Kulturmiljövården och God bebyggd miljö - Länsstyrelsen i ...

Mars 2004
Kulturmiljövården och God bebyggd miljö
Miljömålsuppföljning i Stockholms län

Mars 2004
Kulturmiljövården och God bebyggd miljö
Miljömålsuppföljning i Stockholms län

Utgivningsår: 2004
Illustratör omslag: Tobias Flygar
Denna rapport kan beställas från Kulturmiljöenheten,
Länsstyrelsen i Stockholms län, tel 08-785 40 00
Besök också vår webbplats www.ab.lst.se

Förord
Länsstyrelsen i Stockholms län liksom alla andra länsstyrelser i landet söker
utveckla indikatorer och former för uppföljning av de 15 nationella miljömålen.
Speciellt aktuellt är det att hitta metoder som belyser kvalitativa
frågor. Det framstår som klart att kulturmiljöindikatorerna inom miljökvalitetsmålet
”God bebyggd miljö” måste omfatta annat än kvantitativa mått
som exempelvis den formellt skyddade bebyggelsen.
Länsstyrelsen i Stockholm gav för några år sedan KMV-forum i uppdrag att
ta fram en förstudie för identifikation av kulturmiljöindikatorer specifika för
staden. I denna ”Att indikera, mäta och temperera kulturmiljö i storstad” ges
ett förslag till hur stadskaraktärer paras med befintlig statistik för att ge indikatorer
på förändringar i stadsbygden. Förstudien beskriver en tidigare
inte prövad metodik.
Byggnadsantikvarie Britta Roos har i föreliggande rapport testat de framtagna
”karaktärsparametrarna” samt undersökt hur långt befintlig statistik
som föreslogs i förstudien räcker för kulturmiljövårdens behov. I rapporten
undersöks också möjligheterna för eventuella statistiska kompletteringar.
Den nu aktuella rapporten har tagits fram med bidrag ifrån RUS, Regionalt
uppföljningssystem.
Stockholm i mars 2004
Ann-Charlotte Backlund
länsantikvarie
– 1 –

– 2 –

Innehållsförteckning
Inledning.................................................................................. 4
Miljömålsarbetet .......................................................................................4
God bebyggd miljö ...................................................................................4
Att följa upp och utvärdera ......................................................................5
Bakgrund ................................................................................. 7
Syfte ...........................................................................................................7
Hallandsprojekten................................................................... 8
Att indikera, mäta och temperera kulturmiljö i storstad...... 9
Projektets förutsättningar........................................................................9
Projektets utformning ..............................................................................9
Uppföljning av förstudien..................................................... 11
Statistikens funktionalitet ......................................................................11
Slutsats - befintlig statistik ....................................................................13
Referensområdenas funktionalitet .......................................................14
Provinventeringarna...............................................................................15
Slutsats - provinventering av referensområden..................................19
Slutsats.................................................................................. 20
Ett alternativt angreppssätt.................................................. 22
En generell modell..................................................................................23
Käll- och litteraturförteckning.............................................. 26
– 3 –

Inledning
Miljömålsarbetet
Idag är medvetenheten stor om att jordens resurser är ändliga, och om att
vår miljö behöver tid att återhämta sig från många år av alltför hårt tryck.
Därför har regeringen beslutat om en nationell strategi för miljöarbetet. Det
övergripande målet är att vi inom en generation ska ha löst de stora miljöproblemen,
och att vi då ska kunna lämna över en jord till våra barn, som
karaktäriseras av en hållbar utveckling, såväl ekologiskt som ekonomiskt,
socialt och kulturellt. För att underlätta miljöarbetet har riksdagen antagit
femton specifika mål, som konkretiserar innehållet i miljömålsarbetet.
Målen finns formulerade i propositionen ”Framtidens miljö – allas vårt
ansvar”. 1
Kulturmiljön har getts en framskjuten plats i hela miljömålsarbetet, och ingår
som en viktig aspekt i nio av de femton delmålen, samtidigt som omsorg
om kulturmiljön pekas ut som en av grundpelarna för allt miljöarbete. För
att de högt satta målen ska nås krävs ett stort engagemang från många olika
aktörer, och för kulturmiljöns räkning krävs att vi alla hjälper till att ta ansvar
för den miljö som omger oss.
God bebyggd miljö
För Stockholms län i egenskap av Sveriges dominerande storstadsregion, är
det kanske mest angelägna miljömålet det som berör vår byggda miljö, och
som innebär att natur- och kulturvärden ska tas tillvara i vår strävan efter en
god och hälsosam miljö i städer, tätorter och andra bebyggelsemiljöer.
Generationsmålet för den byggda miljön innebär att:
• Den bebyggda miljön ger skönhetsvärden och trevnad samt har ett
varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur så att alla
människor ges möjlighet till ett rikt och utvecklande liv och så att
omfattningen av människors dagliga transporter kan minskas.
• Det kulturella, historiska och arkitektoniska arvet i form av byggnader
och bebyggelsemiljöer samt platser och landskap med särskilda
värden värnas och utvecklas.
• En långsiktigt hållbar bebyggelsestruktur utvecklas, både vid
nylokalisering av byggnader, anläggningar och verksamheter och vid
användning, förvaltning och omvandling av befintlig bebyggelse. 2
1 Framtidens miljö – allas vårt ansvar, SOU 2000:52.
2 Ibid. s. 555-556.
– 4 –

För att konkretisera miljöarbetet antog riksdagen hösten 2001 och våren
2002 även ett antal delmål för arbetet med miljömålen. Delmålen anger inriktning
och tidsramar för det fortsatta arbetet. Inom miljömålet God bebyggd
miljö specificerades följande delmål för kulturmiljön:
• Fysisk planering och samhällsbyggnad ska senast år 2010 grundas på
program och strategier för hur kulturhistoriska och estetiska värden
ska tas tillvara och utvecklas.
• Den värdefulla bebyggelsen ska vid denna tidpunkt vara identifierad
och minst 25 procent av denna ska vara långsiktigt skyddad. 3
Att följa upp och utvärdera
Sedan 1998 pågår arbete för att utveckla ett för alla län gemensamt uppföljningssystem
för miljömålen. Arbetet drivs av länsstyrelserna, genom det
nationella projektet RUS – regionalt uppföljningssystem, på uppdrag från
regeringen. Syftet är att i samarbete med Boverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet,
kommuner, landsting och övriga aktörer utarbeta ett för
alla län gemensamt uppföljningssystem, samt att ge stöd till och samordna
den regionala uppföljningen. Systemet ska bygga på en kärna av nationellt
gemensamma indikatorer, men avser även kunna rymma indikatorer av mer
regional betydelse.
Som teoretisk utgångspunkt för arbetet används den s.k. DPSIR-modellen.
Orsakssamband enligt DPISR modellen beskrivs med hjälp av indikatorerna
drivkrafter (Driving forces), påverkande faktorer (Pressure), tillstånd, (State),
konsekvenser (Impact), åtgärder (Response). Indikatorerna utgörs ofta
av tidsserier (mätdata) men kan även på annat sätt beskriva miljöutvecklingen
samt resultaten av samhällets insatser för att uppnå miljömålen. I det
Svenska miljömålsarbetet har särskilt den sista nivån poängterats, som rör
samhällets förmåga att på ett effektivt möta hot mot miljön.
Det uttalade syftet är att det gemensamma uppföljningssystemet ska:
• ge underlag för att följa upp de nationella miljömålen på regional
och lokal nivå.
• ge underlag för uppföljning av regionala miljömål och kunna leverera
data till den nationella miljömålsuppföljningen.
• ge underlag för utvärdering av miljöarbetet genom att visa i vilken
riktning och i vilken takt situationen utvecklas i förhållande till
miljömålen samt om vidtagna åtgärder ger resultat.
• göra informationen allmänt tillgänglig.
3
Sveriges miljömål – delmål och åtgärdsstrategier. Regeringens proposition 2000/01:130.
s. 171.
– 5 –

