EPOKER I STADENS HISTORIA - Ulricehamn

_______________________________________________________________________________
Gårdfarihandeln ökade och oxhandeln på Bergslagen styrdes över till Bohuslän,
varifrån man kunde hämta hem både sill och salt. Hantverket dominerade fortfarande,
men i slutet av seklet grundades de första industrierna i Ulricehamn i form
av ett färgeri, ett tegelbruk och två tobaksfabriker. Men Ulricehamn var ännu en
liten stad och i slutet av århundradet bodde inte mer än drygt 600 människor i staden.
Under 1700-talet förändrades ändå stadsbilden påtagligt. Storgatan stensattes och
husens stentrappor sköt ut i gatan. De flesta husen hade fortfarande torvtak, men
väggtimret fick stående panel och rödslammades. Enda stenbyggnaden i staden var
kyrkan som i mitten av seklet fick ett torn. Vid en storbrand 1788 förstördes rådhuset
och skolhuset vid torget, samt en rad gårdar norrut längs Storgatan. Vid
återuppbyggnaden uppfördes många av de nya husen i två våningar, målades med
ljusa oljefärger och försågs med takpannor.
I programmet finns några få byggnader från denna period upptagna, till exempel:
Rådhuset, Ekeskogs och Brusewitz handelsgårdar på Storgatan, Brunnsnäs herrgård
och Fredriksbergs landeri och Båtmanstorpet från Rådhusgatan som flyttats
till stadsparken. Rådhuset visar den världsliga maktens manifestation jämte kyrkans,
medan de övriga husen ger en inblick i olika sociala gruppers boende under
perioden.
Rådhuset i Ulricehamn
Artonhundratalsstaden
Det nya seklet kom att omforma hela Sverige. Industrialismen bröt igenom på bred
front, även Ulricehamn fick sin beskärda del av ny teknik och kommunikation. I
början av seklet fick Ulricehamn samma handelsrättigheter som Borås, ändå tycks
de nya entreprenörerna ha valt att etablera sig i grannstaden. Att adeln var välrepresenterad
i Ulricehamn och konserverade de ekonomiska strukturerna har förts
fram som en möjlig orsak till den skilda utvecklingen.
Landsortsbebyggelsen låg tätt inpå och runt om staden fanns under 1800-talet ett
antal större gårdar— så kallade landerier. Gränsen mellan stad och omgivning
blev än mindre tydlig när tullstaketet revs på 1820-talet och staden började växa.
Vid 1800-talets mitt bodde drygt 1 400 personer i Ulricehamn och behovet av hyreslägenheter
ökade. Industrialiseringen tillsammans med den nyvunna näringsfri-
21