april 2007 - Till Liv

L 

till 

evangelisk-luthersk missionstidning nummer 4 2007 

LÖSNUMMERPRIS: 40 KR 

Jesus 

– vårt påsklamm 

– uppstånden ifrån 

de döda 

– den gode herden 

– dörren till Livet

foto: peter aknai 

Redaktörstankar 

Guds hemlighet 

VI HOPPAS ATT POSTEN hållit sina löften, så att 

du har detta nummer av Till Liv i din hand 

före påskhelgen. Om inte, så gäller i alla fall 

det skrivna även efter helgen. Guds löften till 

oss om ledning och hjälp i vardagen, om frälsning 

och förlåtelse i tiden, om ny nåd för varje 

dag och om ett evigt liv i gemenskap med 

honom – det är löften som håller. Löften att 

förtrösta på, vila i och leva av. 

Det är märkligt med Jesus – han kan beskrivas 

på många sätt. Som lammet som offras 

och som herden som ger sitt liv, men också 

som översteprästen som offrar. Han är även 

grinden in till fårfållan. Bilderna tycks inte 

riktigt räcka till för att berätta om Guds hemligheter 

– de är ofattbara. 

Människan liknas också vid får. Får som 

gått vilse, men som har en herde som kommit 

för att leta upp och rädda just de förlorade. Vi 

får låta oss hittas och bäras och skötas av den 

gode herden som gav sitt liv – och ger liv i 

överflöd. 

I Gamla testamentet finns många offer som 

är förebilder till Jesus, men även själva offrandet 

är en mäktig lektion i att lyda Herren 

Gud; göra som han har sagt. Det gjorde Jesus. 

Han var lydig intill döden på korset – därför 

uppväckte Gud honom. 

Det nya livet och Kristi rättfärdighet får vi 

nu i tro ta emot och låta prägla våra liv, så att 

hans godhet, kärlek och rätt flyter fram. Och 

Guds hemlighet är så konkret: ett barn i en 

krubba, en Mästare som undervisar, en kropp 

på ett kors och en tom grav – och för oss ett 

stycke bröd och lite vin att ta emot. Till ”syndernas 

förlåtelse, liv och salighet”. 

EVA ANDERSSON, redaktör 

till.liv.red@telia.com 

Våra synder bar 

han i sin kropp 

upp på korsets trä, 

för att vi skulle dö 

bort från synderna 

och leva för rättfärdigheten. 

1 petr 2:24 

Ord till liv • Skärtorsdagen 

En livets måltid 

Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas 

förlåtelse (ur Matt. 26:17–30). 

JESUS KRISTUS INSTIFTAR NATTVARDEN innan han går till sitt lidande. Situationen 

är laddad. Ingen annan skulle kunna sitta med sina vänner och dela en måltid om 

man visste att slutet var nära. Jesus skulle snart dödas för att det nya livet skulle 

uppstå i härlighet. 

Livet rann från vår Frälsare och därför kan livet rinna in i oss när vi firar Herrens 

måltid – för Jesus uppstod och blev levande igen efter tre dagar! När en 

människa får andlig hunger blir nattvarden därför en livets måltid. Vi som är 

döda av naturen får liv och kraft från Jesu Kristi död och uppståndelse. 

Kopplingen bakåt är tydlig. Nattvarden instiftades under påskmåltiden. Riktningen 

framåt blir även den glasklar, när Jesus understryker att han inte kommer 

att fira denna måltid mer förrän han gör det tillsammans med lärjungarna i sin 

Faders rike. När vi firar Herrens måltid påminns vi om alla de heliga som gått 

före oss – detta genom altarringens osynliga fortsättning till en helhet, en cirkel. 

Helheten och renheten finns endast hos vår Frälsare, Herren Jesus Kristus. När 

vi för några ögonblick får falla ner vid altaret är vi en del av den och får uppleva 

helighet och himmelsk harmoni. 

Nattvarden utplånar allt gammalt och ger oss ett nytt liv, den ger oss kraft och 

näring till att fortsätta det dagliga livet. Vi kommer till nattvarden som trötta 

ökenvandrare, och lämnar altarringen som förnyade och kraftfyllda himmelska 

medborgare. Måltiden är förbundstecknet där Gud ingår en helig allians med 

varje enskild person. Herren Gud står för allt som sker i nattvarden. Vi får stå 

som mottagare av något ofantligt stort. Men Herrens måltid gör ingen som helst 

nytta om vi kommer som obotfärdiga. Då blir våra hjärtan hårdare och vi kommer 

längre bort från Jesus. Men det är stor skillnad på att vara obotfärdig och att 

vara Jesus-beroende. Du som ser ditt svek, misslyckande, tillkortakommande och 

din likgiltighet inför Gud är som klippt och skuren för att passa in i Guds helhetsring. 

Då kan vi se fram emot slutet av våra liv med full förtröstan på att han, som 

bjudit oss till bordet här på jorden, även välkomnar oss till det himmelska bordet 

i evigheten. 

