, 2003.<br />
3. Hellebrekers L, Booij L & Flecknell P.<br />
Anaesthesia, analgesia and euthanasia.<br />
In: van Zutphen L, Baumans V &<br />
Beynen A, eds. Principles of Laboratory<br />
Animal Science, revised edition. Elsevier,<br />
2003.<br />
4. Lieggi CC, Artwohl JE, Leszczynski JK,<br />
Rodriguez NA, Fickbohm BL &<br />
Fortman JD. Efficacy and safety of stored<br />
and newly prepared tribromoethanol in<br />
ICR mice. Contemp Top Lab Anim Sci,<br />
2005, 44, 17–25.<br />
5. Lieggi CC, Fortman JD, Kleps RA, Sethi V,<br />
Anderson JA, Brown CE & Artwohl JE.<br />
An evaluation of preparation methods<br />
and storage conditions of tribromo -<br />
ethanol. Contemp Top Lab Anim Sci,<br />
2004, 44, 11–16.<br />
6. Papiannou VE & Fox JG. Efficacy of<br />
tribromoethanol anesthesia in mice.<br />
Lab Anim Sci, 1993, 2, 189–192.<br />
7. Reid W, Carmichael P, Srinivas S &<br />
Bryant J. Pathologic changes associated<br />
with use of tribromoethanol (Avertin) in<br />
the sprague dawley rat. Lab Anim Sci,<br />
1999, 49, 665–667.<br />
8. University of California, Davis:<br />
http://safetyservices.ucdavis.edu/iacuc/<br />
attending-veterinarian/drug-doses/avertin,<br />
november 2008.<br />
9. Zeller W, Meier G, Bürki K & Panoussis B.<br />
Adverse effects of tribromoethanol<br />
as used in the production of transgenic<br />
mice. Lab Anim, 1998, 32, 407–413.<br />
*ANDERS FORSLID, leg veterinär, VMD,<br />
docent, diplECLAM, universitetsveterinär,<br />
Försöksdjursenheten, Lunds Universitet,<br />
BMC D12, 221 84 Lund.<br />
36 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING
Injektionsanestesi – uretan<br />
REKOMMENDATIONER<br />
Användning av uretan bör endast övervägas<br />
om andra för personalen mindre<br />
hälsoskadliga preparat eller kombinationer<br />
av preparat inte bedöms vara användbara<br />
för det aktuella projektet. Uretan<br />
ska bara användas i samband med akuta<br />
(icke-överlevnads-) experiment, på grund<br />
av sina carcinogena effekter hos djur (2,<br />
4). Hantering av uretan kräver tillstånd<br />
från Arbetsmiljöverket, eftersom det<br />
klassas som cancerframkallande ämne (1).<br />
BESKRIVNING<br />
Uretan (etylkarbamat), karbaminsyrans<br />
etylester, är ett färglöst och luktlöst vitt<br />
pulver som är lättlösligt i vatten, alkohol<br />
och lipider. 1 g löser sig i 0,5 ml vatten<br />
vid 25°C, och uretan är flyktigt vid<br />
rumstemperatur (2).<br />
Uretan är carcinogent (främst för<br />
lungvävnad, men även mer generellt)<br />
hos mus och råtta även efter engångs -<br />
tillförsel. Det gäller även för foster till<br />
dräktiga honor som behandlas. Uretan<br />
resorberas över intakt hud. Eftersom<br />
uretan är ett känt carcinogen hos djur är<br />
det klassat som carcinogen även hos<br />
människa (1). Uretan har även immunsuppressiva<br />
effekter hos människa, och<br />
fatala aplastiska anemier finns rapporterade<br />
(2).<br />
Verkningsmekanismerna för uretan är<br />
inte klarlagda, men flera studier talar<br />
dock emot en GABAerg mekanism (3,<br />
7). Eftersom uretan metaboliseras till<br />
bland annat etanol har det föreslagits att<br />
viss effekt kan tillskrivas etanolens anxiolytiska<br />
och hypnotiska egenskaper (3).<br />
Den analgetiska effekten av uretan tillskrivs<br />
en betaendorfinfrisättning, och<br />
kan delvis antagoniseras av naloxon (3).<br />
