Julglädje - Till Liv

– Jag gav bort den också så klart. Till
den där killen. Han frös ju!! Var inte
det snällt mamma? Var inte det snällt?
Veckan därpå kommer Pelle in i köket
och frågar mamma:
– Har vi gott om mat hemma?
– Varför frågar du det? undrar mamma
oroligt.
– Därför att jag har bjudit hem en
familj till oss i kväll.
– Men Pelle, jag har sagt att om du
ska bjuda hem Petters sons och deras
grabb så får du lov att tala om för mig
i förväg!
– Men det är inte Petterssons och
Kalle.
– Vem är det då??
– Det är en flyktingfamilj som har
flyttat in här för bara två veckor sen.
De kan nästan ingenting om Sverige.
Jag tänkte att det kunde vara fint om vi
bjöd hem dem så att de kände sig hemma
här i vårt samhälle.
– Men Pelle … vad har du gjort?
– Men min kompis Jesus, han säger
att det är inte folk såna som Pettersson
man ska bjuda hem, därför att de kan
bjuda tillbaka. Det gör ju hedningarna,
säger han. Man ska i stället bjuda hem
dem som har det svårt – de som inte
kan bjuda tillbaka. Den här familjen
kan inte bjuda tillbaka därför att de vet
inte ens vad ”bjuda” heter på svenska.
Var inte det snällt mamma?
– Jo, jo! … Men hur många är de?
– Det är bara mamma, pappa och sex
barn. Visst var det snällt att jag bjöd
dem mamma?
så kunde deT gå till om man hade Jesus
som kompis. Man undrar om mamma
och pappa skulle tillåta en att leka
med honom.
Med den här berättelsen kanske
man också kan förstå varför det var så
många som inte tyckte om Jesus, utan
ville bli av med honom. Man kan också
förstå varför man aldrig har kunnat
glömma honom. Trots att ingen av oss
kan leva helt på det sättet han lärde, så
vet vi ändå att det är rätt och riktigt. Så
borde det vara. Så snälla borde vi vara
mot varandra. Allt vad ni vill att människorna
skall göra för er, det skall ni
också göra för dem. Det är vad lagen
och profeterna säger (Matt. 7:12).
daVid F. oLson
Ur Bilder ur livet; Andaktsberättelser
för ungdom, Verbum 1983. (Lätt bearb.)
TILL LIV 12 • 2009 23
ILLUSTRATION: JOHANNA GUSTAVSSON