BÖN: För mig ditt liv, ditt dyra blod du ville inte spara, att för den dom mig förestod 

jag måtte tryggad vara. Du blev hos Gud min löftesman, uti din död min 

synd försvann. Så är jag frälsad vorden. (Sv. ps. 345:6.) 

JONNY BJUREMO 

Innehåll 

3 I FOKUS 

ROLAND GUSTAFSSON 

4 VAD LÄR VI AV OFFREN I GT? 

FREDRIK HECTOR 

6 MÅNADENS FÖRKLARING • NATTVARDEN 

TORBJÖRN JOHANSSON 

7 MÅNADENS ANDAKT • PÅSKDAGEN 

8 SJÄLAVÅRD • SALIGPRISNINGARNA 

GUSTAV BÖRJESSON 

9 I HERDENS GODA VÅRD 

DAVID APPELL 

11 SJÄLAVÅRDSFRÅGA 

11 PÅ TRÅDEN MED JOAKIM HECTOR 

12 JESUS ÄR DEN GODE HERDEN … 

LARS-ÅKE NILSSON 

14 DEN LEVANDE TRON 

INGEMAR RÅDBERG 

Präst, Sunne 

16 BIBELSKOLANS RESA TILL PERU 

EMMA THURESSON 

18 MISSIONSNYTT & INFO 

FRÅN KENYA OCH ERITREA, TACK TILL DANIEL 

HEMMA HOS HERREN 

19 ÖPPNA DÖRRAR I KENYA 

RUNE OCH KATRINA IMBERG 

20 I MÖTET MED AXEL B. SVENSSON 

SAM-ARNE NILSSON 

21 ÖPPET FORUM 

21 KORT & GOTT 

21 BIBELLÄSNINGSPLAN 

22 INFO FRÅN TILL LIV 

22 TACK- OCH BÖNEÄMNEN 

23 ANNONSER & ADRESSER 

24 EN KÄRLEKSFÖRKLARING 

GUNNEL HJORT 

2 TILL LIV 04#2007

I fokus 

Låt barnen komma till mig! JESUS 

Focus on Africa 

DEN ENGELSKA RADIOKANALEN BBC har ett program som heter 

Focus on Africa (Fokus på Afrika). Där belyses dagsaktuella 

händelser på denna gigantiska kontinent. När detta skrivs har 

jag haft förmånen att vara sex veckor i Eritrea och en vecka i 

Kenya. Jag kan på intet sätt konkurrera med BBCs kompetens 

och resurser, men jag vill förmedla några intryck. 

På resan mellan länderna landar vi i Sudans huvudstad, 

Khartoum. Från ovan ser jag en jättestad, det mesta är annars 

ökenlandskap. Nilen flyter stilla genom staden och bidrar i alla 

fall med lite grönska. Moskéerna ligger tätt, det är ett påtagligt 

islamdominerat land. Men det lär finnas kristna här, till och 

med en evangelisk-luthersk församling. 

Kenyas huvudstad Nairobi beräknas ha ca fyra miljoner invånare. 

Eritreas huvudstad Asmara har ca en halv miljon – en liten 

idyllisk småstad jämfört med Nairobi. I Asmara kan jag 

vandra fritt och obehindrat; i Nairobi drar man sig för att promenera 

även dagtid. Brottsligheten är skrämmande hög. 

I Asmara börjar dagen vid femtiden. Jag vaknar som regel av 

böneutropen från minareten i närheten. En halvtimme senare är 

den ortodoxa kyrkan i farten – delar av mysteriet i gudstjänsten 

når offentligheten via högtalare. I Nairobi väcker trafiken staden 

till liv. En underdimensionerad infrastruktur försöker svälja 

den ständigt tilltagande bilismen. 

Med tanke på Ingrids och min missionstjänst i Kenya på 80- 

talet, är det givetvis uppmuntrande att träffa kristna vänner på 

nytt. Några saknas, de har slutat sina dagar. Nya ansikten vittnar 

om att missionsuppdraget fortgår. Trots problem och diverse 

oegentligheter finns levande kristna som vittnar om Jesus, 

Herren och Frälsaren. Att på det teologiska seminariet i Matongo 

få träffa en ny generation lärare (två av dem var en gång 

mina elever) och 23 studenter var gripande. På deras begäran 

får jag förmedla senaste nytt om situationen i Eritrea och de 19 

pastorselevernas studier på seminariet i Beleza, där jag undervisat 

sedan februari. 

Jag fascineras också av folket och de kristna i Eritrea, vilka 

jag inte känner på samma sätt som kenyanerna. Den unga nationen 

(sedan 1991) som kämpar för att få sina gränser erkända, 

konfronteras med svåra levnadsförhållanden. En påtaglig 

gudsfruktan hos dessa människor gör att man inte är oberörd i 

mötet med dem. 

