Inför Köpenhamn: - Föreningen Norden

por t ä t t E t
Bertil
vår man i Mariehamn
”Vår man i Havanna” må vara ett känt begrepp i den litterära världen efter Graham Greens dråpliga
historia om dammsugarförsäljaren Wormold som blir agent, men minst lika känd i den diplomatiska
världen är ”vår man i Mariehamn”. Dammsugarförsäljare har han aldrig varit, generalkonsul Bertil
Jobeus, men väl journalist på Uppsala Nya Tidning. Och spion eller någon sorts hemlig agent är det
minsta han är, denne veteran, som går i pension till sommaren efter 38 år som diplomat. 24 av dessa år
har han tillbringat på svenska legationer utomlands - i Nederländerna, Japan, Finland, Grekland, USA
och Island. Att han har tillbringat precis hälften, tolv av de 24 åren, i Norden, tycker Bertil Jobeus själv
känns oerhört bra.
Han har lärt sig mycket om sitt eget land genom att
vara stationerad i Helsingfors, Reykjavik och Mariehamn,
tycker han. Genom initierade bedömningar han
har fått i grannländerna av hur man ser på och bedömer
Sverige och svenskarna. Och att vara diplomat i Norden
handlar mycket om konkret diplomati. På Island var
han bland annat med och arbetade för en förändring av
den svenska namnlagen, så att även svenska barn med
isländska föräldrar kan heta –dottir i efternamn.
- Det nordiska samarbetet har ökat i betydelse. Det
har blivit mer konkret.
Ett tag var det tal om att regeringen skulle lägga ner
de svenska ambassaderna i övriga Norden. Det vore fel,
tycker Bertil Jobeus, men däremot kan man förbilliga
representationen.
-Vi har ju väldigt dyra residens. Det finns många av
dessa som inte används för representation idag.
En fråga som naturligtvis infinner sig när man träffar
en man som Bertil Jobeus är vad en generalkonsul i
Mariehamn egentligen gör för någonting. Och får man
tro honom så saknas inte arbetsuppgifter. Det handlar
om att främja kontakterna mellan Åland och Sverige.
-Det finns hela tiden frågor där ålänningarna vill att vi
ska ”ligga på” mot den svenska regeringen. Då kommer
de hit och uppvaktar. Den åländska redarföreningen
är exempelvis en organisation som ofta vill diskutera
viktiga frågor med den svenske generalkonsuln i Mariehamn.
Då handlar det om färjetrafiken, kanske rentav
om snusförsäljningen. Just nu är det däremot intensiva
kontakter med utbildningsdepartementet och högskoleverket
om de nya antagningsbestämmelserna, så att
åländska studerande ska få samma möjligheter att studera
som de svenska.
En annan viktig uppgift är att få de svenska topparna
att komma till Åland för att direkt på plats diskutera
eventuella problem i förhållandet Åland-Sverige. Och
där har Bertil Jobeus lyckats bra. Listan på politiker och
andra toppar som har besökt Åland är lång: Maud Olofsson,
Hans Blix, Jan Eliasson, kronprinsessan Victoria och
Nyamko Sabuni är bara några exempel.
Så tråkigt har inte Bertil Jobeus haft en dag som generalkonsul
i Mariehamn, försäkrar han.
Men det allra roligaste han gjort under sin diplomatiska
karriär var när Sverige var EU-ordförandeland förra
gången. Under Göran Perssons besök i Nordkorea ledde
Bertil Jobeus den internationella journalistdelegation
som åtföljde EU:s ordförande. Medialt blev det en jätteframgång.
Så många utländska journalister hade aldrig
varit inne samtidigt i Nordkorea tidigare.
Det blir något att berätta om för barnbarnen när han
drar sig tillbaka som pensionär till hemmet på Gärdet i
Stockholm och sommarstugan i närheten av barndomshemmet
utanför Västervik. Men lägga sig på sofflocket
och göra ingenting passar inte Bertil Jobeus. I många år
har han skrivit krönikor i Västervikstidningen och det
hoppas han få fortsätta med även som pensionär. Och
kanske blir det mer tid för det andra fritidsintresset,
motion och fjällvandring. Men man kan aldrig så noga
veta. Bertil och hans Marie-Louise har fyra söner och
lika många barnbarn. Och barnbarn brukar ta farfäders
uppmärksamhet i anspråk, i synnerhet om farfar äntligen
har kommit hem efter så många år utomlands.
NORDENS tIDNINg Nr4 >2009 | 39