Inom ramen för RUS har inledningsvis ett begränsat antal indikatorer testats,
medan fördjupat utvecklingsarbete har bedrivits i projektform för att
utveckla underlagen för ett utökat antal indikatorer. Denna rapport är ett led
i det arbetet.
– 6 –

Bakgrund
Under 2002 bedrev den privata konsultfirman KMV-forum, på länsstyrelsens
initiativ och med medel från RUS, ett projekt kring kulturmiljöindikatorer
för storstadsmiljö. Projektets syfte var att utgöra en förstudie för ett
regionalt program för framtagande av kulturmiljöindikatorer i stadsbygd,
med en sådan allmängiltighet att systemet även skulle kunna appliceras på
andra län. Arbetet redovisades i form av rapporten Att indikera, mäta och
temperera kulturmiljö i storstad. 4
Samtidigt utarbetades ytterligare två rapporter inom ramen för RUS i
Halland av stor betydelse för det fortsatta arbetet med utvärderingen av
miljömålet: Indikatorer för kulturhistorisk bebyggelse 5 , samt Indikatorer
för kulturhistorisk bebyggelse del II, Riksintresseområden. 6
Syfte
Syftet med detta arbete är främst att följa upp och utvärdera det förslag till
miljömålsuppföljning som lades fram i förstudien Att indikera, mäta och
temperera kulturmiljö i storstad. Syftet är vidare att relatera resultatet av
denna undersökning till andra undersökningar inom området, exempelvis
nämnda undersökningar i Halland.
Utifrån resultatet av uppföljningen, kommer en allmän diskussion kring
miljömålsuppföljningen att föras, och ett alternativt angreppssätt att skisseras.
4
Att indikera, mäta och temperera kulturmiljö i storstad, M. Andersson/M. Mossberg,
2002.
5
Indikatorer för kulturhistorisk bebyggelse. Länsstyrelsen i Halland, meddelandeserie
2002:23.
6
Indikatorer för kulturhistorisk bebyggelse del II, Riksintresseområden Länsstyrelsen i
Halland, meddelandeserie 2002:33.
– 7 –

Hallandsprojekten
De två Halländska projekten genomfördes under 2002 och 2003. Projekten
har utformats för att fylla de formella kraven som ställs på länsstyrelserna
vad gäller utvärdering av miljömålsarbetet. De indikatorer som har undersökts
har därför varit anpassade till att besvara delmålens frågor om andel
skyddad miljö och strategier för dessas bevarande.
I den första av de båda undersökningarna prövades 21 indikatorer, vilka
främst berörde det kommunala ansvarsområdet, med syfte att besvara delmålens
frågor. Rapporten resulterade i ett förslag på nio indikatorer för fortsatt
uppföljning. 7 Dessa är:
• Antikvarisk kompetens i kommunen.
• Antal byggnader uppförda före 1950 som rivits.
• Antal Q/q i detaljplaner.
• Antal områdesbestämmelser för kulturmiljöer.
• Antal ÖP och FÖP som tar upp kulturmiljöer och anger åtgärder och
riktlinjer för hur värdena ska tillgodoses.
• Antal byggnader skyddade enligt KML.
• Antal kommuner med KMV-program/KMV-program äldre än 10 år.
• Antal bevarandeprogram/bevarandeprogram äldre än 10 år.
• Andel kulturhistoriskt värdefulla fastigheter med långsiktigt skydd.
• Antal inventerade fastigheter.
I den andra studien undersöktes bebyggelseutvecklingen inom två riksintresseområden,
med utgångspunkt i de tidigare framtagna indikatorerna.
Syftet var att på detta sätt studera indikatorernas användbarhet mer i detalj,
och skapa en bild av huruvida ytterligare indikatorer krävs för en relevant
miljömålsuppföljning.
Slutsatsen av undersökningarna var att viktiga aspekter av kulturarvarbetet
inte blev belysta genom de indikatorer som prövats. Indikatorerna visade
exempelvis på existensen av bevarandestrategier eller lagskydd, men inte på
något sätt hur dessa faktorer i praktiken verkade. Undersökningen pekar
därigenom på behovet av en kombination av kvalitativa och kvantitativa
indikatorer och analysmetoder.
7
Indikatorer för kulturhistorisk bebyggelse. Länsstyrelsen i Halland, meddelandeserie
2002:23. s. 40-41.
– 8 –

Att indikera, mäta och temperera
kulturmiljö i storstad
Projektets förutsättningar
Projektet Att indikera, mäta och temperera kulturmiljö i storstad hade sin
upprinnelse i den breddning som kulturmiljöbegreppet genomgått under de
senaste decennierna, från en strikt monument- och objektsinriktad syn under
1900-talets tidigare del, till en allt starkare betoning på helhetens betydelse
för förståelsen av kulturhistoriska värden och samband. Utvecklingen har
speglats i lagstiftningen. KML, med rötter i 1600-talet, och med främsta
syfte att skydda vår högtstående bebyggelse i form av kyrkor och byggnadsminnen,
kompletterades under 80-talet med möjligheter att skydda områden
som Riksintressen för kulturmiljövården. Detta skedde först genom Naturresurslagen,
men lagskyddet har nu överförts till Miljöbalken. Samtidigt
upprättades kulturmiljövårdsprogram, där särskilt bevarandevärda områden
pekades ut i den kommunala planeringen. Samtidigt tog utvecklingen ytterligare
ett steg genom utvecklingen av varsamhets-paragrafer i PBL som avser
hänsyn gentemot all bebyggelses särart och estetik. Satsningar på våra
yngre och vardagligare miljöer, exempelvis genom projekt kring Industrisamhällets
kulturarv och Storstadens arkitektur och kulturmiljö har på senare
år lett till att kopplingen mellan kulturvärden och livskvalitet i allmänhet i
allt större utsträckning har uppmärksammats, och en allt starkare medvetenhet
om vikten av helhetssyn och generell varsamhet i arbetet med kulturmiljön
har vuxit fram.
Det huvudsakligt kvantitativa arbetssätt som propositionen föreslår för
miljömålsarbetet genom de konkreta delmålens inriktning på skyddade områden,
står i stark kontrast till de övergripande kvalitativa kulturmiljömål
som utvecklats genom denna process. Ett uppenbart behov sågs därför av att
utarbeta ett system av miljöindikatorer som bättre förmår ta kulturmiljöns,
och specifikt stadslandskapets, kvalitativa aspekter med i beräkning.
Syftet med förstudien var således att försöka närma sig ovan beskrivna problematik,
och lägga grunden för ett system avpassat för de speciella krav på
beskrivningar, sammanhang och karaktärisering som våra tätorter ställer.
Projektets utformning
Till skillnad från Hallandprojekten, med sin tydliga inriktning mot delmålen,
tog alltså snarare förstudien sin utgångspunkt i de mer generella kulturvårdande
föresatser som generationsmålet innebär. Utgångspunkten är vår
byggda miljö som helhet, och avsikten att uppmärksamma processer i våra
vardagsmiljöer snarare än isolerade och skyddade objekt. Basen är ett sys-
– 9 –