Det är märkligt att reflektera över dessa länder i Afrika. Tänk 

att svensk mission genom generationer fått knyta dessa kontakter 

– Gud har fört oss samman! Vi har tillsammans, som aposteln 

Paulus uttrycker det, fått ta del av Kristi hemlighet: ... att 

hedningarna i Kristus Jesus och genom hans evangelium är våra 

medarvingar och tillhör samma kropp som vi och har del i samma 

löfte (Ef. 3:6). I Uppenbarelseboken finns antydningar om 

missionsuppdragets genomförande och resultat. Det talas om 

människor från ... alla stammar och språk, folk och folkslag … 

(5:9, 7:9) som övervunnit. De har ett genomgående tema för sin 

lovsång, en påtaglig anknytning till påskens budskap: Frälsningen 

tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet 

(7:10). – Fokus på missionen och Lammet! 

Det är en stor förmån för mig att några månader stå sida vid 

sida med kristna systrar och bröder i Afrika! ELM som organisation, 

och varje enskild understödjare, har av missionens Herre 

fått i uppdrag att förmedla den obeskrivligt stora gåvan, 

evangeliet, till människor i Eritrea, Etiopien och Kenya. 

ROLAND GUSTAFSSON 

Missionsföreståndare (på korttidsuppdrag i Eritrea och Kenya februari–april) 

TILL LIV 04#2007 3

Undervisning • Vad lär vi av offren i GT? 

Ett felfritt offer åt Gud 

Kanske har du någon gång haft ambitionen att läsa igenom Bibeln från pärm till pärm? Det går ofta 

bra i början – berättelserna i Första och Andra Moseboken är spännande läsning. Men så kommer 

man till Tredje Moseboken, där kapitel efter kapitel talar om vad man ska offra och hur man ska offra. 

Mer än en bibelläsare har gett upp sitt ambitiösa bibelläsningsprojekt just här. Varför alla dessa offer? 

De första offren 

Offer är något som möter oss redan i Bibelns början. Kain och 

Abel offrar till Herren. Troligen var offren ett tack till Herren 

för det han gett dem – en god skörd eller många nyfödda lamm. 

Så offer kan vara att ge tillbaka till Gud av det man själv fått. 

Noa offrar ett tackoffer till Herren efter att ha blivit räddad 

från floden. Säkert ville han också blidka Gud så att inte en ny 

straffdom skulle komma. Gud kände doften av offret och lovade 

att aldrig mer utplåna mänskligheten. 

Abraham får befallning att offra sin son Isak. Offret fullbordas 

aldrig, utan en bock får ersätta Isak. Här anar vi ytterligare 

en betydelse av offer: ett djurliv ersätter ett människoliv! 

Mose befaller folket att offra ett lamm och stryka blodet på 

dörrposterna för att rädda den förstföddes liv den första påsken. 

Återigen ser vi hur ett lamm offras i en människas ställe. 

När vi kommer fram till Sinai berg, får folket lagen som knyter 

offren till helgedomen och delar in dem i fyra olika slags djuroffer: 

brännoffer 1 , gemenskapsoffer 2 , syndoffer 3 och skuldoffer 4 . 

Brännoffer 

Brännoffer offrades varje dag i templet. Man använde olika 

slags djur beroende på vem som offrade. Om det var en vanlig 

israelit som offrade använde man oftast lamm. 

Den som skulle offra lammet tog med det till templet. Bibeln 

talar om att den som offrade lade handen på djurets huvud, och 

mycket talar för att man då också högt berättade för prästen 

varför man ville offra. 5 Därefter slaktade han djuret. Blodet 

hälldes i en skål och prästen stänkte av det på brännofferaltarets 

sida. Den som offrade tvättade sedan djuret så att allt var rent. 

Därefter brände prästen del för del på altaret, allt utom skinnet. 

Synd är i Bibeln en överträdelse av Guds lag. I berättelsen om 

syndafallet talas om att den som äter av frukten ska döden dö – 

syndens lön är döden! Syndaren måste offras för att ondskan 

ska utplånas. Men det fantastiska är att Gud tillåter att ett djur 

dör i syndarens ställe! Därför skulle djuret brännas helt och hållet, 

eftersom syndens konsekvens är döden. 

1. 3 Mos 1:1–17 2. 3 Mos 3:1–17 3. 3 Mos 4:1 – 5:13 4. 3 Mos 5:14–19 

5. 3 Mos.16:21 beskriver offrandet på den stora försoningsdagen. 

Gemenskapsoffer 

När man ville offra ett gemenskapsoffer tog man sitt djur med 

till templet. Där lade man händerna på djurets huvud och berättade 

varför man ville tacka Gud. Därefter slaktade man och 

tvättade djuret och stänkte blodet på brännofferaltaret. 

Så långt var det samma procedur som med brännoffer, men 

sedan skiljde de sig åt. När djuret styckats överlämnades det 

högra låret till prästen som fick det som sin lön. Fettet och inälvorna 

brändes på altaret, det var Guds del. Resten av köttet åts 

av dem som offrat gemenskapsoffret. 

Synd är i Bibeln bruten gemenskap med Gud. När Adam och 

Eva ätit av frukten blev de utdrivna ur paradiset. Gemenskapsoffret 

återupprättar gemenskapen mellan oss och Gud. Vi får 

äta tillsammans med Gud – ett djupt uttryck för gemenskap! 

