Jag gillar att jobba strategiskt - Kommunal

More documents

Recommendations

Info

Lagar och författningar lrävs för att skapa bättre arbetsmiljö Personalnedskärningar blev till arbetstidsförändringar Förra året skulle Österåkers kommun spara pengar på nattpatrullen inom hemtjänst, fyra personal skulle bli tre.Tre stycken som skulle ge vård och omsorg till hela kommunen nattetid. Helen Stigen arbetsplatsombud för nattpatrullen visste att det inte skulle gå. På natten är det nödvändigt att arbeta i par, då det är många lyft och larm. 12 MT nummer 3 - 2010 malagda vårdtagarna tar patrullen emot flera larm. Efter MBL - förhandlingar och inlämnad begäran om krav på åtgärder till arbetsgivaren enligt arbetsmiljölagens – 6.6:a fick Helen och hennes arbetskamrater rätt. Med arbetsmiljöverkets hjälp gjordes riskanalys om nattpatrullens arbetsförhållanden där det framkom att det inte var ok att arbeta så som kommunen ville. Kommunen kunde inte spara på nattpatrullen genom att dra ner på personalantalet. Arbetsmiljöverket krävde dessutom att 52 chefer och 52 arbetsplatsombud gick en gemensam arbetsmiljöutbildning. krävs det att personalen är insatta i hur verksamheten är uppbyggd och hur de ekonomiska resurserna är och hur de fördelas. Där är arbetsplatsombudet roll oöverträfflig. Helen är ett ombud som inte ger sig, hon har lärt sig mycket på vägen om hur lagar och avtal fungerar. – Nattpersonalens verksamhet är ramfinansierad. Det blir ju omöjligt att ha en ram som inte tar hänsyn till bland annat löneutvecklingen, säger Helen. Efter att Helen och hennes arbetskamrater tillsammans med Kommunal vunnit striden om antalet personal på natten kom nästa slag för arbetsgruppen. Om inte arbetsgivaren kunde ta bort personal ville de dra ner på tjänstgöringsgraderna för nattpersonalen. – Vi har ett stort område att täcka upp och för att arbeta tryggt och säkert bå- Jobbigt att ta strid de med pensionärerna och för vår egen För många arbetsplatsombud innebär del så måste vi vara minst fyra. Det går inte att vara ensam när någon ramlar. uppdraget mycket arbete som tar både tid och engagemang i anspråk. Det är Ingen hel seger Dessutom är avstånden långa, vi vet ju inte alla som orkar ta strider med sin – Tyvärr blev det så att alla vi som job- aldrig när eller var någonstans i hela chef. Alla kanske inte heller är organibar på natten måste sänka vår tjänstgö- kommunen vi får ett larm. serade i facket vilket Helen hoppas på ringsgrad. Det är ett misslyckande för Fasta arbetsuppgifterr att de ska bli nu, när de sett nyttan av vad facket kan göra. oss och för alla gamla och sjuka Österåkersbor. Men även kvällspatrullen är Nattpatrullen har ett fast antal pensio- – Det är viktigt att hela personal- förlorare när de inte får någon uppnärer och sjuka som de besöker varje gruppen går samman i sakfrågorna vilbackning av nattpatrullen. Jag kan inte natt, bland arbetsuppgifterna är det ket vi gjort i nattpatrullen, ju fler vi är låta bli att fråga varför det alltid är tillsyner, toalettbesök, blöjbyten och dess starkare är vi naturligtvis. självklart för tjänstemännen att ha hel- medicingivning. Utöver de fasta sche- Men för att ha någon uppfattning tid? Varför är det alltid vi som ska sän- ka vår arbetstid trots att vi inte ens har heltid? När man sänker vår redan låga tjänstgöringsgrad blir det mindre tid till bland annat dokumentation. Det är svårt att göra besparingar på nattarbetet, det är redan så slimmat. Sektionsordförande Eva Hessler tycker att besparingarna som kommunen gjort är svåra att förstå för medlemmarna eftersom kommunen 2009 gått med 32 miljoner plus. – Vårdpersonalens har samma mängd arbete som ska göras oavsett besparingarna, det blir en priorieteringsfråga vilka uppgifter som ska göras, säger Eva Hessler. Fakta KERSTIN RIDDERSTEDT Skyddsombuds begäran om föreläggande eller förbud s.k. 6, 6a-anmälan I första hand ska du som skyddsombud vända dig till arbetsgivaren med krav på åtgärder för en tillfredställande arbetsmiljö. Om du inte är nöjd med svaret på din begäran, eller om det inte kommer något svar alls, kan du vända dig till oss på Arbetsmiljöverket.
