Fordel Edsbyn-Alfta nr 3 2009.pdf - Ovanåkers kommun

Harrys Ovanåkershäst
gör succé
Den lilla smedjan ligger i Ovanåkers
kyrkby och hit åker Harry Eriksson, 77
år, de flesta morgnar. Han sätter på sig
det lortiga läderförklädet och tänder
elden för att smida bland annat knivar,
ljusstakar och hästar.
– Smedjan är min lekstuga! Jag är en
sådan som aldrig har kunnat sitta stilla
utan jag måste ha något att göra för att
må bra. Min tanke från början var att
göra egna knivblad men det blev lite
mer, säger han med ett leende.
Beslag och skidbindningar
Harry Eriksson har hunnit med mycket
i sitt liv. Han är född i Östanå och efter
de nödvändiga skolåren hjälpte han
sin pappa i skogen, och sedan bar det
till Norrbotten där han körde lastbil
på de stora kraftverksbyggena. Väl
hemma igen fick han jobb hos svärfar
Sven Ingelsson som 1960 köpte lokalerna
efter den konkursade taxirörelsen
i Ovanåkers kyrkby. Där startade
denne en mekanisk verkstad som så
småningom blev OMEK.
– Vi gjorde bland annat beslag för
Nefab och skidbindningar för Edsbyverken.
Som mest var vi 20 man som
arbetade här. Nefab tog över verkstaden
1982 men de ”köpte” med mig
Text & foto Dag Eriksson
Ovanåkershästen är född i Harry Eriksson kraftiga
och av sot svärtade händer. Den är på väg att bli en
ny symbol för bygden och uppskattas både av ortsbor
och av turister.
– Det var dottern Lillemor som ritade den efter en
gammal väggbonad, berättar han som byggde sig en
smedja och startade en ny karriär som hantverkare
då han blev pensionär.
– Jag ville ha något att göra som pensionär
också så jag blev kvar i rörelsen.
Började med knivblad
Det är 14 år sedan nyblivne pensionär
Harry Eriksson byggde sin smedja.
Han började göra knivblad men så
blev det någon ljusstake och lite andra
smiden.
– Sakerna var ju bara tänkta för
familjen men andra blev ju också
intresserade. Ulla Nilsson, hon som
målar, ville sälja i sin lilla butik.
Likaså Sörängs kvarn, Växbo kvarn
och flera andra hakade på. Jag blev
så förvånad, för ta mig fasen om inte
mitt smide sålde!
Det sitter i händerna
Harry Eriksson har lärt sig själv till
smed. Inspirationen är ofta en egen idé
men modellen till en av sina ljusstakar
fick han vid ett besök hos Byggnadsvård
i Gysinge.
- Där såg jag några vikingaljusstakar,
en mycket gammal modell, men mina
ser lite annorlunda ut. Däremot tycker
jag inte att det är något märkvärdigt
som jag håller på med. Lite blick har
jag nog för smidet, det sitter på något
vis i händerna. Men det bästa är att det
är så roligt att hålla på.
Fördel Edsbyn & Alfta
15