TORGNY JENESKOG, leg veterinär, VMD, docent, diplECLAM, universitetsveterinär.*<br />
ANVÄNDNING<br />
Om uretan ska användas som anestesimedel<br />
bör följande riktlinjer noggrant<br />
följas, för att minimera risken för exposition<br />
(2, 4):<br />
Vid hantering av uretan i kristallin<br />
form eller som pulver, och vid upplösning<br />
i vatten, ska alltid skyddsrock,<br />
ansiktsmask, skyddsglasögon och skydds -<br />
handskar bäras.<br />
För att förhindra inandning av förflyktigad<br />
uretan, ska all hantering ske i<br />
dragskåp eller motsvarande.<br />
Öppna behållare med uretan eller<br />
uretanlösning bör inte förekomma, för<br />
att minimera risken för spill eller kontakt<br />
med förflyktigad uretan.<br />
Rengöring och sanering av allt material,<br />
inklusive dragskåp eller motsvarande<br />
och arbetsbänkar, som kommit i kontakt<br />
med uretan ska göras omsorgsfullt,<br />
och avfallshanteringen skötas i enlighet<br />
med riktlinjer för hälsoskadliga ämnen.<br />
Skyddshandskar ska användas under<br />
hela experimentet, om det finns risk för<br />
kontakt med uretan från blod eller<br />
andra kroppsvätskor hos djuret.<br />
Vid accidentell kontakt med uretan<br />
(hud, ögon, slemhinnor) ska området<br />
spolas med rikligt med vatten. OBS att<br />
uretan resorberas över intakt hud.<br />
Gravida kvinnor ska över huvud taget<br />
inte arbeta med uretan, på grund av dess<br />
carcinogena, immunsuppressiva och antimitotiska<br />
effekter.<br />
Verkan<br />
Uretan ger långvarig narkos hos flertalet<br />
djurslag (bland annat råtta, kanin, katt,<br />
hund, groddjur och fiskar) med svag–<br />
medelgod analgesi och obetydlig påverkan<br />
på hjärt-/kärl- och andningsfunktionerna<br />
(3–7). Uretan används vanligen<br />
i en 20-procentig lösning (200 mg/ml)<br />
och doseras enligt Tabell 1.<br />
FÖRDELAR<br />
Till fördelarna med uretan hör lång narkostid<br />
vid engångsadministration och<br />
att substansen kan itereras för ytterligare<br />
förlängd narkostid (3). Uretan har<br />
endast begränsade negativa effekter på<br />
cirkulation och respiration, och ger god<br />
muskelavslappning med bibehållen<br />
reflexaktivitet (3).<br />
NACKDELAR<br />
Den största nackdelen är att uretan är<br />
Tabell 1. DOSERINGSREKOMMENDATIONER FÖR URETAN, ALLMÄN BEDÖVNING MED SVAG–MEDELGOD<br />
ANALGESI (6, 7). IP = INTRAPERITONEALT, IV = INTRAVENÖST.<br />
Djurslag Dosering Duration<br />
Råtta 0,5–1,5 g/kg ip<br />
0,25–0,75 ml/100g av 20-procentig lösning<br />
6–10 tim<br />
Kanin 1,0–1,6 g/kg ip<br />
5,0–8,0 ml/kg av 20-procentig lösning<br />
Iterering, ca 0,2 g/kg/h<br />
ip eller iv (ca 1,0 ml/kg)<br />
6–10 tim<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 37<br />
➤
➤ carcinogent och kräver bruk av skyddsutrustning<br />
såsom handskar, munskydd,<br />
skyddsglasögon och hantering i sterilbänk<br />
eller liknande. Det får på grund<br />
av sina egenskaper endast användas vid<br />
icke-överlevnadsförsök. Vidare ger substansen<br />
mycket lång induktionstid (1–2<br />
timmar hos råtta) och den bör på grund<br />
av sin svaga–medelgoda analgetiska<br />
effekt förstärkas med specifikt analgetikum<br />
om djuret utsätts för nociceptiva<br />
retningar. Denna narkosform ger även<br />
nedsatt koagulationsförmåga, dvs tyd -<br />
liga blödningstendenser, och hyperglykemi,<br />
