Norrbruk nr 5 - Länsstyrelserna

Foto: Malin Karlsson
Kvigmastiter
Även om vallfodrets mineralinnehåll
säkerligen inverkat på besättningens
djurhälsa kan detta inte förklara alla
störningar. Under den genomgångna
perioden har man nämligen i genomsnitt
haft drygt en veterinärbehandling
per ko och laktation, vilket är klart
över genomsnittet. Merparten av behandlingarna
har berott på mastiter. En
stor del av problemen tror jag kan knytas
till spridning av svårbehandlade
Staff Aurus och två helt misslyckade
kvigomgångar där flertalet kalvade in
med mastit. Enda logiska förklaringen
till de många kvigmastiterna är att det
måste ha funnits någon spensugare i
grupperna.
Säkert är det mycket mer än mineraler
det hänger på om man måste kalla på
veterinär. Men enligt mina erfarenheter
verkar man kunna göra en viss
riskbedömning av vallfodret genom
att jämföra analysvärdena mot de
nivåer som anges i tabell 1. Tabellen
bygger på uppgifter om totala antalet
behandlingar av mjölkande kor respektive
sinkor. Vilken rad analysen
ska jämföras med beror på kalciuminnehållet
och till vilken djurkategori
vallfodret är ämnat. Ge 1 poäng om
kalium ligger inom angivet intervall.
Lägg till en poäng för vart och ett av
övriga intervall som analysen passar
in på. Det innebär totalt 6 poäng om
analysvärdena passar in på alla intervallen,
men ett sådant vallfoder går
knappast att hitta.
Valter Karlsson med sina kor.
Kalciumhalten
I den stora besättningsstudien fann
jag att gruppen gårdar med noll poäng
hade sämst djurhälsa vid en låg
respektive hög halt kalcium i
vallfodret. Den trendmässiga
förbättringen med ökande
poäng var tämligen lika
oavsett fodrets kalciumhalt.
Men beträffande nivån
hade de mjölkande
korna på gårdar med över
6,2 g Ca och 0 poäng ungefär
lika bra hälsa som på
gårdar med mindre än 6,2 g Ca
och 2 poäng.
Beträffande vallfodrets eventuella
inverkan på mjölkande kor varierade
bedömningen av gårdens analyser
mellan 0 och 3 poäng. När det gäller
lämpligheten till sinkor varierade
analyserna mellan 0 och 2 poäng .
Omkring en tredjedel av analyserna
hade över 6,2 g kalcium, vilket innebär
ett synbart inslag av klöver. Av dessa
var bara 1 från första skörden.
Hälften av analyserna med under 6,2 g
kalcium, gräsdominerade vallar, hade
mindre än 19 g kalium. Å andra sidan
låg 30 % av analyserna med låg kalciumhalt
över den önskvärda gränsen på
24 g kalium. Första skördens ensilage
uppvisade de högsta kaliumvärdena.
När det gäller vallfoder med mer än
6,2 g Ca låg 75 % av analyserna under
det intervall jag angett i tabell 1 och
ingen över.
Anpassa gödslingen
efter skördenivå och
önskade mineralhalter
Fördelningen av analyserna, som
känns igen från många andra gårdar,
visar på behovet av att söka an-
passa gödslingen efter
både skördenivå och
önskvärda mineralhalter.
Tidig skörd och hög
kaliumgödsling ökar
risken för att få alltför
höga kaliumhalter i första
skördens ensilage. Å
andra sidan verkar det
vara lätt att hamna på
väl låga kaliumhalter
i andra skörden. Med
tanke på detta kan det vara lämpligt
att fördela kaliumgödseln till både
första och andra skörden. Resultaten
från den stora mineralstudien och den
här undersökta gården tyder på att det
optimala intervallet för kalium ligger
lite högre om man har ett klöverrikt
vallfoder. Därför bör man kanske
också söka beakta förväntad klöverandel
vid bestämningen av hur mycket
kaliumgödsel man ska sprida.
Om foderanalysen inte stämmer
överens med något av intervallen i
tabell 1, speciellt om de mjölkande
kornas vallfoder håller under 6,2 g
Ca, bör man vara extra noggrann
vid komponeringen av foderstaten.
Detsamma gäller om man under de
3 sista veckorna av kornas dräktighet
måste ge vallfoder med mer än 6,2 g
Ca. Framför allt bör man eftersträva
att inte få mer än 5 ggr så mycket
kalium som magnesium. Det innebär
uppemot 4 g Mg per kg ts om kalium
hamnat på 20 g per kg i totala foderstaten.
Mer än 4 g Mg är inte lämpligt.
Man bör också välja mineralfoder så
att fosfortillförseln inte hamnar över
rekommenderade gränser och se över
vitamintillförseln.
Text: Harry Eriksson
Länsstyrelsen Västerbotten
13