mer med hela handen” - Dagen

10
vardag foTo:
Redaktör: Malin Aronsson 08-619 24 74 malin.aronsson@dagen.se
RelationeR
scanpix
dagen Tisdag 11 september 2012
Nykterheten är viktigare än min familj.
Om jag gör det här för någon annans
skull, då kan jag inte ha det som jag har det.
skådespelaren Jonas Inde, just nu aktuell i UR:s dokumentärserie ”Jonas löfte” om att
försöka leva ett normalt liv trots att han är alkoholist med bipolär sjukdom.
Så får stökiga barn plat
marianne Holmström-Henriksson: Fokusera inte på det negativa
Skrik, spring och stök. De flesta ledare
har varit med om när en barnverksamhet
kapsejar, kanske på grund av
ett eller två barn som faller utanför.
Men det finns vägar att göra kyrkan
till en plats för alla barn.
en pojke vill svara på alla
frågorna och pratar hela tiden.
Bredvid honom håller två kompisar
på att brottas, och de lyssnar
inte alls. Snart tröttnar de andra
barnen också och tittar förstrött
ut genom fönstret. När söndagsskolan
är slut kan man undra om
barnen egentligen fått med sig
något hem.
Att en söndagskolesamling eller
annan barnverksamhet inte
fungerar som planerat är inte
något helt ovanligt. Ofta kan det
bero på att ett eller två barn har
svårt att hålla sig lugna eller på
annat sätt tar mycket plats.
Frågan är Hur man hanterar
detta på ett bra sätt, så att alla
barn kan känna sig hemma och
tycka det är givande att vara i
kyrkan?
Marianne Holmström-Henriksson
är något av en nestor
inom kristen barnverksamhet.
Denna kväll är det fredagssamling
i pingstkyrkan i Frölunda
och fler än 50 barn har samlats
för att ha roligt tillsammans.
I kyrkkällaren är det kurragömma.
Ett gäng glada tjejer
springer omkring, öppnar dörrar
och letar efter sina kompisar. I
ett annat rum är det sångkör och
så pysslas det med papper och
penna i ett lite stillsammare rum.
Ute på parkeringen spelas det
innebandy med ledare och barn.
marianne kan namnen på barnen,
hon hälsar på dem alla när
de kommer in till kyrkan.
– Jag tror välkomnandet är
viktigt, att man är sedd och efterlängtad
som barn, säger hon.
Hon menar också att ledarnas
roll inte kan överskattas. Kyrkan
i Frölunda satsar mycket på
barnverksamheten och under
fredagskvällarna är det alltid 15-
20 ledare som finns på plats för
barnens skull.
– Det gör att det skapas en personlig
kontakt. Det finns tid för
alla när ledarna inte har så många
barn att ta hand om, säger hon.
Det finns både unga och äldre
Marianne Holmström-Henriksson,
arbetar med
barn i Frölunda.
Inger Thilander
i Husby har
arbetat som
söndagskollärare
sedan 1976.
Får alla
typer av barn
plats i kyrkan?
svara på Dagen.se
ledare, från 15 år till närmare 80.
I många kyrkor är det ovanligt
med äldre barnledare, men Marianne
menar att just äldre har
mycket att bidra med i barnverksamheten.
Deras närvaro präglar
atmosfären på samlingarna.
– Äldre har en trygghet som
man inte ska förakta, det är något
som sprider sig i gruppen, säger
hon.
under Fredagskvällarna har
man storsamlingar då alla barn
ska sitta stilla och lyssna. Är det
någon som har svårt för det så
sätter sig en ledare bredvid. Enligt
Marianne kan något så enkelt
som att stryka med handen på
ryggen vara väldigt lugnande.
– Jag är väldigt kritisk till att
snabbt ställa diagnoser på barn,
då blir de så lätt stämplade.
Andra säger att om de har den
och den bokstavskombinationen
så ska man göra si eller så, men
jag tror att om man bara tar lite
tid på sig och lyssnar in situationen
så brukar det fungera. Jag
tror inte man ska fokusera på det
negativa. Sen händer det att jag
ber föräldrar att hjälpa till och
sitta med, jag tror inte man ska
vara rädd att be om det, säger
hon.
