Nummer 3 2006 - Högsta domstolen

Fakturor i ny form 

Modernare rättgång 

Trivsel på arbetet 

granskas 

Byggboom i 

domstolsvärlden 

nr 3 2006 

domkretsen 

EN TIDSKRIFT FRÅN SVERIGES DOMSTOLAR 

Brukarnas 

åsikter 

tillvaratas

www.domstol.se/domkretsen 

LEDARE INNEHÅLL 

DET ÄR EN grannlaga uppgift vi fått av 

regeringen. På kort tid ska vi förändra 

processen i de allmänna domstolarna så 

att alla förhörsutsagor kan dokumenteras 

genom inspelning av ljud och bild. Dessa 

data ska sedan integreras i vårt verksamhetsstöd 

Vera för att kunna användas 

både på den egna domstolen och kunna 

vidarebefordras till och återanvändas av 

överrätterna. 450 rättssalar runt om i 

Innehåll nr 3 2006 

2 

LEDARE 

3 

Nämndemän i fokus 

4 4 Medarbetarnas åsikt 

betydelsefull 

6 

Inflytande skapar trivsel 

Thomas Rolén 

7 

Medarbetarenkät viktigt redskap 

8 

GÄSTTYCKARE Anna Skarhed 

10 10 Domstolarnas verksamhet 

analyseras 

nr 3 2006 

i Fakturor ny form 

Modernare rättgång 

Trivsel på arbetet domkretsen 

granskas 

EN TIDSKRIFT FRÅN SVERIGES DOMSTOLAR 

POSTADRESS Domstolsverket 

Byggboom i 

Brukarnas 

551 81 Jönköping 

domstolsvärlden 

åsikter 

tillvaratas 

TELEFON 036 15 53 00 

FAX 036 16 57 21 

E-POST domkretsen@dom.se 

ANSVARIG UTGIVARE Peder Jonsson 

Helena Jönrup och 

Marie B Hagsgård i 

REDAKTÖR Anne-Marie Geske 

2 Göteborg. DOMKRETSEN Se sid 14-17. NR 3/2006 

FOTO Carl Johan Erikson 

Vi kan bli föregångare 

landet ska utrustas med ett nytt tekniskt 

system som vi, så vitt jag vet, blir först 

i världen med att använda. Och detta 

måste självklart ske utan att vi gör avkall 

på kraven på rättssäkerhet, sekretess och 

respekt för individens integritet. Det är 

ett gigantiskt arbete där vi nu arbetar för 

högtryck. På sidorna 24–27 kan du läsa 

mer om vad som pågår just nu. Samtidigt 

vill jag ingjuta mod hos alla som känner 

oro inför den nya tekniken. Våra ambitioner 

är att vi ska utveckla en så användarvänlig 

teknik som möjligt utan att göra 

avkall på kvaliteten. Vidare ska all personal 

som berörs, det vill säga cirka 3 200 domstolsanställda, 

få ändamålsenlig utbildning 

och vi ska ha en fungerande support när 

lagen träder i kraft. 

Parallellt med detta har vi ett stort 

arbete framför oss när det gäller avarbetning 

av balanserna. De ökar just nu, vilket 

är vanligt efter sommaren, men samtidigt 

ökar antalet inkommande mål. Faktum är 

att det aldrig har avgjorts så många mål 

12 

Försummas barnens bästa? 

14 

Hovrätten tar in brukarnas 

synpunkter 

17 

PÅ NY TJÄNST Kathrin Flossing 

18 

Strategi för tillgängligare 

domstolar 

19 

IM till Lantmäteriet 

20 

Aktuella byggprojekt 

22 

Det nya domstolshuset i Gävle 

PRODUKTIONSLEDARE Helen Sivertsson 

LAYOUT Per Carlsson 

TRYCK Intellecta Tryckindustri AB 

UPPLAGA 17 000 ex 

PERIODICITET Fyra gånger per år 

Tryckt på miljövänligt papper. 

något år tidigare som hittills i år. Mot 

bakgrund av detta har vi satsat mycket på 

att förstärka med nya resurser ute på domstolarna. 

Bland annat har 40 extra domare 

beslutats och 50 extra notarier. De börjar 

snart komma på plats och då hoppas jag 

att situationen ska lätta. Vi kommer dock 

inte ifrån att de båda uppdragen kolliderar 

när det gäller tillgängligheten på salar. 

Tekniska installationer och ombyggnader 

måste utföras samtidigt som verksamheten 

pågår. Vi måste därför alla hjälpas åt för 

att i positiv anda lösa detta på bästa sätt. 

När detta skrivs har Beatrice Ask precis 

utnämnts till ny justitieminister. Det ska bli 

intressant att se vad det innebär för den fortsatta 

utvecklingen för Sveriges Domstolar. 

Vi går en spännande ny tid till mötes! 

Thomas Rolén, Generaldirektör Domstolsverket 

24 Modernare rättegång i 

startgroparna 

28 EN DAG – Föredragande 

31 Rättvisare fördelning av 

resurserna 

32 Elektronisk faktura är framtiden 

33 SPRÅKET avslöjar oss 

34 Påföljden för unga diskuteras 

36 VI FYRA Att vara nämndemän 

domkretsen är en gratistidning som ges ut av Domstolsverket till Sveriges Domstolars medarbetare och nämndemän samt andra intresserade av domstolsfrågor. 

Anne-Marie Geske, Helen Sivertsson, Per Carlsson

Fokus på förnuftet 

TILL DIG SOM VILL BLI NÄMNDEMAN 

TVÅ SIDOR AV SAKEN 

FÖRSLAG PÅ NYA VILLKOR VID ÅRSKIFTET 


 

 

 

Nya nämndemän vid årsskiftet 

TEXT STAFFAN HAGBERG 

Fokus på förnuftet är en informationskampanj 

som startade i mitten av oktober, 

lagom till den tidpunkt när de politiska 

partierna började nominera nämndemän till 

landets domstolar. Syftet är att lyfta fram 

nämndemannens betydelse i domstolarna 

– och vikten av att nominera rätt personer. 

– Det är på uppdrag från regeringen 

som vi gör den här informationskampanjen 

till både blivande och redan verksamma 

nämndemän samt till de nominerande organen, 

berättar Helen Sivertsson, informatör på 

Domstolsverket. 

– Det är en viktig rättslig och demokratisk 

tradition som nämndemännen 

upprätthåller och det är just det vi vill lyfta 

fram i vår kampanj. Det är också viktigt att 

nämndemännen verkligen är ”typiska”, d v s 

speglar en sann bild av det svenska samhället, 

betonar Helen Sivertsson. 

I dag är det en viss snedfördelning i 

ålderskurvan bland de över 8 000 verksam- 

ma nämndemännen, medan könsfördelningen 

är betydligt mer rättvisande. Ett annat 

klart uttalat önskemål i regeringens underlag 

är att fler nämndemän med annan etnisk 

bakgrund ska väljas. I dag är det omkring 14 

procent som har invandrarbakgrund mot 17 

procent i kontrollgruppen. 

– Förhoppningsvis kommer vår kampanj 

att få de nominerande organen att nominera 

nämndemän som ger en så allsidig och 

representativ bild som möjligt av det svenska 

samhället. 

Kampanjen ”Fokus på förnuftet” är uppdelad 

på flera målgrupper. De nominerande 

organen får ett material med fokus på valprocessen 

och de blivande nämndemännen 

får en folder som informerar om nämndemannens 

funktion och villkor. 

– Till det kommer en kampanj på vår 

webbplats domstol.se, samt en folder till de 

som är nämndemän i dag, förklarar Helen 

Sivertsson. 

– Dessutom tar vi fram ett informationsmaterial 

som domstolarna kan ha nytta av i 

sina kontakter med de nya nämndemännen 

efter årsskiftet. 

Hur ser dagens nämndemän ut? 

Antal nämndemän 

Ca 8 500 st 

Åldersfördelning 

30 år eller yngre, 4 % 

Mellan 31 och 55 år, 28,8 % 

56 år eller äldre, 67,2 % 

Medelålder 58,3 år 

Könsfördelning 

50 % kvinnor 

50 % män 

Utländsk bakgrund 

14 % 

På domstol.se finns informationsmaterialet 

att beställa. 

AKTUELLT 

DOMKRETSEN NR 3/2006 3

AKTUELLT 

Medarbetarnas åsikt betydelsefull 

NPI står för Nöjd Personal Index. Det är ett mått på hur nöjda medarbetarna är med sin totala arbetsmiljö 

eller arbetssituation och är framtaget av SCB, Statistiska centralbyrån. 

– NPI-undersökningen beskriver på ett enkelt sätt vilka arbetsmiljöområden organisationen behöver prioritera 

och fokusera på. Det gör att analysmodellen är utmärkt för till exempel myndigheter, berättar Arne 

Larsson, avdelningsdirektör och ansvarig för NPI-modellen på SCB. 

TEXT ALEXANDER GISSY FOTO CARL JOHAN ERIKSSON 

Årets medarbetarundersökning inom Sveriges 

Domstolar är den fjärde i ordningen och 

den genomförs under tre veckor i oktober. 

Resultatet och analysen av den kan fungera 

som ett värdefullt redskap för ledningen 

i arbetet med arbetsmiljöfrågorna. Initiativet 

till medarbetarundersökningen kom 

ursprungligen från Domstolsverket och de 

fackliga organisationerna inom Sveriges 

Domstolar eftersom det fanns ett gemensamt 

intresse av att lyfta arbetsmiljöfrågorna. 

TRIVSEL HAR POSITIVA EFFEKTER 

– Det är viktigt att en organisation ständigt 

arbetar med arbetsmiljöfrågor. Trivsel 

och välbefinnande på arbetet har positiva 

effekter både för medarbetaren och för verk- 

4 DOMKRETSEN NR 3/2006 

samhetens utveckling, säger Bengt Eriksson, 

utvecklingsstrateg på enheten för strategisk 

kompetensförsörjning på Verva, Verket för 

verksamhetsutveckling. 

Bengt Eriksson har en bakgrund inom 

human resourceområdet och har bland 

annat arbetat som personalchef för ett antal 

myndigheter. Han betonar hur viktigt det är 

att arbeta med verksamhetsutveckling och 

systematiskt arbetsmiljöarbete. 

– Det kommer att bli allt viktigare i 

framtiden att samverka, både med andra 

myndigheter och med andra människor. 

Systematiskt arbetsmiljöarbete ska präglas 

av en lärandekultur, medarbetarna ska 

kunna söka, använda och ge kunskap, 

menar Bengt Eriksson. 

Det är också viktigt att skapa en åtgärdsplan 

för de resultat en medarbetarundersökning 

ger. 

– Undersökningsresultatet riskerar annars 

att bli förlamande för verksamheten om det 

är mycket som behöver åtgärdas, menar 

Bengt Eriksson. Man behöver därför en plan 

för snabba lösningar och en för mer långsiktigt 

arbete. 

LEDNINGENS ANSVAR 

En organisation är inte starkare än summan 

av medarbetarnas kompetens och hur de 

utför sina arbetsuppgifter. För att uppnå 

verksamhetens mål är det alltså av yttersta 

vikt att medarbetarna trivs och känner delaktighet 

i verksamheten. 

Det pratas i dag ofta om mänskliga 

resurser – Human Resources. Bengt Eriksson 

vill att chefer snarare ska lägga fokus på dem 

som har resurserna, alltså medarbetarna. 

REDOVISNING AV RESULTATET AV MED- 

ARBETARENKÄTEN 

Varje arbetsplats med tio eller fler svarande 

får sitt eget resultat. Varje medarbetare 

svarar anonymt på enkäten och alla svar 

viktas in i den analys som tas fram av SCB. 

NPI-värdet och indexvärdena för de olika 

arbetsplatsfaktorerna som är resultatet av 

undersökningen ger ledningen konkret hjälp 

och fingervisning om hur medarbetarna 

upplever sin situation och därmed inom vilka 

personalområden fokus behöver läggas. 

NPI-MODELLEN 

– Med NPI-modellen går det att få fram 

vilka faktorer det är mest effektivt för organisationen 

att arbeta med. Det går också 

att jämföra organisationens resultat över tid 

eftersom arbetsplatsfaktorerna är de samma 

från mätning till mätning, säger Arne Larsson 

på SCB. 

NPI-modellen har arbetats fram av SCB 

och har funnits i tiotalet år. Själva NPI-värdet 

beräknas utifrån tre övergripande frågor: 

Hur nöjd är medarbetaren med arbetsmiljön 

i dess helhet? 

Hur väl uppfyller arbetsmiljön medarbetarens 

förväntningar? 

Hur nöjd är medarbetaren med sin 

arbetsmiljö jämfört med den ideala? 

För att beskriva olika delar av arbetsmiljön 

har ett antal så kallade arbetsplatsfaktorer, 

tagits fram. Arbetsplatsfaktorerna berör tolv 

områden som till exempel möjlighet att 

påverka, stress och ledarskap (se faktaruta). 

EFFEKTMÅTTET 

– Effektmåttet är ett mått på hur mycket NPI

skulle höjas om värdet på en enskild arbetsplatsfaktor 

höjs med fem enheter, förklarar 

Arne Larsson. Det får man fram genom en 

ekvation, en så kallad regressionsanalys. 

ÅTGÄRDSMODELLEN 

För att åskådliggöra hur de olika arbetsplatsfaktorernas 

effektmått och indexvärden förhåller 

sig till varandra skapas ett korsdiagram 

(se figur 1). Den horisontella linjen visar 

medelbetyget för alla arbetsplatsfaktorer 

och den vertikala linjen visar medel för deras 

effektvärden. Detta får till följd att de faktorer 

som återfinns i kvadrant I har höga betyg 

och höga effektvärden, i kvadrant II låga 

betyg och höga effektvärden, i kvadrant III 

låga betyg och låga effektvärden och i kvadrant 

IV höga betyg och låga effektvärden. 

– När man som chef ska börja arbeta 

med resultatet av undersökningen är det 

lämpligt att utgå från korsdiagrammet som 

ger överblick och struktur åt materialet 

och ofta kan vara tillräckligt som underlag. 

Arbetsplatsfaktorer som är placerade 

i kvadrant II är prioriterade. Genom att 

analysera vilka arbetsplatsfaktorer som lett 

fram till låga betyg men höga effektmått 

kan man se hur man ska gå vidare. Men det 

kan också vara intressant att arbeta med 

de faktorer som fått bra betyg och höga 

effektmått, eftersom de ofta kan ha påtaglig 

potential för ytterligare förbättringar, berättar 

Arne Larsson. 

ALLT MER ANVÄND MODELL 

NPI-modellen har blivit allt mer flitigt använd 

de senaste åren. Den stora rationaliseringen 

av analysarbetet som NPI-modellen medgivit 

har gjort att allt fler företag, kommuner och 

myndigheter har börjat intressera sig för 

modellen. 

– Vi har ett hundratal kommuner som 

använder sig av NPI-modellen, eftersom 

arbetsplatsfaktorerna är i princip de samma i 

alla undersökningar kan de jämföra sig med 

varandra och göra analyser av det, berättar 

Arne Larsson. 

BÄTTRE NPI FÖR SVERIGES DOMSTOLAR 

I de tre medarbetarundersökningar som hittills 

genomförts inom Sveriges Domstolar 

åren 2000, 2002 och 2004 har NPI-värdet 

blivit bättre för varje undersökningstillfälle. I 

första mätningen var det 52, i den andra 56 

och i den senaste undersökningen fick Sveriges 

Domstolar ett NPI på 58. Det är enligt 

IV. Bevara 

III. Låg 

prioritet 

Arbetsplatsfaktorer för NPI, Nöjd Personal Index 

Betyg 

I. Förbättra 

om möjligt 

II. Prioritera 

Effekt 

AKTUELLT 

SCB ett bra resultat, men det finns förbättringspotential. 

Intresset för medarbetar- och arbetsmiljöfrågor 

inom organisationen har blivit större 

för varje undersökning, en positiv utveckling 

för Sveriges Domstolar. Förhoppningen är 

också att få antalet svarande att bli högre än 

förra gången då svarsfrekvensen på medarbetarenkäten 

var 64 procent. Nedgången i 

svarsfrekvens kan hänga samman med att 

mätningen för första gången genomfördes 

digitalt. Vid tidigare mätningar var svarsfrekvensen 

73 respektive 77 procent. 


AKTUELLT 

Med ett totalt Nöjd Personal Index (NPI) på 82 av 100 hade Hyres- och Arrendenämnden i Göteborg 

det högsta värdet i Sveriges Domstolar när medarbetarenkäten genomfördes senast tillsammans med 

Statistiska Centralbyrån 2004. 

– En förklaring till det fina NPI-värdet är sannolikt att medarbetarna känner stor delaktighet i verksamheten 

och är mycket kompetenta. Om medarbetarna känner att de har inflytande över hur arbetet ska 

bedrivas ger det goda förutsättningar för dem att trivas, menar Bo Rolfson, hyresråd och chef vid Hyres- 

och Arrendenämnden i Göteborg. 

Inflytande över arbetet skapar trivsel 

TEXT ALEXANDER GISSY FOTO JOHAN WINGBORG 

MEDARBETARENKÄTEN GER ett helhetsbetyg 

för domstolen eller nämnden i form 

av ett indexvärde, men också ett effektmått 

för en rad delfaktorer som till exempel förtroende, 

möjlighet att påverka, information, 

ledarskap och den fysiska arbetsmiljön. 

I Hyres- och Arrendenämndens undersökningsresultat 

fick den fysiska arbetsmiljön 

toppvärdet 93 och information fick 92. Men 

undersökningen visade också att det fanns 

områden att utveckla för att medarbetarna 

skulle trivas bättre. 

– Det var bra att medarbetarundersökningen 

genomfördes eftersom vi därigenom 

fick besked om vad vi gjorde bra och vad vi 

kunde förbättra. Samtidigt som vi gladdes 

åt resultatet i undersökningen gav den oss 

tydliga indikationer på vilka satsningar vi 

skulle göra för att utveckla verksamheten och 

arbetsmiljön, säger Bo Rolfson. 

HÄLSANS ÅR 

Medarbetarenkäten visade att Hyres- och 

Arrendenämndens medarbetare kunde känna 

en viss arbetsrelaterad stress. Det fanns ett 


behov av att få medarbetarna att känna att 

de hinner med sitt arbete och att arbeta 

med stresshantering. 

