barn_2_2014_low_single

Ditt liv ska inte vara utstakat för att du
har de föräldrar du har.«
förhållanden har barn till föräldrar med utländsk bakgrund och
barn till ensamstående föräldrar.
Bland barn till ensamstående föräldrar hade barnfattigdomen
minskat från 28,5 till 28 procent vid den senaste mätningen.
Bland barn till sammanboende föräldrar gick minskningen från
8,6 procent till 8,1.
Barnfattigdomen är fem gånger högre bland barn med
utländsk bakgrund än bland barn till föräldrar födda i Sverige.
Men minskningen är större bland barn med utländsk bakgrund
än bland dem med svensk.
Sverige är ett av de rikaste länderna i världen. En majoritet har
sedan slutet av 1990-talet fått det allt bättre ekonomiskt. Medelklassen
har breddats. Samtidigt har skillnaden i standard mellan
den fattigaste tiondelen och den övriga befolkningen ökat. Tiondelen
med de lägsta inkomsterna har nästan inte alls fått del av
standardökningen. Ofta är de familjerna beroende av bidrag som
följer prisutvecklingen men inte inkomstutvecklingen.
Därmed ökar gapet. Klyftan.
Rädda Barnen undviker EU-begreppet »relativ fattigdom«. Den
fattigdomen defineras som att man har en inkomst lägre än sextio
procent av landets genomsnittliga. Med det måttet kan människor
klassas som fattiga även om de fått det väsentligt bättre.
Rädda Barnen väljer en annan metod. Så här ser den ut:
Organisationen kombinerar en koll på dem som har
försörjningsstöd från kommunen (tidigare kallat socialbidrag)
och dem som har en så kallad låg inkomststandard.
Gränsen för denna inkomststandard
är framräknad av Statistiska
centralbyrån. Den slår fast en
miniminivå för vilka inkomster som
behövs för att klara nödvändiga
levnadsomkostnader. Det vill säga
mat, kläder, boende, barnomsorg och
fackavgifter. Den normen ligger nära de nivåer för försörjningsstöd
som kommunerna brukar använda.
Rädda Barnen får på detta sätt med både de som har
försörjningsstöd från kommunen och de som bara har mycket
låga inkomster.
katarina berggren tar emot i kommunalhuset i Tumba
centrum. Hon är kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka sedan
tio år. Hon är socialdemokrat, född 1968, och tycker inte att
Fattig-Sverige är så långt bort.
När hon var åtta år gammal flyttade hon från Stockholmsförorten
Farsta till Botkyrka. Hennes pappa var brevbärare,
hade bara gått i skolan i sex år men var politiskt aktiv och blev så
småningom ledamot i skolstyrelsen i Botkyrka. Politiken fanns i
familjen och Katarina gick i många demonstrationer redan som
barn. »Klasskamraterna tyckte att jag var ett ufo«, säger hon.
Och hur är det med fattigdomen i dag?
– Det finns många i vår kommun som lever under knappa
ekonomiska förhållanden, säger Katarina Berggren. Vi försöker
hantera det. Men vi råder inte över att inkomstklyftorna ökar. De
som har arbete drar ifrån.
Vad gör Botkyrka för att underlätta för de barn som lever i
hushåll som har dåligt med pengar?
Katarina Berggren har en lång lista. Absolut främst sätter hon
att förskolan i kommunen är tillgänglig på heltid för alla barn
och föräldrar. Även för hushåll där föräldrarna är arbetslösa eller
inte ens ingår i arbetskraften.
– Jag är ganska säker på att vi är
den enda kommunen i landet med
den här generositeten. För barnet är
förskolan viktig som socialt sammanhang,
för språkutvecklingen och
kanske också för måltiderna.
Serkan Köse ordnar
fritidsaktiviteter för unga.
Katarina Berggren,
kommunstyrelsens ordförande.
barn 12 nr2.2014