Genom Tysklands kanaler Julglögg Samarbete Svenska ...

ak och i kan blicka ut över milsvida
nejder bakom oss. Vi går vidare på
kanalen. Den är lite tråkig, motorerna
låter lite dovt och det är mycket varmt,
man blir lite loj. Vi åker rakt fram i
tre timmar, det enda som händer är en
och annan by som passeras och några
får som glor fåraktigt på oss. Natthamn
blir vid byn Uelsen där en pråm
passerar i kanalen precis då vi skall
lägga till. Vattnet trycks häftigt in i
hamnen, virvlar runt och åker ut igen
och efter en inte så snygg tilläggning
kan vi stänga motorerna och sätta oss
att slappa i värmen. Båtklubben har
grillafton, dit vi blir inbjudna att delta.
Denna hamn ligger vid Elbe Seite Kanal
och byborna kallar detta för Elbe Suez
för det är ”så tråkig sträcka”.
sluss uelzen, har en lyfthöjd av 23 meter.
Återigen får vi en timmes väntan
då kommersiell trafik har företräde.
De betalar tydligen avgift för slussning
vilket inte sportbåtar gör och har
därför företräde. Slussen är 190 meter
lång och vi slussar med en pråm och
fem ”sportboten”. Här lägger man fast
vid geidrar som lyfts, så det är bara att
följa med upp. En båt håller i en stege
i fören och tappar fästet, så de ställer
sig på tvären i slussen. Då stannas
slussningen upp, de får en chans att
rätta till båten, och sedan fortsätter vi
sakta uppåt. Allt går väldigt lugnt och
tyst tillväga. Elbe Seite kanal är som
sagt rätt händelselös, den är nästan
spikrak och ser likadan ut hela vägen.
Folk badar i det inte allför rena vattnet
eller cyklar längs kanalen. Här är ett
rikt fågelliv och vi ser många rovfåglar
som cirklar över oss. Här är mest jordbruksmark,
känns lite som att åka bil i
Norrlands inland. Vi har biminin uppe
hela tiden och klarar precis höjden
på broarna som är 5,25 meter denna
sträcka – tror vi är 5.15 med biminitaket
uppe.
efter sju tiMMars färd, går vi in i
Mittelandkanal , Tysklands längsta
konstgjorda vattenväg. Naturen ser
annorlunda ut, buskar och träd växer
ända ned mot vattnet. Efter 18 km
(även hastigheten på vattnet mäts i
km/tim) kommer vi till Braunschweig.
Där ligger en liten gästhamn alldeles
vid kanalkanten där den smala
infarten är stängd med en sill, en slags
port mot svallvågor. Det är en fin
liten hamn, med mycket blommor och
grönska, där vi sätter oss alla ute vid
ett bord nära kanalen och äter våfflor,
glass och jordgubbar. Sillen viks undan
nästa morgon och vi tar oss försiktigt
ut genom den smala öppningen. Vi
fortsätter Mitteland Kanal med sina
tillåtna 15 km i timmen västerut. Värmen
håller i sig, 30 grader och vindstilla
redan på förmiddagen och biminintaket
åker ned och upp igen efter
passage av broar. En sluss tar oss
15 meter nedåt. I dessa äldre höga
slussar sitter pollare inmonterade i
slussväggen varje en och en halv meter.
Vi stoppar så att vi har en stege i
fören och pollarna i aktern vid slussning
och vi byter växelvis tamp på väg
nedåt. Väggen, pollarna och stegen
är mycket lerig och slipprig, långa
algtrådar som luktar våt tång hänger
på pollarna så både tampen, båten och
vi blir leriga.
allt eftersoM dagen går blir det mer
och mer kvavt. När vi kommer in mot
Hannover gamla stad finner vi hamnen
där vi tänkt lägga till knökfull.
Vi fortsätter en timme till, till andra
änden av stan där vi lägger till i en liten
gästhamn i Seelze. Det är så varmt
att vi mest sitter på flyan och flämtar i
skuggan under biminin på eftermiddagen.
Hamnens krog ligger så till att vi
sitter med båtarna som bakgrund när
vi äter middag. Under natten passerar
en front och på morgonen var temperaturen
behagliga 23 grader. I Minden
korsar Mitteland kanal floden Weser
via en akvedukt. Långt under oss ser
vi Wesel slingra sig fram och vi ser
stadens gästhamn långt därnere. Sista
kilometrarna mot Lübbeck hamnar vi
efter en flodbåt som bara går några få
knop, men det lönar sig inte köra om
för vi har bara några kilometer kvar. Vi
kommer fram till en ny liten Yacht hafen.