tem där befintlig statistik paras med cykliska undersökningar i referensområden.
Författarna menar, att befintlig statistik kan fungera som en kostnadseffektiv
indikator för att peka ut områden där förändring försiggår. Genom studier av
referensområden tillförs sedan information om vilken typ av förändring det
kan röra sig om. Tanken är att referensområdena ska inventeras enligt en
cyklisk modell, med avseende på ett antal fastställda karaktärsparametrar.
Dessa avser fånga det kulturhistoriskt värdebärande i miljöerna, och på så
sätt ge fördjupad kunskap, och på sikt ett slags ”kulturmiljövårdens egen
statistik”, över vad som händer i vår vardagsmiljö. På så sätt antas referensområdena
kunna ersätta större inventeringar.
Som bas för referensområdena användes Stockholms byggnadsordning, en
bilaga till Stockholms översiktsplan där staden bebyggelse karterats och
indelats i olika stadstyper enligt en morfologisk modell. 8 Byggnadsordningen
innehåller särskilda mål för hur varje stadstyp avser utvecklas.
Ett liknande projekt har bedrivits i Örebro, även det med bidrag från RUS.
Projektet i Örebro utgick, till skillnad från Stockholmsprojektet, från bebyggelsemiljöer
inom riksintresseområde. 9 Liknande projekt har även genomförts
inom ramen för miljömålsarbetet, med bidrag från Naturvårdsverket
genom arbete med kulturmiljöövervakning. Dessa har dock uteslutande varit
inriktade på landsbygdens bebyggelse och utvecklingslinjer. 10
8
Stockholms byggnadsordning: ett förhållningssätt till stadens karaktärsdrag : utdrag ur
Stockholms översiktsplan 1999. Stockholm: Stadsbyggnadskontoret, 2001.
9
Utveckling av indikatorer för uppföljning av kulturvärden på kvartersnivå, Länsstyrelsen i
Örebro län, 2001.
10
Se ex. Kulturmiljöarbete i skånska kommuner. Länsstyrelsen i Skåne län, Skåne i utveckling
2001:18 samt Uppföljning av kulturmiljöer i landskapet. . Länsstyrelsen i Skåne län,
Skåne i utveckling 2002:24.
– 10 –

Uppföljning av förstudien
I förstudien Att indikera, mäta och temperera kulturmiljö i storstad angavs
ett flertal faktorer som behövde belysas närmare innan resultatet kunde bedömas
på ett adekvat sätt. Syftet med det fortsatta arbetet blev därför att
utvärdera dessa faktorer. Arbetet delades in i två delar. Dels gjordes en utvärdering
av den statistik som förstudien pekat ut som användbar för det
fortsatta arbetet, dels genomfördes ett praktiskt prov av arbetet med referensområden.
Statistikens funktionalitet
I förstudien har författarna utgått från Statistiska centralbyråns statistik, och
gjort en bedömning av denna utifrån SCB:s egen produktbeskrivning. Man
har inriktat sig på statistikområdet Boende, byggande och bebyggelse, och
koncentrerat sig på statistik rörande bygglov, rivningar, lediga och outhyrda
lägenheter samt ombyggnad. Syftet är att statistiken ska kunna fungera som
en första indikator på eventuella hot mot bebyggelsen, samt ge signaler om
vilken typ av bebyggelse som berörs (Se bilaga 1).
Vid en närmare analys av denna statistik dyker dock omedelbart problem
upp. De befintliga variabler som anges i SCB:s produktbeskrivning korresponderar
inte med den bearbetning och den syntetiseringsgrad statistiken
genomgått efter insamlandet. Det betyder att exempelvis uppgifter om församling,
en uppgift av avgörande betydelse för statistikens användbarhet i
detta sammanhang, inte motsvaras av samma uppdelning hos den bearbetade
statistiken, som istället redovisas omväxlande med basområdet riket som
helhet, Stockholms kommun, Stor-Stockholm (inbegripande 22 av länets 26
kommuner) eller storstadsregionerna tillsammans, allt efter den verklige
uppdragsställarens behov.
En bearbetning av statistiken utifrån basområdet församling skulle i och för
sig vara möjlig, då data finns insamlad enligt denna variabel. Detta skulle
dock kräva en särskild beställning från SCB, liksom upprättandet av ett särskilt
program för bearbetning, vilket skulle vara förenat med relativt stora
ekonomiska kostnader. SCB vill inte ge några närmare upplysningar om
exakta kostnader förrän en konkret beställning ligger för handen.
Förstudiens syfte – att finna ett kostnadseffektivt sätt att ge en första indikation
om förändringar i kulturmiljön – faller därmed delvis till marken. Om
större summor ska investeras i statistikuppbyggnad för sektorn blir valet av
statistikområde troligen distinkt annorlunda än ett urval baserat på befintlig
statistik.
– 11 –

Övrig statistik
Som ett led i uppföljningen gjordes även en fördjupad genomgång av andra
statistikkällor av betydelse för Stockholmsregionen specifikt, med förhoppning
om att de skulle leda arbetet framåt.
Vid detta studium gjordes ett bredare urval än det som gjorts inom ramen
för den tidigare förstudien, och förutom statistik av direkt betydelse för
kulturmiljövården studerades även statistik som kunde ha en mer indirekt
betydelse som indikator för regionens utveckling. Förhoppningen var att på
så sätt finna statistik som skulle kunna ligga till grund för en mer allmän
omvärldsanalys, och på så sätt ge indikationer om processer som i förlängningen
kunde få ett avgörande inflytande på sektorn generellt. Statistik söktes
därför inom kategorierna befolkningsutveckling, markanvändning, infrastruktur,
fastighetsmarknad, boende, byggande, tätortsutveckling etc.
För kulturmiljövården specifikt har statistik endast producerats med ojämna
mellanrum. Framförallt har detta skett i form av SCB:s kulturstatistik som
presenterats vid fem tillfällen; 1985-92, 1993, 1995, 1997 och 2000. Ansvaret
för denna statistik har nu övergått på Statens Kulturråd, som sammanställt
den senaste kulturstatistiken 2002, utifrån uppgifter från Riksantikvarieämbetet
och befintlig officiell statistik. 11
Den statistik som finns tillgänglig för att beskriva generella processer i
länet, rörande exempelvis befolkning, tätortsstrukturer eller byggande, är
lika riktalig som mångskiftande. Gemensamt för statistiken är att den kommit
till på uppdrag av olika beställare och för ett stort antal olika syften.
Statistik finns att hämta såväl från SCB som från USK, Utrednings- och
statistikkontoret, Stockholms stad, Svenska kommunförbundet och från andra
kommunala statistikproducenter i länet, från Statens Kulturråd, Landstinget
genom Regionplane- och trafikkontoret, och från olika organisationers
egen rapportering.
Eftersom denna statistik primärt producerats för andra sektorers räkning,
fyller den dåligt kulturvårdens specifika behov. Problem kan uppstå antingen
genom att statistiken baseras på enheter som inte passar kulturmiljövården,
eller genom att likartad statistik kommer från olika statistikproducenter
och därmed har sinsemellan olika basområden etc. Sammantaget leder detta
till att den statistik som skulle kunna vara av intresse för det kulturvårdande
fältet inte är tillräckligt homogen vare sig över tid eller i utformning för att
bilda underlag för att studera processuella problem och företeelser på det
systematiska sätt som skulle vara önskvärt. Vid studiet av storstads- eller
tätortsproblematik specifikt tillkommer det problemet att Stockholm som
storstadsregion spänner över flera kommuner utan homogena system för
kommunal statistikbehandling.
11 Kulturstatistik 2002, Statens Kulturråd, s. 74.
– 12 –

Slutsats - befintlig statistik
Mot bakgrund av vad som sagts, är den slutsats som dras här att den befintliga
statistiken inte kan användas för att peka på hot mot specifika stadsmiljöer,
på det sätt som förstudien gav förhoppningar om, utan att kostsamma
kompletteringsbeställningar görs från SCB.
Den riktaliga statistik som finns tillgänglig skulle däremot kunna användas
för en allmän omvärldsanalys, och på så sätt tjäna till att peka på generella
utvecklingslinjer och hotbilder mot kulturmiljön. Mot bakgrund av statistikens
brist på homogenitet, skulle dock en statistikanvändning utifrån dessa
kriterier per definition tvingas bli mycket övergripande, och helt bortse ifrån
problematik kring insamling, basområden etc. Huruvida statistiken använd
på detta sätt egentligen säger något om tillståndet i kulturmiljön är tveksamt.
Den typen av generella processer som statistiken skulle kunna åskådliggöra
är mycket svårbedömda vad gäller dess mer konkreta följder.
– 13 –