☛ DEBATT Var det bättre förr? Jag ska lämna en historisk linje från min livstid. Nittonhundratrettioett. Min mor föddes i mellersta Norrlands inland 1931. Fadern var som det står i kyrkböckerna okänd. Att min mormor pekade ut fadern betydde ingenting eller som det står i ”Barnavårdsnämndens anmälningar och framställningar från barnavårdsmannen” ” B:v mannen meddelar att uppgivna fadern nekar. Vittnen för ev. rättegång kunna ej av modern angivas”. En omyndig flickas ord vägde lätt gentemot ett förnekande av fadern. Idag har vi olika tester för att fastställa faderskap och framförallt lyssnar man mer på kvinnorna idag, eller? Mormor var arton år när min mor föddes. Att vara ensam mor och dessutom omyndig i Sverige i trettiotalets början var nog inte det lättaste. De första åren bodde min mor med mormor, men vid elva års ålder blev hon satt i fosterhem. I ”Barnavårdsnämndens beslut och åtgärder” står följande ”1937 15/1. Omhändertagen för samhällsvård. Modern har dessutom två barn u.ä. och i grossess, kan ej vårda alla.” Hon kom till en för henne okänd familj. Hon pratade aldrig om detta med mig eller mina syskon. Kanske gjorde det för ont att berätta. I början av fyrtiotalet vägde en elvaårig flickas ord lätt, barn skulle vara tysta, snälla och lyda. ” 1945 1/11. Erhållit plats hos lärarinnan fru ….” Som barn funderade jag inte så mycket på detta och nu när jag skulle vilja veta hur hon hade det i sin fosterfamilj så är min mor sedan länge borta. Men jag tror att en del av hennes tystnad och ”präktighet” kan ha sin grund att hon blev bortlämnad som elvaåring. Att sedan min mor tvingades lämna sina två förstfödda barn till barnhem måste ha känts mycket svårt, men mer om det nedan. Nittonhundrafemtiotvå. I daganteckningar från ett barnhem framgår att jag vid åtta månaders ålder för första gången kan sitta själv. Mina tio första månader bodde jag på ett barnhem i Saltsjö-Duvnäs vid namn Debattartiklar skickas till:MT Kommunal Stockholms län,Box 300 27,104 25 Stockholm.e-post:: mt.stockholm@kommunal.se. Skriv kort,bidrag kan avkortas av redaktionen. Bidrag måste ha tydlig avsändare med namn,adress och telefonnummer.Det går bra att publicera sig under signatur. Var det bättre förr? Ett samhälles utveckling och dess mänskliga värden Bilden har inget samband med texten annat än som tidspegel. Eurenii Ljungcrantz´ minne. Huset är sedan länge rivet, jag vet jag har varit där. Min äldre syster vistades också på ett barnhem sitt första år. Hon kom hem i samband med att jag föddes. Det är bara drygt ett år mellan oss. I Centraldispensärens utredning från den 19 januari 1953 står följande ” Modern lider av tbc och ammar ej barnet. Hon är utskriven från sjukhuset och vistas i hemmet. Genom genomförandebeslut omhändertogs det anmälda barnet för sv. Av nämnden och placerades den 12 januari i Eurenii Ljungcrantz´minne, Saltsjö-Duvnäs.” Att ta hand om mer än ett barn orkade inte min mor. Min far måste arbeta för att klara försörjningen. Att kunna få stöd av samhället och få hjälp i hemmet var inte att tänka på. Den hjälpen var inte uppbyggd då i början av femtiotalet. Jag kommer inte ihåg något från min vistelse på barnhemmet, men allt sätter väl sina spår. Vet inte hur ofta mina föräldrar besökte mig. Vet inte ens om de besökte mig eller om det var tillåtet att besöka sina barn. I början av femtiotalet