Studiematerial om mäns våld mot kvinnor (pdf) - Kommunal

Mäns våld
mot kvinnor
– och i nära relationer. Så kan vi jobba för att motverka kvinnovåld

”Han älskar ju faktiskt mig”
”Det är mitt fel att jag blir slagen”
”Det är jag som inte sköter mig”
”Det är inte honom jag skyddar
– det är mig själv”
”Jag skäms så fruktansvärt”

Innehåll
Hur ser våldet ut
Att vara uppmärksam, att ge stöd
och information
Vem slår och varför?
Hedersrelaterat kvinnovåld
Medvetenheten ökar
Någon att prata med
Samtal om mäns våld mot kvinnor
TILLHÖR:
5
6
8
11
12
13
14
Kvinnovåld är en viktig jämställdhetsfråga
Kvinnojouren Mira i Nyköping
Alla kvinnor är välkomna
Ungas värderingar – familjens och
skolans ansvar
Våldet mot kvinnor kostar samhället
stora summor
17
18
20
21
23

Hur ser våldet ut?
Vi värjer oss inför mäns våld mot kvinnor. Situationen är fruktans-
värt obehaglig. Den rubbar våra föreställningar om hur familjen ser ut.
Den rubbar våra föreställningar om kvinnors och mäns relationer.
Ett tragiskt faktum är att familjen aldrig har kunnat skydda kvinnor
och barn mot övergrepp inom familjen.
Vid våld i nära relationer finns ofta ett mönster där förövaren ökar sin
dominans och kontroll av kvinnan. I början av relationen visar mannen
sig ofta kärleksfull och uppvaktande. Efter en tid övergår hans omsorg till
kontroll. Han hindrar henne från att umgås med släkt och vänner eller
ha egna fritidsintressen. Hon isoleras allt mer. Mannen börjar kritisera
henne för den hon är, för det hon gör eller inte gör. Han bryter ned henne
psykiskt så att hon förlorar sitt självförtroende. Det första slaget kommer
ofta i detta skede. Våldet upprepas och våldet och hoten blir ”normalt”,
en del av vardagen.
I omkring hälften av de polisanmälda fallen har kvinnan barn och det
vanligaste är att gärningsmannen är pappa till barnen.
Allt hot mot kvinnor och barn är ett brott, oavsett vem som är förövaren
och var det sker.
Det är en mänsklig rättighet att få leva utan våld, ett konstaterande som
markerades i FN-beslut 1993. FN markerade också i sitt ställningstagande
att mäns våld hänger ihop med patriarkala samhällsformer, i det vi kallar
könsmaktsordning.
Kvinnofridsbrott handlar om mäns fysiska eller psykiska våld eller hot om
våld. Kvinnofridsbrott handlar om att förtrycka kvinnan. Kvinnofridsbrott
handlar om att bryta ner självkänslan hos kvinnan. Det gör livsutrymmet
mindre.
1. Fysiskt våld
2. Psykiskt/känslomässigt våld
3. Sexuellt våld och tvång
4. Social isolering
5. Ekonomisk isolering
DISKUTERA
Känner du någon som utsatts/utsätts för våld i en nära relation?
Vad hände? Vad händer?
Fick/får hon stöd och hjälp, skydd?
Hur har du personligen reagerat/agerat?
Var tionde kvinna har blivit
utsatt för våld av sin nuvarande
sambo/partner.
(Källa: Brå, Brottsförebyggande rådet och
SKR, Sveriges Kvinnojourers Riksförbund)
5

6
Att vara uppmärksam,
att ge stöd och information
Carola Löfstrand, sektion 10 i Nyköping:
”Om jag som förtroendevald vet, eller tror mig
veta, att någon eller några i en grupp är utsatta
väljer jag att närma mig hela gruppen för att
inte markera den drabbade.
När vi möts på tu man hand kan jag säga att
jag vet hur hon har det och att jag har förslag på
vad hon kan göra, var hon kan få hjälp. Men oftast är verkligheten den
att de förnekar att de misshandlas hemma.
Attityden till omgivningen är ofta mycket negativ: ’Kom inte här
och lägg dig i. Det är ingen fara!’
När den drabbade tar beslutet att ’nu får det vara nog’, då ska hon
veta hur hon ska gå till väga och vart hon ska ta vägen – att hon har
information.
När personalen utbildas kan det inträffa att man själv upptäcker:
’Jävlar – jag är också utsatt’.”
Information och utbildning är nödvändigt och avgörande. Att medlemmarna
har kunskaper om hur våldet ser ut och att de vet vart de kan vända sig
om och när de behöver hjälp och stöd. Att man känner till sina rättigheter.
Också att vi som arbetskamrater vet hur vi kan underlätta för dem som
drabbats och visa på vägar att gå.

