Riktlinjer (pdf) - Älvkarleby kommun

2010-02-22 

Riktlinjer avseende 

Kommunens 

Hemsjukvård 

Utarbetad av: Inga-Lill Aronsson, administrativ chef 

Britta Gustavsson, områdeschef 

Yvonne Bergman, Lundin, medicinskt ansvarig sjuksköterska 

Beslutade i socialnämnden 2010-03-03

Innehållsförteckning 

Inledning 6 

Syfte 6 

1. Lagar 6 

Aktuellt lagrum 6 

Ur hälso- sjukvårdslagen 6 

Kommunal hemsjukvård 7 

2. Ansvar 8 

Socialstyrelsen - övergripande tillsyn 8 

Socialnämnden – ansvar, ledning och uppföljning 8 

Verksamhetschef – ansvar, ledning och uppföljning 8 

Medicinskt ansvarig sjuksköterska – ansvar, 

tillsyn och uppföljning 

Hälso- och sjukvårdspersonal – ansvar 9 

3. Kommunens ansvar för hemsjukvårdsinsatser 10 

Ansvarsfördelning för hemsjukvård i särskilda 10 

boendeformer och ordinärt boende 

Ordinärt boende 10 

Vid oklarheter om vem som har ansvar för 11 

hälso- och sjukvårdsinsatser 

Ädelremissgruppen handlägger 12 

gränsdragningsproblem 

Särskilt boende 12 

Läkaransvaret 13 

Kvalitetskrav 13 

Lokal överenskommelse tilläggsåtagande 13 

särskilt boende 

Telefontillgänglighet 14 

Akuta hembesök 14 

Årliga läkarkontroller 14 

Årliga läkemedelsgenomgångar 15 

Medicinsk vårdplanering 15 

Läkarjournal tillgänglig på boendet 15 

Enheter med korttidsinriktning 16 

4. Vård i samverkan kommuner och landsting 17 

I Uppsala län 

5. Vårdkedjan – somatisk akutsjukvård/ 21 

geriatrisk vård – primärvård – 

kommunal hälso- och sjukvård 

6. Överenskommelse om samarbete 22 

avseende psykiatri 

Vårdkedjan avseende psykiatri 24 

7. Ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet 25 

Ansvaret 25 

8. Diagnostik metoder för vård och behandling 26 

Ansvar 26 

9. Dokumentation 29 

2

Ansvar 29 

Samtycke 30 

Säkerställande av identitet 30 

ID-märkning när vårdtagare åker till sjukhus 31 

Uppgifter som ska finnas på ID-band 31 

Patientens integritet 31 

Språket 31 

Datering 32 

Signering 32 

Rättelse 32 

Telefonförfrågning 32 

Hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar del av dygnet 32 

Och anlitas via bemanningsföretag eller via avtal med 

Entreprenör 

Studerande 32 

Rättighet att läsa och/eller få kopia på egen journal 32 

Rättighet att läsa och/eller få kopia på annans journal 33 

Hantering och förvaring 33 

Hantering och arkivering 33 

10. Sekretess 35 

Tystnadsplikt och sekretess i vården enligt 25 kap. 1 § 35 

Vad innebär sekretess 35 

11. Delegering av hälso- och sjukvårdsuppgifter 36 

Definitioner 36 

Ansvar 36 

Förutsättningar för att delegera hälso- och sjukvårdsuppgifter 36 

Delegeringsbeslutet 38 

Delegeringsförfarande 38 

12. Rehabilitering 40 

Rehabiliteringsansvaret 40 

13. Läkemedelshantering 44 

Ansvarsförhållanden 44 

Den enskildes ansvar 44 

Ordination 46 

Definitioner 46 

Ordination genom generella direktiv 46 

Läkemedel vid behov 46 

Dosexpedition 47 

Dokumentationskrav 47 

Uttag och iordningsställande 48 

Rekvisition 48 

Kontroll av narkotikaklassade och beroendeframkallande 48 

Läkemedel 

Förvaring av läkemedel 49 

Läkemedelsförråd 49 

Läkemedelsdepå 49 

Enskilda läkemedelsskåp 50 

Kasserade läkemedel 50 

Kvalitetsgranskning 50 

Akutasken 50 

Överlämnande och administration 50 

Uppgifter som ska ingå i lokala rutiner för läkemedelshantering 51 

Ansvar 52 

Ordination 52 

Iordningsställande av läkemedel 52 

3

Dosexpedition 52 

Rekvisition 52 

Kontroll av narkotikaklassade och beroendeframkallande 53 

Läkemedel 

Förvaring av läkemedel 53 

Användningstider 53 

14. Regler för läkemedelsgenomgångar 54 

Syfte 54 

Omfattning 54 

15. Bedömning av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd 55 

kan utföras som egenvård 

Inledning 55 

Individuell bedömning 55 

16. Palliativ vård och vård i livets slutskede 57 

Biologiska behov 58 

Psykologiska behov 58 

Sociala behov 58 

Existensiella behov 58 

17. Omhändertagande av avlidna 59 

Ansvar 59 

18.Riktlinjer för avvikelsehantering Lex Maria 60 

Syfte 60 

Mål 60 

Läkemedel 61 

Fall 61 

Fall när hjälpmedel används 61 

Medicintekniska produkter 62 

Hantering av registrerade avvikelser 62 

19. Ansvarsfördelning vid förskrivning av 63 

inkontinenshjälpmedel 

20. Individuella larm 65 

Begränsningsåtgärder 66 

21. Hygienrutiner inom kommunal vård i 67 

Uppsala län 

Basala hygienrutiner och personlig hygien 68 

22. Nutrition 69 

Ansvar 69 

Kontaktpersonen och vårdpersonalen 69 

Dokumentation 72 

Munhälsovård 72 

23. Medicintekniska produkter 74 

Ansvar 74 

Medicintekniska produkter kan indelas i tre grupper 76 

24. Demensomsorg 78 

Inledning 78 

Demenssjukdomar 78 

Demensutredning 79 

Demenssjukdomarnas yttringar 79 

Demensförlopp 80 

4

Anhörigas situation 81 

Mål för omsorg och vård 81 

God kvalitet i omsorg och vård av personer med demens 81 

Värdegrund 81 

En god demensomsorg 81 

Arbetsinstrument 82 

Samverkan/samarbete 82 

Demensteam 82 

Arbetssätt 82 

Ansvar 82 

Kvarboende 84 

Demensomsorg ordinärt boende 84 

Hjälp i hemmet 85 

Speciella svårigheter i ordinärt boende 85 

Dagverksamhet 85 

Korttidsboendet 85 

Avlösning/avlösarservice 86 

Ansökan/anmälan enl. Socialtjänstlagen 86 

Kvarboende 87 

Demensomsorg i särskilt boende 87 

Referenser 88 

Förkortningar 89 

5

Riktlinjer avseende kommunal 

hemsjukvård 

Inledning 

Dessa riktlinjer ska tillämpas oavsett var i socialtjänstens organisation 

frågor om kommunal hemsjukvård aktualiseras. 

Syfte 

Syftet med riktlinjerna är att skapa en gemensam grund för 

tillhandahållande av hälso- och sjukvårdsinsatser i kommunen, 

tydliggöra ansvaret i olika led enligt nu gällande lagstiftning samt att 

tillförsäkra alla kommuninvånare en så likvärdig bedömning och 

tillgänglighet som möjligt. 

1. Lagar 

Aktuellt lagrum 

I det svenska sjukvårdssystemet är ansvaret för hälso- och sjukvården 

delat mellan stat, landsting och kommun. 

I hälso- och sjukvårdslagen (HSL) regleras vad som är landstingens 

respektive kommunernas ansvar inom hälso- och sjukvården. Lagen är 

utformad så att den ger landstingen och kommunerna stor frihet när 

det gäller hur den egna hälso- och sjukvården ska organiseras. 

UR Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 

Kommunens ansvar 

18 § Varje kommun ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem 

som bor i sådan boendeform eller bostad som avses i 5 kap. 5 § andra 

stycket eller 5 kap. 7 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453) eller 

som efter beslut av kommunen bor i sådan särskild boendeform som 

avses i 7 kap. 1 § första stycket 2 samma lag. Varje kommun ska även 

i samband med dagverksamhet, som omfattas av 3 kap. 6 § 

socialtjänstlagen, erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som 

vistas där. 

En kommun får även i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen 

hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård). 

Landstinget får till en kommun inom landstinget överlåta skyldigheten 

att erbjuda sådan vård, som sägs i andra stycket, om landstinget och 

kommunen kommer överens om det samt regeringen medger det. 

Överenskommelsen får avse även ansvar för förbrukningsartiklar som 

avses i (3 c §). 

Kommunens ansvar enligt första stycket och tredje styckena och 

kommunens befogenhet enligt andra stycket omfattar inte sådan hälso- 

och sjukvård som meddelas av läkare. 

6

18 a § När det finns flera behandlingsalternativ som står i 

överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska 

kommunerna ge den som omfattas av sådan hälso- och sjukvård som 

avses i 18 § första – tredje styckena möjlighet att välja det alternativ 

som han eller hon föredrar. Kommunen ska erbjuda den valda 

behandlingen om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller 

skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat. 

Den enskilde har inte rätt till behandling utanför den kommun inom 

vilken han eller hon är bosatt, om denna kan erbjuda en behandling 

som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. 

Lag (1998:1660). 

18 b § Kommunen ska i samband med sådan hälso- och sjukvård som 

avses i 18 § första - tredje styckena erbjuda även habilitering, 

rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade. 

Landstinget får även utan samband med överlåtelse av ansvar för 

hälso- och sjukvård enligt 18 § träffa överenskommelse med en 

kommun inom landstinget om att kommunen ska ha ansvar för 

hjälpmedel för funktionshindrade. 

Vad som sägs i 3 b § tredje stycket gäller även i fråga om habilitering, 

rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade som genomförs 

av en kommun. Lag (2000:356). 

18 c § Kommunen ska i samband med hälso- och sjukvård enligt 18 § 

första stycket tillhandahålla förbrukningsartiklar på sätt som anges i 3 

d §. Beträffande behörigheten att förskriva förbrukningsartiklar som 

avses här gäller vad som föreskrivs i 3 d §. Lag (2000:356) 

Kommunal hemsjukvård 

Kommunal hemsjukvård är hälso- och sjukvård som ges i patients 

bostad eller motsvarande och där ansvaret för de medicinska 

åtgärderna är sammanhängande över tiden. Med bostad avses både 

ordinärt och särskilt boende. Landstinget har alltid ansvar för 

läkarinsatserna i hemsjukvård, i såväl ordinärt boende som i särskilt 

boende. 

Basal hemsjukvård är hälso – och sjukvårdsinsatser som kommunens 

hemsjukvård alltid ska kunna utföra med stöd av läkarmedverkan från 

primärvården. Undantag barn under 17 år. 

Avancerad hemsjukvård är hälso- och sjukvårdsinsatser som kan 

utföras i patientens hem efter särskild riskbedömning och samordnad 

vårdplanering. Kan utföras i ordinarie kommunal verksamhet eller i 

specialiserade team beroende på lokala förutsättningar och 

organisation. Vissa insatser förutsätter att det medicinska ansvaret 

delas mellan olika läkare. 

7

2. Ansvar och prioriteringsordning 

Socialstyrelsen – övergripande tillsyn 

Socialstyrelsen har tillsyn över kommunens hälso- och sjukvård och 

ska följa och stödja verksamheten enligt lag om yrkesverksamhet på 

hälso- och sjukvårdens område (LYHS) och förordning om 

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (FYHS). 

Socialnämnden – ansvar, ledning och uppföljning 

Socialnämnden har enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL) det 

övergripande ledningsansvaret för att hälso- och sjukvården uppfyller 

HSL:s krav på en ”god vård”. Den ska vara organiserad så att den 

tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet av vården samt främja 

kostnadseffektivitet. 

Verksamhetschef – ansvar, ledning och uppföljning 

Inom hälso- och sjukvård ska det finnas en verksamhetschef som 

svarar för verksamheten och representerar vårdgivaren, enligt 29 § 

HSL. Verksamhetschefen ska tillsammans med medicinskt ansvarig 

sjuksköterska (MAS) fastställa former för fortlöpande samråd i frågor 

som gäller verksamhetens struktur, resursanvändning, kvalitet och 

säkerhet. Verksamhetschefens ledningsansvar är begränsat av de 

uppgifter som MAS ansvarar för. 

Medicinskt ansvarig sjuksköterska – ansvar, tillsyn och 

uppföljning 

Inom det verksamhetsområde som socialnämnden bestämmer ska det 

finnas en sjuksköterska med särskilt medicinskt ansvar, enligt 24 § 

HSL och 5 § förordningen om yrkesverksamhet på hälso- och 

sjukvårdens område (FYHS). Socialnämnden svarar för att MAS ges 

en organisatorisk ställning och placering som gör det möjligt för 

henne/honom att fullgöra sina uppgifter. Ledningsansvaret för 

verksamhetschefen inom den kommunala hälso- och sjukvården 

begränsas således av det ansvar MAS har enligt ovan nämnda 

författningar. 

MAS ansvarar för att den kommunala hälso- och sjukvården är av god 

kvalitet och att den enskilde får en säker och ändamålsenlig vård och 

behandling. I ansvaret ingår att utifrån gällande hälso- och 

sjukvårdslagstiftning utarbeta lokala riktlinjer och i vissa fall rutiner 

samt uppföljning av desamma. 

Områdeschefen för enheten – ansvar, ledning och 

uppföljning 

Områdeschefen ansvarar för att personal inom det egna 

verksamhetsområdet informeras om och känner till vad som står i 

gällande riktlinjer. I områdeschefens ansvar ingår även att det ska 

8

finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att 

meddela en god vård. 

Hälso- och sjukvårdspersonal – ansvar 

Den som är hälso- och sjukvårdspersonal ska utföra sitt arbete enligt 

vetenskap och beprövad erfarenhet. Den som tillhör hälso- och 

sjukvårdspersonalen bär själv ansvaret för hur han eller hon fullgör 

sina arbetsuppgifter. 

Prioriteringsordning 

Insatser ska ges enligt följande prioriteringsordning: 

1. Vård i livets slutskede 

1. Personer som blir utskrivna från landstingets slutenvård so bor i 

a) Ordinärt boende 

b) Ordinärt boende med insatser enligt SoL och LSS 

c) Särskilt boende 

2. Personer med nedsatt förmåga som bor i 

a) Ordinärt boende 

b) Ordinärt boende med insatser enligt SoL och LSS 

c) Särskilt boende 

3. Omvårdnadspersonal och anhöriga 

9

3. Kommunens ansvar för 

hemsjukvårdsinsatser 

Ansvarsfördelning för hemsjukvård i särskilda 

boendeformer och ordinärt boende 

Den 13 december 1990 beslutade Riksdagen om förändrat 

huvudmannaskap för all långvarig vård- och service. Till grund för 

beslutet låg Regeringens proposition 1990/91:14. 

Kommunen har enligt lag ansvar för sjukvårdsinsatser upp till 

sjuksköterskenivå för personer boende i kommunens särskilda 

boenden oavsett behovets varaktighet. Med särskilda boenden avses 

gruppboenden, omvårdnadsboenden, stödboende och servicehus. 

Ordinärt boende 

Landstinget och kommunerna i Uppsala län har även träffat en 

överenskommelse om ansvarsfördelning för hälso- och sjukvård i 

ordinärt boende – hemsjukvård. 

Landstinget har ansvar för alla läkarinsatser. 

I ordinärt boende är ansvarsfördelningen enligt följande: 

Kommunerna har ansvar för hemsjukvård fr.o.m.17-årsdagen 

med beräknad varaktighet > 14 dagar samt all hemsjukvård 

kvällar, nätter och helger, vilket innebär att insatser som från 

första dagen bedöms vara av långvarig karaktär tar kommunen 

ansvar för hela vårdperioden. 

Primärvården i landstinget har oavsett varaktighet ansvar för 

hälso- och sjukvård vid distriktssköterskemottagning dvs 

patienterna kan komma till mottagningen och har inte 

behov av hemsjukvård. 

Primärvården i landstinget har ansvar för hemsjukvård som 

bedöms/planeras vara av kortvarig tillfällig karaktär (= mindre 

än 2 veckor). 

Primärvården i landstinget har ansvar för hälso- och sjukvård 

dygnet runt för barn och ungdomar fram till 17-årsdagen 

oavsett varaktighet och boendeform. 

Behov av hemsjukvård bör regelbundet omprövas av respektive 

vårdgivare. Vid byte av vårdgivare ska rutiner finnas för 

överrapportering. För att undvika onödiga byten av vårdgivare ska 

flexibla lösningar gälla! 

10

Förutsättning för en fungerande ansvarsfördelning är att : 

alla distriktssköterskor (dsk/ssk) känner till detta dokument 

lokal samverkan byggs upp mellan distriktssköterskorna i 

primärvården och kommunen i det geografiska området. 

Vid oklarheter om vem som har ansvar för hälso- och 

sjukvårdsinsatser gäller följande: 

1. Vid tveksamhet diskuteras ärendet lokalt mellan 

distriktssköterskorna i primärvården och kommunen 

(lokal samverkan). 

2. Vid kvarstående tveksamhet kontaktas 

primärvårdschefen och för kommunerna respektive 

medicinskt ansvarig sjuksköterska som vid behov tar 

upp ärendet i ÄDEL- remissgruppen. 

KOMMUNENS 

ANSVAR 

Hemsjukvård kvällar, nätter, 

lördag, söndag och annan 

helgdag 

Hemsjukvårdsbehov som 

bedöms/planeras kvarstå längre 

tid än två veckor. Kommunen 

ansvarar redan från första 

behandlingstillfället. 

Tillfälligt behov av 

hemsjukvård hos vårdtagare 

som har hemtjänstinsatser för 

personlig omvårdnad flera 

ggr/vecka. 

Med personlig omvårdnad 

menas inte hemtjänstinsatser av 

servicekaraktär ex städ, 

måltidsservice. 

Kommunen ansvarar vid 

trygghetslarm för alla 

sjukvårdsinsatser dygnet runt. 

Kommunen debiterar 

primärvården för sådana 

larminsatser utförda dagtid 

vardagar för personer som 

enbart har trygghetslarm 

och/eller hemtjänstinsatser av 

servicekaraktär. 

PRIMÄRVÅRDENS 

ANSVAR 

Planerade sjukvårdsinsatser dagtid 

lördag, söndag och annan helgdag 

gällande patienter som på vardagar går 

till distriktssköterskemottagning hänvisas 

i första hand till aktuell mottagning inom 

landstinget (Kungsgärdets vårdcentral i 

Uppsala och akutmottagningarna i 

övriga länet). 

För patienter med behov av hemsjukvård 

kvällar, nätter och helger sker 

informationsöverföring enligt gällande 

regler 

Hemsjukvårdsbehov som 

bedöms/planeras vara av kortvarig, 

tillfällig karaktär = mindre än två veckor. 

Gäller även hos patienter som har 

hemtjänstinsatser av servicekaraktär ex 

städ, måltidsservice. 

Hemsjukvård gällande långvarig 

behandling med längre intervall mellan 

behandlingstillfällena ex 

Behepaninjektion (en gång i månaden 

eller mer sällan). 

Primärvården ersätter kommunen för 

akuta insatser dagtid vardagar för tid för 

hembesök inkl.restid samt 

patientadministrativa åtgärder samt 

material vid besök påkallade av 

trygghetslarm hos personer som enbart 

har trygghetslarm och/eller 

hemstjänstinsatser av servicekaraktär. 

11

Provtagning i hemmet hos 

vårdtagare där kommunens 

distriktssköterska har hälso- och 

sjukvårdsansvar. 

Provtagningsmaterial tillhandahålls 

från lokal vårdcentral. Provtransport 

samordnas med primärvården 

alternativt debiteras primärvården. 

Provtagning i hemmet oavsett 

varaktighet hos patient som 

kommunens distriktssköterska inte 

har hälso- och sjukvårdsansvar 

för. 

Dessutom gäller: 

Ansvar för hemsjukvårdsinsatser för patient på besök från annan 

kommun/län/land enligt ovanstående grundregler. 

För hemsjukvårdsinsatser hos patient hemma på permission från 

sjukhus gäller ovanstående grundregler. Kräver vårdplanering mellan 

berörda vårdgivare. 

För patienter med behov av hemsjukvård dygnet runt med kortare 

planerad varaktighet än två veckor sker vårdplanering mellan berörda 

vårdgivare. Kommunen kan enligt överenskommelse i det enskilda 

fallet debitera primärvården kostnader för de hemsjukvårdsinsatser 

som utförs dagtid vardagar. (ex ögondroppar efter starroperation). 

Ädelremissgruppen handlägger gränsdragningsproblem. 

Deltagare är medicinskt ansvariga sjuksköterskor från länets 

kommuner, uppdragsstrateg från Äldrekontoret, Uppsala kommun 

samt verksamhetschef för primärvården. 

Särskilt boende 

Kommunen har hälso- och sjukvårdsansvaret upp till och med 

sjuksköterskenivån liksom ansvar för allmän rehabilitering. En 

patientansvarig sjuksköterska ska finnas med uppgift att samordna 

vårdresurserna för varje enskild patient utifrån en medicinsk vårdplan. 

På vårdboenden ska finnas tillräcklig sjuksköterskebemanning för att 

kunna överblicka vårdtagarnas hälsotillstånd (blodtryck, vikt, 

blodsocker etc.) samt att kunna upptäcka nytillkomna hälsoproblem 

eller förändringar i hälsotillståndet som kräver läkarbedömning. 

