TEMA HAVET - Igenom

More documents

Recommendations

Info

AqUAcAlypSE NOw – Slut på fisk!? En del tror att aquakultur, eller fiskodling, kan säkra tillgången på fisk utan att regeringarna behöver ingripa – en uppfattning som troligen grundar sig på FAO’s statistik. Den visar en så snabb ökning inom fiskodlingen, att mer än 40% av de havsprodukter som nu konsumeras kommer därifrån. Problemet med detta påstående är att Kina står för ungefär 68% av världens fiskodlingsproduktion och FAO, som tidigare blåst upp sin statistik med inflationsskapande kinesiska siffror, uttrycker tvivel om den konstaterade produktionen och tillväxten. tanför Kina – där den mesta odlade fisken är färskvattensvegetarianer, såsom karp – producerar fiskodlingar framför allt köttätande havsfisk, såsom lax, som inte matas med bara vegetabiliska födoämnen, utan också med fiskmjöl och fiskolja, som fås genom att man mal upp sill, makrill och sardiner fångade i den fiskeindustri som ständigt minskar fiskbestånden i haven. Animaliebaserad fiskodling kräver tre till fyra kilo mindre fisk för att producera ett kilo av en större sort och rånar således den ene för att betala den andre. Fiskodling i Väst producerar lyxmat i global skala. Att förvänta sig att fiskodling, aquakultur, ska se till att det finns tillräckligt med fisk tillgänglig – eller åtminstone att förvänta sig att köttbaserad fiskodling ska lösa fiskeflottans dilemma med minskade fångster – vore liktydigt med att förvänta sig att Ferrari-bilar kan lösa Los Angeles trafikstockningar. Andra tror att fiskbestånden kan återuppbyggas genom kampanjer för att öka konsumenters medvetenhet i syfte att uppmuntra köpare att göra ansvarsfulla val. På den linjen går märkningen av produkter, som bedömts vara miljömässigt hållbara. I Europa till exempel, kan konsumenterna titta efter MSC-loggan: Marine Stewardship Council, en organisation utan vinstsyfte som startats av WWF tillsammans med Unilever, som har en stor fiskhandelsavdelning. I bör- jan certifierade MSC bara småskaliga fiskerier, men på senare tid har märket godkänts även för stora kontroversiella företag. Man har i verkligheten börjat mäta sin framgång i delprocent av den stora fiskfångsten man certifierar. Uppmuntrad av donationer och av vissa stormarknaders mål att endast sälja certifierad fisk, funderar nu MSC på att certifiera även icke hållbart fiske, med konsekvensen att stormarknader kommer att kunna sälja odlad lax under skenet av hållbarhet. (Beaktar man den förödande miljöförgiftning, sjukdoms- och parasitspridning som plågat laxodlingar i Chile, Kanada och andra länder, kommer denna strategi i det långa loppet att göra MSC till delbrottsling i en enorm skamfylld härva.) Det andra marknadsbaserade initiativet, som mest förekommer i USA, distribuerar kort i plånboksstorlek. Dessa skall styra konsumenternas inköp mot fisk som kortutgivarna hävdar har fångats med hållbara metoder. Deras framgång är avsevärd med tanke på de miljontals kort som givits ut, men att se den inverkan korten har på fiskeindustrin är svårt. För det första har mångfalden av dessa kort lett till motsägelser och förvirring, eftersom en och samma fiskart kan noteras olika av olika organisationer. Till exempel är ahi-tonfisk bedömd både som ’säker’, ’tveksam’ och ’bör undvikas’ på olika plånbokskort. Ett större problem är dock, att dessa kort endast skapar ’horisontellt’ påtryckning: att en grupp restaurangbesökare kan argumentera med varandra om valet att beställa torskfilé och kanske frågar den utarbetade studenten som serverar dem varifrån fisken kommer, men detta tryck når aldrig grossisterna, fiskeflottans ansvariga, eller stormarknadskedjorna. ’Vertikal’ påtryckning, skapat av NGO’s (frivilliga miljöorganisationer) på sådana beslutsfattare är mycket mer effektivt. Men, om detta är sant, varför inte utöva direkta påtryckningar på regeringar och lagstiftare, eftersom det är de som reglerar fiskeindustrin? Sanningen är att regeringarna är de enda instanser som kan förhindra fiskens