Rapport nr 3:2000, Årsrapport om socialtjänsten - Länsstyrelsen i ...

Årsrapport 

om om socialtjänsten 

socialtjänsten 

1999 

Södertälje 

Upplands 

Bro 

Ekerö 

Salem 

Sigtuna 

Järfälla 

Upplands 

Väsby 

Täby 

Sollentuna 

Botkyrka 

Sbg Solna 

Nynäshamn 

Stockholm 

Socialavdelningen 

Vallentuna 

Danderyd Vaxholm 

Huddinge 

Lidingö 

Nacka 

Haninge 

Förord 

Innehåll 

Sammanfattande slutsatser 

Tyresö 

Österåker 

2000:03 

Norrtälje 

Värmdö

Förord 

Årsrapporten sammanfattar och drar slutsatser av den tillsyn som bedrivits under 1999. 

Slutsatserna bygger även på vad som i övrigt kommit fram i kontakter med företrädare för 

socialtjänsten under 1999. 

Innehållet baseras på 

• iakttagelser från verksamhetstillsyn och uppföljningar 

• statistik ur våra baser för ärenden och telefonsamtal 

• statistik ur vår tillståndsbas över den enskilda verksamheten. 

Länsstyrelserna har ett regeringsuppdrag att varje år sammanfatta resultatet av tillsynen i en 

årsrapport. Bedömningsdelen följer en struktur som tagits fram av en gemensam 

arbetsgrupp – Socialstyrelsens och länsstyrelsernas utvecklingsgrupp (SLUG). I år har 

uppdrag i regleringsbrevet särskilt lyfts fram. Innehållet ska belysa länsstyrelsernas 

bedömning efter den samlade tillsynen och ta upp vad som setts och vilken kritik som 

framförts. Vidare ska anges utvecklingstendenser, förbättringsområden och i vilken 

utsträckning länsstyrelserna följt upp tidigare tillsynsresultat. 

Rapporterna sammanställs av Socialstyrelsen, som utifrån innehållet gör en samlad 

bedömning av läget på nationell nivå. Årsrapporten är också ett centralt dokument för 

kunskapsåterföring till kommunerna. 

Verksamhetstillsynen finns mer ingående redovisad i ett antal rapporter – merparten är 

färdiga och resten beräknas vara klara under mars 2000. 

Årsrapporten har sammanställts av utredare Inger Laudon. 

Stockholm den 1 mars 2000 

Britta Ringnér Hedberg 

Socialdirektör och chef för socialavdelningen

Innehållsförteckning 

SAMMANFATTANDE SLUTSATSER 3 

TILLSYNENS OMFATTNING 1999 5 

Strukturerad tillsyn 5 

Seminarier för kunskapsinhämtning och kunskapsförmedling 6 

Särskild verksamhetstillsyn och tillsyn av enskilda ärenden 6 

INDIVID OCH FAMILJEOMSORG 8 

EKONOMISKT BISTÅND 8 

Statistik om ärenden från enskilda, organisationer eller myndigheter 8 

Telefonstatistik 11 

Tillsyn av verksamheter på initiativ av Länsstyrelsen 13 

Bedömning av socialtjänsten utifrån tillsynsresultat m.m. 14 

BARN, UNGA OCH FAMILJER 17 



Tillstånd att bedriva enskild verksamhet – hem för vård eller boende (HVB) 22 



VUXNA MISSBRUKARE 29 



Tillstånd att bedriva enskild verksamhet 32 



FAMILJERÄTT OCH FAMILJERÅDGIVNING 38 





OMSORG OM ÄLDRE 41 



Tillstånd att bedriva enskild verksamhet – särskilda boendeformer, korttidsboende och dagvård 45 


1


OMSORG OM PERSONER MED FUNKTIONSHINDER 52 



Tillstånd att bedriva enskild verksamhet 55 



2

Sammanfattande slutsatser 

Rapporten redovisar Länsstyrelsens tillsyn under 1999. Den rymmer statistik om ärendeutvecklingen, 

om vad enskilda riktar anmärkningar mot, om utvecklingen av tillstånd till 

enskild verksamhet m.m. I rapporten redogörs också för resultat och slutsatser från den 

tillsyn som Länsstyrelsen initierat inom olika områden. 

Tillsynen redovisar en sammansatt bild av hur socialtjänsten i länets kommuner fungerar. 

Det är ingen komplett bild men tillsammans med den kunskap som förs fram i samtal med 

olika företrädare för den kommunala socialtjänsten har ändå Länsstyrelsen en uppfattning 

om läget. 

Socialtjänsten bedriver en bred verksamhet där anställda utför omvårdnadsarbete och 

socialt arbete för människor som befinner sig i ett mycket utsatt läge. Tyngden i ärendena 

är genomgående hög inom alla områden. På barn och ungdomssidan, där antalet anmälningar 

ökar i många kommuner, är problematiken hos de familjer och de ungdomar som 

aktualiseras många gånger allomfattande och mycket svår. Det växande och redan omfattande 

missbruket bland ungdomar inger stor oro. Det är både missbruk av alkohol och 

narkotika och missbruket kryper ner i åldrarna. Inom socialbidragshanteringen sjunker 

antalet bidragstagare men de som alltjämt behöver bidrag för att klara sin försörjning har 

många gånger en social problematik kombinerad med arbetslöshet. Det ställer krav på 

socialtjänsten att i samverkan med andra myndigheter anpassa program som ger dessa 

människor en chans att på sikt klara sin egen försörjning eller ger dem möjlighet att leva 

ett drägligt liv. Även inom missbruksområdet är problemen stora. Bristen på bostäder kan 

allvarligt försvåra socialtjänstens möjligheter att bedriva effektiv vård alternativt eftervård 

på hemmaplan. Inom äldreomsorgen och omsorgen om personer med funktionshinder är 

vårdtyngden omvittnat hög. 

Hårda prioriteringar har medfört att arbetsledare, som i grunden har en social kompetens, 

slits mellan dels att tillgodose politikers och överordnades krav på att hålla budgetramar, 

dels att vara en bra socialarbetare. Krav som inte alltid är förenliga. Skilda budgetar mellan 

olika verksamhetsområden inom en och samma organisation påverkar också det 

sociala arbetet när budgetramarna är begränsade. Satsningar inom ett område leder till 

nedskärningar inom ett annat. Krav på besparingar och omorganisationer påverkar också 

förmågan att driva projekt som ska utveckla det sociala arbetet. Det är svårt att införliva 

projekt i linjearbetet. 

Trots den omfattande problemtiken och det stora behovet av kvalificerat utrednings-, 

behandlings- och omsorgsarbete är det Länsstyrelsens uppfattning att personalen inom 

socialtjänsten inom de ramar som ges bedriver ett bra arbete. Tack vare en på många håll 

engagerad personal utvecklas verksamheter och prövas nya arbetsmetoder trots snäva 

budgetramar. Många goda exempel har lyfts fram i samtal med personal inom socialtjänsten. 

Men det finns också betydande problem och brister. Socialtjänsten klarar inte av att 

leva upp till de bestämmelser som finns i socialtjänstlagen och lagen om stöd och service 

till vissa funktionshindrade. Arbetsbelastningen medför brister i rättssäkerheten och det 

saknas resurser i den omfattning som krävs för att enskilda ska få de insatser de har rätt 

till. Ytterst är det politikernas ansvar. 

3

Några exempel på problem och brister 

Det har blivit allt mer påtagligt att kommuner har svårt att behålla och rekrytera erfaren 

personal. Utbrändhet hos personal har också blivit mer tydlig. Det gäller bl.a. inom området 

barn och unga – ett område där det dessutom är nödvändigt att personal har erfarenhet 

och är kvalificerad. Tyngden i ärendena har ökat liksom antalet anmälningar. Utbränd 

och/eller oerfaren personal påverkar såväl kvalité som rättssäkerheten och lagligheten i det 

sociala arbetet. Även bemötandet påverkas. Det finns all anledning att ta signalerna om 

utbrändhet på allvar. 

Det finns brister i handläggning och dokumentation av barnavårdsärenden. Socialtjänsten 

har också alltjämt svårt att förverkliga bestämmelserna om att tydliggöra barnen i utredningar 

som rör dessa. Orsakerna till svårigheterna beror inte på att kunskap om innebörden 

i bestämmelserna saknas utan har sannolikt sin bakgrund i socialsekreterarnas hårda 

arbetsbelastning. Stor personalomsättning och oerfaren personal kan också vara bidragande 

orsaker. Det tar även tid att ändra ett traditionellt sätt att utreda anmälningar där 

fokus legat på föräldrarnas förhållanden och behov. 

Det ”bollas” alltjämt med socialt utsatta familjer som ingen vill kännas vid men som 

någon måste ta ett ansvar för. Barn- och ungdomsärenden som behandlar tvister om vilken 

kommun som bär ansvaret har inte minskat. Det är ekonomin som styr – inte vad som är 

bäst i det enskilda fallet. Det är både allvarligt och mycket oroande att kommuner låter 

ekonomiska hänsynstaganden gå före barns och ungas behov av vård och stöd. 

När socialtjänsten via polisen får kännedom om att mamman i en familj misshandlats i 

barnens närvaro eller en förälder drabbats av psykisk ohälsa tenderar socialtjänsten att 

glömma barnen och enbart fokusera på den misshandlade kvinnans behov. I utredningen, 

som egentligen är en barnavårdsutredning, kan allt handla om föräldern/föräldrarna. 

Dokumenterade behandlingsplaner för missbrukare är relativt ovanligt. Det försvårar 

avsevärt en utvärdering av genomförda behandlingsinsatser. Det kan också försvåra möjligheterna 

att genomföra en lyckosam behandling eftersom bl.a. överenskommelse om 

eftervårdsinsatser och uppföljningar saknas. Dokumentationen i missbruksärenden är över 

huvud taget bristfällig. 

Det är svårt för äldre med omsorgsbehov att flytta till annan kommun trots en inskriven 

rätt därtill. Länsstyrelsen har också uppmärksammat att det börjar finnas föråldrade larmanordningar. 

Larm som inte fungerar kan få allvarliga konsekvenser. 

Besparingsbeting inom handikappomsorgen leder till uppstramningar och tvister om vem 

som ska ha ansvaret för personer med svåra funktionshinder. Enskilda kommer i kläm. 

Frågor om vem som ska betala tenderar att bli viktigare än enskilda personers behov av 

omsorg. Tillgången på bostäder med särskild service täcker inte behoven. Många personer 

med psykiska funktionshinder borde vara berättigade till insatser enligt lagen om stöd och 

service till vissa funktionshindrade men får det inte. 

Detta är några axplock ur innehållet i denna rapport, som också innehåller en del goda 

exempel på socialt arbete. 

4

Tillsynens omfattning 1999 

De uppgifter som lämnas och de bedömningar som görs i denna rapport utgår från den 

tillsyn och de uppföljningar som Länsstyrelsen genomfört under 1999. De utgår även från 

uppgifter som kommit fram i kontakter med företrädare för socialtjänsten. 

Strukturerad tillsyn 

Länsstyrelsens tillsyn omfattade 1999 ett 60-tal kommunala nämnder i 26 kommuner – 

inklusive kommunala verksamheter och särskilda boenden, både för äldre och funktionshindrade, 

som drivs av kommuner eller entreprenörer. Enligt den offentliga statistiken 

fanns det ca 24 600 bostäder i särskilda boendeformer för äldre och funktionshindrade i 

länet den 1 november 1998. Antalet platser i dagverksamhet var ca 3 100. 

Tillsynen omfattar även enskilda verksamheter som bedrivs med stöd av socialtjänstlagen 

(SoL) och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) – sammanlagt 379 

tillstånd med totalt 6 752 platser per den 31 december 1999. 

Modeller för tillsyn 

Länsstyrelsen har utvecklat två modeller för tillsyn. 

1. Modell för tillsyn av vårdverksamhet. I korthet 

går tillsynsarbetet till på följande sätt. 

• En plan över vilka hem som ska tillsynas under 

budgetåret enligt modellen upprättas. 

• Frågeformulär finns för varje vårdområde. 

Formulären kompletteras med kontroller och 

besök på plats där intervjuer sker med 

ledningen/personal för hemmet. 

• Tillsynsrapport skrivs och uppgifter om verksamheter 

samlas i en databas. 

• Resultatet av tillsynen sammanställs, analyseras 

och återförs. 

Tillsyn av vårdverksamheter 

Tillsynen omfattar totalt 99 enskilda vårdverksamheter, varav 26 enskilda verksamheter 

för äldre, 20 HVB eller dagverksamheter för barn och unga (varav 1 offentligt HVB), 19 

HVB eller dagverksamheter för vuxna missbrukare, 18 HVB och boenden för personer 

med psykiska funktionshinder samt 17 verksamheter för personer med andra funktionshinder 

som drivs med stöd av LSS. Tillsynen omfattar även en uppföljning av 10 kommunala 

särskilda boendeformer för i första hand äldre med stora behov av vård och 

omsorg. 

Tillsyn av kommuner (TAK) 

Under 1999 har Länsstyrelsen besökt sex kommuner och fyra kommundelar, som representerar 

tre kommuner, för granskning av områden inom individoch familjeomsorg samt 

de sex kommunerna för granskning av områden inom äldreomsorgen 1 . Hur barnperspek- 

1 Kommuner/kommundelar som besökts är Botkyrka, Haninge, Lidingö, Nacka, Sigtuna och Upplands 

Väsby, kommundelarna Vårby i Huddinge, Västertälje i Södertälje samt stadsdelarna Liljeholmen och 

Spånga-Tensta i Stockholms stad. 

5 

2. Modell för tillsyn av kommuner (TAK). I korthet 

går tillsynsarbetet till på följande sätt. 

• En plan för vilka kommuner/stadsdelar, som ska 

tillsynas under budgetåret enligt modellen, upprättas. 

Olika teman väljs för fördjupad tillsyn. 

• Den direkta tillsynen av kommunen bygger på 

enkäter inom alla omsorgsområden, inspektioner, 

aktgranskning och/eller intervjuer. 

• Ledningen besöks och intervjuas. 

• Resultatet av tillsynen sammanställs, analyseras 

och återförs till kommuner .

tivet tagits tillvara i utredningar, hur kommunerna klarar av att följa den s.k. fyramånaders-regeln 

i SoL samt handläggning och dokumentation i barnavårdsärenden har 

granskats inom individoch familjeomsorg. Det har även ärenden som rör tunga 

missbrukare och unga missbrukare med invandrarbakgrund. Dessutom har bemötandet 

diskuterats särskilt under ett tillsynsseminarium. 

Lagändringar i föräldrabalken liksom samverkansgrupper för våld mot kvinnor har kartlagts 

i samma kommuner/kommundelar. 

Hemtjänsten och aktiviteter i särskilda boendeformer har granskats inom äldreomsorgen. 

Därutöver har kommunerna svarat på frågor om bland annat anhörigstöd, uppsökande 

verksamhet m.m. 

Seminarier för kunskapsinhämtning och kunskapsförmedling 

Länsstyrelsen har även i år tillämpat seminarier som form för kunskapsinhämtning och 

kunskapsförmedling. Såväl bemötandefrågor inom individoch familjeomsorg som 

socialtjänstens arbete med kvalitetsutveckling har diskuterats vid seminarier. Deltagarna 

gav Länsstyrelsen värdefull information samtidigt som de fick erfarenheter av varandra. 

Resultatet håller på att sammanställas i rapporter. 

Särskild verksamhetstillsyn och tillsyn av enskilda ärenden 

Kommunernas kvalitetsarbete har följts upp. Länets kommuner har besvarat en enkät i 

vilken utsträckning socialtjänsten har infört system för kvalitetsutveckling. Enkäten 

omfattade alla omsorgsområden. Uppföljning har koncentrerats på individoch 

familjeomsorg. Förutom enkäter har nämndordföranden, ansvarig chef och handläggare 

intervjuats i fem kommuner. Enkätsvaren och intervjuerna har följts upp vid fyra 

seminarietillfällen där chefer för individoch familjeomsorg deltagit – olika deltagare vid 

varje seminarium. 

Länsstyrelsen har tillsammans med tio andra länsstyrelser medverkat i Socialstyrelsens 

uppföljning av de äldres, och långvarigt sjukas rätt att flytta till annan kommun. I 

Stockholms län har sammanlagt ett 70-tal akter granskats i sju kommuner/stadsdelar. 

Handläggare har också intervjuats. De kommuner/stadsdelar som hade flest ansökningar 

har valts ut. Uppgifterna har sammanställts och redovisats av Socialstyrelsen i rapporten 

”Äldres och sjukas rätt att flytta”. 

En pilotstudie har genomförts i syfte att belysa några kommuners verksamhetsutveckling 

och planering vad gäller boende och sysselsättning för personer med psykiska funktionshinder. 

Tre kommuner har besökts och samtal har genomförts med ledning, boendestödjare 

och några omsorgstagare. Studien kommer att utgöra grund för nästa års tillsyn. 

Enskilda, myndigheter och organisationer riktar anmärkningar mot den kommunala 

socialtjänsten och den enskilda vårdverksamheten. 1999 diariefördes i runda tal 430 

enskilda tillsynsärenden. Det var ett tjugotal mindre än 1998. Klagomål som rör ekonomiskt 

bistånd dominerar och utgör ca en tredjedel av alla ärenden. Klagomål som rör barn 

och familj inklusive familjerätt utgör ca en fjärdedel. 

6

Det har skett påtagliga förändringar i fördelningen av ärenden mellan omsorgsområdena 

jämfört med 1998. Andelen enskilda tillsynsärenden inom sakområdet ekonomiskt bistånd 

fortsätter att minska. Även området barn, unga och familjs andel minskar. Områden som 

ökar är familjrätt och omsorg om funktionshindrade, se nedanstående diagram. 

