Rapport nr 3:2000, Årsrapport om socialtjänsten - Länsstyrelsen i ...

Riktade anmärkningar avser även under 1999 i hög utsträckning missnöje med hur lagen
om vård av missbrukare (LVM) tillämpas. Anhöriga är missnöjda med att missbrukare
inte får vård. Anmärkningarna har dock minskat både i antal och andel. Anmärkningar
som rör handläggningsförfarandet har däremot ökat liksom missnöjet med bemötandet.
Anhöriga kan t.ex. vara missnöjda med att socialtjänsten inte lyssnar och kan lämna
information utan istället hänvisar till sekretessbestämmelser. Se diagram 14.
I stort sett inga anmärkningar framfördes på vårdinsatserna under 1999. Däremot klagades
det på beslut.
Klagomål kring handläggningen rör framför allt att socialtjänsten agerar för passivit. Att
det görs för lite. I ett par fall ifrågasätts utredningsskälen. Detsamma gäller för utredningstiden
och dokumentationen.
Klagomål kring bemötandet avser att anhöriga till missbrukare känner sig avvisade av
socialtjänsten. Det klagas också på att det brister i informationen och att människor känt
sig kränkta.
Två avgjorda ärenden under 1999 avser anmärkningar mot institutioner. Brister i kompetensen
och bemötandet ifrågasattes.
Kritik i ärenden
Länsstyrelsen framförde någon form av kritik i tio procent av ärendena. Det är i stort sett
oförändrat jämfört med 1998. Klagomålen i de kritiserade ärendena avsåg bland annat
handläggningen.
Kritiken från anhöriga är i hög utsträckning obefogad – om än förståelig. Anhöriga har
orealistiska förväntningar på vad socialtjänsten kan göra för missbrukare som inte frivilligt
vill genomföra behandlingsprogram. De känner av sekretesskäl inte heller till vad socialtjänsten
gör. Vid en närmare granskning har Länsstyrelsen inte funnit att socialtjänsten
agerat för passivt.
Telefonstatistik
Merparten av klagomålen kommer via telefonsamtal och diarieförs inte. Av totalt ca 900
noterade klagomål avser ca 11 procent vuxna missbrukare. Antalet samtal har ökat – med
20 procent – jämfört med 1998. Det är inom detta område som klagomålen ökat.
Av samtliga samtal 11 inom området vuxna missbrukare – ca 430 – rör
• 24 (27) 12 procent klagomål – i huvudsak (till 80 procent) från enskilda.
• 42 (41) procent råd och stöd – varav nära två tredjedelar från den kommunala socialtjänsten.
• 27 (25) procent information – varav drygt en tredjedel från den kommunala socialtjänsten,
en fjärdedel från enskilda och drygt en tredjedel från andra.
Rådgivning och information är vanligare i samtalen som rör vuxna missbrukare än inom
området ”ekonomiskt bistånd” – det är i stort sett lika vanligt som för ”barn, unga och
familjer”. 60 procent av alla samtalen kommer från enskilda och andra intressenter.
11 Avser de samtal som registrerats.
12 Inom parentes anges andelen när samtliga socialtjänstens områden slagits ihop.
30