Referensområdenas funktionalitet
Även om utvärderingen av statistiken till viss del undergrävt det fortsatta
arbetet med referensområden, fanns fortfarande en möjlighet att gå vidare
med detta arbete utifrån de nya förutsättningar som givits.
Problem vid val av referensområden
Det system av referensområden som förstudien baserades på byggde på
följande förutsättningar:
• Ett system krävs där stadens områden karaktäriseras morfologiskt,
motsvarande Stockholms byggnadsordning.
• Det är önskvärt att det råder konsensus kring hur olika karaktäriserade
områdestyper bör utvecklas.
• Ett antal referensområden väljs utifrån karaktäriseringen.
• Områdena ska kunna fungera på lång sikt, och bör alltså inte väljas
mot bakgrund av en tillfällig trend inom kulturmiljösektorn.
Redan en första genomgång av förutsättningarna ger upphov till en rad nya
frågor. De viktigaste av dess rör val av referensområdena, och problem förknippade
med detta val:
• Den morfologiska karaktärisering som gjorts av Stockholm genom
Stockholms byggnadsordning, och som är en förutsättning för valet
av referensområden, är långtifrån vanlig i andra städer. I förstudien
föreslås att istället riktlinjer i ÖP kan användas som bas, men inte
heller alla kommuners Översiktsplaner innehåller riktlinjer av detta
slag. Om systemet kunde stimulera till ett ökat kommunalt engagemang
inom detta område, skulle detta dock vara mycket positivt.
• Systemet bygger på att områden väljs enligt en ensartad struktur.
Vad innebär det för de fakta områdena kan tänkas leverera? Vad
händer med övergripande morfologiska strukturer i stadslandskapet,
som skulle kunna tillmätas lika stor vikt på denna nivå, som stadens
struktur av torg, stråk, grönområden och parker, symboliskt viktiga
platser eller siluetter?
• Hur stort måste ett provområde vara för att fylla sin funktion? Stora
provområden kostar mycket att inventera återkommande, medan små
områden riskerar att ge alltför bristfällig information.
• Hur många ska områdena vara och var ska de vara belägna? Ska
varje stad ha ett kontrollområde av varje stadstyp, eller räcker det
med ett färre antal? Hur förhåller sig i så fall skillnader mellan olika
städer till varandra? Kanske ska vi inskränka systemet till att röra
Stockholms stad?
– 14 –

• Hur bör man förhålla sig till det faktum att något inte händer på en
plats lika gärna kan vara en indikation om att det händer någon
annan stans, utanför referensområdenas räckvidd, som att det inte
händer över huvud taget.
• Slutligen kan frågor kring hur faktorer som ägarstruktur, befintliga
skyddsformer etc. påverkar resultaten ställas.
I det besläktade projektet som under 2001 bedrevs i Örebro, togs inte närmare
ställning till de problem med representativitet som arbetssättet ger
upphov till. I projektrapporten Utveckling av indikatorer för uppföljning av
kulturvärden på kvartersnivå konstateras endast att ”Det kommer också att
vara tidsödande att genomföra uppföljning inom alla kvarter inom en tätort.
Förmodligen måste ett urval ske.” 12 För Stockholms län är möjligheten att
göra en total uppföljning av tätortsbebyggelsen utifrån denna modell obefintlig.
Provinventeringarna
För att komma vidare i arbetet med uppföljningen lades den omfattande
problematiken kring referensområdena tillfälligt åt sidan, och två områden
valdes för en provinventering. Områdena valdes för att representera två
stadstyper inom ramen för den morfologiska indelningen i Stockholms
byggnadsordning. 13 Dels valdes ett område av mycket ensartad karaktär
inom stadstypen ”smalhusstad” beläget i Traneberg, dels ett område av
blandad karaktär inom stadstypen ”stenstad”, beläget på Södermalm.
Områdena valdes för att spegla två helt skilda stadstyper vad gäller ägarformer,
kulturhistoriskt skydd etc., men även på grundval av att äldre inventeringar
fanns tillgängliga som skulle kunna användas som referens vid
provinventeringen. Genom en sådan referens, vilken kunde motsvara ett
första inventeringstillfälle i fallet av cykliskt återkommande inventeringar,
kunde en tydligare bedömning av metodens effektivitet göras.
12
Utveckling av indikatorer för uppföljning av kulturvärden på kvartersnivå, Länsstyrelsen
i Örebro län, 2002.s.11.
13
Stockholms byggnadsordning: ett förhållningssätt till stadens karaktärsdrag: utdrag ur
Stockholms översiktsplan 1999. Stockholm: Stadsbyggnadskontoret, 2001.
– 15 –

Inventeringarnas genomförande
För de båda områdena skapades en matris för inventeringen, vilken var en
bearbetad form av det förslag som presenterats i förstudien. Matrisen innehöll
en kort beskrivning av kontrollområdets basfakta, utifrån rubrikerna
Stadstyp, Områdets omfattning, Kriterier för val av område, Skyddsformer
inom området, samt Målsättning inom ramen för Stockholms byggnadsordning,
samt en mall för okulärbesiktning enligt ett antal karaktärsparametrar.
Parametrarna valdes för att vara lätta att identifiera och följa upp, fånga såväl
de större strukturerna inom området som förändringar i detaljutformning,
samt vara av avgörande karaktärsskapande betydelse för området. De
karaktärsparametrar som prövades var:
• Gatumönster
• Gårdar
• Kvarter
• Bebyggelse
• Fasad
• Färg
• Tak
• Entréer
• Fönster
• Detaljer
• Parker/Vegetation
• Verksamheter/Service
• Nybyggnation/kompletteringsbebyggelse
• Områdets skick och underhåll
Några av parametrarna, exempelvis fönster, dörrar och detaljer, skulle eventuellt
kunna slås samman. Att så inte gjordes hade med datainsamlandet att
göra, då förändringar i parametrarna enklare kunde noteras om de hölls åtskiljda.
Parametern Områdets skick och underhåll, vilken egentligen inte är
en karaktärsparameter, valdes för att tidigt kunna förutse behov att upprustning
och renovering, med möjliga konsekvenser för andra parametrar.
För varje område skapades sedan en norm, utifrån de ursprungliga idealen
för respektive stadstyp. Matrisen för uppföljning av Stadstypen Smalhusområde
med norm för bebyggelsen samt resultat av provinventeringen återfinns
i Bilaga 2.
Utifrån matrisen gjordes först en genomgång av äldre inventeringsmaterial.
Genomgången tog cirka en halv dag per område, och resultatet fördes in i
matrisen som ett första inventeringstillfälle. Ingen redovisning byggnad för
byggand gjordes. Resultaten redovisades istället i syntetiserad form, och
framför allt i form av noterad förändring i förhållande till den fastslagna
normen. En snabbinventering av området gjordes sedan, varvid resultatet
fördes in i matrisen på motsvarande sätt. Den faktiska inventeringen tog
cirka fyra timmar per område.
– 16 –

