Oss emellan nr 3 10 - Örebro läns landsting

PÅ USÖ
NR 3 • 2010
Jennifer – från
USA till USÖ
A non smoking
Operation
På ANIVA trivs
läkarstudenterna
1

Sociala medier
kräver eftertanke
Allt vi gör kommunicerar, medvetet eller
omedvetet. Medvetet ansvar för vår
kommunikation kommer att vara oerhört
betydelsefullt i vårt arbete med att
stärka USÖ:s varumärke. Under varumärkesarbetet
har vi bland annat jobbat
med så kallade värdeord, som ska vara
vägledande i mötet med patienter och anhöriga
och hur vi bemöter varandra som
kollegor inom sjukhuset. Arbetet kan
följas på intranätets varumärkesportal.
Jag vill nu passa på att tacka alla er som
deltagit i arbetet och bidragit till att vi lägger
grunden till ett starkare och tydligare
varumärke. I början av nästa år hoppas
jag att vi på ett medvetet sätt kan börja
kommunicera det varumärke som vi vill
att USÖ ska stå för.
Under de senaste åren har det utvecklats
en rad nya verktyg som används för
att utbyta tankar och information och
samarbeta online. Dessa går allmänt
under benämningen ”sociala medier”
och hit räknas bland annat Facebook,
Twitter, Youtube och olika bloggverktyg.
Här möts många i dialog med många
och spridningen av information sker med
hög hastighet. Det vi kanske inte tänker
på är att information i de sociala medierna
lätt sprids till ”vänner” utanför
vår egen krets och att det som publiceras
i sociala medier inte går att radera.
Användningen av sociala medier ökar i
rasande fart och de har kommit för att
stanna. I takt med utveckling av nya medier
och människors ökade användning
kommer allt fler frågor om hur vi på USÖ
ska förhålla oss. Vi måste därför vara
öppna för att diskutera vårt sätt att kommunicera
via de nya medierna.
Företeelsen ”sociala medier” är relativt
ny för de flesta av oss och kan ibland
skapa situationer vi inte är vana att hantera.
Användaren är i fokus och rollerna
för publik och avsändare är flytande. Även
gränsen mellan användarens privata och
offentliga sfär kan bli otydlig. Det är därför
viktigt att fundera över när man uttalar
sig som representant för sjukhuset
och när man uttalar sig som privatperson.
Några landsting har kommit långt och
har jobbat fram riktlinjer för sociala medier.
På USÖ gäller tills vidare nuvarande
policys och riktlinjer, som tillkom innan
utvecklingen av sociala medier. Som offentlig
organisation ska vi självklart ha en
kompetent och öppen hållning, men den
får aldrig innebära någon risk för att vi
mister trovärdighet eller att sekretessen
rubbas. Det betyder att vi som anställda
på USÖ inte under några omständigheter
kan skriva om våra patienter!
Medarbetare som patient
eller när stående på USÖ
Har du varit patient eller närstående på USÖ? Då har du säkert mycket att berätta.
Dina erfarenheter och reflexioner är värdefulla för utvecklingen av våra verksamheter.
Under februari och mars 2011 påbörjas ett projekt på initiativ av USÖ:s Patientsäkerhetsgrupp
för att ta vara på erfarenheter och synpunkter från medarbetare som
varit patienter eller har haft närstående på USÖ.
– Vi tror att våra medarbetare i vården har ett speciellt perspektiv på att vara patient
eller närstående. Vi anser att detta är viktiga erfarenheter att kunna få ta del av, säger
Maria Hallén, vårdutvecklare på Sjukhusstaben.
Under projektperioden kommer vi uppmana våra medarbetare att höra av sig eller
skriva till oss om sådant som kan förbättras och också gärna förslag på hur det kan göras.
Ulrika Julin
Kommunikationschef
2

Letar inte
syndabockar – bara
förbättringar
Med öppenhet och ett nytt sätt att arbeta
har Kvinnokliniken på USÖ skapat ett större
intresse för avvikelserapportering och i
slutänden ökad patientsäkerhet.