Allt fler kvinnor anmäler misshandel ...
Brottsförebyggande rådet (Brå) har under senare år prioriterat forskning
om våld mot kvinnor och kvinnors trygghet. Brå finner att mörkertalet när
det gäller våld mot kvinnor är stort. Brå uppskattar att endast mellan 20
och 25 procent av våld mot kvinnor i nära relationer anmäls till polisen.
Men den anmälda misshandeln har ökat med 20 procent under de senaste
tio åren. År 2008 var anmälningarna nästan 26 000.
Brå tror inte att det faktiska våldet har ökat i omfattning, utan snarare
att fler och fler kvinnor tar mod till sig och anmäler.
Kriminalstatistiken visar att i tre fjärdedelar av alla anmälda fall känner
kvinnan gärningsmannen väl. I två tredjedelar av dessa fall har mannen
och kvinnan en nära relation.
... men långa utredningstider avskräcker kvinnor från att anmäla
1997 gav regeringen myndigheterna inom rättsväsendet i uppdrag att korta
utredningstiderna rörande våld mot kvinnor. Men de ansvariga myndigheterna
lever inte upp till regeringens ambitioner och intentioner. I två
av tre län har utredningstiderna ökat sedan 1997.
Regeringen underströk vikten av korta handläggningstider för att
kvinnorna ska våga anmäla och orka stå för sin anmälan. När ärendet dras
i långbänk är det många kvinnor som backar. Kvinnorna som anmäler är
mycket sårbara tiden efter anmälan. Om brotten utreds snabbt hinner
kvinnorna ordna för sig och barnen: ny skola, ny bostad, personligt stöd
och annat livsviktigt.
Att utredningstiderna är långa handlar dels om prioriteringar hos
polismyndigheter, åklagare och socialtjänst, dels om attityder och
okunskap. Ett konstruktivt och positivt bemötande är avgörande för
kvinnornas möjlighet att hålla ut och stå fast vid anmälan. Men de måste
ständigt kämpa i motvind. Det är ofta slumpen som avgör om kvinnorna
möter poliser och socialarbetare som tar dem på allvar. Alltför ofta
bagatelliseras anmälan och en grov kvinnofridskränkning kan under
handläggningens gång förvandlas till ringa misshandel.
Att ge information och öka kunskaperna hos ansvariga myndigheter
om de drabbade kvinnornas förhållanden måste bli prioriterade åtgärder.
För mer information sök på Brås hemsida: www.bra.se eller hos SKR,
Sveriges Kvinnojourers Riksförbund: www.kvinnojour.se eller ROKS,
Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige: www.roks.se
eller Rikspolisstyrelsen: www.polisen.se
5 kap. 11 § socialtjänstlagen
Socialnämnden bör verka för att den som utsatts för brott och dennes
anhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden bör härvid särskilt beakta
att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i
hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation.
1 kap. 2 §
När åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets
bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år.
Nästan allt våld mot kvinnor
sker i hemmet och utövas av en
man som kvinnan har eller har
haft en nära relation till.
(Källa: Brå, Brottsförebyggande rådet och SKR,
Sveriges Kvinnojourers Riksförbund)
7

Var tredje kvinna som separerat
eller skiljt sig har utsatts för
våld från sin tidigare partner.
(Källa: Brå, Brottsförebyggande rådet och SKR,
Sveriges Kvinnojourers Riksförbund)
8
Vem slår och varför?
Mäns våld mot kvinnor förekommer i alla slags familjer, i alla samhällsklasser,
i alla bostadsområden, inom alla yrkeskategorier och arbetsplatser.
En myt är att bara vissa sorters män slår. En annan myt är
att ”vanliga, normala kvinnor” inte drabbas av mäns våld.
Myten att bara vissa sorters män slår är falsk. Den bygger i allt väsentligt
på våldsamma mäns egna berättelser, förklaringar och definitioner av
våld mot närstående kvinnor. Den mansdominerade omgivningen (och
delvis även kvinnorna) har länge accepterat den förenklade och falska