Resultat
Resultatet av inventeringen visar att trots att de inventeringar som användes
som referenser vid inventeringen var 15 respektive 25 år gamla, så är de förändringar
som noterats i de respektive stadstyperna relativt små. I stenstadens
fall hade enstaka byggnader rivits och tillkommit under tidsperioden, medan
den övriga bebyggelsen var relativt oförändrad. Områdets byggnader har varierande
skydd i den kommunala planeringen, som inte direkt kunde kopplas
till grad av ursprunglighet eller bevarande. I smalhusstadens fall kunde mycket
få förändringar noteras vid sidan av ett allmänt pågående byte av taktäckningsmaterial.
Området har ett relativt svagt skydd i den kommunala planeringen,
och är beroende av en vilja att bevara området i sitt ursprungliga
skick. 14 Mot bakgrund av detta kan det antas att graden av konsensus kring
dessa stadstypers form är relativt större än vad som gäller många andra bebyggelsetyper.
Två olika slutsatser kan dras av detta resonemang: Antingen
kan det ses som överflödigt att lägga ner stor energi på områden där liten förändring
sker. Denna resurs skulle då istället kunna läggas på områden som är
mer utsatta för förändring i nuläget. Å andra sidan kan det argumenteras att
det är viktigt att hålla även de områden som idag inte är utsatta för något större
tryck under regelbunden uppsikt, så att en beredskap finns den dagen ett
förändringstryck uppkommer. Brister i underhåll visar även var förändringar
troligtvis kommer att ske under de närmaste åren.
Oberoende av ovanstående resonemang, visar resultatet av inventeringarna
på intressanta möjligheter med ett system av detta slag. En modell för en
cyklisk uppföljning enligt detta system skulle kunna se ut som följer:
1. Översiktlig inventering av kontrollområden.
2. Analys av materialet och diskussion kring generaliserbarhet, allmänna
trender etc., bland annat utifrån tillgänglig statistik.
3. Diskussion kring noterade förändringar ur kulturmiljösynpunkt:
a. Har förändringen i väsentlig grad påverkat någon av karaktärsparametrarna?
b. Önskvärda/acceptabla förändringsprocesser
c. Tveksamma/icke önskvärda förändringsprocesser
i. Behov att ytterligare/större utredning?
ii. Behov av gemensam strategi eller försök att nå större
konsensus kring förändringen?
iii. Behov av medial uppmärksamhet?
4. Åtgärder
14 Alla hus i Stockholms innerstad har klassificerats och finns redovisade på en karta; Kulturhistorisk
klassificering Stockholms innerstad, antagen av kommunfullmäktige år 1996.
Byggnaderna har klassificerats i fyra kategorier med hänsyn till deras kulturhistoriska värde.
De här refererade fastigheterna har klassificerats som Fastighet med bebyggelse av
positiv betydelse för stadsbilden och/eller av visst kulturhistoriskt värde.
– 17 –

I denna modell inleds processen av inventeringen, och först därefter tas
frågan om generaliserbarhet upp. Frågeställningen blir då beroende av de
specifika resultat som undersökningen givit, och får lösas från fall till fall,
vilket torde underlätta diskussionen. Kompletterande information kan även
lättare sökas för att följa upp resultaten. Den tidigare refererade befintliga
statistiken kan exempelvis på detta sätt fylla en tydligare funktion.
En tydlig fördel med systemet är att det skulle kunna fungera för att effektivt
åskådliggöra processer i kulturmiljön, och på så sätt göra det möjligt för
kulturmiljösektorn att återkommande lyfta en diskussion kring dessa frågor
till våra beslutsfattare och andra berörda.
Inom ramen för Kulturmiljövårdens bebyggelseregister har ett utvecklingsarbete
i samarbete med Abdella Abarkan, KTH, bedrivits med syfte att uppdatera
inventeringsmetodiken utifrån stadsmorfologiska utgångspunkter,
och med särskilt avseende på strukturegenskaper i bebyggelsen på nivån
över den enskilda byggnaden. En intressant möjlighet skulle vara att samordna
ett uppföljningssystem av den typ som här diskuterats med denna ansats.
Ett sådant upplägg skulle väsentligen underlätta en systematisk uppbyggnad
av ett system för återkommande inventeringar, ge det en större
nationell bärighet samt tydligare lägga fast ramarna för lägsta informationsnivå
i uppgiftsinsamlandet. I högre utsträckning möjliggör det att inventeringsmaterialet
kan ligga till grund för att statistik över utvecklingen kan
skapas, vilket är en av förstudiens mål.
– 18 –

Slutsats - provinventering av referensområden
Provinventeringen visar att en uppföljningsmodell av detta slag inte nödvändigtvis
är beroende av statistik på det sätt som förstudien förutsatte. Däremot
kan statistik användas för att följa upp de resultat som den återkommande
inventeringen av provområdena ger.
Systemet kan fungera för att övervaka utvecklingen i valda bebyggelsemiljöer,
och utgör en konstruktiv möjlighet att med regelbundenhet lyfta
kulturmiljöfrågorna till diskussion i samhället. Om utvecklingen kan studeras
i relation till politiskt antagna målsättningar för miljöerna, vilket är fallet
i de här studerade områdena, förbättras förutsättningarna ytterligare, genom
att eventuella diskrepanser mellan målsättningar och faktisk utveckling kan
tydliggöras för den politiska nivån.
– 19 –

Slutsats
Ett återkommande problem vid diskussioner kring uppföljning av miljömålen
för kulturmiljösektorns sida är bristen på egen statistik och uppföljning
av det arbete som bedrivits inom sektorn under många decennier.
Bristen baserar sig huvudsakligen i en inomsektoriell ovilja till att omvandla
komplexa kvalitativa samband till det som uppfattas som förenklade kvantitativa
beskrivningar. Samtidigt som problematiken på intet sätt bör underskattas,
leder förhållningssättet till att kulturmiljösektorn många gånger har
svårare att argumentera för sina frågor än andra sektorer.
Genom miljömålsuppföljningen tvingas sektorn på ett mer aktivt sätt hantera
denna problematik, och engagemanget i miljömålsarbetet kan därigenom
leda kulturmiljösektorn som helhet ett steg längre i arbetet med våra kulturmiljöer.
För att miljömålsarbetet på allvar ska lyckas engagera kulturmiljösektorn,
och för att det ska gå att få fram resurser till arbete och uppföljningen
är det dock viktigt att den inomsektoriella nyttan med arbetet är
tydlig. Det är inte meningsfullt att bygga upp ett system för uppföljning, så
till vida inte detta kan ha en vidare funktion för förståelse för och förmedling
av sektorns resultat, och därigenom kan stimulera till en fördjupad och
effektiviserad kulturmiljövård. En tydligare presenterad uppföljning av sektorns
verksamhet som helhet kan utan tvekan fylla denna funktion. Flera
vägar finns dock för att uppnå en sådan uppföljning.
Ett möjligt förhållningssätt till uppföljning, är det som representeras av de
undersökningar som genomförts i Halland, med en stark inriktning mot en
utvärdering av miljömålens delmål. En av de starkaste invändningarna mot
ett uppföljningssystem av detta slag är kulturmiljöbegreppet självt.
Kulturmiljö är ett icke-statiskt begrepp som definieras om och om igen
genom varje generations unika livserfarenhet. Miljöer och ting laddas med
nya värden i och med tidens gång och samhällets ständigt föränderliga villkor.
Eftersom kulturmiljöbegreppet ständigt förändras är det en vanföreställning
att den dag kan komma, då vår kulturhistoriskt värdefulla miljö är
klart och entydigt definierad. Idag är definitionen av vad som är kulturmiljö
mycket bred, och utgår ifrån medvetenheten om att alla miljöer har sitt eget
bidrag att lämna till historien om oss själva och vårt samhälle. Att uppfylla
delmålets skrivning att ”den värdefulla bebyggelsen ska vid denna tidpunkt
[år 2010] vara identifierad och minst 25 % av denna ska vara långsiktigt
skyddad”, blir utifrån detta betraktelsesätt omöjligt. Att diskutera system för
hur det exakta antalet skyddade byggnader beräknas, eller hur stor del de
utgör av den totala byggnadsmassan, blir därigenom av underordnad betydelse.
– 20 –