Sjuksköterskan ansvarar för att: 

uppföljning sker av insatta åtgärder och behandlingar 

planera läkarbesök 

initiera och förbereda för medicinska vårdplaneringar samt 

informera anhöriga 

förbereda årliga läkarkontroller och läkemedelsgenomgångar 

i samråd med övrig vårdpersonal göra nutritionsbedömningar 

(MNA), fall- och trycksårsprofylax (DOWN TOWN fallindex, 

Norton) samt vidta adekvata åtgärder om medicinska problem 

uppstått. 

Sjuksköterskans insatser avser basal/avancerad hemsjukvård. 

Vilka medicinska arbetsuppgifter som ingår i den basala 

12

hemsjukvården framgår av dokumentet ”Medicinska 

arbetsuppgifter i basal och avancerad hemsjukvård”. 

Läkaransvaret 

Ansvaret innebär att tillgodose läkarinsatser på primärvårdsnivå. 

Varje enhet tilldelas ett visst antal läkartimmar per vecka. 

För personer som bor i särskilda boenden övertas hela medicinska 

ansvaret, planerade och akuta insatser. Vårdtagaren erbjuds tillgång 

till boendeenhetens läkare och godkänner det via avsedd blankett. 

Sjuksköterskan på boendet ansvarar för att detta blir gjort. 

Enhetens läkare är patientansvarig läkare sedan vårdtagaren ”tagits 

över”, vilket sker i samband med inflyttningen. Sjuksköterskan 

ansvarar för att läkaren får kännedom om att en inflyttning ska ske 

eller har skett. I samband med övertagande av vårdansvar ska 

behandlande enhet och ansvarig läkare uppdateras på patientens 

dosrecept. 

Läkaren ska : 

besöka vårdtagare som behöver läkarundersökning, 

genomföra fasta besök (”ronder”) på boendet, 

ge medicinska råd och ordinationer till sjuksköterskan. 

genomföra årliga läkarkontroller som innehåller 

läkemedelsgenomgångar och medicinska vårdplaneringar 

ge instruktion/handledning till personal 

Kvalitetskrav 

Kvalitetskraven följs upp årligen i form av egenkontroll. 

Aktuell skriven lokal överenskommelse tilläggsåtagande 

särskilt boende 

Telefontillgänglighet för boendets sjuksköterskor till läkare 

dygnet runt 

Tillgång till akuta hembesök av läkare vid behov 

Årliga läkarkontroller 

Medicinska vårdplaneringar årligen samt vid behov 

Årlig strukturerad läkemedelsgenomgång 

Läkarjournal tillgänglig på boendet 

Lokal överenskommelse tilläggsåtagande särskilt boende 

Samarbetsrutinerna dokumenteras i ”lokal överenskommelse 

tilläggsåtagande särskilt boende”. 

Utöver tid för direkt patientarbete ska finnas tid för 

medicinska vårdplaneringar, anhörigsamtal, 

läkemedelsgenomgångar och handledning tillsammans med 

personalen på boendet avseende enskilda patienter och allmänt 

om vården 

indirekt patientarbete såsom telefonkonsultationer, 

journalskrivning, ordinationer mm 

kompetensutveckling 

13

Anhöriga och närstående ska informeras av sjuksköterska om 

samarbetsrutinerna och möjligheten att träffa enhetens läkare. 

Kommunen ansvarar för att det finns rutiner för 

informationsöverföring hela dygnet. Kommunen ansvarar även för 

introduktion av nyanställda sjuksköterskor avseende samarbetet med 

boendeansvarig läkare. 

Kommunens rehabiliteringspersonal deltar i vårdplaneringar och 

behandlingsarbetet efter behov. Samarbete med primärvårdens 

kurator, dietist eller psykolog sker genom remissförfarande. 

Telefontillgänglighet 

Boendeenhetens läkare samt sjuksköterska i kommunen, alternativt 

deras ställföreträdare, ska kunna nås på angivna telefonnummer. Det 

ska alltid vara möjligt att nå en jourläkare för akut bedömning. Listor 

på telefonnummer och faxnummer till landstingets respektive 

kommunens vårdgivare ska kontinuerligt hållas uppdaterade. 

Sekretessfaxar är ett krav på samtliga enheter. 

Akuta hembesök 

Dagtid vardagar 

Grundregeln är att tjänstgörande sjuksköterska alltid kontaktar 

ansvarig läkare, dagtid vardagar, som gör en medicinsk bedömning 

per telefon, alternativt akut hembesök. Den medicinska vårdplanen 

ska ligga till grund för vilka åtgärder som ska vidtas och vilka 

eventuella kontakter som ska tas i samband med ett försämrat 

hälsotillstånd. 

Journalanteckning avseende en akut bedömning/hembesök ska snarast 

faxas till boendet. Många akuta tillstånd kan med fördel skötas på 

vårdboendet med god medicinsk säkerhet och trygghet för patienten. 

Vid livshotande tillstånd får sjuksköterska eller annan vårdpersonal 

skicka patienten till akutmottagning utan föregående läkarkontakt. 

Ansvarig läkare informeras av sjuksköterska i efterhand. Aktuell 

medicinsk vårdplanering ska alltid tas i beaktande före akut åtgärd. 

Årliga läkarkontroller 

Personer på särskilt boende ska få en årlig läkarkontroll. Det är 

lämpligt att kombinera årskontrollen med en medicinsk vårdplanering 

och läkemedelsgenomgång. 

I den årliga årskontrollen ingår att: 

sjuksköterskan kontrollerar vikt, puls, blodtryck och 

blodsockervärden vid behov. 

provtagning ordineras beroende på diagnoser och läkemedel 

men B-Hb och P-Kreatinin bör analyseras årligen. 

MMT övervägs vid misstänkt kognitiv svikt, undersökningen 

ordineras av läkare men testet kan utföras av sjuksköterska eller 

arbetsterapeut på boendet. 

läkaren sammanfattar aktuellt hälsotillstånd och kontrollerar 

status. 

14

Årliga läkemedelsgenomgångar 

En strukturerad genomgång av den enskildes läkemedelsordinationer 

ska göras årligen, lämpligen i samband med förnyelse av doskortet. 

Vid läkemedelsgenomgång ska pågående läkemedelsordinationer 

stämmas av mot patientens hälsotillstånd, diagnoser och mål för 

vården. Ett medicinskt status och en medicinsk vårdplanering bör 

göras i anslutning till läkemedelsgenomgången för en helhetsbild av 

hälsoläget. 

Medicinsk vårdplanering 

Medicinsk vårdplanering närvarande med läkare ska göras 

årligen samt i följande sammanhang: 

alltid vid inflyttning på vårdboende, 

vid årlig förnyelse av recept/doskort eller i samband med 

läkemedelsgenomgång 

vid bestående försämrat hälsotillstånd, brytpunktsbedömning 

alltid vid vård i livets slutskede 

Medicinsk vårdplanering dokumenteras av respektive vårdgivare i 

läkar- respektive omvårdnadsjournal samt i förekommande fall i 

arbetsterapeutens och sjukgymnastens journal. Den medicinska 

vårdplanen ska finnas tillgänglig för den legitimerade personal vid alla 

tider på dygnet. En enkel sammanfattning av vad som bestämts vid 

vårdplaneringen ska fyllas i av läkaren och lämnas till vårdtagaren 

eller närstående. 

Läkarjournal tillgänglig på boendet 

Nödvändig journalinformation ska hämtas inför inskrivning. 

Sjuksköterskan på boendet kan beställa journalkopia från ansvarig 

husläkare. 

Uppgift om diagnoser, eventuell känd överkänslighet, känd smitta 

samt en läkemedelsförteckning ska alltid finnas tillgänglig i 

omvårdnadsjournalen. 

Läkarjournal ska finnas tillgänglig på boendet för tjänstgörande 

sjuksköterska och beredskapsläkare i form av papperskopia. Aktuell 

medicinsk vårdplanering, provsvar, remissvar och epikriser är annan 

information som ska finnas tillgänglig. 

Enheter med korttidsinriktning 

För personer som vistas på enheter med korttidsinriktning behålls 

ordinarie husläkare för planerad vård och behandling. Boendeansvarig 

läkares ansvar är att tillgodose behov av medicinsk vård för problem 

som behöver åtgärdas under vistelsetiden. Vid oklarhet om vem som 

har ansvar för viss läkarinsats gör boendeläkaren upp detta i samråd 

med husläkaren. 

15

Om personer på korttidsenheten får ett ändrat biståndsbeslut till 

permanent boende övergår läkaransvaret helt till boendeläkaren på 

korttidsenheten. 

16

4. Vård i samverkan kommuner och 

landsting i Uppsala län 

Överenskommelse mellan Landstinget i Uppsala län samt 

Tierps, Älvkarleby och Östhammars kommuner om 

somatisk rehabilitering av personer som är 17 år och äldre 

Landstinget i Uppsala län samt Tierps, Älvkarleby och Östhammars 

kommuner har kommit överens om följande beträffande 

ansvarsfördelningen kring somatisk rehabilitering av personer som är 

17 år och äldre. 

Rehabilitering innebär insatser som ska bidra till att en person med 

förvärvad funktionsnedsättning, utifrån dennes behov och 

förutsättningar, återvinner eller bibehåller bästa möjliga 

funktionstillstånd samt skapar goda villkor för ett självständigt liv och 

ett aktivt deltagande i samhällslivet. 

Den enskilde vårdgivaren bedömer i samråd med vårdtagaren och i 

berörda fall närstående när hälso- och sjukvårdsinsatserna övergår till 

egenvård eller friskvård som vårdtagaren själv ansvarar för. 

Specialistsjukvården ansvarar för utredning, bedömning och inledande 

rehabiliteringsåtgärder. Specialistsjukvården ansvarar också för 

konsulttjänster till primärvården och kommunerna då det gäller 

vårdtagare med sällan förekommande diagnoser eller vid 

komplicerade rehabiliteringsbehov, där kompetens inte kan förväntas 

upprätthållas rutinmässigt i primärvården och kommunerna. 

Specialisterna har fördjupade kunskaper om de funktionshinder som 

skadan/sjukdomen ger upphov till samt om de specialiserade 

rehabiliteringsstrategier som kan vara tillämpliga. Inom den 

specialiserade rehabiliteringen finns tillgång till specialistutbildade 

läkare, vårdpersonal, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, kuratorer, 

dietister, logopeder och i vissa fall psykologer. 

Specialistsjukvården ansvarar för tekniska hjälpmedel för vårdtagare 

upp till och med 20 år. 

Vart och ett av de specialiserade verksamhetsområdena ansvarar för 

specialiserad rehabilitering inom sitt eget kompetensområde, bl.a. 

neurologi, ortopedi, kirurgi, reumatologi, geriatrik, 

rehabiliteringsmedicin, kardiologi samt habilitering och hjälpmedel. 

För följande tre områden finns det särskilda lösningar: 

Verksamhetsområde rehabiliteringsmedicin ansvarar för 

specialiserad rehabilitering av personer med ryggmärgsskada i 

alla åldrar och för personer 18-64 år med kronisk neurologisk 

sjukdom eller förvärvad hjärnskada. 

17

Verksamhetsområde geriatrik har det specialiserade 

rehabiliteringsansvaret för personer 65 år och äldre med 

åldersrelaterade sjukdomar, ofta multisjuka, med samtidiga 

funktionsnedsättningar och som har behov av insatser från det 

specialiserade geriatriska teamet. Verksamhetsområde geriatrik 

ansvarar även för neurologisk sjukgymnastik, motsvarande 

primärvård, i Tierp, Östhammar och Älvkarleby kommuner. 

Vuxenhabiliteringen ansvarar för specialiserade 

rehabiliteringsinsatser framför allt för vårdtagare som omfattas 

av LSS och där behov av långsiktiga insatser bedöms finnas. 

Uppdraget framgår i samverkansavtal ”Habilitering och 

rehabilitering samt rådgivning och annat personligt stöd för 

personer som omfattas av LSS”. 

Insatserna inom specialiserad rehabilitering omfattar utredning och 

specialiserade rehabiliteringsinsatser gällande funktionshinder enligt 

ICF:s principer (se bilaga 1). Utredning och bedömning sker med 

utgångspunkt från samtliga ICF-komponenter (kroppsfunktioner och 

kroppsstrukturer, aktivitet, delaktighet, person- och 

omgivningsfaktorer). Utgångspunkten för rehabiliteringsinsatserna 

inom specialistsjukvården är på kroppsfunktioner, kroppsstrukturer 

och aktiviteter. 

Planering av fortsatt rehabilitering sker tillsammans med 

primärvården och kommunerna. 

Primärvården ansvarar för utredning, bedömning och rehabilitering 

vid vanligt förekommande tillstånd och/eller där mindre komplicerade 

rehabiliteringsinsatser krävs. Verksamhetsområde geriatrik ansvarar 

dock för neurologisk sjukgymnastik oavsett åldersgrupp (se 3.1 

Specialistsjukvård). Primärvården kan med stöd av råd från 

specialistsjukvården också ansvara för rehabilitering vid sällan 

förekommande diagnoser eller om mer komplicerade 

rehabiliteringsinsatser krävs. 

Rehabilitering inom primärvården innefattar såväl enskilda som 

teambaserade insatser från arbetsterapeut, dietist, distriktssköterska, 

kurator, läkare, psykolog, sjuksköterska och sjukgymnast. 

Husläkare/PAL (patientansvarig läkare) har ansvar för att vid kontakt 

med vårdtagaren bedöma om rehabiliteringsbehov föreligger samt 

remittera till lämplig instans. Husläkare/PAL ska samverka med 

personal inom kommunerna och övrig personal inom primärvården. 

Husläkare/PAL ska även samverka med vårdtagaren, dennes 

närstående och kommunerna när det gäller planering av 

rehabiliteringsinsatser och uppföljning. Vid behov sker samverkan 

med specialistsjukvården. 

18

Rehabiliteringsinsatserna inom primärvården omfattar utredning, 

funktionsbedömning och rehabiliteringsinsatser gällande 

funktionshinder enligt ICF:s principer (se bilaga 1). Såväl utredning 

som bedömning och insatser sker inom samtliga ICF-komponenter 

(kroppsstrukturer, kroppsfunktioner, aktivitet, delaktighet, person- och 

omgivningsfaktorer). Utgångspunkten för rehabiliteringsinsatserna 

inom primärvården är på kroppsfunktioner, kroppsstrukturer och 

aktiviteter. Undantag gäller dock enligt nedanstående: 

Arbetsterapeutiska insatser i primärvården omfattar enbart 

handrehabilitering, dock inte i särskilt boende där kommunen 

ansvarar för all rehabilitering 

Kommunerna ansvarar för rehabilitering av personer i särskilda 

boenden samt för rehabilitering av personer vid dagverksamhet som är 

behovsprövad enligt Socialtjänstlagen (SoL). Kommunerna ansvarar 

även för rehabilitering av personer i ordinära boenden och dess 

närmiljö utifrån ICF-komponenterna delaktighet och 

omgivningsfaktorer samt insats av arbetsterapeut på aktivitetsnivå. 

Rehabiliteringsinsatser av arbetsterapeuter ansvarar kommunen för 

från första dagen, dock inte handrehabilitering eftersom sådan 

rehabilitering utgör primärvårdens ansvarsområde. 

Rehabiliteringsinsatserna inom kommunerna omfattar utredning, 

funktionsbedömning och rehabiliteringsinsatser gällande 

funktionshinder enligt ICF:s principer (se bilaga 1). Utredning och 

insatser sker inom ICF-komponenterna aktivitet, delaktighet, 

omgivnings- och personfaktorer. Utgångspunkten för 

rehabiliteringsinsatserna inom kommunen är rehabiliteringsinsatser 

kopplade till delaktighet och omgivningsfaktorer. Kommunerna 

ansvarar för anpassning av omgivningsfaktorer såsom 

bostadsanpassning (oavsett ålder) och hjälpmedel (för personer 21 år 

och äldre). Intygsskrivandet för bostadsanpassning ansvarar den part 

för som bedöms kunna intyga behovet utifrån funktionsnedsättningen 

och dess prognos bäst. 

Rehabiliteringsinsatser inom kommunerna innefattar såväl enskilda 

som teambaserade insatser från arbetsterapeut, sjukgymnast och 

vårdpersonal (inklusive sjuksköterska). Samverkan sker med såväl 

specialistsjukvård som husläkare/PAL vid medicinska frågor, 

bedömning av rehabiliteringsbehov samt planering av 

rehabiliteringsinsatser och uppföljningar. Kommunerna samplanerar 

med primärvård och specialistsjukvård om lämpliga 

rehabiliteringsinsatser i alla de skeden av rehabiliteringsprocessen där 

det bedöms nödvändigt för att så snart som möjligt uppnå uppsatta 

rehabiliteringsmål. 

Vid lämpliga tidpunkter under vårdtiden inom specialistsjukvården 

ska bedömning av fortsatt rehabiliteringsbehov göras. Om det bedöms 

vara behov av fortsatta rehabiliteringsinsatser efter vårdtiden i 

19

specialistsjukvården, ansvarar specialistsjukvården för att de 

vårdgivare som kommer att vara engagerade i det fortsatta 

omhändertagandet kallas till vårdplaneringsmöte. Sådana möten kan 

ske tidigt och vid flera tillfällen under vårdtiden i specialistsjukvården 

men allra senast via det elektroniska informationssystemet Prator då 

patienten bedöms utskrivningsklar. 

Vid vårdplaneringsmötet ges information om bedömning av 

funktionstillståndet och samplanering sker av fortsatta 

rehabiliteringsåtgärder inklusive ansvarsfördelning. Vidare utses den 

person/befattning som ska vara ansvarig för fortsatt samordning av 

rehabilitering. Den som har utsetts att ansvara för samordningen ska 

ansvara för att en plan för de samordnade rehabiliteringsinsatserna 

upprättas och dokumenteras. Kallelse till planeringsmöte ska bekräftas 

av kontaktad vårdgivare. Det ska särskilt anges om 

rehabiliteringsbehov inte föreligger. När rehabilitering bedrivs i 

kommunens regi, informeras husläkare/PAL om informationen 

bedöms vara av betydelse. 

Vissa rehabiliteringsfrågeställningar är av sådan speciell natur att de 

kräver insatser på specialistnivå under lång tid. Det förutsätter en 

fortlöpande kompetensöverföring och ett erfarenhetsutbyte mellan 

vårdgivarna. Alla parter har ansvar för att sådan överföring kommer 

till stånd. Specialistsjukvården har ansvaret att inom ramen för sitt 

kompetensområde erbjuda vårdgivare inom primärvården och 

kommunerna sådan teoretisk och praktisk utbildning som behövs för 

att klara enskilda krävande rehabiliteringsärenden. 

20

5. Vårdkedjan – somatisk 

akutsjukvård/geriatrisk vård – primärvård- 

kommunal hälso- och sjukvård 

Den 1 juli 2003 trädde ändringar i ”Lagen om kommunernas 

betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård” (SFS 2003:193) i kraft. 

Bakgrunden till lagändringen var brister i information och samordning 

samt brister i överförandet av medicinskt ansvar. Den enskildes rätt 

till delaktighet, trygghet och en värdig vård och behandling hade inte 

tillräckligt beaktats. 

Syftet med ändringen i betalningsansvarslagen är att skapa ett ökat 

incitament för kommuner och landsting att ta ett gemensamt ansvar 

för planering av den vård, omsorg och stöd en patient behöver efter 

sjukhusvistelse. Övergången mellan olika vårdgivare ska ske utan 

onödiga olägenheter och patientens värdighet ska beaktas. 

Överenskommelsen omfattar endast de personer som har eller bedöms 

behöva insatser av kommunens socialtjänst eller hälso- och sjukvård i 

samverkan med primärvården efter utskrivning från somatisk 

akutsjukvård/geriatrisk vård. 

Den samordnade vårdplaneringen ska präglas av samsyn mellan 

parterna och patientens bästa ska vara målet. 

För att säkerställa informationsöverföringen vid in- och utskrivning i 

slutenvården har TKL fastställt riktlinjer avseende vårdkedjan. (Se 

riktlinjer ”Vård i samverkan kommuner och landsting fastställd av TKL 2008-11-14) 

21

6. Överenskommelse om samarbete 

avseende psykiatri 

Landstinget i Uppsala län och Tierp, Östhammar, Heby och 

Älvkarleby kommun har tillsammans gjort en överenskommelse om 

samarbete avseende psykiatri. 

I slutbetänkandet av Nationell psykiatrisamordning (”Ambition och 

ansvar. Nationell strategi för utveckling av samhällets insatser till 

personer med psykiska sjukdomar och funktionshinder”) föreslås 

förändringar i lagstiftningen. Dessa förändringar innebär att landsting 

och kommuner blir skyldiga att ingå överenskommelser kring 

personer med psykisk funktionsnedsättning/psykisk ohälsa. 

Syftet med överenskommelsen är att landstinget och kommunerna 

genom tydlig samverkan och rollfördelning ska: 

- förbättra livssituationen för personer med psykisk 

funktionsnedsättning/psykisk ohälsa genom att placera den enskilde i 

centrum 

skapa förutsättningar för tidiga och förebyggande insatser 

skapa förutsättningar för effektivare rehabilitering/habilitering 

skapa samordningsvinster för den enskilde 

skapa förutsägbarhet för brukare och personal 

fördela kostnaderna mellan huvudmännen på ett rättvist sätt 

Överenskommelsen omfattar insatser för personer med psykisk 

funktionsnedsättning/psykisk ohälsa som är i behov av stöd/insatser 

från de båda huvudmännen. Överenskommelsen gäller alla 

åldersgrupper samt deras närstående, med särskilt fokus på barn under 

18 år. 