Syndoffer 

Syndoffret liknar på ytan de andra offren. Också här tog man 

djuret till templet, lade händerna på dess huvud och berättade 

varför man ville offra. Men sedan skiljer det sig från de andra 

offren. Här är det inte köttet som är intressant, utan blodet. 

Prästen hällde blodet från djuret vid altaret. Vid det officiella 

syndoffret stänktes blod på folket, och på den stora försoningsdagen 

stänkte översteprästen blod på förbundsarkens lock. 

Synd är i Bibeln en orenhet hos oss som gör att vi inte kan 

närma oss den Helige. Vi är orena – och det enda som kan rena 

oss är offerblod. Därför är syndoffrets blod till för att tvätta 

bort vår orenhet, så att vägen till den Helige återigen är öppen 

för oss! 

Skuldoffer 

Skuldoffret är det vi känner till minst om. Procedurerna liknar 

de andra offren, men fokus här tycks egentligen inte ligga så 

mycket på hur man offrar som på vad man offrar. Vid skuldoffer 

skulle man nämligen inte offra vilket djur som helst i sin 

flock, utan man skulle offra ett extra dyrbart djur. 

Synd är en skuld inför Gud som måste betalas. Vi måste göra 

rätt för oss! Därför skulle man offra ett dyrbart djur, för att visa 

att man verkligen var beredd att betala tillbaka sin skuld inför 

Herren. 


foto: marcin dulapa 

foto: bailly elodie 

foto: vince petaccio 

Jesus är ett offer 

Nya testamentet talar på många ställen om Jesus som offer. Johannes 

Döparen säger: Se Guds lamm, som tar bort världens 

synd (Joh. 1:29). Och Uppenbarelseboken tecknar bilden av ett 

slaktat Lamm. I Hebreerbrevet möter vi Jesus som vår överstepräst 

som bär fram sig själv som ett syndoffer. 

Vad innebär det då att Jesus är ett offer? Om vi utgår ifrån de 

fyra offer vi studerat här, får vi en fantastisk bild av vad Jesus 

offer betyder: 

• Jesus är ett brännoffer. Han har gått i vårt ställe och tagit syndens 

straff på sig när han valde att gå i döden för oss. Han har 

dött i vårt ställe och därför slipper vi dö! 

• Jesus är ett gemenskapsoffer. Han offrar sig själv, så att gemenskapen 

mellan människa och Gud kan återupprättas. 

Genom hans gemenskapsoffer har vi nu tillträde till Guds tron! 

• Jesus är ett syndoffer. Jesus blod renar från all synd – vi är orena, 

men genom hans offer blir vi rena. Vi kan nu komma inför 

den Helige utan att riskera att förgås! 

• Jesus är ett skuldoffer. Han är betalningen för vår skuld inför 

Gud. Genom hans död är vår skuld utplånad, vi är fria! 

Du är ett offer 

Du behöver nu inte göra någonting, allt är färdigt! Jesus har 

offrat sig för vår synd en gång för alla, det finns inget du kan 

göra för att bli syndfriare, skuldfriare eller renare för Gud! 

När vi talar om vår respons på Jesus offer handlar det alltså 

inte om att förtjäna hans frälsning. Däremot talar Guds Ord 

om att vi är ett prästerskap som ska frambära andliga offer (1 

Petr. 2:5), vi ska frambära lovets offer till Gud, en frukt från 

läppar som prisar hans namn (Hebr. 13:15), och framför allt 

ska vi frambära oss själva som ett levande och heligt offer som 

behagar Gud (Rom. 12:1). 

• Det betyder att du får frambära dig själv som ett brännoffer. 

Du lever inte längre för dig själv – allt du har är till för att tjäna 

Gud och din medmänniska! Där du går fram i livet ska du vara 

en välbehaglig doft för Gud och dina medmänniskor. 

• Du får frambära dig själv som ett gemenskapsoffer. Det är inte 

längre du själv som är viktig, utan det viktiga är att Kristi kropp 

fungerar! Genom att vara ett gemenskapsoffer kan du bygga gemenskap 

mellan Gud och människor, och människor emellan. 

• Du får frambära dig själv som ett syndoffer. Genom Jesus blod 

har du fått blodsband till Gud och kommit in i Hans familj. 

Därför får du leva renad och förlåten! Genom att med ditt liv 

visa vad förlåtelse är får du hjälpa människor att upptäcka 

Guds förlåtelse. 

• Du får frambära dig själv som ett skuldoffer. Som kristna står 

vi i skuld till varandra, vi är till för varandra. Paulus talar om 

att han har skyldigheter gentemot hedningarna (Rom. 1:14; 

13:8). På samma sätt får vi bära varandras bördor i insikten om 

att vi själva är burna av honom som betalt all vår skuld! 

FREDRIK HECTOR 

Lärare på Strandhems Bibel- och lärjungaskola 

Läs mer: The Book of Leviticus, Gordon J Wenham; Templet, Anders Sjöberg 


Månadens förklaring 

Nattvarden. Vad är det? 