– Visst fanns det tveksamhet i början angående
övergången till Platina som verktyg
för avvikelserapportering, bland annat hos
avdelningscheferna, men nu tror jag att alla
är nöjda med vårt sätt att arbeta säger Fatma
Bäckman, överläkare på Kvinnokliniken.
Fatma Bäckman har alltid varit engagerad i patientsäkerhet.
När hon kom till Kvinnokliniken
för två år sedan var det naturligt att hon fick
ansvar för avvikelserapportering, små och stora
händelser i vården som orsakat eller kunnat
orsaka skada för patienten.
– Tidigare gick all rapportering till avdelningscheferna
på kliniken. Det var mindre bra
av två anledningar. Dels för att avdelningscheferna
många gånger inte hade tid att granska
och analysera rapporterna. Dels för att det är
lätt för avdelningscheferna att bli hemmablinda,
det är bättre att någon utomstående granskar
avvikelserna.
Kliniksamordnare Margareta Lundin Larsson
var inne på samma spår.
– Vi ville samla kompetens i en grupp som
kunde se helheten och spåra trender på kliniken.
Därför bildades det ett team bestående av
Fatma samt barnmorskorna EvaLena Berghäll
och Susanne Rylander. De två senare jobbar
båda på förlossningen, men har dessutom erfarenhet
från gynekologi och mödravård.
Nya rutiner utformades. I fortsättningen
skulle alla avvikelserapporter, via dokumenthanteringssystemet
Platina, slussas till Eva-
Lena och Susanne.
För dem avsattes tid, cirka tio procent av arbetstiden,
för att gå igenom rapporterna.
Alla informeras
– Vid mindre avvikelser gör vi en analys och
kontaktar avdelningschefen för att diskutera
tänkbara förbättringar. I medicinska frågor
skickar vi rapporten vidare till Fatma, som också
analyserar och tar en diskussion om förbättringar,
säger EvaLena.
Och när förändringarna är på plats, har
gruppen som önskemål att det tas upp på arbetsplatsträffar
så att informationen sprids till
alla anställda.
Det nya sättet att arbeta med avvikelser och
patientsäkerhet har dessutom kombinerats
med uttalade önskemål om att alla anställda
ska engagera sig och anmäla avvikelser när de
upptäcker dem. Gruppen har varit väldigt tydlig
med att det inte handlar om skuld och att peka
ut syndabockar. Det handlar enbart om att lyfta
upp oönskade händelser som förhoppningsvis
kan undvikas genom att ändra rutiner och arbetssätt.
Det har gett resultat.
– Hittills i år, i början av november, hade
vi fått in 220 avvikelser mot 46 stycken under
2009. Det är huvudsakligen småsaker, men de
är också viktiga att lyfta fram, säger Susanne
Rylander.
Flera förbättringar
Har då det nya sätter att jobba med avvikelser
gjort kvinnoklinken bättre? Ja, på flera sätt,
enligt gruppen. Klimatet har blivit öppnare när
det gäller samtal om, och arbetet med, ökad
patientsäkerhet. Dessutom har det skett flera
små och stora förbättringar. Utan problem ger
avvikelseteamet tre exempel.
På varje nyfött barn tas blodprov från navelsträngen
för att bland annat undersöka
syresättningen. Sprutorna som användes var
omärkta och risken fanns för sammanblandning.
Numera får varje spruta en klisterlapp
med mammans streckkod innan provet tas.
Cellprov försvann
Det visade sig att beslutade och journalförda
cellprov ibland försvann någonstans på vägen
till lab och tillbaka. Därför infördes ett system
med följesedlar.
– Om cellprov ändå försvinner, vet vi nu i varje
fall om det skett inom kliniken eller utanför,
säger Fatma.
Flera instruktioner
Och två gånger inom kort tid så fick gravida med
för tidiga värkar en medicin som inte var exakt
rätt blandad. Vid kontroll visade det sig att det
fanns inte mindre än tre olika instruktioner hur
denna medicin skulle blandas. Ingen var direkt
felaktig, men anvisningarna var något vaga och
kunde feltolkas. Dessutom var de olika utspädningsvätskorna
inte placerade åtskilda i läkemedelsvagnen.