Enskilda ärenden fördelade på 

omsorgsområden 1998 

Omsorg 

om äldre 

13% 

Familjerätt 

4% 

Vuxna 

missbrukare 

12% 

Omsorg 

om 

funktionshindrade 

9% 

Barn och 

familj 

25% 

Ekonomiskt 

bistånd 

37% 

Enskilda ärenden fördelade på 

omsorgsområden 1999 

7 

Omsorg 

om äldre 

14% 

Omsorg 

om 

funktionshindrade 

14% 

Familjerätt 

7% Vuxna 

missbrukare 

12% 

Barn och 

familj 

19% 

Ekonomiskt 

bistånd 

34% 

Klagomål som rör bemötandet och handläggningen är vanligast förekommande inom 

området ekonomiskt bistånd. Inom området barn och familj dominerar klagomål över 

handläggningen och inom området vuxna missbrukare socialtjänstens tillämpning – eller 

brist på tillämpning – av lagen om vård av missbrukare (LVM). Brister i vården/insatserna 

dominerar inom omsorgsområdena för äldre och personer med funktionshinder. 

Klagomål som görs på telefon registreras som regel inte som ett ärende. Men även dessa 

klagomål mäts sedan ett par år tillbaka. Ca 900 klagomål gjordes på telefon under 1999. 

Jämfört med 1998 har de minskat med ca 200. Klagomål som avsåg ekonomiskt bistånd 

dominerade. 

Ca 1 400 samtal utgjordes av råd och stöd – främst till socialtjänsten men även till allmänheten. 

Nära två tredjedelar av samtalen kom från socialtjänsten. 

Kommunvisa lägesbeskrivningar 

Kommunsammanställningar som beskriver den sociala omsorgen i enskilda kommuner tas 

fram regelbundet. Sammanställningarna bygger på den offentliga statistiken, årsredovisningar 

och snabba telefonintervjuer med företrädare för den kommunala socialtjänsten i 

respektive kommun. Sammanställningarna utgör arbetsmaterial och bidrar med kunskap 

om tendenser, problem och pågående verksamheter. Tillsammans med resultatet från tillsynen 

kompletterar de bilden av socialtjänstens utveckling.

Individ och familjeomsorg 

Ekonomiskt bistånd 

Statistik om ärenden från enskilda, organisationer eller myndigheter 

Inom området ekonomiskt bistånd diarieförs även ärenden som inte kan hänföras till något 

av de andra områdena. Antalet diarieförda anmälningar som avser ekonomiskt bistånd 

m.m. är högt vid en jämförelse med andra verksamhetsområden. De omfattade ca 35 procent 

av samtliga registrerade anmälningar 1999. Men andelen har sjunkit de två senaste 

åren. 

Utvecklingen på klagomålsärenden följer samma trend som gäller för socialbidragskostnaderna 

och antalet socialbidragstagare – de sjunker. Antalet ärenden har sjunkit med 

drygt 25 procent på dessa två år. Se tabell 1. Sambandet mellan antal klagomål och antal 

socialbidragstagare är dock högst osäkert. Men i och med att andelen som fått socialbidrag 

enbart på grund av arbetslöshet minskar försvinner den grupp som varit mest resursstark 

från socialtjänsten. De som har svårast att göra sin stämma hörd blir kvar. 

Tabell 1. Totalt antal registrerade klagomål 1995-1999. 

Diarieförda ärenden ekonomiskt bistånd m.m. 

1995 1996 1997 1998 1999 

Antal anmälningar 157 183 205 168 150 

146 ärenden har avgjorts under 1999. För 121 av dessa avgjorda ärenden har skälen till 

klagomålen angetts särskilt. Riktade anmärkningar avser som regel bemötande, handläggningsförfarandet, 

beslutet och/eller lagtolkningsfrågor. Ett ärende kan omfatta fler än ett 

av dessa skäl. Totalt 213 skäl till anmärkningar har noterats. 

Diagram 1. Skäl till klagomålen 1998 jämfört med 1999 

1998 

Lagtolkning 

9% 

Beslutet 

20% 

Övrigt 

10% 

Handläggningen 

29% 

Bemötandet 

32% 

1999 

8 

Lagtolkning 

6% 

Beslutet 

18% 

1998 omfattade 238 anmärkningar medan 1999 omfattade 213. 

Övrigt 

12% 


32% 

Bemötandet 

32%

Skälen till klagomålen har inte förändrats i någon större omfattning jämfört med föregående 

år. Klagomål som rör bemötande tar alltjämt en stor andel. Andelen som rör 

handläggning har ökat medan andelen som rör beslutet har minskat. I andelen övrigt kan 

noteras att antalet ärenden som rör ansvarig kommun ökat liksom ärenden som rör bostaden 

(bostadslösa, vräkningar, tak över huvudet). Se diagram 1. 

Ca en tredjedel av alla anmärkningar 1999 avser bemötandet. Den enskilde upplever att 

han/hon inte bemöts på ett respektfullt sätt av tjänstemän och känner sig kränkt. Andra 

uppger att de bemötts avvisande. De får ingen chans att lägga fram sitt ärende. 

Ca en tredjedel avser handläggningen. Otydliga krav på kompletteringar gör att handläggningen 

drar ut på tiden. Den enskilde anser även att handläggaren varit för passiv. Anmärkningar 

rör också dokumentation och beslutsmotiveringar. Beslutsmotiveringarna är 

rutinmässiga och stämmer inte överens med de faktiska förhållandena. Beslutet blir 

obegripligt. 

18 procent avser klagomål som rör själva beslutet. Den enskilde har varit missnöjd med 

avslagsbeslut eller beslutets utformning (jmf med bristfälliga beslutsmotiveringar). 

6 procent avser lagtolkningsfrågor. Det ifrågasätts om socialförvaltningen har haft lagstöd 

för sitt agerande. 

12 procent avser övriga klagomål. Det kan vara klagomål som rör bostadsförhållanden, 

problem kring ansvarig kommun, förvaltning av egna medel, allmänt missnöje m.m. 

Närmare precisering av hur vanligt olika klagomål är framgår av följande tre diagram. 

Diagram 2. Skäl till klagomål när de rör bemötandet 1999 jämfört med 1998. 

Bemötande 

Partiskhet/subjektiv 

Lång väntetid 

Brister i information/samverkan 

Obesvarade brev 

Inslag av tvång/villkor 

Allmänt illa bemött 

Bemötts avvisande 

Behandlats kränkande 

0 15 30 45 60 

9 

1999 1998 

Att människor upplever att de behandlats kränkande var mest vanligt bland klagomålen 

som avsåg bemötande både 1999 och 1998. Andelen har ökat. Den största förändringen 

jämfört med 1998 är ändå att människor i högre utsträckning anser att de blivit utsatta för 

tvång och/eller villkor. Se diagram 2. 

%

Diagram 3. Skäl till klagomål när de rör handläggningen 1999 jämfört med 1998. 

Handläggning 

Muntliga beslut 

Brister i utredning 

Ifrågasatt utredningsskäl 

Kommunikation 

Allmänt 

Handläggningstid 

Beslutsmotivering 

Passivitet 

Dokumentation 

Inget beslut 

0 10 20 30 

10 

1999 1998 

Uteblivna formella beslut och brister i dokumentationen är de vanligaste förekommande 

klagomålen vad gäller handläggningsförfarandet under 1999. Dessa klagomål har ökat 

markant. Det skiljer sig jämfört med 1998 då anmärkningar över lång handläggningstid 

var mest frekvent. 

Diagram 4. Skäl till klagomål när de rör beslutet 1999 jämfört med 1998. 

Beslut 

Innehåll 

Avslag, överklagningsbart 

Avslag 

Avslag, ej överklagningsbart 

0 15 30 45 60 

% 

1999 1998 

Anmärkningar som rör själva beslutet avser framför allt avslag på beslut som inte är överklagningsbara. 

Det är en markant förändring jämfört med 1998. I dessa ärenden klagar 

personer bland annat på att de inte får hjälp med hyresskulder. 

Kritik i ärenden 

Länsstyrelsens kritik av socialtjänsten i enskilda ärenden minskar. Länsstyrelsen framförde 

någon form av kritik i 18 procent av ärendena 1999. Motsvarande andel 1998 var 40 

procent. En stor del av anmärkningarna i de kritiserade ärendena avsåg handläggningen. 

Annat som kritiserades var socialtjänstens förvaltning av egna medel och tvister om 

ansvarig kommun. 

Att andelen beslut med kritik är låg innebär inte att den enskildes kritik varit obefogad i 

samma omfattning. Det kan ha gjorts fel men när felet påtalats eller kommunen på annat 

sätt uppmärksammat felet och rättat till det, riktas inte alltid kritik i beslutet. 

%

Telefonstatistik 

Merparten av klagomålen kommer via telefonsamtal och diarieförs inte. Av totalt ca 900 

noterade klagomål inom alla områden avsåg ca 44 procent ekonomiskt bistånd. Antalet 

samtal har minskat något – med sex procent – jämfört med 1998. 

Av samtliga samtal 2 inom området ekonomiskt bistånd – ca 1 100 – rör 

• 38 (27) 3 procent klagomål – i huvudsak från allmänheten. 

• 44 (41) procent råd och stöd – varav ca 60 procent från den kommunala socialtjänsten. 

• 15 (25) procent information – varav över hälften från allmänheten. 

Knappt två tredjedelar av samtliga samtal kommer från allmänheten och en tredjedel från 

den kommunala socialtjänsten. 

Klagomål 

Av de klagomål som noterats mer detaljerat 

(94 procent av samtalen) avser nära 

hälften handläggningen, se diagram 5. 

Klagomål riktas framför allt mot beslutsmotiveringen 

– eller brist på sådan samt 

att man inte fått något beslut eller endast 

fått ett muntligt sådant. Klagomålen rör 

även brister i utredningen, passivitet, 

handläggningstid och ifrågasatt utredningsskäl 

om än i betydligt mindre utsträckning, 

se diagram 6. 

17 procent rör bemötandet. Klagomålen 

avser att den enskilde bemötts kränkande 

eller avvisande. Enskilda klagar också på 

att det förekommer inslag av tvång och/ 

eller villkor, se diagram 6. 

11 procent rör beslutet. Klagomålen avser att den enskilde inte beviljats vad han/hon 

ansökt om. Det är vanligare att klagomålen avser sådana beslut som går att överklaga som 

förvaltningsbesvär än beslut som inte går att överklaga. Det är en förändring jämfört med 

1998. I ett par fall rör klagomålen också verkställighet av beslut. 

13 procent avser lagtolkningsfrågor och 3 procent bostaden. Det senare handlar om att den 

enskilde är bostadslös och inte får hjälp att ordna sitt boende. Det kan också avse vräkningssituationer. 

”Övrigt” avser framför allt enskilda som är allmänt missnöjda med socialtjänstens agerande 

men också tvister om ansvarig kommun, problem att få del av handling, förvaltning 

av egna medel, sekretess eller insatser. 

2 Avser de samtal som registrerats. 

3 Inom parentes anges andelen när samtliga socialtjänstens områden slagits ihop. 

11 

Diagram 5. Fördelning av skäl till klagomål i 

telefonsamtalen 

Bostad 

3% 

Lagtolkning 

13% 

Beslut 

11% 

Övrigt 

10% 

Omfattar 404 klagomål 

Bemötande 

17% 

Handläggning 

46%

Jämfört med 1998 har andelen klagomål som rör handläggningen ökat mest påtagligt – 

med ca 20 procentenheter. Andelen klagomål som rör själva beslutet har avtagit mest. 

Diagram 6. Klagomål per telefon inom områdena Handläggning, Bemötande och Beslut 1999. 

Handläggning 

Omprövning/överklagan 




Passivitet 

Brister i utredningen 

Ospecificerat 

Inget beslut 


Bemötande 

Beslut 




0 15 30 45 60 

Allmänt 

Verkställighet 

Avslagsbeslut allm. 

Beslutsinnehåll 

Avslag, ej överklagningsbart 

Beslut ospecificerat 

Avslag, överklagningsbart 

0 15 30 45 

0 10 20 30 40 

12 

% 

% 

%

Rådgivning 

Antalet rådgivningssamtal med kommunerna är oförändrat. Av den rådgivning som noterats 

mer detaljerat är tolkning av socialtjänstlagen vanligast förekommande, se diagram 7. 

Även frågor runt handläggningsförfarandet är vanligt. Dess andel ökade jämfört med 

1998. Rådgivning om ansvarig kommun är frågor som ofta blir aktuella när det uppstått en 

tvist med en annan kommun. Det är många gånger ärenden som kan vara ganska komplicerade 

– inte minst när ansvaret inte känns givet. Det avser ofta bostadslösa personer eller 

personer som tillfälligt vistas i en kommun – personer vars problematik kan vara komplex. 

Även denna andel har ökat jämfört med 1998. 

Diagram 7. Rådgivning till kommunerna 

Rådgivning till kommunal socialtjänst 

Övrigt 

Sekretess 

Insats 

Bostad 

Beslut 

Ansvarig kommun 

Handläggning 

Lagtolkning 

0 10 20 30 40 

Tillsyn av verksamheter på initiativ av Länsstyrelsen 

• Bemötandefrågor inom individoch familjeomsorg togs upp vid ett tillsynsseminarium 

med nio kommuner/kommundelar. Seminariet inleddes med en föreläsning där konkreta 

exempel hur socialtjänsten kan arbeta med bemötandefrågor redovisades. Syftet 

med seminariet var att ta reda på hur stort problemet egentligen är, hur socialtjänsten 

hanterar bemötandefrågor idag samt få förslag på hur socialtjänsten kan hantera bemötandefrågor 

framöver. 

• Kvalitetsarbetet inom socialtjänsten har följts upp. I fokus har varit kvalitetsarbetet 

inom individoch familjeomsorg. Förutom enkäter har nämndordföranden, ansvarig 

chef och handläggare intervjuats i fem kommuner. Enkätsvaren och intervjuerna har 

följts upp vid fyra seminarietillfällen där chefer för individoch familjeomsorg deltagit. 

• Fyra ärenden, som rört en specifik kommun eller stadsdel, har initierats utifrån signaler 

om brister i 

Ö hanteringen av egna-medels-förvaltning 

Ö bemötandet 

Ö ansökningsförfarandet 

Ö samband med utredningsförfarandet. 

Dessutom har den sociala omsorgen beskrivits närmare i elva kommuner. Det har skett 

utifrån den offentliga statistiken kompletterad med intervjuer. Dessa sammanställningar 

har utgjort kunskaps- och arbetsmaterial. 

13 

%

Bedömning av socialtjänsten utifrån tillsynsresultat m.m. 

Uppdrag i regleringsbrevet 

Bemötande 

Mätt utifrån de anmärkningar som kom från de personer som var aktuella inom individoch 

familjeomsorg upplevs bemötandet inte som något stort problem i kommunerna. Men 

tjänstemännen förstår samtidigt att det finns sociala mekanismer som gör att synpunkter 

inte kommer fram. För att undersöka hur enskilda upplever mötet med socialtjänsten har 

enkäter varit en vanlig metod. Men resultatet speglar inte verkligheten. Merparten är nöjda 

men man vet inte vad de är nöjda med. Eftersom metoden med enkäter ”ger noll” är den 

på väg att överges. Det pågår diskussioner hur bemötandefrågor ska hanteras framöver. 

Mottagandet ses över, det finns ansatser till garantier etc. 

En erfarenhet som framförts är att kvalitetsarbetet för att ge resultat bör bedrivas stegvis. 

Satsas för stort finns en risk att arbetet blir ohanterligt, resurskrävande och svårt att 

genomföra (se även nedan). 

Kvalitetsutveckling 

Det finns ett engagemang för kvalitetsfrågor men kvalitetsarbetet varierar stort 

Nära hälften (42 %) av länets kommuner/kommundelar uppger att de har ett kvalitetssystem 

inom individoch familjeomsorg 4 . Drygt hälften (53 %) har någon form av kvalitetsdokument 

eller dokumenterad kvalitetspolicy med målformuleringar som gäller för 

hela eller delar av verksamheten och drygt hälften (56 %) genomför utvärderingar 5 . Det 

framgår av en kartläggning som genomförts i länets alla kommuner. 

I stort sett alla kommuner bedriver någon form av kvalitetsarbete och de vanligaste metoderna 

är att använda sig av brukarenkäter och klagomålshantering. Några kommuner har 

också börjat använda sig av kollegiegranskning och fokusgrupper. Resultatet används för 

att förbättra och utveckla verksamheter. 

Kvalitetsarbete är en aktuell fråga i länets samtliga kommuner. Men utvecklingen av 

arbetet har nått olika långt och skillnaderna är stora. Det finns ett engagemang för kvalitetsfrågor. 

Det anses stimulerande att arbeta med dessa då det ökar medvetenheten om 

verksamhetens mål och leder till en större delaktighet i planeringsarbetet. Arbetet har lett 

till metodutveckling liksom att service och tillgänglighet har förbättrats. Men det ska inte 

bortses från att arbetet kan gå trögt och att det existerar ett visst motstånd att bedriva aktivt 

kvalitetsarbete. 

De svårigheter som finns med att arbeta mer systematiskt med kvalitet kan vara 

• omorganisationer och chefsbyten 

• arbeta över verksamhetsgränser (revirtänkande) 

• engagera medarbetare och få dem att känna sig delaktiga 

• datasystem som inte fungerar för uppföljning och utvärdering 

• brist på kunskap om metoder för uppföljning och utvärdering. 