– Vi gjorde en budgetprioritering för att 

börja arbeta med hälso- och friskvårdsfrågor. 

För att tydliggöra satsningen inom vår organisation 

döpte vi 2005 till Hälsans år och 

inledde samtidigt ett samarbete med Previa 

som är specialister på företagshälsovård. 

En hälsopedagog engagerades för föreläsningar 

om kosthållning och andra hälsofaktorer. 

Hälsopedagogen introducerade 

användningen av det gym som finns i källarplanet 

i lokalerna och varje medarbetare fick 

också var sin stegräknare. 

– Det blev mycket spring i korridoren 

och trapporna efter det, men stegräknaren 

»Vi gjorde en budgetprioritering 

för 

att börja arbeta 

med hälso- och 

friskvårdsfrågor.« 

Bo Rolfson, Hyresoch 

Arrendenämnden 

i Göteborg 

blev också ett tydligt uttryck för den satsning 

vi gjorde, skrattar Bo Rolfson. 

ÖPPET KLIMAT 

Många av medarbetarna på Hyres- och 

Arrendenämnden har varit med i åtskilliga år 

och skaffat sig gedigna kunskaper och värdefull 

erfarenhet. Bo Rolfson menar att det 

skapar en trygghet i arbetet som medverkar 

till den goda trivsel som genomsyrar organisationen. 

– Medarbetarna är väl förtrogna med 

sina arbetsuppgifter. En viktig uppgift för 

mig är att se till att medarbetarna utvecklas 

och att få dem att känna att de bidrar till att 

uppfylla verksamhetens mål. Trivs man på 

sitt arbete utför man sina arbetsuppgifter på 

ett bra sätt. Min paroll är att tjänstedörren 

alltid är öppen även om den ser stängd ut. 

Medarbetarna vet om det och uppskattar 

det. 

PLATTARE ORGANISATION 

För tolv år sedan infördes den så kallade 

handläggaremodellen. Utgångspunkt för 

modellen är att handläggaren följer sitt 

ärende från början till slut. Tidigare var 

specialiseringen större inom organisationen. 

Vissa arbetade med rena kontorsgöromål, 

andra som kvalificerade protokollförare, vilket 

gjorde att rangordningen var tydlig och 

påverkade verksamheten på ett negativt sätt. 

Medarbetaren kunde inte alltid se effekten 

av sin egen arbetsinsats. 

– Principen att medarbetaren följer sitt 

ärende från ax till limpa fungerar bra och har 

flera fördelar. Rangordningen mellan medarbetarna 

blir mindre och hierarkierna försvinner. 

Samtidigt får varje medarbetare känna 

en större delaktighet och ett större ansvar 

för sina arbetsuppgifter. Att tydligt delegera 

arbetet till medarbetarna gör att de känner 

att de deltar i verksamhetens utveckling och 

att de kan påverka sin egen arbetssituation. 

De blir samtidigt medvetna om vart vi är på 

väg med vår verksamhet. En annan positiv 

effekt av att använda handläggaremodellen 

är att vi har kunnat renodla domarrollen. 

Det gör att vi har blivit mer effektiva i vårt 

arbete, berättar Bo Rolfson.

NY MEDARBETARENKÄT I HÖST 

I början av oktober genomfördes en ny 

medarbetarenkät inom Sveriges Domstolar. 

Hyres- och Arrendenämnden ser fram 

emot att ta del av resultatet och den 

analys som görs för den. Naturligtvis är 

förhoppningen att de insatser som gjorts 

ska avspegla sig på NPI-värdet. 

– De gånger medarbetarundersökningen 

genomförts har vi fått bättre 

totalt indexvärde, 71, 74 och nu 82. Vår 

förhoppning är givetvis att satsningen på 

Hälsans år och andra insatser ska påverka 

resultatet i positiv riktning. 

MÅLET ÄR ATT TJÄNA ALLMÄNHETEN 

Hyres- och Arrendenämnden har fortsatt 

arbetet med att utveckla sin verksamhet 

sedan arbetet med medarbetarenkäten 

genomfördes förra gången. Som en följd 

av medarbetarenkätens resultat 2004 

har ledningen nu valt att satsa ekonomiska 

resurser på att göra en så kallad 

Nöjd Brukar Index-undersökning. En 

fokusgrupp med representanter för till 

exempel advokater och jurister har fått 

ge sin bild av hur samarbetet och verksamheten 

fungerar. 

– Medarbetarna ska känna att vi 

tjänar allmänheten. Nöjd Brukar Indexundersökningens 

resultat är ett kvitto på 

att vi gör ett bra arbete vilket bidrar till 

att medarbetarna känner stolthet över 

sitt eget arbete. Att varje medarbetare 

känner att de drar sitt strå till stacken är 

förutsättningen för ett bra arbetsklimat, 

menar Bo Rolfson. 

NPI för Sveriges Domstolar 

NPI-modellen är ett verktyg för att mäta hur medarbetarna inom Sveriges 

Domstolar upplever sin arbetsmiljö. Initiativet till att mäta NPI-värdet via en 

medarbetarenkät har kommit från Domstolsverket och de fackliga organisationerna 

inom Sveriges Domstolar. Domstolsverket har också utarbetat en 

åtgärdsplan som kan ligga till grund för en handlingsplan för domstolarna i 

sitt arbete med att utveckla medarbetarnas arbetsmiljö. 

– Medarbetarenkäten är ett viktigt redskap i arbetet med att förbättra 

arbetsmiljön, menar Agneta Fransson, personalkonsulent på 

Domstolsverkets personalavdelning. 

TEXT ALEXANDER GISSY FOTO PER CARLSSON 

RESULTATET AV ENKÄTEN kommer att redovisas 

i slutet av november. Varje domstol och 

myndighet med fler är tio svarande kommer 

att få ett eget resultat. 

– Drygt tjugo större domstolar och myndigheter 

har även använt sig av möjligheten 

att få resultatet uppdelat på avdelningar och 

enheter, berättar Agneta Fransson, personalkonsulent 

på Domstolsverket och den person 

som fungerar som samordnare i arbetet med 

medarbetarenkäten. 

Rapporten med det övergripande resultatet 

för Sveriges Domstolar kommer att presenteras 

på Sveriges Domstolars intranät, Doris tillsammans 

med informationsmaterial om hur man 

ska tolka resultatet och förslag på hur man kan 

arbeta vidare med det. 

UPPFÖLJNING AV MEDARBETARENKÄTEN 

Domstolsverket genomför medarbetarenkäten, 

men det är domstolarna som äger resultaten 

av undersökningen och som själva ansvarar för 

arbetet med att förbättra sin arbetsmiljö. Domstolsverkets 

uppgift är att stödja ledningen i det 

arbetet och man planerar dessutom att som vid 

tidigare mätningar tillsammans med de fackliga 

organisationerna följa upp arbetet med medarbetarenkäten. 

Särskilt viktigt är uppföljningen på 

de domstolar som har fått låga NPI-värden. 

– Interna och externa konsulter kan medverka 

i domstolens arbetsmiljökartläggningar, 

ledarskapsutveckling, teamutveckling och 

chefscoaching, berättar Agneta Fransson. 

VERKTYG FÖR DOMSTOLSCHEFEN 

För att underlätta för domstolarna i deras arbete 

med medarbetarenkäten har Domstolsverket 

utformat verktyg för hur domstolschefen kan 

arbeta med arbetsmiljöfrågor. Verktygen innehåller 

ett antal punkter och kommer att finnas 

med i den information som presenteras i sam- 

AKTUELLT 

band med resultaten. De visar på ett enkelt sätt 

hur domstolschefen kan arbeta med resultatet 

av medarbetarundersökningen. 

– Det handlar om att sätt upp ett mål och 

eventuella delmål och om hur man ska få medarbetarna 

delaktiga i processen. Domstolschefen 

bör lägga upp en plan för hur domstolen 

ska gå tillväga för att nå målet, vem som är 

ansvarig för olika delar i arbetet och se till att 

de resurser som behövs för detta finns på domstolen, 

menar Agneta Fransson. 

Agneta Fransson 

FORMERNA FÖR MEDARBETARUNDER- 

SÖKNINGEN 

Domstolsverket har under åren funderat över 

andra former av arbetsmiljöundersökningar 

och även tidpunkten för genomförandet, till 

exempel att ha tätare och mindre omfattande 

undersökningar. 

– Hittills har vi ändå tyckt att det är mycket 

värdefullt att kunna jämföra undersökningarna 

över tid och vi har därför valt att inte byta 

modell. NPI ger bra jämförelsematerial eftersom 

modellen använts vid tre tidigare tillfällen, 

berättar Agneta Fransson. 

Många domstolar arbetar mycket aktivt 

och engagerat med arbetsmiljön, då är det 

glädjande att kunna se att NPI-värdet ökar från 

mättillfälle till mättillfälle. 

– Det är tillfredsställande att se att aktivt 

arbetsmiljöarbete lönar sig, avslutar Agneta 

Fransson. 


GÄSTTYCKARE 

En riktig domare – Va häftigt! 

Justitierådet Anna Skarhed funderar över domarnas status och situation 

TROTS SOMMARVÄRMEN BLÅSER det snålt 

kring oss domare. Rapporter i media om 

brottmål där domstolar dömt för strängt 

eller för lindrigt eller inte alls. Ena dagen är 

det den dömde och nästa dag brottsoffret 

som har blivit illa hanterade. Larm om stora 

balanser av oavgjorda mål i domstolarna 

och berättelser om människor som fått vänta 

orimligt länge på att få sin sak prövad. Vi 

domare kritiseras för att vara anonyma och 

för att inte delta i samhällsdebatten. Justitiekanslern 

uttalar svepande kritik mot landets 

domare av innebörd att deras domar inte 

håller måttet och att kvaliteten på senare 

år sjunkit oroväckande. Den av JK beställda 

rapporten Felaktigt dömda presenteras som 

bevis för denna tes. Kritiken mot att de högsta 

domartjänsterna tillsätts i ett slutet förfarande 

ifrågasätter även urvalet av kandidater 

till dessa tjänster och därmed de högsta 

domstolsinstanserna. Regeringen och Domstolsverket 

ställer krav på att domstolarna 

skall avgöra fler mål och bli mer effektiva 

samtidigt som man förväntar sig ett aktivt 

förändringsarbete och kritiserar domarnas 

bristande förändringsbenägenhet. Ute på 

domstolarna blir målen allt fler och allt tyngre 

medan tiden för nödvändig reflexion och 

förkovran krymper. 

Hur har det blivit så här? Är kritiken rättvis? 

Vad kan vi göra för att vända trenden? 

Hur skall vi, med denna ballast, kunna få 

unga duktiga jurister att välja domaryrket? 


Många, stora och svåra frågor. Jag vill förmedla 

några tankar kring ett par av dem. 

En första reflektion är att vi domare inte 

är vana vid att stå i rampljuset och att bli 

granskade. När jag började arbeta i domstol 

för trettio år sedan var samhällsklimatet ett 

helt annat och intresset för domstolarna 

begränsat. Det förekom sällan att någon 

domare eller dom blev ifrågasatt i media. 

Det gamla överhetssamhället i form av en 

utbredd auktoritetstro levde alltjämt kvar, 

trots student- och ungdomsrevolten, samtidigt 

som vi i post-68 generationen inte såg 

oss själva som överhet och makthavare. Det 

senare innebär kanske att vi än idag, när 

granskningen är intensiv och ifrågasättande, 

har svårt att identifiera oss med den rollen. 

I grunden är naturligtvis nedmonteringen 

och ifrågasättandet av auktoriteter 

en positiv utveckling. Det ställer emellertid 

nya krav. Vi domare måste kunna hantera 

mera ohanterliga situationer i rättssalen och 

vi måste vara beredda att kunna förklara och 

försvara våra beslut och domar även utanför 

den skrivna domen. Domare i vårt land har 

av tradition varit anonyma och undvikit att 

träda fram i media. Domaren, som undertecknat 

”på domstolens vägnar”, har talat 

enbart genom domen. Allt fler domare inser 

idag att vi måste få till stånd en dialog med 

och bli bättre på att hantera media. Mediasamhället 

är här för att stanna och vi måste 

gilla läget! Vi är ännu litet yrvakna men för- 

söker lära oss. Pressmeddelanden och t.o.m. 

presskonferenser börjar förekomma i samband 

med uppmärksammade domar. De nya 

migrationsdomstolarna har anställt särskilda 

informationsansvariga och Mediegruppen, 

som kan nås via DV:s hemsida, består av 

domare från de allmänna domstolarna som 

åtagit sig att vara tillgängliga för kontakter 

med media. Ett annat sätt att nå ut har med 

framgång prövats av domstolarna i Blekinge 

som lämnat rättssalen och sökt upp ungdomar 

i deras egen miljö för att diskutera brott 

och straff, rätt och orätt. 

När det gäller domstolarnas balanser och 

handläggningstider kan sägas att vi trots allt 

ligger väl till internationellt sett. Det gläder 

dock knappast den som väntar och självklart 

måste vi arbeta för att förbättra situationen. 

Problemet är inte generellt utan gäller vissa 

domstolar och vissa typer av mål. Frågan står 

högt på dagordningen och domstolar som 

inte uppfyller regeringens verksamhetsmål 

sätts under lupp. Sedan en tid har särskilda 

pengar öronmärkts för ”avarbetningsprojekt”. 

Allt detta är utmärkt men målavverkningsjakten 

får inte ske på bekostnad av 

kvaliteten. Arbetsbördan i många domstolar 

inger oro. Vi är en kunskapsintensiv bransch 

och tid för kompetensutveckling och eftertanke 

är nödvändig om vi vill uppnå ett kvalitativt 

gott resultat. Idag är det på många 

håll omöjligt att hitta tid för detta. Ytterligare 

processuella reformer kan möjligen ge viss

lättnad men min uppfattning är att vi måste 

bli fler i domstolarna om vi skall klara både 

kvantitet och kvalitet framöver. 

Jag har i annat sammanhang (DN debatt 

10/6) kritiserat den enligt min mening allt 

för svepande kritik som justitiekanslern riktat 

mot domstolarna. Det innebär inte, som 

JK försökt hävda, att jag vill tysta debatten. 

Finns det domar eller domare som inte håller 

måttet skall det fram. Det finns också 

typer av mål, bland annat narkotika- och 

sexualbrottsmål, som innefattar särskilt svåra 

utrednings- och bevisfrågor. Om detta bör 

det föras en kontinuerlig och nyanserad 

debatt, inom och utanför domstolarna. Det 

är sunt att domstolarna granskas men JK:s 

ord väger tungt och måste därmed avvägas 

väl. Min bestämda uppfattning är att det 

saknas grund för att påstå att domstolarna 

i allmänhet – med JK:s ord – förslappats i 

sin bevisprövning och rapporten Felaktigt 

dömda ger enligt min mening inte heller 

stöd för ett sådant påstående. Jag tycker 

rapporten är problematisk på flera sätt. Jag 

har till exempel svårt att komma ifrån känslan 

att slutsatserna angående domstolarnas 

hantering i den ordinarie processen i de 

refererade fallen färgas av att man anser sig 

numera ha tillgång till facit. Jag ställer mig 

också frågande till slutsatsen att domstolarna 

i samtliga de undersökta målen brustit i sin 

”utredningsskyldighet” och att det är domstolens 

uppgift att ”kvalitetssäkra brottsut- 

FOTO PATRIK LESTANDER 

redningen”. Detta synsätt strider enligt min 

mening mot den gängse uppfattningen om 

rollfördelningen mellan aktörerna i brottmålsprocessen. 

Den kritik som riktas mot tillsättningsoch 

utnämningsförfarandet när det gäller 

högre domartjänster delar jag däremot helt. 

Den nuvarande ordningen är otidsenlig och 

framstår även i ett internationellt perspektiv 

som märklig. Det finns sedan femton år (!), i 

betänkandet Domarutnämningar och domstolsledning, 

SOU 2000:99, ett väl genomtänkt 

och utarbetat förslag till en ordning 

med en förslagsnämnd för högre domarbefattningar. 

Vad väntar vi på? 

Samma fråga kan ställas beträffande 

förslaget till en ny nämnd för beredning 

av domaranställningar som föreslagits av 

Domarutredningen 2001. Utredningens förslag 

om en helt öppen domarrekrytering har 

däremot modifierats till ett utredningsuppdrag 

som jag för närvarande arbetar med. 

Uppgiften är att, med bibehållande av den 

särskilda domarutbildningen, åstadkomma 

en väsentligen mer öppen domarrekrytering. 

De två frågorna hänger oupplösligen samman. 

Det är en självklarhet att en väl fungerande 

ordning för rekrytering, utbildning 

och utnämning av domare är avgörande för 

att kunna garantera kvaliteten i domstolarna 

i framtiden. 

Jag är inte orolig för att dagens och morgondagens 

kloka och skickliga unga jurister 

skall välja bort domstolarna som arbetsplats. 

Domstolarnas betydelse ökar i samhället. 

Vem kan motstå den spännande utmaningen 

att få vara med och utveckla våra domstolar 

så att de kan möta de höga krav som idag 

ställs och än mer kommer att ställas framöver? 

Jag rekommenderar en omläsning av 

SvJT 3/04 som inspiration. Vi äldre domare 

måste också ta vårt ansvar som föredömen. 

Kanske genom att litet oftare våga lyfta 

blicken och sticka ut hakan en aning. Domstolarna 

är demokratins och rättsstatens 

yttersta värn. Det förpliktar. 

Vid ett tillfälle har jag mötts av total 

entusiasm och beundran på grund av mitt 

yrke. Det var när mina döttrars dagiskompisar 

trodde jag var fotbollsdomare! Förr brukade 

jag berätta den historien som en lustighet. 

Idag ångrar jag att jag inte satte mig 

ner och förklarade. Demokrati och rättvisa är 

begrepp som skall inympas tidigt och som 

även barn kan förstå. När mina barnbarn i 

framtiden berättar för sina dagiskompisar 

att deras mormor varit domare önskar jag 

att utropet blir: En mormor som är en riktig 

domare – va häftigt! 

ANNA SKARHED 

JUSTITIERÅD 

GÄSTTYCKARE 

Inlägget har tidigare publicerats i tidsskriften 

Advokaten nr. 6 2006. 


