Julglädje - Till Liv

människors hjärtan. Det är utmanande för oss
att vi inte kan klara det själva – vi får tjäna Gud,
men det är bara han som kan väcka tro.
Gud har satt oss här, inte i öknen!
Snart börjar vi samtala om människor i historien
som verkligen har levt annorlunda. Jag frågar
hur de ser på dem, har de förebilder som de
vill ta efter?
– Kallelsen är alltid här och nu, säger Mikael.
Det är fantastiskt att läsa om till exempel Franciskus,
Moder Teresa eller ökenfäderna. Men
det jag har är den miljö som jag lever i, de vänner
som jag har. Jag är satt i Stockholm, inte i
öknen, och det är här jag har min uppgift i min
vardag. Sen kan Gud lägga ner en längtan i oss
till något särskilt, en mer annorlunda tjänst.
Men man kan inte springa i förväg, man måste
vänta in.
– Men samtidigt är det en utmaning för oss
alla kristna att försöka leva lite mer som Moder
Teresa här och nu, och inte bara säga att
det inte är min kallelse, menar Kristina.
– Jo, säger Mikael. Vi tänker lätt i termer av
svart eller vitt – antingen så är jag helhjärtad
idealist, eller så struntar jag helt i att göra något.
Det är allt eller inget. Men det är viktigt att utgå
ifrån vad Gud har lagt ner i mig, den längtan och
de gåvor som jag har, och inte titta så mycket på
andra och vad de väljer att göra. Och i det får vi
ha tålamod. Gud har ett djupare och större perspektiv
än vi. Han har en plan, och han slipar
på mina gåvor även under perioder då jag inte
tycker att det händer några konkreta saker. Men
då lär jag mig ofta något viktigt för framtiden.
Tid med Gud
De kommer båda två in på hur viktigt det är att
ta sig tid enskilt med Gud, och poängterar att
möjligheten att vara salt upphör om vi slutar
med bibelläsning och bön. Om vi inte har den
inre strömmen så upphör även den yttre. Kristina
lyfter fram att när man tar sig tid enskilt
med Gud, då ändras perspektiven.
– Man kan till exempel ibland oroa sig i förväg
när man är bjuden på fest, vara rädd att
man inte kommer att få så kul. Men om man
då tar sig tid med Gud så ändras perspektiven,
man tänker mer på de andra på festen än att
man själv ska få det roligt. Kanske kan jag hjälpa
eller uppmuntra någon. Jag önskar att det
var mer självklart att jag tog mig den tiden, det
är så lätt att andra saker kommer emellan.
Mikael berättar om en gång när han fick ett
riktigt konkret bönesvar.
– Jag fick en oväntad nattgäst, men hade
inte någon extra madrass som han kunde sova
på. Men jag bad till Gud, och sen gick jag ut
i trappan. Där kom en granne gående med en
madrass, och jag frågade om jag kunde få låna
den.”Ja, jag tänkte ändå slänga den, så du får
gärna ta den”, svarade han.
Litar vi på tryggheten hos Gud?
Jag avslutar med att fråga vad de tycker står i
vägen för att leva mer helhjärtat för Gud.
– Bekvämlighet, säger Mikael bestämt. Gud
är trygghet, men ibland kan vi bli alltför fokuserade
vid tryggheten, så att det blir som en handlingsförlamning.
Men Gud vill också lära oss att
gå, och han ger kraften och förmågan till det.
Inte så att vi ska röra oss bort ifrån Gud, utan
vi ska gå tillsammans med Gud. Ibland går det
kanske in på områden som vi är rädda för. Men
vi måste våga utmana oss själva och lita på Gud.
Kristina menar att den tryggheten kan det
stundom vara lite si och så med.
– Vi har kanske inte vår trygghet enbart i
Gud, utan i andra människor, anseende, prylar,
pengar. Det kan hindra oss från att vilja och
våga. Det är inte det att vi inte ska bry oss om
vad andra tycker, men det handlar om var vi ytterst
har vår trygghet.
– Jag blir utmanad när jag ser och hör om
munkarna i Burma eller ungdomarna i Iran som
är beredda att offra livet i sin kamp för friheten,
säger Mikael. Självklart är de rädda, det är något
ovisst de ger sig in i, det är inte något tryggt,
mysigt eller roligt de ägnar sig åt. Men de har
mod att kämpa sin kamp ändå. Vi har nog tappat
mycket av det perspektivet. Vi har ett helt liv
utan Gud, där vi klarar oss med pengar, försäkringar,
hus och hem, och det andliga är bara som
en del av det. Det är aldrig på liv och död. Men
vi skulle kunna stå upp för sanning, rättvisa, och
för de svaga. Bara kreativiteten sätter gränser,
det finns massor att göra, och det görs redan
mycket bra som man kan stödja.
Vårt samtal avslutas med att Kristina än en
gång påminner om bönen:
– Det är en stor förmån att få be, och att få
räkna med att man får svar. Man kan lita på att
Gud förser.
Rebecka enGsTRöm, Hägersten
kRisTina och mikaeL
LunneRGåRd
Yrke: Kristina, gymnasielärare
och Mikael,
student.
Familj: Nygifta sedan
sommaren.
intressen: Människor,
musik, litteratur, kultur,
secondhand-shopping.
Båda är med i Roseniuskyrkan
i Stockholm.
bibelord: Jer. 29 och
särskilt v. 7 o 11. Sök den
stads bästa dit jag har fört
er i fångenskap och be
för den till Herren. … Jag
vet väl vilka tankar jag har
för er, nämligen fridens
tankar och inte ofärdens
för att ge er en framtid
och ett hopp.
TILL LIV 12 • 2009 11