Advokaten_2014-5

Fokus Valet 2014
– Sverigedemokraterna och i viss mån Moderaterna
och de andra allianspartierna, till exempel Folkpartiet,
bedriver en aktiv kriminalpolitik. De som däremot ligger
ganska lågt i de här frågorna är de rödgröna, som av ideologiska
skäl inte alltid vill gå ut med hårdare tag, men inte
kan vinna något på att driva mer liberal kriminalpolitik,
säger Sarnecki.
Den minskade spännvidden i debatten har enligt honom
gjort den fantasilös och tråkig.
– De viktigaste rättspolitiska frågorna i valet är de som
inte diskuteras. Det är till exempel frågan om en effektivisering
av rättssystemet, om ”restorative justice”, det
vill säga reparativ rättvisa där utgångspunkten är att den
som har åsamkat skadan ska reparera den genom att gottgöra
den som drabbats, och det är frågan om att fängelser
är ett dyrt och ineffektivt sätt att bekämpa brottslighet,
säger Sarnecki.
Han anser generellt att kriminalpolitiken har kommit
att handla allt mera om olika typer av moraliska markeringar
och allt för lite om konkreta åtgärder som syftar
till att minska brottligheten och skador orsakade av brottligheten.
– Kriminologisk forskning har i dag en mängd förslag
som kan minska människornas lidande som orsakas av
brottligheten, men politikerna är oftast inte intresserade,
säger Sarnecki.
NEGATIV LIKRIKTNING
Den allmänna likriktningen inom politiken gör det svårare
för väljarna att ta ställning. På sikt kan det medföra att
det blir mer attraktivt att stödja extrema partier eftersom
partierna i mitten blir alltför lika. Det kan också leda till
att allt färre svenskar röstar eftersom de inte tror att de
kan påverka politiken.
– Likriktningen beror inte nödvändigtvis på att partierna
tycker likadant, men de är rädda att förlora röster till
motståndarna, säger Nergelius. Om ett parti framgångsrikt
lyckas muta in ett visst område och får majoriteten
av väljarna med sig vågar inte motståndarna föra fram
andra uppfattningar. Det kan gälla skolpolitiken, ordning
och reda i de offentliga finanserna eller brott och straff.
Man kan jämföra med 60- och 70-talet då det var ett helt
annat debattklimat och starka röster förde fram frågan
om lägre straff. Jag säger inte att jag håller med om allt
som sades då, men det var en helt annan spännvidd i debatten.
RÄVSPEL
Så kallad triangulering har blivit en viktig faktor i svensk Joakim Nergelius.
politik, det vill säga att ett parti närmar sig motståndaren
i en politisk fråga där motståndarens åsikt är mer uppskattad.
Det sker genom att partiet intar en tredje position
mellan den egna och motståndarens position med
syfte att locka väljare på mittfältet.
Begreppet triangulering myntades av Dick Morris, Bill
Clintons chefrådgivare, som använde strategin i det amerikanska
presidentvalet 1996. En annan politiker som anses
ha använt sig av triangulering är Tony Blair med New
Labour som kom till makten 1997 i Storbritannien.
– Fredrik Reinfeldt tog det till Sverige. Alliansen och
framför allt Moderaterna använde triangulering framgångsrikt
i valet 2006 då man erövrade regeringsmakten.
Så från 2005/2006 har Sverige haft en stark tendens till
trianguleringen, säger Nergelius.
Partierna gör populistiska utspel i frågor där de vet att
de kan vinna röster. Jerzy Sarnecki tar upp Socialdemokraternas
krav på hårdare straff för grova våldtäkter som
ett exempel.
– När Socialdemokraterna säger att de vill ha hårdare
straff för våldtäkter attraherar de två grupper som är
viktiga för deras parti, dels anhängare av FI, som tänker
att sossarna är snälla mot kvinnorna och vill straffa våldtäktsmännen,
dels attraherar de anhängare av Sverigedemokraterna
som tycker att våldtäkterna är jätteviktiga
för att de tror att det bara är utlänningar som utför dem.
Samtidigt kommer förslaget knappast att minska antalet
våldtäkter eller lidandet hos offren. För att åstadkomma
detta behövs helt andra typer av åtgärder som dock inte »
Advokaten Nr 5 • 2014
37