KAD-rapport - Karolinska Sjukhuset

22 (35)
Endast en tredjedel av alla svarande uppger att en planering för fortsatt KAD-vård görs inför
utskrivning. Vår tolkning av svaren stämmer med vår erfarenhet att tidsaspekt kan saknas för
omprövning eller avveckling av kateterbehandling, det är också oklart vem som tar det
medicinska ansvaret. Vi tycker att det här är en av de mest oroande signalerna i våra resultat
då onödigt förlängd katetertid innebär en uppenbart ökad komplikationsrisk men också ett
onödigt obehag för patienterna. I en studie av Saint och medarbetare visade det sig att 28
procent av läkarna vid en medicinsk vårdenhet inte kände till om patienten hade en KAD
eller ej 35 . Man kan spekulera i om det kan finnas ett samband mellan otydligheter vid
ordinationen av KAD och att den inte satts vid den vårdenhet eller av den vårdpersonal som
ansvarar för utskrivning av patienten.
Vår erfarenhet är att det är vanligt att sjuksköterskor vid sjukhusklinik ansvarar för
överföringen till distriktsköterskan om KAD för fortsatt omhändertagande, förskrivning av
hjälpmedel osv. Då sjuksköterskan inte har det medicinska ansvaret kan i vissa fall
uppföljning och avveckling av katetern missas i överraporteringen vilket medför en risk att
KAD-behandlingen förlängs mer än nödvändigt. Vi kan också konstatera att urologiska
kliniken årligen tar emot patienter med svåra urinvägsinfektioner där skälet till
kateteravlastningen är oklar. En tydlig rutin för överrapportering mellan vårdenheter
avseende såväl omvårdnadsansvar som medicinskt ansvar skulle kunna minska dessa
oklarheter.
Patientinformation
Att endast var tionde patient får en skriftlig information är också oroväckande. Om
informationen även skulle innehålla att behandlingen bör omprövas och om möjligt
avvecklas skulle patientens delaktighet i vården kunna öka 36 . En urinkateterbehandling är
måhända odramatisk för oss i vården men en stor och ibland stigmatiserande omställning för
patienten.