Rapport nr 3:2000, Årsrapport om socialtjänsten - Länsstyrelsen i ...

Några exempel på problem och brister
Det har blivit allt mer påtagligt att kommuner har svårt att behålla och rekrytera erfaren
personal. Utbrändhet hos personal har också blivit mer tydlig. Det gäller bl.a. inom området
barn och unga – ett område där det dessutom är nödvändigt att personal har erfarenhet
och är kvalificerad. Tyngden i ärendena har ökat liksom antalet anmälningar. Utbränd
och/eller oerfaren personal påverkar såväl kvalité som rättssäkerheten och lagligheten i det
sociala arbetet. Även bemötandet påverkas. Det finns all anledning att ta signalerna om
utbrändhet på allvar.
Det finns brister i handläggning och dokumentation av barnavårdsärenden. Socialtjänsten
har också alltjämt svårt att förverkliga bestämmelserna om att tydliggöra barnen i utredningar
som rör dessa. Orsakerna till svårigheterna beror inte på att kunskap om innebörden
i bestämmelserna saknas utan har sannolikt sin bakgrund i socialsekreterarnas hårda
arbetsbelastning. Stor personalomsättning och oerfaren personal kan också vara bidragande
orsaker. Det tar även tid att ändra ett traditionellt sätt att utreda anmälningar där
fokus legat på föräldrarnas förhållanden och behov.
Det ”bollas” alltjämt med socialt utsatta familjer som ingen vill kännas vid men som
någon måste ta ett ansvar för. Barn- och ungdomsärenden som behandlar tvister om vilken
kommun som bär ansvaret har inte minskat. Det är ekonomin som styr – inte vad som är
bäst i det enskilda fallet. Det är både allvarligt och mycket oroande att kommuner låter
ekonomiska hänsynstaganden gå före barns och ungas behov av vård och stöd.
När socialtjänsten via polisen får kännedom om att mamman i en familj misshandlats i
barnens närvaro eller en förälder drabbats av psykisk ohälsa tenderar socialtjänsten att
glömma barnen och enbart fokusera på den misshandlade kvinnans behov. I utredningen,
som egentligen är en barnavårdsutredning, kan allt handla om föräldern/föräldrarna.
Dokumenterade behandlingsplaner för missbrukare är relativt ovanligt. Det försvårar
avsevärt en utvärdering av genomförda behandlingsinsatser. Det kan också försvåra möjligheterna
att genomföra en lyckosam behandling eftersom bl.a. överenskommelse om
eftervårdsinsatser och uppföljningar saknas. Dokumentationen i missbruksärenden är över
huvud taget bristfällig.
Det är svårt för äldre med omsorgsbehov att flytta till annan kommun trots en inskriven
rätt därtill. Länsstyrelsen har också uppmärksammat att det börjar finnas föråldrade larmanordningar.
Larm som inte fungerar kan få allvarliga konsekvenser.
Besparingsbeting inom handikappomsorgen leder till uppstramningar och tvister om vem
som ska ha ansvaret för personer med svåra funktionshinder. Enskilda kommer i kläm.
Frågor om vem som ska betala tenderar att bli viktigare än enskilda personers behov av
omsorg. Tillgången på bostäder med särskild service täcker inte behoven. Många personer
med psykiska funktionshinder borde vara berättigade till insatser enligt lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade men får det inte.
Detta är några axplock ur innehållet i denna rapport, som också innehåller en del goda
exempel på socialt arbete.
4