EN MÄNNISKA BÖJER KNÄ vid altarringen och tar med brödet 

och vinet emot Kristi kropp och blod. Hon har i gudstjänsten 

instämt i syndabekännelse och trosbekännelse, alltså erkänt att 

hon är en syndare och att Kristus är Frälsaren. Nu får hon ta 

emot allt för intet. Allt: Kristi kropp och blod – kan högre gåvor 

tänkas? För intet: hon har inget eget att komma med – tron är 

en tiggarhand. Finns det ett mera fullödigt uttryck för frälsningen 

av nåd allena än den heliga nattvarden? 

En central plats i det kristna livet 

Jesus varnar för ett liv och en gudstjänst som bygger på människobud, 

ja, han säger till och med att det är en fåfäng dyrkan. 1 

Därför är det så viktigt att tänka på att nattvarden är instiftad 

av Herren Jesus själv. I Stora katekesen läggs stor vikt vid detta 

faktum, och att det är Herrens egen förordning som är anledningen 

till att nattvarden en har en så central plats i evangeliskluthersk 

tro. 2 

Kristi sanna kropp och blod 

Nattvardsfirandet har tiderna igenom varit förenat med den 

största vördnad. Det är t.ex. ingen tillfällighet att man inom 

den evangelisk-lutherska kyrkan vanligtvis faller på knä vid 

mottagandet av nattvarden. Det är ju Kristi sanna kropp och 

blod vi nalkas och får ta emot. Att det handlar om Kristi sanna 

kropp och blod, har inom teologin uttryckts med ordet realpresens. 

Ordet används för att beskriva den verkliga, reala närvaron 

av Kristi kropp och blod i nattvardens bröd och vin. SKB 

lägger stor vikt vid denna realpresens, och avvisar alla försök 

att bortförklara den. 3 De evangelisk-lutherska teologerna visade 

ständigt tillbaka till den enkla betydelsen i instiftelseorden: 

”Detta är min kropp.” 

Samtidigt bemötte man olika invändningar, och man använde 

sig då av kristologin, läran om Kristi person. Liksom man 

bekänner att det gudomliga har förenats med det mänskliga 

utan att det mänskliga förintas – Kristus är sann Gud och sann 

människa – så lär man, att i nattvarden tar vi emot Kristi kropp 

utan att brödet förintas. 4 De reformerta teologerna hade anfört 

argumentet att Kristi kropp endast kan vara på ett ställe samtidigt. 

Då den nu är på Faderns högra sida kan den inte vara i 

nattvarden. Gentemot detta lär SKB att Kristi kropp har fått del 

av de gudomliga egenskaperna och därför kan vara på flera 

ställen samtidigt. Det betyder att vi i nattvarden inte endast tar 

emot honom i tro utan även konkret med vår mun. 

Golgata offer och lovsången 

Det offer som på Golgata har framburits en gång för alla, 5 ges 

här till lärjungarna att äta och dricka. Man kan jämföra med 

påskalammet som blev slaktat, och som israeliterna sedan skulle 

äta av. 6 I nattvarden är frukten av Jesu lidande och död samlad, 

och den räcks fram till syndare. När vi tar emot hans kropp 

och blod i tro, tar vi också emot ”syndernas förlåtelse, liv och 

salighet”. Därför är nattvarden en plats för lovsång. I Uppenbarelseboken 

beskrivs lovsången inför Lammet som blivit slaktat. 

7 En Luther-psalm som uttrycker både glädjen, vördnaden 

och realismen i reformationens nattvardsfromhet är Sv. ps. 400 

– sjung eller läs den! 

TORBJÖRN JOHANSSON 

Lektor på Församlingsfakulteten, Göteborg 

1. Matt 15:9. 2. SKB (Svenska kyrkans bekännelseskrifter), s. 485. Dess 

centrala plats framgår av att det tas med som ett av fem huvudstycken i Lilla 

katekesens sammanfattning av vad kristen tro är. 3. Se t.ex. Konkordieformeln, 

art. 7 (SKB, s. 608ff.) 4. Till skillnad från den katolska transsubstantiationsläran, 

enligt vilken det upphör att vara bröd. Som bibelstöd anförs 

1 Kor. 10:16f. 5. Hebr. 9:28, 10:10. I SKB behandlas frågan om ”offer” 

på s. 268ff. 6. 2 Mos. 12:7f. 7. Upp. 5:9–14. 

foto: cia björk 


Månadens andakt • Påskdagen 

Höjdpunkten 

På första veckodagen kom kvinnorna tidigt i gryningen till graven 

med de salvor de berett. De fann att stenen hade rullats undan 

från graven, men när de gick in fann de inte Herrens Jesu kropp. 

De visste inte vad de skulle tro, men plötsligt stod två 

män framför dem i kläder som det lyste om. De blev 

bestörta och böjde sina ansikten mot jorden. Men 

männen sade: Varför söker ni den levande 

bland de döda? Han är inte här. Han är uppstånden. 