4 Hur det ser ut inom de olika områdena socialbidrag, missbruk, familjerätt samt barn och familj har inte 

efterfrågats. Innehållet återges därför under samtliga områden. 

5 Med utvärderingar avses här utvärderingar i avsikt att bedöma klienteffekterna av utfört arbete. 

14

Det har visat sig att förutsättningar för ett lyckat kvalitetsarbete är bättre om det startar i 

liten skala än om man försöker greppa över hela verksamheten. 

Övrigt 

Färre socialbidragstagare men socialbidragstagare med komplex problembild 

Antalet socialbidragstagare har minskat påtagligt i takt med att arbetslösheten har sjunkit 

och människor kommit ut i arbete, praktik eller studier. Det har inneburit att det numera är 

framför allt de personer som alltid har haft svårast att komma ut på arbetsmarknaden som 

är aktuella för socialbidrag. Det är den grupp individer som av tradition alltid har varit 

kända på socialförvaltningarna och som ofta under lång tid är beroende av socialbidrag. 

Tendensen blir allt mer tydlig. 

Aktuella personer har ofta en social problematik men det är också invandrare/flyktingar 

som aldrig fått en rejäl chans på arbetsmarknaden. Socialtjänstens resurser inom området 

fokuseras nu därför på dessa grupper. Verksamheter behöver anpassas om till denna 

grupp. Samarbete med andra myndigheter får stor betydelse och det behövs program som 

har en rehabiliterande inriktning. 

Samarbete med hyresvärdar har bidragit till att vräkningar minskat liksom socialbidrag 

till hyresskulder 

Vräkningar på grund av hyresskulder och störande beteende får stora konsekvenser för 

människors livssituation och det drabbar som regel redan socialt utsatta personer/familjer. 

Socialtjänstens arbete för att förhindra vräkningar har därför stor betydelse. I några av 

länets kommuner/kommundelar har socialtjänsten i förebyggande syfte inlett samarbete 

med bostadsföretag. 

Ett gott exempel är en kommun där mottagnings- och ekonomiavdelningen samverkar med 

de största bostadsföretagen i kommunen. Det finns en överenskommelse där hyresvärdarna 

snabbt ska reagera när någon inte betalt hyran. Socialtjänsten skriver och erbjuder 

familjen/personen rådgivning som ska syfta till att personerna kan reda ut situationen. 

Verksamheten har resulterat i ett minskat antal vräkningar och lägre kostnader för 

socialbidrag till hyresskulder. Bostadsföretagen bidrar till administrationskostnader 

eftersom samarbetet även är bra för dem. Verksamheten har även spritts till mindre 

värdar i kommunen. 

Samarbetet har lett till att hyresvärdar bidrar till att förvaltningen får kännedom om personer 

som har svårigheter att klara sin vardag i boendet. Det kan vara missbruk eller 

personer som av andra skäl inte mår bra och kan vara i behov av insatser från socialtjänsten. 

Hyresrådgivningen har m.a.o. bidragit till en form av uppsökande verksamhet. 

Socialtjänsten är nu ute och informerar om verksamheten och samarbetet i andra kommuner. 

Länsstyrelsen kommer under innevarande år att följa upp hur socialtjänsten i olika kommuner 

arbetar för att bland annat undvika vräkningar. 

Människor som söker stöd och hjälp känner sig ifrågasatta och överkörda innan de ens 

fått en besökstid 

I den löpande tillsynen kommer Länsstyrelsen framför allt i kontakt med de människor 

som är missnöjda med socialtjänsten. Men andelen som kontaktar Länsstyrelsen är låg i 

15

förhållande till samtliga som är aktuella för socialbidrag. Kritik som avser bemötandet är 

vanligt liksom kritik som avser handläggningen och själva beslutet. Tendensen är densamma 

som tidigare år. Enskilda känner sig avvisade och kränkta när de kontaktar socialtjänsten. 

De som når fram upplever handläggningen som ”fyrkantig”. Helhetssynen 

saknas. 

Redan vid förhandsbedömningen ”informeras personer bort”. De upplever att de inte får 

komma till tals. Detta kan effektivt hindra enskilda att få ett ärende formellt prövat eller 

att få råd i en besvärlig situation och det anmärks också på att socialtjänsten inte meddelar 

beslut. Ett avvisande upplevs som ett avslag trots att någon egentlig prövning av en formell 

ansökan aldrig ägt rum. I grunden verkar det handla om stora brister i information 

från socialtjänstens sida som bottnar i en strategi att hålla ärenden ifrån sig. 

Rättssäkerheten äventyras. Socialtjänstens uppgift är att utreda rätten till bistånd och inte 

möjligheten till avslag. 

Länsstyrelsens bedömning är att socialsekreterarna är alltför styrda av kostnadstänkande i 

sitt sociala arbete. Det går inte alltid ihop med intentionerna i socialtjänstlagen där den 

enskildes behov ska sättas i centrum. Politikerna bär ett ansvar för denna utveckling eftersom 

de ofta lägger tonvikten vid och uppmuntrar till besparingar framför resultat. 

16

Barn, unga och familjer 


Diarieförda anmälningar som avser barn-, ungdoms- och familjeverksamheten omfattade 

ca 20 procent av samtliga registrerade anmälningar 6 inom socialtjänstens alla områden 

1999. Andelen har sjunkit jämfört med 1998. 

Antalet ärenden har sjunkit med 26 procent jämfört med året innan. Mest minskade antalet 

anmärkningar mot institutioner (HVB). En orsak till minskat antal anmärkningar mot 

HVB kan vara att Länsstyrelsens fortlöpande och strukturerade tillsyn av de tillståndspliktiga 

verksamheterna börjar ge resultat. Ändrade arbetsmetoder där socialtjänsten satsar på 

vård på ”hemmaplan” i samförstånd med vårdnadshavare kan delvis också ha påverkat 

ärendeutvecklingen i övriga ärenden. Det klagades ju mindre på insatserna 1999 jämfört 

med 1998. 

Tabell 2. Totalt antal registrerade klagomål 1995-1999 

Diarieförda ärenden barn, unga och familjer 

1995 1996 1997 1998 1999 

Antal anmälningar mot 

- individoch familjeomsorg, barn och familj 66 97 91 101 81 

- privat HVB barn och ungdom 18 12 9 11 4 

- offentlig institution, barn och familj 2 3 

Totalt antal klagomål 84 109 102 115 85 

85 ärenden avgjordes under 1999. För 68 av dessa avgjorda ärenden har skälen till klagomålen 

angetts särskilt. Riktade anmärkningar avser som regel bemötande och handläggningsförfarandet. 

Ett ärende kan omfatta fler än ett av dessa skäl. Totalt har 101 skäl till 

anmärkningar noterats. 

Diagram 8. Skäl till klagomålen 1998 jämfört med 1999. 

1998 

1999 

Ansvarig 

kommun 

5% 

Insatsen 

14% 

Övrigt 

20% 

Beslutet 

11% 

Bemötandet 

17% 


33% 

Ansvarig 


3% 

17 

Insatsen 

4% 

Beslutet 

4% 

1998 omfattade 93 anmärkningar medan 1999 omfattar 101. 

6 Inklusive anmälningar mot privata institutioner. 

Övrigt 

15% 


45% 

Bemötandet 

29%

Anmärkningar mot handläggningsförfarandet ökade och dominerade påtagligt under 1999. 

Även anmärkningar mot bemötandet har ökat jämfört med 1998. Klagomålen över själva 

besluten och insatserna minskade. Se diagram 8. 

45 procent av alla anmärkningar avser handläggningen. Socialtjänstens agerande anses för 

passivt. Vidare ifrågasätts handläggningstid och utredningsskäl. Brister i kommunikation 

och utredning är annat som det anmärks på. 

29 procent avser bemötandet. Den enskilde upplever att han/hon inte bemöts på ett 

respektfullt sätt av tjänstemännen, att han/hon inte fått korrekt information respektive att 

det brustit i samverkan. Obesvarade brev liksom inslag av tvång och/eller villkor anmärks 

det också på liksom att man känner sig avvisad. 

4 procent avser beslutet. Den enskilde är missnöjd med beslutets innehåll. 

4 procent avser insatsen. Brister i vården har påtalats men i år endast i ett fåtal ärenden. 

3 procent avser ansvarig kommun. Kommuner är inte överens om vem som ska ha ansvaret 

för ett barn- eller ungdomsärende. 

Under övrigt ingår framför allt att personer framfört ett allmänt missnöje över socialtjänstens 

agerande men också lagtolkningsfrågor, ta del av handling, bostadsfrågor samt sekretess. 

Närmare preciseringar av hur vanliga olika klagomål är framgår av följande två diagram. 

Diagram 9. Skäl till klagomål när de rör bemötandet 1999. 

Bemötande 

Obesvarade brev 


Partisk/subjektiv 


Allmänt illa bemött 

Brister i info./samverkan 


0 10 20 30 

Att människor känner sig kränkta eller allmänt illa bemötta är vanligast förekommande 

både 1999 och 1998. Brister i information är förhållandevis vanligt under 1999. Området 

kodades inte särskilt 1998, se diagram 9. 

18 

%

Diagram 10. Skäl till klagomål när de rör handläggningen 1999 jämfört med 1998. 

Handläggning 


Dokumentation 

Inget beslut 

Omprövning/överklagan 

Brister i utredning 


Allmänt 



Passivitet 

0 10 20 30 40 50 

19 

1999 1998 

Passivitet är de vanligaste förekommande klagomålen, se diagram 10. Detsamma gällde 

1998. Andelen har dock minskat. Att andelen är hög kan bero på att enskilda upplever att 

det inte händer något tillräckligt snabbt efter det att anmälan blivit känd. En anmälan påverkar 

en familjs liv och familjen förväntar sig att det ska hända något. Men efter beskedet 

om anmälan kan det vara tyst ganska länge. Arbetsbelastningen hos socialtjänsten påverkar 

hur snabbt anmälan utreds. Ett annat skäl kan vara att vårdnadshavare har orealistiska 

förväntningar. Kritiken riktas mot samhället i stort som inte anses göra tillräckligt men 

socialtjänsten får klä skott för denna kritik. 

Klagomål mot handläggningstiden har ökat jämfört med föregående år liksom klagomål 

mot bristande kommunikation. Däremot har anmärkningarna minskat vad avser avsaknaden 

av beslut och dokumentation. 

Kritik mot långa handläggningstider kan vara ett uttryck för att det finns en medvetenhet 

om begränsad utredningstid för barnavårdsutredningar. 


Länsstyrelsens kritik av socialtjänsten i enskilda ärenden minskar. Länsstyrelsen framförde 

någon form av kritik i 22 procent av ärendena 1999. Motsvarande andel 1998 var 31 

procent. En stor del av anmärkningarna i de kritiserade ärendena avsåg handläggningen. 

Att andelen beslut med kritik är låg innebär inte att kritiken varit obefogad i exakt samma 

omfattning. Det kan ha gjorts fel men när felet påtalats eller kommunen på annat sätt 

uppmärksammat felet och rättat till det, riktas inte alltid kritik i beslutet. 

Generellt gäller dock att de anmärkningar som framförts i hög utsträckning varit obefogade. 

Familjer som blir föremål för utredning på grund av att barnen kan antas behöva 

stöd och/eller skydd befinner sig i en utsatt situation. Kontakterna med socialtjänsten kan 

kännas kränkande och föräldrarna kan vara mycket kritiska mot det som händer. Det innebär 

inte att tjänstemännen handlat eller gjort fel i just de avseenden som kritiseras. 

%



noterade klagomål avser ca 26 procent barn, unga och familj. Antalet samtal har minskat – 

med 14 procent – jämfört med 1998. 

Av samtliga samtal 7 inom området barn, unga och familj – ca 1 000 – rör 

• 24 (27) 8 procent klagomål – i huvudsak från enskilda. 

• 43 (41) procent råd och stöd – varav drygt tre fjärdedelar från den kommunala socialtjänsten. 

• 27 (25) procent information – varav drygt en tredjedel från den kommunala socialtjänsten 

och en tredjedel från allmänheten. 

Rådgivning och information är vanligare i samtalen inom området barn, unga och familjer 

än inom området ekonomiskt bistånd. Kontakter med den kommunala socialtjänsten är 

också vanligare inom området barn, unga och familjer än inom områdena ekonomiskt 

bistånd och missbruk. 

46 procent av alla samtal kommer från den kommunala socialtjänsten och 39 procent från 

enskilda. Det innebär att andelen av alla samtal med kommunerna har ökat medan andelen 

av alla samtal med enskilda har minskat jämfört med 1998. 


Av klagomålen avser 45 procent handläggningen, 

se diagram 11. Klagomålen omfattar 

bl.a. passivitet d.v.s. att socialtjänsten inte 

agerar tillräckligt, ifrågasatta utredningsskäl, 

att den enskilde inte får något beslut, brister 

i kommunikation, utredning och lång handläggningstid, 

se diagram 12. 

12 procent avser bemötandet. Klagomålen 

omfattar bl.a. att den enskilde bemötts avvisande 

eller behandlats kränkande. I ett fall 

har de avsett inslag av tvång/partiskhet. 

7 procent avser insatser som ges eller klagomål 

på socialtjänsten i frågor som rör 

boendet. 

3 procent avser tvister om ansvarig kommun. 

Merparten av denna typ av samtal är 

en kombination av klagomål och rådgivning 

och ett stort antal finns noterade som rådgivning. 

”Övrigt” avser bl.a. klagomål som omfattar beslutet, att ta del av handling, sekretess, jävsförhållanden 

eller avgifter. 



20 



Allmänt 

missnöjd 

20% 

Ansvarig 


3% 

Insats+ 

bostad 

7% 

Övrigt 

13% 


Bemötande 

12% 

Handläggning 

45%

Andelen klagomål över handläggningen har minskat jämfört med 1998. Andelen klagomål 

över bemötandet har däremot ökat. 

Diagram 12. Klagomål per telefon inom området Handläggning. 

Handläggning 

Omprövning 



Brister i utredningen 


Inget beslut 


Passivitet 

Handläggning, ospec. 

0 10 20 30 40 

Rådgivning 

Antalet rådgivningssamtal med kommunerna har ökat med ca 30 procent jämfört med 

1998. Av den rådgivning som noterats mer detaljerat (nästan 90 procent av samtalen) är 

lagtolkning, handläggning och ansvarig kommun vanligast förekommande områden som 

den kommunala socialtjänsten frågar om, se diagram 13. Lagtolkning rör oftast frågor om 

lagen om vård av unga och socialtjänstlagen. Andelen som rör lagtolkning har ökat medan 

andelen som rör handläggning har minskat något. 



Avgifter 

Ta del av handling 

Övrigt 

Sekretess 


Handläggning 

Lagtolkning 

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 

Bilden bekräftar att frågor som rör ansvarig kommun är ganska vanliga inom området 

barn, unga och familjer. Det är ofta komplicerade ärenden där Länsstyrelsens roll är att få 

en kommun att ta ansvar för ett barn/en familj. Ekonomiska avväganden hos kommunerna 

gör att barn/unga kan komma i kläm. Jämfört med 1998 har antalet samtal som rör ansvarig 

kommun ökat. 

21 

% 

%

Tillstånd att bedriva enskild verksamhet – hem för vård eller boende (HVB) 

Antalet tillstånd att bedriva HVB-verksamhet för barn, unga och familj eller dagverksamhet 

för samma målgrupp var totalt sett oförändrat i slutet av år 1999 jämfört med året 

innan. Antalet platser ökade däremot med nära 70 st. Det motsvarar en ökning med 10 

procent. Se tabell 3. 

Antalet HVB med ett fåtal platser har minskat medan antalet mellanstora HVB ökat. 

Ökningen av antalet dagverksamheter bidrar också till det ökade platsantalet. 

Sammanlagt 14 nya tillstånd beviljades under 1999 medan 14 tillstånd upphävdes. Av de 

upphävda tillstånden lades sex verksamheter ned, tre fick nytt tillstånd på grund av byte av 

lokaler och fem bytte huvudman. 

Tabell 3. HVB-tillstånd barn, unga och familj i Stockholms län fr.o.m. den 31 december 1995 t.o.m. den 31 

december 1999 – antal tillstånd och antal platser beviljade tillstånd och upphävda tillstånd. 

1995 1996 1997 1998 1999 

Antal Antal Antal Antal Antal 

tillstånd platser tillstånd platser tillstånd platser tillstånd platser tillstånd platser 

1 - 6 platser 35 170 38 180 39 183 32 144 26 117 

7 -15 platser 21 204 28 271 27 255 24 226 27 264 

16 eller fler platser 7 162 7 164 7 176 5 123 6 142 

Dagverksamheter (69 § 4) 5 41 15 151 17 188 

Utredningshem 3 45 3 36 3 51 3 51 3 51 

Totalt 66 581 76 651 81 706 79 695 79 762 

Varav vuxna- och barnplaceringar 

16 150 18 192 16 167 16 176 15 163 

Beviljade tillstånd 14 95 13 79 21 153 14 108 

Upphävda tillstånd 4 24 8 55 23 174 14 81 

Orsaker till att antalet HVB med få platser minskar kan vara att de som funnits inte orkar 

driva verksamheten vidare. Det ställs också idag höga krav på att få starta HVB. När 

potentiella ägare får detta klart för sig fullföljs inte en ansökan. Ändå är Länsstyrelsens 

erfarenheter att små HVB efterfrågas. Det efterfrågas också akutplatser. De HVB som 

Länsstyrelsen granskat under 1999 har generellt sett haft hög beläggning. 

