Bilaga 2 - VafabMiljö
Bilaga 2 - VafabMiljö
Bilaga 2 - VafabMiljö
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Regional Avfallsplan 2009-2012 – <strong>Bilaga</strong> 2<br />
6 Återvinning och behandling av avfall<br />
För att möjliggöra en miljö- och resursriktig avfallshantering är det viktigt att ha tillgång till ett<br />
brett spektrum av återvinnings- och behandlingsmetoder. Avfallsplaneringen i regionen utgår i<br />
stor utsträckning ifrån en prioritering som väl överensstämmer med den s k avfallshierarki som<br />
sedan många år är ett centralt begrepp i EU:s avfallspolitik. Högst prioritet ges här till förebyggande<br />
av uppkomsten av avfall, samt åtgärder för att minska avfallets farlighet. Härefter rangordnas<br />
i tur och ordning återanvändning, återvinning och förbränning. I sista hand kommer deponering,<br />
som ska tillämpas så lite som möjligt.<br />
Även om deponering av avfall helst bör undvikas är det viktigt att komma ihåg att det finns<br />
avfall som inte är lämpat för någon annan typ av behandling. Det är därför nödvändigt att <strong>VafabMiljö</strong><br />
har tillgång till en anläggning för deponering av i princip alla avfallstyper som kan bli<br />
aktuella. Denna tillgång har nu också säkerställts genom att bolaget under 2007 beviljades tillstånd<br />
till att etablera en ny deponi vid Gryta avfallsstation i Västerås.<br />
Då kommunerna i regionen tidigt valde att satsa på utsortering och separat behandling av matavfall<br />
och liknande ur hushållsavfallet, s k bioavfall, har <strong>VafabMiljö</strong> idag lång erfarenhet av biologisk<br />
avfallsbehandling, omfattande såväl kompostering som rötning.<br />
Kapaciteten för förbränning av avfall med energiutnyttjande har under de senaste åren varit<br />
otillräcklig i Sverige. Detta har lett till att nya anläggningar nu etableras. <strong>VafabMiljö</strong> har en<br />
egen, mindre förbränningsanläggning i Köping. Här behandlas årligen ca 26 000 ton avfall,<br />
vilket utgör ca 20-25 procent av det brännbara avfall som uppkommer i regionen. Det resterande<br />
behovet av förbränningskapacitet täcks via avtal med externa anläggningar, i Stockholm, Uppsala,<br />
Linköping och Avesta.<br />
Anläggningar för återvinning av avfall är oftast begränsade till ett fåtal platser i landet, då de<br />
normalt är specialiserade på vissa processer. Ett exempel på detta är förpackningsglas, som samlas<br />
in i alla landets kommuner, för att sedan fraktas till en och samma anläggning, i Hammar<br />
utanför Askersund. I <strong>VafabMiljö</strong>-regionen finns en stor anläggning för återvinning av metaller,<br />
Stena Gotthards i Hallstahammar.<br />
6.1 Deponering<br />
Mängden avfall till deponering har minskat kraftigt sedan början av 1990-talet. Speciellt markant<br />
är detta när det gäller hushållsavfall. I tabell 6.1 anges deponerade mängder hushållsavfall<br />
under åren 1991, 1999 samt 2006.<br />
Tabell 6.1 Hushållsavfall till deponering<br />
År<br />
Mängd (ton)<br />
1991 70 100<br />
1999 41 800<br />
2006 10 000<br />
Minskning av deponeringen, till förmån för bl a ökad återvinning av material och energi, har<br />
under ett antal år prioriterats högt inom svensk avfallshantering. Detta återspeglas bl a i ett delmål<br />
till miljömålet om God bebyggd miljö, där ambitionen uttrycks som att ”mängden depone-<br />
22