Det var lätt att ta fel påse.
– Nu har vi en enda instruktion som är tydlig
och inte kan missförstås.
Margareta Lundin Larsson blickar framåt.
Bra kan alltid bli bättre.
– Återkopplingen är viktig. Idag sker det inom
varje avdelning, men vi skulle vilja att det
breddades till samtliga på kliniken. Kanske via
intranätet? Och i förlängningen sjukhusövergripande.
Vi tror vi kan lära oss mycket av varandra.
3

Käkkirurgen:
Hela kliniken på basutbildning
om tobak
För Käkkirurgiska kliniken är rökstopp inför operation något
som man arbetat med i flera års tid.
– Vi frågar alla patienter om de röker och om de vill sluta.
Det är jätteviktigt och ingår i vårt hälsouppdrag, säger sjukhustandläkare
Peter Larne. Risken att drabbas av tandlossning
blir åtta till nio gånger högre för den som röker och har genetiska
anlag för sjukdomen.
4
På Käkkirurgiska kliniken var det därför självklart
att all personal skulle delta på den basutbildning
i tobak och motiverande samtalsteknik
som Gunnel Lööw och Monica Schwerin
från Tobakspreventiva enheten (TPE) och Gun
Loiske, vårdutvecklare på Sjukhusstaben håller
i. Just nu står rökning inför operation och rökslutarstöd
högt upp på klinikens agenda.
Erbjuda stöd
– En femtedel av den totala sjukligheten beror
på våra levnadsvanor. Socialstyrelsens nationella
riktlinjer för sjukdomsförebyggande åtgärder
gör att vi måste erbjuda hjälp och stöd
till patienter att ändra ohälsosamma levnadsvanor,
förklarar Gun Loiske. Riktlinjerna kommer
att innebära att vi som vårdgivare kommer
att ställa frågor till patienten om levnadsvanor.
Patienterna kommer också att erbjudas mer
stöd att ändra ohälsosamma levnadsvanor.
Basutbildningen i tobak innebär att alla
på kliniken får grundläggande kompetens
att lyfta frågan och ge kort rådgivning till
klinikens patienter som använder tobak.
Minst två personer från kliniken kommer också
ha kompetens till mer kvalificerad rådgivning
och ett uppdrag att driva tobaksfrågan på kliniken.
Systematiskt arbetssätt
På Käkkirurgen är det Lena Karlén och Ewa
Felle Persson som är tobaksombud. De ser till
att det finns bra informationsmaterial för patienterna
att ta del av. På kliniken har de också
strukturerat sitt arbetssätt för att ta hand om
de patienter som behöver stöd.
– Det gäller att få in tobaksprevention i de
vanliga arbetsrutinerna, säger Lena Karlén.
– Det är just systematiken i arbetet som vi
hjälper till med, säger Gun Loiske. Tidigare
fanns inget övergripande och samlat arbete på
USÖ i tobaksfrågan på klinikerna. Ett arbete för
att införa tobaksprevention som generell rutin
vid USÖ:s kliniker startade 2009 med representanter
från TPE, Sjukhusstaben och Onkologiska
kliniken. Nu kan vi erbjuda alla kliniker ett
paket för start med tobaksprevention.
Paketet består bland annat av utbildning i
tobaksfrågan, motiverande samtalsteknik, information
om rökslutarstöd, olika läkemedel.
Paketet anpassas till klinikernas olika verksamheter.

Onkologiska kliniken:
Våga fråga om rökning
– det uppskattar patienterna
När Karin Lindén, började arbeta på Onkologiska kliniken på USÖ förundrades hon över att personalen inte alls
tog upp frågan om rökning med patienterna. Hon nämnde det för kollegan Anna Isaksson och tillsammans inledde
de tobaksarbetet på kliniken.
Tidigare fanns en attityd
bland vårdpersonal att man
inte ville lägga en extra
börda på en sjuk patient.
Att ha en allvarlig sjukdom
kan vara svårt nog ändå.
Men nu har de båda sjuksköterskorna
sett till att all
personal på kliniken har
fått utbildning i tobaksfrågan.