Under 1999 inkom totalt 60 tillståndsärenden. Se tabell 4. Det var färre ärenden än året 

innan. 14 ärenden avsåg nytt tillstånd och 13 upphörande av tillstånd. Merparten av övriga 

ärenden avsåg ändringar i givna tillstånd varav 6 ärenden avsåg utökningar och 12 föreståndarbyte. 

Tabell 4. Tillståndsärenden för HVB och dagverksamheter barn, unga och familj 

Tillståndsärenden HVB barn, unga och familj 

1995 1996 

Antal diarieförda tillståndsärenden 49 45 69 60 

57 

22 

1997 1998 

1999


• Sex kommuner och fyra kommundelar, som representerar tre kommuner, har besvarat 

en enkät i syfte att kartlägga om det finns samverkansgrupper för kvinnor som varit 

utsatta för våld. 

• Länsstyrelsen har granskat barnperspektivet i barnavårdsutredningar. 1998 års granskning 

av elva kommuner/kommundelar följdes upp under året i de fem kommuner/kommundelar 

där resultatet var sämst. Dessutom valdes ytterligare tio nya 

kommuner/stadsdelar ut för granskning. Sammanlagt har Länsstyrelsen granskat ca 

200 akter under 1999. Personal har intervjuats. 

• Granskningen av barnavårdsutredningar har även omfattat handläggning, beslut och 

dokumentation. 

• Länsstyrelsen har även följt upp den s.k. fyramånadersregeln i de sex kommunerna 

och fyra kommundelarna. 

• Vårdbehov för unga missbrukare med invandrarbakgrund har följts upp i tio kommuner/kommundelar. 

Eftersom Länsstyrelsen valt åldersgruppen 20-25 år redovisas 

resultatet under missbruk. 

• Tillsyn av 23 enskilda verksamheter för barn och unga, drygt en fjärdedel av samtliga 

som har tillstånd att driva sin verksamhet enligt socialtjänstlagen, har påbörjats under 

1999. Sammanlagt 20 inspektioner (inklusive en offentlig verksamhet) har slutligt 

inspekterats enligt den modell som Länsstyrelsen tillämpar. 

• Kvalitetsarbetet inom socialtjänsten har följts upp i samtliga länets kommuner och 

kommundelar. I fokus har varit kvalitetsarbetet inom individoch familjeomsorg. Förutom 

enkäter har nämndordföranden, ansvarig chef och handläggare intervjuats i fem 

kommuner. Enkätsvaren och intervjuerna har följts upp vid fyra seminarietillfällen där 

chefer för individoch familjeomsorg deltagit. 

• Tre ärenden, som rört en specifik kommun eller stadsdel, har initierats och i två av 

ärendena har socialtjänsten kritiserats. Ett ärende är en uppföljning av tidigare riktad 

kritik 

Ö om hanteringen av ärenden som rör familjehemsplaceringar i släktinghem. 

De två övriga avser underlåtenhet att agera 

Ö i ett fall som rör ansvarig kommun. 

Ö i ett fall om misstänkta övergrepp. 




23



Barns bästa 

Barnens behov och vårdnadshavarens förmåga att tillgodose behoven saknas i mycket 

stor utsträckning i barnavårdsutredningar 

Socialtjänsten har alltjämt svårt att förverkliga bestämmelserna om att tydliggöra barnen i 

utredningar som rör dessa. Det är något bättre i ärenden som rör tonåringar än i ärenden 

som rör de yngre barnen. Det visar genomförd granskning av tio kommuner/ kommundelar. 

Orsakerna till svårigheterna beror inte på att kunskap om innebörden i bestämmelserna 

saknas utan har sannolikt sin bakgrund i socialsekreterarnas hårda arbetsbelastning. 

Stor personalomsättning och oerfaren personal kan också vara bidragande orsaker. Det tar 

även tid att ändra ett traditionellt sätt att utreda anmälningar där fokus legat på föräldrarnas 

förhållanden och behov. 

Det är vanligt att en redovisning av barnets behov och vårdnadshavarens förmåga att tillgodose 

dessa behov saknas i utredningar trots att en barnavårdsutredning som regel inleds 

för att utreda barnets behov av stöd och/eller skydd. Utredningen ska ju ge underlag för en 

bedömning av hur det kan tillgodoses. 

Barnen kommer inte heller alltid till tals i utredningar – det gäller särskilt de mindre barnen. 

Längst har kommuner kommit när det gäller att ha med en beskrivning av barnets 

förhållanden. Men kvalitén i redovisningarna skiftar. I några kommuner är de föredömliga 

men allt för ofta är de för summariska eller för torftiga. Det finns också utredningar där 

barn knappt är omnämnda. 

Ett tydligt barnfokuserat förhållningssätt i barnavårdsutredningar redovisas i en av de 

granskade kommundelarna. Ytterligare några kommuner får godkänt även om det kan bli 

bättre. 

Länsstyrelsens bedömning är att lagändringarna som införts för att stärka barnets ställning 

har haft betydelse för att tydligöra barnen i barnavårdsutredningar även om mycket återstår. 

Länsstyrelsens årliga granskning och fokusering av barnperspektivet är viktig för att 

påveraka kvalitén i utredningarna. Här har den direkta återföringen stor betydelse. 

Responsen vid återföringen av resultatet har hittills varit positiv. 

Uppföljning visar på förbättringar av barnperspektivet i barnavårdsutredningar 

Två av fem kommuner/kommundelar redovisade 1999 påtagliga förbättringar och högre 

kvalité i barnavårdsutredningar än 1998. Barnperspektivet hade lyfts fram. Utredare hade 

tagit till sig den kritik och de råd som getts. 

I övriga tre kommuner var förhållandena oförändrade. De brister som redovisats ovan var 

framträdande i dessa kommuner. 

Det redovisar en uppföljning som Länsstyrelsen genomförde under 1999 av de fem kommuner/kommundelar 

som hade sämst resultat vid en granskning av elva kommuner 1998. 

45 akter gicks igenom enligt samma metod som 1998. 

24

Kvalitet och säkerhet i enskild socialtjänstverksamhet 

Barn och unga får som regel god vård i enskilda verksamheter men det saknas behandlingsplaner 

och det brister i dokumentationen 

Det bedrivs som regel god vård för den målgrupp som enskilda verksamheter för barn och 

unga fått tillstånd för. Lokalerna bedöms genomgående ha god standard, utbildningsnivån 

på föreståndare är hög och personalomsättningen är låg. Extern handledning förekommer 

som regel och fortbildning erbjuds. Vårdinnehållet har också i vissa fall förbättrats. Länsstyrelsen 

har tagit referenser från kommuner innan besöken. Kommunerna ger ett gott 

betyg. 

Men det saknas nästan genomgående behandlingsplaner – något nytt som granskats i år. 

Det är alarmerande eftersom behandlingsplaner är det dokument som ska vara vägledande 

för behandlingen. Brist på behandlingsplaner försvårar bedömningen av uppnått resultat. 

Det kan också brista i journalföringen – en lagstadgad skyldighet. 

För att vården som helhet ska utmärkas av god kvalitet krävs att uppmärksammade brister 

rättas till. 

Effekter av Länsstyrelsens tillsyn är förbättrade kontakter. Det finns en god samarbetsvilja. 

Ledningen ringer gärna och vill diskutera förändringar. Länsstyrelsens fokusering på 

behandlingsplaner har lett till att det finns ett stort behov av kunskap om hur man lägger 

upp sådana planer. 

Barn med utländsk bakgrund är överrepresenterade 

På de behandlingshem som granskats under 1999 har en tredjedel av de barn och unga 

som placerats där utländsk bakgrund – huvudsakligen från länder utanför Europa. I verksamheterna 

som har föräldrar med barn som målgrupp har 80 procent utländsk bakgrund. 

Behandlingshemmen har överlag kunskap om och erfarenhet av arbete med barn och unga 

som har utländsk bakgrund. 

Det var vidare fler pojkar än flickor som var inskrivna i de vårdverksamheter som hade 

ungdomar som målgrupp. Men fler kvinnor än män är anställda i verksamheterna. 




inom individoch familjeomsorg 9 . Drygt hälften (53 %) har någon form av kvalitetsdokument 

eller dokumenterad kvalitetspolicy med målformuleringar som gäller för 

hela eller delar av verksamheten och drygt hälften (56 %) genomför utvärderingar 10 . Det 

framgår av en kartläggning som genomförts i länets alla kommuner. 








25










• att arbeta över verksamhetsgränser (revirtänkande) 




Det har visat sig, att förutsättningar för ett lyckat kvalitetsarbete är bättre om det startar i 


Våld mot kvinnor 

Det behövs ökad kunskap om och bättre samverkan för våld mot kvinnor 

Samverkansgrupper för kvinnor som varit utsatta för våld finns men inte i samma 

utsträckning som tidigare. Orsaker till denna utveckling kan vara att personer som haft en 

central betydelse för grupperna slutat. Det visar en studie som omfattar sex kommuner och 

fyra kommundelar. 

De insatser som ges kvinnorna består av råd och stöd, skyddat boende, hjälp till kontakter 

med andra myndigheter och liknande basinsatser. Insatser till barn är också av mer baskaraktär 

men idéer finns om hur man ska utveckla arbetet. Länsstyrelsens intryck är att 

socialtjänsten för att kunna leva upp till lagens intentioner behöver ökad kunskap om 

dessa barns och kvinnors behov. Det finns mycket kunskap och det handlar om att ta till 

vara denna kunskap. 

Ett intressant utslag av kartläggningen var att kommuner som fört statistik över antalet 

utsatta kvinnor uppgav att det inte sker någon ökning av våldet medan kommuner som inte 

för statistik (flertalet) har en subjektiv uppfattning av att det ökar. 

Övrigt 

Kommuner klarar inte att hålla fyra månaders utredningstid 

En stor andel av genomgångna kommuners utredningar blir inte klara inom fyra månader. 

Av tio granskade kommuner/kommundelar uppfyller endast en kommun lagens krav. I 

övriga kommuner kan andelen utredningar som inte hinns med variera från 10 till ca 70 

procent av samtliga utredningar. I vissa utredningar är det över huvud taget svårt att läsa 

sig till några utredningstider. 

Bristerna är även stora när det gäller att fatta beslut om förlängning av utredningstiden. 

Det görs alltför sällan och när det görs förekommer det att grunderna för förlängning inte 

26

är giltiga med de grunder som bestämmelsen stipulerar. Ett exempel på sådant skäl kan 

vara hög arbetsbelastning. Det kan också saknas motivering till beslutet. 

Dokumentationens kvalité i barnavårdsutredningar varierar stort 

Alltför ofta saknas uppgifter i ärenden om att föräldrar informerats om fattade beslut liksom 

uppgifter om att de delgivits den färdiga utredningen. Föräldrarna informeras oftast 

men som regel noteras det inte. 

Det saknas också i viss utsträckning tydliga beslut om att inleda utredning. Barnavårdsutredningar 

sammanställs inte alltid i egna dokument och olika barn kan utredas i samma 

akt. Hanteringen av ärenden kan då bli svåröverskådliga och svåra att följa. 

Brist på fungerande datasystem samt ostrukturerad dokumentation i akter påverkar rättssäkerheten. 

Den enskilde kan ha svårt att följa ärendegången. Dessutom försvårar bristfälliga 

system både den interna och externa tillsynen. 

Länsstyrelsens bedömning är, trots bristerna, att dokumentationen i flertalet kommuner är 

förhållandevis bra. Men det finns tydliga undantag. 

Det mest iögonfallande exemplet var en kommundel som förfäktade åsikten att utredningar 

inte behövde inledas om vårdnadshavaren accepterade kontakt med socialtjänsten. 

Om föräldrarna efter en anmälan vill ha en ”råd- och stödkontakt” med socialtjänsten 

beslutades att inte inleda någon utredning. Någon dokumentation av den fortsatta kontakten 

existerade inte. I den mån utredningar inleddes uppfyllde handläggningen alltför 

ofta inte ens de mest elementära krav som kan ställas för att upprätthålla rättssäkerheten 

för den enskilde. 

Det ”bollas” alltjämt med socialt utsatta familjer som ingen vill kännas vid men som någon 

måste ta ett ansvar för – ekonomin styr och inte vad som är bäst i det enskilda fallet 

Barn- och ungdomsärenden som behandlar tvister om vilken kommun som bär ansvaret 

har inte minskat. Det är ekonomin som styr – inte vad som är bäst i det enskilda fallet. Det 

är både allvarligt och mycket oroande att kommuner låter ekonomiska hänsynstaganden gå 

före barns och ungas behov av vård och stöd. Bestämmelsen i socialtjänstlagen, som ger 

en kommun möjlighet att flytta över ett pågående ärende som avser vård eller någon annan 

åtgärd beträffande en enskild person till en annan nämnd om denna nämnd samtycker till 

det (72 §), fyller ingen funktion när ekonomin styr och nämndernas beslut – att inte ta över 

ärenden – inte kan överklagas. Länsstyrelsen anser att lagstiftningen när det gäller ansvarig 

kommun behöver stramas upp. 

Fokusering på föräldern när kvinnor blivit utsatta för våld inom familjen 

När socialtjänsten via polisen får kännedom om att mamman i en familj misshandlats i 

barnens närvaro eller en förälder drabbats av psykisk ohälsa tenderar socialtjänsten att 

glömma barnen och enbart fokusera på den misshandlade kvinnans behov. I utredningen, 

som egentligen är en barnavårdsutredning, kan allt handla om föräldern/föräldrarna. Av 

dokumentationen att döma har utredare vare sig utrett eller i utredningen reflekterat över 

hur barnen i dessa familjer har det. 

27

Andra iakttagelser under året 

Det pågår mycket bra och intressant verksamhet i form av öppenvårdsprogram, grupper av 

olika slag – t.ex. för barn till missbrukare, barn till psykiskt störda föräldrar, för skoltrötta, 

för spädbarnsverksamhet etc. Socialtjänsten samarbetar på flera håll med barnavårds- och 

mödravårdscentraler för att fånga upp barn i riskzon. Socialtjänstens kompetens om barn 

samlas i speciella resursenheter som erbjuder stödinsatser på hemmaplan i olika former 

och på olika nivåer. Det bildas också centra där alla som arbetar med barn samlas. Det 

sker en ständig utveckling. Kommuner deltar i medlingsprojekt, startar olika samverkansgrupper 

för att fånga upp barn och ungdomar, bedriver uppsökande verksamhet med fältassistenter, 

kamratstödjare m.fl. Kommuner går också ihop och bildar FoU-enheter. De 

goda exemplen är många men det är också stora variationer mellan kommuner. Variationerna 

kan bland annat avse hur verksamheten är uppbyggd, hur långt man utvecklat 

verksamheten och hur effektivt arbetet inom verksamheten fungerar. 

Problemen som socialtjänsten arbetar med är dock omfattande. En utmaning inom socialtjänstens 

arbete med ungdomar är det omfattande missbruket. Det är både missbruk av 

alkohol, narkotika och de s.k. ”innedrogerna”. Missbruket har också krupit ned i åldrarna. 

Problemen växer och det inger en stor oro. En annan utmaning är skolungdomar som inte 

klarar sin skolgång och barn med stora sociala problem. Det kan också omfatta unga med 

psykiska störningar där samarbetet med PBU inte fungerar som det ska. Det kan vara en 

direkt följd av neddragningar inom landstingets barnpsykiatriska verksamhet. Här bidrar 

ansvarsfrågor och i förlängningen tvister om vem som ska betala, till att barn inte får de 

insatser som de borde få. 

Ungdomsrånen har accentuerats. Ungdomar med utländsk bakgrund rånar ungdomar med 

svensk bakgrund – en tendens i ett hårdnande ungdomsklimat mellan ungdomar där segregationens 

avigsidor blir tydliga. 

En allmän bild är att ärendena och anmälningarna som rör barn och unga ökar eller ligger 

kvar på en hög nivå. Tyngden i ärendena är hög. Den sociala problematiken är allomfattande 

och mycket svår. Det är familjer med multiproblem och ungdomar med missbruksproblem 

i kombination med andra problem. Det finns inget som tyder på att situationen 

förbättrats. 

Bostadsbristen slår hårt mot dem som är mest utsatta. Kommuner kan frånhända sig 

ansvaret och hänvisa till andra kommuner. Erfarenheten är att socialtjänsten till stor del 

inte har möjlighet att erbjuda bostäder när till exempel barnfamiljer vräks. 

Det är svårt att rekrytera personal. Det slår hårdast mot länets ytterområden. 

28

Vuxna missbrukare 


Antalet diarieförda anmälningar inom området vuxna missbrukare omfattade tolv procent 

av samtliga anmälningar inom socialtjänstens alla verksamhetsområden 1999. Andelen är 

oförändrad jämfört med 1998. 

Antalet ärenden är också oförändrat jämfört med 1998. Antalet ärenden ökade markant 

1998 och den höga nivån har legat kvar under 1999. Se tabell 5. Huvudorsaken till att 

ärenden ökade 1998 var att när anhöriga anmälde behov av tvångsvård till socialtjänsten, 

skickade en del också en kopia av anmälan till Länsstyrelsen för kännedom. För 1999 har 

denna typ av anmälningar upphört. Det har i stället blivit vanligare att anhöriga till missbrukare 

anmäler socialtjänsten direkt till Länsstyrelsen i högre utsträckning än föregående 

år. 