Men hur gör man om ett barn
tar över hela gruppen?
– Jag tror man måste vara
minst tre i en sådan grupp, så
att en ledare kan lugna personen,
kanske sätta sig i ett hörn
med honom eller henne. Sen är
det lätt att säga i en intervju, är
man ensam söndagskollärare i
en liten församling är det inte så
lätt. Men jag tror man måste be
om hjälp, säger hon.
marianne är en mästerlig berättare
och kan fånga barnens
uppmärksamhet bara genom ord.
Och hon tror egentligen inte att
det krävs så mycket för att till
exempel skapa en söndagsskola
som fångar barns intresse.
– Om du berättar en spännande
berättelse och dessutom blandar
in din egen person så får du reaktioner
från barnen. De fungerar
precis som vuxna. Det är också
viktigt att våga ta tillvara barnens
prat och frågor och lyfta upp dem.
Hon tror också att barn kan
lära sig att fostra varandra.
– Barn kan lära sig att säga till
andra barn, att nu måste du sluta
för jag vill lyssna, säger hon.
i en annan förortsförsamling,
Husbykyrkan i Stockholm, har
man söndagsskola för barn från
olika kulturer. Inger Thilander,
som varit söndagsskollärare sedan
1976, berättar att det är en
utmaning.
– Nästan alla barnen kommer
utifrån, de flesta utan sina föräldrar,
så vi känner inte till så mycket
om barnen, säger hon.
Barnen kommer dit för att de
vill vara med och höra bibelberättelser,
så de flesta följer med i
undervisningen.
– Många av barnen kan inte så
bra svenska, så vi ritar mycket
Äldre har en
trygghet som
man inte ska förakta,
det är något som
sprider sig i gruppen.
Marianne
HolMströM-Henriksson
och använder flanellograf, det
funkar faktiskt utmärkt fortfarande.
Och så kan man klä ut sig
lite för att göra det mer spännande,
säger hon.
Om det blir oroligt i en grupp
tycker hon det är viktigt att analysera
varför.
– Kan det bero på mig, kan jag
vara mer kreativ under söndagsskolan?
Eller är det något barn
som har svårt att sitta still. I perioder
har vi någon vuxen som
kommer ner från gudstjänsten
och sitter bredvid, och bara lägga
en arm omkring, det gör barnen
lugnare, det är inget komplicerat.
– om ett barn bara saboterar
brukar vi ge henne eller honom
valet att antingen stanna kvar
utan att förstöra, eller gå och
vara med på gudstjänsten i stället.
Vissa lektioner är dock motiga.
– Vissa söndagar kan det kännas
som ett totalt misslyckande,
och man vill sluta. Men då är det
viktigt att stötta varandra. Och
varje gång jag tänker att jag ska
ge upp, ser jag alla goa barn igen
och då går det inte att göra det,
säger hon.
Det grundläggande är dock inställningen
hos läraren.
– Vi ber att Jesu kärlek syns
igenom det vi gör, det är det som
är det viktigaste.
JONATAN SVERKER
ledare ett viktigt mål. På fredagssamlingarna i pingstk
att ta hand om”, säger Marianne Holmström-Henriksson. Här
För Anna var
För Anna var söndagsskolan en
kaotisk upplevelse.
Hon lever med ADHD och Aspergers
syndrom och har inte
alltid känt sig hemma i kyrkans
barnverksamhet.
När Anna var liten var det
självklart att följa med föräldrarna
till kyrkan . Men för Anna
gav inte alltid söndagsskolan så
mycket.
– Jag tyckte det var kaos, det
var mycket barn och ljud. Alla
höll på med alla saker samtidigt,
och om vi målade väntade barnen
inte alltid på sin tur. De tog
pennor jag målade med, alla var
överallt, säger hon.
Alla
höll
på med
alla saker
samtidigt.