eskrivningen av våldets uttryck och dess orsaker: ”Hon provocerade mig
och jag förlorade kontrollen”. ”Jag var full och visste inte vad jag gjorde”.
Om våldsamma män inte ser farliga ut, hur ska vi då känna igen dem?
I grunden handlar det om bristen på jämlikhet och respekt för var och
ens lika värde. Vi kan också uttrycka det som obalans i fråga om makt:
makt i samhället, makt att styra över det egna livet. Män är av tradition
överordnade – kvinnor underordnade: könsmaktssystemet.
De män som slår är naturligtvis inte födda våldsverkare utan deras
beteende grundar sig i fostran, tillfälligheter och möjligheter.
Vi finner tre nivåer som ett grovt mått på förklaringar till våldet:
1. Individnivå. Här avses bland annat män som är alkohol- eller
drogmissbrukare, mentalt sjuka eller kriminella.
2. Strukturell nivå. Här avses bland annat förklaringar till mäns våld
som en del av samhällsordningen: män i dominerande roller, mäns
sexuella friheter, män som familjens överhuvud, mäns självklara rätt
till karriär på kvinnors bekostnad.
3. Kulturell nivå. Här avses bland annat normer och värderingar som
råder i omgivningen, i den lilla gruppen och/eller i den stora gruppen,
traditioner som ursäktar mäns våld mot kvinnor.
För att förstå orsaker till och omfattning av våld, och för att kunna
motverka och förebygga våld, måste alla tre nivåerna finnas med. Vi måste
veta i vilka omgivningar, i vilka grupper, de män som brukar våld mot
kvinnor finns. Hur ser kompisgänget ut? Vilka attityder präglar umgänget i
idrottsföreningen? Vilka formella och informella regler gäller på arbetsplatsen?
En ”riktig” karl är lojal mot mansgruppen. Han bangar inte för
tuffa tag. Han föraktar svaghet. Han får stöd och finner trygghet i gruppen.
Han skiljer totalt mellan det privata och det offentliga. Den välpolerade
ytan kan bytas i sin motsats innanför hemmets väggar.
DISKUTERA
Hur uppträder ”en riktig karl” enligt din uppfattning? Vad är manlig-
het egentligen?
Har du män i din bekantskapskrets som hellre (öppet eller dolt)
söker sin trygghet, sina värdereferenser och sin lojalitet hos en
manlig grupp i stället för hos familjen och sitt blandade umgänge?
Hur visar mannen/männen detta?
Läs mer i boken Mäns våld mot kvinnor i nära relationer,
utgiven av Sveriges kommuner och landsting, 2006.

Hedersrelaterat kvinnovåld
Kvinnorna Fadime och Pela är symboler för det ”hedersrelaterade”
våldet. De fick betala med livet för att de bröt mot patriarkala tabun.
De underordnade sig inte de äldre männens makt över familjens/släktens/klanens
kvinnor.
Elisabeth Fritz är advokat och specialiserad på hedersbrott:
”Hedersbrott har överhuvudtaget inget med
religion att göra. Det handlar om tusenåriga
gamla traditioner, regler, som har funnits där,
och som är svåra att nöta bort. De finns där och
de finns där i många generationer innan man
kan förändra dom.
De som tror att det bara handlar om muslimer, eller kurder, har
totalt missuppfattat denna problematik. Detta är inte ett problem bara
för Sverige, det finns runt om i världen... Men jag hoppas att vi i Sverige
ska jobba mer förebyggande.
Vi måste ändra vår lagstiftning. Vi måste nå ut till människor som
lever i ett utanförskap och se till att de integreras i samhället, lär sig
språket, känner sig stolta över att klara sig själva, att ha ett jobb, att
kunna försörja sin familj. Jag tror att många män har tappat tron på sig
själva.” (intervju med Elisabeth Fritz i radions P1 den 24 november 2006).
Jan Hjärpe, en av Sveriges ledande islamkännare:
”En egendomlighet, som är svår att förklara, är
den koppling som framför allt i Medelhavsländerna
och i en del områden öster därom, har
skett mellan klansystem, lojalitet mot storfamiljen
och det sexuella området.
Den maffiagrupp som vill komma åt konkurrenter
kan göra det genom att angripa deras kvinnor. De kvinnor som inte har
stöd av någon klantillhörighet är utstötta, är ’horor’. Männens makt
och gruppens anseende och pondus är knuten till kontrollen av
kvinnornas sexualitet.
Men inte enbart eller främst i fysisk mening, utan som symbol, som
tecken. Det är namnet, ryktet, som är det viktiga.”
11

Ett jämställt samhälle
är en förutsättning för
att få stopp på mäns våld
mot kvinnor.
12
Medvetenheten ökar
Allt fler kvinnor, särskilt unga kvinnor, med utländsk härkomst
protesterar mot det hedersrelaterade eller sexualiserade våldet. Det är
inte säkert att våldet i sig har ökat, men allt fler känner till att det finns
hjälp att få. Den offentliga debatten har satt problemet i fokus och
samhället, myndigheterna, har tagit ställning mot förtrycket.
Efter mordet på Fadime Sahindal den 21 januari 2001 satsade den
socialdemokratiska regeringen 180 miljoner kronor på kampen mot det
hedersrelaterade våldet. I det arbetet ingår bland att länsstyrelserna i de
tre storstadsregionerna ska ordna platser för skyddat boende. Behovet av
skyddat boende växer från år till år. Andra offentliga insatser är information
till personal inom skola, sjukvård och socialtjänst. År 2009 är statsbidragen
till kvinnojourer m fl 29 miljoner kronor.
Ideella organisationer gör en viktig insats i arbetet mot sexualiserat
eller hedersrelaterat våld. Terrafem är en sådan organisation. Terrafem
fick 100 000 kronor år 2006 från Ickevåldsfonden (som bland andra stöds
av LO och kyrkor) för sitt arbete att hjälpa utsatta kvinnor av utländsk
härkomst. Terrafem driver tjejhus, ger kostnadsfri juridisk rådgivning och
informerar. Terrafem ger stöd på 42 språk: Terrafem – nätverk för kvinnors
rätt mot mäns våld www.terrafem.org
Hur många kvinnor som är drabbade är omöjligt att veta. Mörkertalet
är mycket stort.
Teckning av Robert Nyberg ur Annika Ernsts film om hur utsatta barn är i en familj där
pappan slår mamman, ”Jag sa att jag hade en mardröm”. Under 200 översätts filmen till
flera språk.