Diarieförda ärenden missbruk 

1995 1996 1997 1998 1999 

Antal klagomål mot 

- individoch familjeomsorg, missbruk 32 35 25 51 49 

- offentligt institution 2 2 1 1 

- privat HVB vuxna (missbruk) 5 5 5 0 2 


49 ärenden har avgjorts under 1999. För 45 av dessa avgjorda ärenden har skälen till klagomålen 

angetts särskilt. Riktade anmärkningar avser som regel bemötande, handläggningsförfarandet, 

beslutet och/eller lagtolkningsfrågor. Ett ärende kan omfatta fler än ett 

av dessa skäl. Totalt har 60 skäl till anmärkningar noterats. 


1998 

Lagtolkning 

50% 

Övrigt 

6% 

Bemötandet 

8% 

Insatsen 

12% 


24% 

29 

1999 


Insatsen 

2% 

Lagtolkning 

34% 

Övrigt 

7% 

Beslut 

7% 

Bemötandet 

18% 


32%

Riktade anmärkningar avser även under 1999 i hög utsträckning missnöje med hur lagen 

om vård av missbrukare (LVM) tillämpas. Anhöriga är missnöjda med att missbrukare 

inte får vård. Anmärkningarna har dock minskat både i antal och andel. Anmärkningar 

som rör handläggningsförfarandet har däremot ökat liksom missnöjet med bemötandet. 

Anhöriga kan t.ex. vara missnöjda med att socialtjänsten inte lyssnar och kan lämna 

information utan istället hänvisar till sekretessbestämmelser. Se diagram 14. 

I stort sett inga anmärkningar framfördes på vårdinsatserna under 1999. Däremot klagades 

det på beslut. 

Klagomål kring handläggningen rör framför allt att socialtjänsten agerar för passivit. Att 

det görs för lite. I ett par fall ifrågasätts utredningsskälen. Detsamma gäller för utredningstiden 

och dokumentationen. 

Klagomål kring bemötandet avser att anhöriga till missbrukare känner sig avvisade av 

socialtjänsten. Det klagas också på att det brister i informationen och att människor känt 

sig kränkta. 

Två avgjorda ärenden under 1999 avser anmärkningar mot institutioner. Brister i kompetensen 

och bemötandet ifrågasattes. 


Länsstyrelsen framförde någon form av kritik i tio procent av ärendena. Det är i stort sett 

oförändrat jämfört med 1998. Klagomålen i de kritiserade ärendena avsåg bland annat 

handläggningen. 

Kritiken från anhöriga är i hög utsträckning obefogad – om än förståelig. Anhöriga har 

orealistiska förväntningar på vad socialtjänsten kan göra för missbrukare som inte frivilligt 

vill genomföra behandlingsprogram. De känner av sekretesskäl inte heller till vad socialtjänsten 

gör. Vid en närmare granskning har Länsstyrelsen inte funnit att socialtjänsten 

agerat för passivt. 



noterade klagomål avser ca 11 procent vuxna missbrukare. Antalet samtal har ökat – med 

20 procent – jämfört med 1998. Det är inom detta område som klagomålen ökat. 

Av samtliga samtal 11 inom området vuxna missbrukare – ca 430 – rör 

• 24 (27) 12 procent klagomål – i huvudsak (till 80 procent) från enskilda. 

• 42 (41) procent råd och stöd – varav nära två tredjedelar från den kommunala socialtjänsten. 

• 27 (25) procent information – varav drygt en tredjedel från den kommunala socialtjänsten, 

en fjärdedel från enskilda och drygt en tredjedel från andra. 

Rådgivning och information är vanligare i samtalen som rör vuxna missbrukare än inom 

området ”ekonomiskt bistånd” – det är i stort sett lika vanligt som för ”barn, unga och 

familjer”. 60 procent av alla samtalen kommer från enskilda och andra intressenter. 



30

40 procent kommer från den kommunala socialtjänsten. Det innebär att andelen samtal 

från den kommunala socialtjänsten ökat jämfört med 1998. Då var förhållandet ungefär 

70/30 procent. 

Klagomål - både skriftliga och via telefonsamtal – ligger högt inom missbruksvården jämfört 

med tidigare år. Detsamma gäller rådgivningen. 


Av anmärkningarna avser 56 procent 

handläggningsförfarandet varav 2 procent 

avser klagomål på beslutet, se diagram 

15. Andelen har ökat markant jämfört 

med 1998. Socialtjänsten kritiseras framför 

allt för att agera för passivt. Anmärkningar 

på beslutsmotiveringen, lång 

handläggningstid, frånvaro av beslut eller 

muntliga beslut är andra skäl till att 

enskilda skriver till länsstyrelsen. Se diagram 

16. 

En femtedel av anmärkningarna avser 

lagtolkning. Anmärkningar som rör 

ansvarig kommun är få liksom anmärkningar 

som rör insatsen. 

Under övrigt ryms bl.a. enstaka klagomål 

som omfattar att ta del av handling, 


boendesituationen samt allmänt missnöje över socialtjänstens agerande. 

Diagram 16. Klagomål per telefon inom området Handläggning. 

Handläggning 

Avslag vård/behandling 





Inget beslut 

Handläggning ospec. 


Passivitet 

0 10 20 30 40 

Rådgivning 

Antalet rådgivningssamtal med kommunerna har ökat med ca 80 procent jämfört med 

1998. Av den rådgivning som noterats mer detaljerat är tolkning av socialtjänstlagen och 

lagen om vård av missbrukare vanligast förekommande när den kommunala socialtjänsten 

31 

Diagram 15 . Fördelning av skäl till klagomål i 


Ansvarig 


2% 

Insats 

5% 

Lagtolkning 

20% 

Övrigt 

8% 

Bemötandet 

9% 


56% 

%

inger. Se diagram 17. Även frågor runt handläggningsförfarandet är ganska vanligt och 

då särskilt frågor runt beslutsmotiveringen. Rådgivning om ansvarig kommun är frågor 

som ofta blir aktuella först när det uppstått en tvist med en annan kommun. Det är många 

gånger ärenden som kan vara ganska komplicerade – inte minst för att ansvaret inte känns 

givet. Det avser ofta bostadslösa personer/tillfälligt vistande personer vars problematik 

kan vara komplex. 

Diagram 17. Rådgivning till kommunerna. 


Övrigt 

Sekretess 


Handläggning 

Lagtolkning 

0 10 20 30 40 50 

Tillstånd att bedriva enskild verksamhet 

Antalet tillstånd att bedriva HVB-verksamhet för vuxna med missbruksproblematik eller 

andra sociala problem eller dagverksamhet för samma målgrupp ökar. Två tillkom under 

1999. Antalet platser ökar också. Under 1999 motsvarade ökningen 4 procent. Se tabell 6. 

Antalet HVB med ett fåtal platser har minskat medan antalet mellanstora HVB ökat. 

Ökningen av antalet dagverksamheter bidrar också till det ökade platsantalet. Behovet av 

denna vårdform har ökat. 


upphävda tillstånden lades en verksamhet ned och en bytte huvudman. 

Tabell 6. HVB-tillstånd för bl.a. vuxna med missbruksproblematik i Stockholms län fr.o.m. den 31 december 

1995 t.o.m. den 31 december 1999 – antal tillstånd och antal platser beviljade tillstånd och upphävda tillstånd. 

1995 1996 1997 1998 1999 


För missbrukare med tillstånd platser tillstånd platser tillstånd platser tillstånd platser tillstånd platser 

1 - 15 platser 23 205 22 233 16 157 14 129 13 115 

16 - 30 platser 16 322 11 221 9 179 12 244 14 280 

31 eller fler platser 7 409 6 330 6 338 7 372 7 372 

Dagverksamheter 7 115 8 127 

Totalt 46 936 39 784 31 674 40 860 42 894 



32 

%

Antalet tillståndsärenden har minskat markant under 1999. Trenden håller i sig sedan 

föregående år. Totalt inkom 24 tillståndsärenden. Se tabell 7. Det var 23 procent färre än 

året dessförinnan. 7 ärenden avsåg nytt tillstånd. Merparten av övriga ärenden avsåg ändringar 

i givna tillstånd varav 5 ärenden avsåg utökningar och lika många föreståndarbyte. 

Tabell 7. Tillståndsärenden för HVB och dagverksamheter för vuxna missbrukare 

Tillståndsärenden HVB missbruk 

1995 1996 1997 1998 1999 

Antal diarieförda tillståndsärenden 36 38 39 31 24 


• Handläggning av ärenden och insatser för missbrukare med svår problemtik har granskats 

i sex kommuner och fyra kommundelar fördelade på tre kommuner. 

• Handläggning av ärenden och insatser för unga missbrukare (20-25 år) med invandrarbakgrund 

har granskats i samma sex kommuner och fyra kommundelar. 

• 17 hem för vård eller boende (HVB) och 2 dagverksamheter i enskild regi av totalt 42 

enskilda verksamheter för missbrukare och/eller socialt handikappade har inspekterats 

under 1999. 

• Kvalitetsarbetet inom socialtjänsten har följts upp. I fokus har varit kvalitetsarbetet 

inom individoch familjeomsorg. Förutom enkäter har nämndordföranden, ansvarig 

chef och handläggare intervjuats i fem kommuner. Enkätsvaren och intervjuerna har 

följts upp vid fyra seminarietillfällen där chefer för individoch familjeomsorg deltagit. 




33



Insatser för missbrukare med svår problematik 

Vårdbehov hos missbrukare med svår problematik tillgodoses inte fullt ut – många är 

bostadslösa 

Missbrukare med svår problematik bedöms i ganska stor utsträckning beviljas adekvata 

behandlingsinsatser. Det visar en granskning av akter med efterföljande besök i sex kommuner 

och fyra kommundelar som genomförts under 1999. Där missbruksvården anses 

fungera någorlunda bra är utbudet varierat även om öppenvårdsinsatser dominerar. I dessa 

kommuner prövas även insatsen utifrån den enskilda missbrukarens vårdbehov. 

Men i fyra av de tio kommunerna/kommundelarna bedömdes nivån på insatserna inte vara 

tillräckliga. Som exempel kan nämnas att en kommundel där alla missbrukare i stort sett 

enbart erbjöds insatser från kommunens öppenvårdsmottagning – en större lokal där man 

hade ”öppet hus” för missbrukare och erbjöd råd- och stödsamtal. De politiska direktiven i 

denna kommundel är att erbjuda öppenvård i alla ärenden utom när det gäller presumtiv 

LVM-vård. I en kommun var också i stort sett den enda insatsen kommunens öppenvårdsmottagning, 

som inte bedömdes vara anpassad för dem med tyngst missbruk. Vård 

på institution var sällsynt för den aktuella gruppen. I ytterligare en kommun var narkomanvård 

lågprioriterad. Institutionsvård för missbrukare utnyttjades endast undantagsvis. 

Begränsade eller obefintliga möjligheter för socialtjänsten att ordna bostäder – t.ex. lägenheter 

med sociala kontrakt – för missbrukare är en försvårande omständighet och påverkar 

eftervården och rehabiliteringen. Bostadsbristen i länet påverkar därigenom även socialtjänstens 

möjligheter att bedriva effektiv vård alternativt eftervård på hemmaplan. 

Insatser för unga missbrukare 

Vårdbehov hos unga missbrukare (20-25 år) med invandrarbakgrund är svåra att 

tillgodose 

En utsatt grupp är ungdomar med annan etnisk bakgrund, som varit kända inom socialtjänstens 

ungdomsenheter under en längre tid. Problemen har ofta varit missbruk och kriminalitet. 

Men socialtjänsten har fokuserat på kriminaliteten och missat missbruket vilket 

kan medföra att när de blir vuxna så uppmärksammas inte missbruksproblematiken tillräckligt. 

Det finns en risk att socialtjänsten tappar kontakten med ungdomarna när de går 

in i vuxenåldern. Missbruket, kriminaliteten och utanförskapet kan snabbt och obehindrat 

accelerera. Länsstyrelsen har därför följt upp denna problematik i sex kommuner och fyra 

stadsdelar under 1999. 

Bilden bekräftas men det framgår också att en del kommuner är medvetna om problemen 

och försöker hitta organisatoriska lösningar eller bra rutiner om samarbete mellan sektioner 

för att fånga upp dessa ungdomar. En kommun beskriver läget på följande sätt. Som 

det är idag tappas många unga bort när de närmar sig 20-årsåldern då de inte prioriteras 

i barn- och ungdomsgruppen. När de blir aktuella i missbruksgruppen prioriteras de åter 

på grund av sin ungdom. 

Utöver missbruk är dessa unga människor ofta involverade i allvarlig kriminalitet. Kulturell 

bakgrund bereder socialtjänsten ytterligare svårigheter. Särskilt svåra blir problemen 

när missbruket ska hållas inom familjen. Ungdomarna kan även vara svåra att nå. Det sak- 

34

nas också bra behandlingsinsatser som riktar sig speciellt till denna grupp. Ungdomars 

familjer behöver involveras i behandlingsarbetet. 

Socialtjänsten upprättar i liten utsträckning behandlingsplaner 

Dokumenterade behandlingsplaner är relativt ovanligt. Det försvårar avsevärt en utvärdering 

av genomförda behandlingsinsatser. Det kan också försvåra möjligheterna att genomföra 

en lyckosam behandling eftersom bl.a. överenskommelse om eftervårdsinsatser och 

uppföljningar saknas. 


Missbrukare erhåller som regel god vård och omsorg i enskilda verksamheter men det 

brister i dokumentationen och utbildningsnivån hos personalen är låg 

De enskilda vårdverksamheterna ger överlag god vård och omsorg. Standarden på lokalerna 

bedöms också vara bra. Merparten av verksamheterna har extern handledning och 

erbjuder personalen någon form av fortbildning. Utbildningsstandarden har höjts men är 

alltjämt låg i förhållande till andra vårdverksamheter. Kompetensen behöver därför höjas. 

Länsstyrelsen har gjort ledningen medveten om vikten av att anställa utbildad personal där 

sådan saknas. 

Länsstyrelsen har i år haft särskild inriktning på utbildning, dokumentation och handlingsplaner. 

Och det brister i dokumentationen men dokumentationssystem håller på att tas 

fram. Behandlingsplaner är knapphändiga även om de blivit bättre. Utvärderingar är också 

sparsamt förekommande. 

Utbudet av behandlingshem för vuxna är varierat. Hemmen har olika syn på missbruk och 

hur detta ska behandlas. Ibland ryms flera behandlingsmodeller inom samma verksamhet. 

Flertalet har någon form av strukturerad vård och behandling. T.ex. införs olika steg i 

behandlingen. Hemmen anpassar sig härvidlag efter kommunernas krav. Minnesotamodellen 

eller 12-stegs-program är vanligt förekommande med variationer. 

Högst är beläggningen på de hem som är mer inriktade på att ge omvårdnad än att bedriva 

behandlingsarbete. Männen är överrepresenterade – över 90 procent på granskade hem. Ca 

en fjärdedel har utländsk bakgrund – framför allt finländsk. 

Effekter av Länsstyrelsens tillsyn är att ledningen gärna vill ha vägledning och diskutera 

hur det kan bli bättre. Vårdverksamheter som haft stora problem har lagts ned. Regelbunden 

tillsyn har även en preventiv effekt. 




inom individoch familjeomsorg 13 . Drygt hälften (53 %) har någon form av 

kvalitetsdokument eller dokumenterad kvalitetspolicy med målformuleringar som gäller 

för hela eller delar av verksamheten och drygt hälften (56 %) genomför utvärderingar 14 . 

Det framgår av en kartläggning som genomförts i länets alla kommuner. 




35














• arbeta över verksamhetsgränser (revirtänkande) 




Det har visat sig att, förutsättningar för ett lyckat kvalitetsarbete är bättre om det startar i 


Övrigt 

Kommunerna prioriterar vård på hemmaplan – beroendeenheter i samverkan med 

landstinget är ett nytt inslag 

Länsstyrelsens erfarenhet är att efterfrågan av strukturerad dagvård i privat regi ökar. Detsamma 

gäller platser i dygnet-runt-vård som även kan ha karaktär av mer renodlade 

omsorgsplatser. Planeringen för institutionsvård är korta behandlingstider i ett akut skede. 

Kommuner utvecklar även den strukturerade öppenvården medan boendestöd som öppenvårdsform 

stött på problem när det saknas bostäder. Bristen på bostäder skapar även problem 

för den strukturerade öppenvården. 

Det finns en tydlig strategi att missbruksvården så långt det är möjligt ska bedrivas på 

hemmaplan. Samtliga tillfrågade kommuner redovisar också pågående och/eller nystartade 

öppenvårdsprogram. Beroendeenheter där socialtjänsten samverkar med landstinget har 

vuxit fram och delvis ersatt alkohol- och narkomanvårdsmottagningar. Erfarenheterna från 

hur beroendeenheternas arbete fungerar växlar dock. Det kan bero på det geografiska 

avståndet till mottagningen. Det kan också bero på hur samarbetsformerna utvecklats och 

tillgången på personal. 

Bristfällig dokumentation i missbruksärenden 

Akter som rör missbrukare är alltför ofta ostrukturerade och det är svårt att följa ärendets 

gång. Det visar den genomförda aktgranskningen i sex kommuner och fyra kommundelar. 

Journalanteckningar blandas med utredningar, beslut och behandlingsplaner. Det kan 

också vara svårt att av dokumentationen utläsa vad den enskilda underrättats om, vilka 

beslut som egentligen fattats och vilket samråd som ägt rum. Det förekom också att beslut 

inte var undertecknade. 

36

I en kommundel noterades en nonchalant inställning till dokumentation i största allmänhet. 

Det påstods till och med att anmälningar om behov av tvångsvård hamnade i papperstuggen. 