Det system som studerats inom ramen för detta arbete, och som innebär en
uppföljning av förstudien Att mäta, indikera och temperera kulturmiljö i
Storstad, visar på ett annat förhållningssätt, vilket istället tar sin utgångspunkt
i generationsmålen för den byggda miljön och i ett mer kvalitativt
synsätt.
En invändning mot detta angreppssätt skulle kunna vara att det utgör ett
relativt snävt förhållningssätt till miljömålsarbetet som helhet, och egentligen
snarare än miljömålsuppföljning skulle kunna karaktäriseras som
kulturmiljöövervakning. Även om resultaten av undersökningen ger intressanta
öppningar för fortsatt arbete, är det svårt att se att ett system av detta
slag ensamt skulle kunna fungera som uppföljning av målet God bebyggs
miljö.
I diskussionen kring de olika förhållningssätten finns en faktor av avgörande
betydelse: Korrelationen mellan de krav som idag ställs på uppföljning internt
inom kulturmiljösektorn, och de krav som sektorn kommer att påläggas
inom ramen för den generella miljömålsuppföljningen på nationell nivå är
ännu mycket oklar. Mot bakgrund av alla de aspekter som ryms i det samlade
miljömålsarbetet är det inte troligt att kraven på rapportering av kulturmiljöaspekter
för de enskilda målen någonsin kommer att bli särskilt omfattande.
Därför ter det sig väsentligt att miljömålsuppföljningen utgår från en
övergripande bild av kulturmiljövårdens arbete inom miljöområdet, vilken
sedan kan fördjupas där så krävs eller önskas.
– 21 –

Ett alternativt angreppssätt
Att slutligen komma fram till ett effektivt system för uppföljning av miljömålen
handlar i stor utsträckning om att hitta en balans och en bärighet
mellan det generella och det specifika. För att klara denna balansgång, krävs
en ram som förmår knyta ihop miljömålsuppföljningen som helhet, och
överbrygga klyftor mellan olika behov av detaljeringsgrad.
Mot bakgrund av det som sagts tidigare skulle följande krav kunna ställas på
en fungerande modell för uppföljning: Modellen bör definitivt
• baseras på ett system vilket tar sin utgångspunkt i det generella och
rör sig mot det specifika, och som lätt kan utökas eller förändras om
behoven skiftar.
• baseras på en kombination av kvantitativa och kvalitativa bedömningar
av arbetet.
• tillföra något väsentligt för kulturmiljövården genom att fylla en
funktion som förmedlare av kulturmiljövårdens betraktelsesätt till
grupper som normalt har svårt att ta till sig denna information.
• inte ge upphov till onödigt eller överdrivet datainsamlande, eller till
systembyggen för systembyggenas skull.
Det vore dessutom önskvärt om modellen kunde
• baseras på ett antal indikatorer som är gemensamma för samtliga
miljömål, och som lätt kan utökas med indikatorer för specifika delar
av arbetet.
• skapa en grund för hur kulturmiljöövervakningen kan fylla viktiga
behov i miljöarbetet, och sätta in kunskapuppbyggande insatser i ett
sammanhang.
– 22 –

En generell modell
Ett första steg mot en systematisk uppföljning av kulturmiljövårdens arbete i
relation till miljömålen, och utifrån ovanstående premisser, skulle kunna
utformas som följer:
Länsstyrelserna i respektive län gör med en viss periodicitet en statistisk
uppföljning över sektorns arbete i länet. Resultatet presenteras i en publikation,
med syfte att sprida kunskap om kulturmiljövårdens verksamhet och
arbetssätt. Om så önskas kan materialet ligga till grund för nationella sammanställningar.
I ett första skede bygger publikationen främst på statistik med en relativ tillgänglighet
för Länsstyrelsen. Det kan vara uppgifter hämtade från den egna
verksamheten, eller från verksamhet vid Länsmuseum etc. (Man ska dock ha
klart för sig att ingen inhämtning av statistiska uppgifter är problemfri, utan
rymmer en mängd problem med jämförbarhet, brutna tidsserier etc.)
Syftet med statistikframställningen är att belysa ett antal sammansatta indikatorer
för hur det kulturvårdande arbetet fortlöper. Dessa bör vara formulerade
så att de belyser förutsättningarna för kulturvårdande arbete generellt,
samt ska kunna relateras till miljöarbetets föresatser.
Ett exempel på indelning skulle kunna vara:
1. Kulturvårdens resurser
2. Skyddad kulturmiljö
3. Program och strategier
4. Omvärldsanalys
Gemensamt för alla avsnitten är att analysen främst bör fokusera på den
utveckling som skett under referensperioden. På så sätt skulle mycket av
den problematik som dominerat diskussionen kring miljömålsuppföljningen
hittills, och som baserats på att kunskap om det exakta dagsläget i stor utsträckning
saknas, kunna kringgås. Genom att på detta sätt förhålla sig till
ett slags index, kan dock en tydlig bild av hur arbetet går framåt skapas, och
förhållningssättet svarar på så sätt väl mot den prioriterade nivån Response i
den använda DPSIR-modellen.
1. Indikatorn Kulturvårdens resurser har som syfte att visa på förutsättningarna
för kulturvårdande arbete under referensperioden, och i ett
tidsperspektiv. Indikatorn kan exempelvis delas upp i underavdelningarna
aktörer, ekonomi och kompetens. Indikatorn svarar såväl
på frågor kring samhällets vilja att satsa på kulturvårdande arbete,
som på inomsektoriella prioriteringar.
2. Skyddad kulturmiljö används för att redogöra för arbetet med olika
skyddsformer, och delas lämpligen upp i enlighet med dessa. Till
– 23 –

skillnad från i det fall exempelvis byggnadsminnen används som individuella
indikatorer, kan de olika skyddsformerna här sättas i ett
större perspektiv, och orsaker till att exempelvis arbete med vissa
skyddsformer prioriterats kan redovisas.
Kunskap om såväl riksintresseområden, byggnadsminnen, fornlämningar,
kulturreservat, kyrkor etc., finns inom ramen för Länsstyrelsernas
verksamhet, även om brister i sammanställning märks även av
det interna materialet.
Vad gäller det kommunala skyddet av kulturmiljön, innehåller Riksantikvarieämbetets
senaste utredningsarbete rekommendationer om
att ett insamlingsarbete av nya skyddsföreskrifter enligt PBL snarast
bör starta. 15 Detta vore ett mycket viktigt steg för att skapa en överblick
över sektorns arbete.
3. Under program och strategier återfinns en översikt över regionala
program, översiktsplaner, kulturmiljövårdsprogram och andra särskilda
bevarandeprogram. Graden av specifika målsättningar för
kulturmiljön inom de olika programtyperna bör presenteras.
4. För att öppna upp för en friare och mer kvantitativt inriktad diskussion,
tillförs en omvärldsanalys till ovan nämnda huvudsakligen
statistikbaserade indelning. Inom ramen för denna omvärldsanalys
kan sådana aspekter lyftas fram som berör det vardagliga kulturarv
vilket oftast inte omfattas av något skydd. Den slutsats som dragits
inom ramen för detta arbete, är att existerande statistik endast kan
fylla en begränsad roll för att fånga upp hot mot kulturmiljön. Ett
mer fruktbart sätt att närma sig de stora processerna i kulturmiljön
utifrån en kvalitativ ståndpunkt, skulle istället kunna vara att ta sin
utgångspunkt i en analys baserad på expertis inom området. Hot mot
kulturmiljön är ofta kända eller anade relativt tidigt inom den professionella
sektorn. Att så är fallet betyder dock inte att hotet undersöks
närmare eller bemöts på annat sätt. En indikator för hur väl generationsmålet
för god bebyggd miljö uppfylls skulle kunna utgöras av
det sätt på vilket kulturmiljösektorn responderar på hot som noterats
mot kulturmiljön. Detta förhållningssätt gentemot utvärderingen av
miljömålen, svarar även det mot den generella målsättning enligt
vilken Response i DPSIR skall prioriteras. Angreppssättet ligger
även nära de diskussioner som förs vid Länsstyrelsen i Stockholms
län som helhet. Där betonas särskilt vikten av kombinationen av indikatorer
och analys i uppföljningen.
15 L. Boox, Skyddade byggnader enligt Plan- och bygglagen. Utveckling av statistik för
miljömålsuppföljning. Utkast 2003-01-31.
– 24 –