Någon att tala med
Ibland blir livet inte som man tänkt sig. Ingen
ska behöva bli slagen eller psykiskt misshandlad.
Ändå händer det. Nu förmedlar Kommunal
professionell hjälp.
Den som blivit utsatt för våld i sitt eget hem
kan få hjälp att komma vidare. Förutsättningen är att den drabbade
eller någon annan i familjen är medlem i Kommunal.
Hjälpen består av tio kostnadsfria stödsamtal med legitimerad psykolog
eller psykoterapeut. Kontakten förmedlas av Kris- och traumacentrum,
som har lång erfarenhet av att stödja personer som drabbats
av våld. Full sekretess gäller – ingen annan får reda på samtalen eller
vad som sägs till terapeuten.
Detta stöd med anonymitetsskydd är en del av det samarbete som
Kommunal och Folksam har och som ingår i medlemsavgiften.
Liknande stöd kan medlemmar i Kommunal och i många andra LOförbund
även få genom den fritidsförsäkring (Medlemsolycksfall-Fritid)
som också ingår i medlemsavgiften. I detta fall säger villkoren dock att
polisanmälan ska göras – det kan gälla överfall, hot, rån eller våldtäkt.
Kommunals avdelningar har också kontaktpersoner som kan hjälpa
till med denna kontakt eller med näraliggande kvinnojourer.
Kontakt med Kris- och
traumacentrum förmedlas
via telefon 020 95 38 27
Öppet vardagar klockan
07.30 – 21.00
13

14
Samtal om mäns våld mot kvinnor
Att erbjuda hjälp till kvinnor som blivit utsatta för våld i hemmet ligger helt i linje med fackets
uppdrag att värna om medlemmarna. Kommunal erbjuder trygg kontakt och också psykologhjälp.
Detta sker i samarbete med Folksam och Sveriges kvinnojourers riksförbund i projektet ”Någon
att tala med” - läs mer om det på föregående sida. Nu ingår rätten till stöd i medlemsavgiften.
När detta fortfarande var ett försöksprojekt samlade vi förbundsordförande Ylva Thörn och
projektledarren Anne Marit Överby till ett samtal.
Ylva Thörn: Kvinnor som är utsatta för våld i hemmet
vill ogärna vända sig till offentliga myndigheter.
Nu har de i stället möjlighet att via facket
få hjälp på ett smidigt sätt, och av experter. Vårt
projekt är unikt och banbrytande för facket, och
visar ytterligare på medlemsnyttan.
Anne Marit Överby: Ja, under mindre än ett år
har drygt 120 kvinnor runt om i landet redan fått
hjälp av psykolog. Vi har heller inte haft några
svårigheter att hitta medlemmar som vill ta ansvar
och arbeta med projektet. Många av dem som
ställer upp har något förtroendeuppdrag – men
lika många är vanliga medlemmar, eldsjälar som
vill ge medmänsklig hjälp. Varje sektion har en
person som driver projektet. Hittills har 500 kommunalare
fått utbildning i hur man hanterar dessa
frågor.
Ylva: Genom att kvinnorna kan ta kontakt med
en facklig kamrat som arbetar med detta fångas
de upp i ett tidigare skede. Den som måste vända
sig till myndigheter väntar betydligt längre, ibland
av rädsla för att blotta familjesituationen eller att
förlora barnen om de berättar om krisen i familjen.
”Någon att tala med” är en kvalitetssäkring
för kvinnorna. De samtalar med den ansvarige i
facket, som alltså inte är en traditionell facklig företrädare,
utan en eldsjäl som ställer upp för sina
arbetskamrater.

