Kap 8 Åskär på Torsö - Vänermuseet

syskon hade redan flyttat hemifrån. Sten gifte sig med
Laila 1959 och de fick två döttrar som idag har egna
familjer. Laila är infödd i byn Brommösund och växte
upp alldeles i närheten av huset där de bor i dag.
Sten berättar att han började fiska med sin far,
Georg Andersson, och lärde sig grunderna. Stens första
arbete utanför hemmet var på en skuta. För fiskarna i
dåtidens bondesamhälle vid Vänern, som Brommösund
med omnejd och på Kållandsö, har skutfarten
varit ett av flera ben att stå på ekonomiskt. Det lilla
jordbruket, som ibland inskränkte sig till potatisland
och en gris, fisket och skogsarbete, de andra.
Sten seglade i tjugoårsålder på galeasen Peter, hemmahörande
i Vargön . Skeppare var Hjalmar Persson,
Brommösund, som hade galeasen Mina till 1946.
– De var många här som jobbade på skutor. Ja, det var
ju sjöfolk överallt här då. Det var bara tanterna kvar
hemma som skötte det som skulle skötas, den lilla
gården eller vad de hade för någonting. När jag slutade
på sjön, så jobbade jag i hamnen i Mariestad som
stuveriarbetare. Så var jag i skogen igen på vintern.
Sten berättar vidare om sjukpensioneringen på
1960-talet, på grund av det hårda skogsarbetet. Det
innebar att han blev hänvisad till enbart fiske, så mycket
reglerna tillät.
– Jag hade 100 nät ute, 200-meters, när jag hade som
flest.
På sommaren vittjade han dem nästan varje dag.
Näten låg norr om Torsö, vid Kalvö och nära Åskär.
Laila är syskonbarn till en känd fiskare här ute under
1900-talet, Fritz Nilsson, som i sin tur var son till
den Axel vi berättat om tidigare. Fritz Nilsson bodde
de sista 25–30 åren som ungkarl i föräldrahemmet
och försörjde sig på fiske, sågverksarbete på vintern
och en del påhugg i Mariestads hamn. Minnena
från de många åren i storsjöfart, även under andra
Sten Andersson vittjar nät och tar upp en gammelgädda 1977.
Foto: laila andersson