animerade sverige 2 artiklar - Animation i Väst

dras den med alla de problem som ett förstlingsverk brukar
göra, inklusive ett illa inspelat ljudspår och tafatt tempo. ”Vid
den här tiden visste jag inte något om filmskapande”, säger
han. ”När vi lade ljudet fick jag föreställa mig hur det skulle
bli, om det var okej att göra pauser mellan ljuden eller om det
var ett rejält misstag. Det var som att uppfinna en cykel.”
Efter sin barnfilm från 1979 And plays tricks (hans första
internationella succé) och Exercises for an independent life,
gjorde han ”Triangel” (Kolmnurk). ”Triangel” fick premiär
1982 och är fortfarande en milstolpe inom estländsk animation
för sin utforskning av den moderna relationen mellan man
och kvinna; den smälter samman det personliga med det politiska
till en klipsk genomgång av dagens inrikespolitik.
”Triangel” handlar om en tilltrasslad kärlekstriangel mellan
ett gift par (Victor och Julia) och en liten man som bor under
deras spis (Eduard). Victor och Julia lever ett inrutat liv. Hon
lagar mat. Han läser tidningen. Under ytan på deras sterila förhållande
lurar Julias drömmar om att bli älskad och ompysslad.
Victor lämnar henne och med lille Eduard kommer Julias
önskan om passion och flykt till ytan. Men kärleken är snart
över och Eduard tar förnöjt plats i Victors gamla stol med tidningen
i näven. När Victor återvänder blir det ett kort ögonblick
av försoning med Julia, men lusten övergår ännu en gång
snabbt till sterilitet och tystnad. Under tiden återvänder
Eduard till spisen och sitt eget tomma förhållande med
Veronica, kvinnan han lämnat.
16
Priit Pärn
I likhet med i stort sett samtliga Pärns senare filmer är figurerna
i ”Triangel” för upptagna av att föreställa sig vilka de är,
snarare än av att vara sig själva. Pärn har en enklare förklaring:
”Min fru hamnade på sjukhus och jag fick lära mig laga mat.
Det finns en gammal estnisk saga om en liten man som kommer
ut underifrån ugnen och vill ha mat och äter upp allt. Jag
ville bara göra en film om matlagning.”
Hans rättframma bilder av livet i Sovjetunionen låg långt från
de typiska barnfilmer som östes ut i både Estland och Ryssland,
och blev en chock för många av dem som såg dem. Igor
Kovaljov (Flying Nansen, Hans fru är en höna), en av de utvandrade
ukrainare som förde med sig Pärns stil till Hollywood, såg
”Triangel” i en biograf i Kiev 1982. ”Den var förfilm till en spelfilm.
Jag blev så förbluffad att jag köpte biljetter till nästa visning
bara för att få se ”Triangel” en gång till... Jag hade aldrig
sett något liknande. Jag blev så upprymd att jag ringde till alla
mina vänner för att ta reda på vem den där Pärn var.”
”Ingen ville tillåta filmen att gå upp på bio i Sovjet”, minns
den estniske filmkritikern Jaan Ruus. ”Det uppstod en kontrovers
med ryska animatörer, som var vana vid att antingen
rita som Disney eller rita väldigt exakta och precisa bilder.”
Pärns Breakfast in the grass (Eine murul, 1988) anses av
många som ett mästerverk inom animationen. Genom att studera
några få ögonblick i fyra estländares vardagsliv, kritiserar
Pärn på ett skarpt vis livet i Sovjetunionen genom att låta tittarna
få en sällsynt inblick i det absurda med ett kommunis-