framför allt efter intraperitoneal<br />
tillförsel (1, 2, 4).<br />
Referenser<br />
1. Arbetsmiljöverkets författningssamling.<br />
Hygieniska gränsvärden och åtgärder<br />
mot luftföroreningar. AFS 2005,17,<br />
23–25 §§ och Bilaga B.<br />
2. Field KJ & Lang CM. Hazards of urethane<br />
(ethyl carbamate), a review of the literature.<br />
Lab Anim, 1988, 22, 255–262.<br />
3. Fish RE. Chapter 1. Pharmacology of<br />
injectable anesthetics. In: Kohn DF,<br />
Wixson SK, White WJ & Benson GJ, eds.<br />
Anesthesia and Analgesia in Laboratory<br />
Animals. American College of<br />
Laboratory Animal Medicine Series.<br />
New York, Academic Press, 1997, 1–28.<br />
4. Flecknell PA. Laboratory animal<br />
anaesthesia. A practical introduction<br />
for research workers and technicians,<br />
2nd ed. London, Academic Press, 1996.<br />
5. Jong WMC, Zuurbier CJ, de Winter, RJ,<br />
van den Heuvel DAF, Reitsma PH,<br />
ten Cate H & Ince C. Fentanyl-fluani -<br />
sone-midazolam combination results in<br />
more stable hemodynamics than does<br />
uretane-α-chloralose and 2,2,2-tribromoethanol<br />
in mice. Contemp Top Lab<br />
Anim Sci, 2002, 41, 3, 28–32.<br />
6. Kohn DF, Wixson SK, White WJ &<br />
Benson GJ, eds. Anesthesia and anal -<br />
gesia in laboratory animals. American<br />
College of Laboratory Animal Medicine<br />
Series. New York, Academic Press, 1997.<br />
7. Maggi CA & Meli A. Suitability of<br />
urethane anesthesia for physiopharmacological<br />
investigations in various<br />
systems. Part 1, General considerations.<br />
Experientia, 1986, 42, 2, 109–114.<br />
*TORGNY JENESKOG, leg veterinär, VMD,<br />
docent, diplECLAM, universitetsveterinär,<br />
Institutionen för integrativ medicinsk biologi,<br />
Avdelningen för fysiologi, Umeå universitet,<br />
901 87 Umeå.<br />
38 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING
Övriga anestesimetoder – hypotermi<br />
REKOMMENDATIONER<br />
Inducerad hypotermi, dvs en avsiktlig<br />
sänkning av kroppstemperaturen, kan<br />
inte rekommenderas som metod för<br />
allmän anestesi för något djurslag. Det<br />
gäller såväl för jämnvarma däggdjur<br />
och fåglar som för växelvarma kräldjur<br />
och groddjur, och oavsett ålder, dvs<br />
hypo termi bör inte heller användas för<br />
all mänanestesi av neonatala djur. Fram -<br />
kallande av analgesi genom lokal hypotermi<br />
kan inte rekommenderas förrän<br />
metoden visats vara djurskyddsmässigt<br />
acceptabel.<br />
DÄGGDJUR OCH FÅGLAR<br />
Däggdjur och fåglar är jämnvarma<br />
beroende på att de har mycket effektiva<br />
mekanismer för att hålla en nära konstant<br />
kroppstemperatur inom brett varie rande<br />
omgivningstemperaturer (endotermi)<br />
(9). Den normala kroppstemperaturen<br />
är viktig bland annat för centrala nervsystemets<br />
funktioner, och därmed för<br />
att hålla en sådan aktivitetsgrad i dess<br />
högre delar att djuret kan vara medvetet.<br />
Hos människa förloras medvetandet när<br />
den djupa kroppstemperaturen sjunker<br />
under ca 30°C, och vid den nivån är<br />
glukosmetabolismen bland annat i hjärnan<br />
närmast upphörd (5). Neonatala<br />
djur (upp till ca två veckors ålder för<br />
smågnagare) har en ännu omogen temperaturreglering<br />
och är beroende av<br />
”tillskottsvärme” från honan eller annan<br />