Kom ihåg, vad han sade er om Människosonen, 

när han ännu var i Galileen: han 

måste utlämnas i syndares händer, korsfästas och 

uppstå igen på tredje dagen. Då kom de ihåg hans 

ord och vände tillbaka från graven och berättade allt 

detta för de elva och alla de andra. LUK. 24:1–9 

’Döden är uppslukad och segern vunnen! Du död, var är din seger? 

Du död, var är din udd?’ Dödens udd är synden, och syndens 

makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss 

segern genom vår Herre Jesus Kristus! (1 Kor. 15:54f.) 

PÅ TREDJE DAGEN UPPSTÅNDEN IFRÅN DE DÖDA. Detta 

är själva höjdpunkten i Jesu gärning och inseglet 

på hans frälsningsverk. Där har vi det alltsammans. 

Genom sin uppståndelse har han visat 

sitt välde, sin kraft och sin makt över allt vad i 

himmelen och på jorden är. Ty genom att Jesus 

har uppstått från de döda, har han blivit en mäktig 

herre över döden och över allt som har makt att 

döda och som står i dödens tjänst. … Han har blivit 

herre över världen, djävulen, snaran, svärdet, elden, galgen 

och alla plågor, så att han kan triumfera över dem. 

Äran för att ha besegrat döden tillhör nu Herren Kristus ensam. 

Ty han har genom sin gudomliga makt vunnit denna seger 

– men inte för sig själv utan för oss stackars människor, som annars 

skulle ha varit dödens och djävulens fångar för evigt. 

Innan han utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt, så 

var han ju utom räckhåll för döden och all olycka, och behövde 

varken dö eller fara ner till helvetet. Men sedan han blivit som 

en av oss och gått in under våra synder, vårt straff och vår 

olycka, så måste han också rädda oss från döden. Han måste bli 

herre över döden också till sin mänskliga natur, för att vi i honom 

och genom honom skulle räddas undan döden och allt ont. 

Därför kallas han i Skriften förstlingen av de avsomnade. 

Han är den som banat vägen för oss och gått före oss till 

det eviga livet, för att vi genom hans uppståndelse också 

skulle komma dit. Han har på det sättet vunnit en härlig 

seger över döden och helvetet, för att vi – som var 

dess fångar – inte bara skulle bli befriade utan också 

triumfera över döden genom tron. Ty genom tron är vi 

iklädda hans uppståndelse, och vi skall alla på liknande 

sätt uppstå och vinna herravälde över allting. 

Ur Genom tron allena av Martin Luther (bearb.) 

Kristus är 

uppstånden! 

Ja, han är 

sannerligen 

uppstånden! 


Själavård 

Saliga 

– är de som hungrar och törstar 

efter rättfärdighet 

När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. 

Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 

Då började han tala och undervisa dem: 

Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli 

mättade. 

DE SITTER DÄR KRING JESUS. De vet vad Gud fordrar av dem. De 

har lärt det av Moses. Gud vill ha ett rättfärdigt folk. Profeterna 

har upprepat det för dem: ”Vad begär väl 

Herren av dig annat än att du gör det som är 

rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i 

ödmjukhet med din Gud?” (Mik. 6:8.) Och 

nu, de senaste månaderna, har Johannes 

döparen skakat om dem: ”Vem har intalat 

er att försöka fly undan den kommande 

vredesdomen? Bär då sådan frukt som hör 

till omvändelsen.” Detta har de tagit till 

sig. De vill leva rätt inför både Gud och 

människor. De längtar efter rättfärdighet. 

DETSAMMA KAN HERREN VERKA NU. Han kan skaka 

om oss. Han kan rycka upp oss ur slentrianen. Han kan 

få oss att sörja över vår egoism, våra slappa böner och vår klena 

tro. Han kan få oss att längta efter rättfärdighet. Han kan få oss 

att ta plats i skarorna som sitter på berget kring Jesus. 

Och vad hör vi där? Det är ju om oss han talar! Om sådana 

som längtar efter rättfärdighet. ”Saliga”, säger han, ”är de som 

hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade”. 

Det är överraskningen. Jesus har kommit med rättfärdigheten. 

När vi tror på honom ger han oss den som en gåva. Han 

sätter den på oss som en dräkt, så att vi kan stå rättfärdiga inför 

Gud. Och samtidigt ger han oss drivkraft till att leva hans liv – i 

godhet och rätt och kärlek. 

Det är stort, det är underbart! Och det är inte för en gång 

bara. Vi får komma till Jesus om och om igen och bli mättade. 

FÖR DET BLIR EN KAMP inne i oss. Det blir en kamp mellan det 

nya vi har fått och det gamla som är kvar i oss. Det kan vi märka. 

Vi tappar tålamodet. Vår tunga skenar iväg. Våra tankar 

fastnar i avund eller självömkan. 

Vi är inte ensamma om detta. Vi delar det med Paulus. Han 

berättar det själv: ”Jag kan inte fatta att jag handlar som jag 

gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag.” 