– Det finns en undersökning
på patienter med huvud-
och halscancer som visar
att det blir 30-40 procent
sämre behandlingsresultat
om patienten röker under
behandlingstiden, förklarar
de. Patienter som röker under
strålbehandling löper
risk att drabbas av kraftiga
biverkningar från hud och slemhinnor och risken för komplikationer
ökar. Det gäller för alla cancerformer.
Rätt att få veta
– Vi är inte ute efter att skrämmas men det är fakta som vi
behöver lyfta upp och som patienterna har rätt att få veta
och ta ställning till, menar Anna Isaksson.
– Vi lägger inga värderingar i hur patienten väljer att
göra och vi moraliserar inte. Vi vill ju hjälpa och hoppas
att patienten känner det. Detta är ju ändå den enda grejen
i behandlingen som de kan påverka själva, förklarar Karin
Lindén. Men genom att inte säga någonting får patienten
en vag uppfattning att det kanske inte spelar så stor
roll. Vi vet att man förväntar sig att få frågan och de flesta
tycker det är bra.
I alla möten
– Vi vet att 2–3 procent av patienterna slutar röka vid en
behandling om ingen frågar. Dubbelt så många slutar om
vi frågar. Man förstår att det kan ha betydelse för behandlingsresultatet.
10 procent slutar om vi har motiverande
samtal. Vi frågar i första
hand de patienter som är
kurativa och adjuvanta.
Numera ingår tobaksfrågan
i all personals dagliga
arbetsuppgifter, i alla
möten med patienten. Det
är viktigt att samma budskap
kommer fram i alla
vårdkontakter och speciellt
viktigt är det att läkaren
har talat med patienten
först.
Förändrad attityd
– I början gjorde vi ett jättestort
och fint flödesschema
på kliniken hur vi skulle
hantera frågan. Vi var jätteambitiösa
och ingen förstod
någonting. Nu har vi
förenklat arbetet betydligt.
Vi har gjort en egen broschyr
och vi har begränsat
informationsmaterialet
som vi ger till patienterna.
– Ett förändringsarbete
är ofta tungt och jobbigt.
Det är en process. Så det
gäller att komma igång och
hålla i. Sakta men säkert
förändras attityden. Vi ser
att vårt koncept har fungerat
bra och vi har lyckats
sälja in det till fler kliniker
här på sjukhuset. Vi berättar
gärna om vårt arbete
för andra.
Patienterna har rätt
att veta att rökning
vid strålbehandling
innebär större risk att
drabbas av besvärliga
biverkningar och
komplikationer.
Under tre år har
Karin Lindén och Anna
Isaksson arbetat
med tobaksfrågan på
kliniken och nu är det
självklart för alla att
prata med patienter
om detta.
5

Non smoking operation är en kampanj som drivs
av Ortopedkirurgiska kliniken och Tobakspreventiva
enheten. ”Det har visat sig i flera undersökningar
att rökstopp före en operation i höft- eller knäled
minskade komplikationerna med 50 procent.”
Non smoking operation
Ett rökstopp inför operation är den åtgärd som ger allra störst hälsoeffekt.
På Ortopeden vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå infördes förra året
totalt rökstopp för patienter med planerade operationer. Ett beslut som har varit
kontroversiellt. Nu startar Ortopedkirurgiska kliniken på USÖ ett liknande
projekt. Det kallas Non smoking operation.
– Vi kommer inte att vägra operera någon. Men vi vill påverka våra patienter som
är aktuella för operation att göra en ”rökpaus”, förklarar Gunnar Bergentz, verksamhetschef
på kliniken.
Tillsammans med Matz
Larsson, lungläkare och
chef för Tobakspreventiva
enheten har de utformat
en handlingsplan för rökstoppstöd
vid planerad ortopedkirurgi
inom ÖLL.
Ett tillfälligt rökuppehåll
för patienten i anslutning
till en operation minskar
riskerna för läkningsproblem
med cirka 50 procent
– både vid planerade och
akuta operationer.
Sämre sårläkning
– Patienter som röker har
generellt en ökad risk eftersom
rökningen påverkar
hela kroppen, säger Gunnar
Bergentz. Hos rökare minskar
syresättningen i blodet.