yttre källa för att inte tappa i kroppstemperatur.<br />
Man kan därför relativt<br />
enkelt och effektivt sänka kroppstemperaturen<br />
hos sådana ungar genom att t ex<br />
lägga dem på krossad is med en aluminiumfolie<br />
mellan djuret och isbädden,<br />
för att undvika frostskador på huden.<br />
Det är dock inte känt om tekniken med-<br />
för analgesi eller enbart en oförmåga hos<br />
djuret att röra sig (2).<br />
Vid en så låg kroppstemperatur att<br />
medvetandet inte kan upprätthållas<br />
erhålls en effektiv analgesi. Induktionen<br />
av hypotermi är dock sannolikt inte<br />
smärtfri för djuret, beroende på den<br />
massiva, bland annat nociceptiva köldretning<br />
som proceduren innebär (5).<br />
Risken för smärta är också stor om man<br />
beaktar den tid (3–4 minuter för rått -<br />
ungar) det tar för djuret att komma ned<br />
till en tillräckligt låg kroppstemperatur.<br />
Analgesi genom lokal hypotermi med<br />
kylspray används hos människa t ex<br />
vid vissa idrottsskador och vid piercing.<br />
Sådan analgesi skulle kunna vara<br />
användbar t ex i samband med svans-<br />
AINA MOE BÄCK, leg veterinär, universitetsveterinär.*<br />
spetsprov för DNA-analys vid framställning<br />
av genetiskt modifierade möss,<br />
men metoden är ännu inte utvärderad,<br />
och kan därför tills vidare inte rekommenderas.<br />
Fördelar<br />
Det finns inga specifika fördelar med<br />
inducerad hypotermi för däggdjur och<br />
fåglar.<br />
Nackdelar<br />
Till nackdelarna hör risk för köldinduce<br />
rad smärta vid såväl induktion som<br />
uppvaknande. Ingen kvarstående analgesi<br />
finns vid uppvaknande och metoden<br />
innebär en betydande risk för frost skador<br />
i huden (6).<br />
FIGUR 1. Det finns inga fördelar med inducerad hypotermi för kräldjur och groddjur.<br />
Anestesi av rödörad vattensköldpadda (Trachemys scripta elegans) kan induceras med<br />
propofol och underhållas med isofluran via inhalationsanestesi.<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 39<br />
FOTO: P HEDENQVIST ➤
➤<br />
KRÄLDJUR OCH GRODDJUR<br />
De växelvarma kräldjuren och groddjuren<br />
har inte mekanismer för reglering av<br />
kroppstemperaturen liknande dem som<br />
de endoterma djuren har, utan kroppstemperaturen<br />
är höggradigt beroende<br />
av omgivningstemperaturen (ektotermi)<br />
(9). Den allmänna aktivitetsgraden,<br />
såväl beteendemässigt som i nervsystemet,<br />
är förhållandevis linjärt beroende<br />
av omgivningstemperaturen, och någon<br />
”kritisk kroppstemperatur” under vilken<br />
man med säkerhet kan säga att djuren är<br />
medvetslösa finns inte. Nedkylning till<br />
3–4°C minskar gradvis både motorik<br />
och metabolism, men det är okänt om<br />
den eliminerar eller ens minskar djurets<br />
förmåga att känna smärta (5, 7, 8).<br />
Eftersom växelvarma djur i huvudsak<br />
använder motoriskt beteende (rörelse<br />
mot eller från en varmare omgivning)<br />
för att reglera kroppstemperaturen, kan<br />
detta betraktas som en mycket basal<br />
mekanism för överlevnad, och det är<br />
osäkert om det kräver djurets medvetande<br />
eller inte.<br />
Det är känt att överföringshastig -<br />
heten i perifera nerver sjunker vid sjunkande<br />
temperaturer hos kräldjur och<br />
groddjur, liksom hos de jämnvarma djuren<br />
(5). Temperaturgränsen för hypotermiinducerad<br />
nervblockad är dock lägre<br />
