Renen - Djurskyddet Sverige

PORTRÄTT
”Okunnighet är den största boven”
Folk som inte bryr sig om vad de köper för livsmedel gör henne arg, liksom den långsamma byråkratin i
djurskyddsfrågor och nöjesjakten. Djurskyddet har träffat Emma Håkanson från Sunne Djurskyddsförening
i Värmland.
Text och foto: Elsa Frizell
Jag träffade Emma på årskonferensen på
Gotland. Dit hade hon nära eftersom hon
bor på Gotland för att studera.
-Jag ska bli föremålsantikvarie. Man
läser bland annat om arkitektur och
konst, jag hoppas på att kunna arbeta på
museum sedan, säger Emma Håkanson.
Under sommaren flyttade hon tillbaka till
Värmlands skogar och till sin förening.
Sedan tre år är Emma kassör och medlemsansvarig.
Den stora årliga aktiviteten
i föreningen är kattkastreringskampanjen.
Föreningen subventionerar kastrering av
katter och kampanjen brukar bli väldigt
populär.
-Jag är stolt över vår kampanj, den ger
konkret resultat. Jag ser det som att för
varje kastrerad katt slipper 120 oönskade
kattungar födas. Inför nästa år planerar
vi att utöka kampanjen.
Allt tar tid
Emma Håkanson blev medlem i Sunne
Djurskyddsförening för fyra år sedan.
-Jag hade sett en annons i den lokala
tidningen. Jag hade länge tänkt engagera
mig så jag ringde upp ordförande och fick
reda på när nästa möte skulle vara.
Föreningen har runt 55 medlemmar
men bara 4-5 stycken av dessa är aktiva.
Till hösten ska därför föreningen satsa
på att bli fler så att det blir mindre tungt
för de som arbetar. Som i de flesta föreningar
finns frustrationen över att allt går
långsamt och att det är svårt att hjälpa
djuren.
-Jag upprörs över att allting måste ta
sådan tid! Att det måste vara så byråkratiskt.
Som det här med tidelag, det fanns
ju en lag och så tog man bort den. Nu
håller man på och utreder om den ska
komma tillbaka eller inte, säger Emma.
Hon tycker att det är anmärkningsvärt att
det ska vara så svårt att fälla någon för
brott mot djur. Hon nämner bland annat
bönder som inte sköter sina djur och
som ändå inte får djurförbud.
Finns det djurskyddsfrågor som är
särskilt aktuella i Värmland?
-I så fall den infekterade rovdjursdebatten.
Vi har mycket varg och lo här i
Värmland och det är inte populärt bland
folk. Många tycker att det är obehagligt
med rovdjuren och vill ha bort dem helt.
Jag förstår att folk blir rädda för att deras
husdjur ska bli rivna. Men jag anser
absolut att de ska vara kvar. Det måste
finnas lösningar, med stängsel och annat.
Föreningen har inte gett sig in i debatten
men Emma är intresserad av att
lyfta frågan. Men det är inte helt lätt,
särskilt som att Värmland är en region
med många jägare.
-Jägarna är ju inte glada för rovdjuren.
De konkurrerar om viltet tycker de.
Men jag förstår inte hur deras ekvation
om rovdjur-bytesdjur går ihop. Istället
för att trappa ned på avskjutningen av
älg väljer de att jaga de naturliga predatorerna.
Vad får dem att tro att människor
kan reglera kretsloppet bättre än
naturen själv? Är det verkligen intresset
för viltvård som driver dagens jägare?
-Jaktfrågan är något som upprör mig
väldigt. Jag tycker att viss jakt ska finnas
men jakten borde vara mycket mer kontrollerad.
Jag tror å det bestämdaste att
det inte går rätt till på jakten alla gånger.
Jag tror inte de rapporterar alla djur de
skjuter eller eftersöker skadeskjutna djur
alla gånger. Nöjesjakten borde förbjudas
helt, säger Emma.
Hur ser du på relationen mellan djur
och människa?
-Jag tror att människan mår bra av att ha
kontakt med djur. Men alltför ofta blir
det på människans villkor och många
djur far illa. Människan har tagit sig
rätten att äga djurens liv och förvalta
det efter eget behag. I ett bättre samhället
skulle en del av denna stulna rättighet
tas tillbaka till djuren. Vi människor
måste ändra på oss för att djuren ska få
det bättre.
Är du noga med vilka livsmedel du
köper?
- Jag är noga med vad jag köper för livsmedel
och vad jag äter. Folk som inte
bryr sig om vad de äter gör mig förbannad,
att folk lika gärna kan äta en dansk
gris som svensk, att det är priset som får
styra, huvudsaken biffen är billig och
mör. Jag blir arg över folks likgiltighet,
folk blundar för att må bra. Jag kan inte
blunda. När jag var liten hade vi ett slakteri
precis bredvid vår grundskola, där
stod vi på rasterna och såg hur djuren
lastades av. Jag tror att det kan ha påverkat
mig när jag bestämde mig för att bli
vegetarian redan när jag var tolv år.
Hur skulle ett samhälle som är bra
för djuren se ut?
-Ett samhälle som inte drivs av maktkamp
och girighet skulle resultera i bättre
levnadsförhållanden för såväl människor
som djur. Att pengar ska styra hur livet
ser ut för miljontals individer är bisarrt
och att människor väljer att blunda för
sanningen, för att slippa den påträngande
känslan av olust, är ynkligt. Om
alla istället lät sig informeras och hade
viljan att förändra och förbättra skulle vi
kunna nå så mycket längre. Okunnighet
är den största boven.
Hur ska man sprida kunskapen?
-Djurskyddsorganisationerna, de lokala för-