Anne Marit: Kvinnorna får
hjälp direkt när de tar kontakt
med Kommunal. Ingen ska
behöva vänta mer än 48
timmar på hjälp, alltför mycket
kan annars hinna hända.
Och det är allt fler kvinnor som nu vågar vända sig
till facket och be om hjälp.
Jag märker också att fler vågar tala öppet om
att de blivit utsatta. Det är en stor framgång. Ju
mer vi talar om detta, desto mer tvättas skam- och
skuldstämpeln bort. Vi har gjort många regionala
konferenser om projektet, och från början vågade
ingen hänvisa till sina egna erfarenheter. Men nu
händer det allt oftare att någon kvinna reser sig
upp och tar sig själv som exempel.
I vårt projekt ger vi alltså i första hand akut
hjälp till kvinnor som utsatts för våld, men vi försöker
också arbeta förebyggande, genom att lära
ut hur kvinnan kan se signalerna och undvika att
hamna i akut kris.
Ett viktigt budskap under konferenserna är
också:
Gå aldrig hem till den kvinna som är utsatt,
utan tala i stället på arbetsplatsen om problemen.
Att ta upp situationen i kvinnans hem kan göra att
hon blir ännu mer utsatt.
Samma sak gäller om frågan ska tas upp på ett
fackligt möte, till exempel ett årsmöte: Skriv
aldrig det i den kallelse som skickas hem till
medlemmarna. Det kan misstolkas i en familj i
kris. Mannen kan tro att det är den kvinna han
lever med som själv bett facket ta upp frågan.
Ylva: De eldsjälar som ställer upp måste också
lära sig sina egna gränser, så att de klarar uppdraget.
Kvinnorna måste hitta en ”livlina”, kanske
genom att bilda kontaktnät med andra eldsjälar
för att orka med alla svåra berättelser. Samtidigt
diskuterar vi också om Kommunal kan ta större
ansvar, om Kommunal aktivt kan hjälpa kvinnorna
till exempel med skyddat boende. Nyligen var jag
på besök i Brasilien där myndigheterna jobbar på
ett annorlunda sätt med de här frågorna. Där
träffar de utsatta kvinnorna enbart kvinnliga
poliser. Och kommunerna tar ansvar genom att
erbjuda kvinnorna skyddat boende.
Anne Marit: Ja, det finns mycket mer att göra.
Kommunals utvidgade åtagande är en bit på väg.
I hemförsäkringen ges ingen ersättning för våld i
hemmet och det vore inte heller rätt. Kvinnorna
skulle utsättas för livsfara. Säg att hon får 50 000
kronor för ett sönderslaget kök och för sveda och
värk, då kanske det efter tre år är dags för en ny
”belöning”.
Ylva: Nej, kvinnorna måste framför allt få hjälp
och stöd för att våga ta sig ur ett destruktivt
förhållande, lära sig se mönstren och också se till
barnens bästa. Om mamma blir tryggare så vågar
hon sig också till socialen och polisen.
Anne Marit: Ja, barnen är mycket utsatta i en
krisfamilj – och en mycket viktig del i projektet.
På de regionala dagarna talar vi mycket om detta.
En treåring till exempel har fullt klart för sig hur
det är ställt i hemmet – men han kanske tror att
det är normalt.
Ylva: Det måste också påpekas
att även en man i en destruktiv
relation behöver hjälp att
komma ur mönstret. Men
kvinnorna är mer utsatta.
Samtidigt ser deras situation
och deras förutsättningar mycket olika ut, från
helt desillusionerade kvinnor till kvinnor med mer
kraft och tilltro till omvärlden.
Alla dessa olika mönster ställer stora krav på
den de möter när de tar kontakt med facket. Det
räcker långt att bara vara medmänniska, men vi
har också mycket god hjälp av kvinnojourerna och
av Folksams traumacenter, som har kontakt med
psykologer över hela landet. Många kvinnor behöver
just den professionella hjälpen av en psykolog.
Och så vitt vi märkt har kontakterna varit till
god hjälp, även om vi inte ännu hunnit utvärdera
resultaten.
Problemet är väldigt stort, många kvinnor inom
Kommunal berörs. Men som vi redan sagt: ju mer
vi talar om de utsatta kvinnorna, desto mer stärkta
blir de och vågar tala öppet om sin situation.
Det är en förutsättning, det är först då de kan
få hjälp!
15

Bilden är arrangerad.

Kvinnovåld är en viktig
jämställdhetsfråga
Varför är kvinnovåld en viktig facklig fråga? Svaret är självklart:
Kommunal har tusentals medlemmar som drabbas av mäns våld!
Carola Löfstrand på sektion 10 i Nyköping igen:
”En medlem som drabbats sa till mig en gång att
om hon hade vetat vart hon skulle vända sig, då
hade allt varit enklare. Hon kände sig så oerhört
ensam. Därför tycker jag att alla i Kommunal ska
kunna berätta för utsatta kvinnor vart de ska vända
sig om det händer något. Det är mycket viktigt.
Eftersom våld mot kvinnor är ett så stort problem ska information
och kunskapsspridning finnas med i all vår utbildning, i någon form.
Det här materialet introducerar jag på en liten träff med intresserade
medlemmar. Materialet ger information och nya kunskaper och
uppmanar och uppmuntrar till diskussion. Att skapa ett intresse för att
träffas ett par tre gånger och diskutera. Att stimulera till dialog, i en
liten grupp så att deltagarna känner det möjligt att berätta, fråga och
kanske avslöja.
Vi måste veta var och vad kvinnojouren är och att jouren är till för
den som drabbats. Vi måste bygga upp kontakter med kvinnojourerna
så att vi skapar öppna kanaler mellan oss och förhoppningsvis skapar
respekt och sympatier för våra respektive roller. Vi måste ju känna att
vi litar på varandra och har förtroende för människorna på kvinnojourerna.
Att ha löpande kontakt med representanter för jourerna borde
vara självklart, dels för information, dels för att skapa personkontakter.
Arbetsplatsombuden måste vara välinformerade för att kunna visa
på möjliga vägar till stöd. Många tycker att detta inte är en facklig
fråga. Men vi har ett entydigt ansvar för våra medlemmar.
Det är inte farligt att lägga sig i. Att bry sig är en del av vårt fackliga
uppdrag.”
ATT SAMTALA OM
Har ni en lokal strategi med arbetet för stöd till drabbade kvinnor?
Om ja – hur har ni byggt den?
Om inte – varför finns inte frågan på er dagordning?
Under 1990-talet
misshandlades i genomsnitt
16 kvinnor om året till döds
av sin nuvarande eller
tidigare partner.
(Källa: Brå, Brottsförebyggande rådet och
SKR, Sveriges Kvinnojourers Riksförbund)
17