hos växelvarma djur (ca 1–4°C) (6) än<br />
hos jämnvarma djur (människa, ca 9°C)<br />
(5). Den mycket låga temperatur där<br />
nervblockad inträder ger hos de växelvarma<br />
djuren en mycket liten marginal<br />
mellan nervblockad och att vävnaden<br />
regelrätt fryser.<br />
Fördelar<br />
Det finns inga specifika fördelar med<br />
inducerad hypotermi för kräldjur och<br />
groddjur (Figur 1).<br />
Nackdelar<br />
Liksom för däggdjur och fåglar medför<br />
hypotermi ett antal nackdelar för<br />
kräldjur och groddjur (6). Bland annat<br />
finns risk för köldinducerad smärta vid<br />
såväl induktion som uppvaknande.<br />
Ingen kvarstående analgesi kan förväntas<br />
vid uppvaknande och risken för<br />
frostskador i huden måste beaktas.<br />
FIGUR 2. Groddjur som Xenopus laevis (afrikansk klogroda) kan sövas i ett isofluranbad.<br />
Se tabell 1 i artikeln om inhalationsanestesi för dosering.<br />
KOMMENTAR<br />
Det finns alternativ till hypotermi som<br />
anestesimetod för såväl jämnvarma som<br />
växelvarma djur som är fördelaktigare<br />
och har en större säkerhet för djuret.<br />
Neonatala smågnagare kan, liksom kräl -<br />
djur och groddjur, exempelvis sövas<br />
med inhalationsmedel (2). Hypnorm ®<br />
kan med framgång användas för neo -<br />
natala smågnagare (1). För vattenlevande<br />
djur är bad i trikain-metan-sulfonat<br />
(MS-222) en metod som ger god såväl<br />
analgesi som muskelavslappning (2, 4).<br />
Även isofluran kan tillsättas vattenbad<br />
för induktion av anestesi av fisk och<br />
groddjur (3) (Figur 2).<br />
Referenser<br />
1. Clowry GJ & Flecknell PA. The successful<br />
use of fentanyl/fluanisone (’Hypnorm’)<br />
as an anaesthetic for intracranial surgery<br />
in neonatal rats. Lab Anim, 2000, 34,<br />
260–264.<br />
2. Flecknell PA. Laboratory animal<br />
anaesthesia. A practical introduction<br />
for research workers and technicians.<br />
2nd ed. London, Academic Press, 1996,<br />
125, 222.<br />
3. Goodman G. Analgesia and anaesthesia<br />
in fish and amphibians. Kompendium,<br />
Veterinärmötet, 2006, 211–215.<br />
4. Green CJ. Animal anaesthesia.<br />
Laboratory animal handbooks 8.<br />
London, Laboratory Animals Ltd, 1979,<br />
111–131.<br />
5. Keele CA, Neil E & Joels N, eds. Samson<br />
Wright’s applied physiology. 13th ed.<br />
Oxford, Oxford University Press, 1982,<br />
357, 396.<br />
6. Martin BJ. Evaluation of hypothermia for<br />
anesthesia in reptiles and amphibians.<br />
ILAR Journal, 1995, 37, 4, 186–190.<br />
7. Olfert ED, Cross BM & McWilliam AA,<br />
eds. Guide to the care and use of experimental<br />
animals, vol 1, 2nd ed. Ottowa,<br />
Canadian Council on Animal Care,<br />
1993, 137.<br />
8. UFAW/WSPA. Euthanasia of amphibians<br />
and reptiles. Report of a joint universities<br />
federation for animal welfare/world<br />
society for the protection of animals<br />
working party. Herts, UFAW, 1989.<br />
9. Withers PC. Comparative animal physiology.<br />
London – New York, Saunders<br />
College Publishing, 1992, 122–192.<br />
*AINA MOE BÄCK, leg veterinär, universitetsveterinär,<br />
Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs<br />
Universitet, Laboratoriet för experimentell biomedicin,<br />
Box 415, 405 30 Göteborg.<br />
40 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING<br />
FOTO: Å ROOS