Det är i Romarbrevet han skriver så (7:14f.). Det är hans 

foto: 

steve woods 

största brev. Och temat är just rättfärdighet. I de första kapitlen 

visar han hur hela världen står med skuld inför Gud. Sedan 

berättar han om hur Gud i Kristus har skaffat fram 

en ny rättfärdighet. Var och en som tror på Jesus 

får den som gåva (3:19–26). Det är detta Paulus 

förkunnar, det är detta han lever på, det är 

detta som fyller honom med glädje (5:1f.). 

Därför studsar vi till när vi kommer till 

sjunde kapitlet. Förut har Paulus jublat över 

rättfärdigheten i Kristus, men här klagar 

han: ”Jag vet att i mig, det vill säga i mitt 

kött, bor inte något gott. Viljan finns hos 

mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, 

det goda som jag vill gör jag inte, men det onda 

som jag inte vill, det gör jag” (7:18f.). Han vet att 

han har fått rättfärdigheten av Kristus. Han vet att han 

har fått det nya livet. Men han vet också att han alltjämt har den 

gamla människan kvar! 

MEN HAN VET vad han ska göra! Det kommer fram i vers 24. När 

han ropar och frågar: ”Jag arma människa! Vem skall frälsa 

mig från denna dödens kropp?” – då har han redan svaret: 

”Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre!” Han vet att han får 

gå till Jesus på nytt. Han vet att samme Jesus som har gett honom 

rättfärdigheten och det nya livet, ska ge honom det om 

igen. Det har Jesus lovat: ”Jag är livets bröd. Den som kommer 

till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig 

någonsin törsta” (Joh. 6:35). 

Det blir för oss som det är för barnen i ett gott hem. De behöver 

inte gå och hungra. De vet var maten finns. Så är det för 

oss. Vi har fått Jesu rättfärdighet. Vi har fått det nya livet. Men 

vi står i en ständig kamp. Den gamla människan är kvar. Men vi 

får gå till Jesus på nytt, om och om igen. Vi kan känna oss trötta 

och hungriga – men mitt i detta är vi saliga! 

Ja, saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet – 

de skall bli mättade. 


Prost, Sätila 


Aktuellt ämne • Fårskötsel 

I herdens 

goda vård 

När Bibeln talar om får, lamm och herdar tecknas 

en bild som de allra flesta inte känner igen från 

sin vardag. Dessutom är Bibelns beskrivningar 

av fårskötsel insatta i ett helt annat sammanhang 

än vårt. Vilka egenskaper behöver en herde ha 

och vad vet vi om fåren och deras beteende? 

FÅRSKÖTSEL I ISRAEL FÖR TVÅ TUSEN ÅR SEDAN, och mer än det, 

skiljer sig mycket från fårskötsel i Sverige år 2007. Då uppehöll 

sig herdarna med sina fårhjordar ofta i ödemarker. I sådana 

marker rörde sig också en hel del rovdjur. Fåren var ständigt i 

fara att bli rov åt vilddjur. Herden hade också en utsatt position. 

Många gånger satte herden sitt eget liv på spel för att rädda 

förlorade får. Kung Davids erfarenhet av detta vittnar om 

stor dramatik. Din tjänare har gått i vall med sin fars får. Om då 

ett lejon eller en björn kom och tog bort ett får av hjorden, följde 

jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur 

munnen på det (1 Sam. 17:34f.). 

foto: sasan saidi 

Gröna ängar i en vild värld 

Fullt så dramatiskt är det inte att vara herde i Sverige. Utåt sett 

är det närmast idylliskt. För nog hör det till en lantlig idyll att se 

tackor beta i skog och mark, medan lekfulla lamm hoppar och 

skuttar i det gröna. Också denna idylliska sida av fårskötsel har 

sin bibliska motsvarighet. Det heter i Psaltaren 23: Herren är 

min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna 

ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. 

Förhållandet mellan Kristus och hans församling är platsen 

för ro mitt i en orolig värld. Det betyder inte att det inte finns faror 

runtomkring. Men hos Jesus finns tryggheten i tillvaron. 

Han dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. 

foto: christian nielsen 

En röst att känna igen och följa 

En herde samlar alltid sina får i flock. De lever i samma utrymme 

och delar samma omsorg. Får känner sig trygga med varandra 

och de känner herdens röst och följer den. Under överinseende 

av den gode herden finner den kristna församlingen sin 

9

Liksom får lyssnar till 

herden och kommer när 

han kallar, så lyssnar 

församlingen till Jesu 

röst i Bibeln och går 

” 

dit han kallar. 

trygghet. Liksom får lyssnar till herden och kommer när han 

kallar, så lyssnar församlingen till Jesu röst i Bibeln och går dit 

han kallar. En främmande röst känner de inte igen. Jesus säger: 

”mina får lyssnar till min röst” (Joh. 10:27; förf. kurs.). 