Det kan leda till sämre sårläkning
och långsammare
återhämtning efter exempelvis
höft- och knäledsoperationer.
Det gör att risken
för komplikationer i form av
infektioner ökar.
Slippa infektioner
– Som läkare gör man allt
för att patienterna ska få
tryggast möjliga vård, slippa
infektioner och att såret
ska läka bra. Vi ger antibiotika
profylax, vi följer
klädregler och hygienregler.
Men att förhindra rökning
är kanske den enskilt
största åtgärden och den
allra viktigaste faktorn. Det
är katastrof för en knäled
att få en infektion. Det betyder
långa och dyra vårdtider
och mycket lidande för
patienten.
Ingen effekt
Det finns universitetssjukhus
i landet som inte sätter
upp rökande patienter på
listan förrän de varit rökfria
i åtminstone ett par veckor.
Ortopeden på USÖ har en
mjukare linje. Men det kan
vara ett skäl som väger
tungt i vågskålen för att avgöra
om en operation kommer
att lyckas. Det finns
vissa operationer som inte
utförs på rökare eftersom
komplikationsrisken är så
stor.
Det kan handla om frakturer
med utebliven läkning
eller avancerad fotkirurgi.
I god tid
– Vi strävar därför efter att
alla våra patienter som är
rökare och är aktuella för
planerad ortopedi ska vara
rökfria senast åtta veckor
före ingreppet.
Det är viktigt att patienten
får information i god tid
före operationen så att beslutet
om ett rökstopp hinner
mogna, helst redan på
vårdcentralen då allmänläkaren
skriver en remiss
till Ortopedkirurgiska mottagningen
för åkomma som
kan tänkas kräva operation.
– Så snart informationsbroschyren
tagits fram blir
rutinen att då ortopedläkaren
träffar patienten
första gången tar vi reda
på om patienten röker. Vi
informerar muntligt och
skriftligt om fördelar med
rökstopp och ger råd om
var man kan få hjälp att
sluta. Vi informerar också
om receptfria nikotinläkemedel
och skriver eventuellt
ut läkemedel utan
nikotin. Mer komplicerade
fall hänvisas till sluta röka
linjen, vårdcentral eller
tobakspreventiva enheten,
slutar Gunnar Bergentz.
6

Jennifer har
lärt sig gilla
kräftor och
personnummer
Hon kom till Sverige och Örebro i januari.
Vi minns väl alla hur extremt kallt och hur mycket snö det
var. För amerikanskan Jennifer Stark var det rena chocken.
– Jag undrade verkligen vad jag gett mig in på. Men min
dotter älskade Sverige från första stund, skrattar hon.
7

Sedan januari är Jennifer Stark projektanställd
vid KFC, Kliniskt forskningscentrum.
Bakom det ligger ett nu sju år gammalt
samarbete, med utbyte åt båda hållen, mellan
Harvarduniversitet i Boston och Urologiska
kliniken vid USÖ.
Jennifer har doktorerat och specialiserat
sig inom epidemiologi och biostatistik.
Det är resultatet av både medvetet val och
slump i samverkan.
– Jag växte upp i en förort till Chicago och
i min familj finns ingen medicinsk tradition.
Att jag valde medicin berodde på att jag ville
påverka och förbättra människors liv. Men
jag var ganska snart på det klara med att jag
inte vill vara läkare ”hands on”, att forskning
var mer passande för mig.
Och det var här slumpen spelade in när
Jennifer en dag blev assistent i ett forskningsprojekt
på Harvard.
– Då upptäckte jag hur fascinerande epidemiologi
och biostatistik är.
Efter sin doktorsexamen fick Jennifer en
förfrågan från sin mentor, biträdande professor
Lorelei Mucci vid Harvard School of
Public Health, om hon var intresserad av en
18 månader lång projekttjänst på USÖ som
postdoc.
Gillar personnummer
Så här är hon nu och hjälper USÖ:s doktorander
på urologen med i huvudsak studiemetodik
och statistikanalys. Vid sidan om
det har hon även egna projekt.