Övriga anestesimetoder<br />
– muskelrelaxantia<br />
REKOMMENDATION<br />
Användning av muskelrelaxantia (MR)<br />
begränsar möjligheterna att bedöma det<br />
sövda djurets narkosdjup. Det är därför<br />
av största vikt att all användning av MR<br />
hanteras ytterst professionellt för att<br />
man kontinuerligt ska kunna bedöma<br />
djurets narkosdjup. Utöver användning<br />
av en narkosregim som ger en adekvat<br />
och jämn narkos ska också utrustning<br />
användas för att kunna följa fysiologiska<br />
parametrar som t ex blodtryck och puls.<br />
Eftersom användning av MR kräver<br />
mekanisk ventilering rekommenderas<br />
dessutom användning av pulsoximetri<br />
och/eller kapnografi för att kunna<br />
bedöma respirationsfunktionen. Istället<br />
för användning av muskelrelaxantia bör<br />
muskelrelaxation genom ett ökat narkosdjup<br />
övervägas.<br />
BESKRIVNING<br />
Muskelrelaxantia (MR) är ett samlingsnamn<br />
för läkemedel som genom bindning<br />
till nikotinreceptorer på nervens<br />
motorändplatta orsakar antingen övergående<br />
aktivering (depolariserande MR)<br />
eller direkt blockering (icke depolariserande<br />
MR) av motoriska nervimpulser.<br />
Depolariserande muskelrelaxantia<br />
Depolariserande MR har en effekt som i<br />
det närmaste överensstämmer med den<br />
hos acetylkolin, med den skillnaden att<br />
de inte bryts ned av acetylkolinesteras.<br />
För kliniskt bruk används substansen<br />
succinylkolin (9). Vid användning av<br />
succinylkolin ses initialt en kortvarig<br />
muskelkontraktion, därefter följer substansens<br />
muskelrelaxerande effekt (4).<br />
Succinylkolin bryts till största delen ned<br />
av pseudokolinesteras, medan ca tio procent<br />
utsöndras oförändrat via njurarna.<br />
Eftersom acetylkolinesterashämmare har<br />
en inhiberande effekt på pseudokolines -<br />
teras ska dessa inte användas tillsammans<br />
med succinylkolin (4, 5).<br />
Icke depolariserande muskel -<br />
relaxantia<br />
Icke depolariserande MR binder kompetitivt<br />
till motorändplattan i konkurrens<br />
med acetylkolin. Effekten motverkas av<br />
acetylkolinesterashämmare (t ex neostigmin).<br />
Substanserna utsöndras i det närmaste<br />
oförändrade via njurarna (10).<br />
Icke depolariserande MR har en längre<br />
verkningstid än de depolariserande.<br />
ANVÄNDNING<br />
Depolariserande MR används när endast<br />
kortvarig muskelrelaxation eftersträvas,<br />
som t ex vid elektrochockbehandling,<br />
reponering av frakturer och luxationer<br />
eller trakeal intubering.<br />
Icke depolariserande MR föredras<br />
framför allt vid långvariga kirurgiska<br />
ingrepp med krav på god muskelrelaxation<br />
och/eller mekanisk ventilering eller<br />
vid t ex elektrofysiologiska registreringar<br />
som kan störas av muskelaktivitet.<br />
MR omöjliggör genomförandet av<br />
såväl viljestyrda som reflexutlösta muskelrörelser<br />
orsakade av t ex nociceptiva<br />
retningar. Därför ställs det särskilda krav<br />
på både instrumentering och övervakning<br />
av de sövda djuren vid sådan<br />
användning (1, 4, 6, 7, 10). Vid all<br />
användning av MR är det särskilt viktigt<br />
att följande beaktas:<br />
– Djuret ska vara sövt till adekvat<br />
narkosdjup.<br />
ANNE HALLDÉN WALDEMARSON, leg veterinär, universitetsveterinär.*<br />
– Övervakning av det sövda djuret<br />