Målet är att gemensamt utveckla former för stöd till förbättrad social 

funktion, psykisk och somatisk hälsa. Insatserna ska präglas av en 

helhetssyn och ges på ett sådant sätt att det leder till ett värdigt liv och 

för individen upplevt välbefinnande och aktivt deltagande i samhället 

De övergripande handikappolitiska målen ska gälla för insatser till 

personer med psykisk funktionsnedsättning/psykisk ohälsa. 

Målet är att alla människor med varaktig psykisk 

funktionsnedsättning/psykisk ohälsa ska tillförsäkras: 

bostad och det stöd i vardagen som de har behov av 

arbete eller meningsfull sysselsättning 

delaktighet och gemenskap i samhället 

goda vård- och stödinsatser med återhämtnings- och 

upphämtningsinriktat arbetssätt. 

22

Huvudmännen överenskommer om följande värdegrund: 

Insatser för personer med psykisk funktionsnedsättning/psykisk ohälsa 

ska planeras och utformas i samverkan med den enskilde och dennes 

företrädare. 

Det innebär att: 

individens självbestämmande, behov och intressen är utgångspunkten 

individens resurser och förutsättningar ska vara i fokus 

medicinska, psykologiska och sociala insatser ska genom samordning 

komplettera varandra för att minimera individens funktionsnedsättning. 

Huvudmännen ansvarar, var och en för sig och gemensamt för 

att ge förebyggande och tidiga insatser 

Psykiatrins ansvar: 

psykiatrisk utredning och behandling på specialistnivå 

psykiatrisk rehabilitering som syftar till att förbereda för och stödja ett 

självständigt liv 

att samverka med och stödja kommunens personal i arbetet med personer 

som har en psykisk funktionsnedsättning/psykisk ohälsa. 

hälso- och sjukvård enligt HSL, LPT och LRV. 

uppmärksamma behovet av råd och stöd enligt LSS 

Primärvården ansvarar för: 

Primärvården har ett första hands ansvar för så väl somatisk 

vård och behandling som psykiatrisk vård och behandling i 

enlighet med överenskommelsen mellan primärvården och 

psykiatricentrum, 

Habiliteringen ansvarar för: 

habilitering- och rehabilitering till personer med 

utvecklingsstörning, rörelsehinder, autism, Aspergers syndrom, 

svår ADHD samt förvärvad hjärnskada. 

när personen har ett psykiskt funktionshinder samverkar 

habiliteringen med andra aktörer där habiliteringen bidrar med 

kunskap om funktionshinder. 

att bidra till att öka kunskapen om funktionshinder till brukare, 

anhöriga, andra närstående och personal bland annat genom 

kursutbud och ”Infoteket om funktionshinder” – ett samarbete 

inom Centrum för funktionshinder. 

att besluta om råd och stöd enligt LSS. 

Kommunen ansvarar för: 

att utreda den enskildes behov av insatser enligt SOL och LSS 

att erbjuda och tillhandahålla insatser enligt SOL och LSS 

23

att stimulera till och skapa förutsättningar för sysselsättning, 

arbetsträning eller arbete 

uppsökande verksamhet 

aktivt deltagande i samhällsplaneringen 

att erbjuda och tillhandahålla funktionen personligt ombud för 

psykiskt funktionshindrade 

att tillhandahålla somatiska sjukvårdsinsatser upp till 

sjuksköterskenivå enligt HSL och Ädelöverenskommelsen 

Båda huvudmännen har ett likalydande ansvar för att erbjuda och 

upprätta en individuell plan och att samordna insatserna för den 

enskilde. Den som har den första kontakten med en person som har en 

psykisk funktionsnedsättning/psykisk ohälsa ska omedelbart inleda 

planeringen av vad som behöver göras och vid behov ta kontakt med 

andra berörda aktörer som har ansvar för insatser som är nödvändiga 

för den enskilde. 

Vårdkedjan avseende psykiatri 

För att säkerställa informationsöverföringen vid in- och utskrivning i 

slutenvården har TKL fastställt riktlinjer avseende vårdkedjan. (Se 

riktlinjer ”Vård i samverkan kommuner och landsting fastställd av TKL 2009-03-06) 

24

7. Ledningssystem för kvalitet och 

patientsäkerhet 

Socialnämnden har enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL) det 

övergripande ledningsansvaret för att hälso- och sjukvården uppfyller 

HSL:s krav på en ”god vård”. Den ska vara organiserad så att den 

tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet av vården samt främja 

kostnadseffektivitet. 

I kraven på en god vård ingår att den ska: 

Vara av god kvalitet och med en god hygienisk standard samt 

tillgodose den enskildes behov av trygghet i vården och 

behandlingen 

Vara lätt tillgänglig 

Bygga på respekt för den enskildes självbestämmande och 

integritet 

Främja goda kontakter mellan den enskilde och hälso- och 

sjukvårdspersonalen 

Utformas och genomföras i samråd med den enskilde 

Socialstyrelsen har utarbetat föreskrifter om ledningssystem för 

kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården (SOSFS 2005:12) 

Med ledningssystem menas ett system som fastställer grundprinciper 

för ledning av verksamheten och ställa upp mål samt för att uppnå 

dessa mål. 

Ansvaret 

1. Vårdgivaren ska fastställa övergripande mål för det 

systematiska kvalitetsarbetet samt följa upp och utvärdera 

målen. 

2. Vårdgivaren ska ge direktiv och säkerställa att 

ledningssystemet för varje verksamhet är ändamålsenligt med 

mål, organisation, rutiner, metoder och vårdprocesser som 

säkerställer kvaliteten. 

3. Vårdgivaren ska ge direktiv och säkerställa att 

ledningssystemet inom ansvarsområdet är så utformat att 

vårdprocesserna fungerar verksamhetsöverskridande. 

Områden som omfattas: 

Bemötande av patienter 

Metoder för diagnostik, vård- och behandling 

Samverkan och samarbete 

Riskhantering 

Avvikelsehantering 

Försörjning av tjänster, produkter och teknik 

Spårbarhet 

Egenkontroll, uppföljning och erfarenhetsåterförning 

25

8. Diagnostik metoder för vård och 

behandling 

I kommunens verksamheter för hälso- och sjukvård är det 

verksamhetschefer (för hälso- och sjukvården), sjukgymnaster, 

arbetsterapeuter, sjuksköterskor och medicinskt ansvarig 

sjuksköterska som ansvarar för 

1. hur nya metoder för diagnostik, vård och behandling ska tas 

fram, provas ut och introduceras så att patientsäkerheten 

säkerställs 

2. hur fastställda metoder ska tillämpas, kontinuerligt följas upp 

och vid behov revideras 

3. vilka åtgärder som ska vidtas när tillämpningen av metoderna 

behöver förändras och inaktuella metoder ska identifieras och 

avvecklas 

Läkarna har eget ansvar enligt punkterna 1,2,3 och ska informera 

arbetsterapeuter, sjukgymnaster och sjuksköterskor om åtgärder och 

metoder som berör läkarens ansvarsområde vid vård av enskild 

patient. 

Syftet är att patienterna ska få en säker evidensbaserad vård och 

behandling. 

Mål, mätpunkter, riktlinjer, lokala rutiner, checklistor och 

instruktioner, handbok för hälso- och sjukvården, nationella, regionala 

och lokala vårdprogram, samverkansöverenskommelser, PM, 

forskning och utveckling som berör ansvarsområdet ska vara kända 

och tillämpas. 

Arbetet ska vara organiserat så att personalen har tid och möjlighet till 

reflektion och tillsammans med kollegor och andra yrkesgrupper 

diskutera och bearbeta olika problem. Det kompetensinriktade 

lärandet kan stödjas genom planerad utbildning, introduktion, möten 

för information, föreläsningar, tidskrifter och information via nätet 

som berör verksamhetsområdet. 

Ansvar 

Verksamhetschefen ansvarar för att: 

Att vården tillgodoser hög patientsäkerhet 

Att det finns personal med den kompetens som behövs för att ge 

en god vård 

Att mål för verksamheten formuleras och uppfylls samt att 

uppföljning och förbättringsåtgärder genomförs 

Att det finns rutiner för att nya metoder för diagnostik, vård och 

behandling introduceras 

Att inventera och åtgärda personalens behov av 


Att utveckla det systematiska kvalitetsarbetet 

26

Medicinskt ansvarig sjuksköterska ansvarar för att: 

Att patienterna får en säker och ändamålsenlig vård och 

behandling av god kvalitet 

Att planera, styra, kontrollera, dokumentera och följa upp 

verksamheterna 

Att läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal tillkallas när 

patientens hälsotillstånd förändras 

Att patienten får den vård som läkaren ordinerat 

Att läkemedelshanteringen är säker och ändamålsenlig 

Att delegering av hälso- och sjukvårdsuppgifter är säkra 

Att journaler förs i enlighet med patientjournallagen 

Att utreda och anmäla skada eller risk för skada enligt Lex 

Maria 

Att medverka i det systematiska kvalitetsarbetet 


Att följa utveckling och forskning inom verksamhetsområdet 

samt utvärdera den egna verksamheten 

Att diagnos, vård och behandling bygger på evidensbaserade 

metoder 

Att informera om behov och medverka till egen och andras 


Att i varje vårdsituation bedöma om en åtgärd är relevant 

Att instruktioner till delegerad personal om metoder att utföra 

arbetsuppgifter är evidensbaserade 

Att utreda, åtgärda, förebygga och rapportera avvikelser 


Arbetsterapeuten ansvarar för att: 



Att diagnos, vård och behandlingen bygger på evidensbaserade 

metoder 






medverka i det systematiska kvalitetsarbetet 

Sjukgymnasten ansvarar för: 



Att diagnos, vård och behandling bygger på evidensbaserade 

metoder 



27





Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för att: 

Att på eget ansvar utföra en delegerad hälso- och 

sjukvårdsuppgift eller utföra en omvårdnadsuppgift enligt 

ordination från legitimerad personal 


28

9. Dokumentation 

Legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal är skyldig att föra patient 

journal för de personer som har behov av en sjuksköterska, 

arbetsterapeut eller sjukgymnasts åtgärder. Skyldigheten att 

dokumentera gäller vid individuellt inriktade åtgärder rörande 

undersökning, vård- och behandling och vid dödsfall. Åtgärden är inte 

slutförd förrän den även är dokumenterad och signerad. 

Dokumentationen ska ske i anslutning till genomförd åtgärd eller 

senast innan arbetspassets slut. 

Bestämmelser om hur journalföringen ska ske regleras i 

patientjournallagen och i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna 

råd om patientjournallagen (SFS 1985:562, SOSFS 1993:20). Enlig 

patientjournallagen utgör en journal alla handlingar och anteckningar 

som upprättas i samband med undersökning, vård- och behandling och 

som rör patientens hälsotillstånd och de åtgärder som planers eller 

genomförts. 

Syftet med patientjournalen är att säkerställa att patienten får en god 

och säker vård med god hygienisk standard. Endast uppgifter som är 

väsentliga för den enskildes hälso- och sjukvård ska dokumenteras. 

Legitimerad personal har ett personligt ansvar för att föra 

patientjournal och därför ska det alltid framgå av vem och när 

uppgifterna har dokumenterats. Journalen är även ett arbetsinstrument 

för hälso- och sjukvårdspersonalen. 

Endast den legitimerade personal som är direkt inblandad i vården av 

den enskilde har rätt att ta del av en journalhandling. 

Omvårdnadspersonalen har rätt att i samråd med sjuksköterska, 

arbetsterapeut och sjukgymnast ta del av vissa delar i 

dokumentationen som avser patients omvårdnad. 

Ansvar 

Medicinskt ansvarig sjuksköterska 

Mas är ansvarig för att det inom kommunens hälso- och sjukvård förs 

journaler i den omfattning som förskrivs i lagen. 

Verksamhetschef 

Verksamhetschef för hälso- och sjukvård ansvarar för att legitimerad 

personal har rätt kompetens för sitt yrkesutövande. 

Verksamhetschefen ska säkerställa att legitimerad personal har de 

förutsättningar (tid och material) som krävs för att kunna utföra 

dokumentationen på ett säkert sätt. 

29

Hälso- och sjukvårdspersonal 

Enligt patientjournallagen och lagen om yrkesverksamhet på hälso- 

och sjukvårdens område har legitimerad personal skyldighet att föra 

journal. Den som för patientjournal är personligt ansvarig för sina 

uppgifter i journalen. 

Journalen ska så långt som det är möjligt upprättas tillsammans med 

den enskilde. Om den enskilde tar eget ansvar för sin hälso- och 

sjukvård ska detta dokumenteras i journalen. Förändringar i personens 

hälsotillstånd som är av vikt för att omvårdnadspersonalen ska kunna 

utföra sitt arbete på rätt sätt, ska dokumenteras så att 

omvårdnadspersonalen på ett enkelt sätt kan del av informationen. 

Sjuksköterskan har huvudansvaret för att en patientjournal upprättas 

för de boende som är i behov av hälso- och sjukvårdsåtgärder. 

Omvårdnadsdokumentationen ska följa omvårdnadsprocessen. 

Arbetsterapeuten dokumentation i patientjournalen grundar sig på 

arbetsterapi- och förskrivningsprocessen. 

Sjukgymnastens dokumentation i patientjournalen grundar sig på 

fysioterapiprocessen. 

Samtycke 

Patienten ska alltid lämna samtycke innan information om en hälso- 

och sjukvårdsuppgift lämnas över till annan vårdgivare. Den enskildes 

samtycke kan vara partiellt, det vill säga antingen avse enbart vissa 

uppgifter eller enbart gälla utlämnande av uppgifter till viss person. 

I de fall patienten inte själv kan lämna medgivande på grund av hans 

eller hennes psykiska eller somatiska tillstånd kan kontakt tas med 

närstående och/eller personal för att ta reda på vad patientens 

inställning skulle kunna vara (presumtivt samtycke). 

I vissa fall finns det inte möjlighet att ta reda på vad patienten skulle 

kunna ha för åsikt. I dessa fall ska hälso- och sjukvårdpersonalen göra 

en menprövning det vill säga kontrollera att patienten eller dennes 

närstående inte lider men av att uppgifterna om dem lämnas ut. 

Säkerställande av identitet 

Inom kommunal äldre- och handikappomsorg finns inget krav på att 

vårdtagare ska vara försedda med identitetsband. Att förses med IDband 

kan uppfattas som ett intrång i den personliga integriteten. 

Särskilda skäl måste därför föreligga innan patient kan förses med IDband. 

Inom sluten vård finns föreskrifter om att patient under vårdtiden ska 

vara försedd med identitetsband. Patients identitet fastställs antingen 

av patienten själv eller av medföljande person som känner patienten 

(SOSFS 1989:1) 

30

Inom öppen vård reglerar allmänna råd att patient ska kunna 

legitimera sig ( SOSFS 1992:2) 

ID-märkning när vårdtagare åker till sjukhus 

I samband med akut läkar- eller sjukhusbesök bör vårdtagare, som inte 

själv kan uppge sin identitet, förses med ID-band. Detta för att 

vårdtagarens identitet på enkelt sätt ska kunna fastställas. 

1. Sjuksköterska som bedömer att vårdtagare ska åka till sjukhus 

ansvarar för att denne förses med ID-band och ska personligen 

utföra uppgiften 

2. Annan personal kan på sjuksköterskans anmodan förse 

vårdtagare med ID-band. Denne ansvarar då för att 

vårdtagarens personuppgifter är korrekta. 

3. Om sjuksköterskan inte kan förse patient med ID-band, och 

inte heller anser sig kunna överlåta uppgiften åt annan personal 

får vårdtagaren åka till sjukhus utan ID-band. 

Uppgifter som ska finnas på ID-band 

Patientens personnummer, samtliga 10 siffror 

Patientens efternamn och tilltalsnamn 

Initialer på den som fyllt i ID-bandet 

Datum då uppgifter på ID-bandet fyllts i 

Den person vars initialer står på ID-bandet ansvarar för att uppgifterna 

är korrekta. Om inte vårdtagare själv kan kontrollera uppgifterna ska 

kontroll göras mot legitimation eller annan handling där identitet 

säkerställts. 

Den som förser vårdtagare med ID-band ska dokumentera det i 

omvårdnadsjournal, alternativt på rapportblad. 

När en person avlider och kommunens personal ansvarar för 

omhändertagandet av den döda gäller samma principer för 

identitetskontroll. 

Under semestertider, när antalet vikarier ökar, kan det vara lämpligt 

att förse vårdtagare som inte själv kan uppge sin identitet med IDband. 

Detta bör dock ske i samråd med närstående. 

Patientens integritet 

Patientjournalen ska föras på ett sådant sätt att patientens integritet 

bevaras. Uppgifterna ska vara korrekta och väl underbyggda och inte 

innehålla subjektiva värdeomdömen. Ovidkommande uppgifter ska 

undvikas. 

Språket 

Journalhandlingen ska vara skriven på svenska, vara tydligt utformad 

och så långt som möjligt förståelig för patienten. Fackuttryck får 

användas för uppfylla kraven på tydlighet och förkortningar ska 

undvikas. 

31

Datering 

All dokumentation ska vara daterad det vill säga datum och klockslag 

ska alltid vara angivet i journalen. Den som dokumenterar ansvarar för 

att händelsedatumet är korrekt. Händelseförloppet ska beskrivas i 

kronologisk ordning. 

Signering 

Uppgifter som förs in i journalen ska alltid signeras av den som 

ansvarar för uppgiften. Signering ska ske i anslutning till 

dokumentationen. Signeringen bekräftar riktigheten i uppgifterna och 

dokumentationen bedöms vara upprättad först efter signeringen. 

Därefter får inte dokumentationen förstöras eller göras oläslig utan 

beslut från socialstyrelsen. 

Rättelse 

Uppgifter i patientjournalen får inte utplånas eller göras oläsliga. En 

rättelse ska alltid göras så att den ursprungliga texten fortfarande går 

att läsa. Vid rättelser av en felaktighet ska det anges när rättelsen har 

skett och vem som har gjort den. 

Telefonförfrågningar 

Telefonsamtal, E-post eller SMS från patient/närstående/personal som 

resulterar i att vård- och behandling påbörjats ska alltid dokumenteras 

i patientjournalen. Om bedömningen inte resulterar i vård- och 

behandling ska anteckningen inte dokumenteras i journalen, men 

sparas i tre månader. Den hälso- och sjukvårdspersonal som mottagit 

telefonförfrågan avgör själv vad som ska dokumenteras. 

Hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar del av dygnet 

och anlitas via bemanningsföretag eller via avtal med 

entreprenör 

Hälso- och sjukvårdspersonal ska alltid dokumentera utförda hälso- 

och sjukvårdsåtgärder och bedömningar i patientjournalen innan 

arbetspasset är slut. I dokumentationen ska det alltid stå fullständigt 

namn på den som dokumenterar och namnet på företaget eller 

entreprenören. 

Studerande 

Studenter har inte dokumentationsplikt eftersom de inte är 

legitimerade yrkesutövare. En student kan dokumentera i journalen 

under handledning. Handledaren är ansvarig för studentens 

bedömning och beslut. Studenten ska skriva sitt namn, ordet student 

och berörd högskola, direkt efter texten. Handledaren ska godkänna 

och signera studentens dokumentation. 

Rättighet att läsa och/eller få kopia på egen journal 

Patienten har rätt att läsa sin journal om det inte bedöms att hon eller 

han skadas eller att behandlingen skulle kunna bli lidande. 

32

Sjuksköterskan ansvarar för att bedöma om en kopia på 

journalhandlingar ska lämnas till patienten. Utlämnandet ska ske så 

snart som möjligt om inte annat följer av lagen om yrkesverksamhet 

om hälso- och sjukvårdens område. 

Rättighet att läsa och/eller få kopia på annans journal 

Den som tar ställning till om en uppgift får lämnas ut till annan person 

än patienten, bör ta reda på vad uppgiften ska användas till för att 

kunna utföra en menprövning. En menprövning innebär att det inte får 

finnas någon risk att patienten eller närstående kan komma att lida 

men på grund av informationen. 

Sekretess gäller inte om det är klart att en uppgift kan lämnas utan att 

den enskilde eller någon närstående lider men. 

Om en sjuksköterska har svårt att bedöma om journalhandling kan 

lämnas ut ska kontakt tas med MAS. I de fall en handling inte kan 

lämnas ut måste beslutet ha fattats av socialnämnden för att avslaget 

ska kunna överklagas. 

Utlämnande av kopia eller avskrift ska dokumenteras i 

patientjournalen och signeras. Dokumentationen ska innehålla vem 

som har fått kopian, vad kopian omfattar, när den lämnades ut och 

vem som har lämnat ut kopian. 

Hantering och förvaring 

Varje journal ska hanteras och förvaras så att obehöriga inte har 

tillgång till journalen. Journalerna ska förvaras inlåsta i brand- och 

vattensäkert skåp. Efter avslutad vårdtid ska patientens journal 

arkiveras enligt gällande dokumenthanteringsplan. 

Hantering och arkivering 

Om patient flyttar till särskilt boende eller till annat område inom 

kommunen ska alltid journalen följa med. 

Alla journalhandlingar ska förvaras säkert i låsbara skåp/vagnar. 

Om en patient avlider eller ansvarar omvårdnadsansvarig 

sjuksköterska för att rensa och arkivera journalen. Arbetsterapeut och 

sjukgymnast ska rensa sina journaler och lämna dem till sjuksköterska 

för samsortering. 

Handlingarna i mappen ska ligga följande ordning sorterade med 

senaste datum överst: 

Omvårdnadsanamnes med signerad uppgift om datum för 

utskriven/avliden 

1. Omvårdnadsepikris 

2. Omvårdnadsstatus 

3. Vårdplaner 

33

4. Omvårdnadshandlingar (blodsockerlista, sårvårdsjournal, 

kateterjournal, temperaturkurva, riskbedömning m. m. 

