animerade sverige 2 artiklar - Animation i Väst

tiskt samhälle och vad folket dagligen var tvungna att stå ut
med bara för att överleva. Precis som ”Triangel” förbluffade
Breakfast in the grass den ryska publiken med sitt oförställda
sätt att porträttera det moderna livet i Sovjet.
”Jag tror att allmänheten inte var riktigt förberedd på den
här typen av animation”, minns Pärn. ”Den var en beskrivning
av ett väldigt konkret samhälle, berättad på ett realistiskt sätt
genom att använda en dramatisk struktur som ligger närmare
spelfilmen. Men historien berättas genom att använda animationens
verktyg – visuella skämt, metamorfoser och skiftande
teckningsstilar. Vanligen är så kallade seriösa historier mörka,
tunga, långsamma och tråkiga. Jag försöker göra mina seriösa
filmer roliga, flerbottnade och ironiska. Jag tror att sammanförandet
av det seriösa och det roliga förvirrade folk.”
1992, året efter att Estland blev självständigt, slutförde Pärn
Hotel E, en bitter och ibland närsynt kritik av hyckleri i både
öst och väst. Medan öst förtrycker konsten och språket, hävdar
han att väst – med all sin frihet – saknar konst och språk
och, i och med det, individualitet. Genom att leka med stereotyper
målar Pärn upp öst som en mörk, grå värld, medan väst
fylls med starka färger och vänliga, leende ansikten. Under den
sockersöta popkonstytan verkar han vilja säga att väst är en
kultur som är steril och fylld av illusioner. Ingen gör något,
ingen säger något, ändå är allting ”bara bra”.
”Jag hade rest en hel del mellan öst och väst”, säger Pärn.
”Jag befann mig mellan två system. Det här är min egen histo-
Eine murul (1988)
ria fram till en viss punkt. Detta är inte en film om två system,
om öst och väst; för mig är det en historia om den här personen.”
Medan Estlands självständighet gav Pärn större frihet,
hade den sitt pris: ”Under Sovjettiden var allt som inte var tillåtet
förbjudet. Så det fanns ett oändligt antal politiska restriktioner
som var helt vansinniga. Numera har alla gränser med
pengar att göra. Slutresultatet är oftast detsamma som tidigare,
ibland sämre.”
En stor svaghet i Hotel E är Pärns kritik av väst och amerikaner
i allmänhet. Han klumpar ihop alla amerikaner till en
grupp av stora, tomma skal som inte har något att göra och
inget att säga. Visst, Pärn överdriver den västerländska livsstilen
till en viss gräns för att varna estniska och sovjetiska åskådare
för att vara alltför hoppfulla om Sovjetunionens upplösning.
Men Pärns karikatyr av väst är ändå extrem och obarmhärtig.
Genom att göra så, speglar han själv amerikanernas förmodade
tendens till hatiska och ytliga attityder.
Pärns filmer efter självständigheten innehåller fortfarande
uppfriskande doser absurdism och symbolism, men tonen är
påfallande ljusare och mer slagfärdig. Hans senaste filmer, 1895
(regisserad tillsammans med Janno Pöldma 1995), Night of the
carrots (1998) och Karl and Marilyn, rör sig bortom undersökningar
av individer inom ett visst ideologiskt system mot större
kulturella och tekniska infrastrukturer.
I 1895 (1995) använder Pärn filmens hundraårsjubileum som
en möjlighet för dekonstruktion. (Filmen börjar med påståen-
17