AKTUELLT 

Domstolarnas verksamhet i fokus 

under analysveckan 

Det är Domstolsverkets uppgift att årligen fördela de ekonomiska medlen inom Sveriges Domstolar. För att 

kunna fördela tillgängliga medel på bästa sätt för kommande år genomförs därför den så kallade analysveckan 

i början på september varje år på Domstolsverket. Arbetet under analysveckan ligger till grund för 

de budget- eller verksamhetsdialoger som genomförs med alla domstolar och nämnder under oktober och 

november. Analysveckan samlar ett antal kompetenser inom Domstolsverket för att kunna få en helhetsbild 

av domstolarnas behov för kommande år. 

TEXT ALEXANDER GISSY FOTO PER CARLSSON 

– UNDER ANALYSVECKAN går vi igenom ett 

antal nyckeltal för var och en av de nästan 

hundra myndigheterna inom Sveriges Domstolar. 

Vi beräknar cirka 15 till 20 minuter för 

varje domstol, men tiden kan givetvis variera 

från fem minuter till uppåt en timme. Som 

underlag för arbetet har domstolen lämnat 

ett skriftligt budgetunderlag som vi utgår 

ifrån, berättar Monica Lorentsson, tillförordnad 

enhetschef på Finansieringsenheten på 

Domstolsverkets ekonomiavdelning. 

BRED KOMPETENS 

Analysveckan samlar ett stort antal personers 

kompetenser. Varje domstol analyseras 

under veckan av personal från Ekonomi- och 

Personalavdelningen samt Enheten för verksamhetsutveckling. 

– På Ekonomiavdelningen deltar jag som 

ansvarig för budgetarbetet samt en controller 

som redogör för domstolens resultat, 

målutveckling och ekonomiska situation, 

berättar Monica Lorentsson. 

Åsa Saltin är controller och har ansvar 

för 15 domstolar under årets analysvecka. 

Controllern har en viktig funktion under analysveckan. 

– Tillsammans med personalhandläggaren 

och eventuella medarbetare från Enheten för 

verksamhetsutveckling ska jag ha gått igenom 

domstolens underlag och gemensamt ska vi 

skapa oss en uppfattning om den enskilda 

domstolens behov gällande pengar, personal 

och eventuella utvecklingsinsatser från Domstolsverket. 

Vi ska ge ett gott underlag för 

vilket budgetförslag vi ska ge domstolarna för 

2007 och hur planeringsramarna bör se ut för 


2008 och 2009, berättar Åsa Saltin. 

Christina Hedlund deltar under analysveckan 

i egenskap av chef för Enheten för 

verksamhetsutveckling. Enhetens medarbetare 

har domstolsbakgrund och kan därför 

bidra med verksamhetskunskap. 

– Vår enhet har bland annat till uppgift att 

stödja domstolarna i frågor som rör utveckling 

av organisation och arbetsformer. Den kontakt 

vi har med domstolarna i samband med 

seminarier, utvecklingsdagar och projekt av 

olika slag ger oss kunskaper om både enskilda 

domstolar och domstolsarbete i stort. 

En viktig funktion har också Personalavdelningen 

som under analysveckan representeras 

av Anders Nermo, chef för Enheten för 

rekrytering och administration samt utsedda 

personalhandläggare som ansvarar för ett 

antal domstolar var. 

– Som representant från Personalavdelningen 

redogör jag för domstolen i ett antal 

avseenden. Bland annat läser jag in mig på 

respektive domstols personalsammansättning, 

arbetsmiljö, sjuktal och rehabiliteringar, 

generationsväxlingar och kompetensutvecklingsbehov, 

berättar Veronica Lindström, 

personalhandläggare på Domstolsverket. 

KRÄVANDE ARBETSFORM 

Att analysveckans arbete är arbetskrävande 

håller samtliga inblandade med om, men 

samarbetet mellan de olika avdelningarna 

gör det också väldigt trevligt. 

– Det intensiva arbetet under analysveckan 

är fantastiskt. Det är en ynnest att 

på så kort tid få en samlad bild över läget i 

Sveriges Domstolar. Det arbete som gjorts 

innan analysveckan av både domstolarna och 

Domstolsverket har överlag varit av mycket 

hög klass vilket möjliggör denna arbetsform, 

säger Anders Nermo på Personalavdelningen. 

Förberedelser är en grundförutsättning 

för veckans arbete och för att hålla tidsramarna 

och det späckade schemat. 

– Analysveckan är intensiv, men det är 

nog det bästa sättet att genomföra arbetet. 

Tanken med veckan är att vi ska gå igenom 

statistik och nyckeltal tillsammans med det 

som domstolen tar upp i sitt budgetunderlag 

för att på så sätt kunna göra jämförelser. 

När alla domstolar och nämnder gås 

igenom under en veckas tid har vi uppgifterna 

i färskt minne och får en mycket bra 

helhetsbild, menar Monica Lorentsson på 

Ekonomiavdelningen. 

Christina Hedlund på Enheten för verksamhetsutveckling 

håller med om att det är 

en arbetsform som fungerar bra. 

– Jag tror inte det finns något mindre 

arbetskrävande sätt som är lika bra. Man 

måste göra en genomgång av samtliga 

domstolar under en begränsad period för att 

kunna göra relevanta jämförelser och få en 

helhetssyn när det gäller resursbehovet. 

För controllern Åsa Saltin är veckan 

intensiv, särskilt med tanke på de förberedelser 

som måste göras. 

– Det blir mycket statistik, räknande och 

läsande av anteckningar från tidigare års 

budgetdialoger. Under analysveckan måste 

vi skaffa oss en bra bild av varje domstol 

genom att läsa och analysera underlagen, 

eventuellt kontakta domstolen vid oklarheter 

och prata oss samman med representanter

från Personalavdelningen och Enheten för 

verksamhetsutveckling, berättar Åsa Saltin. 

INDIVIDUELL ANALYS 

Varje domstol får förhållandevis kort tid för 

individuell analys under veckan. Att förberedelserna 

är välgjorda är därför en förutsättning. 

Controller, personalhandläggare och 

medarbetare från Enheten för verksamhetsutveckling 

läser noggrant igenom och analyserar 

sina ”egna” domstolars underlag inför 

analysveckan. 

– Respektive controller lägger mycket tid 

på att förbereda materialet till analysveckan. 

Inför den föredragning Anders, Monica och 

jag får under analysveckan har vi också läst 

in respektive domstols underlag och tagit 

del av alla nyckeltal, balanssiffror och andra 

jämförelser. Den förhållandevis korta tid som 

varje domstol sedan får under analysveckan 

är därför enligt min mening tillräcklig för att 

vi ska få en uppfattning om domstolens status 

och behov, menar Christina Hedlund. 

De som sitter med hela veckan läser också 

igenom alla underlag inför föredragningen 

i analysveckan. Oftast blir föredragningen 

relativt kort, men om det behövs längre tid 

för några domstolar får de givetvis den tid de 

behöver. Det finns möjlighet att anpassa tidsåtgången 

efter domstolens behov. 

– Vi har i genomsnitt ungefär en kvarts 

föredragning om varje domstol under analysveckan. 

Vissa domstolar behöver mer tid 

och det får de i så fall också. Har man fått in 

budgetunderlagen från domstolarna i rätt tid 

hinner man att gå igenom dem och skapa sig 

en god bild av deras behov, menar Åsa Saltin. 

EN EFFEKTIV ARBETSFORM 

Det är tredje året som analysveckan genomförs. 

Av den erfarenhet som tidigare analysveckor 

givit har väl fungerande rutiner kring 

veckan skapats. 

– Det känns som om vi har hittat en 

bra form för analys. Givetvis kan man förbättra 

allt men någon större förändring 

ser jag inget omedelbart behov av, menar 

Anders Nermo på Personalavdelningen. 

Monica Lorentsson håller med om att 

arbetsformen fungerar. 

Varje år utvärderas analysveckans arbete 

för att kunna bli ett ännu effektivare och 

bättre verktyg inför budget- och verksamhetsdialogerna. 

Bland annat kan det 

resursfördelningssystem som för närvarande 

utvecklas av Domstolsverket underlätta för 

de bedömningar som görs under veckan. 

– Arbetet utvecklas varje år och i år har 

det flutit bättre än tidigare år. Alla var väl 

pålästa och hade fått del av statistik och 

nyckeltal i god tid innan analysveckan, 

menar Monica Lorentsson. 

– Vi har ju en stor mängd personalnyckeltal 

och andra jämförelsetal att ta del av. 

Det är möjligt att man kan förenkla dessa 

jämförelser genom att utveckla presentationsformerna. 

Man kan troligen utveckla 

mallen för det underlag domstolarna skickar 

in till oss på Domstolsverket så att underlaget 

blir ännu mer lättillgängligt, anser 

Christina Hedlund. 

Med de erfarenheter som tidigare analysveckor 

givit har arbetet blivit effektivare. 

– Av erfarenhet och genom förberedelsearbetet 

på de olika avdelningarna vet vi 

Analysveckan samlar ett stort antal 

kompetenser på Domstolsverket. 

Arbetet ligger till grund för budgetdialog 

och verksamhetsdialog. 

AKTUELLT 

vilka frågor som är viktiga att kunna svara på 

under föredragningen, menar Åsa Saltin. 

BRA GRUND ATT STÅ PÅ 

Domstolens budget beräknas i grunden utifrån 

antalet inkomna mål, men i underlagen får 

domstolarna möjlighet att lägga fram andra 

aspekter som får betydelse för budgetarna. 

– Vi tittar dessutom på en del kriterier 

som kan ge en tillfälligt utökad budget, som 

till exempel behov av balansavarbetning eller 

av generationsväxling. Inför analysveckan 

är det handläggarnas sak att ta reda på om 

domstolen har sådana behov och att framföra 

bedömningen till cheferna. Har vi missat 

något eller om något ytterligare sedan kommer 

fram vid budget- eller verksamhetsdialogen 

har vi alltid chans att ta upp detta 

med cheferna igen, berättar Åsa Saltin. 

Det kan också komma upp nya saker i 

dialogen med domstolen som Domstolsverket 

inte känt till vid analysveckan som kan 

påverka domstolens budgetram. 

– Ett annat syfte med analysveckan är 

att uppskatta det totala medelsbehovet 

på domstolarna utifrån den behovsanalys 

som vi gör i analysveckan som sedan ska 

jämföras med de anslag vi tilldelas, berättar 

Monica Lorentsson. 

Men det är inte enbart fokus på budgeten 

under analysveckan. 

– Representanter från olika avdelningar 

analyserar domstolens organisation i stort. 

Det är väldigt värdefullt att få en helhetsbild 

av domstolen, det ökar förståelsen på 

alla fronter, avslutar Veronica Lindström på 

Domstolsverkets personalavdelning. 


AKTUELLT 

NÄR UTLÄNNINGSLAGEN ÄNDRADES i juli 

2004, infördes ett krav på att domstolarna 

ska ta hänsyn till berörda barns bästa vid mål 

där en förälder riskerar att utvisas på grund 

av brott. Enligt den nya lagtexten ska barnets 

behov bedömas utifrån hur kontakten 

tidigare varit med den åtalade och hur den 

skulle komma att påverkas av en utvisning. 

För att ge domstolarna möjlighet till en 

ordentlig utredning gjordes också ett tillägg 

i lagen om särskild personutredning. Där 

ålades socialnämnderna att på begäran 

lämna upplysningar om en åtalad har barn 

eller inte, hur kontakten mellan barnet och 

den åtalade ser ut och hur barnet skulle 

komma att påverkas om föräldern blev utvisad. 

Men den möjligheten har domstolarna 

varit dåliga att ta vara på, enligt en rapport 

från Brå som kom före sommaren. 

– Utvärderingen visar att domstolarna 

inte tar hänsyn till barnperspektivet på det 

sätt som lagen kräver. I domarna saknas ofta 

underlag och information om hur barnet kan 

komma att påverkas av utvisningen, vilket 

gör att det också saknas resonemang om 

barnets bästa, säger Fredrik Marklund som är 

utredare på Brå. 

BRYTER MOT BARNKONVENTIONEN 

Tanken med lagändringen var att svensk 

lag i större utsträckning än tidigare ska harmonisera 

med FN:s barnkonvention och ge 

barnet en starkare ställning. 

– Genom att inte beakta barnens situation 

bryter Sverige mot FN:s barnkonvention. 

Utvisning är en väldigt konkret och ofta 

bestående påföljd som inte lämnar något 

utrymme för en fungerande relation, att då 

inte beakta konsekvenserna för barnet är 

extra allvarligt, säger Fredrik Marklund. 


Försummas barnens 

bästa? 

Domstolarna är dåliga på att utreda konsekvenserna för barnet när 

en förälder riskerar att utvisas på grund av brott. Detta trots 

utökade möjligheter till utredning. Det menar Brå, Brottsförebyggande 

rådet i en rapport. 

TEXT ANNETTE WALLQVIST FOTO ESTER SORRI 

Det är på regeringens uppdrag som Brå 

har undersökt hur domstolarna använder sig 

av utvisningsmöjligheten och vilken hänsyn 

de faktiskt tar till barnperspektivet sedan lagändringen. 

Det som utvärderats är 476 av de 

511 tingsrättsdomar som meddelades under 

tiden augusti 2004 till januari 2005 och 

som innehöll beslut om utvisning på grund 

av brott. Av dessa var det 30 domar som 

berörde en utländsk medborgare med barn 

i Sverige. I utvärderingen ingår också 190 

domar från samma tid som gällde utländska 

medborgare med barn i Sverige som dömdes 

för ett brott som skulle kunna medföra 

utvisning, men som inte utvisades. 

I de flesta av dessa domar har domstolen 

nöjt sig med att konstatera barnets existens. 

Bara i en tredjedel av domarna fanns en 

beskrivning av relationen mellan föräldern 

och barnet och i ett fåtal fanns det dessutom 

en bedömning av hur barnet skulle kunna 

påverkas av förälderns eventuella utvisning. 

– Att det så ofta saknas ett resonemang 

kan bero på otydligheter i lagtexten, säger 

Fredrik Marklund. 

UTGÅR FRÅN BARNETS BEHOV 

I utlänningslagen anges att man ska ta hänsyn 

till personens anknytning till Sverige och 

»Domstolarna 

borde rutinmässigt 

begära 

utlåtande 

från socialnämnderna« 

Fredrik Marklund, 

Brå 

att bland annat familjeförhållanden ska beaktas. 

Det som är nytt är att barnets behov ska 

sättas i centrum på ett tydligare sätt än tidigare; 

det är hur barnet påverkas av en eventuell 

utvisning som ska utredas och beaktas. 

Domstolarna har inte heller utnyttjat 

möjligheten att begära in utlåtande från 

socialnämnderna och det är ingen större 

skillnad mellan hovrätter och tingsrätter. 

– Domstolarna borde rutinmässigt begära 

utlåtande från socialnämnderna. Då skulle 

det alltid finnas tillgång till en bedömning 

utifrån barnens perspektiv. Därmed skulle 

kvaliteten på informationen förbättras, säger 

Fredrik Marklund. 

Ofta kommer informationen istället från 

Migrationsverket och Kriminalvården, men 

de utredningarna utgår sällan från barnets 

perspektiv, menar Fredrik Marklund. Migrationsverket 

är mest intresserat av om det finns 

några hinder för utvisning, medan Kriminalvården 

i sin tur utreder konsekvenserna för den 

åtalade av frivård, fängelsestraff och utvisning. 

– Socialnämndens utredningar är viktiga 

eftersom de har den rätta kompetensen att ha 

barnen för ögonen, säger Fredrik Marklund. 

I början av året tog Högsta domstolen, 

HD, upp ett ärende som rörde en utvisad 

förälder. Det principiellt intressanta var vilken 

utredningsskyldighet en domstol har när den 

ska besluta om utvisning av en förälder till 

ett barn i Sverige. HD slog då fast att rätten 

ska utnyttja sin möjlighet till upplysningar 

från socialnämnden, trots att det inte är 

uttryckligen skrivet i utlänningslagen. Ett 

beslut som gillas av Fredrik Marklund. 

– HD:s dom förstärker resultaten i vår 

rapport. Om domstolarna inte beaktar vilka 

konsekvenser utvisningen får för barnet, 

påverkas barnens rättssäkerhet, säger Fredrik 

Marklund. 

ela rapporten Barnets bästa? Domstolarnas 

edömningar i ärenden där föräldrar riskerar 

tvisning kan laddas ner på www.bra.se.

Tre domare om rapporten 

LENA EGELIN, HOVRÄTTSRÅD, 

GÖTA HOVRÄTT 

Jag tycker att vi gör det. Jag har bara haft 

ett fall där det inte fanns tillräckligt med 

underlag. Då bad vi om en utredning från 

socialnämnden. 

Jag tror att domstolarna har vaknat lite långsamt. 

Det känns fortfarande lite nytt. Men 

på min avdelning tycker vi att det är självklart 

att resonera kring barnets bästa. 

Nej. Jag tycker att vi har tagit sådan hänsyn 

länge. Det förs ett resonemang kring barnets 

bästa och vad en eventuell utvisning skulle 

innebära för barnet. Sedan är det alltid bra 

att det finns tydliga regler. 

Det är bra. Eftersom vi i första hand hanterar 

brottet, har vi sällan den kunskap om familjeförhållandena 

som behövs. Det är svårt för 

oss att veta vilken situation barnet lever i och 

det behöver vi för att fatta bra beslut. Ibland 

vet vi inte ens om att den åtalade har barn. 

FAKTA UTVISNINGAR 

Antalet utvisningar har under 2000-talet ökat stadigt. Totalt 

handlar det nästan om en fördubbling från år 2000 till 2004. 

År 2004 utvisades 1 020 personer ur landet. 

Under åren 2004–2005 utvisades årligen uppskattningsvis 60 

utländska medborgare med barn i Sverige. I regel var barnen till 

de utvisade mycket unga, fler än hälften var under tre år. 

NILS PETTER EKDAHL, RÅDMAN VID 

LUNDS TINGSRÄTT 

Vad tror du att det beror på att domstolarna inte utnyttjar möjligheten till utredningar från socialnämnden? 

Svår fråga, eftersom jag själv inte haft något 

sådant fall. Det är sällan den typen av fall 

förekommer här och när de gör det upplever 

jag att domstolarna tar stor hänsyn till barnen. 