5. Aktuell ordinationshandling för läkemedel 

6. Aktuell kontroll/signeringslistor 

7. Aktuell särskild kontroll/signeringslista för vid behovs och 

tillfälligt ordinerade läkemedel 

8. Arbetsterapeutens dokumentation 

9. Sjukgymnastens dokumentation 

Journalerna ska därefter lämnas till verksamhetens arkivredogörare. 

34

10. Sekretess 

Tystnadsplikt och sekretess i vården enligt 25 kap. 1 § 

Reglerna för tystnadsplikt och sekretess finns för att skydda 

patienternas integritet. 

Tystnadsplikt och sekretess i vården regleras i två olika lagar beroende 

på om verksamheten är allmän eller enskild. För allmän verksamhet 

gäller fr.o.m. den 30 juni 2009 offentlighets- och sekretesslagen 

(2009:400). 

För enskild verksamhet gäller 2 kap. 8-10 §§ i lagen (1998:531) om 

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) I LYHS 

finns också bestämmelser i 2 kap. 11 § som gäller för såväl allmän 

som enskild vård. 

Vad innebär sekretess? 

Sekretess innebär förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligen, 

skriftligen eller på annat sätt. Inom vården handlar det inte enbart om 

dokumenterade uppgifter, utan även alla andra typer av uppgifter som 

är av personlig art. Allt personalen ser, hör eller på annat sätt får reda 

på i arbetet och som kan betraktas som privata uppgifter om enskilda 

patienter omfattas av sekretess. (Se regler och rutiner för sekretess avseende 

kommunal hemsjukvård). 

35

11. Delegering av hälso- och 

sjukvårdsuppgifter (SOSFS 1997:14) 

Delegering innebär att en person som är legitimerad hälso- och 

sjukvårdsperson överlåter en eller flera medicinska arbetsuppgifter till 

en annan person. Den som delegerar ska inneha formell och reell 

kompetens för att utföra medicinska arbetsuppgifter. 

Delegering får inte användas för att lösa brist på personal eller av 

ekonomiska skäl, men det kan ske när det utifrån ett helhetsperspektiv 

bättre svarar mot patientens behov och under förutsättning att 

patientsäkerheten inte äventyras. 

Definitioner 

Med formell kompetens menas: 

Formellt kompetent är den som har legitimation för yrket eller 

godkänd högskoleutbildning som leder till yrkesexamen enligt 

särskild examensbeskrivning 

Med reell kompetens menas: 

Uppgiftsmottagaren ska vara reellt kompetent för den aktuella 

uppgiften. Han/hon ska genom erfarenhet i sin praktiska 

yrkesverksamhet eller genom fortbildning visat sig ha 

kompetens för den uppgiften som avses. 

Medicinska arbetsuppgifter: 

En medicinsk arbetsuppgift är varje åtgärd som hälso- och 

sjukvårdspersonal utför direkt eller indirekt i förhållande till 

patient, i samband med undersökning, diagnostik, vård eller 

behandling och förebyggande av sjukdomar och skador. 

Hälso- och sjukvårdspersonal: 

Legitimerad sjuksköterska, legitimerad arbetsterapeut och 

legitimerad sjukgymnast. 

Ansvar 

Verksamhetschef: 

Verksamhetschefen ansvarar för att det finns personal med både 

formell och reell kompetens för de uppgifter som 

verksamhetens hälso- och sjukvård kräver, för att därigenom 

tillgodose kravet på hög patientsäkerhet. 

36

Medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS): 

Medicinskt ansvarig sjuksköterska ansvarar för att 

delegeringsbeslut gällande uppgifter i hälso- och sjukvården är 

förenliga med säkerhet för patienten. 

Områdeschef: 

Områdeschefen ansvarar för att den anställda personalen har 

fått introduktion och har god kännedom om patienten. 

Områdeschefen ansvarar även för personalplanering. 

Hälso- och sjukvårdspersonal: 

Hälso- och sjukvårdspersonal som delegerar en arbetsuppgift 

avgör när och om delegering kan ske i det enskilda fallet och 

detta förutsätter att delegering är förenligt med en god och säker 

vård. 

Omvårdnadspersonal: 

Omvårdnadspersonal som tar emot en delegering har ett 

personligt ansvar för fullgörandet av uppgiften och är vid 

utförandet av den delegerade uppgiften att jämställas med 

hälso- och sjukvårdspersonal 

Förutsättningar för att delegera hälso- och 

sjukvårdsuppgifter 

Varje delegeringsbeslut ställer stora krav på mycket gott omdöme, 

goda kunskaper och noggrannhet både hos den som delegerar och den 

som genom delegering tar emot en medicinsk arbetsuppgift. 

Hälso- och sjukvårdsuppgifter som kan delegeras: 

Överlämna iordningsställa läkemedel från apodos eller dosett. 

Administrera ordinerade ögonsalvor, ögondroppar, näsdroppar, 

läkemedel per rectum, vagitorier och salvor. 

Iordningsställa och överlämna tarmreglerande medel, och 

svampmedel för peroralt intag. 

Hälso- och sjukvårdsuppgifter som kan delegeras individuellt för 

namngiven patient: 

Insulininjektioner med penna under förutsättning att 

blodsockret är stabilt. 

Träning i behandlande syfte ex efter fraktur, stroke. 

Sondmatning via PEG-sond 

Såromläggningar 

Spolning av kateter 

37

Andra arbetsuppgifter som inte finns nämnda och som kan vara 

aktuella för en delegering ska alltid beslutas och godkännas av 

medicinskt ansvarig sjuksköterska. 

Delegeringsbeslutet 

Delegeringsbeslutet ska alltid dokumenteras skriftligt och 

följande ska framgå: 

Vilka arbetsuppgifter som ska delegeras och en instruktion om 

hur dessa ska utföras. 

Namn på patient vid individuellt delegerad uppgift. 

Vem som delegerar arbetsuppgiften. 

Till vem uppgiften delegeras. 

Datum då beslutet fattades. 

Tiden som delegeringsbeslutet avser (tidsbegränsat max 1 år). 

Namnunderskrifter av den som delegerar respektive tar emot 

delegeringen. 

Delegeringsbeslutet skrivs ut och undertecknas av den som delegerat 

och den som tar emot uppgiften. 

Delegeringsförfarande 

Den som avser att delegera ska: 

Klart ange vilken arbetsuppgift som avses. 

Klargöra om vilka teoretiska och praktiska kunskaper som 

behövs. 

Fråga och försäkra sig om att mottagaren har tillräckliga 

kunskaper för uppgiften. 

Göra tydlig t att en delegerad arbetsuppgift inte får delegeras 

vidare. 

Klart ange att delegeringen endast gäller på denna arbetsplats 

samt så länge den som delegerat har sin tjänst. 

I delegeringsförfarandet ingår att informera om åtgärder som 

ska vidtas om något blir fel. 

Den som tar emot uppgiften: 

Ska upplysa om sin förmåga att fullgöra uppgiften. 

Har ett personligt ansvar för hur uppgiften utförs. 

Ska upplysas om sin skyldighet att påtala när tiden för 

delegeringsbeslutet närmar sig slutet. 

Uppföljning och omprövning av delegationsbeslut: 

Den som delegerat en arbetsuppgift ska följa upp och 

kontrollera att uppgiften fullgörs på ett säkert sätt : 

- minst en gång per månad följa upp att signeringslistor 

är korrekt ifyllda 

- fråga personalen om hur arbetsuppgiften utförs 

38

- genom observation försäkra sig om att uppgiften utförs 

korrekt 

- vid förnyandet av delegering ompröva beslutet i 

samråd med berörd personal 

Ett delegeringsbeslut ska omprövas när omständigheterna 

kräver det, exempelvis vid omorganisationer eller förändrade 

rutiner. 

En delegering ska återkallas omedelbart om den som mottagit 

delegeringen visar sig inte klara av att utföra uppgiften. 

Återkallelse/upphörande av delegationsbeslut: 

Återkallelse av delegeringsbeslut ska dokumenteras på 

delegeringsblanketten. 

Återkallelse av delegeringsbeslut ska delges medicinskt 

ansvarig sjuksköterska samt områdeschef. 

Återkallelse av delegeringsbeslut kan göras av den som har 

fattat delegeringsbeslutet och av medicinskt ansvarig 

sjuksköterska. 

Om den som delegerat en arbetsuppgift lämnar sin tjänst upphör 

delegationsbeslutet att gälla och en ny delegering ska 

genomföras av den hälso- och sjukvårdspersonal som övertar 

ansvaret. Den efterträdande hälso- och sjukvårdspersonalen har 

möjlighet, fram till dess att det nya delegeringsbeslutet är 

skrivet, att överta kollegans tidigare delegeringar. I dessa fall 

ska den som övertar ansvaret skriva under den gamla 

delegeringen med sin namnteckning samt datum för när den nya 

delegeringen ska ske. 

Den som delegerat en arbetsuppgift ska även uppmärksamma 

områdeschefen att delegeringsbeslutet upphör när han/hon 

lämnar sin tjänst. 

39

12. Rehabilitering 

Inom kommunens hälso- och sjukvårdsansvar ingår att erbjuda 

rehabilitering och habilitering till äldre och funktionshindrade i 

ordinärt- och särskilt boende. En medveten och tydlig satsning på 

rehabilitering är kostnadseffektivt insikt om rehabiliteringens 

betydelse, inklusive bostadsanpassning och hjälpmedel, kan ses som 

en rörelse mot ett mer aktivt och stödjande rehabiliteringsarbete. 

Viktiga framgångfaktorer är bl. a. tydliga riktlinjer, samsyn kring 

vardagsrehabilitering och teamarbete. Kännetecknande för 

rehabilitering inom kommunen är just teamarbete, där olika 

yrkeskategorier har olika roller och samarbetar med den enskilde. Ett 

fungerande teamarbete förutsätter dock att rollerna är tydliga. 

Rehabilitering innebär insatser som ska bidra till att en person med 

förvärvad funktionsnedsättning, utifrån dennes behov och 

förutsättningar, återvinner eller bibehåller bästa möjliga 

funktionstillstånd samt skapar goda villkor för ett självständigt liv och 

ett aktivt deltagande i samhällslivet. 

Rehabiliteringsanvar 

Älvkarleby kommun har tillsammans med Tierps- och Östhammars 

kommuner ingått en överenskommelse avseende somatisk 

rehabilitering av personer 17 år och äldre. 

Kommunen ansvarar för rehabilitering av personer i särskilda 

boendeformer samt för rehabilitering av personer vid dagverksamhet 

som är behovsprövad enligt socialtjänstlagen (SoL). Kommunen 

ansvarar även för rehabilitering av personer i ordinärt boende och dess 

närmiljö utifrån ICF-komponenterna delaktighet och 

omgivningsfaktorer samt insats av arbetsterapeut och sjukgymnast på 

aktivitetsnivå. Rehabiliteringsinsatser av arbetsterapeuter och 

sjukgymnaster ansvarar kommunen för från första dagen, dock inte 

handrehabilitering eftersom sådan rehabilitering utgör primärvårdens 

ansvarsområde. 

Rehabiliteringsinsatserna omfattar utredning, funktionsbedömning och 

rehabiliteringsinsatser gällande funktionshinder enligt ICF:s principer. 

ICF är en av de klassifikationer som WHO utarbetat för att tillämpas 

på olika aspekter av hälsa. ICF beskriver funktionstillstånd och 

funktionshinder som sammanhänger med hälsoförhållanden. 

ICF använder begreppen: 

Funktionstillstånd 

Kontextuella faktorer 

40

Funktionstillstånd och funktionshinder beskrivs i 

komponenterna: 

Kroppsfunktioner (fysiologiska och psykologiska) och 

kroppsstrukturer (organ och lemmar). Vid skada eller sjukdom 

kan det uppstå en funktionsnedsättning eller strukturavvikelse. 

Det vill säga en betydande avvikelse eller förlust i 

kroppsfunktion eller kroppsstruktur t.ex. demenssjukdom, 

utvecklingsstörning, smärta, rörelseinskränkning i led efter 

fraktur etc. Avvikelsen eller förlusten kan ge svårighet att 

orientera sig, kommunicera och svårigheter att gå och rör sig. 

Aktivitet (en persons genomförande av en uppgift eller 

handling). Vid skada eller sjukdom kan det uppstå en 

aktivitetsbegränsning. Det vill säga svårigheter som en person 

kan ha vid genomförande av aktiviteter. Som t.ex. svårigheter 

att klä sig, bereda måltider, utöva fritidsaktivitet, utföra 

arbetsuppgift etc. 

Delaktighet (en persons engagemang i en livssituation). Vid 

skada eller sjukdom kan det uppstå delaktighetsinskränkning. 

Det vill säga problem som en person kan ha i engagemang i 

olika livssituationer. Som t.ex. svårighet att ha sociala 

kontakter, svårighet att delta i arbets- och samhällsliv såsom att 

vara politiskt aktiv, medlem i förening etc. 

Omgivningsfaktorer utgör den fysiska, sociala och 

attitydmässiga omgivningen i vilken människor lever och 

verkar. 

Personliga faktorer är t.ex. kön, ålder, utbildning och personliga 

egenskaper. 

En persons funktionstillstånd påverkas av ett samspel mellan samtliga 

komponenter. Åtgärder inom en komponent kan påverka de övriga. 

Hälsa och delaktighet är ett gemensamt slutmål för all rehabilitering, 

medan åtgärderna kan inriktas mot de olika nivåerna, 

kroppsfunktion/kroppsstruktur, aktivitet, omgivningsfaktorer och 

delaktighet i livssituationer. 

Fallprevention i Älvkarleby kommun 

Bakgrund 

En tredjedel av Sveriges befolkning faller varje år. De flesta fall leder 

inte till några större skador men eftersom det är så pass vanligt 

betraktas fallskador som ett av de största hälsoproblemen bland äldre. 

Risken för fall ökar med stigande ålder. Att helt undvika fallolyckor är 

omöjligt eftersom vi människor vill, måste och behöver röra på oss. 

Med sunt förnuft kan många olyckor undvikas. 

41

Riskfaktorer för fall och fallskador 

Icke påverkbara riskfaktorer för fall: 

Hög ålder 

Tidigare fall och fraktur 

Kön, tidig menopaus (kvinnor löper högre risk för fall och 

frakturer) 

Osteoporos (benskörhet) 

Längd (långa kvinnor drabbas oftare än korta av osteoporos och 

frakturer) 

Etnicitet (olika etniska grupper har olika maximal benmassa) 

Påverkbara riskfaktorer 

Fysisk inaktivitet 

Låg vikt och BMI under 22 

Inkontinens 

Sömnsvårigheter 

Läkemedel (kortisonbehandling) 

Kroniska sjukdomar (epilepsi, demens, Parkinson, stroke, 

hjärtsjukdomar m.fl.) 

Oro och rädsla 

Rökning 

Alkohol 

Låg exponering av dagsljus (vitamin D) 

Nedsatt syn och hörsel 

Etiska överväganden 

Många fall kan undvikas genom enkla skyddsåtgärder. Skyddsåtgärder 

kan dock innebära att det begränsar pensionärens möjlighet till fysisk 

aktivitet och rehabilitering eller inkräktar på pensionärens integritet. 

Det måste alltid göras en övervägning mellan säkerhet, rörlighet samt 

de risker som pensionären, närstående eller personal är beredda att 

acceptera. Åtgärdsförslag måste alltid göras efter ett etiskt 

övervägande. Detta innebär att alla fallolyckor inte går att förebygga, 

men att känna till risker och att arbeta förebyggande ska ingå som en 

del av det dagliga omvårdnadsarbetet. 

Förebyggande åtgärder 

Både mänskliga och ekonomiska skäl talar för att det är viktigt att 

förebygga fall och mildra följderna av de fall som inte går att 

förhindra. Preventiva åtgärder måste sätta in på olika nivåer beroende 

på individ och situation. Inom kommunal verksamhet kan tre olika 

grupper identifieras. 

Arbetet med fallprevention är ett teamarbete där alla samarbetar runt 

vårdtagarna utifrån sin profession; områdeschef (OC), 

omvårdnadspersonal, sjukgymnast (SG), arbetsterapeut (AT), 

sjuksköterska (SSK), medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS). 

42

För vårdtagare på Särskilda boenden (SÄBO) ska riskanalys utföras 

första veckan efter inflyttandet. Om någon har tre eller fler 

riskfaktorer ska åtgärder sättas in omedelbart och 

vårdtagarens ev risker diskuteras på nästkommande teamträff. Vid 

varje fall ska en avvikelse, fallrapport, skrivas och behandlas av 

områdeschefen. Om en person faller två eller fler gånger på en månad 

ska samtliga fallrapporter analyseras på teamträffen för att se om det 

finns ett mönster för fallen. 

Vårdtagarna indelas i följande riskgrupper: 

1. Vårdtagare med begynnande funktionsnedsättning 

2. Vårdtagare med risk för fall: De som har funktionshinder eller 

sjukdom. Har fallit tidigare men inte ådragit sig någon skada. 

3. Vårdtagare med risk för fallskada: Individer som faller trots att 

åtgärder satts in. De som är dementa eller förvirrade. 

43

13. Läkemedelshantering 

Läkemedelshantering inom kommunal hälso- och sjukvård ska vara 

individuellt anpassad till den enskilde patientens sjukdom, personliga 

förutsättningar och boendeform. 

Socialstyrelsen har i sin tillsynsverksamhet, i ett flertal sammanhang, 

kunnat konstatera uppenbara risker för feldosering och förväxlingar. 

Stor noggrannhet ska därför iakttas i samband med 

läkemedelshantering. 

Ansvarsförhållanden 

Personalen inom kommunal hälso- och sjukvård arbetar inte på 

sjukvårdsinrättning och har inte redan på grund av sin anställning det 

yrkesansvar som föreskrivs i lagen (l998:531) om yrkesverksamhet på 

hälso- och sjukvårdsområdet. De legitimerade yrkesutövarna har 

emellertid sådant ansvar på grund av sin legitimation. Likaså har 

personer som biträder en legitimerad yrkesutövare det särskilda 

yrkesansvar som följer av att arbetsuppgiften tillhör 

verksamhetsområdet hälso- och Sjukvård (SOSFS 2000:1). 

Yrkesansvar enligt lag om yrkesverksamhet (l998:531) innebär 

skyldighet att följa de föreskrifter om åligganden för hälso- och 

sjukvårdspersonalen som regeringen eller Socialstyrelsen kan meddela 

till skydd för enskilda eller för verksamhetens bedrivande i övrigt. 

Ytterst medför ansvaret att fel i yrkesutövningen kan leda till 

disciplinära påföljder kan åläggas vederbörande av Hälso- och 

sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) 

"Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen bär själv ansvaret för 

hur han eller hon fullgör sina uppgifter (§5 1998:31). 

Den enskildes ansvar 

I princip ska den enskilde patienten själv ta hand om, förvara och 

sköta den egna medicineringen av ordinarie läkemedel. 

Närstående kan biträda den enskilde i läkemedelshanteringen. 

Medicinering är som regel en del av egenvården. 

Läkemedel kan ges av personal utan delegation när en person på 

grund av rörelsehinder eller annan funktionsnedsättning behöver 

praktisk hjälp med läkemedel, t ex öppna en läkemedelsförpackning 

eller uttag av läkemedel från dosett. 

Det förutsätter att den enskilde är helt medveten om läkemedlets art, 

dosens storlek och tabletternas utseende. 

Om den enskilde inte kan hantera hela eller delar av sin medicinering 

kan sjuksköterska ta över ansvaret. 

Detta ansvarsövertagande ska föregås av vårdplanering med 

patientansvarig läkare, ornvårdnadsansvarig sjuksköterska och den 

enskilde eller närstående. 

44

Av omvårdnadsjournalen ska framgå vilka moment som den enskilde 

klarar själv och vilka han/hon behöver hjälp med. Vid inflyttning från 

ordinärt boende till ett särskilt boende är det viktigt att ha en särskild 

rutin kring hantering/mottagandet av läkemedel (kvalitetssäkring av 

hantering, vilket ska framgå av lokala rutiner.) 

Områdeschefens ansvar 

För att trygga den enskildes säkerhet har arbetsledaren ansvar för att 

bemanna inrättade tjänster med adekvat utbildad personal. Det innebär 

att inför personalens ledigheter rådgöra med ansvarig sjuksköterska 

om den kompetens som behövs för ärr säkerställa en god och säker 

vård. 

Arbetsledaren ska även se till att personalen lär sig förstå och tillämpa 

rutiner, arbetsordningar och föreskrifter. Aktuellt 

informationsmaterial, riktlinjer for hälso- och sjukvård, författningar 

och arbetsordningar ska finnas tillgängliga på arbetsplatsen. 

Personalen måste också känna till var informationen förvaras. 

Patientansvarig sjuksköterska ansvarar för: 

Att ha övergripande ansvar för läkemedelshantering inom sitt 

arbetsområde. 

Att läkares ordinationer och anvisningar blir rätt utförda. 

Att läkemedelshantering sker på ett, för vårdtagare säkert sätt. 

Att i enskild patients omvårdnadsjournal dokumentera 

omfattning av patientens ansvar för den egna 

läkemedelshanteringen. 

Att dokumentera när patients ansvar för läkemedelshantering, 

efter samråd med patentansvarig läkare och närstående, övergått 

till omvårdnads ansvarig sjuksköterska. 

Att följa upp effekt av läkemedel och observera eventuella 

biverkningar. 

Att se till att riktlinjer och lokala rutiner efterföljs. 

Att följa upp avvikelser vad gäller läkemedelshantering. 

Att ta ställning till när behovsordinerade läkemedel ska ges. 

Att följa upp. dokumentera och rapportera till patientansvarig 

läkare önskad effekt, biverkningar och eventuella interaktioner; 

Undersköterskans/vårdbiträdets ansvar 

Att fullfölja åligganden i delegerade arbetsuppgifter. 

