f .1. - Murberget CollectiveAccess System

SAMLADE DIKTER
,JOliAN NYBOM.
"VIlIlA OELI!::4.
lY !mm.
mALA,
f. lI""lSBLLIIl FÖRLAG.

,
IIp..l ... , J; SIWlI.lullOOh. 185).

nYRON I GREKUND.

SISTA NATTEN I ALHAMBRA.

Ett litet grand, som mördade min syn,­
Ett intetl -
ZULB1MA.
Djerfves ölskarinnon frfrg3:
Skall det bli månljus, tror du, denna Datt,
Och Jesu-korset bli den offerved,
Af hvilken. christenhetens bM sl.:all byggas?
BO.l.DIHL.
Djerf ör din fräga! - Intet vet din konung.
Dlott han, som skrirver i sitt rMsluts naU
BIld' himmelens och jordeus öden, vet det.
Derför ej forska I - allt, som sker, s ka Il ske!
Och om do högre maktors vilja bjuder,
MeLl Mohrens mod och MuseImannens vördnnd
Mitt ödo lugn jag helsar denna nalt,
Och biinllldo Profetens helga fana
I spetsen [ör mm trogna folk jag dör.
ZCLEIMA.
Din lycka, konung!
AlUNA.
Pris ske Herrans vilja!
BOUD/L.
Allah 11kbar - i himlen och på jorden!
Ilan blIJser vorldar bort UJ" skapelsen
Och kastar nya iu i deras s15l1e;
Han kramar sönder solarne i blod
Och rullar mllncns skHva genom rymdllns
Omäleliga Ijerran för att lysa
Kanske en annan jord och oudrn slligten.
Allah akbar! -

68
Dc sLumma afskedsord, dem mellskao talar,
Nät bon,gllr ned I dödens skumma dalar.
MOl balustradens kalla mannor 1ulad
Amina läg, en ncdlyngd vnllmoknoPlli
I heDDtS brösl var redan striden slutad
Blott med ett mInne och ett enda hopp.
•

KRISTL[GA ELEGIER.

DANNEMORA OCH ÖSTERBY.

GUSTAF DEN TREDJE.

"'
Serge1ls snille GUSTAf' återrdrer
lain sköna. slolla hufvudslad.
blick förklarad är - sig mUDDen fÖrer,
...toda Deliems like der och bad.
... haga himlar är han kommen lter
0lIb SYerge och sill folk välsignar och - fOrI&ter.
... börja fridens gyllne skördar gunga
" aytt i berg oeh skog och blommig dal,
0IIlb nya d.ngarfoglar höras sjunga
..Ilad och land, och hög' I knDsasal
• bJelle gAr at\ lejonspannet styra,
lom ej gick ulan slror, men fritt. ur ilridens yr•.

sÅNG OFVER ESAlAS rEGNER.

• YINDARNE.

Hl9
lIjIII iir hon blifven en dng.
Anno våxa rosor uppå jorden.
Der Nordan stannar I nir rram ban går
Imrmande. öde natt,
OCh dg upp' våg emoL stranden sUlr
Siu dupa, sA sorgligL maIL .•.
Ilen in växa rosor upp! jorden.

'"
iiSTH· ub nSTUVIUU.
En MdersligcD, skrynldig hexa bor
Uti en skrefva ular Uralbergen.
De g;;1.mla formler af förveten visdom
Hon k5nner och hon pröfvar dem pA ...Ul,
BAd' mcnniskor och djur i sitt omriJde.
GrA iir hon som graniten. kllll som den;
Som skrumpen mossa hönsa henucs kJuder
IUllflder hvita hufvuuhlir, som flaxa
KrillS torkade och naknll skulderblad.
En blick hon har af btlde ulf oell orm
OCh tungan har hon lånat af den djervul,
Som har sitt hor I hennes hjerns öken.
Hon varit skön kanske - R-vcm kinner det?
Nu var hon styggelsen. men incarneradj
Nu låg ett djervulskt grin kring hennes läppar.
Som dräglade af vällust och af ord,
Som allt liirstclladc, hvad de berörde.
Och mördade all tro ", dygd och Gud.
Hon anade nu blott sin egcn ondska,
Men rörr hon MVCD gifvit barn lit verldcn:
En son kom On3 hem till hennes honing,
Oeh satte sig vid kända moderhärdell,
Der vilda örter hiingdo, djurs inelfvor
Varmt rykte, sprittande pn brasans eld.

tU
Iij länge [lek dock l>onen lof aU dröja
I madrans Mia; snart han sändes ut
nu nya bragder. - Sonens Ilamn var Ostan-­
Di kramade hon honom i Sill famn
Och häJlgde en molnkappa på hans axlar
Och önskade' det unga vilddjur lycka
Pi sin förödelses, sin fasas liig,
Han llög omkring pli Rysslands ödE; stepper ,
Hn vild, obändig sälle; - ur sin mund
Ban andades ut gin. uWfver jordlm.
Farsoler ...äxLe i hans spår, som svampllr.
Och gingo fram brådstörtarlde mol Voster;
Ilen Muskovi\erua - de böjde knä och bado
Och trodde vilddjursynglet vara Gud.
En öra hade han för deras dyrkan:
Han ville göra äf\'en dem till verktyg
För vlildets och för yrans midnalLs\'ärr,
Del rus lILar vidskepelse, hvari
Se'n länge deras själar legal dränkte,
Del närer hnn och binder dem med fruklan
Invid sin molnvagn. Som en hUI)grig svurm
Ar smlikryp, stimma dc, i hopp om byte,
Nu l haliS splir och speja eller rof
Och blod, som kunde mälla deraS lystnad,
Sl slår han holande ännu, som fordom,
PA Rysslands jord och sänder fikna blickar
Och rullar massor utaf moln mot vesler,
Ocb Ryssarne, det slafviskt bundna fdlket,
De böja sig pli lä blott rör alt sUda,
Unr det ser ut pa Sverges fjerran strand,
Om någon SKörd ännu del' torde växa,

".
Du fram öfver susande kullarne går
OCh [jfvar bAd' dalar och höjder.
J;leo längtande tärnan du smyckar till brud.
M ynglingen ger du en maka,
Ocb alltiDg du kläder i helgedBgs skmd ­
Välkommell, välkommen tillbaka"!

150
fo"örmar, förSakande, a 11 t öfvergifl'a
Och trogcu mot det hÖBsta ljuset IJlifva.
Hon kUllLluer med en famn af kiirlek full.
HOIl kastar nr sig manielII ulaf gull
Och naken ljungar till Sill llrudgmns möte,
Och tirar gudars rest uli. hallS sköle.

•
FRUNTnIMERS GALLERI.
,