En tidning för alla? - Göteborgs universitet

Slutdiskussion
Gemensamt för iranier och finländare
• de har alla lämnat sitt hemland och så gott som det går försökt skapa ett nytt liv i Sverige för
både sig själva och sina familjer. De har tagit med sig sina vanor och traditioner hemifrån
vilka sedan har blandats med det svenska sättet att leva –om det nu finns ett sådant.
• båda grupperna anser att de blir illa behandlade i svenska medier samt att bilden som
medierna förmedlar av deras hemland inte är sanningsenlig. De få gångerna de ser sina
landsmän i tidningen sker detta i samband med brott. De känner många som inte kan ta del
av tidningen för att språket är för svårt och har även själva varit i samma situation. Deras
uppfattning av Borås Tidnings redaktion är ett gäng svenskar som sitter vid sina skrivbord
och väntar på att intressanta artiklar och nyheter ska trilla in.
Iranierna
• uppskattar inte något medium högre än något annat. För dem handlar det om att hitta det
man letar efter vilket är nyheter från Borås, Sverige, Iran och omvärlden. Vilket sätt man gör
det på och vilka kanaler man använder sig av spelar mindre roll. Tycker man att Borås
Tidning inte speglar det samhället man lever i låter man helt enkelt bli att läsa den och tittar
på TV istället.
Finländarna
• betraktar tidningen som en väsentlig del av vardagen och en informationskanal utan dess
like. Även om de är missnöjda med mycket av den lokala tidningens innehåll krävs det
mycket för att de ska lämna den.
Jag har med andra ord mött två helt olika förhållningssätt. Jag har intervjuat invandrare från två
olika kulturer vars enda gemensamma nämnare verkar vara att de bor i ett land där de inte är
födda. Och ändå delar de en rad olika upplevelser:
Gäller mitt resultat bara Borås Tidning eller kan det se likadant ut i alla svenska städer där det bor
invandrare? Antagligen till en viss del. Att så många tidningar har uppmärksammat problemet
med invandrarläsare eller snarare bristen på dem är ett bevis på att Borås Tidning inte är ensam
om att gå miste om prenumeranter med utländsk bakgrund. Tanken att introducera den svenska
dagstidningstraditionen för de nya svenskarna är god men det känns som att det krävs mer, det
kanske krävs för mycket för att dagstidningarna ska kunna klara av det. Man kan inte ägna hur
många sidor som helst åt utrikesnyheter för att täcka invandrarnas behov av information från sitt
hemland. Man kan inte heller publicera delar av tidningen på invandrarnas modersmål eftersom
språken är så många och sidantalet begränsat. Man bör nog inte heller favorisera invandrare bland
alla arbetssökande journalister, åtminstone inte utan att se till att de uppfyller samma krav som
svenskarna måste göra för att få anställning. Det som man däremot kan göra är att se till att vidga
sina vyer som journalist. Man kan vara kreativ och innovativ och se utöver den svenska vardagen.
Man kan gå och prata med folk och leta och hitta som en av respondenterna uttryckte. Man kan lämna
sitt skrivbord och försöka se vad som händer i de olika stadsdelarna och bland de olika grupperna
som stadens invånare består av. På det sättet lär läsarna vilka det är de delar sin stad med, vilka de
bor grannar med och vilka det är som de arbetar med.
Frågan om invandrarredaktörer är inte enkel. Ska medieföretag prioritera arbetssökande med
utländsk bakgrund? Blir inte det diskriminering mot svenskarna som i värsta fall orsakar negativa
känslor mot invandrare? Det är mycket möjligt. Jag anser ändå att redaktionerna borde sträva
efter att ha journalister med olika bakgrund och olika kontaktnät, och bland dessa är invandrare
väldigt viktiga. Det kanske inte krävs att man själv är invandrare för att man ska ha kunskap om
och kontakter med personer från olika kulturer, det räcker antagligen med att man är intresserad
13