Att i övrigt fullgöra sina, av sjuksköterskan tilldelade, 

arbetsuppgifter, 

Att rapportera avvikelser till tjänstgörande sjuksköterska. 

Att inom ramen för sin kompetens uppmärksamma förändringar 

i enskild patients hälsotillstånd och informera ansvarig 

sjuksköterska om dessa 

45

Ordination 

Med ''ordination" avses förskrivning av läkemedel kontinuerligt, vid 

behov, tillfälligt eller genom generella skriftliga direktiv. 

Patientansvarig läkare ordinerar läkemedel till den enskilde och följer 

upp effekterna. Ordinationen utfärdas på underlag som utgör 

journalhandling och signeras, 

När en person ordineras läkemedel av flera läkare, måste det tydligt 

framgå vilka ordinationer varje läkare är ansvarig för genom signering 

och signaturförtydligande. 

Definitioner 

Stående ordination: avser kontinuerlig behandling eller behandling 

"vid behov". 

Vid ordinationen "vid behov" har den ansvarige läkaren beslutat att 

visst läkemedel ska/kan ges till viss patient under vissa bestämda 

förutsättningar. 

Läkaren överlåter till sjuksköterska att göra bedömning. All utdelning 

av läkemedel vid behov ska dokumenteras på särskild blankett 

''Läkemedel vid behov" 

Ordination genom generella direktiv 

Sådana direktiv ska vara skriftliga, tidsbegränsade och avse de 

läkemedel som utan särskild individuell ordination på vissa 

indikationer får överlämnas av leg, sjuksköterska utan att läkare 

kontaktas vid varje enskilt tillfälle 

Direktiven ska utöver vad som gäller för annan ordination även uppta 

indikation, normal dosering, högsta tillåtna dos. 

Läkemedel som ordineras enligt generella direktiv får endast ges efter 

det att sjuksköterska gjort en medicinsk bedömning. Ordinationen 

dokumenteras i omvårdnadsjournalen. Av dokumentationen ska 

framgå art den gjorts enligt generell ordination. 

Telefonordination bör bekräftas med ett kompletterande 

telefaxmeddelande. 

Läkemedel vid behov 

Läkemedel som ordinerats att ges vid behov, far endast ges då 

sjuksköterska bedömer att behov föreligger, Bedömningen ska helst 

ske i direkt anslutning till att läkemedlet överlämnas. 

I vissa fall kan sjuksköterska i förväg bedöma att behov föreligger hos 

vårdtagare, Då ska skriftlig instruktion ges om detta, se blankett 

"Läkemedel vid behov". 

Då det gäller potenta läkemedel är det olämpligt att göra sådan 

förhandsbedömning. Sjuksköterska ska därefter kontinuerligt följa upp 

sitt beslut. 

På blankett "Läkemedel vid behov" registreras även individuellt 

förskrivna narkotikaklassade läkemedel som ges vid behov. Därmed 

46

kan blanketten även användas för kontroll av åtgång av dessa 

läkemedel. 

Dosexpedition 

Övergång till dosexpedierade läkemedel kräver ställningstagande av 

läkare, sjuksköterska och vårdtagare närstående. Ett beslut att övergå 

till dosexpedierade läkemedel bör omfatta samtliga läkemedel som går 

att dosdispensera. 

Så länge läkemedelsförpackningen är obruten ansvarar 

apotekspersonal, utifrån doskort, för att dosdispenserat läkemedel 

innehåller rätt läkemedel. Felaktigheter i dosexpedition ska 

rapporteras snarast till dosapoteket. Felaktiga förpackningar ska 

återlämnas oöppnade. 

Vid ordinations ändring ar bör omdispensering ske. Läkare ska 

prioritera efter angelägenhetsgrad. Vid manuella ändringar i befintlig 

dospåse övergår ansvar till den som utfört ändringen. Endast 

sjuksköterska far göra denna ändring, som även ska dokumenteras i 


Om nytt doskort medföljer leverans från dosapotek ska sjuksköterska 

kontrollera att ny ordination överensstämmer med tidigare ordination, 

eller att kända ordinations ändring ar åtgärdats. Det gamla 

ordinationskortet kryssas över som tecken på att det är makulerat. 

Doskortet fungerar som ett recept och förvaras, originalet hos 

patientansvarig läkare, kopia finns hos patienten och i 


Ordinationen ska omfatta: 

läkemedlets namn 

beredningsform 

styrka 

administreringssätt 

dosering i antal/volym 

doseringsintervall 

Förkortningen för internationella enheter ska alltid skrivas som "E" 

MED HÄNSYN TILL RISKEN FÖR FELTOLKNING. 

I de fall flera läkare utfärdat ordinationer t.ex. vid akuta ordinationer 

på olika vårdinrättningar, kan sjuksköterska överföra dessa 

ordinationer till journalhandling för att få ett enhetligt och samlat 

dispenseringsunderlag. Överföringen bestyrks av patientansvarig 

läkare med signum. 

Dokumentationskrav 

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1993:20) till 

patientjournal l äg en finns bestämmelser om intolerans mot 

läkemedel och om läkemedelsordination 

47

I ordinationshandlingen "Medicinlista (blankett 2) Ordinationskort 

dosexp./medicinkort eller annan före kommande läkemedelslista ska 

anges samtliga läkemedel som ska administreras till patienten och 

signeras av ordinerande läkare. Ordinationshandlingen utgör både 

ordinations- och dispenseringsunderlag och ska anses som 

journalhandling. Skickar patientansvarig läkare medicinlista per fax 

ska den betraktas som original handling 

Uttag och iordningställande 

Utdelning av läkemedel får endast ske enligt läkares ordination eller 

efter skriftliga generella behandlingsanvisningar. Uttag och 

iordningställande av doser utförs av sjuksköterska med 

origina1handling som underlag. 

Iordningställda läkemedel måste alltid vara försedda med patientens 

namn, personnummer, läkemedlets namn och styrka samt datum och 

tid när medicinen ska intas. 

Saknas dessa uppgifter går det inte att göra identitetskontroll, vilket 

måste f6regå överlämnandet av läkemedel. 

Den som har tagit ut och ställt i ordning läkemedel ansvarar för 

innehållet och märkningen. Flödesinställning och övriga förberedelser 

i form av medicinsk gas är en sjuksköterskeuppgift. 

Rekvisition 

Läkemedel enligt godkända listor får endast rekvireras av leg. 

sjuksköterska, som av medicinskt ansvarig sjuksköterska, utsetts att 

förestå läkemedelsförråd. Se Läkemedelsverkets föreskrifter och PM 

från läkemedelskommitten för hur rekvisitioner ska skrivas. 

Rekvisition av läkemedel som förskrivits till enskilda patienter sker 

enligt lokala rutiner 

Kontroll av narkotikaklassade och beroendeframkallande 

läkemedel 

Narkotikaklassade läkemedel, enligt förteckning II-V i 

Läkemedelsverkets narkotikaförteckning, ska dokumenteras i särskild 

förbrukningsjournal. Journalen ska förvaras i läkemedelsförråd. 

Inventering och kontroll ska utföras en gång per kvartal av annan leg. 

sjuksköterska än den som förestår läkemedelsförrådet. Förslagsvis ges 

uppgiften till leg. sjuksköterska från annan enhet. 

I lokala rutiner ska det finnas instruktioner för denna kontroll. 

I särskilt boende ska obrutna förpackningar med individuellt 

förskrivna narkotikaklassade 1äkemedel förvaras i läkemedelsförrådet. 

I ordinärt boende sker förvaringen i samråd med vårdtagaren. Kontroll 

av förbrukning bör dokumenteras på ett ändamålsenligt sätt. Rutiner 

upprättas i samråd med medicinskt ansvarig sjuksköterska. 

Fulltecknad förbrukningsjournal sparas minst 1 år efter sista 

anteckningen. 

48

Förvaring av läkemedel 

Läkemedel ska förvaras i låsta skåp som anpassats speciellt till 

respektive verksamhet. Endast behörig personal ska ha tillgång till 

nyckel. Det får inte finnas risk för att obehöriga kan komma åt 

läkemedlen. 

Läkemedel ska hållas avskilda från såväl livsmedel som från 

rengöringsmedel och andra varor, som är farliga att förtära. 

Läkemedel ska förvaras i den förpackning vari det levererats. 

Läkemedel som ska förvaras svalt (+8 grader C - + 15graderC) 

förvaras vanligen i låst kylskåp. 

Kylskåpstemperaturen kontrolleras och avfrostning ska ske 

regelbundet (se lokala rutiner). 

Kod till nyckelskåpen på Tallmovägen, Östangård och vårdcentralen 

byts i februari och augusti varje år. 

Läkemedelsförråd 

Till läkemedelsförråd ska endast leg. sjuksköterska ha tillgång till 

nyckel. Antal nycklar till förrådet ska begränsas till ett fåtal. 

Nycklarna är inte personliga och ska inte föras från enheten 

Läkemedelsförråd förestås av leg. sjuksköterska som utsetts av 

medicinskt ansvarig sjuksköterska enligt särskilt beslut. Ansvarig 

sjuksköterska ska skapa lokala rutiner runt läkemedelshanteringen, i 

läkemedelsförråd förvaras läkemedel som rekvirerats enligt de listor 

som finns för generella direktiv och för akut bruk. 

Aktuella listor ska finnas i anslutning till läkemedlen och det ska 

tydligt framgå vilka läkemedel som hör till respektive lista. 

Individuellt förskrivna läkemedel som inte dosexpedierats förvaras i 

läkemedelsförråd. Endast aktuella läkemedel ska finnas. Respektive 

patients läkemedel ska vara tydigt åtskilda. 

I ansvar för läkemedelsförråd ingår: 

Rekvisition av läkemedel enligt aktuella listor 

Narkotikaregistrering 

Att kontrollera ordningen i läkemedelsförråd 

Att inaktuella läkemedel kasseras 

Att samarbeta med medicinskt ansvarig sjuksköterska i frågor 

som rör läkemedelshantering 

Att direktiv från apoteket åtgärdas 

Kontroll av nycklar 

Att medverka i kvalitetsgranskning 

Påfyllnad och kontroll av akutasken 

Att lokala rutiner upprättas 

Läkemedelsdepå 

I läkemedelsdepå förvaras, individuellt förskrivna läkemedel för flera 

patienter. Olika patienters läkemedel ska vara tydligt åtskilda. Hela 

förpackningar, t.ex Loraga, som av utrymmesskäl inte kan förvaras i 

denna depå får förvaras på annan säker plats. Vilka dessa platser är 

49

ska framgå i lokala rutiner. Förvaringsutrymmet ska vara låst. I lokala 

rutiner ska tydligt framgå hur nycklar förvaras och hanteras. 

Enskilda läkemedelsskåp 

I ordinärt boende är det lämpligt att ha ett speciellt utrymme för 

läkemedel. I förekommande fall kan detta utrymme vara lås1 för att 

säkerställa hanteringen. En förutsättning för det är dock 

överenskommelse med den enskilde. 

Iordningställda läkemedel samt obrutna förpackningar förvaras i 

läkemedelsskåpet. Större mängder av narkotikaklassade samt 

beroendeframkallande läkemedel bör förvaras i enhetens 

läkemedelsförråd. 

Kasserade läkemedel 

Förvaring av kasserade läkemedel ska ske på samma betryggande sätt 

som föreskriven förvaring i läkemedelsförråd. Returnering av 

läkemedel till apotek ska ske regelbundet och på ett säkert sätt. 

Kvalitetsgranskning 

Kommunens läkemedelsförråd ska inspekteras av apotekare, 

alternativt farmaceut, enligt medicinskt ansvarig sjuksköterskas beslut. 

Inspektion ska omfatta rådgivning, tillsyn av läkemedelsmärkning, 

hållbarhet, förvaring samt narkotikaregistrering. De lokaler där 

läkemedel förvaras och hanteras ska också granskas så att krav på 

säker läkemedelshantering kan uppfyllas. 

Akutasken 

I samband med injektion av läkemedel ska speciell akutask, 

innehållande läkemedel för behandling av överkänslighetsreaktion, 

finnas tillgänglig. Akutask ska innehålla läkemedel och material som 

finns angivna på särskild lista. I akut situation får sjuksköterska som 

genomgått utbildning för användning av akutask ge av de läkemedel 

som finns i akutasken. 

Överlämnande och administrering 

Överlämnandet, dvs. Administrering av läkemedel är minst lika 

betydelsefullt som ordination och övriga föregående moment. 

Sjuksköterska får enligt SOSFS 2000: 1, 4 kap 3§ genom delegering 

överlåta åt en annan befattningshavare att: 

1. Iordningställa och administrera till en patient ordinerat 

receptfritt tarmreglerande läkemedel och 

injektion av insulin med insulinpenna 

2. Administrera till en patient ordinerat 

läkemedel som iordningställts i patientdoser av en 

sjuksköterska och som inte är avsett får injektion. 

läkemedel som iordningsställts i patientdoser genom 

dosdispensering på apotek 

50

läkemedel som av tillverkaren färdigställts för att 

administreras direkt till patienter och som inte är 

avsedda för injektion. 

I första hand ska samma person ta ut, iordningställa, eventuellt tillreda 

och överlämna läkemedel till den enskilde. Vid överlämnande av 

läkemedel ska patientens identitet kontrolleras så att iordningställd dos 

tillförs rätt patient. Den som överlämnar ska också övertyga sig om att 

läkemedlet intas. Om så inte är fallet. ska detta rapporteras till 

sjuksköterska. 

Då läkemedel överlämnas av annan befattningshavare, efter 

delegering, ska den sjuksköterska som svarar för patientens vård alltid 

hålla sig informerad om patientens hälsotillstånd och medicinering. 

När läkemedel delas i en dosett eller överlämnas till en patient, ska 

detta dokumenteras genom en signatur på "signeringslista” (blankett 

1). Signeringslistan är en viktig handling och ska överlämnas till 

sjuksköterskan när de är fulltecknade. Patientansvarig sjuksköterska 

för över till omvårdnadsjournalen att läkemedelshantering har 

fungerat utan anmärkning och signerar. Listorna sparas och är en 

journalhandling. Om det har uppstått avvikelser i samband med 

läkemedelshanteringen ska detta dokumenteras i journalen. 

Vid överlämnande och övervakning av intag gäller följande: 

Rätt person Vem ger jag medicinen 

till.? 

Rätt tid När ska jag ge medicinen ? 

Rätt sätt Hur ger jag denna medicin 

Signera Signaturen är ett kvitto på 

att du fullgjort uppgiften 

Om problem med läkemedelshantering uppstår tex. förväxling, 

biverkan eller utebliven medicinering, ska detta rapporteras till 

ansvarig sjuksköterska som avgör vilka åtgärder som bör vidtas. 

Uppgifter som ska ingå i lokala rutiner för 

läkemedelshantering 

För att kvalitetssäkra rutiner kring läkemedelshantering på olika 

enheter ska lokala rutiner skrivas. De lokala rutinerna ska följa 

Socialstyrelsens föreskrifter 2000: 1 (M) samt "Riktlinjer for 

läkemedelshantering, Älvkarleby kommun”. De lokala rutinerna ska 

klargöra det praktiska förfarandet på olika enheter. De ska hållas 

aktuella och vid behov revideras. De lokala rutinerna, inklusive 

revideringar, ska vara godkända av medicinskt ansvarig sjuksköterska. 

51

Ansvar 

Det ska framgå vilken sjuksköterska som har övergripande ansvar 

inom respektive arbetsområde. 

Ordination 

Det ska framgå vilken läkare som har övergripande ansvar för 

ordinationer och om det på enheten finns patientansvariga dsk/ssk som 

har förskrivningsrätt. Det ska framgå hur många exemplar av 

ordinationshandlig for respektive vårdtagare som finns och var dessa 

förvaras. Förfarande vid ordinations ändringar ska framgå for att 

samtliga ordinationshandlingar ska förbli aktuella. 

Iordningställande av läkemedel 

Det ska framgå vilka rutiner som finns vid iordningställande av dosett. 

I dessa rutiner ska framgå hur personal ska gå till väga för att märka 

dosetten med aktuella uppgifter enligt föreskrifter för 

iordningställande. 

Det ska även framgå hur läkemedel, som inte kan doseras i förväg, 

hanteras. 

För att annan personal än sjuksköterska ska kunna 

iordningställa sådan typ av läkemedel gäller följande 

förutsättningar: 

Hållbarhetstid medger inte dosering i förväg 

Alternativ beredningsform är inte tillämpbar. 

Att det är ett vanligt förekommande läkemedel på enheten 

Att sjuksköterska haft speciell genomgång med vederbörande 

personal vilket ska framgå av delegeringsbeslutet. 

Att läkemedlet är för kontinuerligt bruk. 

Att risker för och med överdosering tas i beaktande. 

En lista på vilka läkemedel det är fråga om ska bifogas de lokala 

rutinerna. Listan ska hållas aktuellt. Det ska framgå hur personal i 

dagligt arbete förmedlar ansvar för att ge insulin 

Dosexpedition 

Det ska framgå vem som har ansvar för, och hur personal förfar vid 

mottagandet och utlämnande av läkemedel till läkemedelsdepåer eller 

enskilda skåp. Det är viktigt att transporter till ordinärt boende sker på 

ett betryggande sätt Det ska framgå hur personal förfar då 

felaktigheter upptäcks i dos expedierade läkemedel 

Rekvisition 

Det ska framgå vem som har ansvar för att bevaka åtgång vad gäller 

rekvisition av hela förpackningar. Det ska finnas rutiner kring 

inlämning och hämtning av receptförskrivna läkemedel för att 

tillgodose säkerhet och effektivitet. 

52

Kontroll av narkotikaklassade och beroendeframkallande 

läkemedel 

Det ska framgå vem som utför extern kontroll av 

narkotikaförbrukning i läkemedelsförråd 

Kontroll av individuellt förskrivna narkotikaklassade läkemedel kan 

finnas som lokal rutin. 

I förekommande fall kan individuella lösningar förekomma. Dessa ska 

då dokumenteras i respektive omvårdnadsjournal 

Förvaring av läkemedel 

Det ska framgå vilka olika typer av förvaring som förekommer inom 

enheten, och vad som förvaras var. 

Det ska framgå vilka nyckelrutiner som finns. Rutiner ska vara sådana 

att endast behörig personal har tillgång till nycklar. 

Användningstider 

Angivna användningstider förutsätter en riktig skötsel av 

förpackningen. Tidpunkt för brytande ska alltid anges på 

förpackningen. 

53

14. Läkemedelsgenomgångar 

Äldre och dess läkemedelsanvändning är ett komplext ämne, ca 95 % 

av alla över 80 år behandlas med i genomsnitt 4-5 läkemedel varje 

dag. På särskilda boenden är förbrukningen ännu högre upp 

till 10/dag. 

För att inte okunskap, låg bemanning och stress medverkar till att 

läkemedel används som problemlösare behövs ett multiprofessionellt 

samarbete så att olika yrkeskategorier kan bidra med sin specifika 

kompetens. 

Icke farmakologisk behandling är undervärderad som 

förstahandsmedel vid flera tillstånd t ex sömnsvårigheter, oro och 

beteendestörningar. Sömnmedel, lugnande medel, neuroleptika tillhör 

de läkemedelsgrupper som kan ställa till problem. För att kunna 

minska förbrukningen av dessa måste personalen få andra verktyg att 

arbeta med. Ex Taktil stimulering, kaloririka näringsdrycker innan 

sänggåendet (kort nattfasta), miljöns inverkan för att skapa lugn och 

ro hos de äldre 

Omfattning 

Gäller för vårdtagare i särskilda boenden och hemsjukvård som 

omfattas av SOSFS 2001:17. 

Regler för uppföljning av läkemedelsbehandling 

Vid ändring eller nyinsättning av läkemedel bör planering för uppföljning 

dokumenteras av sjuksköterska och läkare för uppföljning av effekter och 

eventuella biverkningar. 

Sjuksköterska ansvarar för att effekter och eventuella biverkningar följs 

upp och dokumenteras som planerat och återrapporterar detta till läkare. 

Sjuksköterska och patientansvarig läkare bör årligen göra en 

läkemedelsgenomgång för varje vårdtagare. Vid behov ska 

kontaktpersonen närvara. Detta görs med fördel vid anslutning av 

vårdtagare till dosapoteket eller vid förnyelse av dosreceptet. 

54

15. Bedömning av om en hälso- och 

sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård 

Inledning 

SOSFS 2009:6 Det är den behandlande legitimerade yrkesutövaren 

inom hälso- och sjukvården som inom sitt ansvarsområde ska göra en 

bedömning av, om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som 

egenvård. 

Egenvård är hälso- och sjukvårdsåtgärd som legitimerad hälso- och 

sjukvårdspersonal bedömt att den enskilde själv kan utföra. 

Beslut om vad som kan betraktas som egenvård respektive hälso- och 

sjukvård ska fattas av den läkare eller sjuksköterska som ordinerat 

behandlingen/hälso- och sjukvårdåtgärden. När en vårdpersonal utför 

egenvård åt en funktionshindrad person gäller samma 

ansvarsförhållande som när personalen utför övriga uppgifter t.ex. 

sköter den enskildes personliga hygien. Om vårdpersonal självständigt 

ska utföra hälso- och sjukvårduppgifter kan det endast ske efter 

skriftligt delegeringsbeslut av legitimerad personal som har formell 

och reell kompetens. 