– Hon är en fantastisk tillgång med sitt
glada humör, sitt ambitiösa arbete och sina
kontakter på Harvard, säger Ove Andrén,
verksamhetschef på urologen.
Jennifer gillar sitt tillfälliga svenska liv –
och sitt svenska personnummer.
– Jag tycker verkligen om personnummer,
skrattar hon.
– Med personnumret kan man få tillgång
till så många uppgifter om breda folkgrupper.
Det sparar tid i forskningen och det går
att genomföra projekt som är helt omöjliga
i USA.
Mötet med Sverige och svenskarna har
varit mest positivt, även om hon förvånades
i början över tystnaden i det offentliga rummet.
I Sverige inleder man inte så ofta spontant
ett samtal med någon okänd på bussen
eller i kön på Ica.
– Jag har blivit bekant med en amerikan
i Örebro. Det lustiga är att vi började prata
med varandra i just kassakön på affären, säger
hon och skrattar igen.
Surströmming, nja…
I övrigt trivs hon, med arbetet och med arbetskamraterna
som lärt henne att uppskatta
kräftor och åtminstone försökt få
henne att äta surströmming. Svenska språket
går det lite si och så med. SFI-kursen
hoppade hon av efter några veckor, men alla
svenskar är ju ändå så duktiga på engelska.
– Men min dotter pratar bra svenska efter
tio månader på dagis. Det är en märklig
känsla när lilla Linnea pratar med sina kompisar
på ett språk som jag inte riktigt förstår.
En annan kulturkrock är givetvis hur
sjukvården är finansierad i Sverige jämfört
med USA.
– Kvalitetsmässigt är det ingen skillnad,
men personligen skulle jag föredra en mer
skattefinansierad sjukvård i USA som fler
får ta del av.
I juni är flytten hem till Boston inplanerad.
Innan dess ska hon försöka uppleva så
mycket som möjligt av Sverige och Norden.
– Jag har besökt Stockholm, skärgården,
Skellefteå och Skåne. Innan jag är klar vill
jag se västkusten och alla nordiska huvudstäder.
8

Namn: Jennifer Stark
Ålder: 35 år
Familj: Dottern Linnea, 3 år
Gillar mest med Sverige: ”Arbetsmiljön,
exempelvis att man träffas två gånger om
dagen för att fika. Och att man får dagisplats
till en rimlig kostnad.”
Saknar mest med USA: ”Hmm, det är nog
viss mat. Det finns en thairestaurang i Boston
som jag saknar väldigt mycket.”
9

Snart är de här. I januari börjar de första studenterna på den nystartade läkarutbildningen vid Örebro Universitet.
Även om det dröjer till 2014 innan vi har dem på sjukhuset, så pågår förberedelser på alla plan för att den verksamhetsförlagda
utbildningen ska bli den bästa tänkbara. Goda förutsättningar finns redan. Bland Linköpingsstudenterna
har den verksamhetsförlagda utbildningen på USÖ länge haft ett gott rykte.
Läkarstudenterna får
kliniken att växa
ANIVA kliniken har arbetat systematiskt med att få till ett så bra omhändertagande av läkarstudenter
som möjligt.
En bidragande orsak till detta är att Sven-Egron Thörn verkligen brinner för sitt jobb och
att han tycker om att undervisa och handleda unga kandidater.
– Jag är nog skyldig till att minst 10 läkare har valt anestesi som sin specialitet. Jag brukar
tänka att varje ny läkarkandidat är en blivande kollega, säger Sven-Egron Thörn.
– Många har sagt att de inte förrän de kom till
vår klinik hade fattat att det var så roligt att vara
narkosläkare. Det är en bred specialitet som
innefattar olika områden som farmakologi, infektion,
medicin, fysiologi, akutvård – narkosläkaren
har ofta en nyckelroll och vi arbetar ofta
i team. Det är som ett schackspel där man har
möjlighet till många olika drag. Här får man
parera massor av olika omständigheter och situationer.
Ju mer erfarenhet och kunskap man
samlar ju lättare blir det att nå målet.