18
Kvinnojouren Mira i Nyköping
Kvinnojouren Mira är en ideell förening, som har verkat i snart 25 år i Nyköping och har
dörren öppen även för kvinnor i grannkommunerna Oxelösund, Trosa och Gnesta. Jouren
har två anställda: en kvinna, Marianne, och en man, Perry. Föreningen har en styrelse och
Elisebeth är ordförande.
De fyra nämnda kommunerna bidrar ekonomiskt till verksamheten. Givmilda människor
och föreningar ger också gåvor som är viktiga symboliska bidrag, pengar som ger utrymme
för extra insatser.
Marianne: ”Hjälpsökande kvinnor ringer hit. Vi
pratar en stund i telefon. Sedan brukar vi försöka
boka ett samtal här med kvinnan och hennes
eventuella barn. Och så sitter vi här i köket och
pratar om hennes situation och försöker hjälpa
henne utifrån hennes egna behov. Vi samtalar
om vad som finns för typ av hjälp, vad hon kan
göra och hur det ser ut för andra kvinnor. Vi
kanske följer henne till socialtjänsten, till polisen
för en anmälan, det kanske blir en rättegång,
läkarbesök. Vi följer ofta med som stöd. Och det
är oftast vi som jobbar här dagtid som tar hand
om de sökande, men vi har också kontaktkvinnor
som arbetar ideellt. De är medlemmar i vår
förening, i Mira. Vi försöker ge alla hjälpsökande
en kontaktkvinna. Det är viktigt att notera att vi
också talar om hur mannen kan få hjälp.”
Elisebeth: ”Där det finns en kvinnojour så fungerar
den i bästa fall som en motor för kommunens
utveckling i de här frågorna. I de kommuner där
det inte finns en aktiv kvinnojour, och inga
påhejare, så är det sällsynt att kommunen utvecklar
ett bra kvinnofridssarbete. I de kommunerna är
det den ordinarie socialtjänsten som ska klara alla
sociala problem. Många människor har inte haft
någon kontakt med socialtjänsten och ser inte den
som en naturlig kontaktyta för sig och sina barn.

Dessutom bär ofta kvinnor och män på en mängd
fördomar om vad socialtjänsten är för sorts institution:
registrering, utredning, och annat negativt.
Periodvis har vi många kvinnor här som inte har
kontakt med socialtjänsten, och som absolut inte
vill ha det.”
Marianne: ”När jag
började jobba här för tio
år sedan så sa jag direkt att
jag vill ha god kontakt med
så många myndigheter
som möjligt och då främst
socialtjänsten och polisen.
Det har jag aktivt jobbat för. Vi har också skapat ett
bra samarbete.”
Elisebeth: ”Facket bör etablera kontakt med kvinno-
jouren lokalt. Man bör bjuda in oss till studiecirklarna
och mötena som kunskapare, och se till
att kvinnojourens adress och telefonnummer är
aktuella och kvinnojourens personal är bekanta
ansikten för fackets förtroendevalda. Och att de
förhoppningsvis har förtroende för personalen.
Facket måste veta vad jouren står för, hur den
arbetar, vilka resurser den har, finns det personal,
finns det bostäder, och så vidare”.
De flesta kvinnojourer i landet är möjliga att nå,
de har jourtid. En del jourer har dock inte möjlig-
DISKUTERA
Omkring hundra kommuner saknar egen, lokal, kvinnojour. Att bilda en kvinnojour kan vara
en angelägen facklig och politisk fråga att driva. En stor del av de svenska kommunerna
saknar fortfarande en handlingsplan för bemötande av misshandlade kvinnor.
Finns det en kvinnojour i er kommun?
Om det finns en jour, vilka kontakter har ni?
Om de är bra – hur har ni skapat samarbetet? Vilka former har samarbetet?
Om de är dåliga – går de att förbättra?
het att alltid stå till pass. Det handlar i grunden
om resurser.
Kvinnojourerna spelar en mycket viktig roll för
utsatta kvinnor. Jourerna ikläder sig ofta uppgifter
som kommunens socialtjänst inte åtar sig. Det är
inget särskilt vågat påstående att säga att samhället
i dag inte fullt ut tar sitt ansvar för att stöda de
medborgare som utsätts för brott.
Innan kvinnojourernas frivilliga verksamheter
började i landet fanns inte skyddat boende, stödboende
och andra stödformer i kommuners
regi. Kvinnojourerna är ett resultat av att det
saknades något i den kommunala omsorgen.
Tyvärr är en slutsats att: finns det ingen
kvinnojour i kommunen, så finns det inget
utvecklat stöd till utsatta kvinnor. Till det ska
sägas att kvaliteten på kvinnojourernas arbete vet
vi inte särskilt mycket om.
Elisebeth: ”Ju mer aktiva kommunalarna blir i
dessa frågor, desto mer kunskaper får facket om
hur den egna kommunen fungerar, eventuella
brister eller andra tillkortakommanden. Det
blir i sig kunskaper som blir basen för fackliga
och politiska ageranden för att skapa bättre
villkor i kommun, för medlemmarna och övriga
kommuninvånare.”
Har er kommun en handlingsplan för bemötande av misshandlade kvinnor?
Om det inte finns en handlingsplan, tänker ni agera fackligt (och politiskt) för att kommunen
ska formulera och anta en plan?
1

