Renen - Djurskyddet Sverige

More documents

Recommendations

Info

TEMA Renen - ett djur i politisk hetluft Rennäringen är en viktig del av det samiska kulturarvet. Den är inte bara ett sätt att hitta en inkomst, den är också bärare av en lång kulturell tradition och samisk identitet. Staten har ett övergripande ansvar för att rennäringen ska fortleva som en del av kulturen. Men hur blir det när viss del av de kulturella inslagen innebär lidande för djuren? Text: Elsa Frizell Foto: Jan-Åke Hillarp Djurskyddet Sverige har fått flera signaler att det finns djurskyddsproblem inom rennäringen. Framförallt handlar det om hållande av ren i hägn, bristande tillsyn, och kastrering av hanren. Men det finns en stor försiktighet hos berörda myndigheter, frågan är känslig. Ofta kommer djurskyddsproblemen inte ens upp på ansvarig myndighets bord. -Min erfarenhet är att djurskyddstillsynen är minimal från kommunernas sida. De tänker inte på renen som ett tillsynsobjekt. På så vis är det ju svårt att överhuvudtaget upptäcka brister, säger Karina Burlin länsveterinär i Stockholms län men som under många år arbetat som länsveterinär i Norrbottens och Västerbottens län. Hållande i hägn Renar hålls i hägn inför transport och vid märkning. Men i en del fall även innan slakt då vissa områden i Sverige fortfarande har problem med nedfall från Tjernobyl. För att köttet inte ska innehålla för hög halt av cesium utfodras renar i hägn en viss tid innan slakt. Hållande i hägn har dock visat sig innebära en del problem ur djurskyddssynpunkt. För ett par år sedan rapporterades från länsstyrelsen i Västerbotten till Jordbruksverket att en del renar dött i hägn på grund av uttorkning. - Fallet blev infekterat eftersom renskötarna fick ersättning för de döda renarna från Jordbruksverket och myndigheterna tog inte tag i frågan, säger Karina Burlin. Djurskyddsmyndigheten har nyligen anslagit pengar för att ta fram föreskrifter för hållande av ren i hägn. Bristande tillsyn -Under min tid som länsveterinär i Norrbotten fick jag vara med om att åtskilliga djur svalt ihjäl och ett stort antal renar blev påkörda av bilar och tåg, säger Karina Burlin. Problematiken är mångfacetterad. Centralt är synen på renen som ett vilt djur. Malin Brännström förbundsdirektör på Samernas riksförbund menar att renen inte är ett tamt djur. -Tillsyn som handlar om att man hela tiden ska se djuren är stressande för dem. Renen är ett vilt djur som inte ska bevakas hela tiden, säger hon. Men renen omfattas av djurskyddslagen och därför gäller bestämmelserna i lagen och djurskyddsförordningen även för den som håller eller hanterar ren. Detta betyder bland annat att renar ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom, de får inte överansträngas och de får inte hållas bundna på ett plågsamt sätt. Man kallar renen för semidomesticerad, nästan domesticerad. På Djur-
skyddsmyndigheten menar man att renen är ett husdjur och att se till att djuren har tillräckligt med foder och vatten är en skyldighet varje djurägare har. - Man kan inte se till alla renar, alla dagar men tillsynen av dem måste bli bättre. Renen är inte mer vild än ett nötkreatur som går i ranchdrift, säger Åsa Regnander-Dahl på Djurskyddsmyndigheten. Antal renar och tillgång på bete är centralt när det gäller tillsynen. Malin Brännström menar att antalet renar beror på betestillgången. -Förr reglerades antalet renar av sig självt när det blev för många renar och beteskris. Idag försöker man stödutfodra om betet är dåligt. Men det är inte lätt, vissa renar äter inte av fodret. En del samebyar anser också att man inte ska stödutfodra, säger hon. Idag försöker man hålla ned antalet renar men det finns en gräns för hur få renar man kan ha för att kunna leva på dem, säger Malin Brännström. -Varje ren är märkt och ägs av människor som har ansvar för dem. Ett djur med ägare ska inte behöva svälta ihjäl. Är det till exempel dåligt med bete så att djuren svälter måste de stödutfodras eller slaktas, säger Karina Burlin. Kastrering av ren -I tillämpningen av djurskyddslagen har ibland mer hänsyn tagits till produktionssättet än till djuren. Kastreringen av ren är ett exempel på när större hänsyn har tagits till produktionsförhållandena än till att man tillfogar stor smärta på renen när man kastrerar utan bedövning, säger Karina Burlin. Kastrering av sarv, hanren, har lång tradition inom