ska ske fortlöpande.<br />
– Styrbar infusion av korttidsver -<br />
kande MR förbättrar möjligheten att<br />
kontrollera narkosdjupet.<br />
– Inhalations- eller infusionsnarkos<br />
ger jämnare narkosdjup jämfört med<br />
itererade alternativ.<br />
– MR utlöser ofta hypersalivering.<br />
Premedicinering med atropin rekommenderas<br />
därför.<br />
– Intubering och ventilering krävs.<br />
– Kontinuerlig övervakning av blodtryck<br />
och/eller puls krävs.<br />
– Regelbunden övervakning av blodgaser<br />
alternativt pulsoximetri/kapnografi<br />
rekommenderas.<br />
För att direkt kunna mäta MRs verkningsgrad<br />
finns tillgång till utrustning<br />
som specifikt mäter den muskulära<br />
responsen efter stimulering av en motorisk<br />
nerv (2).<br />
Fördelar<br />
MR inom kirurgi och narkos medför<br />
flera fördelar. Det underlättar vidmakthållandet<br />
av ett respiratoriskt ”steady<br />
state” under narkos och genom användning<br />
av MR underlättas även åtkomst av<br />
områden som täcks av stora muskelmassor.<br />
MR släcker vidare ut störande muskel -<br />
aktivitet under känsliga registreringar<br />
och ger muskelavslappning vid repone -<br />
ring av frakturer och luxationer.<br />
Nackdelar<br />
Till nackdelarna hör att MR kan dölja<br />
ett otillräckligt anestesidjup. Utslagning<br />
av spontanandningen kräver intubering<br />
och mekanisk ventilering, vilket måste<br />
SVENSK VETERINÄRTIDNING SUPPLEMENT 31 2009 41<br />
➤
➤<br />
beaktas. MR kan orsaka frisättning av<br />
histamin, som kan leda till bland annat<br />
hypotoni, konstriktion av bronkiolerna<br />
samt hudutslag. Depolariserande MR<br />
kan ackumuleras vid iterering och saknar<br />
antidot, vilket kan leda till utdragen<br />
effekt. Effekterna av både depolarise -<br />
rande och icke depolariserande MR förstärks<br />
vid t ex dehydrering och acidos.<br />
En förstärkt och förlängd effekt ses<br />
också vid hypotermi och fetma. Effek -<br />
ten kan även förlängas vid såväl leversom<br />
njurinsufficiens (11). Slutligen<br />
orsakar depolariserande MR hyperkalemi<br />
samt ökat intraokulärt, intraventrikulärt<br />
och intrakraniellt tryck.<br />
Dosering<br />
Dosering av olika typer av muskelrelaxantia<br />
framgår i Tabell 1. Depolarise ran de<br />
MR i praktisk användning är succinylkolin.<br />
Beroende på djurslag och dos<br />
Tabell 1. DOSERING AV MUSKELRELAXANTIA (2, 3, 4, 5, 8). IV = INTRAVENÖST.<br />
inträder effekten 10–15 sekunder efter<br />
intravenös injektion. Durationen varierar<br />
från 2–20 minuter.<br />
Exempel på icke depolariserande MR<br />
är pancuronium, vecuronium, gallamine<br />
och mivacurium och rocuronium.<br />
Beroende på substans, djurslag och dos<br />
inträder effekten 1–2 minuter efter intra -<br />
venös injektion. Durationen varierar<br />
kraftigt (15–100 minuter).<br />
DISKUSSION/REKOMMENDATION<br />
I samband med vissa typer av kirurgiska<br />
ingrepp eller t ex elektrofysiologiska<br />
registreringar kan det vara fördelaktigt<br />
att kombinera den kirurgiska anestesin<br />
med farmakologiskt inducerad muskelrelaxation.<br />
Eftersom användning av MR<br />
påverkar möjligheterna att bedöma det<br />
sövda djurets narkosdjup är det av största<br />
vikt att all användning av MR hanteras<br />
ytterst professionellt. Utöver en narkos-<br />