På hemsidan
www.kvinnojour.com
finns telefonnummer
till alla kvinnojourer
i Sverige.
20
Alla kvinnor är välkomna
SKR, Sveriges Kvinnojourers Riksförbund, arbetar på flera plan mot alla
former av våld: fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt. SKR prioriterar
arbetet med att synliggöra barnens situation och olika grupper av kvinnor
och deras särskilda behov.
SKR vill särskilt uppmärksamma följande gruppers utsatthet och behov
av stöd och hjälp:
Barn som lever med våldet som en del av vardagen.
Tonårsflickor som blir slagna, hotade eller sexuellt utnyttjade.
Kvinnor med utländsk bakgrund, som varit i Sverige kort tid och
som saknar eget socialt nätverk och blir utsatta för våld.
Kvinnor utsatta för så kallat hedersrelaterat våld och hot.
Lesbiska kvinnor, som utsatts för våld av sin partner.
Kvinnor med drogberoende och utsatta för våld.
Äldre kvinnor, utsatta för våld. Endast ett fåtal söker hjälp och stöd.
Kvinnor med fysiskt eller psykiskt funktionshinder, utsatta för
våld av anhöriga och/eller vårdare.

Ungas värderingar – familjens
och skolans ansvar
Våra barn tillbringar minst tolv år i grundskolan och gymnasiet.
Det mentala landskapet i skolan under dessa år spelar många
gånger en avgörande roll för de sociala värderingar som ympas in
i ungdomarna; inte minst gäller det könsroller i vid mening.
Skolan har ett entydigt demokratiuppdrag: jämställdhet, människors lika
värde, personlig integritet, respekt för andras åsikter, att umgås utan våld.
Det grundläggande ansvaret för barns och ungdomars fostran ligger
dock hos föräldrarna. Det är en orimlig attityd att denna uppgift (att fostra
och skapa värderingar) kan överlämnas till någon annan, till skolan.
Myndighetsåldern inträffar vid 18, samma år som de flesta lämnar den
grundläggande utbildningen.
DISKUTERA
Hur tycker ni att skolorna på er ort sköter det demokratiska
uppdraget?
De uppfattningar ni nu för fram i diskussionen, bygger de på
egna erfarenheter eller är de hörsägen?
Hur reagerar/agerar ni när ni får höra att era döttrar eller andra
flickor kallas fittor, horor, luder av pojkar på skolorna?
Varifrån tror ni att glåpordspojkarna har fått sina förnedrande
beteenden?
Hur reagerar ni när ni hör pojkar säga: ”Äsch, det betyder inget,
bara nåt man säger”? Eller flickor konstatera: ”Äsch, man vänjer sig”?
Den manliga könsrollen är uppenbarligen ett problem. Vilka
erfarenheter har ni av skolans sätt att hantera dessa frågor?
Vilken roll anser ni att skolan bör ha?
Ta ett ordentligt tag i diskussionen om föräldraroller, fostraransvar,
vuxenförebilder och föräldrar som värderingsskapare!
Glöm inte att prägling av värderingar och attityder sker tidigt
under uppväxten. Hur tycker ni att era förskolor fungerar vad
gäller personalens attityder till flickors och pojkars roller?
21