Att man inte begär in utredningar från 

socialnämnden kan bero på att familjeförhållandena 

ofta är indirekt utredda via 

kriminalvården, även om de inte är specifikt 

inriktade på barnen. 

Varför är det så vanligt att det saknas resonemang om barnets bästa i domarna? 

Jag kan inte svara på det. Det kan förstås 

bero på hur allvarlig brottsligheten är. Men 

det borde självklart finnas om den frågan 

finns i målet. 

Det är möjligt att det är lika sällsynt i andra 

domstolar som i min och då kanske medvetenheten 

om lagändringen skulle bli större 

med utbildning. 

Det skulle kunna fungera, men det är förstås 

också en resursfråga. Men i princip tycker jag 

att det är vettigt eftersom det berör barnens 

väl och ve. 

MARI HEIDENBORG, RÅDMAN VID 

STOCKHOLMS TINGSRÄTT 

Tror du att den nya regeln behöver förtydligas, att det är hur barnet påverkas av en utvisning som ska utredas? 

Vad tycker du om förslaget att domstolarna alltid ska begära in underlag från socialnämnden? 

Det kan finnas flera orsaker. Ofta tar man 

in ett yttrande från Migrationsverket och 

eftersom det ofta handlar om häktade finns 

också en tidsaspekt att ta hänsyn till. Därför 

tror jag att många förbiser att även ta in 

underlag från socialnämnden. Tyvärr händer 

det också ganska ofta att utvisningsyrkandet 

inte kommer förrän i huvudförhandlingen 

och då riskerar man orsaka en försening 

om man ska begära i ytterligare underlag. 

Många aktar sig nog för det med tanke på 

den arbetssituation som råder. 

Det följer naturligt att det blir svårt att föra 

ett resonemang om man saknar en utredning. 

Nej. Jag tycker att skyldigheten att utreda 

barnets situation redan framgår tydligt. Och 

att möjligheten till det finns. Det är nog tilllämpningen 

det brister i. 

Det känns tveksamt. Många av dem som 

begår brott och utvisas är här som turister 

och har ingen anknytning till Sverige. En 

sådan regel borde begränsas på så sätt att 

yttrande inte behövs när det är uppenbart 

att den utvisningshotade saknar anknytning 

till Sverige. Men för att det ska fungera krävs 

också att åklagarna yrkar på utvisning i god 

tid före huvudförhandlingen. 

Flertalet utländska medborgare med barn i Sverige som utvisades 

dömdes för förhållandevis grova våldsbrott. I en majoritet 

av dessa ärenden var våldet riktat mot den andra föräldern och i 

vart femte fall direkt mot barnet. 

De allra flesta utländska medborgare med barn i Sverige som 

utvisades, fick en tidsbegränsad utvisning. 

AKTUELLT 


AKTUELLT 

Vem är vem i en huvudförhandling? Varför finns det inte fler tidningar i väntsalen och var ligger hovrätten? 

Det är några frågor brukarna vill ha svar på inför en rättegång. Och svaren vill de ha av en levande människa, 

glöm webben. Det har Helena Jönrup och Marie B Hagsgård i Göteborg utrett i Sveriges Domstolars 

första intervjuundersökning riktad till målsägande, vittnen och tilltalade. 

Hovrätten tar fram 

brukarnas synpunkter 

TEXT BITTI INGEMANSSON FOTO CARL JOHAN ERIKSON 

– DET VISADE SIG att väldigt få hade 

hämtat information på webbplatsen, berättar 

Helena Jönrup. Alla har inte tillgång till 

dator, men även de som har det går sällan 

in för att titta. De vill ha svar av en levande 

människa, något som vi kanske inte alltid har 

tänkt på, säger Helena Jönrup. 

Helena Jönrup jobbar på Hovrätten för 

Västra Sverige. Tillsammans med sin kollega 

Marie B Hagsgård har hon intervjuat målsägande, 

vittnen och tilltalade, totalt 65 brukare 

om hur de uppfattar bemötandet i domstolen. 

»Jag skulle gärna ha haft information 

om hur en rättegång går 

till och vem som är vem i salen. 

Som det var nu var det ju ett 

helt fotbollslag inne i salen och 

jag visste inte vem som var vem« 

Ur undersökningen 

– De flesta inblandade har varit väldigt 

positiva till den här undersökningen, både 

våra medarbetare och brukarna. Undersökningen 

i sig ger ju en signal om att vi på 

domstolen är intresserade av vad brukarna 

tycker, säger Helena Jönrup. 

I allmänhet tyckte folk att informationen, 

servicen och bemötandet var bra. Det 


gällde både innan och under huvudförhandlingen, 

vilket de båda utredarna tycker 

är väldigt glädjande. 

– De som hade störst behov av mer 

information och hade flest frågor var de 

brukare som saknade juridiskt ombud och 

som tidigare inte varit i en domstol, klargör 

Helena Jönrup, vilket tyder på behovet av 

en dialog inför en rättegång. 

– Vi är också positivt överraskade över 

alla de konkreta och konstruktiva förslag vi 

fick, fortsätter hon. 

MAKTENS BONING 

Hovrätten för Västra Sverige ligger inrymt 

i den välkände skeppsredaren Dan Broströms 

gamla rederibyggnad, på kajen vid 

Göta Älv, i centrala Göteborg. Ingången är 

pampig med porten omgiven av kolonner. 

I själva entrén är det kalksten och mörkt 

trä och dämpat ljus och det riktigt luktar 

världsomspännande företag. Det känns 

högtidligt att stiga in. Men redan där kan 

en viss förvirring uppstå. På en väl synlig 

skylt står att alla rättegångar hålls en trappa 

upp. Det är bara det att i rummet finns 

tre trappor, så vilken ska man ta? Visserligen 

leder två av dem till låsta dörrar, 

men den oprecisa informationen skapar 

ändå en viss osäkerhet, vilket flera av de 

intervjuade har påpekat. Den rätta trappan 

leder upp till väntsalen. En sober, modernistisk 

historia i glas och grått. 

– Vi fick många synpunkter på just väntsalen. 

Det förvånade oss lite att den väckte så 

många känslor, berättar Helena Jönrup. En del 

tyckte att den var tjusig, medan andra tyckte 

att den var för kal och ogästvänlig, inget att 

fästa ögonen på. Förutom de andra som sitter 

och väntar på samma huvudförhandling. 

Där saknas avgränsade ytor eller prång där 

man kan känna sig ostörd. Flera, framförallt 

vittnen och målsägande har sagt att de tycker 

att det är obehagligt att sitta öga mot öga 

mot den tilltalade innan förhandlingen börjar. 

– Vi fick förslag om att sätta upp skärmar 

för att brukarna ska kunna sitta ostört, placera 

ut gröna växter och lite mjukare inredning. 

Flera reagerade på att domstolen inte 

hade någon representant från brottsofferjouren. 

Någon påpekade att det inte fanns 

något att äta, bara en automat med framförallt 

sötsaker och någon föreslog lugn 

klassisk musik. Det kan vara påfrestande att 

sitta länge och bara vänta. 

Redan har vissa förbättringar införts, nu 

finns ett tidningsställ, som inte fanns tidigare. 

Dessutom finns också lite information 

om rättegångsförfarandet. Många i undersökningen 

hade i förväg velat veta hur en

ättegång går till. Ofta återkom frågan om 

vem som är vem i rättssalen. Som en av 

de intervjuade uttryckte sig ”Det satt ju ett 

helt fotbollslag där framme”. 

FÖRSTA UNDERSÖKNING I SITT SLAG 

Helena Jönrup och Marie B Hagsgårds 

undersökning omfattar alltså 65 personer 

som varit kallade till rättegång under april 

och maj 2006. Av de intervjuade personerna 

är 24 tilltalade, 20 målsägande och 

21 vittnen. 

– Det är den första intervjuundersökningen, 

så vitt vi vet, riktad till den här 

kategorin av Sveriges Domstolars brukare, 

säger Helena Jönrup. 

Bakgrunden är att 

personalen för något år 

sedan började diskutera 

allt mer hur deras arbete 

då såg ut. Det hade varit 

mycket fokus på effektiviteten 

i handläggningen 

av mål och ärenden men 

nu ville medarbetarna 

diskutera kvaliteten. Och 

hur skulle man ta reda 

på det? Kanske behövde 

deras arbete värderas av 

människor utanför huset? 

En kvalitetsgrupp med 

representanter för alla 

olika avdelningar och 

yrkesgrupper inom domstolen 

tillsattes. Gruppen 

bestämde sig för 

att under ledning av två 

representanter från Dom- 

Helena Jönrup, domstolssekreterare 

vid Hovrätten för Västra Sverige 

AKTUELLT 

Marie B Hagsgård vid 

Hovrätten för Västra Sverige 

stolsverket, börja med att låta åklagare och 

advokater, både i brottmål och tvistemål, 

ge sin syn på kvaliteten i hovrättens verksamhet. 

– Resultatet ventilerades och diskuterades 

vid ett par seminarier. Det blev bra 

diskussioner och idéer till förbättringar, 

berättar Helena Jönrup. 

Men det stannade inte där. 

– Vi har ju andra brukare som inte är 

professionella aktörer och som inte kommer 

hit i sin yrkesroll. De är i mina ögon mer 

berörda och berörda på ett annat sätt. Och 

då var det viktigt för oss att veta vad just 

denna grupp tänker och har för synpunkter 

för att på så vis få en mer fullständig bild 

av vad hovrättens brukare tycker. 

Helena Jönrup jobbar som domstolssekreterare 

på Hovrätten för Västra Sverige. 

Med sin bakgrund, hon är pol. mag. i statskunskap, 

har hon erfarenhet av den typen 

av undersökningar, påpekar kollegan Marie 

B Hagsgård, som är domarutbildad och 

jobbar som verksamhetsutvecklare på domstolen. 

Tillsammans med medlemmarna i 

kvalitetsgruppen diskuterade de olika former 

av undersökningsmetoder. 

– Vi funderade länge på om vi skulle 

använda oss av enkäter eller genomföra 

intervjuer men kom fram till att en 


AKTUELLT 

intervjuundersökning förmodligen skulle 

ge oss ett bättre resultat. Vid enkätundersökningar 

finns risken för ett stort bortfall, 

även om materialet är stort från början. 

Vid intervjuer finns möjligheten att gå mer 

på djupet, än vid en enkät, menar Helena 

Jönrup. 

Innan intervjuformuläret spikades togs 

synpunkter in från medarbetarna på hovrätten, 

Brottsförebyggande rådet (Brå) och personer 

på statsvetenskapliga institutionen på 

Göteborgs Universitet. Dessutom gjordes det 

provintervjuer med några brukare för att testa 

och därefter korrigera intervjuformuläret. Allt 

diskuterades i kvalitetsgruppen och förankrades 

hos domstolsledningen. 

INTERVJUER I VÄNTRUM OCH ENTRÉ 

När kallelserna inför huvudförhandlingarna 

i april och maj gick ut fanns i varje kuvert 

också en gul lapp nedstoppad, där det stod 

att läsa om undersökningen och när och 

hur intervjuerna skulle ske. Samt att det var 

frivilligt att delta. 

Intervjuarna var även noga med att 

informera åklagare, advokater och personal 

på häktet så att de i sin tur kunde informera 

alla inblandade. 

Intervjuerna med de tilltalade hölls i 

väntsalen. Då kunde intervjuarna på plats 


känna av det som flera i undersökningen 

kommenterade. Rummet är väl lyhört, de 

övriga där inne kan lätt höra vad som sägs. 

De tilltalade som var häktade intervjuades i 

häktesrummet och Helena Jönrup påpekar 

särkilt att de fick stöd av häktespersonalen 

som stannade kvar extra just för detta. 

Målsägande och vittnen intervjuades i 

någon av sofforna i entrén. Där är det lätttare 

att hålla på diskretionen. 

– Vi beslöt på ett tidigt stadium att inte 

göra intervjuerna på våra arbetsrum. Vi ville 

hålla oss till det offentliga rummet. 

STARK KONCENTRATION I RÄTTSSALEN 

Många av de intervjuade tyckte att det var 

lugnare i hovrätten än i tingsrätten. Dock 

lämnar domarnas tystnad och frånvaro av 

reaktioner på det som sägs öppet för olika 

tolkningar från brukarnas sida. Ett intresse 

och engagemang, exempelvis genom att 

domarna ställer kontrollfrågor till brukaren, 

upplevs som positivt. 

– Överhuvudtaget har undersökningen 

visat att uppträdandet och attityden hos 

rättens ledamöter har stor betydelse för om 

brukarna känner att domarna har lyssnat på 

dem och om de upplever sig ha blivit rättvist 

behandlade, säger Marie B Hagsgård. 

En del klagade på att de inte hörde vad 

som sades i rättssalen, vilket är ett allvarligt 

problem ur rättssäkerhetssynpunkt. För några 

är det svårt att förstå det juridiska språket. 

En person sa att hon blev så glad för 

att domaren hälsade och sa hej då förhandlingen 

inleddes. En annan uttryckte sin 

tacksamhet över att domaren tagit en paus 

i förhandlingen då han eller hon märkte att 

den var väldigt krävande och uppslitande 

för den berörde. 

Många åsikter handlar om förhållandet 

under själva huvudförhandlingen. Vanligt 

är att känna obehag inför situationen att bli 

förhörd, men flera tycks acceptera de jobbiga 

frågorna medan andra skulle vilja ha 

en förklaring till varför det måste vara så. 

Det viktigaste och det gäller för alla tre 

kategorierna brukare, var att de gavs tid 

och möjlighet att framföra sin sak. Och för 

det krävs ett bemötande där man visar respekt 

för individen. 

– Det gäller för oss här på domstolen 

att få folk att känna sig så bekväma som 

möjligt. Och att göra det utan kuddar och 

plädar i väntsalen, så att säga. Det ska ske 

med ett korrekt och gott bemötande, men 

också med praktisk information och information 

om hur en rättegång går till. Och 

folk vill få prata, det är en viktig lärdom vi 

ska ta till oss menar Helena Jönrup.

Vill du veta mer? 

Rapporten Vad tycker brukarna? En 

intervjuundersökning om kvaliteten 

vid Hovrätten för Västra Sverige är 

utförd av Helena Jönrup och Marie 

B Hagsgård vid Hovrätten för Väs- 

tra Sverige. Den har finansierats av 

Domstolsverket, Brottsofferfonden 

och Hovrätten för Västra Sverige. 

Beställ rapporten via domstol.se. 

Vad tycker brukarna? 

En intervjuundersökning om kvaliteten vid 

Hovrätten för Västra Sverige 

Kathrin Flossing 

– ny hovrättspresident i Göta hovrätt 

Kathrin Flossing har höga ambitioner med sitt nya arbete som hovrättspresident 

i Göta hovrätt. 

– Jag vill skapa en attraktiv hovrätt med goda resultat rustad för 

framtiden, säger hon. 

TEXT SANDRA HÅKANSSON FOTO PER CARLSSON 

REGERINGEN UTNÄMNDE KATHRIN Flossing 

till hovrättspresident i Göta hovrätt 14 juni. 

Tidigare tjänstgjorde hon som kammarrättspresident 

i kammarrätten i Sundsvall. 

– Jag bor i Stockholm, så i stället för att 

pendla 40 mil norrut är min nya resväg till jobbet 

35 mil söderut, säger hon med ett skratt. 

Kathrin Flossing har tagit sig an utmaningen 

att göra Göta hovrätt till en ännu mer 

attraktiv arbetsplats. 

– Det är spännande att byta jobb och 

jag tror att det är bra med byten mellan 

domstolarna. 

Hon vill skaffa sig ett ordentligt underlag i 

olika frågor innan hon tar ställning till vad som 

behöver utvecklas och förbättras i hovrätten. 

– Göta hovrätt är en kostnadseffektiv 

domstol med bra målavverkning och administration. 

Detta är något som är viktigt att 

behålla och gärna förbättra. 

För att Kathrin Flossing ska kunna bilda 

sig en uppfattning om vad hovrätten ska 

arbeta vidare med och vilka frågor som bör 

prioriteras, så genomför hon personalsamtal 

med samtliga medarbetare. 

– Sammanlagt handlar det om drygt åttio 

samtal. Personalen ger mig synpunkter på 

verksamheten i stort och sitt eget arbete. Jag 

kommer att fortsätta med kompetens- och 

utvecklingssamtal även i framtiden, eftersom 

jag tycker att personalen ska ha möjlighet att 

påverka och vara delaktiga i organisationens 

utveckling. Jag vill ta vara på deras synpunkter 

så långt som möjligt. 

PÅ NY TJÄNST 

SAMVERKAN OCH SAMARBETE 

I Kammarrätten i Sundsvall påbörjade Kathrin 

Flossling ett kvalitetsarbete, där advokater, 

åklagare och andra intressenter inom verksamheten 

svarade på frågor om sin arbetsplats. 

– Då kunde vi se vad som är viktigt att 

jobba med framöver. Det är ett projekt, som 

jag tycker att vi ska genomföra även här på 

hovrätten. 

Frågor om samverkan och samarbete 

mellan de olika avdelningarna inom Göta 

hovrätt står även högt på dagordningen liksom 

utvecklingen av datasystemet Vera. 

– Göta hovrätt är uppdelad i tre olika 

hus och då finns risken att det blir tre olika 

hovrätter i stället för en. Så får det inte bli. Ny 

teknik och framtida arbetssätt är också något 

som jag vill att vi tar vara på. 

Kathrin Flossing har en gedigen meritlista. 

Mellan åren 1998 och 2003 var hon expeditions- 

och rättschef i Miljödepartementet. 

Hon hade samma befattning i Kulturdepartementet 

under åren 1996–98. Dessförinnan 

tjänstgjorde hon i Justitiedepartementet i 

åtta år, dels på processrättsenheten, dels på 

enheten för nåd och andra brottmålsärenden. 

1992 utnämndes hon till kansliråd och under 

åren 1993–96 var hon departementsråd och 

chef för enheten för nåd och andra brottmålsärenden. 

Tidigare har Kathrin Flossing tjänstgjort 

i tingsrätt, kammarrätt och länsrätt. 

Hon har också varit åklagare i Värmland och 

Örebro län. 


AKTUELLT 

24H-strategi för 

Sveriges Domstolar 

24 

Begreppet 24-timmarsmyndigheten har använts i några år, men det råder ibland 

delade meningar om vad det står för. Och vad betyder det egentligen för Sveriges 

Domstolar? Förhandlingar på kvällstid? Domar direkt på webben? Eller helt enkelt utökade öppettider? 