var nog den gängse uppfattningen att barn inte påverkades så mycket av frånvaro från sina föräldrar. Jag blev säkert väl omhändertagen. Men vem gav mig den närhet som varje barn behöver? Mina föräldrar är sedan länge borta så mina frågor förblir nog obesvarade. Men bara att ställa dessa frågor gör att jag lättare kan förstå varför jag blev lämnad. Jag dömer eller anklagar inte mina föräldrar. Sverige nittonhundrafemtiotre var ett annat land än idag. Min mor var tjugoett och min far var fem år äldre. Att anställa en barnsamarit var inte att tänka på. Vem skulle betala barnsamaritens lön? Min mor blev ju själv lämnad till en fosterfamilj och blev tvungen att lämna ifrån sig sina två första barn. Det måste ha varit oerhört svårt och det är nog orsaken till att det aldrig pratades om detta i vår familj. Nittonhundrasextiosex. Min yngsta bror föddes i början av nittonhundrasextiosex. Vad jag minns så mådde min mor bra under graviditeten. Min mor blev återigen sjuk när min bror föddes. Hon fick ett sår på ena lungan och blev inlagd på sjukhus i ett antal månader. Hon låg på lugnkliniken på S:t Görans sjukhus. Samma sjukhus där jag fick mitt första arbete fem år senare. Nu hade min far ansvar för en femtonåring, en fjortonåring, en treåring och ett nyfött spädbarn. Min far ansågs modern, det hände att han diskade och han kunde laga mat, men han var ofta handfallen när det gällde olika sysslor i hemmet. Att sluta arbeta var inte att tänka på, familjen behövde ju få in pengar. Om detta hade hänt på femtiotalet eller tidigare så hade vi kanske kommit till olika fosterfamiljer. Nu hade samhället byggt upp ett socialt skyddsnät. Istället för att splittra familjen så kom det istället en barnsamarit som tog hand om mina två bröder tills min far kom hem från arbetet. Det hände väl ibland att min syster och jag fick gå hem lite tidigare från våra aktiviteter för att sköta våra småbröder. Trots den svåra situation vi hamnat i så fick vi stöd av samhället. Ingen ifrågasatte vårt behov av stöd. På sjuttiotalet drev Svenska Arbetsgivare Förbundet (nuvarande Svenskt Näringsliv) kampanj mot den s k svenska modellen. Man påstod att skatt är stöld och man skulle satsa på sig själv. Jag förstod ingenting! Denna av dem så föraktliga skatt räddade min familj. Kanske var det då jag insåg sambandet mellan att alla solidariskt betalar skatt så att alla medborgare får stöd och hjälp vid svårigheter. Varför skriver jag då detta? Denna berättelse är inte unik. Men den visar att samhällsutvecklingen är något vi styr över själva. Nu avhumaniseras samhället igen. Är du fattig eller sjuk får du skylla dig själv. Är du rik hyllas du, du har ju lyckats. Är det verkligen det samhället vi vill ha?Åke Hagström Stockholm Fotnot Ur Socialstyrelsens utredning ”Förekom övergrepp och kränkningar vid institutioner inom den sociala barnavården 1950-1980?” publicerad 2006 sägs att ”Minst 100 000 har varit i institutionsvård”. Men det är en uppskattning, siffran kan vara 160 000. Som jämförelse har Huddinge kommun 94 480 invånare. Själv har jag inget belägg att jag var utsatt för ”övergrepp och kränkning”. Förutom den kränkning som det innebar att bli satt på barnhem… MT nummer 3- 2010 13
Page 1 and 2: Anneli är styrkeledare på Ekerö
Page 3 and 4: Det är härligt att få ge igen! V
Page 5 and 6: Jämställdhet och integration mås
Page 7 and 8: Det började som en saga Verklighet
Page 9 and 10: Smittad på jobbet Smittade på job
Page 11: Samtidigt ville man öka den ekonom
Page 15 and 16: Vem hjälper vårdbiträdet när ar
Page 17 and 18: Ordförande har ordet Vi värnar ko
Page 19 and 20: PENN- SYLVANIA POSTALT NÅGOT SÖTT

Jag gillar att jobba strategiskt - Kommunal

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?