Anhöriga behöver erbjudas information om missbruksvården i kommunen 

Det brister i informationen till anhöriga till missbrukare. De är oroliga för sina närstående 

och tycker inte att socialtjänsten agerar – i vart fall inte tillräckligt snabbt. Av sekretesskäl 

får anhöriga inte heller kännedom om socialtjänstens insatser. 

För att lugna anhöriga skulle allmän information om hur socialtjänsten arbetar, vad som 

erbjuds, socialtjänstens policy och vilka bestämmelser som gäller i olika situationer sannolikt 

kunna bidra till en ökad förståelse för socialtjänstens arbete med missbruksvården i 

kommunen. Det skulle kunna minska antalet onödiga anmälningar i ärenden där ett bra 

arbete redan pågår. 

37

Familjerätt och familjerådgivning 


Diarieförda ärenden inom familjerådgivning finns inte och inom familjerätten är de relativt 

sparsamt förekommande även om antalet ökat kraftigt under både 1998 och 1999. 

Ärendena omfattade ca 7 procent av samtliga registrerade anmälningar 1999. 

Antalet ärenden har ökat med 61 procent – 11 ärenden – under 1999 jämfört med året 

innan. Se tabell 8. Den markanta ökningen de två senaste åren speglar den allmänna tendensen 

i samhället där fäder i ökad utsträckning är beredda att ta ansvar för sina barn – 

något man också är beredd att kämpa för. 


Diarieförda ärenden familjerätt 

1995 1996 1997 1998 1999 

Antal anmälningar 7 7 9 18 29 

28 ärenden avgjordes under 1999. För 20 av dessa avgjorda ärenden har skälen till klagomålen 

angetts särskilt. Riktade anmärkningar avser som regel bemötande och handläggningsförfarandet. 

Ett ärende kan omfatta fler än ett av dessa skäl. Totalt har 26 skäl till 

anmärkningar noterats. 

Nära hälften av anmärkningarna avser handläggningen och nära en tredjedel bemötandet. 

Anmärkningarna avser även jävsförhållanden och beslut i ett par fall. 

Handläggningen har framför allt rört passivitet – att det inte händer något i ärendet. 

Bemötandet handlar om att handläggare bedöms ha varit partiska i utredningar och i några 

fall att enskilda känt sig kränkta. 

Det är sårade fäder som klagar – både muntligt och skriftligt – till Länsstyrelsen. De anser 

att socialtjänsten och domstolar är partiska och inte tar till sig deras synpunkter i samma 

utsträckning som mödrarnas. Papporna anser att myndigheterna inte lyssnar på dem. 

Det är också pappor som klagar på att socialtjänsten inte ser till att deras rätt till umgänge 

med barnen fungerar. De tror att socialtjänsten kan agera i större utsträckning än vad som 

är möjligt. 


Länsstyrelsen har inte kritiserat socialtjänsten i något av ärendena. 1998 kritiserade Länsstyrelsen 

socialtjänsten i ett ärende av 17 avgjorda. 

Den kritik som framförts mot socialtjänsten har inte varit berättigad. Den förorättande 

föräldern – oftast en pappa – vänder sig till fel myndighet. Domstolen har en egen utredningsskyldighet 

enligt Föräldrabalken och det är i domstolsprocesser föräldrar ska ta upp 

det som framförs till Länsstyrelsen. Men det är naturligt att föräldrar i ett trängt läge prövar 

alla tänkbara vägar. 

38

I umgängesärenden har de som klagar – oftast fäder – en övertro på vad socialtjänsten kan 

åstadkomma. 



noterade klagomål avser ca 6 procent familjerätt. Antalet samtal har minskat – med 39 

procent – jämfört med 1998. 

Av samtliga samtal 15 inom området familjerätt – ca 230 – rör 

• 22 (27) 16 procent klagomål – uteslutande från enskilda. 

• 52 (41) procent råd och stöd – till övervägande del – 80 procent – från den kommunala 

socialtjänsten. 

• 21 (25) procent information – till ca 80 procent från enskilda. 

Hälften av alla samtal kommer från enskilda och nära hälften från den kommunala socialtjänsten. 


De vanligaste anmärkningarna i telefonsamtalen 

avser handläggningen, se diagram 

18. Det anmärks bl.a. på att det inte görs 

tillräckligt – att handläggningen präglas av 

passivitet. 

En femtedel av alla som framför klagomål 

är allmänt missnöjda med sakernas tillstånd 

och drygt var tionde som ringer är missnöjda 

med bemötandet. 

Rådgivning 

Antalet rådgivningssamtal med kommunerna 

har minskat med ca 13 procent jämfört 

med 1998. Av den rådgivning som 

noterats mer detaljerat är lagtolkning och 

handläggning absolut vanligast förekommande 

områden som den kommunala 

socialtjänsten frågar om. Lagtolkning rör oftast frågor om föräldrabalkens bestämmelser 

men också socialtjänstlagens. Frågor om sekretess har ökat liksom frågor om att få ta del 

av handlingar. Se diagram 19. 



39 



Allmänt 

missnöjd 

20% 


Övrigt 

8% 

Bemötande 

12% 

Handläggning 

60%




Ta del av handling 

Sekretess 

Handläggning 

Lagtolkning 

0 10 20 30 40 50 

% 

60 


• Förändringar i föräldrabalken har följts upp i tio kommuner/kommundelar. 



Förändringar i föräldrabalken 

Förändringar i föräldrabalken har inte vållat några större svårigheter 

Kommunerna har inte stött på några större problem i arbetet med att nå samförståndslösningar 

som syftar till att underlätta för föräldrarna att ha gemensam vårdnad. Den ökade 

arbetsbelastningen har varit måttlig. I de tillfrågade kommunerna/kommundelarna har – 

med viss reservation för att kommuner kan registrera och definiera ärenden olika – nära 

två tredjedelar av samtliga ärenden lett till ett avtal (alla ärenden behöver då inte ha varit 

avgjorda). 

Merparten av avtalen har reglerat frågor som rör vårdnaden. Därefter kommer boende- och 

umgängesfrågor. En stor andel av avtalen har tillkommit genom samarbetssamtal men 

ganska många avtal, som godkänts av socialnämnden, har kunnat tas fram av föräldrarna 

själva. 

Lagändringen har inneburit att familjerätten i merparten av frågade kommuner/ kommundelar 

fått ett resurstillskott. 

Exempel på svårigheter som kan förekomma är föräldrar som ensidigt tror att hon/han 

kan ”beställa” ett avtal som socialtjänsten sedan kan få den andre föräldern att godkänna. 

Ett annat exempel är när föräldrar önskar en umgängesform som blir mycket komplicerad 

att skriva juridiskt bindande avtal om. Det har lösts genom att handlingen fått 

karaktär av överenskommelse istället. 

40

Omsorg om äldre 


Diarieförda anmälningar inom området omsorg om äldre omfattade ca 14 procent av 

samtliga registrerade anmälningar 17 inom socialtjänstens alla verksamhetsområden 1999. 

Antalet ärenden har totalt sett ökat marginellt. Anmälningar mot kommunal socialtjänst 

(exklusive särskilda boendeformer) ökade medan anmälningar mot kommunens särskilda 

boendeformer minskade. Antalet anmärkningar mot enskilda särskilda boendeformer var i 

stort sett oförändrat. Se tabell 9. Den allt mer intensifierade debatten om brister i kvalité 

och missförhållanden i äldreomsorgens särskilda boendeformer, som förts i massmedia, 

kan ha påverkat ärendeutvecklingen de två senaste åren. 

Tabell 9. Totalt antal registrerade klagomål 1995-1999 

Diarieförda ärenden omsorg om äldre 

1995 1996 1997 1998 1999 


- kommunens äldreomsorg (ej verksamheter) 14 27 24 21 25 

- offentliga särskilda boendeformer för äldre 20 7 9 27 23 

- privata SoL-verksamheter för äldre 

och funktionshindrade 

7 6 3 10 11 


64 ärenden avgjordes också under 1999. För 54 av dessa avgjorda ärenden har skälen till 

klagomålen angetts särskilt. Riktade anmärkningar avser framför allt brister i insatserna 

som ges men de rör även bemötandet och handläggningsförfarandet. Ett ärende kan 

omfatta fler än ett av dessa skäl. Totalt har 86 skäl till anmärkningar noterats. 


1998 Bemötandet 

8% 

Insatsen 

76% 


11% 

Beslutet 

5% 

1999 


17 Inklusive anmälningar mot privata institutioner. 

41 

Insatsen 

62% 

Övrigt 

2% 

Bemötandet 

15% 


19% 

Beslutet 

2%

Anmärkningarna mot bemötandet och handläggningen ökade under 1999. Anmärkningar 

avser dock alltjämt i mycket hög utsträckning brister i den vård som ges. Se diagram 20. 

Det är brister i omvårdnad, personaltäthet, kompetens liksom brister i insatsen i stort. 

Anmälningar som rör den enskildes rättssäkerhet är förhållandevis sparsamt förekommande. 

De anmärkningar som noterats på handläggningen rör mest avsaknad av beslut, 

dokumentationen och handläggningstiden men också passivitet och ifrågasatta utredningsskäl. 

Ett ärende avser verkställighet av beslut. 

Anmärkningar som rör bemötandet avser främst att enskilda känner sig kränkta eller illa 

bemötta i största allmänhet. 

Närmare preciseringar av hur vanligt olika anmärkningar som rör insatsen är, framgår av 

diagram 21. 

Diagram 21. Skäl till klagomål när de rör insatsen 1999. 

Insatsen 

Journalföring 

Insatsen är inte enl. beslutet 

Byte av insats 

Brist på läkarinsats 

Brister i matsituationen 

Brister i aktivitet 

Brister i städningen 

Brister i kompetens 

Brister i omvårdnad 

Andra anm. om insatsen 

Brister i personaltätheten 

Brister i insatsen ospec. 

0 10 20 30 40 


När socialtjänsten kritiseras är det mest vanligt att det sker i äldreomsorgsärenden. Länsstyrelsen 

framförde någon form av kritik i 28 procent av ärendena. Det är i stort sett oförändrat 

jämfört med 1998. Klagomålen i dessa ärenden omfattade oftast insatsen men i 

några fall även handläggningsförfarandet och bemötandet. 

37 avgjorda ärenden under 1999 avser anmärkningar mot särskilda boendeformer. I drygt 

en tredjedel av dessa ärenden framförde Länsstyrelsen någon form av kritik. 

Att andelen beslut med kritik är låg innebär inte att kritiken varit obefogad i samma 

omfattning. Länsstyrelsens erfarenhet är att framförd kritik från enskilda som regel är 

berättigad. Det kan ha gjorts fel men när felet påtalats eller kommunen på annat sätt uppmärksammat 

felet och rättat till det, riktas inte alltid kritik i beslutet. 

42 

%


En stor del av klagomålen kommer via telefonsamtal och diarieförs inte. Av totalt ca 900 

noterade klagomål avser ca 5 procent omsorg om äldre. Antalet samtal har nästan halverats. 

De minskade med 44 procent jämfört med 1998. 

Av samtliga samtal 18 inom området omsorg om äldre – ca 250 – rör 

• 19 (27) 19 procent klagomål – nästan uteslutande från enskilda. 

• 29 (41) procent råd och stöd – mer än hälften från den kommunala socialtjänsten och 

nära en fjärdedel från allmänheten. 

• 39 (25) procent information – ca en femtedel från den kommunala socialtjänsten och 

resten från allmänheten och andra. 

Klagomålen utgör en jämförelsevis liten andel av samtalen medan information till enskilda 

och andra – t.ex. den verksamhet som drivs i enskild regi - utgör en förhållandevis stor 

andel. 

Nära hälften (47 procent) av samtliga samtal som rör omsorg om äldre kommer från 

enskilda och nära en tredjedel från den kommunala socialtjänsten. Det innebär att andelen 

av alla samtal med kommunerna i stort sett är oförändrat jämfört med 1998. 



Avgifter 

4% 

Allmänt 

missnöjd 

11% 


Övrigt 

9% 

Insatsen 

42% 

Bemötandet 

17% 


17% 



43 


Av klagomålen avser ca 40 procent de 

insatser som ges till äldre, se diagram 

22. Det anmärks på att det brister i 

omvårdnaden/ boendet. Det kan också 

vara andra brister i insatsen. Andelen 

har minskat jämfört med 1998. 

Nästan en femtedel av klagomålen 

avser handläggningen och lika stor 

andel bemötandet. Det är en tydlig 

ökning jämfört med 1998. 

Rätten att få flytta till en annan kommun 

har endast lett till ett klagomål.

Rådgivning 

Antalet rådgivningssamtal med kommunerna har nästan halverats jämfört med 1998. Av 

den rådgivning som noterats mer detaljerat är frågor om lagtolkning, handläggning och 

bestämmelsen om äldres rätt att flytta de vanligaste områden som den kommunala socialtjänsten 

frågar om. Se diagram 23. 

Diagram 23. Rådgivning till kommunerna. 



Insats 

Bemötande 

Beslut 

Flyttning 

Handläggning 

Lagtolkning 

0 10 20 30 40 

44 

%

Tillstånd att bedriva enskild verksamhet – särskilda boendeformer, korttidsboende 

och dagvård 

Ett tillstånd att bedriva verksamheter för äldre och funktionshindrade tillkom under 1999. 

Antalet platser sjönk däremot. 26 platser försvann. Se tabell 10. 

Det var antalet platser i särskilda boendeformer som sjönk – totalt 46 platser. Platsantalet 

minskade även 1998. Då berodde det på att en särskild boendeform med ett par hundra 

platser inte längre behövde tillstånd. Antal korttidsboenden har ökat och det har tillkommit 

en dagverksamhet. 

Sammanlagt tio nya tillstånd beviljades under 1999 medan nio tillstånd upphävdes. Av de 

upphävda tillstånden lades sju verksamheter ned och två bytte huvudman. 

Tabell 10. Verksamheter med tillstånd från Länsstyrelsen enligt SoL för äldre och funktionshindrade (69 § 2, 

3 och 4) fr.o.m. den 31 december 1995 t.o.m. den 31 december 1999 – antal tillstånd och antal platser 

beviljade tillstånd och upphävda tillstånd. 

1995 1996 1997 1998 1999 



Särskilda boendeformer 

för äldre o. funk.hindrade 

69 § 2 (f.d. kat II o. VI) 

Korttidsboende/ 

65 3 838 73 4 074 58 2 782 62 2 754 61 2 708 

konvalescens/ rehab 

69 § 3 (f.d. kat IV) 

7 306 6 290 6 188 8 226 9 236 

Dagverksamhet 

69 § 4 SoL 

1 10 2 16 3 26 

Totalt 72 4 144 79 4 364 65 2 980 72 2 996 73 2 970 

Beviljade tillstånd 1999 10 351 3 65 12 249 10 274 

Upphävda tillstånd 1999 3 113 18 1 466 5 288 9 223 

Fyra korttidsboende/konvalescenshem är för fysiskt och/eller psykiskt funktionshindrade, detsamma gäller 

för en dagverksamhet. Fyra verksamheter som har tillstånd för boende har också tillstånd att ta emot för 

korttidsboende. 

Antalet tillståndsärenden är i stort sett oförändrat jämfört med 1998. Under 1999 inkom 

totalt 41 tillståndsärenden. Se tabell 11. Åtta ärenden avsåg nytt tillstånd och fem upphörande 

av tillstånd. Merparten av övriga ärenden avsåg ändringar i givna tillstånd varav 

sju avsåg utökning och sju föreståndarbyte. 

Tabell 11. Tillståndsärenden för verksamheter för äldre och funktionshindrade enligt 69 § 2, 3 och 4 SoL. 

Tillståndsärenden för verksamheter för äldre 

45 

1995 1996 1997 1998 1999 

Antal diarieförda tillståndsärenden 84 65 58 42 41


• Sex kommuner och fyra kommundelar, som representerar tre kommuner, har granskats 

vad avser hemtjänsten. Tillsynen har bedrivits i olika steg. Förvaltningsledningen 

intervjuades om mer övergripande frågor – bl.a. om anhörigstöd. 20 omsorgstagares 

akter granskades. Personal som verkar inom det geografiska område där omsorgstagarna 

bor, intervjuades om myndighetsutövning, dokumentation, innehåll i hemtjänstinsatserna 

och bemötande. Tio omsorgstagare valdes ut för intervjuer. Syftet var 

att fånga de äldres uppfattning om hur hemtjänsten fungerade. 

• Granskningen av hemtjänstakterna omfattade handläggning, beslut och dokumentation. 

• Tillgången på aktiviteter i fem särskilda boendeformer har granskats. 

• Länsstyrelsen har tillsammans med tio andra länsstyrelser medverkat i Socialstyrelsens 

uppföljning av de äldres, och långvarigt sjukas rätt att flytta till annan kommun. I 

Stockholms län har sammanlagt ett 70-tal akter granskats i sju kommuner/kommundelar. 

Handläggare har också intervjuats. De kommuner/kommundelar som hade flest 

ansökningar valdes ut. Uppgifterna har sammanställts och redovisats av 

Socialstyrelsen i rapporten ”Äldres och sjukas rätt att flytta”. 

• 26 av totalt 73 enskilda verksamheter för äldre som har tillstånd att driva verksamhet 

enligt socialtjänstlagen, har inspekterats under 1999. 


kommundelar. 

• Hur kommuner och enskilda verksamheter tillämpar Lex Sara – 71a § SoL har efterfrågats 

under året. 21 kommuner och 44 enskilda verksamheter har besvarat enkäten. 

• Sex ärenden, som rört äldreboenden, har initierats på grund av signaler om eventuella 

problem eller missförhållanden. Ärendena är ofta en direkt följd av skriverier i massmedia. 