Individuell bedömning 

Vilka åtgärder som utgör egenvård kan inte anges generellt utan är 

beroende på omständigheter i varje enskilt fall. Enligt gällande 

föreskrifter ska bedömningen göras i samråd med patienten och 

utifrån dennes fysiska och psykiska hälsa samt med hänsyn till 

livssituationen i övrigt. Resultatet avgör om patienten har 

förutsättningar att själv klara av att utföra egenvården på ett säkert sätt 

eller instruera någon att hjälpa till. 

Det är den behandlande legitimerade yrkesutövaren som inom sitt 

ansvarsområde ska bedöma om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan 

utföras som egenvård. 

I de fall där den enskilde själv kan ansvara för sina läkemedel kan det 

bli fråga om egenvård där det blir aktuellt att tillämpa föreskrifterna 

om bedömning av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som 

egenvård. I andra fall ska Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna 

råd (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården 

tillämpas. 

När en bedömning av om en patient själv kan ansvara för sina 

läkemedel, ska 1 kap. 1 § fjärde stycket socialstyrelsens föreskrifter 

och allmänna råd (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering. 

Föreskriften tillämpas inte om en patient själv har ansvaret för att 

hantera sina läkemedel. Detta gäller även om patienten behöver viss 

praktisk hjälp. Viss praktisk hjälp innebär att patienten själv har 

ansvaret och är medveten om vilka läkemedel som ska tas, när de ska 

55

tas, vad förpackningarna innehåller etc. Den praktiska hjälpen kan 

bestå i allt från att öppna förpackningen till att ge tabletten i munnen 

under förutsättning att det sker på patientens initiativ och önskemål. 

Den som gör bedömningen måste analysera om det finns risker med 

att åtgärden bedöms som egenvård. En utredning ska göras om 

patienten själv eller med hjälp av någon annan kan utföra den aktuella 

hälso- och sjukvårdsåtgärden som egenvård på ett säkert sätt. 

Bedömningen och analysen ska dokumenteras i patientens journal. 

Den som gör bedömningen redovisar sina ställningstaganden. 

Bedömningen görs under yrkesansvar enligt LYHS. Om patienten 

drabbas av eller utsätts för risk att drabbas av allvarlig skada eller 

sjukdom på grund av bedömningen om egenvård ska detta anmälas till 

Socialstyrelsen. 

Patienten ska informeras om vad egenvården innebär. Det innebär att 

den som gör bedömningen ska informera om att den åtgärd som den 

enskilde utför själv eller utförs av någon närstående, inte räknas som 

hälso- och sjukvård. Därför omfattas den inte av hälso- och 

sjukvårdslagstiftningen. Om patienten skadas vid utförandet av 

egenvård görs bedömning av ansvar enligt allmänna skadestånds- och 

straffrättsliga regler. 

Om patienten har behov av stöd och hjälp i samband med egenvården 

och om det uppenbart inte behövs ansvarar den som gjort 

bedömningen för att en planering görs tillsammans med den enskilde. 

Patienten ska delges en kopia av dokumentationen avseende 

planeringen. 

Det är viktigt att planeringen av egenvården görs så att den kan utföras 

på ett säkert sätt. 

Av dokumentationen av planeringen ska det framgå 

1. vilken åtgärd som har bedömts som egenvård 

2. om patienten själv eller med hjälp av någon annan ska utföra 

egenvården 

3. hur informationen och instruktioner till dem som ska utföra 

den egenvården ska ges 

4. vilka åtgärder som ska vidtas och vem som ska kontaktas, om 

patienten har drabbats av eller har utsatts för risk att drabbas av 

skada eller sjukdom i samband med egenvården 

5. vilka åtgärder som ska vidtas och vem som ska kontaktas, om 

patientens situation förändras 

6. hur och när bedömningen av egenvården ska följas upp, och 

7. när en omprövning av bedömningen av egenvården ska göras 

56

16. Palliativ vård och vård i livets slutskede 

Med palliativ vård menas all vård som inte syftar till att bota patienter 

med obotlig sjukdom, symtomgivande sjukdom oavsett diagnos. Den 

största gruppen är cancerpatienter men även patienter med hjärt- 

kärlsjukdomar, demenssjukdomar och neurologiska sjukdomar är 

stora grupper. 

Utifrån palliativ vård enligt ”WHO 2002” bygger vården på ett 

förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten för patienter 

och familjer som drabbas av problem som kan uppstå vid livshotande 

sjukdom. Palliativ vård förebygger och lindrar lidande genom tidig 

upptäckt, noggrann analys och behandling av smärta och andra 

fysiska, psykosociala och existentiella problem. Målet är att lindra 

obehag, minska lidande och skapa förutsättningar för livskvalitet för 

patient och närstående. 

Lindrar smärta och andra plågsamma symtom 

Bekräftar livet och betraktar döden som en normal process 

Syftar inte till att påskynda döden 

Integrerar psykologiska och existentiella aspekter i patientens 

vård 

Erbjuder organiserat stöd till hjälp för patienter att leva så 

aktivt som möjligt fram till döden 

Erbjuder organiserat stöd till hjälp för familjen att hantera sin 

situation under patientens sjukdom och efter dödsfallet 

Tillämpar ett teambaserat förhållningssätt för att möta 

patientens och familjens behov samt tillhandahåller vid behov 

även stödjande och rådgivande samtal 

Befrämjar livskvalitet och kan även påverka sjukdomen i 

positiv bemärkelse 

Är tillämpbar i tidigt sjukdomsskede tillsammans med terapier 

som syftar till att förlänga livet. Palliativ vård omfattar även 

sådana undersökningar som är nödvändiga för att bättre förstå 

och ta hand om plågsamma symtom och komplikationer 

Palliativ vård baseras på fyra hörnstenar 

1. Symtomkontroll 

2. Teamarbete dygnet runt 

3. Kontinuitet och fungerande kommunikation/relation till 

patienter, närstående och arbetslag 

4. Stöd till närstående 

Helhetssynen på patienten är en förutsättning för god omvårdnad. Det 

innebär att de som vårdar patienten ska se till den enskildes 

biologiska, psykologiska sociala och andliga behov. 

57

Biologiska behov 

De biologiska behoven och funktionerna förändras och det är viktigt 

att den ansvariga sjuksköterskan följer förloppet så att patienten är så 

besvärsfri som möjligt. Individuell vårdplanering med berörda ska 

alltid ske och behoven, önskemålen, åtgärderna och 

resultat/utvärdering ska dokumenteras i en omvårdnadsplan. 

Behandlingen och omvårdnaden ska inriktas på patientens 

välbefinnande. 

Den medicinska vården är inriktad på att lindra symtom med 

målsättning att patienten ska vara: 

Fri från smärta 

Fri från andningsbesvär 

Fri från ångest 

Psykologiska behov 

De psykologiska behoven omfattar trygghet, närhet och öppen 

kommunikation. 

Sociala behov 

Kontakten med närstående är en viktig del i omvårdnaden. Att 

underlätta för, samarbeta med och stödja de närstående är av stor 

betydelse för patienten och de närståendes sorgebearbetning. 

Existentiella behov 

De andliga behoven är en del av helheten och det är av vikt att ta reda 

på och beakta den enskildes önskemål. Personalen som vårdar 

patienten ska ha kunskap om den enskildes andliga behov och 

trosuppfattning. (Se vidare SAH-avtal) 

58

17. Omhändertagandet av avlidna 

Enligt 1 § hälso- och sjukvårdslagen (1998:763 HSL) innefattas i 

Hälso- och sjukvård att ta hand om avlidna. Kommunerna har ansvar 

för att ta hand om dem som avlider i särskilda boendeformer (18 § 1 

st. HSL) samt även dem som avlider i ordinärt boende i den 

omfattning som framgår av de avtal som tecknats o övertagande av 

hemsjukvårdsansvaret i ordinärt boende. 

Hälso- och sjukvårdens ansvar omfattar omhändertagande av avlidna 

samt transport och förvaring av kroppen. Vården ska fullgöras med 

respekt för den avlidna och dennes närstående samt med hänsyn till 

hur olika kulturer ser på döden och kroppen efter döden. Kroppen ska 

förvaras och transporteras under värdiga former. De efterlevande ska 

visas hänsyn och omtanke. 

Ansvaret upphör först när kroppen överlämnats till närstående eller 

begravningsentreprenör för kistläggning och begravning. 

Ansvar 

Läkaren är ansvarig för att fastställa att döden har inträtt. Uppgiften 

får inte delegeras eller på annat sätt överlåtas. Fastställande av ett 

dödsfall får inte fördröjas utan ska göras skyndsamt. 

Läkaren fastställer dödsfallet med hjälp av indirekta eller direkta 

kriterier. Inom den öppna hälso- och sjukvården använder läkaren 

indirekta kriterier. 

59

18. Riktlinjer för avvikelsehantering 

Lex Maria 

En avvikelse är en händelse som medfört eller skulle ha kunnat 

medföra någon typ av skada för en patient, och som inte är förväntad 

utifrån patientens tillstånd eller vårdens karaktär. 

En avvikelse kan vara: 

Ett tillbud, där en risksituation uppstått som skulle 

ha kunnat lett till en vårdskada 

En negativ händelse, dvs. en situation där en 

vårdskada verkligen uppkommit 

Enligt Lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och 

sjukvårdens område (LYHS) ska den som tillhör hälso- 

och sjukvårdspersonal rapportera till vårdgivaren (MAS) 

om en patient i samband med vård och behandling 

drabbas av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig 

skada eller sjukdom. En bedömning ska snarast göras om 

avvikelsen enbart ska hanteras i det lokala 

säkerhetsarbetet eller om avvikelsen är av sådan art att 

den ska anmälas till Socialstyrelsen 

Av (SOSFS 2005:12) Socialstyrelsens föreskrifter om 

ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- 

och sjukvården och (SOSFS 2005:28) Socialstyrelsens 

föreskrifter och allmänna råd om anmälningsskyldighet 

enligt Lex Maria framgår vad som ska anmälas, hur det 

ska anmälas och av vem 

Syfte 

Att öka kunskaperna om riskerna i hälso- och sjukvården och 

utifrån erfarenheter av tillbud och skador vidta förebyggande 

åtgärder och därmed höja patientsäkerheten i vårdens kvalité 

och därmed undanröja upprepning av avvikelsen. 

Att initiera förbättringar av rutiner, utbildning och 

undervisning. 

En avvikelserapport kan efter internutredning bli en anmälan 

enligt Lex Maria som regleras i SOSFS 2005:28 

Avvikelsehanteringen ingår i kvalitetssäkring i hälso- och 

sjukvården. 

Mål 

Avvikelsehanteringen ska säkerställa kraven på hög 

patientsäkerhet och att god kvalitet tillgodoses i vården. 

60

Följande avvikelser ska rapporteras: 

Brister i läkemedelshantering 

Fall 

Vårdrelaterade infektioner eller onormal ökning av infektioner 

Brister i/eller utebliven hälso- och sjukvårdsinsats. 

tex. förekomst av trycksår 

Brister i informationsöverföring/dokumentation/vårdplanering 

Övriga händelser där andra vårdgivare är involverade (Apotek, 

VC, akutsjukvård m.fl.) 

Avvikelser där medicintekniska produkter är inblandade, t ex 

hjälpmedel av olika slag 

Brister i hygien 

Läkemedel 

Den som uppmärksammar en avvikelse med läkemedel ska 

1. Kontakta sjuksköterska 

omgående så att denna genast kan vidta åtgärder och vid 

behov kontakta läkare 

2. Rapportera händelsen 

Avvikelser ska alltid delges MAS 

Fall 

När en person fallit ska sjuksköterska kontaktas och händelsen 

rapporteras. Ansvarig sjuksköterska ska bedöma händelsen, vidta 

relevanta åtgärder och dokumentera i omvårdnadsjournal. Alla fall 

ska alltid rapporteras omgående till MAS. 

Fall när hjälpmedel använts 

Vid fall där hjälpmedel är inblandade ska fallrapporten tas hand av 

ansvarig förskrivare (arbetsterapeut eller sjukgymnast) omgående 

för bedömning, åtgärder och dokumentation. 

Utebliven behandling eller brister i informationsöverföring 

Utebliven behandling kan handla om när en person inte får 

komma i kontakt med sjuksköterska, arbetsterapeut och/eller 

sjukgymnast. 

Det kan också handla om att omvårdnadspersonal, som fått ett 

uppdrag att utföra hälso- och sjukvård, inte utför det. 

Inom rehabilitering kan det gälla t ex att utföra ADL-träning, 

gångträning m.m. 

Kan även vara utebliven sårvård eller annan specifik omvårdnad. 

Brister i informationsöverföring kan handla om att utförande 

omvårdnadspersonal inte har fått information eller fått felaktig 

information från sjuksköterska/arbetsterapeut/sjukgymnast. 

61

Det kan också vara en situation där informationsöverföringen 

vad gäller en hälso- och sjukvårduppgift brister mellan 

omvårdnadspersonal. 

För brister vid vårdplaneringen vid sjukhus och avvikelser 

med Apotek finns särskilda avvikelseblanketter. 

Medicintekniska produkter 

Händelser med hjälpmedel (inte fall) som leder till eller kunde ha lett 

till att en person skadats ska rapporteras. Exempel på händelser kan 

vara att ett hjälpmedel går sönder, ett hjälpmedel används på felaktigt 

sätt eller att ett hjälpmedel inte passar/fungerar till en person. Den som 

uppmärksammar en händelse ska rapportera 

Rapporten går till berörd arbetsterapeut/sjukgymnast som informerar 

MAS, se vidare särskilda rutiner framtagna av Hjälpmedel SAM och 

de involverade kommunerna. 

Hantering av registrerade avvikelser 

Områdeschef har ansvar för att tillsammans med berörd personal gå 

igenom aktuella avvikelser, analysera orsaker och behov av åtgärder 

och dokumentera vilka åtgärder som vidtagits och vilka åtgärder som 

planeras att genomföra för att förhindra upprepning. 

Viktigt att avvikelserna tas upp i så nära anslutning till det inträffade 

som möjligt och då är teamträffarna där sjuksköterskor, 

arbetsterapeuter/sjukgymnast medverkar ett lämpligt forum. 

MAS, sjuksköterskor, arbetsterapeuter/sjukgymnast ansvarar för att 

avsluta och stänga avvikelsen. 

62

19. Ansvarsfördelning vid förskrivning av 

inkontinenshjälpmedel 

Ansvarsfördelningen gäller personer som är anslutna till 

försäkringskassan och är skrivna och bosatta i Uppsala län i ordinärt 

eller särskilt boende (d.v.s. inte inskriven i slutenvården). 

Ansvarsfördelningen grundas på den gällande 

”Ädelöverenskommelsen” och på den reviderade ”Överenskommelsen 

mellan landstinget och kommunerna kring vissa inkontinensfrågor” 

som gäller från och med 2009-01-01. 

Kommunens ansvarar för förskrivning/beställning av 

inkontinenshjälpmedel/urologiskt material enligt följande: 

Personer boende i särskilt boende, gruppboende för personer 

med funktionshinder 

Personer som har behov av kommunens hälso- och 

sjukvårdsinsatser, och/eller har insatsen hemtjänst med 

personlig omvårdnad flera ggr per vecka. Om 

hemsjukvårdsbehovet från början bedöms/planeras kvarstå 

längre tid än två veckor är det kommunens ansvar från första 

behandlingstillfället. 

Personer med personlig assistans i ordinärt boende och inte 

kan besöka distriktssköterska på en vårdcentral med 

assistentens hjälp, och/eller har insatser från kommunens 

hälso- och sjukvård 

Landstinget ansvarar för förskrivning/beställning av 

inkontinenshjälpmedel/urologiskt material enligt följande: 

Personer med enbart trygghetslarm, eventuell hjälp med dusch 

en ggr per vecka, insatser av servicekaraktär som städ och 

matservice (ett eller flera av alternativen kan gälla samtidigt), 

eller där sjukvårdsinsatser i hemmet bedöms/planeras vara av 

kortvarig, tillfällig karaktär d.v.s. mindre än två veckor. 

Personer som med assistentens hjälp kan ta sig till 

distriktssköterska på vårdcentral och som inte har kommunal 

hälso- och sjukvård. 

Personer som vistas tillfälligt i länet s.k utomlänspatienter 

63

Personer från andra län som inte är skrivna i Uppsala län gäller 

följande: 

Personer från andra län som vistas på HVB-hem alternativt 

privat gruppbostad för funktionshindrade ansvar hemlänet för. 

Vid förskrivning/beställning av inkontinenshjälpmedel/urologiskt 

material ska det gemensamt upphandlade sortimentet följas. 

64

20. Individuella larm 

Tekniska lösningar får inte innebära olagligt tvång och måste vara 

etiskt försvarbara. Larm är ett hjälpmedel och ska inte användas för att 

minska personalbemanning eller på annat sätt äventyra kvaliteten i 

vården. Det ska finnas personal med lämplig utbildning och i 

tillräcklig omfattning för att ge patienterna tillsyn och övervakning 

utan att begränsa deras rörelsefrihet. 

Den som fattar beslut om en begränsningsåtgärd/skyddsåtgärd ska ha 

samtycke från den enskilde. Om personen inte förstår vad det handlar 

om får ansvarig i stället bedöma om han/hon skulle ha accepterat 

larmet om han/hon kunnat lämna medgivande (presumerat samtycke). 

För att ta reda på vilken uppfattning den enskilde skulle ha haft kan 

den ansvariga hämta uppgifter från närstående, god man eller 

förvaltare. 

Att besluta om larm med stöd av presumerat samtycke bör endast ske 

om säkerheten för den enskilde är i fara t.ex. om det finns risk att 

han/hon går ut på egen hand och utsätter sig för fara till liv eller hälsa. 

Larm ska inte längre användas om den enskilde återkallar sitt 

samtycke eller om presumerat samtycke inte längre föreligger. 

Presumerat samtycke är en bedömning om att den enskilde skulle ha 

lämnat samtycke om han/hon varit i stånd till det. 

Individuella larm är larm som appliceras på person eller i personens 

bostad, larmet aktiveras när personen passerar en viss gräns eller vid 

uppstigning ur säng. 

Nödlarm är ett individuellt larm som appliceras på person och 

aktiveras av polisen efter begäran från tjänstgörande sjuksköterska. 

Generella larm är larm på ytterdörr och/eller mellandörrar som 

aktiveras vid passage. 

Åtgärder som begränsar den enskildes rörelsefrihet ska inte användas 

för att hålla kvar patienten i säng eller stol utan åtgärden ska ses som 

en skyddsåtgärd för at säkra patientens trygghet och möjliggöra 

aktivering. Den som fattar beslut om en begränsningsåtgärd ska ha 

samtycke från den enskilde. Om samtycke saknas kan ansvarig under 

vissa förhållanden genomföra åtgärden med ett så kallat presumerat 

samtycke. Ett sådant samtycke är hypotetiskt och grundas på 

antagandet att den enskilde hade samtyckt om han/hon kunnat 

uttrycka sig. För att ta reda på den enskildes uppfattning ska ansvarig 

skaffa sig uppgifter från närstående, god man eller förvaltare. 

65

Personal får i vissa fall använda nödrätt för att avvärja risk för liv och 

hälsa. Nödrätt får inte ligga till grund för rutinmässiga ingripanden, 

det får endast användas om säkerheten för den enskilde är i fara. 

Nödrätt får inte ligga till grund för rutinmässiga ingripanden. 

(Regeln om nödrätt i brottsbalken 24 kap. 4 § innebär att den är fri från ansvar som 

handlar i nöd för att avvärja fara för liv eller hälsa). 

Att applicera ett larm med stöd av presumerat samtycke ska endast ske 

om säkerheten för den enskilde är i fara t.ex. om det finns risk att 

han/hon går ut på egen hand och då utsätter sig för fara till eller hälsa. 

Åtgärden ska inte längre användas om den enskilde återkallar sitt 

samtycke eller om presumerat samtycke inte längre föreligger. 

Följande larm är individuella: 

Larm som appliceras på patienten 

Larmmatta/sänglarm eller dörrlarm som appliceras i patientens 

bostad 

Nödsändare som appliceras på patienten 

Begränsningsåtgärder 

Inlåsning får inte ske, boendets ytterdörr kan vara låst men ska vara av 

sådan beskaffenhet att dörren kan öppnas av dem som bor i boendet. 

Dörren kan ha ett lås som det tar en viss tid att öppna och/eller vara 

kombinerat med ett larm för större säkerhet. 

Positioneringsbälte, grensele, sänggrind eller annan anordning som 

kvarhåller patient i stol får användas om läkaren bedömer att det 

behövs för att en patient ska kunna sitta uppe och aktiveras eller som 

skydd för att förhindra att en svag patient faller och skadar sig. 

66

21. Hygienrutiner inom kommunal vård i 

Uppsala län 

Vårdrutinerna är utformade för såväl särskilda boenden, 

gruppboenden, korttidsboenden som hemvård/hemsjukvård/omsorgen 

för handikappade. Rutinerna har utformats av läkare och 

hygiensjuksköterskor vid sektionen för vårdhygien, Akademiska 

sjukhuset, i samarbete med medicinskt ansvariga sjuksköterskor för 

kommunerna i Uppsala län. 

För vårdtagaren innebär en god vårdkvalitet bl.a. att risken för att 

drabbas av en vårdrelaterad infektion ska vara så liten som möjligt. 

Vårdtagaren förutsätter att de metoder som används för diagnostik, 

vård och omhändertagande tillgodoser detta krav. 

I regeringens proposition ” (2005/06:50) Strategi för ett samordnat 

arbete mot antibiotikaresistens och vårdrelaterade sjukdomar” finns 

följande definition: ”Vårdrelaterade sjukdomar är sjukdomar, som 

uppkommer i samband med vård, undersökning eller behandling inom 

hälso- och sjukvården eller tandvården. Oavsett vilken vårdgivare som 

svarar för vården och oavsett om patienterna eller den vårdande 

personalen drabbas”. Det är sjukvårdshuvudmannen och 

verksamhetschefen som har det direkta ansvaret för att vidta de 

åtgärder som krävs för att förhindra vårdrelaterade infektioner. För att 

kunna göra detta behöver de utnyttja vårdhygienisk expertis. 

