Skärp dig! - RFHL

det som påverkar deras liv? Vad
fattas dem?
– För att minska dessa gruppers
utsatthet måste de få flera av
de fyra punkterna tillgodosedda.
Det kommer inte att hjälpa med
någon förbudspolitik. Receptet är
demokrati, pluralism och ömsesidig
tolerans, tror jag.
– Politik är inte politikernas ensak.
Politik är ett allmänt ansvar
och syftet med politiken måste
vara att underlätta människornas
möjligheter att lösa sina problem
på sitt sätt, att hitta fram till sina
egna hälsoförutsättningar på
egna villkor och efter egna förutsättningar.
dåliga på att prata allvar
Wolfgang Rutz ser även vår
oförmåga och ovilja att föra samtal
om de stora livsfrågorna som
något som skapar ohälsa:
– Pratar man med ungdomar
om livets mening så förstår de ofta
inte skillnaden mellan ont och
gott. Det finns ingen etisk– moralisk
värdediskussion samtidigt
som samhällets värdesystem förändras
kraftfullt och dramatiskt.
Det som fanns för en generation
sedan av schyssthet och anständighet
har tunnats ut. Det har
ersatts med en mycket stark och
materiellt inställd individualism.
– Vi vet idag att ”virtue” och
”wisdom” ingår i hälsans förutsättningar.
Vem ska börja värdediskussionen?
Vem ska fylla upp
det moraliska vakuumet? Inte
kan det vara samhället eller staten
– annat än att demokratisk skapa
förutsättningar och utrymme för
en sådan diskussion. Det finns
bara individuella svar och lösningar.
Vi har alla som individer
ett ansvar för att hitta dom för oss
själva och hjälpa andra att göra
samma sak.
Wolfgang Rutz kan förstå var-
34
för så många unga mår psykiskt
dåligt idag:
– Det är svårt att vara ung idag,
att inte ha några klara perspektiv.
Man vet inte hur livet ser ut om
10, 20, 30 år. Alla dessa valmöjligheter
som ändå inte ger några
framtidsperspektiv. Det finns hur
många skolor och kurser som
helst att välja mellan men det ger
ju egentligen ingen frihet. Det
är en frihet att som kund stå på
McDonald’s och få välja hamburgare.
Det ger inte mig någon
frihet. Jag mår tvärtom nästan
dåligt av det.
– Våra liv har förändrats och
det går frapperande fort. Jag hoppas
att det kan bli nåt positivt av
det men är osäker på om det blir
så. Titta på ungdomars sätt att
dricka alkohol. Det är ett vettlöst
drickande. Jag likställer det
med ett suicidalt beteende – ”att
komma bort”. Svaret på det problemet
är ju inte att höja priset på
alkohol.
alla har ett ansvar
Wolfgang Rutz ogillar intensivt
att man sätter etiketter på människor
på det sätt samhället gör.
– Min psykiatriska förgångare
på Gotland – Josef Lundahl,
en stor man – jämförde en gång
samhället med en symfoniorkester
där alla har sin roll, även triangelspelaren.
– Missbruk är oftast ett symptom
på något underliggande. Det
finns orsaker bakom missbruket,
som man inte orkar ta hand om.
Så man fokuserar enbart på beroendet.
Eller så sätter man en
diagnos på människor. Är man
bara en vanlig utåtagerande jobbig
unge får man ingen hjälp. Så
snart adhd-diagnosen fastställts
kommer hjälpen. Det är problematiskt
att vi alltid förknippar
vårt erbjudande om hjälp och
stöd med kravet på en diagnos.
Det är ett tecken på att vi bryr oss
för lite – och det är ett tecken på
avhumanisering.
– Vi har en tendens i vårt land
att hålla oss till det konkreta,
materialistiska, mätbara, menar
Wolfgang Rutz. Vi vill ha konkreta
bevis, ”evidens” – men håller
oss samtidigt med ett evidensbegrepp
baserat på ”kontrollerade”
studier. Filosofiska, humanistiska
och sociologiska frågor finns det
inte den typen av evidens för och
då kallas det för flum. Mitt svar
på det är ett citat från Albert Einstein.
Han sa: ”Not everything
that counts can be counted and
not everything that can be counted,
counts”. *
totalitär utveckling
Wolfgang Rutz varnar för den
politik Sverige har avseende personer
med beroendeproblem,
särskilt den ensidiga hårda linjen
mot narkotikaberoende:
– Man kan inte dra alla missbrukare
över en kam. Man måste
göra en individuell bedömning
för varje person och väldigt målinriktat
försöka hjälpa till. Jag
menar att sättet att dra alla över
en kam kan bli förstadiet till avdemokratisering,
totalitarism och
i värsta fall fascism. Jag menar att
vi alla har en plikt att bete oss hälsofrämjande.
Alla kan göra det i
sina olika roller vad dessa roller
än är. Och vad är hälsofrämjande?
Jo, att alla beter sig som folk mot
varandra, att vi sätter människan
i centrum, att vi beter oss humant
mot varandra.
Text och foto:
Per Sternbeck
* (Fri översättning: Allt som
räknas kan inte beräknas, och det
som kan beräknas räknas inte
alltid)
oberoende 3/2009