Samtala om pornografi i skolan - RFSU

av de välbevarade städerna börjar så hittar man generade anteckningar
i fältjournalerna om att man funnit ”obscena föremål”.
Det rör sig om lampor, väggmålningar och olika föremål som avbildar
sexuella akter. Till en början antog man att städerna man
höll på att gräva ut var något slags skabrösa bordellbyar, men
snart insåg man att så inte var fallet. Den sexuella kulturen såg
helt enkelt annorlunda ut i Pompeji på hundratalet än den såg
ut i Europa på 1700-talet. Sexbilder satt uppsatta lite varstans i
Pompeji; på krogskyltar, i gathörn och i hemmen. Upptäckten
kom som något av en chock för tidens lärda som betraktade antiken
som ett moraliskt, konstnärligt och intellektuellt föredöme.
Kunskapen om att romarnas och grekernas privatliv uppenbarligen
var en offentlig angelägenhet i Pompeji var så chockerande
att man beslöt att hålla föremålen hemliga.
På det nyupprättade Herculaneum-museet hade man till en
början visat alla utgrävda föremål utan åtskillnad, men mot
slutet av 1700-talet beslutade man sig för att flytta alla föremål
av sexuell karaktär till ett hemligt rum som bara kunde besökas
av personer med särskilt tillstånd, det vill säga ”vuxna personer
med oantastlig moral”. Enligt en samtida guidebok omfattade
samlingen 202 ”avskyvärda monument över mänsklig liderlighet”.
Fram emot mitten av 1800-talet hade ryktet om detta
hemliga rum spridit sig över hela Europa och döptes då om till
den ”Pornografi ska samlingen”. Det var på den tiden vanligt att
man använde latin när man i böcker eller akademiska sammanhang
ville beskriva något som hade med sex att göra, och ordet
pornografi – hämtat från grekiskans porne (sköka) och graphein
(skriva) – var alltså menat att dölja vad som egentligen fanns i det
hemliga rummet. Det var efter detta som termen pornografi letade
sig in i det engelska språket. I 1864 års upplaga av Webster´s
Dictionary kan man läsa att pornografi är ”liderlig målning vars
syfte är att försköna väggarna i ett rum helgat åt bacchanaliska
orgier, som det fi nns exempel på i Pompeji”. Som bekant letade
sig ordet ut i det vanliga språket och kom snart att betyda alla
former av sexuella framställningar, såväl i text som i bild.
Idén med att dela upp världen i det som har med sex att göra
och det som inte har med sex att göra uppstod visserligen inte på
1700-talet. Under renässansen och upplysningen användes sexuella
bilder och texter ofta till att häckla kyrkan och aristokratin.
Man skrev böcker om liderliga präster och dekadenta adelsmän
som sodomiserade allt som kom i deras väg, och mellan de pornografiska
kapitlen passade man på att stoppa in uppviglande
texter av Voltaire och andra upplysningsfi losofer. Den förbjudna
pornografin smugglades bland annat in från utländska tryckerier
inbundna i Bibel-pärmar och blev en enormt uppskattad folklig
genre. Forskaren Robert Darnton menar att det var pornografin
som så småningom möjliggjorde franska revolutionen och även
om det är en djärv teori så är det tydligt att porren spelade en
viktig roll för att sprida revolutionens idéstoff.
Men utgrävningen av Pompeji var ändå en brytpunkt. Det var då
man gjorde pornografi n till ett eget ämne – en avskild kategori
som kunde klassificeras, studeras och skiljas ut från andra ämnen.
Efter att man skapat det hemliga rummet i Herculaneum-museet
(numera det som är Neapels nationalmuseum, Museo Nazionali
di Capodimonte) så började man låsa in sexuellt material även på
annat håll. Föremål från olika historiska skeden togs bort ur de
europeiska museernas utställningar och stoppades in i särskilda
hemliga samlingar dit allmänheten inte hade tillgång. På samma
sätt gjorde man med böcker, som hamnade i det så kallade giftskåpet
eller i särskilda slutna avdelningar som Collection de
l´Enfer på Bibliothèque Nationale i Paris eller The Private Case
på British Library. Också på Kungliga Biblioteket i Stockholm
fi nns en särskild avdelning för pornografi och osedlig litteratur.
20 | Pornografi n – en del av kulturen