Modell för den samlade miljömålsuppföljningen i Stockholms län.
Figur: Klara Rosenström Tullback, 2004.
Grundtanken är att systemet inledningsvis på intet sätt behöver vara felfritt
för att fylla sin funktion. Istället ska systemfelen kunna fungera för att peka
ut var brister i statistik och information finns, och var olika typer av uppföljning
eller kulturmiljöövervakning skulle behöva sättas in. Undersökningar
och uppföljningar som genomförts enligt dessa riktlinjer redovisas
sedan inom ramen för systemet. På så sätt skulle modellen samtidigt tjäna
till att föra ut kulturmiljövårdens arbete, och skapa en ram som binder samman
kunskapsuppbyggnad som producerats på skilda håll.
Genom systemets uppbyggnad kan kvalitativa bedömningar och kommentarer
förenas med statistikens betydelse för att skapa överblick och underlätta
informationsförmedling. På flera ställen överensstämmer tankarna med de
indikatorer som undersöktes exempelvis inom de halländska projekten. Det
nya sammanhanget torde dock innebära att indikatorerna får en delvis annan
innebörd.
Uppbyggnaden av ett system av detta slag, skulle kräva en viss initial arbetsinsats.
Att uppdatera uppgifterna år från år skulle dock innebära ett
mindre arbete i förhållande till den överblick över arbetet som ett sådant
material skulle kunna bidra med.
– 25 –

Käll- och litteraturförteckning
Att indikera, mäta och temperera kulturmiljö i storstad, M. Andersson/M.
Mossberg, 2002.
Indikatorer för kulturhistorisk bebyggelse. Rapport om miljömålsuppföljning
inom miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Hallands länsmuseer.
Landsantikvarien./Länsstyrelsen Halland Kulturmiljöenheten. 2002:23.
Indikatorer för kulturhistorisk bebyggelse del II, riksintresseområden. Rapport
om miljömålsuppföljning inom miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.
Hallands länsmuseer. Landsantikvarien./Länsstyrelsen Halland Kulturmiljöenheten.
2002:23.
Kulturmiljöarbete i skånska kommuner. Länsstyrelsen i Skåne län, Skåne i
utveckling 2001:18
L. Boox, Skyddade byggnader enligt Plan- och bygglagen. Utveckling av
statistik för miljömålsuppföljning. Utkast 2003-01-31
Framtidens miljö – allas vårt ansvar, SOU 2000:52
Uppföljning av kulturmiljöer i landskapet. Länsstyrelsen i Skåne län, Skåne
i utveckling 2002:24.
Stockholms byggnadsordning – ett förhållningssätt till stadens karaktärsdrag.
Stockholms stadsbyggnadskontor, 2001.
Svenska miljömål- delmål och åtgärdsstrategier. Proposition 2000/01:130.
Utveckling av indikatorer för uppföljning av kulturvärden på kvartersnivå,
Länsstyrelsen i Örebro län, 2002.
– 26 –

Bilaga 1

KMV-forum februari 2002
Mia Andersson o Monica Mossberg
Exempel på hur man kan sortera uppgifter om befintlig statistik för att få fram statistikens
användbarhet för kulturmiljövården och dess kompletteringsbehov. Exemplet är hämtat från
SCB:s ämnesområde Boende, byggande och bebyggelse.
Statistikområde
SCB
Det som kan läsas ut ur SCB:s produktbeskrivning
idag.
Potentiell användning för
kulturmiljövården.
Tabellområde
Tabell
Huvudsakligt
innehåll. Statistikens
ursprungliga syfte.
Hur statistiken samlas
in.
Rivning av lägenheter i flerbostadshus efter storstadsområden och
kvalitetsgrupp. År 1989-2000.
Rivning av lägenheter i flerbostadshus (se flik nr 4 och 5 i pärm)
Bl.a. att tillsammans med nybyggnadsstatistiken ge information om
antalsmässiga och kvalitetsmässiga förändringar i bostadsbeståndet. Har
framställts sedan 1975.
Kommentar: Rivningsstatistik finns från 1950-talet
• Kvartalsvis postenkät till kommunerna.
• För rivningarna lämnas uppgifter av kommunerna kompletterade
med uppgifter per telefon för vissa ägare.
Befintliga variabler. • Kod för län, kommun och församling
• Påbörjandeår, -månad.
• Byggherrekategori.
• Ursprunglig byggnadsperiod.
• Lägenhetstyp.
• Antal lägenheter.
• Dessutom finns variabeln ägarkategori som innefattar: allmännyttiga,
Tillförlitlighet och
osäkerhetskällor.
Användbarhet för
kulturmiljövården
idag.
Kompletteringsbehov
.
Ny användbarhet
efter komplettering.
bostadsrättsföreningar, privata ägare.
• Enbart flerbostadshus.
• Viss undertäckning (uppskattas till ca 3% av lägenheterna ej
inrapporterade).
• Viss eftersläpning i rapporteringen.
• Vissa ändringar i byggprojekten kan förekomma.
• Största osäkerhet är kommunernas minskade resurser för
inrapportering.
• Signalerar antal lägenheter som rivs uppdelat på byggnadsår och
lägenhetstyp, men visar inte om det är hela hus som rivs och hur
många hus.
• Hintar om vilken stadsmiljötyp som berörs av rivningen, genom
uppdelningen på församling kombinerat med byggnadsår och
ägarkategori.
• Anger två olika orsaker till rivningen, men ej så utförligt.
Kompletteras lämpligen med variablerna:
• Antal hus som rivs, inte bara lägenheter.
• Precisera rivningsorsaken ytterligare.
• Äldre byggnader är sammanförda till ”uppförda före år 1901”. Den
variabeln bör preciseras till mer specifika årsintervaller.
Genom kompletteringarna skulle statistiken ge ytterligare information av
nytta för kulturmiljövården: Antal hus som rivs samt preciserad ålder på
husen före 1901 samt utförligare beskrivning av rivningsorsak.
Vid användning av matrisen, hänvisa vänligen till KMV-forum.

KMV-forum februari 2002
Mia Andersson o Monica Mossberg
Övrig relevant statistik ur SCB:s ämnesområde Boende, byggande och bebyggelse (se pärm)
finns i nedanstående matris. Sorterad efter potentiell användbarhet för kulturmiljövården
idag, efter en översiktlig analys.
Tabellnr i pärm
Flik nr 1.
Bygglov
nybyggnad,
antal.
Flik nr 2.
Bygglov
nybyggnad, area.
Flik nr 3.
Bygglov
nybyggnad,
lägenheter
Flik nr 6.
Lediga
lägenheter.
Flik nr 7.
Outhyrda
lägenheter.
Flik nr 8.
Ombyggnad
flerbostadshus.
Potentiell användning för kulturmiljövården.
Användbarhet för Kompletteringsbehov Ny användbarhet efter
kulturmiljövården idag.
komplettering.
HÖG RELEVANS
Kommentar: Signalerar
byggnadstryck i olika
församlingar (därav hintar
det om vilka stadsmiljöer
som berörs).
LÄGRE RELEVANS
Kommentar: Signalerar
byggnadstryck i olika
församlingar (därav hintar
det om vilka stadsmiljöer
som berörs).
LÅG RELEVANS
Kommentar: Signalerar
byggnadstryck i olika
församlingar (därav hintar
det om vilka stadsmiljöer
som berörs).
HÖG RELEVANS
Kommentar: Indikerar på
förhand potentiella ”hotade
hus”.
HÖG RELEVANS
Kommentar: Indikerar på
förhand potentiella ”hotade
hus”.
HÖG RELEVANS
Kommentar: Signalerar
ombyggnadstryck i olika
församlingar samt vilka
byggnadsår som berörs.
(därav hintar det om vilka
stadsmiljöer som berörs).
Signalerar även vissa
interiöra förändringar.
• Precisera typ av hus
som byggs nytt,
byggs om el byggs
till. (t.ex. enfamiljs,
flerfamiljs osv)
• Precisera typ av
utförande (t.ex.
hushöjd)
Ger inte bara signaler om
att något byggs, utan hur /
vilken typ av byggnation
som görs/planeras.
• Precisera byggnadsår. Ger indikationer även för
äldre bebyggelse
• Precisera byggnadsår. Ger indikationer även för
äldre bebyggelse
• Precisera byggnadsår,
för byggnadsperioden
före år 1901.
• Precisera typ av
åtgärd / utförande
(t.ex. fönsterbyte,
isoleringar etc. Dvs.
motsvarande
preciseringsgrad som
befintliga variabeln
”inredning av vind”).
De variabler som finns
idag beror antagligen av
bygglovplikt.
Ger inte bara signaler om
att något byggs, utan hur /
vilken typ av
ombyggnation som
görs/planeras.