Lagstiftningen har sedan år 2006 skärps på denna punkt, såväl i hälso- 

och sjukvårdslagen som i smittskyddslagen. I hälso- och 

sjukvårdslagen står att all vård ska bedrivas med en god vårdhygienisk 

standard. Det innebär att vårdgivaren måste vidta samtliga de åtgärder 

som är nödvändiga för att uppfylla detta krav. 

Förutom tillgång till vårdhygienisk expertis avser formuleringen: 

Att lokaler som används svarar mot behoven på en god 

vårdhygienisk standard 

Att verksamheten är organiserad så att vårdrelaterade 

sjukdomar i största möjliga utsträckning kan förebyggas och 

begränsas 

Att utbildning och kompetensutveckling sker inom 

ämnesområdet vårdhygien för att förebygga och begränsa 

vårdrelaterade sjukdomar. Detta bör ske kontinuerligt och 

omfatta all vårdpersonal. 

Tillägget i smittskyddslagen ger landstingets smittskyddsläkare ett 

uttryckligt ansvar för att följa att vårdgivarna vidtar de åtgärder som 

krävs för att förebygga smittspridning. Dessutom ska 

smittskyddsläkaren skyndsamt underrätta vårdgivarna om iakttagelser 

som är av betydelse för att förebygga smittspridning inom det 

verksamhetsområde som vårdgivaren har ansvar för. Målet för den 

vårdhygieniska verksamheten är att minska smittspridning inom 

vården, såväl mellan vårdtagare som mellan personal och vårdtagare. 

67

Den vårdhygieniska verksamheten har en rådgivande roll gentemot 

vården. 

De viktigaste verksamhetsområdena inom vårdhygien är: 

Övervakning av infektionsläget inom vårdinrättningar 

Undervisning, information och rådgivning i vårdhygieniska 

frågor 

Uppföljning och utveckling av vårdarbetsrutiner 

Kontroll av steriliserings- och desinfektionsmetoder 

Rådgivning i samband med bygg- och inköpsärenden 

Rådgivning om hantering av vatten, mat, disk, avfall och tvätt 

Litteraturbevakning, utvecklingsarbete 

Basala hygienrutiner och personlig hygien 

Socialstyrelsen utfärdade 2007 en föreskrift angående basal hygien 

inom hälso- och sjukvård m.m. (SOSFS 2007:19). 

Basala hygienrutiner ska gälla överallt där vård och omsorg bedrivs. 

Syftet är att förhindra smitta: 

Från vårdtagare till personal och från personal till vårdtagare 

(direkt kontaktsmitta) 

Mellan vårdtagare, via personalens händer och kläder (indirekt 

kontaktsmitta) 

I basala hygienrutiner ingår: 

Handhygien, dvs. alltid handdesinfektion, ibland också handtvätt 

Skyddshandskar 

Skyddskläder: engångsförkläde eller skyddsrock 

Ibland stänkskydd: munskydd, skyddsglasögon/visir 

(Se vidare ”Hygienrutiner inom kommunal vård i Uppsala län”) 

68

22. Nutrition 

Riktlinjerna avseende nutrition ska klargöra vars och ens ansvar för att 

vårdtagaren som är i behov av. Nutritionen är en del av omvårdnaden, 

men också en del av dem medicinska behandlingen. Omvårdnadens 

syfte är att ”stärka hälsa, förebygga sjukdom och ohälsa. Återställa 

och bevara hälsa utifrån patientens individuella möjligheter och 

behov, minska lidande samt att ge möjlighet till värdig död” (SOSFS 

1993:17). Mat är livets glädjeämnen. Maten är för många dagens 

höjdpunkt och innebär inte bara njutning utan tillgodoser 

livsnödvändiga behov av näring och energi. God hälsa och livskvalitet 

förutsätter ett gott näringstillstånd. Därför är kosten ett viktigt redskap 

för att förebygga sjukdom och bevara hälsa. Vid sjukdom och ohälsa 

ökar behovet av energi och näringsämnen medan förmågan att äta och 

tillgodogöra sig maten minskar. Risken för sjukdom och/eller 

funktionshinder ökar med stigande ålder, vilket innebär att äldre utgör 

en riskgrupp för utveckling av sjukdomsrelaterad undernäring. Vid 

sjukdom utgör därför energi- och näringsintaget en del av den 

medicinska behandlingen (nutritionsbehandling) och sorterar därför 

under HSL. Nutritionen ska betraktas på samma sätt som annan 

medicinsk behandling och samma krav ska ställas på utredning, 

diagnos, behandling, uppföljning och dokumentation. 

Ansvar 

Primärt har den enskilde eget ansvar. I de fall den enskilde inte kan ta 

ansvar för hela eller delar av sin näringstillförsel har verksamheten ett 

ansvar för att behovet tillgodoses. 

Vid inflyttning eller första kontakt ska en nutritionsbedömning 

(MNA) göras. 

Kontaktpersonen och vårdpersonalen 

Vårdpersonalen är ansvarig för att den äldre får i sig tillräckligt med 

mat. De ska ha grundläggande kunskaper om mat och 

måltidssituationens betydelse för god hälsa. Ska kontakta ansvarig 

sjuksköterska om avvikelser i mat- och vätskeintag och medverka vid 

utvärdering av ordinerad nutritionsbehandling. 

Omvårdnadspersonal på särskilda boenden 

Att utgångsvikt kontrolleras och dokumenteras vid upprättande 

av genomförandeplan eller ankomstsamtal. 

Att kostvanor, behov och önskemål dokumenteras och åtgärder 

för nattfastan skrivs in på planen. 

Att mat och dryck serveras på ett trevligt sätt utifrån de boendes 

önskemål och behov. 

Att följa upp hur den enskilde äter och dricker och rapportera 

förändringar till ansvarig sköterska. 

69

Omvårdnadspersonal i ordinärt boende 

Att utgångsvikt kontrolleras och dokumenteras vid upprättande 

av genomförandeplan eller ankomstsamtal. 

Att kostvanor, behov och önskemål ska även dokumenteras och 

planering ska göras utifrån detta. 

Att räkna ut nattfastan och vid behov ge förslag på hur den ska 

förkortas. 

Att tillsammans med brukaren upprätta veckomatsedel och 

ansvara för att inköp görs utifrån matsedeln. 

Att mat och dryck serveras på ett trevligt sätt utifrån den 

enskildes behov och önskemål. 

Att följa upp hur den enskilde äter och dricker och rapportera 

förändringar till ansvarig sköterska. 

Att vid behov även rapportera till handläggaren. 

Omvårdnadsansvarig sjuksköterska 

Har omvårdnadsansvaret när det gäller näringstillståndet. 

Ansvarar för dokumentation enligt HSL och vid inflyttning ska 

BMI och vikt dokumenteras i journalen. 

Hon/han ska tillsammans med övrig personal identifiera 

problem med brukarens mat, vätskeintag och förmåga att äta. 

MNA ska användas för att kunna göra en bedömning om risk 

för undernäring föreligger och för att nutritionsbedömningen 

ska bli tydlig och jämförbar. 

Därefter inom ramen för den egna kompetensen föreslå vilka 

åtgärder som behövs och utvärdera dessa. 

Sjuksköterskan har ansvar för: 

Att läkare/dietist, arbetsterapeut, sjukgymnast kontaktas där 

nutritionstillståndet kräver bedömning och åtgärder som ligger 

utanför det egna kompetensområdet 

Att utvärdera och följa upp föreslagna åtgärder tillsammans 

med personalen 

Att informera anhöriga 

Läkare: 

Läkaren ska utreda och ordinera behandling enligt det 

patientansvar som föreligger. 

Läkaren ska ta ställning till om avmagring eller viktförlust 

orsakas av medicinska faktorer som behöver utredas eller kan 

motverkas genom specifik medicinsk behandling. 

Läkaren ska även remittera till logoped och dietist om det finns 

behov. 

Arbetsterapeut: 

Ansvarar för att prova ut lämpliga hjälpmedel som kan 

underlätta ätandet och därmed förbättra matintaget. 

Ansvarar för att sittställningen i samband med måltiderna är 

optimal och genom detta underlätta matsituationen. 

70

Sjukgymnasten: 

Ansvarar för att sittställningen i samband med måltiderna är 

optimal och genom detta underlätta matsituationen. 

Kostombud: 

Att vara inspirationskälla och drivande i kostfrågor. 

Bör delta i årliga utbildningar/träffar och vara uppdaterad på det 

som är aktuellt. 

Att tillsammans med områdeschefen utarbeta riktlinjer för 

enheten och utvärdera dessa regelbundet. 

Att delta vid upprättande av matsedlar och framföra brukarnas 

önskemål och synpunkter. 

Att ha ett nära samarbete med ansvarig sjuksköterska. 

Kökspersonal (särskilt boende): 

Att leverera beställd mat 

Att utföra egenkontroll 

Att tillaga mat enligt matsedel som baseras på gästernas 

önskemål 

Att hantera mat och hygien enligt lagstiftning 

Kostchef (särskilt boende): 

Ansvarar för att maten motsvarar de nationella kvalitetskraven 

på näringsinnehåll (ESS-gruppens rekommendationer) 

Följer upp och utvärderar kvaliteten på den mat som lagas 

Ansvarar för att livsmedelshygien följs enligt 

egenkontrollprogrammet 

Biståndshandläggare (hemtjänst): 

Utreder efter ansökan och samtycke från den enskilde 

Ansvarar för beslut enligt socialtjänstlagen om bistånd avseende 

insatser i hemmet i form av inköp och tillagning av mat 

Områdeschef: 

Ansvarar för att kost- och nutritionsrutinerna är kända och 

används i verksamheten 

Ansvarar för att personalen har utbildning och de kunskaper 

som behövs på enheten 

Ansvarar för att det finns kostombud på varje enhet/område och 

att tillsammans med dessa följa upp och utveckla 

nutritionsarbetet på respektive enhet/område 

Ansvarar för att det finns dokumentation enligt Sol och att den 

enskildes behov och önskemål av kost finns på 

genomförandeplanen 

71

Medicinskt ansvarig sjuksköterska, MAS: 

Ansvarar för medicinsk kvalitet och säkerhet enligt hälso- och 

sjukvårdslagen 

Ansvarar för att utarbetade rutiner kring kost och nutrition finns 

och att dessa utvärderas och följs upp. 

Ansvarar övergripande för samordning av nutritionsrutiner i 

kommunen 

Verksamhetschefen: 

Ansvarar för att verksamheten tillgodoser hög patientsäkerhet 

och god kvalitet 

Ansvarar för att det finns ändamålsenliga kvalitetssystem för att 

fortlöpande styra, följa upp, utveckla och dokumentera 

kvaliteten i verksamheten för att nå målen och främja 

kostnadseffektivitet 

Ansvarar ytterst för att fullgoda nutritionsrutiner finns inom 

verksamheten 

Förvaltningschef: 

Ansvarar för att nämndens beslut verkställs 

Socialnämnden: 

Ansvarar övergripande för verksamheten samt beslutar om 

inriktning och målsättning för kost- och måltidsverksamheten 

Dokumentation 

Nutrition utgör en del av den medicinska behandlingen men också en 

del av omsorgen. Omvårdnadsansvarig sjuksköterska ansvarar enligt 

HSL för dokumentation, utredning, diagnos, behandling och 

uppföljning av att nutritionen genomförs. 

Vårdpersonal/kostombud ansvarar för att brukarens kost- och 

måltidsvanor dokumenteras i den sociala dokumentationen. 

Rapporterar eventuella avvikelser/förändringar i brukarens mat och 

vätskeintag till omvårdnadsansvarig sjuksköterska. Vikten ska 

kontrolleras och noteras regelbundet. När äldre flyttar in på särskilt 

boende eller när matinsatser på grund av försämrad funktion blir 

aktuell i det ordinära boendet anger omvårdnadsansvarig 

sjuksköterska hur ofta viktkontroller ska ske. Vid vårdplanering och 

fortlöpande ska frågor uppmärksammas som rör aptit, ätproblem och 

viktförändring. En oönskad viktförlust på mer än 5 procent under en 

månad är ett tecken på att näringstillståndet är otillfredsställande. 

Kostregistrering behövs för att få en klar bild över intaget av mat och 

dryck så att behovet av konsistens, energinivå och eventuella 

kosttillägg kan göras. 

Munhälsovård 

För att tillgodogöra sig maten på rätt sätt och för att behålla aptiten är 

regelbunden munhygien och god tandstatus av största betydelse för 

välbefinnande och livskvalitet. Munvård är en del av vården och ingår 

72

i den dagliga rutinen. Personalen ska uppmuntra brukarna till egen 

aktivitet och stödja den som behöver. Äldre med stora behov av vård 

och omsorg har rätt till kostnadsfri munhälsobedömning och 

subventionerad tandvård en gång per år enligt tandvårdsreformen. 

Omvårdnadsansvarig sjuksköterska ska informera och medverka vid 

utfärdandet av ett tandvårdsintyg. 

Tandvårdsstödet vänder sig till personer med ett omfattande och 

varaktigt behov av personlig vård och omsorgsinsatser, till personer 

med funktionsnedsättning samt vissa sjuka. Landstinget ansvarar för 

att kompetens finns för att utföra tandvården 

Personer som omfattas av tandvårdsstödet erbjuds årligen en avgiftsfri 

munhälsobedömning i det egna hemmet och vid behov nödvändig 

tandvård enligt samma avgiftsregler som öppen hälso- och sjukvård. 

Utfärdande av intyg 

Särskilt utsedda personer, biståndshandläggare och sjuksköterskor i 

kommunen har uppdraget att identifiera dem som är berättigade 

till landstingets tandvårdsstöd. De utsedda personerna ska överlämna 

erbjudande om uppsökande munhälsobedömning och informera om 

landstingets tandvårdsstöd. 

Meddelande skickas till landstingets Tandvårdsenhet som ansvarar för 

utskick av ett intyg om nödvändig tandvård till berörda eller dennes 

företrädare. Vid varje tandvårdsbesök ska patienten visa upp intyget 

om nödvändig tandvård. 

73

23. Medicintekniska produkter 

Vårdgivaren ansvarar för att bestämmelserna i lagen om 

medicintekniska produkter efterlevs. (SFS 1993:584) 

Reglerna avser ansvar, användning och hantering av medicintekniska 

produkter i verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen. 

Reglerna om fattar alla slags produkter från enkla till mer avancerade. 

Hjälpmedel som används av personer med funktionshinder ingår 

också i definitionen. 

Medicintekniska produkter (MTP) är produkter som enligt 

tillverkaren ska användas separat eller i kombination med 

annan behandling för att: 

1. Påvisa, förebygga, övervaka, behandla eller lindra en sjukdom. 

2. Påvisa, övervaka, behandla, lindra, eller kompensera en skada 

eller ett funktionshinder. 

3. Undersöka, ändra eller ersätta anatomin eller en fysiologisk 

process. 

Medicintekniska produkter ska ha följande information: 

Produkternas bruksanvisning ska vara på svenska språket. 

Produkterna ska märkas (eller på annat sätt registreras) med 

identifikationsnummer som ska kunna spåras till 

verksamhetschefen och i förekommande fall även till en enskild 

användare. 

Kvalitet uppnås genom att: 

Den medicintekniska produkten levererar den specificerade 

funktionen varje gång den används 

Den medicintekniska produkten inte medför skada, risk eller 

onormalt obehag för patient eller användare 

Ansvar 

Verksamhetschefen ansvarar för att berörd personal har tillräckliga 

kunskaper och instruktioner för att kunna hantera hjälpmedel. 

Ansvarsfördelningen ska klargöras och dokumenteras i en lokal 

instruktion. 

Den hälso- och sjukvårdspersonal enligt den lokala 

instruktionen har ansvar för ordination, utprovning och 

användande av medicintekniska produkter ska svara för att : 

1. Endast säkra medicinskt ändamålsenliga produkter används. 

2. Produkterna är kontrollerade och korrekt installerade innan de 

tas i bruk. 

74

3. Berörd personal är kompetent att använda och hantera 

produkterna. 

4. Att produkterna underhålls regelbundet. 

5. Bruksanvisning och teknisk dokumentation finns tillgängliga. 

6. Produkterna kasseras när de inte längre får användas. 

Patientens och dennes närstående och all berörd personal ska veta hur 

MTP används på rätt sätt. All användning kan medföra risk i mindre 

eller större grad även då utrustningen används på rätt sätt. Risken ska 

alltid bedömas i förhållande till den nytta som produkten eller 

behandlingen medför för patienten. 

Verksamhetschefen ansvarar för att: 

Att endast säkra och medicinskt ändamålsenliga produkter 

används. 

Att personalen känner till gällande regelverk och rutiner. 

Att ansvaret för hantering och användning är tydligt 

dokumenterad. 

Att tillämpningen av hantering och ansvar fortlöpande följs upp 

och säkras. 

Att tydliga instruktioner finns tillgängliga på lämplig plats. 

Att personalen har tillräcklig kunskap om ordination, 

användning och hantering. 

Att det upprättas en förteckning över de MTP som finns på 

enheten. 

Att tillbud och olyckor utreds och rapporteras. 

Att det finns rutiner och avtal för funktions- och 

säkerhetskontroll, underhåll och kassering. 

Medicinskt ansvarig sjuksköterska ansvarar för att: 

Att medverka till säker och ändamålsenlig användning av MTP. 

Att utreda rapporterade avvikelser och återföra resultatet till 

verksamheten. 

Arbetsterapeuten ansvarar för att: 

Att utifrån sin kompetens utreda och bedöma patientens behov 

av hjälpmedel 

Att ordinera och prova ut hjälpmedel för individuellt bruk. 

Att instruera patienten och berörda närstående så att de 

ordinerade hjälpmedlen används på rätt sätt. 

Att inom sitt ansvarsområde följa upp funktion och säkerhet av 

MTP. 

Att dokumentera sin bedömning, åtgärder, uppföljning och 

resultat. 

Att instruera berörd personal så att MTP används på rätt sätt. 

75

Sjukgymnasten ansvarar för att: 


av hjälpmedel. 

Att ordinera och prova ut hjälpmedel för individuellt bruk. 




MTP. 


resultat. 

Att instruera berörd personal så att medicintekniska produkter 

används på rätt sätt 



av hjälpmedel. 

Att utifrån sin kompetens ordinera och prova ut hjälpmedel. 




MTP. 


resultat. 

Att instruera berörd personal så att medicintekniska produkter 

används på rätt sätt 

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för att: 

Att alltid använda medicintekniska produkter på rätt sätt enligt 

gällande instruktioner 

Att utföra funktionskontroll enligt instruktion i samband med 

användandet 

Att rengöra hjälpmedlen 

Att omedelbart rapportera fel och brister på hjälpmedlen 

och/eller på hanteringen 

Medicintekniska produkter kan indelas i tre grupper 

Grupp 1 Medicinteknisk utrustning 

Grupp 2 Medicintekniska hjälpmedel 

Grupp 3 Individuellt ordinerade och utprovade hjälpmedel 

Nedanstående produkter är exempel på produkter som kan ingå i de 

olika grupperna 

Grupp 1medicinteknisk utrustning 

Blodglucosmätare 

Blodtrycksmätare 

Stetoskåp 

Inhalator 

Infusionspumpar 

76

Kompressionsutrustning för ödembehandling 

Antidecubituspumpar 

Oxygenkoncentrator, oxygenbehållare 

Sugar 

TNS-apparater 

Ventilatorer 

Medicintekniska förbrukningsartiklar 

Katetrar för olika ändamål till exempel urinkateter 

Material för provtagning 

Material för injektioner och infusioner 

Inkontinenshjälpmedel 

Grupp 2 medicintekniska hjälpmedel 

El-sängar 

Lyfter, mobila 

Lyftar, fastmonterade 

Duschvagnar/stolar 

Transportrullstolar 

Grupp 3 Individuellt utprovade medicintekniska hjälpmedel 

Rullstolar 

Gånghjälpmedel 

Specialsängar 

Lyftselar/skynken 

Madrasser för trycksårsprofylax 

Förebyggande- och behandlande madrasser 

77

24. Demensomsorg 

Inledning 

Älvkarleby kommun tillgodoser behovet av äldrevård och 

omsorg genom anpassning till individens önskemål och en 

flexibel medicinsk och rehabiliterande verksamhet. 

Varje verksamhet ska arbeta för att riktlinjerna anpassas och 

förverkligas just inom sin enhet. 

Demenssjukdomar 

Demens är ett samlingsnamn för många olika sjukdomar. Demens 

innebär mycket kortfattat att vissa hjärnfunktioner har försämrats. De 

vanligaste demenssjukdomarna är Alzheimers sjukdom och 

blodkärlsdemens (orsakad av proppar och blödningar). Dessa båda 

står tillsammans för ca 75 procent. Övriga mindre vanliga 

sjukdomstillstånd som till exempel pannlobsdemens, Lewy body 

demens m.fl. står för övriga 25 procent. 

Alzheimers sjukdom 

Svarar för ungefär två tredjedelar av alla fall av demenssjukdom. 

Sjukdomen hör till de så kallade degenerativa demenssjukdomarna, 

vilka leder till att nervceller i hjärnan successivt förtvinar och dör. Vid 

Alzheimers sjukdom sker detta framför allt i hjärnans tinning och 

hjässlober. Tidiga symtom är oftast försämrat närminne, 

koncentrationsproblem, svårigheter att orientera sig och 

språkstörningar. Det finns ärftliga former av Alzheimers sjukdom 

men i de flesta fall går det inte att fastställa varför en person drabbas. 