TEXT ÅSA NORDSTRÖM ILLUSTRATION PER CARLSSON 

FÖR ATT FÖRHOPPNINGSVIS räta ut frågetecknen 

kring detta, har Domstolsverket i 

nära samarbete med en referensgrupp från 

Sveriges Domstolar arbetat fram en 24Hstrategi 

för Sveriges Domstolar. 

– I Domstolsverket har begreppet 24-timmarsmyndigheten 

diskuterats en längre tid 

och i våra olika utvecklingsprojekt beaktar 

vi de krav som ställs på myndigheten ur ett 

24-timmarsperspektiv, säger Peder Jonsson, 

informationschef på Domstolsverket. Nu har 

vi tillsammans med representanter för domstolarna 

arbetat fram en strategi som även 

kan användas som en idébank och underlag i 

domstolarnas framtida verksamhetsplanering. 

EN DOMSTOL FÖR MEDBORGAREN 

Enligt regeringens folder ”På väg mot 24timmarsmyndigheten” 

står begreppet för 

en myndighet som är brukarorienterad, som 

är tillgänglig för medborgare när de efterfrågar 

den och som på ett klart och tydligt 

sätt informerar om sin verksamhet. Visionen 

för arbetet mot 24-timmarsmyndigheten är 

hämtad ur broschyren ”Så här vill vi ha framtiden 

– en vision för domstolsväsendet”, som 

togs fram för några år sedan. 

– Visionen är: En domstol för medborgaren 

– tillgänglighet, rättssäkerhet och 

kvalitet, fortsätter Peder Jonsson. Med visionen 

som utgångspunkt har vi tagit fram 

tio punkter som bildar en strategi för 24timmars 

myndigheten. 

De tio punkterna i strategin har arbetats 

fram av en referensgrupp från Sveriges Dom- 


stolar med 17 medarbetare som har olika 

befattningar. Jörn Jacobsson, lagman i Hässleholms 

tingsrätt, är en av dem som deltagit 

i referensgruppen. 

– Det som kanske känns som den 

allra viktigaste punkten är att fortsätta att 

utveckla verksamhetsstödet Vera för att 

bland annat ge parter möjlighet att följa sitt 

ärende via webben. I dag finns det dessutom 

förväntningar från allmänheten att man ska 

kunna hitta domar på webbplatsen. 

Referensgruppen konstaterade vidare att 

webben är en viktig kanal för att nå allmänheten. 

Gruppen var överens om att enhetliga 

webbplatser för Sveriges Domstolar är 

ett stort steg i rätt riktning. 

– På webben ska det finnas aktuell information 

som underlättar för allmänheten, 

till exempel svar på de vanligaste frågorna, 

vägbeskrivning och blanketter, fortsätter 

Jörn Jacobsson. Information om domstolens 

planerade förhandlingar är också något som 

ofta efterfrågas och som med fördel skulle 

kunna finnas på webben. 

PROFESSIONELLT BEMÖTANDE 

En annan viktig utgångspunkt som många 

i referensgruppen betonade, är att tillgänglighet 

handlar om respekt för individen. Den 

som kontaktar en domstol ska alltid få ett 

professionellt bemötande, oavsett om man 

väljer att ringa, besöka webbplatsen eller 

komma personligen. 

– Domstolarnas öppettider bör vara 

enhetliga i hela landet, säger Anders Eklind, 

chefsadministratör på länsrätten i Mariestad 

och Mariestads tingsrätt. I dagsläget har 

domstolarna olika tider och det leder till förvirring 

hos allmänheten. Vissa domstolar har 

även lunchstängt mitt på dagen, då många 

annars skulle ha möjlighet att besöka domstolen 

eller ringa dit. 

24H-strategin innehåller tio punkter för 

tillgängligare domstolar och för varje punkt 

finns mål och förslag på åtgärder.

VID SJU AV LANDETS tingsrätter finns det 

inskrivningsmyndigheter, som bland annat 

ansvarar för att uppgifter om ägande och 

andra rättigheter i fastighetsregistret är aktuella. 

Regeringen har beslutat att Lantmäteriverket, 

som ansvarar för indelningen och förändringen 

av Sveriges fastigheter, ska bli ny 

huvudman för inskrivningsmyndigheterna, 

preliminärt från den 1 januari 2008. 

I maj i år fick Domstolsverket i uppdrag 

av regeringen att förbereda flytten av huvudmannaskapet. 

– Förberedelserna för en överföring av 

inskrivningsverksamheten är ett gemensamt 

uppdrag till Domstolsverket och 

Lantmäteriverket, säger Domstolsverkets 

projektledare, Susanne Bagge. För några 

veckor sedan antog Domstolsverket direktivet 

för vår del av genomförandet och Lantmäteriverket 

kommer att arbeta parallellt 

och samordnat med oss. Samarbetet sker 

bland annat genom gemensamma projekt- 

gruppsmöten samt genom en gemensam 

referensgrupp, som ska bidra med kunskap 

om verksamheten. 

KVAR PÅ ORTEN 

Inskrivningsverksamheten ska även i fortsättningen 

bedrivas på de sju orter där den nu 

finns. I uppdraget står det också att kompetensen 

hos personalen ska tillvaratas och att 

särskild omsorg ska ägnas åt personalen som 

berörs. 

– I arbetet utgår vi från att verksamheten 

flyttas över den 1 januari 2008, berättar 

Susanne Bagge. Nuvarande ansvarsfördelning 

mellan inskrivningsmyndigheterna och 

de länsvisa lantmäterimyndigheterna ska 

också ligga fast. 

TVÅ OLIKA UPPDRAG 

Projektet ska redovisa analyser och förslag 

till åtgärder som behövs med tanke på att 

huvudmannaskapet ska flyttas. Projektet ska 

AKTUELLT 

Inskrivningsmyndigheterna 

till Lantmäteriet TEXT ÅSA NORDSTRÖM FOTO PER CARLSSON 

även redogöra för de ekonomiska och personella 

konsekvenserna av överflyttningen, 

både på kort och på lång sikt. Detta ska 

redovisas i en rapport senast den 1 mars 

nästa år. 

En utredare har fått ett separat uppdrag 

att lämna förslag på hur inskrivningsverksamheten 

med Lantmäteriverket som huvudman 

ska vara organiserad och hur behovet av juridisk 

kompetens i inskrivningsverksamheten 

ska tillgodoses. Detta, tillsammans med förslag 

på författningsändringar, ska redovisas 

senast den 31 januari 2007. 


AKTUELLT 

Det hamras och bankas från 

Ystad till Sundsvall 

Byggprojekten står som spön i backen när landets domstolar får ny kostym. 

Den verkliga våg av om- och tillbyggnader som just nu sker runt landets domstolar är framför allt 

ett resultat av de stora organisatoriska förändringar som har beslutats från år 2000 fram till i dag. Av 

knappt 100 tingsrätter finns strax över hälften kvar. Hans Karlsson, chef för lokalförsörjningsenheten vid 

Domstolsverket, har med andra ord bråda dagar. 

TEXT LARS COLLIN FOTO OCH ILLUSTRATION PER CARLSSON 

– VI RÄKNAR MED att de stora byggprojekten 

kommer att fortsätta fram till 2009, 

men de kulminerar i volym nästa år. 2007 

blir alla tiders rekordår på lokalfronten, 

eftersom det då sker väldigt stora förändringar 

framför allt inom Stockholmsområdet, 

säger Hans Karlsson. 

Kostnaderna för investeringar på lokalsidan 

har mångdubblats sedan millennieskiftet. 

Däremot, påpekar Hans Karlsson, 

hade väldigt blygsamma satsningar gjorts 

under de senaste 30 åren. Det fanns ett 

stort uppdämt behov. 

– Mellan 1971 och 2000 var domstolsstrukturen 

synnerligen statisk. Nu handlar 

det mycket om att få en ny form av säkerhet 

i lokalerna och en teknisk standard, 

inte minst i rättssalarna, för att kunna 

klara video- och bildpresentation. Det är 

sådant som helt enkelt inte har funnits 

tidigare. 


ANDRA BEHOV I DAG 

Generellt har domstolarna suttit i äldre 

byggnader. Fram till 1990-talet gällde helt 

enkelt andra kriterier när man skulle skaffa 

nya domstolslokaler. De skulle ligga centralt 

på varje ort och ha en form av monumental 

karaktär. I dag ser behovet helt 

annorlunda ut. 

– De inre funktionerna har blivit mycket 

mer viktiga. Då får äldre värderingar som 

symbolvärden och värdiga fasader vika sig, 

värderingar som i och för sig är betydelsefulla 

för domstolarna. Man kan nog säga 

att Gävle (se artikel på sid. 22–23) är ett 

typiskt exempel på detta. Lokalernas yttre 

är ganska anspråkslösa, däremot är funktionerna 

utomordentligt väl tillgodosedda. 

Säkerhetstänkandet som kommer att 

genomsyra alla nya lokaler gäller inte 

längre bara domstolens personal, utan ska 

vara lika viktigt för dem som mer eller min- 

dre regelbundet vistas där, som åklagare, 

brottsoffer och vittnen. 

– Vi bemödar oss om att få en utformning 

av lokalerna som gör att även de kategorierna 

och allmänheten över huvud taget, 

får väldigt bra säkerhetsförhållanden. Detta 

är ett relativt nytt fenomen. 

Eftersom statliga myndigheter inte 

längre får vara fastighetsägare hyr Domstolsverket 

i dag sina lokaler, som i och för 

sig har byggts om helt enligt hyresgästens 

intentioner. Investeringskostnaderna kretsar 

framför allt kring inredning och utrustning. 

SÖDERTÖRN STÖRST I SVERIGE 

Av de pågående projekten kommer Södertörns 

tingsrätt att bli landets största nybyggda 

domstol, när tingshuset står färdigt i Flemingsberg 

söder om Stockholm nästa vår. 

– Den blir faktiskt vår största nybyggnation 

sedan Domstolsverket kom till i

mitten av 1970-talet. Dessutom byggs helt 

nytt när Sollentuna och Roslags tingsrätter 

bildar Attunda tingsrätt. Det speciella är 

att enheterna blir så mycket större i Stockholm, 

annars skiljer ingenting när det gäller 

krav på funktionerna. 

I fallet Stockholms tingsrätt har Domstolsverket 

gått till regeringen för att få 

ett medgivande om att teckna avtal för de 

nuvarande lokalerna i Rådhuset. Om det 

gamla huset behålls blir det en mycket 

omfattande tvåårig ombyggnad, någonstans 

i storleksordningen 400 miljoner 

kronor, tippar Hans Karlsson. 

– I princip kan man säga att våra 

tidsplaner ska vara korrekta. Men saker 

och ting sker löpande och det är ett 

digert program. Till detta ska läggas en 

del organisatoriska frågor som den nya 

regeringen måste ta ställning till. Så det 

kommer mera. 

4 

1 

14 

3 

6 

10 8 

2 

13 

Pågående och planerade byggprojekt 

inom Sveriges Domstolar 

DOMSTOL FÄRDIG 

1. Länsrätten i Göteborg dec. 2006 

2. Västerås tingsrätt och länsrätt jun. 2007 

3. Värmlands tingsrätt, länsrätt samt 

Hovrätten för Västra Sverige jan. 2007 

4. Kammarrätten i Göteborg aug. 2007 

5. Länsrätten i Stockholms län jan. 2007 

6. Ystads tingsrätt sep. 2007 

7. Nacka tingsrätt apr. 2007 

8. Hovrätten och Kammarrätten 

i Sundsvall sep. 2007 

9. Södertörns tingsrätt apr. 2007 

10. Sundsvalls tingsrätt sep. 2007 

11. Solna tingsrätt apr. 2007 

12. Attunda tingsrätt jun. 2008 

13. Södertälje tingsrätt jun. 2007 

14. Hovrätten över Skåne och Blekinge jun. 2008 

15. Stockholms tingsrätt dec. 2009 

12 

11 

5 

15 7 

9 

AKTUELLT 


AKTUELLT 

Sveriges modernaste 

domstolslokaler i Gävle 

Förnuftet fick segra över känslan när Gävles nya domstol nyligen invigdes. 

Funktionella lokaler har ersatt det 1920-talshotell som tidigare huserade Gävle tingsrätt och Länsrätten i 

Gävleborgs län – en följdriktig förändring när Domstolsverket bygger om och nytt som aldrig förr. 

I DEN LJUSA och luftiga entréhallen möter 

motiv från Birger Jarls fridslagar. Tavlan hade 

legat i ett arkiv sedan Sandvikens tingsrätt gick 

upp i Gävle tingsrätt. I april lämnade tingsrätten 

och länsrätten centrum och det nyklassisistiska 

hotellet Baltic för mer praktiska och 

moderna rum. Torsdagen den 31 augusti förklarade 

Domstolsverkets generaldirektör Thomas 

Rolén huset som invigt, följt av en fanfar. 

– Det var helt enkelt för trångt på Baltic, 

främst i bottenvåningen där salarna låg. 

Baltic är ju ett gammalt hotell och korridorerna 

var smala. Parter och allmänhet trängdes 

och det fanns ingen egentlig bra entré. 

När Sandvikens tingsrätt sedan kom dit blev 

det brist på salar. Man hade kanske kunnat 

bygga till, men det hade inte blivit riktigt 

bra ändå, säger lagman Tomas Attorps vid 

Länsrätten i Gävleborgs län. 

Så här ett halvår efter flytten är han nöjd 

med det allra mesta. Läget ett par kilometer 

från centrum gör det förstås svårare för tågpendlarna, 

men domstolarna har skrivit till 

kommunen och hoppas på bättre bussförbindelser. 

Viktigast är att lokalerna fungerar. 

Det nya huset har tidigare använts som 

utbildningslokal för Lantmäteriverket. Ytan 

är större än på Baltic, fasaden är putsad och 

inredningen ny. Dessutom har entrén fått ett 

modernt skärmtak, inspirerad av en vågskål. 

– Rummen här på kontorsplanet har 

också blivit väldigt lyckade. Jag uppskattar 

att det är ljust och mycket glas mot de breda 


korridorerna. När man kommer från traditionella 

rum är det klart att det är en stor 

omställning att flytta in i ett hus med glasväggar, 

men jag tycker att man vänjer sig 

snabbt. Jag trivs med öppenheten. Man kan 

ju alltid stänga dörren och ställa fram växter 

så att man inte känner sig helt utlämnad, 

menar Tomas Attorps. 

TRADITIONELLT BLEV RATIONELLT 

Ett hus byggt på 1990-talet kan förstås inte 

mäta sig med de traditionellt sett pampiga 

domstolsbyggnaderna. Men vad det framför 

allt handlar om i dag är att få rationella lokaler 

hävdar Tomas Attorps: 

– Visst kan man ha invändningar om 

man tycker att en domstolsbyggnad ska 

vara representativ. Men inte minst säkerhetsaspekterna 

har blivit väldigt viktiga genom 

många otrevliga våldsbrott som har inträffat 

både i och utanför domstolarna. Det är 

en markant skillnad på säkerheten mellan 

Baltic och detta hus, vilket främst berör 

tingsrätten. Nu forslas de frihetsberövade i 

häktesbilar direkt in i byggnaden. Sedan är 

ingångarna skilda mellan allmänhet, parter 

och personal. 

Trängseln och inte minst den bristande 

säkerheten på Baltic är något som också kollegan 

Karl-Axel Bladh, lagman i tingsrätten, 

betonar. Det blev ännu tydligare efter sammanslagningen 

med Sandvikens tingsrätt. 

– Även om vi hade gjort ombyggna- 

TEXT LARS COLLIN FOTO MATS ÅSTRAND 

Lagman Tomas Attorps vid 

Länsrätten i Gävleborgs län 

derna på Baltic skulle det ändå vara svårt att 

tillgodose säkerheten, eftersom de väntrum 

som fanns där i huvudsak var gamla hotellkorridorer. 

På Baltic fanns ett enda rum för 

häktesintag och det var en stor säkerhetsfråga. 

Häktesvakterna fick gå med frihetsberövade 

genom de långa hotellkorridorerna 

och man fick sitta i provisoriska samtalsrum. 

Nu separerar vi frihetsberövade från alla 

andra, säger Karl-Axel Bladh. 

FÖRNUFT OCH KÄNSLA 

Han menar att flytten slutligen blev en kamp 

mellan förnuft och känsla, där den senare 

fick stryka på foten. 

– Om man såg Baltic utifrån såg det 

ut som om det skulle varit byggt som ett 

domstolshus under den tid när domstolarna 

hade riktigt tjusiga byggnader som utstrålade 

makt. Väldigt många gamla tingshus 

uppfördes omkring förra sekelskiftet – och 

många ser ut som tempelbyggnader. I Gävle 

satt tingsrätten i rådhuset från 1774 till 

1993. Lagmannen som var min företrädare 

brukade säga: ”har man hittat till Gävle hittar 

man till rådhuset, stan är uppbyggd kring 

det”. Men den typen av byggnader blir väldigt 

opraktiska, med stora ytor som inte går 

att använda på ett effektivt sätt. Att domstolarna 

ofta hamnar tillsammans med andra 

förvaltningsbyggnader mindre centralt i stan 

är en utveckling vi har sett i ett antal år. 

Är det bra eller dåligt?

– Jag kan tycka att det är lite tråkigt, 

men förnuftsmässigt är det rätt. Det gamla 

huset var mycket vackert men ganska kyffigt 

på insidan. När man kommer in här är det 

ljus och rymd och möjligheter att separera 

människor som inte ska behöva träffas. 

Karl-Axel Bladh är också glad för att de 

första barnsjukdomarna blev snabbt åtgärdade. 

Framför allt gällde de problem med tekniken, 

som gjorde att påropen inte hördes och 

att gardiner inte rullades ner som de skulle. 

– I dag är vi väldigt nöjda. Arkitekten 

Börje Falemo har gjort ett fint arbete; som 

med fångintaget där vi nu fått en innergård 

som bonus, säger Karl-Axel Bladh. 

BYGGSTART FÖRRA ÅRET 

Redan för fyra år sedan började Börje Falemo 

skissa på hur lokalerna vid Lantmäteriverket 

skulle kunna ta Gävle tingsrätt och Länsrätten 

i Gävleborgs län in i 2000-talet. 2004 

fattades beslut, med byggstart i mars förra 

året. 