utrotning och därmed fiskets upphörande. För det ena: en gång befriade från under- nr 17/vinter 2011 Se upp även med dessa produkter. kastelse från fiskeriindustrikomplexet, är det de som besitter forskningens infrastruktur, vilken kan styra ett förnuftigt handhavande av fiskeindustrin. För det andra: det är de som med miljarder dollar i årliga bidrag gör att fiskeindustrin upprätthålls trots dess usla ekonomi. Genom minskning av bidragen skulle fiskebestånden kunna återhämta sig och nära på alla forskare inom fiske är överens om att miljarderna bidragsdollar i skadande, kapacitetsförhöjande bidrag måste fasas ut. Slutligen kan endast regeringarna indela havets miljö i zoner, identifiera områden där fiske kan tolereras och där det inte kan det. Faktum är att alla maritima länder kommer att behöva reglera sina exklusiva ekonomiska zoner (områdena med 2 00miles-gräns, etablerade av FN: s Havsfördrag som ger varje land ensamrätt till fiske inom sin zon). USA har den största exklusiva ekonomiska zonen i världen och man har tagit viktiga första steg för att skydda dess resurser, framför allt runt de hawaiianska öarna. Att skapa, eller återskapa, ofiskade områden inom vilka fiskbestånden kan återhämta sig, är den enda möjligheten vi har för att reparera skadan vi åsamkat. Det behöver inte bli slut på fisk, eller för den delen på fisket. Men det föreligger ett akut behov för regeringar att befria sig från fiskeriindustrikomplexet, att sluta bidragsförsörja fiskeriindustrikomplexet och belöna deras fiskerättigheter, när dessa istället borde behöva betala för privilegiet att få fiska. Om vi kan åstadkomma detta, då kan vi fortsätta fiska i all framtid. Daniel Pauly övers. Vera Billing med tillstånd från författaren. Artikeln publicerades i en längre version i tidskriften The New Republic i september 20 09. Denna kortare version fann jag på tidningens hemsida. Fotnot: Daniel Pauly är professor vid the Fishery Centre of the University of British Columbia och huvudansvarig för dess projekt Sea Around Us. Han är en mycket väletablerad forskare på världsnivå med mängder av publicerade artiklar.
Mogen frukt vill bli uppäten – det är dess enda syfte. Den producerar inte socker för att nära resten av växten så som bladen gör. Den söker inte efter vatten och samlar mineraler som rötterna gör, eller transporterar näringsämnen som stjälken. Mognad är en tätt sammanhållen, väl strukturerad serie av förändringar, som en frukt genomgår för att bli redo att förföra varje gastronomiskt vaken varelse i dess närhet. De flesta frukter smakar som godast när de är fullmogna, vilket ofta sammanträffar med just när fruktens frön är redo att gro. Så säger Jeffrey Steingarten i en bok som heter The man who ate everything. Följande är en utvidgad inspiration av hans tankar. äxter har sina olika sätt att sprida sina frön på. Fruktväxternas frön hakar sig inte fast eller flyger iväg utan gör sig stora, saftiga, färgstarka, söta och oemotståndligt aromatiskt väldoftande. Men om detta vet den moderna människan väldigt lite, för hon är ofta i närheten av frukt bara i stormarknaden och där finns nästan bara omogen frukt utan doft. Färg – oh ja! men den kan man inte längre lita på. Röd färg på frukt är ursprungligen ett tecken på att mognadsprocesserna satt igång, men snabbt har ”utvecklingen” fått fram frukter som är djupröda utan att ha tillstymmelse till sötma och saftighet. Stora jättevackra, djupt blodröda nektariner köpte jag i somras – äntligen dags! För jag köper inte frukt som inte är i säsong. De var stenhårda och gröna inuti. Blev småningom saftiga, men fick aldrig någon sötma och rik arom. Våra ögon säger köp! De är klara att äta! Våra sinnens utveckling går i snigeltakt jämfört med marknadskrafternas. I våra sinnen reagerar vi som vi gjort i många tusen år. Tillkommit har den moderna nyanseringen, med anor i den puritanska lukt- och smutsnojan från förra seklet, att många idag tycks tro att bra frukt är sådan som ännu inte luktar… Som tror att när det luktar så håller det på