”Att komma ut och kunna och
våga tala om vilket liv man
lever. Att erkänna för sig själv
att man är utsatt för våld, att
man är drabbad, är ofta mycket
svårt. Hos omgivningen
handlar det om ett stort mått
av psykologi.
Vi talar om skam och rädsla,
som är mycket svårt och plågsamt
att hantera för alla människor
och särskilt för kvinnor
som förnedras och utsätts för
övergrepp.”
Carola Löfstrand, en av de ansvariga för frågor
om mäns våld mot kvinnor, hos Kommunal
sektion 10 i Nyköping.
Läs mer
Någon att prata med
folder från Kommunal, Folksam och
Sveriges kvinnojourers riksförbund
Jag sa att jag hade en mardröm,
en animerad dokumentärfilm, 1 min,
samt studiehäfte, Sveriges kvinnojourers
riksförbund
Mäns våld mot kvinnor i nära relationer,
Sveriges kommuner och landsting
Ingen ser oss,
film 40 min, Sveriges kvinnojourers
riksförbund
22
Våldet mot kvinnor kostar
samhället stora summor
I december 2006 presenterade Socialstyrelsen en rapport om samhällets
kostnader för mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Syftet med
studien är dels att beräkna de totala kostnaderna, dels att genom
studien öka kunskapen och medvetenheten om våldets förekomst och
omfattning för att kunna angripa det på ett konstruktivt sätt.
Socialstyrelsen markerar svårigheterna att få grepp om kostnaderna beroende
på brist på data och osäkra data. Källor för studien har främst varit
officiell statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå), Epidemiologiskt
centrum, Statistiska centralbyrån (SCB) och en enkät till kvinno-
och brottsofferjourerna.
Elis Envall, utredare på Socialstyrelsen, säger att ”Vi riskerar att för-
ringa eller dölja delar av problemet och dess konsekvenser om vi helt
avstår från att göra en uppskattning för att vi inte har ett säkert och
heltäckande datamaterial”.
Utgångspunkterna är att cirka 75 000 kvinnor varje år drabbas av
våld i nära relationer. 16 kvinnor dödas varje år och ytterligare en kvinna
begår självmord efter att ha utsatts för våld. Utredarna har antagit att i
genomsnitt 4 män begår självmord varje år på grund av att de dödat sin
partner eller före detta partner.
Med dessa bakgrunder och antaganden uppskattas de samhällsekonomiska
kostnaderna till mellan 2,7 – 3,3 miljarder kronor varje år. De
största direkta posterna rör rättsväsendet och socialtjänsten. Den största
indirekta posten handlar om värdet av produktionsbortfallet. Kostnader
som inte har kunnat beräknas rör tandvård, läkemedel, barnens skador,
smärta och lidande, psykiatrisk vård. Internationella studier visar att dessa
senare kostnader kan uppgå till mycket stora belopp.
Socialstyrelsen skriver i sin sammanfattning: ”Vi kan visa på relativt om-
fattande utvecklingsbehov för att möjliggöra en bättre och säkrare förståelse
av problemet och för att man i framtiden ska kunna göra utvärderingar av
samhällets insatser.”
Vill du vet mer detaljer i rapporten gå in på hemsidan
www.socialstyrelsen.se
AVSLUTANDE DISKUSSIONSFRÅGOR:
Hur kan ni i er sektion engagera er för att lyfta frågor om ”mäns
våld mot kvinnor” på samhälls- och kulturell nivå?
Hur vill ni möta och stötta utsatta kvinnor?
Hur kan ni på ett bra sätt erbjuda kvinnor ”någon att prata med”?
Hur kan männen aktivera sig i dessa frågor? T ex i mansjourer, eller?

Mäns våld mot kvinnor, ett studiematerial från Kommunal
FÖRFATTARE: Ulf-Göran Widquist, – sid 14–15: Lalla Lindström
PRODUKTION: Kommunals medlemsutvecklingsenhet,
Hemma Annonsbyrå och Jupiter Reklam
FOTO: Conny Engström, Thomas Johansson, Samir Soudah,
Maskot, Matton och Scanpix
TRyCK: Reviderad upplaga januari 200
ISBN 78- 1-7141-703-

Ingen ska behöva bli slagen eller psykiskt misshandlad. Den som blivit
utsatt för våld i sitt eget hem kan nu få professionell hjälp för att komma
vidare. Genom ett samarbete mellan Kommunal och Folksam erbjuds
medlemmarna eller deras anhöriga detta stöd. Hjälpen består av tio
stödsamtal med psykolog eller psykoterapeut med erfarenhet av att
stödja personer som drabbats av våld.
Inom Kommunal ska det finnas kontaktpersoner som kan förmedla kontakt med
psykologer och med närliggande kvinnojourer. De har också en viktig uppgift i att skapa
uppmärksamhet kring våldet mot kvinnor. Detta studiehäfte ingår i denna satsning och
det vänder sig till alla medlemmar.
ISBN 978-91-7141-703-9, augusti 2007, reviderad januari 2009