Bemötandet
Sven-Egron började sin läkarutbildning för 36
år sedan. Då hade man inte riktigt samma inställning
till sina potentiella kollegor som idag.
– Vi som var unga kandidater på 70-talet
möttes av mycket ointresse och blev helt enkelt
inte sedda. Jag har lärt mig att det är viktigt att
ge feedback och konstruktiv kritik, se det som
är positivt och lära sig av det. Då kan vi ge människor
näring så att de kan växa.
– Vi pratar också mycket om bemötande och
attityder när det gäller våra patienter. Vi lär
eleverna att se helheten hos patienterna, att
se varje patient som unik. Vi försöker behandla
varje person som om det var vår närmaste anhörig.
Att aldrig tappa fokus.
Timme för timme
Det brukar komma fyra läkarkandidater åt
gången för att göra sin kliniska placering på
ANIVA-kliniken under två intensiva veckor. De
får en introduktion och ett schema där det står
var de ska vara timme för timme. Kliniken har
tydliga och klara målsättningar. Oftast börjar vi
med en introduktion på Klinisk Tränings Centrum
där studenterna lär sig det mest basala
som att intubera, sätta infarter, sätta dropp, ge
bedövning, ta blodprover, och bedöma patienter
m.m. Sedan går de ut på sina placeringar
och får följa med sjuksköterskor till olika salar.
Under sin placering får de även vara med och
se hur man lägger olika blockader, centrala
infarter, handlägga olika typer av narkoser,
följa narkos- och IVA-läkare under arbets- och
jourtid.
Återkoppling
Varje eftermiddag går Sven-Egron igenom dagen
med studenterna och återkopplar dagens
händelser, går igenom vad de lärt sig på de
olika stationerna och kanske diskuterar något
specifikt patientfall. De har också föreläsningar
med mycket patientfokuserad undervisning.
Den kliniska placeringen avslutas med en
muntlig utvärdering och återkoppling med var
och en av läkarkandidaterna.
Hela kliniken förbereds
Men att ta emot läkarstudenterna är ju inte
bara en persons jobb. De är viktigt att hela kliniken
känner till vilka som kommer och att alla
är förberedda. Vi informerar via mejl och vi gör
ett gemensamt långtidsschema på alla olika
kategorier på kliniken för att undvika risken för
dubbelbokningar. Jag brukar också muntligt
återföra de positiva kommentarer som studenterna
har om olika handledare. Detta upplevs
som mycket positivt och stärker självkänslan
samt ökar glädjen i arbetet.
– Visst kommer det innebära mera arbete
med studenter när vi får en läkarutbildning.
Men vi kommer att förbereda oss. Vi lär oss
också mycket av kandidaterna. De har nya färska
teorier och ställer mycket frågor. Det ger oss
näring som gör att även vi på kliniken växer. Det
är ömsesidigt givande och tagande.
10

Läkarstudenter om USÖ
– hur har din placering varit?
Roland Magnusson
– Jag har varit på flera sjukhus i Mellansverige.
Upplägget på undervisningen
skiljer sig mycket mellan olika sjukhus
och kliniker. Ibland har jag upplevt
att undervisningen inte varit så noga
planerad. Det är mycket upp till var och
en att ta till sig vad som erbjuds. USÖ
har ett bra rykte och hittills har det
varit väldigt bra med engagerade handledare
och bra undervisning.
– I framtiden vill jag nog helst bli akutläkare,
jag gillar när det går fort.
Oda Rosvall
– Jättebra, bland de bästa. Jag har haft
placeringar på Öron-näsa-hals, Hudkliniken
och Ögonkliniken. Det har varit
bra handledare, väldigt engagerade
allihop och väldigt måna om att ge ett
bra mottagande. Inte alla sjukhus har
en så bra introduktion som USÖ.
– Kanske blir jag kirurg när jag är klar.
Jag jobbar också gärna med barn. Men
anestesi verkar roligt och jag gillar
också ortopedi och ska jobba med det i
ett halvår efter utbildningen.
– Jag tror att handledarna är mycket
viktiga förebilder för om man ska
fastna för en specialitet. Om man trivs
och får lära sig mycket på sin placering
blir det roligare.