Bilaga 2

KONTROLLOMRÅDE: Smalhusstad, Traneberg
Områdets omfattning:
Del av Traneberg omfattande kvarteren Bergsborren, Bergssprängaren, Borrhålet, Borrmjölet, Borrkärnan,
Borrmaskinen, Dynamiten, Stubintråden, Sprängskottet, och Tryckstången.
Kriterier för val av område:
• Traneberg utgjorde det först utbyggda smalhusområdet i Sverige.
• Bebyggelse typisk och stilbildande för stadsplaneidealet ”smalhusstad”
• Avgränsad bebyggelsegrupp
• Blandat ägande
• Decentraliserade verksamheter och närservice i området.
Skyddsformer som omfattar området:
Fastigheterna har klassificerats som Fastighet med bebyggelse av positiv betydelse för stadsbilden och/eller av
visst kulturhistoriskt värde genom Stockholms stadsmuseums Kulturhistorisk klassificering Stockholms
innerstad, antagen av kommunfullmäktige år 1996.
Målsättning i Stockholms byggnadsordning:
”Smalhusstädernas karaktär bevaras och utvecklas. Komplettering kan ske om husen anpassas till
smalhusstadens skala och karaktär. Bebyggelsens värdefulla, sammanhållna helhet bibehålls. Det öppna
sambandet mellan bebyggelse och natur upprätthålls”.
Bilaga 2.
Kontrollinventering
Smalhusstad - Traneberg
Inventerat område är gulmarkerat på kartan

MATRIS FÖR OKULÄRBESIKNING AV KONTROLLOMRÅDEN AVSEENDE GRADVISA
FÖRÄNDRINGAR AV KULTURVÄRDEN I STADSLANDSKAPET.
KONTROLLO
MRÅDE
GATUMÖNST
ER
KONTROLLOMRÅDE: Smalhusstad
Del av Traneberg omfattande kvarteren Bergsborren, Bergssprängaren,
Borrhålet, Borrmjölet, Borrkärnan, Borrmaskinen, Dynamiten, Stubintråden,
Sprängskottet, och Tryckstången.
NORM
Naturanpassat
gatumönster.
GÅRDAR Allmänna, öppna
gårdar.
Sparad naturmark
med träd och
”skärgårdsklippor”
ända fram till
bebyggelsen på vissa
sidor, anlagda
gräsmattor och
planteringar mellan
husen.
KVARTER Parallellställda
huskroppar bildar
öppna kvarter.
BEBYGGELSE Smalhus, 7-10 m.
bredd
Friliggande,
parallellställda
3-4våningsbyggnader
Placerad i höjdlägen
FASAD Slät- eller rivputsade
fasader.
NOTERAD
FÖRÄNDRING –
Inv: 1985
Bevarat Bevarat
NOTERAD
FÖRÄNDRING
- Inv:2002
Bevarade Bevarade,
uppvuxna gårdar
med
företrädelsevis
lövträd och
buskar
2 privata
terrasser har
byggts ut från
lägenheter på n.b.
Bevarade Bevarade
5 byggnader
tilläggsisolerade
Ny puts på 24
byggnader inom
området. Ett
antal av dessa
sprutputsade.
6 byggnader
tilläggsisolerade
Vid renovering
har byggnader i
ökande
omfattning
slammats, varvid
den synliga
tegelstrukturen
stör något av
estetikens
enkelhet.
KOMMENTAR
Ingen större
förändring av
tilläggsisolerade
hus sedan 80-talet.

NORM NOTERAD
FÖRÄNDRING
FÄRG Ljusa färger,
Gemensamt
färgprogram
skapade enhetlighet.
Vitt, ljust grå, ljust
beige, ljust gul
TAK Flacka sadeltak.
Enkupigt, rött
lertegel
ENTREÉR ”Variationer på
tema”
Dörrar i ek och glas.
Omfattningar i
natursten eller
klinker.
FÖNSTER Varierande
fönstertyper:
2-4-lufts
Planfönster
Oxögon
DETALJER Omsorgsfullt
utformade balkonger
i metall, ofta med
rundade
avslutningar.
Enkla skärmtak över
entréer.
PARKER/
VEGETATION
Utsparad natur till
husgrund
Större, utsparade
grönkilar mellan
bebyggelsegrupper.
Större anlagd
idrottspark, med
fotbollsplan,
lekutrustning,
plaskdamm och
granitterrasseringar.
– Inv: 1985
Omfärgning i
samband med
putsbyte.
Mörkare färger
förekommer:
Brunt, lejongult,
grått, ljusblått.
Nytt tak på två
byggnader:
tvåkupigt
betongtegel.
Två portar bytta
mot lättmetall.
Välbevarade,
original.
Nya balkonger på
ca 1/3 av
bebyggelsen.
Dessa ngt större
och saknar
rundade former.
NOTERAD
FÖRÄNDRING
- Inv:2002
Inga större
förändringar
sedan 1985.
13 byggnader har
fått tak av 2kupigt
betongtegel.
5 byggnader har
fått portar i
lättmetall. En
byggnad har fått
modern port i trä.
Endast en
byggnad har fått
fönster bytta mot
lättmetall.
Övriga fönster i
original.
Nya balkonger på
ca 2/3 av
bebyggelsen.
Följer i viss
utsträckning
tidigare
formspråk, med
rundade former
etc.
Bevarad
KOMMENTAR
Betongtegel läggs i
hög utsträckning
vid byte av
taktäckning
Generellt dåligt
underhåll av
fönster=> risk för
fönsterbyten de
närmaste åren?

VERKSAM-
HETER OCH
SERVICE
NYBYGGNAT
ION/
KOMPLETTE
RINGS-
BEBYGGELSE
NORM NOTERAD
FÖRÄNDRING
Spridda lokaler för
verksamhet och
närservice i
bottenplan på
bostadsbebyggelsen.
– Inv: 1985
NOTERAD
FÖRÄNDRING
- Inv:2002
Uppgift saknas Livaktigt
småföretagande i
de ursprungliga
lokalerna.
------- Nej Kv. Tändhatten,
gränsande till
omkr. i NV.
Elementhus, 3v.
m sadeltak.
Anpassat i skala
och färgsättning
till äldre
bebyggelse. Följer
dock ej stadsplans
parallellställda
byggnader.
Hästskoform.
KOMMENTAR

Kontakt
Ann-Charlotte Backlund
Tel: 08-785 42 45
E-post:
ann-charlotte.backlund@ab.lst.se
Adress
Länsstyrelsen i Stockholms Län
Miljö- och planeringsavdelningen
Hantverkargatan 29
Box 22 067
104 22 Stockholm, Sverige
Tel: 08- 785 40 00 (vxl)
Grafisk form: Christina Fagergren