Det står i hamnbeskrivningen att
de kan ta emot stora fritidsbåtar. Då
en holländsk båt och en dansk på väg
till Medelhavet kommer efter oss är
hamnen full. Det är åter 30++ grader i
skuggan. Vi går upp på den lilla krogen
i hamnen strax efter sex. Ägarinnan
är ensam och sköter allt. Vid tre bord
intill oss har man beställt mat före oss,
och vår kommer in strax före nio, tre
timmar senare! Så länge har vi aldrig
väntat på mat förut – det är dessutom
JÄTTE portioner så ingen av oss orkar
äta upp.
vädret växlar, nästa morgon är molnig
och lite kall och vi kör inifrån. Jag
passar på att småstäda då det återigen
är en händelselös sträcka. Vi möter en
kolonn holländare som verkade resa
i eskader. När Tapasya är på väg in
i hamnen i Recke, tvekar kapten för
på skylten står ”en meter djupt” men
Brofundament.
Byte av färdriktning.
Ducka!
Fotbolls VM pågår.
Hamburg.
under med små bokstäver står ”längst
in i hamnen” – så det är lugnt. Men
nog hade vi lera under fören allt, både
Tapasya och Tayana geggade upp vattnet
ordentligt när vi la till. Återigen
en liten välskött hamn med ny restauranganläggning,
där en trevlig hamnkapten
välkomnar oss. Regnet hänger i
luften och vi avvaktar en stund innan
vi tillsammans med Kieth cyklar in till
närmaste by och utforskar närområdet
runt byn Steinbeck.
kanalerna är inte så djupa, kanske
en halv till en meter mer än pråmarnas
djupgående. Här får vi en tydlig
beskrivning av Arkimedes princip om
verkan av det undanträngda vattnet.
Pråmarna skyfflar vattnet framför sig
och trycker in det i hamnarna längs
dess väg. Där inne svarvar det runt då
pråmen passerar. Då denna försvinner
sugs vattnet ut i kanalen igen och nya
virvlar uppstår inne i hamnen. I vissa
hamnar fick man förtöja lika noga som
vid stormvarning!
färden fortsätter så på Mitteland
Kanal ytterligare någon timme innan
vi styr in på Dortmund-Ems-Kanal, en
kanal som är 269 km lång och invigdes
1899. Efter någon M tar våra papperssjökort
slut och vi för förlita oss på
datorsjökorten och översiktskortet.
Vattnet är varmt i kanalen och överallt
badar barn, t.o.m. mitt i kanalen så vi
får väja. ”Kör fortare, gör mer vågor”
skriker de åt oss. Tillåten hastighet är
10 km i timmen så färden tar sin tid.
Strax innan Münster finns en sluss på
15 meter uppåt. En pråm går in, sen
Tapasya, Penelope, vi och en dansk
båt. Då är det FULLT. En holländsk båt
tränger sig in och får klämma sig in
mellan oss och dansken som bli väldigt
arg. Han upplyser holländarna med
stora bokstäver om vad gott sjömanskap
är, och vi nickar medhållande.
Slussningen går trots allt bra och när
vi kommer upp står mängder med folk
och tittar. Brohöjden i detta avsnitt av
vår resa är som lägst, 4,20, och med
fälld mast och biminin nedtagen är vi
fyra meter. Vi får ducka under vindrutenivå
uppe på bryggan vid passagen
och det känns väldigt spännande att
passera. Tänk om vi inte kommer under
– men det gör vi.
1953 inträffade här den största
naturkatastrofen under 1900-talet i
Nordsjöområdet. Skyddsvallar störtade
in och stora delar av Nederländerna
och Belgien översvämmades och 2.160
personer omkom. Det blev för övrigt
Radiohjälpens första stora katastrofinsats
att samla in pengar till detta.
Ett Deltaprojekt startades som gick ut
på att genom fördämningar, vallar och
barriärer skydda landet mot stormar
från flod och hav. Detta blev klart
1997. Vi passerar många av dessa fördämningar
där man snabbt kan stänga
av floderna och kanalerna med olika
typer av skyddsslussar. Idag planerar
man i Holland – Europas folktätaste
land – att bygga en flytande stad utanför
Schiphol. Där skall 12.000 hus uppföras
som kan stiga upp till sex meter
med vattnet, liksom skolar, gator och
sjukhus. Vilken svindlande tanke! ”Vi
kan inte lägre slåss mot vattnet, utan
måste lära oss att leva med det” sa den
dåvarande premiärministern.
Mer oM vår färd kommer i nästa KMK
utgåva.
Vid pennan Birgit Lundquist
6 7
Skepparmöte.
En typ av skyddsvall.
Kolupplag.
Skyddssluss