-bladet - SWEA International

28
Thema
Utflykt till sagovärlden
Riddare, jungfrur och deras medeltida livsstil fascinerar barns
fantasi än i dag. I Wiens omgivningar finns riddarborgen
Kreuzenstein. När Anki Bohac besökte borgen blev hon emellertid
konfronterad med en annan historia.
För ca 20 år sedan, när jag var tämligen
nyinflyttad här i Wien, besökte jag och
min man Burg Kreuzenstein. För mig
var det besöket ett mindre äventyr. Vi
blev guidade av en ung student och
under visningens gång uppmärksammade
guiden att vi talade ett annat språk.
Till slut kunde hans nyfikenhet inte
hålla honom tillbaka och därför frågade
han givetvis vilket språk vi talade. När
vi talade om att det var svenska och att
jag var svenska, pekade han på mig och
menade att jag omedelbart skulle lämna
borgen och visningen! Naturligtvis blev
jag helt paff och förstod överhuvudtaget
ingenting. Tyckte bara att han var
en himla arrogant och osympatisk typ.
Det visade sig dock att han hade ett
stort sinne för humor. Varför? Jo, därav
följande historia.
Svenskt tack
Burg Kreuzenstein stammar, som de flesta
borgar i Niederösterreich, från 1200-talet.
År 1278 kom borgen i släkten Habsburgs
ägo, efter Ottokar II von Böhmen. Under
det 30-åriga kriget invaderade den svenska
armen, under fältmarskalken Thorstenson,
borgen. När de sedan lämnade
den, omkring 1645, för sitt återtåg till
Sverige, ”tackade“ man med att spränga
borgen! Detta efter ca 4 års uppehåll
och skydd! Ruinen började sedan greve
Wilczek omkring 1874, mycket långsamt
att renovera. Återuppbyggnaden dröjde
ända till 1906. Men år 1915 brann borgen
delvis ner och vid krigsslutet 1945
blev en del av ”rummen“ svårt skadade av
den sovjetiska armen. (I det österrikiska
nationalbiblioteket finns ytterligare dokumentation
över borgen).
Riddarkultur
När man tittar på t.ex köket, som ligger
i källaren (!) och ser de dåvarande
köksredskapen, ja då kan man skatta
sig lycklig att vi lever idag och inte
under 1200-talet! När man noterar att
maten, som serverades de ”ädla riddarna”,
skulle upp till 2:a våningen, där
den intogs vid ett enormt långbord,
ja då tvivlar jag starkt på, att maten
inte kunde vara mer än ljummen vid
serveringen. Vilken kondition och vilket
balanssinne personalen måste haft
i dessa smala trappor! Inne i borgen
finns även ett mycket vackert kapell
och det finns också en stor samling riddarutrustningar,
vapen och även uppstoppade
djur. Alla detaljer vill jag inte
tala om. Det ska väl vara något kvar för
er nyfikenhet och upptäckarglädje! Jag
kan varmt rekommendera alla att besöka
denna riddarborg. Den andas historia
och det är verkligen ett litet äventyr
att besöka den. Det är helt enkelt ett
trevligt utflyktsmål. Det finns en mindre
restaurang intill den imponerande
portalen till borgen. Där kan man stilla
hungern och ”skölja“ ner alla intryck.
I övrigt kan jag berätta att jag inte blev
skrämd av det bryska utvisandet, utan
försonade mig med guiden, då jag insåg
att det var ett skämt från hans sida.
Bara för att jag nu återigen hamnade i
spåren efter våra krigiska förfäder tro
nu inte, kära Sweor, att jag bara följer
dem. Nej tvärtom, det finns oerhört
mycket vackert, trevligt och historiskt
att besöka och titta på. Naturupplevelser
inte att förglömma. Det återkommer
jag kanske till vid ett annat
tillfälle.
Er ”upptäcksresande“
Webtips:
www.kreuzenstein.com
SWEA
Anki Bohac
Öppet dagligen 19 mars till 31 oktober
mellan klockan 10.00 och 16.00. Söndagar
och helgdagar till klockan 17.00.
Med bil från Wien: A22 Donauuferautobahn
till avfarten Korneuburg W est
sedan mot Leobendorf, stor parkering
direkt nedanför borgen.
Allmänna färdmedel: Pendeltåg S3 till
station Leobendorf/Kreuzenstein och
sedan till fots ca 40 minuter.
SWEA Bladet/Wien/2006