animerade sverige 2 artiklar - Animation i Väst
animerade sverige 2 artiklar - Animation i Väst
animerade sverige 2 artiklar - Animation i Väst
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Efter publik- och kritikerframgången för Kirikou och den elaka<br />
häxan, regisserad av Michel Ocelot och producerad av Les<br />
Armateurs (1,5 miljon åskådare såg den på bio i Frankrike) har<br />
den franska animationen fått ett nytt ansikte. Under år 2003<br />
till exempel var det åtta franska långfilmer – eller åtminstone<br />
filmer gjorda på franskt initiativ – som såg dagens ljus, en<br />
rekordsiffra.<br />
Den kvantiteten är ett tecken på en förnyelse. Samtidigt<br />
finns det få människor, ens i Frankrike, som skulle kunna<br />
räkna upp titlarna på de där åtta filmerna, eftersom flera av<br />
dem förblivit ett tips för invigda. Åsikten att vårt land befinner<br />
sig mitt i en explosion inom produktionen av animerad<br />
film stöder sig på två argument: dels att en handfull filmer har<br />
haft internationella framgångar, dels att man kan urskilja en<br />
viss uppfinningsrikedom, med andra ord ett uttryck för en originalitet,<br />
som tidigare varit mindre tydlig men som i dag tycks<br />
vara i full färd med att utvecklas.<br />
I många år har producenter och distributörer i den franska<br />
filmbranschen varit rädda för <strong>animerade</strong> långfilmer. Av tradition<br />
har det varit ett område reserverat för amerikanerna, och alla<br />
europeiska produkter i allmänhet och franska i synnerhet har<br />
mötts med misstro. Man kunde alltid lita på att de skulle tillhöra<br />
den ena av två kategorier. Antingen var det en konstnärlig<br />
film, en auteurfilm (i likhet med till exempel Den vilda planeten<br />
av René Laloux), som i normala fall bara gick hem hos kritikerna,<br />
utan att tjäna in tillnärmelsevis de summor som krävts för<br />
DEN<br />
<strong>animerade</strong><br />
VÄRLDEN<br />
Olivier Cotte<br />
DEN FRANSKA ANIMATIONEN<br />
– en förnyelse?<br />
att producera den, eller också rörde det sig om en enkel underhållningsprodukt<br />
utan högre ambitioner, som en film byggd på<br />
någon klassisk serie (Lucky Luke, Asterix, Tintin…).<br />
Till detta kommer den väldigt franska, traditionella kulten<br />
av den seriösa kulturen, som har lett till att enbart filmer med<br />
verklighetsfotografi anses värda att räknas som konst, särskilt<br />
om de skildrar vardagen. <strong>Animation</strong>ens öde var alltså bestämt<br />
från början. Följden blev att <strong>animerade</strong> filmer som inte passade<br />
in på den allmänna föreställningen om en familjefilm, lämpad<br />
för att ha premiär på en storhelg och främst avsedd för<br />
barn, bara kunde betraktas som kuriositeter, undantagsfenomen.<br />
De sågs aldrig som exempel för andra att ta efter.<br />
På det viset har det funnits många långfilmer som förblivit<br />
på projektstadiet eller, om de fullbordats, fått en undanskymd<br />
biopremiär vid en dålig tid på året, med ett litet antal kopior<br />
och med minimal marknadsföring. De små intäkter som de<br />
filmerna dragit in har i sin tur underblåst uppfattningen att<br />
det varken fanns regissörer eller marknad för sådan film. Det<br />
var en ond cirkel.<br />
Mentaliteten började förändras när Disneyimperiet föll ner<br />
på ena knäet. Filmerna från Burbank blev mer och mer formelbundna<br />
och menlösa, och en del av publiken började överge<br />
biosalongerna. Disneys marknadsandel vittrade så sakteliga<br />
bort, och ingen förnyelse syntes till. Tröttheten bredde ut sig.<br />
Och plötsligt gjorde nya ideal sin entré på scenen:<br />
Aardmans filmer, de helt igenom datorgenererade långfilmer-<br />
5