Djurslag Substans Dos (mg/kg, iv) Duration (min)<br />
Mus Pancuronium 0,03<br />
Gallamine 1,2–4 15–20<br />
Succinylkolin 0,05–0,45<br />
Råtta Pancuronium 2<br />
Vecuronium 0,45 4<br />
Gallamine 0,01–1<br />
Succinylkolin 0,45<br />
Marsvin Pancuronium 0,06<br />
Gallamine 0,1–0,2<br />
Gallamine 0,2–1<br />
Kanin Pancuronium 0,008–0,1<br />
Pipecuronium 0,004 30<br />
Succinylkolin 0,25–0,5 5–10<br />
Katt Pancuronium 0,02–0,1 15<br />
Pipecuronium 0,002–0,003 16,5–24<br />
Rocuronium 0,16–0,3 7<br />
Vecuronium 0,02–0,04 5–9<br />
Succinylcholin 3–5 4–6<br />
Hund Pancuronium 0,02–0,1 31–108<br />
Vecuronium 0,014–0,2 15–420<br />
Gallamine 0,4–1,0 29<br />
Succinylcholin 0,07–0,1 8–20<br />
Gris Pancuronium 0,06–0,12 7,3–30<br />
Doxacurium 0,01<br />
Mivacurium 0,02<br />
Pipecuronium 0,15<br />
Gallamine 2–4 15–20<br />
Succinylkolin 0,75–2 1,2–3<br />
regim som ger en adekvat och jämn<br />
narkos ska också utrustning anslutas för<br />
att kunna följa fysiologiska parametrar<br />
som blodtryck och/eller puls. Eftersom<br />
användning av MR kräver mekanisk<br />
ventilering rekommenderas användning<br />
av pulsoximetri och/eller kapnografi.<br />
Referenser<br />
1. Adams RH. Cholinergic pharmacology,<br />
neuromuscular blocking gents.<br />
In: Booth NH & McDonald LE eds.<br />
Veterinary Pharmacology and Thera -<br />
peutics, 6th ed. Ames, Iowa State<br />
University Press, 1988, 137–151.<br />
2. Borchard RE, Barnes CD & Eltherington<br />
LG, eds. Drug dosage in laboratory<br />
animals, a handbook, 3rd ed. Caldwell,<br />
Teleford Press Inc, 1991, 82.<br />
3. Cullen K. Muscle relaxants and neuromuscular<br />
block. In: Thurmon JC,<br />
Tranquilli WJ & Benson GJ, eds. Lumb &<br />
Jones’ Veterinary Anesthesia, 3rd ed.<br />
Baltimore, Williams & Wilkins, 1996,<br />
337–364.<br />
4. Flecknell P. Laboratory animal<br />
anaesthesia, 2nd ed. London,<br />
Academic Press Inc, 1996, 103–105.<br />
5. Hawk TC & Leary SI, eds. Formulary<br />
for laboratory animals, 3rd ed. Ames,<br />
Iowa, Blackwell Publishing, 2005.<br />
6. Hildebrand SV. Paralytic agents.<br />
In: Kohn D, Wixon SK, White WJ &<br />
Benson GJ, eds. Anesthesia and<br />
Analgesia in Laboratory Animals.<br />
USA, Academic Press, 1997, 57–72.<br />
7. Hunter JM. Muscle function and neuromuscular<br />
blockade. In: Aitkenhead AR,<br />
Rowbotham & Smith G, eds. Textbook<br />
of Anaesthesia, 4th ed. London,<br />
Churchill Livingstone, 2001, 223–235.<br />
8. Lumb WV. The muscle relaxants and<br />
other adjuvants to anesthesia. In:<br />
Lumb WV, ed, Small Animal Anesthesia.<br />
Philadelphia, Lea & Febiger, 1963,<br />
216–237.<br />
9. Mero M. Muskelrelaxantia. In:<br />
Kaartinen L, Mero M, Raekallio M,<br />
Räihä J & Sandholm M, eds. Anestesio -<br />
logi för veterinärer. Finland, Gummerus<br />
printing, 1991, 103–108.<br />
10. Paddleford RR. Neuromuscular blocking<br />
agents. In: Paddleford RR, ed. Manual of<br />
Small Animal Anesthesia. Philadelphia,<br />
Churchill Livingstone Inc, 1988, 75–83.<br />
11. Plumb DC. Veterinary drug handbook,<br />
2nd ed. White Bear Lake, Pharma Vet<br />
Publishing, 1995.<br />
*ANNE HALLDÉN WALDEMARSON,<br />
leg veterinär, universitetsveterinär,<br />
<strong>Karolinska</strong> <strong>Institutet</strong>, Veterinäravdelningen,<br />
171 77 Stockholm.<br />
42 SUPPLEMENT 31 2009 SVENSK VETERINÄRTIDNING
FOTO: ANKI NORDSTRÖM