46



Rätt att flytta till annan kommun 

Svårt för äldre med omsorgsbehov att flytta till annan kommun trots en inskriven rätt 

därtill 

Granskade kommuner har inte beviljat ansökningar om att få flytta i över hälften av ärendena. 

Kommunerna väntar med beslut eller ger avslag. Problembilden blir tydlig när man 

tittar på de kommuner som har flest ansökningar. I kommuner med låg andel ansökningar 

vållar inte den nya bestämmelsen om äldres och sjukas rätt att flytta något större problem. 

Det kan vara svårt att tillämpa bestämmelsen. Exempel på frågeställningar är om den 

enskilde har rätt att välja vilken särskild boendeform han/hon vill bo i? Hur bedömer man 

ansökan när kraven på att få bo i en särskild boendeform är hårdare i planerad inflyttningskommun 

än i hemkommunen? Hur stora avstånd behöver planerad inflyttningskommun 

acceptera? Inom länet kan ju resavståendet mellan kommuner vara ganska kort. 

Andra problem uppstår när anhöriga driver på en flyttning som den äldre egentligen inte 

vill genomföra. 

Kommunerna saknar riktlinjer. Kommunerna frågar efter skäl för avslag. Granskningen 

och intervjuerna ger insyn i de utredningsproblem som finns i dessa ärenden. 

Bemötande 

Nöjda omsorgstagare inom hemtjänsten – erfarenhet och kompetens hos personal 

Hemtjänstpersonal bemöter äldre vänligt, värdigt och respektfullt. Omdömena från 

omsorgstagarna är överlag positiva. Men personalen är jäktad och troligen underbemannad. 

Det sägs i intervjuer som genomförts med ett 60-tal pensionärer som har hemtjänst. 

Personalen har en positiv inställning till sitt arbete och till omsorgstagarna. Intrycket är att 

personalen är kompetent, erfaren och stolt över sitt arbete. Den enskildes integritet och 

självbestämmande är vägledande för personalens förhållningssätt. Men det kan brista i 

arbetsledning. I en kommun saknade personalen arbetsledning på fältet. Det kan också 

brista när beslut ska omsättas i praktiken. Resurserna medger inte att beviljade omsorgsinsatser 

alltid kan genomföras. Vid personalbrist måste behoven prioriteras. Greta som är 

mer ensam än Åke kanske måste komma i första hand. 

Den kritik som framförts av ett mindre antal omsorgstagare finns det dock anledning att 

uppmärksamma. Det handlar om brister i kontinuitet – den enskilde vet inte vilken personal 

som kommer och de som kommer är ofta nya – stressad personal, försenad personal 

som inte meddelat förseningen, eftersatt städning samt eftersatt personlig omvårdnad. I en 

kommun fick inte någon besök av samma vårdbiträde regelbundet. De äldre kunde inte 

påverka vem som skulle komma hem till dem. Arbetet utformades utifrån ett personalperspektiv. 

De gamla tillhör en generation som inte klagar och ställer krav. De befinner sig dessutom i 

en beroendeställning och kan ha alltför stor förståelse för personalen när den verkar stressad. 

Länsstyrelsen har tidigare uttalat att kritik från omsorgstagare – även om den framförs 

av ett fåtal – mot denna bakgrund bör tas på allvar. 

47

Ytterligare en faktor att ta hänsyn till är att en persons inställning till den hjälp som ges 

också har med förväntningar att göra. Den som har låga förväntningar kan ge uttryck för 

att något är bra trots att det ur en professionells synvinkel inte är det. Hur kvalitén i 

omvårdnaden uppfattas kan således bero på vem som svarar. 20 

Anhörigstöd 

Konventionella insatser men handlingsplaner för att utveckla anhörigstöd tas fram 

Anhörigstödet består fortfarande mest av konventionella insatser i form av växelvård, 

hemtjänst, dagverksamhet och stöd från frivilliga organisationer. Men stöd till anhöriga 

har börjat utvecklas – främst tack vare statliga stimulansmedel men även på grund av att 

vikten av stödinsatser för anhöriga markerats i socialtjänstlagen. Handlingsplaner för hur 

stödet ska se ut börjar växa fram. 


God omvårdnad i enskilda äldreboenden men det brister i dokumentationen 

Enskilda äldreboenden håller många gånger en god standard – några till och med en 

mycket god standard. Personalbemanningen är över lag hög och det satsas på kompetensutveckling. 

Det finns fasta rutiner och kontakten med anhöriga är god. Boendestandarden 

varierar dock. Den uppfyller inte alltid de krav som idag ställs på en fullvärdig bostad. 

Det brister i den sociala dokumentationen och kvalitetssäkringsarbetet har inte kommit 

igång. Länsstyrelsen har också uppmärksammat att det finns föreståndare som är ensamma 

i sitt arbete. De efterfrågar erfarenhetsutbyte. 


Äldreomsorgen har nått längst av alla omsorgsområden men kvalitetsarbetet varierar 

stort 

Drygt hälften av länets kommuner/kommundelar (53 %) uppger att de har ett kvalitetssystem 

inom äldreomsorgen. Drygt hälften (56 %) har också någon form av kvalitetsdokument 

eller dokumenterad kvalitetspolicy med målformuleringar som gäller för hela 

eller delar av verksamheten och drygt hälften (55 %)genomför utvärderingar 21 . Äldreomsorgen 

är därmed det område där socialtjänsten kommit längst i det systematiska 

arbetet med kvalitetsfrågor. Det framgår av en kartläggning som genomförts i länets alla 

kommuner. 

I stort sett alla kommuner bedriver någon form av kvalitetsarbete och det vanliga är att 

omsorgstagares erfarenheter av hur socialtjänstens insatser fungerat tas till vara. Resultat 

från brukarundersökningar, klagomålshantering, möten med brukarorganisationer etc. 

används för att förbättra och utveckla verksamheter. 








20 Hämtat ur Länsstyrelsens rapport 1999:2, Tillsyn av särskilda boendeformer för äldre, sid 3. 


48

Övrigt 

Det brister i dokumentationen – även i genomförandeledet 

När och av vem ansökan initierats, syftet med de hemtjänstinsatser som ges, datum för 

verkställighet och uppföljning framgår inte alltid av dokumentationen i ärenden. Det finns 

också brister i hur dokumentationen av ansökan går till. Vems uppfattning är det som styr 

ansökans – och när ansökan saknas behovens – utformning? Det visar en granskning av 

120 akter i sex kommuner. Även i genomförandeledet finns det stora brister i dokumentationen. 

Dokumentation i genomförandeledet är en relativt ny bestämmelse och det saknas rutiner 

för detta. Kommuner som tillfrågats är medvetna om betydelsen av dokumentation som ett 

redskap för planering, handläggning, genomförande och uppföljning. Ledningen verkar på 

alla nivåer för att öka förståelsen för hur viktig dokumentationen är som hjälpmedel i en 

rättssäker hantering av äldreomsorgens verksamhet. 

Positiva förändringar i särskilda boendeformer för äldre 

Ett flertal under 1998 granskade äldreboenden i offentlig regi visade på tydliga brister i 

omhändertagandet. Orsaker till konstaterade brister ansågs vara låg personalbemanning, 

brister i arbetsorganisationen, avsaknad av handledning, för lite tid för social omvårdnad 

och brist på individuella aktiviteter. Länsstyrelsen pekade på behov av kvalitetsförbättringar 

inom dessa områden. 

Personalutökningar, översyn av organisation och arbetsområden, nya individuella 

scheman – s.k. önskescheman, olika kvalitetsprojekt med EU-medel och införande av 

aktivitetsschema för de äldre är positiva förändringar i de särskilda boendeformer som 

följdes upp under 1999. Samtliga äldreboenden som följdes upp hade genomfört någon 

förändring och i merparten upplevde även personalen att verksamheten blivit bättre. Personalförstärkningar 

ansågs ha haft störst betydelse. 

Där personal trivs finns ofta goda förutsättningar för kvalitativ god omvårdnad. En lärdom 

av granskningen och uppföljningen visar på att delaktighet i beslut, möjlighet att påverka 

förhållanden i sin arbetssituation, ledningens vilja till dialog med personalen, tillräcklig 

personalbemanning, möjligheter till kompetensutveckling, rimliga arbetstider är några 

hörnstenar för att personalen i vården ska känna tillfredställelse i sitt arbete. 

Ett gott exempel är ett sjukhem där de boende har stora omvårdnadsbehov. Omvårdnadsarbetet 

skedde vid första granskningen i invanda rutiner och det individuella omhändertagandet 

saknades. Det var svårt att hinna med den sociala omvårdnaden och individuella 

aktiviteter. Det var stressigt vid matsituationerna. Kontaktmannaskap saknades. Verksamheten 

hade präglats av täta föreståndarbyten. 

Vid uppföljningen hade personalen organiserats om i två arbetslag vilket medfört fördjupad 

kontakt med de boende och deras behov. Kontaktmannaskap hade införts. Ett arbete 

med att ta fram tydliga övergripande mål pågick. Personalen arbetade i mindre grupper 

med frågor om bemötande, kvalitet, integritet, kost, arbetsuppgifter för en kontaktperson 

etc. Ett kvalitetsprojekt pågår. Föreståndaren ska delta praktiskt i vårdarbetet för att 

stödja personalen att omsätta ett nytt arbetssätt i praktiken. Förändringsarbetet leds nu av 

49

en engagerad och aktiv föreståndare, vilket haft stor betydelse. Verksamheten har enligt 

Länsstyrelsens bedömning möjlighet att utvecklas på ett föredömligt sätt. 

Kollektiva aktiviteter istället för individuella i särskilda boendeformer 

Särskilda boendeformer erbjuder de boende kollektiva aktiviteter istället för individuella. I 

ett av de fem granskade hemmen var individuella aktiviteter prioriterade. Merparten av 

intervjuade personer hade ingen känsla av att de hade tillfrågats om egna önskemål vid 

inflyttningen. Individuella planer för aktiviteter var också sparsamt dokumenterade. 

De boende har svårt att ge uttryck för sina önskemål. Det mest avgörande var dock ansvarig 

chefs förhållningssätt och förmåga att inspirera personalen att tillgodose enskildas 

önskningar. 

Väl fungerande samtal vid inflyttningen – s.k. ankomstsamtal – och kontaktmannaskap är 

enligt Länsstyrelsen förutsättningar för att tillgodose individuella behov. Planer för aktiviteter 

ska dokumenteras. 

Brister i den uppsökande verksamheten 

Uppsökande verksamhet är inte något prioriterat område även om det finns kommuner 

som i viss skala påbörjat sådan. Som exempel kan nämnas en kommun där distriktssköterskan 

inom hemvården gör s.k. 71-årskontroller och en annan där enskilda kontaktas i 

samband med färdtjänstutredning. Ytterligare en kommun bedriver en pilotstudie där personer 

över 80 år söks upp. 

Strukturerade planer för uppsökande verksamhet saknas dock som regel. 

Brist på bostäder i särskilda boendeformar och korttidsplatser 

Kommuner har brist på bostäder i särskilda boendeformer. Bristen medför att äldre i väntan 

på utbyggnad får hjälp av hemtjänsten. Kommunen kan också ha köpt externa platser 

för att täcka akuta behov. 

Även korttidsplatser är en ”bristvara”. Äldreomsorgens korttidsplatser har fått en allt 

större betydelse vid rehabilitering och/eller vid fortsatt vårdbedömning. Det ökade behovet 

kan delvis ses som en ersättning för kortare vårdtider på sjukhusen. Korttidsplatser behövs 

även för avlösning till anhöriga. 

Ovanligt med rutiner för hur socialtjänsten ska hantera anmälningar enligt ”Lex-Sara” 

Det är inte självklart att kommuner har informerat sin personal om innebörden av ”Lex 

Sara”-bestämmelsen, att allvarliga missförhållanden i omsorgerna ska anmälas. Detsamma 

gäller för enskilda verksamheter där läget är ännu sämre. Det är ovanligt att det finns fastlagda 

rutiner för hur en anmälan ska hanteras. Av de svarande 21 kommunerna har endast 

fyra kommuner fastlagt rutiner för hur en anmälan ska hanteras. 

Brister när det gäller larmanordningar i servicehusen 

Brister i larmanordningar har lett till klagomål och kritik från Länsstyrelsen. 

Ett exempel gällde ett fall där en äldre kvinna inte kunde tillkalla personalens hjälp när 

hon fick svårt med andningen. Rumslarmet fungerade inte och följden blev att kvinnan 

avled. Länsstyrelsen konstaterade att larmet borde ha bytts ut vid en tidigare tidpunkt 

50

eftersom man visste att larmanordningen vid ett flertal tillfällen varit i behov av reparation. 

Trots flera påpekanden från anhöriga rättades inte felet till. Kommunen har ansvaret 

för att larmanordningen fungerar. Varken boende eller anhöriga ska behöva oroa sig för 

att utrustning inte fungerar. 

Ett annat exempel är en äldre man som insjuknat på natten och försökt larma personalen 

på servicehuset men han fick ingen kontakt. Mannen hade ringt ambulans och ambulanspersonalen 

hade också försökt nå personalen utan framgång. Det framkom att det fanns 

brister i rutinerna för att kontrollera eventuella larm på kvällen och på natten. Kvälls- och 

nattpatrull skulle kontrollera larmen varje timme. Information som hade gått ut till boende 

och anhöriga om hur larmet fungerade hade varit vilseledande. 

Önskemål om dubbelboende och satsningar på korttidsboende i enskilda särskilda boendeformer 

De som driver enskild vårdverksamhet vill i ökad utsträckning inrätta dubbelboende – 

d.v.s. att två personer ska kunna dela rum. En orsak kan vara ekonomiska incitament. 

Länsstyrelsen har avslagit en sådan ansökan och fått gehör för detta i Länsrätten. Dubbelboende 

prövas nu av Kammarrätten. 

Det satsas också på korttidsboende. De ställer inte lika höga krav på standard som 

bostäder gör. Dessutom finns det en stor efterfrågan av platser i korttidsboende. 

Andra iakttagelser 

Länsstyrelsen har uppmärksammat att det börjar finnas föråldrade bardlarm. Låg personalbemanning 

och brister i brandskydd kan få förödande konsekvenser. 

Standarden i särskilda boendeformer höjs. Det är en följd av de särskilda statliga bidrag 

som kommuner och enskilda verksamheter kan ansöka om för att höja standarden. 

51

Omsorg om personer med 

funktionshinder 


Diarieförda anmälningar inom området omsorg om personer med begåvningsmässiga, 

fysiska eller psykiska funktionshinder omfattade ca 14 procent av samtliga registrerade 

anmälningar 22 inom socialtjänstens alla verksamhetsområden 1999. 

Antalet ärenden ökade med 48 procent jämfört med året innan. Mest ökade antalet inom 

LSS-området. Men antalet ökade också vad avser psykiskt funktionshindrade. Anmälningar 

mot offentliga verksamheter minskade medan de mot enskild LSS-verksamhet 

ökade. Det har således svängt så att det nu klagas mer på enskild än på offentlig verksamhet. 

Se tabell 12. 

Uppstramning av verksamheter inom den kommunala handikappomsorgen i syfte att hålla 

nere kostnadsutvecklingen i kombination med en ökad kunskap om rättigheter hos de som 

behöver insatser, kan ha påverkat ärendeutvecklingen. 


Diarieförda ärenden inom handikappomsorgen 

1995 1996 1997 1998 1999 


- kommunens handikappomsorg (ej verksamheter) 19 31 29 27 47 

varav LSS 15 4 12 8 24 

psykiskt funk.hindrade 1 11 5 13 

övriga 4 26 6 14 10 

- offentlig LSS-verksamhet 6 3 9 10 3 

- enskild verksamhet - LSS 1 2 3 7 

psykiskt funk.hindrade 1 2 


43 ärenden avgjordes också under 1999. För 32 av dessa avgjorda ärenden har skälen till 

klagomålen angetts särskilt. Totalt har 48 skäl till anmärkningar noterats. Riktade anmärkningar 

avser som regel insatsen och handläggningsförfarandet men också i viss utsträckning 

bemötandet och beslutet. Se diagram 24. Ett ärende kan omfatta fler än ett av dessa 

skäl. 

22 Inklusive anmälningar mot privata och offentliga särskilda boendeformer 

52


1998 

Övrigt 

10% 

Bemötande 

14% 


14% 

Insatsen 

52% Beslutet 

10% 

1999 


53 

Insatsen 

33% 

Övrigt 

10% 

Beslutet 

13% 

Bemötande 

17% 


27% 

Anmärkningarna mot handläggningen ökade markant under 1999. Men vanligast är alltjämt 

anmärkningar som rör insatsen även om andelen minskat påtagligt, se diagram 24. 

I handläggningsförfarandet anmärks mest på kommunikationen med den enskilde. Andra 

klagomål är kritik mot beslutsmotiveringen, kritik på hur socialtjänsten hanterat överklagningen, 

brister i utredningen, muntliga beslut eller avsaknad av dito samt passivitet. 

Anmärkningar på insatsen avser främst kritik på att det brister i insatsen. Det kan avse 

omvårdnaden, matsituationen, brist på aktiviteter, kompetensen hos personal och bytet av 

insats. Men det förekommer även annan kritik som härrör till insatsen t.ex. för lite personal. 

När det gäller bemötande anmärks på kränkande behandling eller att det brustit i samverkan 

eller informationen. 


Länsstyrelsen framförde någon form av kritik i drygt en fjärdedel – 26 procent – av ärendena. 

Det är oförändrat jämfört med 1998. Klagomålen i dessa ärenden omfattade brister i 

insatsen och handläggningen. 