Emelie Andersson
– Vi har haft en jättebra introduktion på
ANIVA-kliniken idag. I detalj har vi gått
igenom vårt schema. Vi vet exakt var vi
ska vara och vad vi ska göra varje dag.
Vi får undervisning varje dag och innan
vi slutar går vi igenom vad vi har gjort
under dagen.
– Det är populärt att komma till Örebro.
Sjukhuset är lagom stort. Det är
lite lättare att komma in i verksamheten
på de mindre sjukhusen.
– I framtiden vill jag ha ett arbete där
man får fundera mycket, kanske fortsätter
jag att läsa internmedicin, men
akutläkare verkar också spännande.
Anna Eriksson
– Jag har gjort det flesta av mina placeringar
på USÖ. Generellt sett har det
mesta fungerat mycket bra. Men det
varierar beroende på handledningen.
Man märker att en del handledare
verkligen har tänkt till för hur det ska
gå bra. Man vill sälja in sitt koncept och
marknadsföra sin klinik. Då blir det
oftast bättre.
–Roligast hittills var tiden på Barnkliniken
och Infektionskliniken.
–I framtiden vill jag bli specialist i allmänmedicin,
medicin eller neurologi.
11

RETURADRESS: Universitetssjukhuset Örebro, Sjukhusstaben kommunikation, 701 85 ÖREBRO
Dietistens goda
råd inför julbuffén
Frossa i julmat och bevara hälsan – kan det gå ihop?
Vi frågade Efva Forssell som är legitimerad dietist vid
Överviktsenheten på USÖ. Kan vi njuta av dignande
julbord med sill, lax och Janssons frestelse med gott
samvete?
– Det handlar inte alltid bara om vad vi äter, mycket mera
om hur vi äter, säger Efva Forssell.
Ofta när vi står inför ett julbord eller buffé upplever vi
att vi ska äta av allt. Ju mer det finns att välja på desto
mer tenderar vi att äta. Det är biologiskt
inbyggt i oss att göra så. Variation
i mathållningen har under
mänsklighetens historia bidragit
till att vi lättare har fått i oss olika
näringsämnen.
– Men inför ett julbord behöver
vi tänka till för att inte bli bedragna
av vår biologi. I vår del av världen
behöver ytterst få lida av näringsbrist
i avsaknad av variation. Snarare
är det så att vi i flera studier sett att tillgång till stor
variation i matintag leder till att vi äter mer. Det är inte
konstigt att om vi får två tårtor på ett kalas går de åt fortare
än om det bara varit en tårta att bjuda på.
Det gäller att äta på ett medvetet sätt så ger du dig den
bästa julklappen. Det blir en investering i din hälsa och i
ditt välbefinnande.
Strategi för att
hantera en
buffésituation:
• Bestäm dig i förväg vad och hur du kommer att äta.
Gör upp spelregler för dig själv – börja till exempel med en
stor tallrik grönsaker eller hoppa över desserten och kakorna.
• Gå runt och titta på vad som finns. Bestäm dig innan vad
du tänker lägga på tallriken.
• Undvik den största tallriken om det finns mindre tallrikar.
• Sitt långt från buffébordet. Vänd gärna ansiktet från buffén.
Umgås med dem du sitter tillsammans med.
• Använd dig av inre bilder för att reglera vanlig
portionsstorlek, t.ex. tallriksmodellen
• Måltiden behöver inte vara en tävling om vem som kan
äta mest och snabbast.
• Hoppa helst över efterrätten eller dela den med en vän!
• Ät sakta.
• Njut av maten du har valt att äta.
• Glöm inte heller de dagliga vinterpromenaderna. De bidrar med
energigivande dagsljus och nödvändig fysisk aktivitet i vardagen.
Oss emellan på USÖ ges ut av Sjukhusstaben kommunikation och produceras i samarbete med Strateg Marknadsföring.
Ansvarig utgivare: Ulrika Julin. Redaktör: Petra Ekenstam. Text: Petra Ekenstam, Ulrika Julin och Strateg Marknadsföring.
12 Foto: Magnus Westerborn och Hans Jonsson.