KAD-rapport - Karolinska Sjukhuset

16 (35)
Diskussion
Resultaten i den här studien belyser på olika sätt att urinkatetervården är fördelad på många
händer och att ingen har ett helhetsansvar. Ofta är det läkaren som ordinerar,
sjuksköterskan tar emot ordinationen, undersköterskan som utför och sjuksköterskan
dokumenterar åtgärden. I enlighet med Vårdhandbokens rekommendationer 13 uppger de
allra flesta i vår kartläggning att det är ett medicinskt beslut att inleda kateterbehandling,
antingen genom att det är läkarens beslut eller hänvisning till lokala riktlinjer.
Fördelningen av ansvaret för urinkatetrar mellan yrkesgrupper tycks otydlig. Det
förekommer att en yrkesgrupp inte vet vad en annan yrkesgrupp gör, exempelvis uppfattar
läkargruppen det som om sjuksköterskor sätter fler katetrar än undersköterskor medan
sjuksköterskor och undersköterskor inte delar den uppfattningen. Det verkar också oklart för
många vilken yrkesgrupp som ansvarar för om behandlingen ska avslutas eller fortlöpa vilket
stämmer med vår erfarenhet från vårt kliniska arbete. För att undvika urinvägsinfektion vid
kateterbehandling bör behandlingstiden bör hållas så kort som möjligt 5,9 . Genom tydligare
riktlinjer och ansvarsfördelning bör vi kunna minska förekomsten av kateterrelaterade
urinvägsinfektioner.
Svarsfrekvensen i vår undersökning var 42 procent vilket är lågt men i det här
sammanhanget tillfredsställande. Vi hade inte som mål att ha en hög svarsfrekvens utan
anser att vi fått en tolkningsbar deskription och en god överblick över kateterhanteringen vid
Karolinska Universitetssjukhuset. Kommentarer om undersökningen har bl.a. beskrivit
svårighet att svara på frågorna då man inte känt igen den egna verksamheten, exempelvis
när det inte är den egna vårdenheten som sätter KAD.