Nyligen gick SF Bios nya vd Marie Skoglund ut i ... - Lunds kommun

Vi är bäst!
Visas på Kino 24 feb – 7 mars
tisdagar kl. 10.00 & fredagar kl. 09.30
Regi: Lukas Moodysson.
Manus: Lukas Moodysson efter Coco Moodyssons
tecknade serier.
Foto: Ulf Brantås.
Klippning: Michal Leszczylowski.
Med: Mira Barkhammar Bobo, Mira Grosin Klara, Liv
LeMoyne Hedvig, Johan Liljemark
Kenneth, Mattias Wiberg
Roger, Jonatan Salomonsson
Elis, Alvin Strollo Mackan,
Charles Falk Linus, Lena Carlsson Klaras mamma, David
Dencik Klaras pappa m. fl.
Prod: Sverige 2013.
Längd: 102 minuter.
Barntillåten.
_________________________________________
4
I
Stockholm 1982 finner vi tre tjejer -
Bobo, Klara och Hedvig - som är 13 år.
De drar runt på gatorna och babblar. De
är modiga och tuffa och starka och svaga
och förvirrade och knasiga. Dessutom får
de klara sig själva alldeles för tidigt. När de
så bestämmer sig för att starta ett punkband
utan att ha instrument att spela på, trots att
alla säger att punken är död, tar allt fart…
Efter att under några år koncentrerat sig på
sin litterära ådra – filmen var inte längre hans
medium menade Lukas Moodysson – har nu en
av Sveriges mest intressanta film skapare återvänt
till filmbranschen. Och det med besked! Flera
kritiker har talat om en brilliant comback.
Liksom i debuten, Fucking Åmål, kretsar filmens
berättelse om några ovanligt starka tjejer.
Den här gången är tjejerna något yngre men
minst sagt lika nyfikna på livet och vad det kan
erbjuda.
En som till fullo uppskattade den här livssprudlande
berättelsen var Sydsvenskans recensent
Annika Gustavsson. Hon inledde sin recension
med:
Det är omöjligt att inte falla pladask för den
underbara punkiga tjejtrion Bobo, Klara och
Hedvig i Lukas Moodyssons roliga, livfulla och
inte minst ytterst välgjorda film. De nyansrika,
inkännande porträtten av det lite disharmoniska
skilsmässobarnet Bobo (Mira Barkhammar),
den på ytan ständigt kaxiga men ändå sköra
Klara (Mira Grosin) och så supermusikaliska,
kristna och ensamma Hedvig (Liv LeMoyne)
stannar i minnet. Jag lever länge med bilden
av de trettonåriga flickorna och deras kamp
för att bli sedda och uppskattade precis som
de är, med samhällsengagemang, miljöintresse
och utan smink. Livsluften hittar de i punken
även om den sägs vara död 1982, då handlingen
utspelas.
En annan recensent som också lyfte filmen till
skyarna var Patrik Andersson. I sin recension i
Göteborgs Posten konstaterar han:
Trion rusar på medan de storögda upptäcker
världen, vill allt nu. Det är kärlek och uppror,
vänskap och bråk, fiskpinnar i brödrosten och
uppgörelser om vem som har värst föräldrar.
De vuxna är allihop precis så jobbiga som de
bara kan vara när man själv är tretton och vet
allt om världen. Från frånvarande mödrar med
för många pojkvänner och pappor som vill vara
kompis till regelridande jympalärare och lama
fritidsledare som inte gillar ”tjejband”. /-/
Jag hoppas att alla trettonåringar ser filmen
(alla sju-, sjutton-, tjugosju- och andra åringar
också). Jag skulle ha älskat den när jag var tretton
(men fick hålla till godo med Staffan Hildebrands
G) och jag älskar den nu. För att den ger
hopp om att man kan gå sin egen väg, man kan
förändra även om man gång på gång på gång
blir slagen i huvudet, bokstavligt eller bildligt,
med konventioner, regler och konstiga idéer
(eller brist på). /-/
Vi är bäst! är som en punklåt; frenetiskt framrusande,
över på ett ögonblick och efteråt har
inget hänt. Men allt är förändrat.
Lämplig från åk 6.
Pris: 30:-