– De stora diskussionerna har rört var 

en domstol ska placeras – och hur det ser ut 

när man kommer till den. Många ifrågasatte 

att lokalerna skulle ligga en bit från centrum 

och var måna om att det inte skulle uppfattas 

som att domstolarna hade flyttat in i ett 

annex till Lantmäteriverket. Parallellt har vi 

försökt finna lösningar för säkerheten, berättar 

Börje Falemo. 

För att förstärka framtoningen av dom- 

Lagman 

Karl-Axel Bladh, 

Gävle tingsrätt 

stol gjordes entrén om, efter många diskussioner 

och kompromisser. Kanske lite väl 

många för att påminna om den vågskål som 

var tänkt från början. 

– Men det som känns positivt är att 

entrén skiljer sig och att den skapar en egen 

identitet till domstolen. 

Det är inte första gången Börje Falemo 

ritar domstolar. Under 1990-talet var han 

involverad i projekt bland annat i Eksjö, 

Vänersborg och Skaraborgs län. Just nu är 

han verksamhetsarkitekt vid omvandlingarna 

av Värmlands tingsrätt och hovrätten i 

Sundsvall. 

– Problematiken är att lösa alla praktiska 

detaljer på ett bra sätt. Det blir mycket diskussioner 

med Domstolsverket och domstolarna 

själva. Så självklart blir det kompromisser. 

Önskemålen är ofta fler än vad som går 

att klara av. Och även om man bygger helt 

nytt är det svårt att klara alla behov eftersom 

det skulle krävs en mycket större kvadratmeteryta 

än den som har anslagits, säger 

Börje Falemo. 

TEKNIK OCH SÄKERHET 

I de drygt 4 000 kvadratmeter stora lokalerna, 

där 70 procent tillhör tingsrätten och 

resten länsrätten, fick teknik och säkerhet 

högsta prioritet. 

– Jag hade möten med en byggledare 

i tingssalen på Baltic. Samtidigt hörde vi 

hur de pratade utanför. Det förstår ju var 

AKTUELLT 

och en att man inte kan ha det så. Ljud och 

teknik är oerhört viktiga i detta sammanhang. 

Ljudvolymer och upptagningar måste 

fungera. Därför hade Gävle vid invigningen 

de modernaste domstolslokalerna i landet. 

Sedan tar det nog bara något halvår innan 

någon annan är ännu mer modern. 

Kanske kan man säga att de nya domstolsbyggnaderna 

blir mer demokratiska. När 

Börje Falemo kom till Baltic blev han överraskad 

av att det fanns fyra olika personalrum. I 

de nya lokalerna finns ett gemensamt, vilket 

ingen tycks ha något emot. Arkitekten känner 

sig överlag nöjd med förvandlingen. 

– Vi kom in i ett 1990-talsbygge för 

utbildningslokaler med färgglada väggar och 

golv. Det gällde att få bort den här prägeln 

av utbildning och konferens och göra om 

dem till en modern domstolslokal. Men det 

får ju så att säga inte vara någon dagismiljö, 

utan måste inge viss respekt – utan att för 

den skull vara så monumental att den skrämmer. 

Just den balansgången tycker jag att vi 

har fått fram, säger Börje Falemo. 

Domstolarna i Gävle 

Fastighetsägare: Norrporten AB 

Arkitekt: Falemo Hus & Interiör 

Inredningsarkitekt: Margita Hellberg 

Storlek: 4 087 kvm 

Hyrestid: 15 år 

Anställda: 33 i tingsrätten, 27 i länsrätten 


AKTUELLT 

Startskottet har gått – modernare 

rättegångar på väg att bli verklighet 

Det handlar om att de allmänna domstolarna ska dokumentera förhandlingarna i både ljud och bild. Det 

handlar om att lagra all information i Vera. Det handlar om att utveckla ny teknik, utrusta 450 rättssalar 

och utbilda 3 200 domstolsanställda. Projektet ”En modernare rättegång” kommer att reformera förhandlingsprocessen 

och göra Sveriges Domstolar världsledande på teknik i rättssalar. 

TEXT VIKTORIA EKBERG FOTO PER CARLSSON OCH JOHAN WINGBORG 

SYFTET MED DEN antagna propositionen 

”En modernare rättegång – reformering av 

processen i allmän domstol” (2004/05:131) 

är att förbättra rättegången i allmän domstol, 

bland annat med hjälp av ny teknik. 

Tyngdpunkten i rättsskipningen ska ligga i 

första instans. I dag avgörs det stora flertalet 

av mål som överklagas till hovrätt efter en 

ny fullständig prövning, en omprövning 

som ofta inte är motiverad. Därför ska alla 

förhörsutsagor spelas in med hjälp av videoteknik. 

Hovrätten ska sedan utnyttja detta 

material såväl vid prövningstillstånd som vid 

huvudförhandling. 

Lagändringen är omfattande och påverkar 

både rättsprocessen och arbetsmomenten 

i rättssalen. Dessutom innebär det att 

från den dag lagen träder i kraft ska all ny 

teknik fungera prickfritt i alla allmänna domstolar 

över hela landet. 

Under hösten 2005 fick Domstolsverket 

uppdraget av Justitiedepartementet att skapa 

rättssalar där ny teknik kan dokumentera 

vad som sker under förhandlingen. Efter 

genomförda förstudier och en smygstart i 

våras har arbetet dragit igång på allvar efter 

sommaren. Projektet ”En modernare rättegång” 

är omfattande, spänner över många 

frågeställningar och kommer att löpa under 

förhållandevis lång tid. I skrivande stund är 

ramen, det vill säga projektdirektivet klart 

och inom kort kommer också projektplanen 

vara färdig. I den finns alla de delmål, aktiviteter 

och milstolpar definierade som ska nås 

under projektets gång. 

RESAN HAR BÖRJAT 

– Ett projekt är som att flyga ett flygplan. Du 

startar aldrig utan att ha undersökt resvägen, 

planerat rutten och tankat planet. Under 

resan görs uppföljningar och justeringar i 

resplanen för att hantera eventuella svårighe- 


ter på vägen mot målet. Vi jobbar på samma 

vis med projektplanen för att få en säker resa 

och en trygg landning för alla som påverkas 

av projektet, säger Thomas Johansson ansvarig 

projektledare. 

»Här ska helt ny teknik tillämpas. 

Det är svårt att identifiera vad 

som måste göras när det som 

vi är ute efter inte finns. Men 

det är spännande.« Peter Öman, 

Domstolsverket 

Till sin hjälp har Thomas Johansson 

delprojektledare från Domstolsverket som 

ansvarar för olika sakområden inom projektet: 

IT, teknik, verksamhetsstöd, verksamhetsutveckling 

och utbildning. Dessutom får 

projektet stöd från verket i informations-, 

säkerhets- och juridiska frågor. Var fjortonde 

dag träffas projektgruppen för att stämma 

av. Däremellan pågår ett intensivt arbete 

med planering, utveckling och realisering av 

olika delmål. 

I dag görs ljudupptagningar i rättssalarna 

men inspelningen sker analogt och i många 

fall med teknik som härstammar från mitten 

av 1970-talet. Dessutom är det ett omständligt 

arbete för domstolarna att arkivera, lagra 

och lämna ut banden. Istället kommer all 

inspelning av både ljud och bild att ske digitalt 

och lagras direkt i det datoriserade verksamhetsstödet, 

Vera, via en dator i rättssalen. 

Inspelningarna kommer sedan att kunna 

hämtas i Vera och spelas upp när det behövs. 

Peter Öman är delprojektledare och 

ansvarig för IT-området i projektet. Han och 

hans arbetsgrupp ansvarar för att ta fram 

de program som behövs för att exempelvis 

inspelning och uppspelning ska kunna ske 

samt att filen lagras på rätt plats i Vera. Med 

hjälp av kollegor och externa konsulter 

lägger nu arbetsgruppen bit för bit till det 

pussel som ska bli en unik lösning. 

Niclas Alenbratt, Thomas 

Johansson och Peter Öman

Den nya tekniken styrs i 

stor utsträckning med hjälp 

av så kallade pekskärmar. 

Bilden visar en variant som 

testas för närvarande. 

»Det handlar också om att få tag 

i allt som vi behöver. Exempelvis 

så kommer vår beställning av 

pekskärmar att motsvara en 

halvårsproduktion för ett företag, 

vilket gör att vi måste vara 

ute i god tid.« Niclas Alenbratt, 


– Det vi behöver finns inte färdigt på 

marknaden utan vi måste börja plocka ihop 

flera olika delar. Vi börjar med att fundera 

igenom rent teoretiskt vilka systemtekniska 

behov som finns. Efter det skapar vi en idéskiss 

och diskuterar vilka typer av programmering 

som kan användas. Därefter tar vi 

fram ett utkast till en lösning som sedan 

byggs ihop till en prototyp. När prototypen 

uppfyller vårt behov ska den även anpassas 

till de krav som ställs på den från Vera, säger 

Peter Öman. 

Tester är A och O och det görs i olika 

steg genom hela processen. Först testas 

själva programvarans och programkodens 

enskilda delar. Därefter testas lösningen i 

Vera via så kallade systemtester, som ger svar 

på om funktionen fungerar enligt de krav 

som är satta. Till sist görs ett acceptanstest 

där representanter för användarna testar. 

Redan nu systemtestas ljudprototypen och 

den kommer också att följa med i den nya 

releasen av Vera, R6 (Release nummer 6), 

som kommer kring årsskiftet 2006/2007. 

– Då kommer ljudinspelningsapplikationen 

att finnas i Vera. För att ljudkvaliteten 

på inspelningen ska blir så bra som möjligt 

måste även den utrustning som finns ute i 

lokalerna justeras. Alla domstolar kommer 

därför inte att kunna använda den funktionen 

direkt, förklarar Peter Öman. 

ALLT SOM BEHÖVS ÄR EN DATOR 

Tanken är att filer som är inspelade under en 

förhandling ska kunna spelas upp i en vanlig 

dator. En svår nöt att knäcka är dock hur 

bildfilerna ska komprimeras när de lagras. Ju 

mer komprimering desto mindre utrymme, 

men samtidigt blir bildkvaliteten sämre ju 

mer komprimering som används. Filernas 

storlek påverkar också bandbredden och 

arbetsgruppen har därför sett över IT-infrastrukturen. 

Dessutom kommer det att krävas 

en serverlösning som klarar krafttag. Domstolsverket 

räknar med att lagringsutrymmet 

måste vara på 50 terabyte. IT-avdelningen 

räknar med att den text och de dokument 

som finns i Vera för samtliga domstolar i dag 

motsvarar två terabyte. 

– Det här är obruten mark vilket är en 

risk i projektet. Samtidigt är det så spännande 

för det är banbrytande. Ingen annan 

myndighet har, så vitt vi vet, gjort detta 

tidigare. Antalet inspelningsplatser är flera 

hundra samtidigt som det teoretiskt sett 

finns lika många uppspelningsplatser som 

det finns datorer inom Sveriges Domstolar, 

avslutar Peter Öman. 

Parallellt med utveckling av nätverk, applikationer 

och serverlösning ska också 450 

förhandlingssalar utrustas. Niclas Alenbratt 

AKTUELLT 

är delprojektledare inom området Teknik 

och ansvarar för att välja ett system som kan 

verka sida vid sida med övrig teknik som 

under den senaste tiden har gjort sitt intåg 

i salarna. Bland annat blir videokonferens 

allt vanligare, men även presentationsteknik 

är numera standard. Under nästa år ska 

kamera och styrsystem upphandlas och 

installationen påbörjas och arbetet med att 

ta fram vilken kamera som ska köpas in är 

nästan klart. Det gäller att hitta en kamera 

som återger färg tillräckligt bra så att inte 

ansiktena blir alltför gråaktiga. För att ge en 

så bra inspelning som möjligt har valet fallit 

på en kamera där vissa positioner kan ställas 

in i förväg som kameran sedan automatiskt 

spelar in från. 

– De bord där parterna sitter är viktiga 

att få med liksom vittnesbordet, säger Niclas 

Alenbratt. 

»Det här är ett av Domstols verkets 

största projekt. Det är bättre 

att det tar en dag extra och 

att vi är säkra på att resultatet 

blir bra.« Thomas Johansson, Sigma 

LJUD OCH LJUS I RÄTTSSALARNA 

Fler faktorer påverkar dock kvaliteten på 

inspelningen. Ljuset i rättssalen måste vara 

tillräckligt bra så att vittnens ansikten och 

ansiktsuttryck tydligt syns när filen sedan 

spelas upp. Detta står i konflikt med att 

ljuset generellt i salarna är valt för att ge 


AKTUELLT 

mötesborden bra ljus, så att alla kan läsa och 

anteckna under rättegången. 

Kameran ska styras med enkla tryck på 

en pekskärm som kommer att finnas i varje 

rättssal. Pekskärmen är ett exempel på projektets 

ambition att samordna projektet med 

övrig teknisk utvecklingsverksamhet inom 

Domstolsverket. 

– Pekskärmen ligger i delprojektet Verksamhetsstöd 

och det blev naturligt att styra 

kameran från pekskärmen. Det finns ett bra 

grundarbete gjort för att även styra andra 

funktioner i rättssalen från skärmen som till 

exempel pårop av mål och stängda dörrar, 

vilket vi bearbetar, säger Jonas Martinsson 

som är biträdande projektledare samt ansvarig 

för verksamhetsstöd inom projektet. 

En annan utmaning är akustiken i salarna 

som kan påverka ljudupptagningen. I de 

nybyggda eller mer moderna salarna är det 

oftast inga problem eftersom akustik alltid 

tas hänsyn till vid ombyggnader men en hel 

del salar ligger i gamla och anrika byggnader 

som är K-märkta. Ett exempel är Göta 

Hovrätt som är byggd på 1600-talet. Där 

måste gruppen först ha tillstånd att förändra 

fastigheten. Trots att det är ganska lätt att 

få är det inte lätt att bygga bort akustiska 

fenomen och i äldre byggnader hänger det 

mycket konst som påverkar. 

Vid installationen behöver arbetsgruppen 

inom Teknik tillgång till salarna. Detta kommer 

att planeras så att man ska störa domstolarnas 

vanliga arbete i minsta möjliga omfattning, 

men samtidigt så kämpar alla domstolar 

Linda Strömberg och Jonas Martinsson 


för att minska målbalanser vilket kan göra att 

användningen av rättssalarna ökar. 

– Vi kommer att behöva mycket hjälp och 

stöd från domstolarna så att vi kan få tillgång 

till salarna, konstaterar Niclas Alenbratt. 

»Det är roligt på många sätt; det 

är roligt för att det är något som 

är helt nytt, roligt att ta fram bra 

utbildningar och roligt att möta 

användarna ute på domstolarna.« 

Linda Strömberg, Domstolsverket 

SMART INDEXERING 

Målet är att skapa enkel teknik som är lätt att 

använda i rättssalen. Men projektgruppen 

har också försökt se till att det blir smidigare 

att arbeta med och hantera inspelningarna. 

Exempelvis kommer det att bli möjligt att 

göra textmarkeringar via indexering i Vera, 

antingen samtidigt som en inspelning görs 

eller efteråt. Med den nya versionen av Vera, 

R6, kommer all information om ett mål att 

samlas på ett ställe dit både dokument och 

filer länkas. Domare kommer därför att kunna 

läsa alla dokument och lyssna direkt från sina 

datorer när det är dags för domskrivning, vilket 

minskar behovet av att föra anteckningar 

under själva förhandlingen. Och när inspelningsfunktionen 

för bild i Vera släpps kommer 

de även att kunna se förhören. 

– I framtiden kanske vi kan e-posta ljudfiler 

när de ska lämnas ut eller så går det att 

surfa in och lyssna på ljudupptagningar. I 

dagens läge kommer det dock att handla 

om att filerna bränns ner på en cd-skiva, 

säger Jonas Martinsson. 

Eftersom projektet påverkar såväl praktiska 

detaljer i själva rättssalarna som det 

faktum att nya arbetsmoment kommer att 

introduceras står Sveriges Domstolar inför en 

diskussion om hur verksamheten vid de allmänna 

domstolarna kommer att förändras. 

Efter lagändringen krävs prövningstillstånd i 

fler mål än tidigare, vilket i sin tur medför att 

färre mål går till överrätt. Med färre vittnen 

till de mål som avgörs i hovrätten hoppas 

regeringen att effektivisera den ibland tidskrävande 

logistiken kring rättegångar. 

– Hovrätten ska kunna ställa kompletterande 

frågor till det material som tingsrätten 

har grundat sin bedömning på. Men det är 

inte självklart hur detta ska ske och om det 

kommer att innebära att färre vittnen kallas 

till hovrätten, berättar Jonas Martinsson. 

En annan fråga som måste lösas är att 

eftersom parterna ska ha tillgång till akten 

måste de ges möjlighet att se och lyssna på 

inspelat material på ett säkert sätt. 

För att få idéer och tankar kring de här 

frågorna kommer Domstolsverket att skapa 

ett forum där domare, advokater och åklagare 

kan diskutera den nya arbetsprocessen. 

Syftet är att dels diskutera förändringarna 

i Vera, dels att lyfta fram generella frågor i 

verksamheten som påverkas av lagändringen. 

3 200 PERSONER SKA UTBILDAS 

Vid sidan av utvecklingen av all teknik pågår 

planering för fullt för att ta fram utbildningar 

till de 3 200 personer som ska använda och 

arbeta med digital ljud- och bildinspelning. 

– När det gäller utbildning i att hantera 

in- och uppspelningsfunktionen för digitalt 

ljud i Vera så kommer användarna att få 

information om projektet och en visning av 

funktionen allteftersom de berörs, berättar 

Linda Strömberg från Domstolsverket som är 

delprojektledare för området Utbildning. 

Domstolsverket kommer att satsa på 

gedigen utbildning kring det som rör bildinspelning 

för att skapa en bred kunskap i hur 

kameran och övrig teknik ska hanteras. Den 

dag det är dags att använda tekniken i en 

förhandling ska alla veta hur den fungerar. 

