Energitorvtäkter - Miljösamverkan Sverige

av växthusgaser för att komma till rätta med klimatproblemen (oxidering av
torv) än att tidigarelägga motsvarande utsläpp (förbränning av torv).
En ökad torvbrytning kan medföra, förutom klimatpåverkan, även såväl lokala
som mer storskaliga effekter på vattenhushållning, vattenkvalitet, biologisk
mångfald och kulturmiljön.
Det finns dock möjligheter att minska klimatpåverkan från dagens torvbruk.
Myndigheterna hoppas att pågående forskning och praktiska erfarenheter visar
vilka möjligheter som finns för att minska klimatgasutsläppen genom förändrad
markanvändning och förändrat torvbruk.
Sameldning mellan torv och trädbränslen ger fördelar från energisynpunkt
genom att det innebär möjlighet att effektivisera energisystemet. Det sker
genom att man minskar problem i form av beläggningar i pannorna och därmed
kan minska stilleståndstider. I många pannor utgör det också en viktig förutsättning
att komplettera trädbränslen med torv för att höja temperaturen i
pannorna. Om användningen av torv minskar kommer det i många fall att
innebära att torv måste ersättas med fossila bränslen eller andra tillsatser.
Torv har en roll i omställningen av energisystemet, i klimat- och miljöpolitiken
samt i regionalpolitiken. Detta innebär att det krävs en politisk avvägning när
olika mål ska vägas mot varandra. När det gäller omställningen av energisystemet
bidrar torven till ökad försörjningstrygghet samtidigt som det blir
svårare att nå klimatpolitiska mål och klimatmål.
Kan sådana täktområden som i sig själva är betydande källor för växthusgasutsläpp
i form av koldioxid- eller metanavgång väljas, finns ur klimatsynpunkt
vinster att hämta, jämfört med torvbruk på områden som inte läcker växthusgaser.
Sådana områden kan till exempel vara tidigare dikade torvmarker som
har använts för jordbruk eller skogsbruk eller ofullständigt utbrutna gamla
torvtäkter.
10