att ruttna och då håller det inte. Och det sitter lika mycket i märgen i vår kultur, att vi inte ska äta mat färsk, utan den ska kunna sparas, gärna över vintern. Kvalitet är lika med lagringsduglighet. Mönster sitter hårt! Förr var det ett tecken på högsta välstånd att servera rutten mat! Numera får vi i princip all vår frukt via de stora mataffärskedjorna. Och nästan allt kommer från länder långt bort. Det innebär per automatik, att all frukt vi har tillgång till är dålig frukt, i bemärkelsen att den plockats för tidigt, innan mognadsprocessen börjat, för att kunna klara långa transporter, lagring och ompackning. Om butikernas hyllor kan se förföriskt läckra ut, så gör inte de enorma grossistlagrens det, säger en som vet… Steingarten menar att det borde vara lika straffbart att sätta små klisterlappar med ”solmogna druvor” på för tidigt plockade sådana, som att trycka falska sedlar! Det är skillnad på mognad och mognad. I engelska språket finns ett klargörande som vi saknar i svenskan, man talar om maturity och ripening. Ripening kan bara och endast börja efter att maturing har uppnåtts. Vilket betyder när en frukt uppnått sin fulla storlek och form. Under sommaren ser alla äppelkart likadana ut, men vart efter sommaren går mot sitt slut skulpteras sortkaraktärerna fram. Först när denna process är avslutad och klar, kan själva mognaden börja. Den processen innebär bland annat inverkan av mognadshormonet etylen, som sätter igång alla de processer som gör att färgen fördjupas, fruktköttet blir sötare, saftigt, nr 17/vinter 2011 OM MOgNAD mindre surt och det bildas vax på huden, så att vätskan stannar kvar bättre när frukten fallit av och inte längre kan få vätska från trädet. Många frukter bildar också ett enzym som bryter ner pektinet i frukten. Pektin fungerar som ett slags cement som håller cellerna på plats. Nu börjar de glida omkring, frukten bli mjuk och saftig. Äpplen har inte detta enzym, därför behåller de sin krispighet ända tills ruttnadsprocesser inträder Det kan man säga är steget efter mognaden. Om inte äpplet lyckats locka någon högre stående varelse att äta det, vänder det sig till de lägre, kryp och mikrober. Mognad kan därmed anses vara ett begrepp, där våra smaksinnen urskiljs från lägre stående varelsers... Aktiv och passiv mognad Man kan grovt dela in frukt i två huvudkategorier, vad gäller mognad. En grupp mognar under stark andning och inre aktivitet, dit hör äpplen, bananer och persikor. Endast denna grupps frukter kan mogna efter att de tagits från moderplantan! Och bland dessa är det bara de som har stora lager av stärkelse som kan bli sötare efter skörd. Den andra gruppen mognar inte i egentlig mening efter att de plockats. Dit hör björnbär, körsbär, dadlar, druvor, citrusfrukter, ananas, hallon, jordgubbar och vattenmeloner. De har alla allt sitt socker med sig från moderplantan, inget nytt bildas efter skörd. De kan tyckas bli smakligare med en tids lagring, men det beror mer på att det söta framträder vartefter syran bryts ned. De flesta av dessa blir inte bättre i kvalitet av lagring. De mjuknar, men mer på grund av nedbrytning än mognad. Förutom citrus och dadlar, har de kort lagringstid. Fortsättning följer på sidan 28!
Page 1 and 2: nr 17/vinter 2011 Kulturtidskrift o
Page 3 and 4: SAMSpElETS MAgI! Låter det inte h
Page 5 and 6: Charles och Robert Olsson på jobbe
Page 7: Röd sjösol, Crossaster papposus F
Page 11 and 12: Jag fann vidstående bilder och nä
Page 13 and 14: Vi har mycket gemensamt, Patrick No
Page 15 and 16: ”KVARlEVOR” äR DET DyRASTE VI
Page 17 and 18: Strimma Landet strimman mellan himm
Page 19 and 20: italienska. På så sätt fick den
Page 21 and 22: nimmelse som de flesta av oss har g
Page 23 and 24: Transformationen av den teknologisk
Page 25 and 26: strin 9000 miljoner dollar per år
Page 27 and 28: ROSMARIN Vad passar väl bättre at
Page 29 and 30: STOPPA GENMANIPULATIONEN! Beställ
Page 31 and 32: nr 17/vinter 2011 31

TEMA HAVET - Igenom

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?