– Det man kan säga så här långt är att 

vi inte vill låsa kunskapen vid en viss yrkeskategori 

utan ge varje domstol möjlighet 

att skapa sin egen arbetsmetod kring de 

nya momenten. Därför är det viktigt att alla 

anställda på de allmänna domstolarna får en 

grundkunskap i den praktiska hanteringen

»Det finns länder som använder 

bildupptagning i rättegång bland 

annat ett par delstater i USA, 

men det finns inget rättsväsende 

som har en sådan övergripande 

tanke med tekniken som Sveriges 

Domstolar.« Jonas Martinsson, 


av utrustningen, säger Linda Strömberg och 

fortsätter: 

– Däremot kommer vi att göra en extra 

insats för den eller de som ska vara teknikansvariga 

på varje domstol. Vi kommer först 

att analysera vad rollen som teknikansvarig 

framöver kommer att innebära och därefter 

sätter vi ihop innehållet till en mer tekniskt 

inriktad utbildning. 

– Vid införandet av Vera gjordes en 

massiv utbildningsinsats och erfarenheter 

från den kommer att återvinnas in i projektet. 

Till exempel användes en modell där 

centrala lärare utbildade lokala lärare utvalda 

från respektive domstol. De lokala lärarna 

utbildade sedan i sin tur kollegorna på sin 

domstol. Samma princip gäller när det är 

dags för att starta utbildningsinsatserna för 

”En modernare rättegång”. Dels för att kunskapen 

når ut relativt snabbt och till många, 

dels för att de lokala lärarna blir ett viktigt 

stöd och får en supportfunktion ute på domstolarna. 

– För oss handlar det om att skapa 

trygghet för användarna, både då det gäller 

den praktiska hanteringen av tekniken men 

även i förhållande till hur den kommer att 

användas i och påverka förhandlingssituationen. 

Det är vårt primära uppdrag och det 

kommer vi att satsa ordenligt på, avslutar 

Linda Strömberg. 

Formerna för hur utbildningsinsatserna 

ska se ut är fortfarande under bearbetning 

men utbildningen kommer att innehålla 

praktiska moment. Till exempel finns det 

sedan i augusti en tesstal hos Domstolverket. 

Här kommer den nya tekniken att kontinuerligt 

testas. Här kommer också rättegångspel 

att hållas för att i så stor utsträckning som 

möjligt ge anställda chans att i lugn och ro 

prova tekniken. 

Arbetet drivs på bred front för att allt ska 

fungera när lagen träder i kraft. När det sker 

är fortfarande osäkert. Den sista november 

i år ska Domstolsverket lämna en delrapport 

till regeringen. I denna kommer verket 

att berätta vad man anser vara ett lämpligt 

ikraftträdandedatum. Klart är att framtidens 

rättegång inte är långt borta. 

Bilden visar hur stora datamängder som ska hanteras 

jämfört med vad som hanteras i till exempel 

Vera. 

AKTUELLT 


EN DAG 

Margareta Norgren, föredragande och beredningssamordnare vid Länsrätten i Skåne län 

Analys och känsla – att utvecklas 

som föredragande 

Margareta Norgren personifierar utvecklingsmöjligheterna man har som föredragande på en förvaltningsdomstol. 

Hon började som notarie i början av 1990-talet, fick tillsvidareanställning som föredragande 

1994, blev sakområdesansvarig 2002 och nu i våras fick hon tjänsten som beredningssamordnare på 

avdelning 3 vid Länsrätten i Skåne län. Samtidigt har Margareta Norgren även haft en annan yrkesidentitet 

som hon under en lång period kombinerat med sin juridiska karriär – som florist. 

TEXT OCH FOTO PER-AXEL STENSTRÖM 

BÖRJADE SOM FLORIST 

Margareta Norgren började sin yrkesbana 

någon helt annan stans än i domstolens 

korridorer och sessionssalar: 

– Jag är utbildad florist på Blomsterskolan 

i Norrköping. Det var landets bästa floristutbildning 

på den tiden, i mitten av 70-talet. 

Sedan flyttade jag runt en del och hamnade 

till slut i Malmö – och här har jag stannat. 

Men Margareta Norgren hittade inget 

jobb som hon trivdes med och lusten att 

plugga tog överhand och valet föll på 

juridiken: 

– Jag har alltid gillat att råplugga, förklarar 

hon sitt val. 

I början av 1990-talet var hon klar med 

sina studier och hade dessutom hunnit med 

att bli mamma. Under studierna hade hon 


besökt länsrätten i Malmö där hon gjorde ett 

specialarbete och fick då ett gott intryck av 

domstolen. 

– Det verkade vara ett bra ställe att arbeta 

på, med avslappnad stämning och spännande 

arbetsuppgifter. Så det var naturligt 

för mig att söka mig dit som notarie. 

JURIDIK OCH FLORISTIK 

Efter notarietjänstgöringen blev hon 1994 

erbjuden en tjänst som föredragande. 

Margareta Norgren berättar: 

– Det fanns fyra tjänster utannonserade 

– tre heltidstjänster och en på halvtid. Jag 

valde halvtidstjänsten. Jag hade nämligen 

fått ”blomsterabstinens”! 

Under de fem kommande åren kombinerade 

Margareta Norgren sin halvtidstjänst 

på domstolen med en dito som florist, på 

Blomsterpigan i Malmö (en blomsteraffär 

som är prisbelönt och som låtit tala om sig i 

hela landet! Förf. anm.) 

– Det fungerade utmärkt för mig – jag fick 

utlopp både för mina intellektuella och konstnärliga 

behov, skrattar Margareta Norgren. 

Men till slut blev det för mycket och för 

splittrande att ge järnet på två arbetsplatser 

och dessutom arbeta under storhelgerna 

som florist. 

– Jag har aldrig ångrat valet att gå över 

till heltid på länsrätten. Allt har sin tid och 

arbetet som föredragande är mycket utvecklande. 

Mina skapande behov får jag i stället 

utlopp för på fritiden med mitt måleri, konstaterar 

Margareta Norgren. 

FÖREDRAGANDEROLLEN 

– EN UTVECKLANDE MÖJLIGHET 

Men vad är det då som lockar i att vara i 

rollen som föredragande, undrar jag och 

Margareta Norgren förklarar: 

– Arbetsuppgifterna för en föredragande 

är mycket kvalificerade och omfattar hela 

processen från att göra rättsutredning till att 

skriva ett domsförslag och slutligen föredra 

målet för domare och nämndemän. Det är 

känslan av att ha ett självständigt arbete och 

att man ”äger målet” vilket betyder att man 

styr mycket över sin arbetssituation. 

– Dessutom finns det möjligheter att 

välja inriktning mot specifika måltyper som 

intresserar en och då man kan djupdyka i 

ämnet. 

Jag frågar varför hon valt att arbeta inom 

det offentliga, på en domstol och inte inom 

det privata: 

– Jag upplever att det är positivare för 

mig som kvinna och ensamstående förälder

att arbeta inom offentlig sektor. Man är inte 

så sårbar som man kan vara på till exempel 

en advokatbyrå. Möjligheterna till ledigheter 

är mycket större hos oss och sedan har vi 

hela den arbetssociala aspekten som är ett 

stort plus – många arbetskamrater! 

MEDALJENS ”BAKSIDA” 

Men finns det inga nackdelar med att arbeta 

som föredragande, undrar jag: 

– Jo, svarar Margareta Norgren, ibland 

känns det som om vi är lite för långt ifrån 

den verklighet som många lever i, de som 

döljer sig bakom våra måltyper: människor 

som kan vara i social-, psykisk och ekonomisk 

kris och som lever under helt andra 

förhållanden än vad vi som arbetar på domstolen 

gör. 

– Sedan är karriärmöjligheterna för en 

föredragande begränsade i dagsläget, det ska 

man vara medveten om. Man kan visserligen 

gå vidare som beredningssamordnare eller 

som administrativ direktör, sedan är det stopp. 

– Man måste också lära sig, både som 

individ och i arbetsgemenskapen, att hantera 

konflikten mellan kvantitet och kvalitet. Det 

kan vara en stressfaktor att ha pressen på sig 

att uppfylla de förväntade produktionsmålen 

samtidigt som man vill hålla en god kvalitet. 

– På avdelning 3 arbetar vi därför kontinuerligt 

tillsammans med avdelningschefen 

och domarna med att utveckla arbetssätt för 

att hantera detta. 

ATT GÅ VIDARE I KARRIÄREN 

Att gå vidare till att bli beredningssamordnare 

är något som Margareta Norgren har valt 

och fått möjlighet att göra sedan våren 2006: 

– Det hela började egentligen med 

mitt arbete som sakområdesansvarig under 

perioden 2002 fram till nu i somras. Under 

denna period upptäckte jag att jag är bra 

på att organisera och systematisera och att 

jag gillar att se saker på ett övergripande 

plan. Jag tycker också om att arbeta med 

olika sorters människor och att fungera 

som spindeln i nätet. 

Jag frågar Margareta Norgren vad det 

viktigaste i hennes arbete som beredningssamordnare 

är: 

– Min viktigaste uppgift – efter att vara 

arbetsledare för beredningskansliet – är 

EN DAG 

kanske att se till att alla medarbetare på min 

avdelning delar med sig av sin kunskap. 

Går man tillbaka några år var detta med 

att dela med sig av den kunskap och de 

erfarenheter som kostat en så mycken möda 

att få, inte en självklarhet. Tvärtom – det 

var något som man stundtals prestigefyllt 

vakade över. 

EN GEMENSAM KUNSKAPSBANK 

Nu delar man med sig på ett helt annat sätt 

och Margareta Norgrens vision är att ha en 

gemensam kunskapsbank för avdelningen. 

Där ska alla kunna sätta in och ta ut och förvalta 

ett gemensamt kapital i form av rättsutredningar, 

domsexempel, m.m. inom olika 

måltyper och rättsområden. 

Detta att dela med sig kallar Margareta 

Norgren för att tradera kunskap. Begreppet 

tradera är väl etablerat inom både etnologi 

och socialantropologi och innebär att man 

inom sociala system överför kunskap från 

generation till generation. 

– Att inte tradera kostar både skattemedel 

och mänskligt lidande genom att 

handläggningstiderna blir onödigt långa på 


EN DAG 

grund av att man inte är så effektiv som man 

skulle kunna vara genom att dela med sig. 

– Att tradera, delge sin kunskap och 

sina erfarenheter, är ju naturligt i familjer 

eller andra sociala strukturer där man är 

mer omedelbart beroende av varandra för 

sin existens. Jag tycker att samma sak borde 

gälla även för en modern arbetsplats. 

Att systematisera traderandet i form av 

en kunskapsbank har många och omedelbara 

fördelar, menar Margareta Norgren: 

– Tänk på alla nyanställda notarier och 

fördragande och alla de som ska sätta sig in 

i nya måltyper, som mycket snabbare kan 

sätta sig in i sina arbetsuppgifter. Detta skapar 

både högre effektivitet och bidrar till en 

bättre laganda. 

GILLAR JOBBET 

Men vad är det som fått dig att gå till 

samma arbetsplats i 15 år? 


Margareta Norgren och 

kollegan Carin Mörck 

Jag får ett skratt till svar: 

– Hade jag haft möjlighet att välja om 

på nytt, hade jag antagligen gjort samma 

val. För mig har detta varit ett bra sätt att 

kombinera den nyfikna yrkesmänniskans 

behov med föräldrarollen. 

– Jag gillar mitt jobb och jag mår bra 

av det och det känns som jag spelar roll 

i samhället – jag tycker om att vara en 

kugge i det stora maskineriet, det ger mitt 

liv ytterligare legitimitet. 

– Väl på jobbet upplever jag det som 

att jag hela tiden kan utvecklas – det finns 

hela tiden nya sätt att förbättra yrkesrollen 

och arbetsformerna som föredragande 

och beredningssamordnare. Visserligen 

är det skönt att ”slå sig till ro” emellanåt 

så att saker hinner sätta sig, men sedan 

är det dags att omvärdera, utveckla och 

finslipa så att arbetet och man själv inte 

stagnerar. 

DOFTEN AV SKOG OCH MYLLA 

Jag återvänder i mitt samtal till floristen 

Margareta Norgren och frågar henne vad 

som gav henne tillfredsställelse i denna tidigare 

yrkesroll: 

– Det handlade mycket om att kombinera 

former och färger och att resultatet skulle 

berätta något som kunden försökt uttrycka 

för mig vid beställningen. Kunden hade en 

vag bild av resultatet och mitt mål blev att 

försöka manifestera detta. 

– När kunden kom in och ropade: Wow! 

– då kändes det härligt, skrattar Margareta 

Norgren. 

Och så sista frågan – vilken är din favoritväxt? 

– Doften från en handfull nyplockad 

kuddmossa full med granbarr och små kryp 

får mig att gå igång – det för tankarna till en 

härlig ridtur i skogen. 

Jag fattar galoppen!

Rättvisare fördelning av 

resurserna 

En mer transparent modell 

som bättre mäter verkligheten. 

Individuell tidrapportering för de 

anställda vid underrätterna och 

en modell där hänsyn tas till särskilt 

resurskrävande mål på tingsrätt 

och i hovrätt. 

Så förklarar projektledare Jan 

Lindgren fördelarna med det 

förslag till ny resursfördelningsmodell 

för domstolarna som 

Domstolsverket arbetat med. 

TEXT ANDREAS STICKLER 

GRUNDERNA TILL DEN resursfördelningsmodell 

som används i dag skapades i början 

av 1990-talet. På senare år har allt fler kritiska 

röster höjts: bland annat att den inte 

tar tillräckligt mycket hänsyn till komplexitet 

och svårighetsgrad i de olika målen. 

2002 presenterade det så kallade arbetsbelastningsprojektet 

ett nytt resursfördelningsförslag. 

Med avstamp i detta skapades 

år 2004 en projektgrupp vars uppgift var att 

ta fram ett nytt förslag. 

Under hösten har det nya förslaget varit 

ute på remiss. Projektledare Jan Lindgren 

säger: 

– Det finns olika åsikter i detaljfrågor, 

men i stort sett verkar de flesta vara positiva. 

Vi har jobbat brett med referensgrupper och 

målundersökningar. På så vis har vi fått en 

viss förankring i verksamheten under resans 

gång vilket var ett av våra mål. 

DATASTÖDD TIDRAPPORTERING 

Jan Lindgren säger att den nya modellen är 

enklare än den gamla. Och att den på ett 

bättre sätt mäter svårighetsgrad och arbetsbelastning. 

Så hur ser den då ut? 

När det gäller tings- och länsrätter baseras 

modellen på ett genomsnitt av inkomna 

mål. Utöver detta ska en bättre tidredovisning 

genomföras och en individuell tidrapportering 

med hjälp av datastöd. 

– I dag har de flesta inget datastöd och 

tidrapporteringen sker via administrationen. 

Dessutom är redovisningen för grov i dag, 

säger Jan Lindgren och fortsätter: 

– Den nya modellen bygger på att 

varje individ själv redovisar sin tid samt att 

redovisningen sker på fler målkategorier än 

tidigare. Då blir det lättare att se vad varje 

enskild kategori kostar och att räkna fram en 

kostnad per mål. 

»Det är en modell som bättre 

mäter verkligheten« Jan Lindgren 

Resursfördelningen till budgetarbetet för 

tingsrätter ska dessutom kompletteras med 

en individuell andel baserad på andel mål 

med lång huvudförhandling samt förtursmål 

(häktningar, ungdomsmål). 

– Länsrätter har inte samma processordning 

och det har varit svårare att hitta 

faktorer att mäta. Därför stannar vi vid att 

använda inkomna mål och tidredovisning 

som grund. I förlängningen kan man möjligtvis 

gå in och specialstudera vissa måltyper 

om vi får signaler på att detta behövs, säger 

Jan Lindgren. 

GENOMSNITT UNDER TVÅ ÅR 

För kammar- och hovrätter har det inte 

funnits något enhetligt system utan resursfördelningen 

har hittills varit en form av 

AKTUELLT 

marginalbudgetering. Man har tittat på 

föregående år och försökt hitta eventuella 

förändringar. 

Den nya modellen innebär att man går 

på ett genomsnitt av inkomna mål under de 

senaste två åren. 

– För hovrätter lägger vi dessutom till 

samma individuella kompensation som för 

tingsrätter, det vill säga lång huvudförhandling 

och förtursmål. 

På sikt, säger Jan Lindgren, är det möjligt 

att metoderna för kammar- och hovrätter 

kommer att närma sig de för tings- och 

länsrätter. 

– Det blir ett enklare system än i dag 

och ett mer transparent. Det blir enklare för 

alla att få insyn. Till exempel blir det lättare 

att se styckekostnaderna, det vill säga vad 

exempelvis ett brottmål eller skattemål faktiskt 

kostar vid en viss tidpunkt. 

Det blir en modell som bättre mäter 

verkligheten men det innebär också ett visst 

mått av merarbete. 

– Ja, det gör det. Men vi bedömer den 

extra belastningen som väldigt liten, det rör 

sig om några minuter per dag. Sedan har vi 

inte satt ner foten när det gäller frekvensen 

av rapporteringen, huruvida den ska ske 

dagligen, veckovis, månadsvis eller liknande. 

Det återstår att fatta beslut om. 

Fotnot: Beslut om den nya resursfördelningsmodellen 

tas under hösten 2006. 


AKTUELLT 

Pappersfakturor blir 

ett minne blott 

Elektronisk fakturahantering blir allt vanligare inom större organisationer och myndigheter 

och är snart verklighet även inom Sveriges Domstolar. 

– Det finns mycket som är positivt med den elektroniska hanteringen. 

Vardagsarbetet förenklas och det öppnas nya möjligheter att få bättre kontroll över 

fakturahanteringen, säger Örjan Johnsson, redovisningschef på Domstolsverket. 

TEXT SANDRA HÅKANSSON FOTO PER CARLSSON 

Varje år hanterar Sveriges Domstolar cirka 

100 000 fakturor i den administrativa verksamheten. 

Enligt regeringens nya e-strategi 

ska alla myndigheter från och med den 1 juli 

2009 hantera sina inkommande och utgående 

fakturor elektroniskt. Domstolsverket har 

genomfört en förstudie i ämnet och under 

hösten pågår ett utvecklingsarbete, som ska 

resultera i ett första införande i början av 

nästa år. 

– Denna etapp av projektet avser uteslutande 

fakturor i den administrativa verksamheten 

och inte i den dömande verksamheten. 

