Kap 8 Åskär på Torsö - Vänermuseet

åten, men i början skrev den ut signalerna på ett
papper i stället för att visa en bild av havsbotten på
skärmen.
när vi närmar oss den första länkens ena våle, den
stålpinne med flaggor som markerar änden på nätet,
går bo-gunnar ut på fördäck och saktar ner farten. Den
västra vålen har två svarta flaggor och den östra har
en. På det sättet kan man avgöra åt vilket håll nätet går.
boris lyfter upp vålen och lägger den på däck utmed
relingen. På själva pinnen står bo-gunnars registreringsnummer
r932 med svart text.
bo-gunnar lyfter sedan upp ankaret, kopplar loss
det från repet och ger det till boris som hänger det på
relingen en bit akterut. sedan sätter boris igång den
självdragande garnrullaren, den så kallade net-open,
som börjar dra in det 70 meter långa blå nylonrepet
som sitter i änden på länken. Därefter kommer det röda
nylonnätet med sin lätta flytande övertärn och blytyngda
undertärn, som gör att nätet står upp från botten och
sex meter upp mot ytan. nätet går mellan garnrullarens
två stora blocktrissor av gummi och gummimattan,
som kan ge efter och ge utrymme för fisk som fastnat.
när det kommer en fisk tar boris tag i den med ena
handen, med gummihandskarna på förstås, och lossar
nätet från fisken med den andra. han slänger fisken i
en av plastkorgarna som står på däck. bo-gunnar tittar
nöjt på den första stora gösen och fortsätter styra i
motvinden mot den andra vålen.
– gösen är en fin fisk och ju fler de är desto finare blir
de, säger bo-gunnar.
när fisken lossas går ofta några maskor sönder, och
i allmänhet lönar det sig inte att laga, så efter ett eller
två år får man köpa ett nytt nät.
nedanför net-open står en stor plastlåda där nätet
samlas upp. boris ser till att det inte trasslar sig. han
får lossa ytterligare två fiskar innan hela länken är upptagen.
Då stoppar han garnrullaren och drar den stora
plastlådan mot aktern. när bo-gunnar vänt båten och
Foton: Vänermuseet/björn ohlsson