Alzheimers sjukdom med cerebrovaskulär skada 

Alzheimers sjukdom kan förekomma samtidigt med kärlsjukdom i 

hjärnan båda tillstånden bedöms bidra till kognitiva symtom. En 

blandform av demens, som är särskilt vanlig hos äldre personer. 

Vaskulär demens 

Den näst vanligaste demenssjukdomen som beror på att områden i 

hjärnan som har betydelse för intellektuella funktioner blivit skadade 

på grund av bristande blodtillförsel. Vanliga orsaker är stroke, 

förträngningar i små blodkärl och långvarigt högt blodtryck. Hur 

sjukdomen påverkar en person beror på vilka delar av hjärnan som 

skadas. Skador i pannloberna ger personlighetsförändringar, 

skador i hjässloberna försämrar förmågan att analysera, 

tolka och förstå. Om tinningloberna skadas försämras ofta minnet. 

Cirkulationsstörningar i djupa delar av hjärnan, under hjärnbarken och 

i den så kallade vita substansen runt hjärnans vätskefyllda hålrum, ger 

i första hand försämrat kognitivt tempo samt reducerad 

reaktionsförmåga, initiativförmåga och psykisk energi. 

78

Frontotemporal demens 

Den degenerativa demenssjukdom som drabbar hjärnas främre del. 

Förändringar av personligheten, bristande omdöme eller nedsatt 

språklig förmåga är tidiga tecken, medan minnet ofta fungerar bra i 

början av sjukdomen. Frontotemporal demens är den tredje vanligaste 

demenssjukdomen. 

Lewybodydemens 

Ett tillstånd som har likheter både med Alzheimers sjukdom och 

Parkinsons sjukdom. Vid denna demenssjukdom är uppmärksamheten 

nedsatt tidigt i förloppet, istället för att minnesstörningen är det andra 

symtom som dominerar sjukdomsbilden. Parkinsonliknande symtom 

som nedsatt mimik, långsamt och stelt rörelsemönster är också 

vanliga, liksom synhallucinationer och falltendens. Personer med 

Lewybodydemens har en kraftigt ökad risk för biverkningar av 

läkemedel mot psykos (antipsykosmedel). 

Creutzfeldt-Jakobs sjukdom 

En grupp smittsamma sjukdomar, prionsjukdomar, som angriper 

hjärnan och ger ett snabbt försämrat minne, förvirring och 

rörelsesvårigheter. Sjukdomen är mycket ovanlig och endast ett fåtal 

insjuknar per år i Sverige. 

Lindrig kognitiv störning (MCI) 

Mild cognitive impairment (MCI) benämning på en reduktion i 

kognitiva funktioner som bedöms vara större än väntat vid en persons 

ålder men inte så markant att den nämnvärt stör personens dagliga liv. 

Demensutredning 

Oftast blir första kontakten att en anhöriga eller någon annan i 

personen närhet tar kontakt då de upplever att något inte står rätt till, 

personen i fråga får ett ändrat beteende. Vid misstanke om 

demenssjukdom ska en demensutredning göras. Utredningen 

huvudsyfte är att utesluta andra åkommor och i andra hand att ställa en 

diagnos. Distriktsläkaren i primärvården har ansvar för utredningen 

och diagnostik. Sjuksköterskan och då oftast demenssjuksköterskan 

sköter det praktiska i utredningen. Misstänkta demensdrabbade som 

läkaren ser som svårbedömda remitteras tills minnesmottagningen 

eller äldrepsykiatriska avdelningen. 

Demenssjukdomens yttringar 

Långvarig försämring av psykiska funktioner speciellt: 

Minnesfunktion 

Den enskilde har nedsatt inlärningsförmåga 

Har Svårighet att komma ihåg ett samtal 

Svårighet att komma ihåg vad han/hon läst 

Svårighet att komma ihåg ett beslutat 

Svårighet att komma ihåg vad han/hon sett 

79

Orienteringsförmåga 

Sämre lokalsinne, bristande rumsuppfattning 

Svårigheter att komma ihåg när händelser inträffat 

Sämre tidsuppfattning 

Märker inte oordning i hemmet 

Språklig förmåga 

Svårighet att berätta och förstå information 

Svårigheter att förstå information i radio och TV 

Svårighet att namnge personer 

Svårigheter att förstå ord i tal och skrift, ordsöknings problem 

Upprepning av ord och meningar 

Omdömes förmåga 

Nedsatt förmåga att välja mat, ensidig kost 

Nedsatt förmåga att kontrollera handlingar (spis, varmvatten) 

Nedsatt förmåga att köra bil, klarar inte trafikregler 

Osäker avståndsbedömning 

Praktisk förmåga 

Svårigheter att klara vardagliga sysslor, allt tar längre tid 

Sämre förmåga att komma igång och utföra uppgifter 

Svårighet att lära sig nya saker 

Svårigheter att öppna förpackningar 

Svårigheter att använda föremål så som telefon, rakapparat, 

brygga kaffe, verktyg mm 

Svårigheter att klä sig rätt och knyta skorna 

Svårigheter att sköta sin hygien 

Vila 

Intresse minskar 

Aktiviteter begränsas 

Självupptagen 

Personlighet 

Misstänksamhet 

Temperamentet ändras, otålighet, aggressivitet 

Försvagade hämningar, ändrat socialt beteende 

Social isolering, 

Nedsatt initiativförmåga 

Demensförlopp 

Det finns olika sätt att beskriva en demenssjukdoms olika stadier. 

Socialstyrelsen har valt att dela in demenssjukdomens olika stadier i 

mild, måttlig och svår demenssjukdom. 

80

Mild demenssjukdom betecknar ett tidigt skede då personen kan klara 

sig utan så stora insatser från socialtjänsten och hälso- och sjukvården. 

Måttlig demenssjukdom betecknar det skede i demenssjukdomen då 

personen behöver hjälp för att klara vardagliga sysslor. Svår 

demenssjukdom betecknar det skede då personen behöver hjälp med 

det mesta. 

Anhörigas situation 

Demenssjukdom är ofta ett tillstånd som stäcker sig över flera år. 

Demensen blir med tiden ett svårt handikapp som innebär att personen 

blir alltmer beroende av anhöriga och/eller personal. Anhöriga står 

ofta för en stor och ovärderlig insats i såväl ordinärt som särskilt 

boende. Det är ofta tung situation både socialt, känslomässigt och 

fysiskt. Det är utifrån detta som regeringen beslutat att ändra 

lagstiftningen, så det nu står att kommunerna ska istället för bör 

erbjuda olika former av stödinsatser. 

God kvalitet i omsorg och vård av personer med demens 

I all demensomsorg är personalen den viktigaste byggstenen. 

Personalen behöver kunskap om demenssjukdomar, förmåga att ta 

tillvara kvarvarande förmågor och inte minst ett genuint intresse för 

omsorg av personer med demenssjukdom. Förmåga till empati och 

professionellt bemötande av såväl den demenssjuke som anhöriga, ger 

ökad chans för den demenssjuke att uppleva livskvalitet trots en svår 

sjukdom. 

Minnesstörningar ställer krav på kontinuitet i livet och i omsorg och 

vård. Personlighetsförändringar kräver en omsorg som så långt som 

möjligt hjälper till att hålla samman identiteten. Förluster i 

orienteringsförmågan ställer krav på ett bemötande och en miljö som 

underlättar den demenssjukes orientering i tid, rum och till person. 

Språkstörningar ställer krav på kommunikativ kompetens. Förluster i 

att klara daglig livsföring och att finna sysselsättningar ställer krav på 

att vården möjliggör och underlättar aktivitet. När den demenssjuke 

blir allt mer oförmögen att förstå sig själv, sin omgivning och sina 

kroppssignaler krävs säkerhet och medicinsktillsyn. 

Arbetsinstrument 

Diagnos, funktionsbedömning enligt olika skattningsskalor, 

kontaktperson, levnadsberättelse, anhörigstöd och personalstöd är 

viktiga arbetsinstrument för kvalitet i demensomsorg. 

Samverkan/samarbete 

Samarbete med berörda inom landstingsverksamheten: primärvården, 

geropsykiatrin, geriatrik och minnesmottagning. 

Pensionärsorganisationerna, röd korset och Svenska kyrkan. Ett mål är 

att utöka samarbetet med demensföreningarna. 

81

Ansvar 

Biståndshandläggare ansvarar för: 

Första kontakten för många. 

Ge information. 

Bedöma, utreda och besluta. 

Vårdplanering. 

Konsulterar demenssjuksköterska, distriktssköterska m.fl. 

vidbedömning/utredning. 

Tillsammans med anhörig, demenssjuksköterska, 

hemtjänstgrupp m.fl. hitta vägar för fortsatt hemmaboende. 

Uppföljning/uppsökande av demenssjuk person som har behov 

av vård och omsorg, men på grund av nedsatt sjukdomsinsikt 

vägrar ta emot hjälp. 

Demenssjuksköterska ansvarar för: 

Information till allmänhet via broschyr och träffar (t.ex 

pensionärsföreningar). 

Närstående kontakter (telefonkontakt, möte, anhöriggrupp). 

Konsultation och rådgivning. 

Hembesök/bedömning. 

Vägledning vidare till andra t.ex. distriktsläkare, 

distriktssjuksköterska, biståndshandläggare, områdeschef m.fl. 

Bistå biståndshandläggare och andra i 

bedömningen/vårdplanering. 

Föreslå och initiera demensutredning. 

Samarbeta med närsjukvård, äldrepsykiatri, geriatrik. 

Handledning av personal i ordinärt och särskilt boende. 

Arbeta med kvalitetsfrågor inom demensområdet. 

Hålla sig ajour med forskning och utveckling inom 

kunskapsområdet. 

Sjuksköterska i ordinärt boende ansvarar för: 

Samordning och samverkan med andra vårdgivare (t.ex. 

närsjukvård, äldrepsykiatri, akutgeriatrik). 

Hälso- och sjukvårdsinsatser. 

Initiera demensutredning. 

Uppföljning av demenssjuk som har behov av vård och omsorg, 

men på grund av nedsatt sjukdomsinsikt vägrar ta emot hjälp. 

Stöd/råd till den demenssjuke och anhöriga. 

Stöd/ råd och behandling till personal. 

Sjuksköterska i särskilt boende ansvarar för: 

Samordning och samverkan med andra vårdgivare. 

Hälso- och sjukvårdsinsatser. 

Initiera demensutredning. 

Stöd/råd till demenssjuk och anhöriga. 

Stöd/råd och handledning till personal. 

82

Medicinskt ansvarig sjuksköterska ansvarar för: 

Övergripande medicinskt ansvar 

Övergripande ansvar gällande begränsningsåtgärder 

(larmanordningar). Begränsningsåtgärder som används ska 

rapporters till MAS, både vilken form och frekvens. 

Risk- och händelse analys 

Områdeschef ansvarar för: 

Har övergripande verksamhets ansvar (personal). 

Ska driva och tydliggöra verksamheten. 

Kontaktperson ansvarar för: 

Omsorg. 

Omvårdnad 

Aktivering. 

Kontaktmannaskap. 

Upprätta personlig plan på uppdrag av områdeschefen. 

Upprätta levnadsberättelse tillsammans med anhörig. 

Anhörigkontakter/stöd 

Större ansvar för den dagliga livskvaliteten. 

Arbetsterapeut ansvarar för: 

Bedömning av ADL- problematik. 

Bostadsanpassning. 

Hjälpmedel, bedömning och utprovning. 

Instruktion och handledning till personal. 

Sjukgymnast ansvarar för: 

Hjälpmedel, bedömning och utprovning. 

Instruktion och handledning till personal. 

Anhörigstödjare ansvarar för: 

Samhälls information och stöd till enskilda anhörig. 

Följa upp hur stödinsatser fungerar. 

Följa behovsutvecklingen av anhörig. 

Inspirera och ge stöd till enheterna. 

Erbjuda/upprätta stödplan. 

Erbjuda cirkelverksamhet. 

Frivilligt, ingen dokumentation. 

83

Kvarboende 

Undvika flyttning från den invanda miljön genom att möta den 

enskildes individuella behov där han/hon bor. Flyttning kan dock bli 

aktuell, om den enskildes livskvalitet och vårdbehov bättre kan 

tillgodoses i en annan enhet eller vid personlighetsförändringar som 

kräver boende i en särskild enhet. 

Demensomsorg ordinärt boende 

Omsorgen och vården syftar till att möjliggöra en meningsfull tillvaro 

i den demenssjukes invanda miljö och göra det möjligt att bo kvar i 

hemmet så länge som möjligt. Detta är möjligt genom att ge 

individuellt och trygghetsskapande stöd, samt anhörigstöd. För att 

tidigt kunna ta kontakt med biståndshandläggare är det viktigt med en 

välinformerad allmänhet. 

Hjälp i hemmet 

Vid hjälp i hemmet är det viktigt med kontinuitet, få personaler med 

god kunskap. Det ska finnas genomförandeplaner. Att verksamheten 

bygger upp ett gott samarbete med andra inom verksamheten t.ex. 

dagverksamheten och korttidsboende. Arbeta flexibelt, den 

arbetsmetod som fungerade igår kanske inte fungerar idag, arbeta för 

att hela tiden hitta nycklar till den demenssjukes beteende. 

Speciella svårigheter i ordinärt boende 

Ibland saknar den demenssjuke insikt i sin sjukdom och behov av 

hjälp och stöd i sitt dagliga liv. Demenssjuk person som är känd av 

exempelvis handläggare eller sjuksköterska och trots uppenbart behov 

av hjälp vägrar ta emot detta, ställer stora krav på ett nära samarbete 

med anhöriga, patientansvarig läkare m.fl. 

Biståndshandläggare och sjuksköterska har här ett särskilt ansvar. 

Dagverksamhet 

Särskild dagverksamhet för personer med demens är av stor betydelse 

för att den demenssjuke ska kunna bo kvar i ordinärt boende. Ger 

stimulans, aktivitet och social samvaro till den demenssjuke och 

fungerar också som avlösning för anhöriga. 

Anhörigstöd i form av samtal, anhörigträffar, aktiviteter och 

information. 

Demensverksamheten vänder sig till dem som efter utredning fått 

diagnos. Personer som är under utredning och klarar av sin vardag ska 

inte gå på dagverksamhet. Undantag kan görs vid avlösning samt när 

bedömningen göra att personen i fråga inte kan tillgodogöra sig någon 

annan verksamhet på grund av uttalade minnessvårigheter. 

Dagverksamhet är ett bistånd som beviljas efter ansökan. I utredning 

ska bland annat personens förmåga att tillgodose sig verksamheten 

och behovet av aktivering framgå. För att få rätt att vistas på 

dagverksamheten krävs det ett biståndsbeslut, beslutet ska vara taget 

innan den enskilde börjar gå på dagverksamhet När ett beslut är taget 

84

gör personal från dagverksamheten ett hembesök hos personen. 

Hembesöket sker tillsammans med sjuksköterska eller personal från 

hemtjänstgruppen som har god kännedom om personen. 

Dagverksamheten gör även hembesök, ger stöd i hemmet och arbetar 

motiverade för att få personer att delta i verksamheten. 

Korttidsboendet 

Korttidsboende beviljas för att den enskilde ska kunna bo kvar i sitt 

hem så länge som möjligt, få nödvändig rehabilitering och förstärkt 

omsorg eller att anhöriga får avlösning i sitt vårdarbete. 

Korttidsboendet utgör ett komplement till andra insatser i hemmet för 

att öka förutsättningarna till ett kvarboende för äldre och 

funktionshindrade. 

På korttidsboendet ska det finnas en beredskap och flexibilitet som gör 

det möjligt att med kort varsel kunna få komma när det sviktar i 

hemmet. Detta ska vara möjligt oavsett när på dygnet behovet uppstår. 

Avlösning/avlösarservice 

Olika former av avlösning utgör ett värdefullt stöd för anhöriga. 

Avlösning kan beviljas både som enda stödform och i kombination 

med andra stödinsatser. Syftet med avlösning är att ge anhörig och 

närstående möjlighet att utifrån var och ens behov och intressen bryta 

sin isolering och uppnå en bättre livskvalitet. Det är viktigt att 

avlösningen känns meningsfull både för anhörig och den närstående. 

Avlösningen ska ge den anhörige möjligheter till egen avkoppling och 

tillfälligt kunna lämna sitt omsorgsuppdrag för att upprättthålla eller 

återuppta ett eget socialt liv. Den anhörige bedömer själv när han/hon 

är i behov av vila och rekreation, besöka föreningsmöten, delta i 

cirklar göra inköp etc. Vid avlösning ska det strävas efter att den 

anhörige och den närstående möter så få personal som möjligt. 

Personalen ska ha utbildning för att förstå och kunna möta anhörigas 

behov 

Grundläggande kriterier för avlösarservice är: 

att omvårdnaden och tillsynen ska vara av omfattande karaktär 

d.v.s. kontinuerliga insatser som ges vid olika tider dygnet runt 

under veckans alla dagar. 

personen som vårdas ska vara över 18 år och får inte ha insatser 

enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade 

(LSS). 

den närståendes funktionsnedsättning ska vara bestående 

anhörig och den som får omsorg ska leva i hushållsgemenskap 

och vara folkbokförd i kommunen. 

Avösarservice ges i hemmet, på korttidsboende eller via 

dagverksamhet. Den sammanlagda tiden för alla former av avlösning 

får inte överstiga den tid anhörig ger i hemmet t.ex. avlastning på 

korttidsboende och avlösning i hemmet får inte sammanlagt överstiga 

den tid anhörig ger i hemmet. (Se riktlinjer för anhörigstöd). 

85

Ansökan/Anmälan enl. Socialtjänstlagen om att någon är i 

behov av insatser från socialförvaltningen. 

Då anmälan om oro för enskild kommer in (från anhörig, granne eller 

personal som i sin tjänst får kännedom om att en person far illa) och 

den enskilde inte vill ta emot hjälp, begränsas handlingsutrymmet. 

När någon inom verksamheten får kännedom om oro för enskild ska 

kontakt tas med handläggaren för området där den enskilde bor. 

Handläggaren ansvarar för att anmälan dokumenteras. Därefter gör 

handläggaren en förhandsbedömning utifrån vidare kontakter med 

anmälaren eller den enskilde själv för att ta ställning till om utredning 

enligt socialtjänstlagen (SoL) ska inledas. Kontakter med andra får 

inte tas i detta skede då det krävs samtycke från den enskilde eller 

företrädare innan utredning enligt 11kap 1§ SoL kan inledas. I dessa 

fall kan samtycke bestå i att den enskilde inte motsätter sig kontakt. 

Rättsläget är mycket oklart för denna grupp och etiska överväganden 

är ständigt närvarande. Handläggaren ska samverka med 

demenssjuksköterska och försöka etablera kontakt med den enskilde 

med alla till buds stående medel. Handläggaren och 

demenssjuksköterska har 

Demensomsorg i särskilt boende 

När boende i ordinärt boende inte längre är möjligt gör 

biståndshandläggaren efter ansökan från den enskilde eller dennes 

legala ställföreträdare, en bedömning av behovet av annat boende. 

86

Referenser 

Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). 

Lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. 

Förordning (1996:933) om verksamhetschef inom hälso- och sjukvården. 

Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1997:10) Medicinskt ansvarig sjuksköterska i 

kommunernas hälso- och sjukvård. 

Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:12) om ledningssystem för kvalitet och 

patientsäkerhet i hälso- och sjukvården. 

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:28) om 

anmälningsskyldighet enligt Lex Maria. 

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1997:14) om delegering av 

arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård. 

Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:1) om användning av medicintekniska 

produkter i hälso- och sjukvården. 

SFS 1993:584 Lag om medicintekniska produkter. 

SFS 1993:876 Förordning om medicintekniska produkter. 

Läkemedelsverkets föreskrifter (LVS 2003:11) om medicintekniska produkter. 

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2001:12) om användning och 

egentillverkning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvård. 

Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:19) om basal hygien inom hälso- och 

sjukvården. 

Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:10) om ändring i föreskrifterna och 

allmänna råden om samordning av insatser för habilitering och rehabilitering 

(SOSFS 2008:20). 

Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:6) om bedömning av om en hälso- och 

sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. 

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1996:29) om vissa åtgärder 

inom hälso- och sjukvården vid dödsfall. 

Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:14) om informationshantering och 

journalföring i hälso- och sjukvården. 

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1997:17) om skyddsåtgärder 

för personer med åldersdemens i särskilda boendeformer för service och omvårdnad. 

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1992:17) om ändring av i 

skyddsåtgärder för personer med åldersdemens i särskilda boendeformer för service 

och omvårdnad. 

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:1) om 

läkemedelshantering i hälso- och sjukvården. 

Ändring i föreskrifterna och allmänna råden (SOSFS 2000:1) om 

läkemedelshantering i hälso- och sjukvården (SOSFS 2008:29). 

Livsmedelslagen 

Förordning 2008:362 

Näringsproblem i Vård & Omsorg, Socialstyrelsen 2000 

87

Förkortningar 

HSL Hälso- och sjukvårdslagen 

SoL Socialtjänstlagen 

LSS Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade 

SkrL Sekretesslagen 

SOSFS Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd 

SFS Socialstyrelsens författningssamling 

MAS medicinskt ansvarig sjuksköterska 

OAS Omvårdnadsansvarig sjuksköterska 

PAL Patiensansvarig läkare 

FYHS Förordning om yrkesverksamhet på hälso- och 

sjukvårdsområdet 

LYHS Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och 

sjukvårdsområdet 

TKL Tjänstemän kommun och landsting 

MNA Mini Nutritional Assesment 

MTP Medicinsktekniska produkter 

88

Riktlinjer (pdf) - Älvkarleby kommun

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?