renskötseln. Sarven kastreras framförallt av två anledningar. Dels därför att den annars går ned för mycket i vikt under sommarens brunstperiod, dels för att underlätta tämjningen till drag- och skällrenar (de renar som leder flocken under vandring mellan betena). Att använda sarven för slakt är inte lika vanligt idag eftersom det oftast är kalvarna som slaktas. I de nordligast belägna samebyarna är sarvslakten dock fortfarande viktig eftersom kalvarna inte blir tillräckligt stora för att slakten ska löna sig. För att utföra kastreringen fångas sarven (hanrenen) in och läggs ned på sidan. En person håller renens bakben och den som ska utföra ingreppet placerar en tång om den ena sidans sädessträng och sluter samman tången. Tången hålls sammanpressad i cirka fem sekunder varefter en ny avklämning görs någon centimeter från den första. Därefter görs likadant med den andra sädessträngen. Renskötarna själva kan utföra ingreppet som görs utan bedövning. Detta är ett undantag i lagen. Inga andra djur förutom grisar får kastreras av andra än veterinärer. Kastrering utreds Kastreringen av ren har på senare år uppmärksammats av myndigheterna. Jordbruksverket föreslog i en skrivelse till Jordbruksdepartementet 2001 att djurskyddsförordningen skulle ändras så att det inte länge skulle vara tillåtet att kastrera handjur av ren utan att veterinär anlitas. Frågan utreds nu på Jordbrukdepartementet och utredningen kommer att vara färdig i november. Att kastreringen har fått utföras av renskötarna själva har delvis varit en kulturell men och praktisk fråga. Kastreringen utförs under senvåren då renarna hålls i hägn i samband med flyttningen eller under sommaren då de hålls i hägn under kalvmärkningen. Det är svårt och dyrt att få veterinärer till samlingsplatserna som ofta ligger otillgängligt och det är också svårt för renskötarna att veta när samlingen av renarna är klar. -Jag tycker att man i så fall kan fråga sig om renarna behöver kastreras överhuvudtaget. Jag är helt emot att man får kastrera djur utan bedövning, oavsett anledning. Varför har renen inte samma rättigheter som andra djur. Vad är det som gör att renen är mindre värd? säger Karina. I Norge får bara veterinär utföra kastrering på djur och där är det också hårdare reglerat när ingreppet får ske. Där har man tagit den principiella ståndpunkten att djuren inte ska anpassas till rådande drifts- och produktionsförhållanden utan att det är dessa som ska ändras så att ingrepp som inte kan motiveras av veterinärmedicinska skäl kan undvikas. Djurskyddet Sverige vill arbeta för en linje som den norska.Kastrering av ren ska bara ske i undantagsfall. Renen ska vara bedövad och ingreppet ska utföras av veterinär. -Djurskyddsproblem med ren blir en politisk brännbar fråga eftersom det handlar om vår ursprungsbefolkning som vi genom historien har behandlat illa. Men kan staten subventionera kulturellt bevarande när de kulturella inslagen innebär lidande för djuren? Oavsett om det handlar om minoriteter eller inte så ska djurskyddslagen följas. Kulturen . får åsidosättas om djurskyddslagen inte följs, säger Sven Stenson ordförande i Djurskyddet Sverige. FAKTA OM RENEN Renarna är hjortdjur som lever i flock. Den art som finns i norra Skandinavien kallas tundraren. Det finns cirka 220 000 renar i Sverige. Renen är det enda hjortdjuret där båda könen har horn. Tjuren, sarven och kon, vajan, fäller sina horn varje år. Renen är anpassad efter klimatet med en päls där håren sitter tätt för isoleringen och med stora klövar som de kan springa på snön med. Djuren blir cirka 85-120 centimeter höga. Läs mer: www.same.se www.sjv.se www.regeringen.se TEMA
Page 1 and 2: NO. 4 ÅRGÅNG 113 2005 TIDNINGEN F
Page 3: Renen-ett djur i politisk hetluft H
Page 7 and 8: Värdet av ett djur är långt ifr
Page 9 and 10: Amina Abaza, till höger är SPARE:
Page 11 and 12: ...det finns alltid ett SPECIFIC fo
Page 13 and 14: så att de kan roa sina ”ägare
Page 15 and 16: Skickas senast den 7 november till
Page 17 and 18: En av våra stora förkämpar har g
Page 19 and 20: eningarna, internationella organisa
Page 21 and 22: Ju mer dina sparpengar växer, dest
Page 23 and 24: Djurskyddet Uppsala Län blir medle
Page 25 and 26: Djurskyddet Västervik Hallströmsg
Page 27 and 28: 08-678 02 24 08-678 02 26 Ansökan

Renen - Djurskyddet Sverige

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?