03.11.2014 Views

barn_2_2014_low_single

barn_2_2014_low_single

barn_2_2014_low_single

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

kulturprofilen<br />

Cristina Gottfridsson, stridbar dramatiker med rötterna<br />

i Malmö, är en pjäsförfattare som ger röst åt dem som<br />

alltför sällan kommer till tals; kränkta och utnyttjade<br />

<strong>barn</strong> och marginaliserade vuxna.<br />

Hur kommer det sig att du skriver om utsatta människor?<br />

– Jag kommer själv ur ett underläge. Min pappa var bara<br />

34 år när han dog i sviterna efter sin <strong>barn</strong>doms reumatiska<br />

feber. Hans föräldrar var för fattiga för att kunna köpa den<br />

nödvändiga medicin som hade kunnat skydda honom. Detta,<br />

att vara för fattig för att kunna hjälpa den man älskar mest, det<br />

väckte en fruktansvärd vrede inom mig redan som liten. När<br />

jag sedan växte upp jobbade min mamma extra i garderoben<br />

på Ystad Teater. Jag fick följa med och sög i mig allt jag kunde.<br />

Redan där och då insåg jag vilka röster som kom till uttryck, de<br />

var inte mina.<br />

Under 1990-talet var Lars Norén svensk teaters mest hypade<br />

dramatiker.<br />

– Alla älskade de där borgerliga pjäserna men jag ville berätta<br />

något annat. Jag ville visa att bara för att man inte hela tiden,<br />

som hos Norén, pratar om sina känslor betyder det inte att man<br />

saknar dem. Jag skrev »Hill och Gargamella« (ett omskakande<br />

framtidsdrama om hur <strong>barn</strong> tvingas bli »organbank«).<br />

I vad Cristina kallar »det dåvarande operettmalmö« slog<br />

pjäsen 1994 ner som en bomb. Sedan dess har Cristina, bland<br />

mycket annat, hunnit berätta om många tidigare osedda i<br />

pjäser som »Alkohålet«, »Strypartösen« och »Mamman som<br />

inte visste«.<br />

Nu i april <strong>2014</strong> hade Cristinas »Fallet Kapten Klänning«<br />

urpremiär på Uppsala Stadsteater. Pjäsen bygger på 3000 sidor<br />

förundersökning som gäller den tidigare länspolismästaren<br />

Göran Lindbergs dubbelspel. Officiellt verkade han för<br />

kvinnors rättigheter, privat våldförde han sig på och utnyttjade<br />

grovt unga flickor.<br />

– Det gör ont att läsa materialet. Alla dessa flickor vars självbild<br />

är så dålig att de inte ens själva tycker att någon ska bry<br />

sig om eller tro på vad de utsatts för. Ofta handlar det om helt<br />

vanliga tjejer, men något har gått sönder i deras integritet. Jag<br />

vill förstå vad som händer och jag vill visa hur mycket skit det<br />

finns, upp på bordet med det bara! Visst är det bra att Lindberg<br />

själv blivit dömd, men det viktigaste är ju att detta får pågå hela<br />

tiden. Vad är det vi kallar civilisation när vi tillåter att unga<br />

tjejer konsumeras för sexuell njutning och där internet fungerar<br />

som en enda visuell bordell. Vi får aldrig slå oss till ro!<br />

TEXT Pia Huss FOTO Jimmy Gottfridsson<br />

<strong>barn</strong> 29 nr2.<strong>2014</strong>

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!