Advokaters kostnadsräkningar med flera 

omfattas alltså inte, säger Örjan Johnsson. 

Distributionen av inkomna fakturor kommer 

att ske via e-post och all attestering ska 

skötas elektroniskt. Den elektroniska bilden 


av fakturan skapas av ett skanningföretag, 

eftersom de flesta leverantörer även under 

lång tid framöver kommer att fortsätta skicka 

pappersfakturor. 

Domstolsverket läser sedan in bilden 

tillsammans med inskannad och tolkad 

information i en modul till ekonomisystemet. 

Därefter distribueras fakturorna för kontering 

och attest till domstolarna via e-post. När de 

elektroniska fakturorna är attesterade kommer 

Domstolsverket att definitivbokföra dem 

och beordra utbetalning till leverantörerna 

via PlusGirot. 

SÄKRARE HANTERING 

Örjan Johnsson ser många fördelar. 

– Med den elektroniska fakturahanteringen 

blir det enklare att få kontroll på var 

fakturan befinner sig. Systemet bevakar till 

exempel förfallodatum och skickar ut en 

påminnelse via e-post om fakturan inte är 

attesterad inom utsatt tid. 

Vem som har behörighet att vidimera 

och attestera vid domstolen registreras i 

systemet vid införandet. Det bidrar till en 

enhetligare styrning och bättre kontroll över 

vem som har förfoganderätt vid domstolen. 

Andra fördelar är att en del monotona och 

tidsödande arbetsuppgifter, som till exempel 

insortering och arkivering av pappersfakturor 

försvinner. 

– Antalet steg i fakturahanteringen kan 

minskas vilket bidrar till att reducera tiden 

för att hantera en faktura, utan att försämra 

kvalitén. Det är en stor fördel att i efterhand 

kunna söka upp fakturan på skärm, utan att 

Roland Fellman, Örjan Johnsson, Bo Claesson, 

Berna Davidsson och Ewa Karmhag.

ehöva leta i verifikationspärmar, fortsätter 

Örjan Johnsson. 

Införandet av systemet ställer stora krav 

på planerings-, samordnings- och informationsinsatser. 

Domstolsverket har därför tagit 

hjälp av Bo Claesson, konsult från WM-data, 

som ska hålla ihop projektet. Bo Claesson 

har tidigare varit en av projektledarna vid 

införandet av Sveriges Domstolars verksamhetsstöd 

Vera. 

»Med den elektroniska fakturahanteringen 

blir det enklare att få 

kontroll på var fakturan befinner 

sig.« Örjan Johnsson, Domstolsverket 

– Projektet har en bredd och innefattar 

verksamhetsanalys, test, införande och 

utbildning. Detta tillsammans med flera 

externa kontaktytor och en entusiastisk projektgrupp 

gör uppdraget både utmanande 

och roligt, säger han. 

STUDIEBESÖK 

För att den elektroniska processen ska kunna 

införas har Domstolsverket tagit ställning till 

vad som krävs ur teknisk synvinkel och om 

projektet stämmer överens med policy och 

regler. I förstudiearbetet har Domstolsverket 

hämtat erfarenheter från andra organisationer, 

bland andra Skatteverket i Gävle och 

Huddinge kommun, som helt gått över till 

elektronisk fakturahantering. 

– Det har visat sig att det finns flera fördelar 

med elektronisk fakturahantering, men 

det bör även i fortsättningen finnas ett lokalt 

ansvar i hanteringen av fakturor, säger Örjan 

Johnsson. 

Språket avslöjar könet 

Använder kvinnor och män olika språk? Beskrivs kvinnor och män på 

olika sätt? Är kvinnor från Venus och män från Mars? 

TEXT BODIL MOBERG ILLUSTRATION OTTO UNGE 

MÄN TAR STÖRRE plats 

i samtalsrummet; det har 

många forskare visat. Män 

brer ut sig och kvinnor fattar sig kort och 

mer direkt. Det börjar redan i skolan. Två 

tredjedelar av det som sägs i ett klassrum 

sägs av pojkar. Även de lärare som 

bemödar sig om att fördela ordet rättvist 

ställer fler följdfrågor till pojkarna och ber 

dem argumentera mer. Är det likadant i 

skriftspråket? 

SPRÅKET AVSLÖJAR OSS 

Forskningen visar att det inte enbart är i 

det talade språket skillnaderna finns. Män 

skriver mer voluminöst och omständligt än 

kvinnor. Kvinnor skriver kortare meningar, 

medan män använder längre och mer 

fackspråkliga ord. Möjligen använder kvinnor 

fler adjektiv, osäkerhetsmarkörer och 

negationer. 

Men det är på småorden vi verkligen 

avslöjar oss. Kvinnor använder fler konjunktioner 

(och, men) medan män använder 

bestämd form oftare än kvinnor. Det finns 

till och med ett datorprogram som med 

80 procents träffsäkerhet kan avgöra om 

en text är skriven av en man eller kvinna. 

Det finns alltså skillnader. Frågan är hur de 

påverkar oss som läsare. 

EN FACKMAN SOM LENA 

Förutom skillnader hos manliga och kvinnliga 

skribenter, finns könsaspekter inbyggda 

i språket. Det är till exempel mycket vanligt 

att den som skriver om en kvinna använder 

hennes förnamn. Du vet förmodligen på 

en gång vilka Selma och Maud är. Skriver 

SPRÅK 

vi om män refererar vi gärna till dem med 

efternamn, Strindberg och Reinfeldt. Därmed 

markerar vi att kvinnor är personliga 

och män offentliga. Även detta påverkar oss 

som läsare. 

Ett problem som svenskan delar med 

många andra språk är frågan om han och 

hon. Vi har inget könsneutralt pronomen 

utan måste välja. I Några riktlinjer för 

författningsspråket rekommenderas att 

vi skriver könsneutralt. Med det menar 

Regeringskansliet att vi inte bör använda 

han om både män och kvinnor. ”En 

utländsk medborgare har rösträtt bara 

om han varit folkbokförd i…”. Sätten att 

undvika ett fler könat han är många; allra 

enklast brukar vara att skriva meningen i 

plural. ”Utländska medborgare har rösträtt 

bara om de varit folkbokförda i…”. 

Trots rekommendationer och alternativ 

används han 3,5 gånger oftare än hon i 

lagtexter. 

Personbeteckningar kan också vara 

knepiga. Ord som justeringsman, sjuksköterska 

och värderingsman används om 

både män och kvinnor. Men inbyggt i de 

orden finns en hänvisning till att justeringsmän 

och värderingsmän är just män 

och att sjuksköterskor är kvinnor. Är vi 

som språkbrukare nöjda med det? Språkrådet 

(före detta Svenska språknämnden) 

förordar att vi använder varianterna justerare, 

sjukskötare och värderare i stället. 

Men det finns ord som inte lika lätt låter 

sig bytas ut. Hur skulle de könsneutrala 

formerna av målsman, lekman och gemene 

man lyda? Den som har bra förslag får 

gärna höra av sig till mig. 


AKTUELLT 

Särskilda påföljder för 

unga lagöverträdare 

För ungdomar är böter i dag den vanligaste påföljden vid brott. Nu föreslås i stället att ungdomstjänst ska 

ersätta böter och korta fängelsestraff så långt det är möjligt. I våras beslutade regeringen om en proposition 

med förslag till ändringar i reglerna om påföljder för unga som begår brott. Tanken är att förslagen 

ska förbättra möjligheterna att ingripa tidigt och på så sätt motverka att barn utvecklar en kriminell livsstil. 

TEXT ÅSA NORDSTRÖM FOTO CARL JOHAN ERIKSON 

FRÅGAN OM LAGFÖRING av unga lagöverträdare 

diskuterades på en heldagskonferens 

i Stockholm i slutet av augusti. Cirka 200 

deltagare från kommuner, polismyndigheter, 

domstolar, advokatbyråer och kriminalvård 

samlades för att lyssna till talare som dåvarande 

justitieministern Thomas Bodström 

och dåvarande ordföranden i justitieutskottet 

Johan Pehrson. 

Thomas Bodström som numer är ordförande 

i justitieutskottet berättade att han 

själv under sin tid som advokat arbetat med 

unga människor som begått brott. 

– Jag vet att problemen börjar tidigt, i 

skolan och ibland redan i förskolan. Det är 

viktigt att polis och socialtjänst samarbetar. 

När de gör det leder det till resultat, men jag 

vet att det finns vissa motsättningar. 

Bodström berättade även om det uppdrag 

Rikspolisstyrelsen nyligen fått att se till 

att alla skolor får en kontaktpolis. 

– Vi vill utveckla polisens samarbete med 

skolan. Alla, både barn, föräldrar och personal, 

ska veta vem deras polis är och polisen 

ska regelbundet komma ut i skolan. 

TIDIGA INSATSER BEHÖVS 

Enligt förslagen i propositionen ska barn och 


ungdomar som begår brott även i fortsättningen 

i första hand få vård inom socialtjänsten. 

Påföljden överlämnande till vård inom 

socialtjänsten byter namn till ungdomsvård 

och får en tydligare inriktning på unga som 

behöver vård. Ett så kallat ungdomskontrakt 

ska upprättas, där de åtgärder som socialnämnden 

planerat i samråd med den unge 

ska finnas beskrivna. Om domstolen dömer 

till ungdomsvård ska den föreskriva att den 

unge ska följa ungdomskontraktet. När det 

är fråga om vård med stöd av lagen för särskilda 

bestämmelser om vård av unga ska i 

stället en vårdplan bifogas domen. 

– Påföljderna ska anpassas efter de ungas 

behov, framhåller Thomas Bodström. Vuxenpåföljder 

som böter och fängelse passar inte 

barn och därför har vi tagit fram särskilda 

påföljder för unga lagöverträdare. 

Den borgerliga alliansen menar att tidiga 

och tydliga åtgärder mot ungdomsbrottslighet 

i dag motverkar grov kriminalitet i morgon. 

Johan Pehrson var tidigare ordförande i 

justitieutskottet och representerar folkpartiet. 

– Det är viktigt att den unge kan se 

konsekvensen av sin handling, säger han. 

Den som begått ett brott ska ta ansvar för 

det. Tidsperspektivet är viktigt; det ska gå 

Dåvarande justitieministern Thomas Bodström och 

förre ordföranden i justitieutskottet Johan Pehrson. 

snabbt genom hela kedjan. Utgångspunkten 

bör också vara att alla brott ska utredas. 

– Jag tycker att mycket i propositionen är 

ganska bra, fortsätter Johan Pehrson. Att ta 

fram goda exempel som Tyresö kommun är 

bra – fokusera på det och lägg ribban efter det. 

Johan Pehrson betonade hur viktigt det 

förebyggande arbetet är. 

– Vi måste jobba på flera olika fronter: 

skola, jobb, integrationspolitik; allting samverkar. 

Min vision är: första brottet är sista 

brottet. 

VÄNLIGT MEN MED RESPEKT 

Paul Arnell, rådman i Handens tingsrätt, 

var en annan av talarna på seminariet. Han 

handlägger ungdomsmål sedan många år 

tillbaka. 

– Jag strävar efter att skapa en vänlig 

och respektfull atmosfär i rättssalen. Stämningen 

ska vara avslappnad men respekten 

för domstolen måste självklart finnas. En del 

ungdomar är väldigt små och rädda när de 

kommer till domstolen medan andra har lätt 

att ta för sig. 

Särskilt viktigt när man arbetar med ungdomsmål 

är att använda ett språk som når 

fram – detta var både talare och deltagare

på seminariet överens om. Många ungdomar 

förstår inte det språk som rättens aktörer 

använder, enligt Paul Arnell. 

– Det är också viktigt att förstå den 

unge, för att få goda förutsättningar att 

hjälpa honom eller henne. Jag brukar försöka 

knyta an till intressen hos den unge 

och når på så sätt ofta fram och får kontakt 

med den tilltalade. Efter rättegången talar 

jag med den unge och eventuella besökande 

skolklasser om vikten av att lyssna på 

varandra och ha respekt för varandra och 

om att fördomar och förutfattade meningar 

stör den respekten. 

KUNSKAPSUTBYTE GER FÖRSTÅELSE 

Enligt det nya förslaget ska ungdomstjänst 

införas som en ny och fristående påföljd för 

ungdomar under 21 år som begår brott. 

Påföljden ska verkställas av socialtjänsten och 

det blir obligatoriskt för alla kommuner att 

administrera ungdomstjänst. Det betyder att 

kommunerna ansvarar för att ordna en ungdomstjänstplats 

för den dömde. 

– Det tycker jag är positivt, säger Paul 

Arnell. För att reformerna ska få önskad 

genomslagskraft är det dock viktigt med 

utbildningsinsatser inom kommunerna och 

med ökat samarbete i ungdomsfrågor mellan 

kommun, polis, åklagare och domstol. 

Genom ett ökat kunskapsutbyte kan vi få en 

större förståelse för varandras arbetsområden. 

Det vore också bra att försöka standardisera 

vårdplan och ungdomskontrakt, så 

att de blir utformade på så likartat sätt som 

möjligt i hela landet. 

Många av de ungdomar som hamnar 

i tingsrätten, gör det bara en enda gång, 

menar Paul Arnell. De begår brott för att få 

en tillfällig spänningskick. 

»Vi måste jobba på flera olika 

fronter: skola, jobb, integrationspolitik; 

allting samverkar. Min 

vision är: första brottet är sista 

brottet« Johan Pehrson, Folkpartiet 

– Men andra ungdomar 

utvecklar gradvis en kriminell 

identitet. De kommer kanske från 

splittrade familjer, är hyperaktiva, 

har inlärningssvårigheter och 

så vidare. Rättssystemet saknar 

i dag tillräckligt bra verktyg att 

hantera dessa ungdomar och det 

känns tungt. Dessa ungdomar 

återkommer ofta som vuxna lagöverträdare 

och hamnar kanske i 

en livslång kriminalitet. 

– För att komma tillrätta med 

problemen måste man försöka 

hjälpa och stödja de utsatta och 

sämre lottade barnen och ungdomarna 

tidigt. Det behövs till 

exempel fler stödpersoner i skolan, 

kanske redan i förskolan och 

kortare väntetider för att få en 

diagnos. Unga som utvecklat ett 

kriminellt beteende behöver kontaktpersoner 

så att de tidigt kan 

få stöd och hjälp. Detta menar 

Paul Arnell är mer effektivt än att 

försöka återanpassa ungdomar 

som redan kommit in på den kriminella 

banan. 

VIKTIGT ATT BLI SEDD 

Ann Näfver är metodutvecklare i Tyresö 

kommun. Hon är den drivande kraften 

bakom den så kallade Tyresömodellen, som 

lyfts fram som exempel i den förra regeringens 

proposition. 

– Tyresömodellen visar hur en kommun 

kan arbeta med ungdomstjänst. Frivilliga 

organisationer har en viktig uppgift när det 

gäller ungdomstjänst. De ställer upp för att 

de bryr sig och det är viktigt för den unge 

att veta det. 

Ann Näver betonar att ungdomarna 

behöver bli sedda och få vara med i ett sammanhang 

– få vara ”en i gänget”. 

– Jag minns en ung kille som fick en 

ungdomstjänstplats i en kyrka. Han fick bland 

annat hjälpa till vid en begravning med att 

bära kransar och ställa i ordning kaffe. Han 

fick känslan av att vara behövd, att han hörde 

till i ett sammanhang och kom själv på att det 

kanske inte var så lämpligt att ha gympaskor 

på sig vid en begravning! Senare kom prästen 

fram till honom och frågade om han ville 

ställa upp och hjälpa till när kyrkan skulle få 

besök av en estnisk sångkör. Det här betydde 

så mycket för killen eftersom han blev sedd 

och kände att han behövdes. 

AKTUELLT 

»Genom ett ökat kunskapsutbyte kan vi få 

en större förståelse för varandras arbetsområden« 

Paul Arnell, rådman, Handens tingsrätt 


VI FYRA 


Fokus på förnuftet är en informationskampanj riktad till landets 

nämndemän och de organ som nominerar dessa. På uppdrag av 

regeringen skickar Domstolsverket under hösten ut informationsmaterial 

till de nominerande politiska partierna samt till såväl blivande 

som nuvarande nämndemän. 

Senare i höst kompletteras kampanjen med ett informationsmaterial 

till valda nämndemän samt ett introduktions/informationsmaterial 

till landets domstolar som kan användas vid introduktionen av de 

nya nämndemännen. 

www.domstol.se 

Varför vill du vara nämndeman? 

Eftersom jag brinner för rättvisa i samhället så tror 

jag att jag på ett konstruktivt sätt kan medverka 

till att skipa denna rättvisa genom att vara nämndeman. 

Alexandros Kiotseridis, Ystads tingsrätt 

Det är troligen det mest intressanta politiska uppdrag 

som finns. Här ser man direkt hur samhället 

fungerar, de olikheter och orättvisor som finns. 

Rättvisa, likhet inför lagen och ödmjukhet är något 

som måste kombineras i detta uppdrag. Vi behöver 

därför vara olika, för att representera olika grupper 

i samhället. Kåren behöver spegla oss medborgare, 

därför bör fler yngre personer rekryteras. Det är 

viktigt då många av de rättegångar som vi deltar i 

berör just ungdomar. 

Cecilia Sandberg, Uddevalla tingsrätt 

Lag och rätt är ett ämne som jag tycker är intressant 

och genom att vara nämndeman lär man sig 

ännu mer i ämnet. Genom uppdraget får jag en 

bättre förståelse och inblick i hur rättsväsendet 

fungerar när man dömer eller friar folk. Jag får 

även en inblick i den kriminalitet som finns i min 

hemkommun och jag känner att jag gör en god 

insats i samhället. 

Åsa Gustafsson, Skellefteå tingsrätt 

Att vara nämndeman är ett mycket viktigt och 

intressant uppdrag där man på ett mer konkret 

sätt än på något annat ställe kan påverka i en viss 

riktning. Erfarenhetsmässigt ger detta en mycket fin 

grund att återkoppla till. Jag får se delar av samhället 

som jag annars aldrig skulle få se, problem och 

lösningar, men även goda och sorgliga historier 

och människoöden. Jag vill gärna fortsätta under 

minst en period till. 

Niklas Torstensson, Östersunds tingsrätt 

Avsändare: Domstolsverket, 551 81 Jönköping

Nummer 3 2006 - Högsta domstolen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?