EPOKER I STADENS HISTORIA - Ulricehamn

_______________________________________________________________________________
Sextonhundratalsstaden
Under perioden etablerades grannstaden Borås, vilken fick mer långtgående handelsprivilegier.
Det hämmade tillväxten i Bogesund och inte mer än ett par hundra
människor bodde vid den här tiden i staden. Den äldre medeltida staden skilde sig
inte nämnvärt från omkringliggande byar, det var först på 1620-talet som staden
tydligt avgränsades med hjälp av ett tullstaket. Bebyggelsen utgjordes av omålade
timmerhus med torvtak, de flesta i en våning. På torget låg det tornförsedda rådhuset
och vid Storgatans slut byggdes den gamla kyrkan ut. Utanför Södra tullen gick
en bäck som drev ett antal mindre kvarnar och från Lilla gatan i öster gick fägatorna
ut till kringliggande betesmark. Staden hade starka lantliga inslag, då de flesta
borgarna höll sig med djur. Stora gatans ladugårdslängor låg i sluttningen mot
sjön, medan uthusen på andra sidan sköt i vinkel upp mot Lilla gatan. Än idag
känner vi igen tomtmönstren och kan ana tullstaketets utbredning, men inga byggnader
från den här tiden finns bevarade.
Nils Ericssons karta från1651, gjord på uppdrag av greve Fredrik Stenbock.
Sjuttonhundratalsstaden
Handeln med boskap och varor var vid 1700-talets början fortfarande Bogesunds
huvudnäring, men konkurrensen från Eksjö, Jönköping och inte minst Borås hårdnade
och på 1730-talet drogs resehandelsrätten in. Att byta namn till Ulricehamn,
för att hedra drottning Ulrika Eleonora, var ett försök att vinna tillbaka de förlorade
rättigheterna. Det hjälpte inte, utan det var först efter starka strider i riksdagen
på 1740-talet som man fick tillbaka sina handelsrättigheter men namnet Ulricehamn
behöll staden.
20