Åtta avgjorda ärenden under 1999 avser anmärkningar mot särskilda boendeformer. I tre 

av dessa ärenden framförde Länsstyrelsen någon form av kritik. 

Att andelen beslut med kritik är låg innebär inte att kritiken från enskilda varit obefogad. 

Tvärt om, framförd kritik upplevs som regel vara berättigad. Det kan ha gjorts fel men när 

felet påtalats eller kommunen på annat sätt uppmärksammat felet och rättat till, riktas inte 

alltid kritik i beslutet. Det kan också vara så att ord står mot ord utan att Länsstyrelsen kan 

verifiera vad som är rätt. Det senare är inte ovanligt när det gäller klagomål på bemötandet. 



noterade klagomål avser ca 8 procent omsorg om personer med funktionshinder. Antalet 

samtal inom omsorgsområdet har minskat – med 40 procent – jämfört med 1998.

Av samtliga samtal 23 inom området omsorg om personer med funktionshinder – ca 430 – 

rör 

• 17 (27) 24 procent klagomål – nästan uteslutande från enskilda. 

• 34 (41) procent råd och stöd – 40 procent från den kommunala socialtjänsten och lika 

stor andel från enskilda. Resten kommer från andra t.ex. enskilda verksamheter. 

• 35 (25) procent information – ca 40 procent från den kommunala socialtjänsten och 30 

procent från enskilda. 

36 procent av alla samtal kommer från den kommunala socialtjänsten och 38 procent från 

enskilda. Det innebär att andelen av samtalen med kommunerna är oförändrat medan 

andelen av alla samtal med enskilda ökat 

något jämfört med 1998. 

Klagomålen 

Av klagomålen avser ca 40 procent 

handläggningsförfarandet. Ca 25 procent 

avser insatsen som ges inom ramen för 

omsorgen om personer med funktionshinder, 

se diagram 25.Det har förändrats 

jämfört med 1998. Då omfattade insatsen 

30 procent och handläggningen 20 procent. 

Klagomål på handläggningen omfattar 

bland annat passivitet, kommunikation, 

brister i utredningen och att den enskilde 

inte fått något beslut. 

Rådgivning 

Antalet rådgivningssamtal med kommu- 


nerna har halverats jämfört med 1998. Av 

den rådgivning som noterats mer detaljerat 

är lagtolkning, handläggningen och insatsen vanligast förekommande områden som 

den kommunala socialtjänsten frågar om. Andra områden som ger huvudbry är frågor om 

ansvarig kommun. Se diagram 26. 



Övrigt 

Insats 


Handläggning 

Lagtolkning 

0 10 20 30 40 50 

% 

60 



54 



Sekretess 

4% 

Insats 

23% 

Övrigt 

15% 

Beslut 

9% 

Bemötandet 

10% 


39%

Tillstånd att bedriva enskild verksamhet 

Verksamheter enligt LSS 

Antalet tillstånd att bedriva verksamheter enligt LSS ökar mer än inom någon annan tillståndspliktig 

enskild verksamhet. 13 tillstånd tillkom under 1999. Jämfört med 1995 har 

antalet tillstånd mer än fördubblats. Antalet platser har under samma tidsperiod ökat med 

ca 90 procent. Således en kraftig ökning. Se tabell 13. 

Daglig verksamhet och bostäder med särskild service för vuxna ökar mest. Platsantalet har 

ökat mest för daglig verksamhet. 


upphävda tillstånden lades en verksamhet ned och två slogs samman med annan verksamhet. 

Tabell 13. Enskilda verksamheter med tillstånd enligt LSS fr.o.m. den 31 december 1995 t.o.m. den 31 

december 1999 – antal tillstånd och antal platser beviljade tillstånd och upphävda tillstånd i Stockholms län 

Tillstånd enligt LSS 1995 1996 1997 1998 1999 



Korttidsvistelse, 9 § 6 10 43 11 56 16 113 22 127 22 131 

Korttidstillsyn, 9 § 7 

Bostad med särsk. service, 

1 13 5 77 5 61 7 108 9 121 

barn, 9 § 8 

Bostad med särsk. service, 

9 95 15 146 16 150 18 163 19 166 

vuxna, 9 § 9 29 149 41 184 45 174 51 203 55 231 

Daglig verksamhet, 9 § 10 21 426 23 484 29 570 36 661 42 715 

Totalt 70 726 95 947 111 1 068 134 1 262 147 1 364 



1999. Två korttidsvistelser och ett boende för vuxna vänder sig till personkrets 3. Sju tillstånd till daglig 

verksamhet vänder sig till personkrets 2 och övriga tillstånd till personkrets 1 i LSS. 

Fyra tillstånd omfattar både 9 § 6 och 9 § 7. Tillstånden räknas till 9 § 6. Platsantalet har däremot fördelats 

riktigt mellan insatserna. 

Verksamheter för personer med psykiska funktionshinder 

Antalet tillstånd att bedriva verksamhet för personer med psykiska funktionshinder ökar 

något liksom platsantalet. Platsantalet har ökat med ca 8 procent. Se tabell 14. 

Under 1998 klassades ett antal särskilda boenden om som HVB, varvid antalet HVB 

ökade markant. Under 1999 har också förändringar skett i tillstånden så att antalet HVB 

ökat liksom antalet platser. Det har även tillkommit nya tillstånd för boende. 

Sammanlagt fyra nya tillstånd beviljades under 1999 medan ett tillstånd upphävdes. Det 

berodde på ägarbyte. 

55

Tabell 14. HVB och särskilda boendeformer som har tillstånd enligt 69 § 1 och 2 för personer med psykiska 

funktionshinder fr.o.m. den 31 december 1995 t.o.m. den 31 december 1999 – antal tillstånd och antal platser 

beviljade tillstånd och upphävda tillstånd i Stockholms län. 

1995 1996 1997 1998 1999 



HVB-vuxna 3 19 12 94 13 103 25 305 27 368 

Boende för psykiskt 

störda, f.d.kat. III 

12 372 19 422 21 397 9 231 10 209 

Dagverksamhet 69§4 1 5 1 5 

Totalt 15 391 31 516 34 500 35 541 38 582 

Beviljade tillstånd HVB 7 77 1 5 2 27 2 52 

" " boende 11 90 2 11 2 32 2 36 

" " dagverksamhet 1 5 


Antalet tillståndsärenden har minskat efter den kraftiga uppgången av ärenden 1998. Se 

tabell 15. Under 1999 inkom totalt 97 tillståndsärenden. 25 ärenden avsåg nytt tillstånd 

och 2 upphörande av tillstånd. Merparten av övriga ärenden avsåg ändringar i givna tillstånd 

varav 20 avsåg utökning och 26 föreståndarbyte. 

Tabell 15. Tillståndsärenden för verksamheter enligt LSS samt enligt 69 § 1, 2 ,3 och 4 SoL 

till personer med psykiska funktionshinder. 

Tillståndsärenden 1995 1996 1997 1998 1999 

LSS-verksamheter 66 84 78 112 84 

Verksamheter för psyk. funk.hindrade 14 6 24 13 

Antal diarieförda tillståndsärenden 66 


• Tre kommuners/kommundelars verksamhet för personer med psykiska funktionshinder 

har studerats närmare i en pilotstudie som ska ligga till grund för en större kartläggning. 

• 18 enskilda verksamheter för personer med psykiska funktionshinder och 17 enskilda 

verksamheter för personkretsen i LSS, som har tillstånd att driva sin verksamhet enligt 

socialtjänstlagen respektive enligt LSS, har inspekterats under 1999. 


kommundelar. 

• Ett ärende, som rört ett boende för personer med psykiska funktionshinder, har initierats 

under året. 




56 

98 

84 

136 

97




Boende med karaktär av familjehemsvård för personer med psykiska funktionshinder 

Merparten av de privata hem som finns för personer med psykiska funktionshinder är mer 

familjärt än har karaktär av en särskild boendeform. Det innebär att hemmen i många fall 

inte uppfyller kraven på fullvärdigt boende. Boendet i dessa hem innebär också ofta avsteg 

från närhetsprincipen. 

Orsaken är att när psykiatrireformen trädde i kraft drev landstinget familjevårdshem som 

ett alternativ till slutenvård. Merparten av dessa hem fick efter reformen tillstånd som hem 

för vård eller boende enligt socialtjänstlagen. 

Hemmen strävar efter att successivt höja kvaliteten när det gäller innehållet i verksamheten, 

standarden i boendet och personalens kompetens. Det visar Länsstyrelsens tillsyn 

under 1999. Granskningen visar också att det råder en viss osjälvständighet i matsituationen 

i hemmen och att det brister när det gäller utvärdering av verksamheten. Merparten av 

hemmen befinner sig i ett initialskede när det gäller utvärderingsarbete i syfte att kvalitetssäkra 

sin verksamhet. 

Någon särskild analys av Länsstyrelsens tillsyn av enskild LSS-verksamhet har inte gjorts 

men generellt kan sägas att verksamheterna som regel håller god standard. Kraven vid 

tillståndprövningen är höga. 



I stort sett alla kommuner bedriver någon form av kvalitetsarbete och det vanliga är att 

omsorgstagares erfarenheter av hur socialtjänstens insatser fungerat tas till vara. Resultat 

från brukarundersökningar, klagomålshantering, möten med brukarorganisationer etc. 

används för att förbättra och utveckla verksamheter. 








Drygt en tredjedel (40 %) av länets kommuner/kommundelar uppger att de har ett kvalitetssystem 

inom handikappomsorgen (exklusive omsorgen om personer med psykiska 

funktionshinder). Nära hälften (42 %) har någon form av kvalitetsdokument eller dokumenterad 

kvalitetspolicy med målformuleringar som gäller för hela eller delar av verksamheten 

och drygt en tredjedel (40 %) genomför utvärderingar 25 . Handikappomsorgen är 

därmed det område där socialtjänsten kommit näst längst i det systematiska arbetet med 

kvalitetsfrågor. Det framgår av en kartläggning som genomförts i länets alla kommuner. 


57

Minst långt har socialtjänsten kommit i den verksamhet som bedrivs för personer med 

psykiska funktionshinder. Ca en tredjedel (36 %) uppger att de har ett kvalitetssystem. 

Nära en tredjedel (29 %) har någon form av kvalitetsdokument eller dokumenterad kvalitetspolicy 

med målformuleringar som gäller för hela eller delar av verksamheten men ca 

hälften ( 48 %) genomför utvärderingar. 

Övrigt 

Uppstramningar av den kommunala omsorgen till funktionshindrade 

Besparingsbeting inom handikappomsorgen leder till uppstramningar och tvister om vem 

som ska ha ansvaret för personer med svåra funktionshinder. Frågor om vem som ska 

betala tenderar att bli viktigare än enskilda personers behov av omsorg. En regeringsrättsdom 

har medfört att Länsstyrelsen relativt ofta kontaktas av kommuner som önskar information 

om vilken kommun som bär ansvaret. Även landstinget och kommuner tvistar om 

vem som ska betala t.ex. vid permission när personer är omhändertagna enligt LPT. 

Tillgången på bostäder med särskild service täcker inte behoven. Många personer med 

psykiska funktionshinder borde vara berättigade till insatser enligt lagen om stöd och 

service till vissa funktionshindrade men får det inte. 

Stora variationer i sysselsättning och anpassat boende för personer med psykiska funktionshinder 

Variationerna i sysselsättning och anpassat boende för personer med psykiska funktionshinder 

är stora i länets kommuner. Det återstår mycket innan verksamheten är utbyggd på 

ett sätt som tänkts. Planeringar som varit aktuella under några år har ännu inte ”satts i 

sjön”. Det gäller bland annat utbyggnad av gruppbostäder för personer för vilka konstaterats 

att behovet är stort. Boendestöd är den vanligaste insatsen – i vissa kommuner det 

enda alternativet men för många också ett bra alternativ när det fungerar. 

Många personer vistas alltjämt långa tider i hem för vård eller boende (HVB, se ovan) på 

grund av den långsamma utbyggnaden av olika boendeformer i den egna kommunen. 

Öppna verksamheter finns som regel medan ett mer varierat utbud av verksamheter som 

rymmer arbetsinriktad rehabilitering inte är lika vanligt. 

Bostäder med särskild service i enskild regi fortsätter att öka 

Antalet bostäder med särskild service för personer med stora funktionshinder, som drivs i 

enskild regi, fortsätter att öka. Det visar på att det finns en efterfrågan och ett behov av fler 

gruppbostäder. Men det visar också på brister i kommuners verksamhet. Utbyggnaden i 

kommunerna är inte tillräcklig och kommuner går ifrån närhetsprincipen när kommuninvånare 

ges bostäder i andra kommuner än den egna. 

Ytterligare orsaker till att bostäder i enskild verksamhet ökar kan vara den 

”privatiseringsvåg” som går genom socialtjänstens verksamheter och/eller att det finns 

behov av en bostad i ett specifikt boende. 

58

Brister i samverkan för personer med psykiska funktionshinder 

Det brister i samverkan med boenden och anhöriga. Det är en förhållandevis vanlig kritik 

som framförs till Länsstyrelsen. Enskilda och anhöriga kan känna sig överkörda. Det 

brister också i samarbetet med landstinget i enskilda ärenden. 

Ett exempel är en person som önskar att en samplanering med andra parter kunde 

genomförts när biståndsinsatser reducerats. Personen som hade insatser i hemmet ansåg 

inte att kommunen gjort en ordentlig behovsbedömning och lämnat tydliga besked om 

hjälpens omfattning. Länsstyrelsen kritiserade nämnden för brister i samplaneringen, 

bristfällig motivering till att biståndet skurits ned och att nämnden brustit i sin skyldighet 

att informera om överklagningsrätten. Länsstyrelsen konstaterade också att samplanering 

kunde ha skett i ett s.k. nätverksmöte som planerats av t.ex. biståndshandläggaren men 

leddes av nätverksterapeuter som kan rekryteras både från landstinget och kommunen. 

Ett annat exempel rör informations- och samverkansmissar i samband med avvecklig av 

ett särskilt boende. Anhöriga har inte fått tydlig information om vad som ska hända och 

anser att nämnden utsatt människor med psykiska funktionshinder för enorma påfrestningar 

och att man behandlat bl.a. anhöriga ovärdigt. Det framgår att nämnden lämnat 

felaktig information så att enskilda och anhöriga uppfattat det som att boendet ska flytta 

till andra lokaler – vilket inte var fallet. Hyresgästerna skulle successivt erbjudas annat 

boende. Anhöriga pekar också på bristande information och brutna löften från nämndens 

sida om hur planeringen skulle genomföras. Länsstyrelsen kritiserde nämnden och menar 

att den inte skött avvecklingen på ett tillfredställande sätt. Vid stora förändringar är det 

mycket viktigt att nämnden fortlöpande kommunicerar, informerar och så långt det är 

möjligt samråder med de boende och deras närstående. 

59

Länsstyrelsens rapportserie 

Tidigare utkomna rapporter under 1998 och 1999 

1998 

01. Tillsyn över vårdverksamhet, socialenheten 

02. Bostadssubventioner, helårsöversikt 1997, bostadsenheten 

03: De nya utvandrarna? enheten för regional utveckling 

04. Årsrapport om socialtjänsten 1997, socialenheten 

05. Länsplan för regional transportinfrastruktur 1998–2007, planenheten 

06. 1997 års tillsyn över socialtjänsten och alkoholområdet, socialenheten 

07. Konkurrensen vid kommunal livsmedelsupphandling, rättsenheten 

08. Uppföljning och utvärdering av miljöskyddstillsynen, miljöenheten 

09. Länsstyrelsens arbete med kust och skärgård, planenheten 

10. En uppföljning av ändringar i socialtjänstlagen, socialenheten 

11. Utökad tillsyn av särskilda boendeformer för äldre, socialenheten 

1999 

01. 1998 års tillsyn över socialtjänsten och alkoholområdet, socialenheten 

02. Tillsyn över särskilda boendeformer för äldre, socialenheten 

03. Tillsyn över enskild vårdverksamhet, socialenheten 

04. Tillstånd och strategiska frågor, länstrafikberedningen 

05. Bostadssubventioner, helårsöversikt 1998, bostadsenheten 

06. Årsrapport om socialtjänsten 1998, socialavdelningen 

07. Operation Kvinnofrid International, jämställdhetsenheten 

08. Kompetensbroar i Kanada och USA, avdelningen för regional utveckling 

09a. Stockholmsregionen centrum i Östersjöområdet, avdelningen för regional utveckling 

09b. Bilaga 1. Temarapporter. 09c. Bilaga 2. Underlagsrapport och seminarieserie med 

Öst-inriktning 

10. Löwenströmska trädgården i Vaxholm, kulturmiljöenheten 

11. ”Invandrarprojekt” för ökad tillväxt, avdelningen för regional utveckling 

12. Kvicksilverprojektet i Stockholms län, miljö- och planeringsavdelningen 

13. Länsstyrelsen inför miljöbalken, miljö- och planeringsavdelningen 

14. Provfiske i åtta sjöar i Stockholms län, miljö- och planeringsavdelningen 

15. Hur mår sjöarna i länet, miljö- och planeringsavdelningen 

2000 

01. Riskhänsyn vid ny bebyggelse intill vägar och järnvägar med transporter av farligt gods 

samt bensinstationer, räddnings- och säkerhetsavdelningen 

02 Bostadssubventioner, helårsöversikt 1999, bostadsenheten 

03 Årsrapport om socialtjänsten 1999, socialavdelningen

Rapport nr 3:2000, Årsrapport om socialtjänsten - Länsstyrelsen i ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?