Grönare gräs och vilsna får 

Allt detta som ger fåren harmoni och trygghet i en farofylld 

värld är uteslutande herdens förtjänst. Får är sådana att de 

tycks ha uppfattningen att gräset är grönare på andra sidan 

stängslet. Det ska inte mycket till för att de ger sig iväg från den 

övriga hjorden. Dessutom är det ofta så att får inte märker att 

de är på väg bort. De går med huvudet nerböjt i det härliga friska 

gräset, steg för steg framåt – eller snarare bortåt. Bibeln säger 

om oss människor att vi gick alla vilse som får, var och en 

gick sin egen väg (Jes. 53:6). Som människor dras och lockas vi 

lätt bort från tryggheten hos Jesus. 

Bibeln talar om köttets begär – en benägenhet att dras till det 

som lockar bort från Gud. När Guds Ord förbjuder något lockar 

det särskilt mycket. När Herren sätter gränser i sitt Ord tycks 

oss alltid gräset vara grönare på andra sidan. Det finns så mycket 

här i världen som lockar, att man lätt fäster blicken neråt – på 

det jordiska. Så kan man ta steg för steg bort från Jesus utan att 

egentligen förstå att man är på väg att komma bort från honom. 

Ett får som kommit ifrån flocken, och som varken kan höra 

den övriga flockens bräkande eller herdens kallande röst, hittar 

inte tillbaka. I det avseendet skiljer sig får från många andra 

djur. Ett får kan ändå efter ett tag upptäcka att det kommit bort 

– fåret kan få en känsla av att vara ensamt, det har inte de andra 

foto: eva andersson 

fåren med sig. Men när ett får känner att det kommit bort vänder 

det inte hemåt. Det har snarare en förmåga att gå än mer vilse. 

Ofta börjar fåret i en sådan situation att bräka intensivt och 

oroligt. Det stressar upp sig och blir till slut närmast paralyserat. 

Det flåsar intensivt och skakar kraftigt. Det bräker allt mer 

sällan och ligger bara och trycker. I en omgivning med rovdjur 

blir ett sådant får snart ett byte. 

En människa som inte lyssnar till Jesu röst i Bibeln märker 

inte själv att hon är på fel väg. Förr eller senare kan hon få en 

känsla av att allt inte står rätt till. Men i stället för att vända om 

till Herren, trasslar hon lätt till det ännu mer. Människor som 

kommit bort från Gud vet inte hur de ska hitta tillbaka till 

tryggheten. I sin oro dövar man sig med alla slags osunda beteenden. 

Allt som vi i dag möter av otrohet och lösa sexuella förbindelser, 

alkohol och festande, missbruk av tabletter och droger 

osv. är närmast att betrakta som ett desperat rop efter hjälp. 

Människans hjärta är oroligt tills det finner vila hos Jesus. Till 

slut kan en människa bli så handlingsförlamad att hon ger upp. 

Hon känner då bara likgiltighet för tillvaron och livet. 

Herden letar och ropar 

En herde som letar efter ett förlorat och uppgivet får måste 

komma helt nära för att fåret ska höra herden. Hans röst är helt 

avgörande. Jesus letar efter många förlorade människor. På olika 

sätt försöker han komma så nära att de kan höra hans röst. 

När hans ord når en människa kan hon känna igen Jesus och bli 

räddad. När Herrens ord inte når en människa är allt hopp om 

räddning ute. Och om ingen räddning sker, är hon till sist evigt 

förlorad. 

I en sådan situation känns bilden av fåren inte längre så idyllisk. 

Men kanske är det just då som herdens egenskaper framstår 

som klarast. Jesus är den gode herden. Han söker efter det 

som är förlorat. Han har gett sig ut i en farofylld värld för att 

söka upp hela människosläktet. Men han satte inte bara sitt liv 

på spel – han offrade det frivilligt för att rädda oss alla. Utan 

herdens uppoffring är räddning utesluten för förlorade får. 

Utan Jesu offerdöd i vårt ställe är vi alla förlorade. I dag står Jesus 

vid vår sida och kallar på oss för att vi ska lyssna till honom 

och komma till honom. 

Ett bortkommet får får bäras hem 

Ett upphittat får kan herden inte driva framför sig hemåt. Han 

måste ta det i sin famn och bära det hem. Så behöver en återfunnen 

syndare mycket omsorg. Inte en dag vill Jesus tvinga en 

människa att springa hemåt själv. Han leder på rätta vägar för 

sitt namns skull. Han har sin ära i att föra syndare till salighet. 

I sin församling här på jorden vill Herren låta sina får få den 

vård de behöver på vägen hem till himmelen. De kan inte drivas 

framåt, de måste bäras av Herren själv – i Ordet och sakramenten. 

I dopet smörjer han mitt huvud med den helige Ande. I 

nattvarden låter han frälsningens bägare flöda över till mig. Så 

följer mig ”den gode herden” med sin godhet och nåd i alla 

mina livsdagar, för att jag ska få bo i Herrens hus för evigt. 

DAVID APPELL 

Präst och f.d. fårägare, Skellefteå 


Själavård 

Skicka gärna in frågor – om bibelord eller bekymmer – Gustav Börjesson svarar, och detta 

publiceras i Till Liv när så är möjligt. Skicka din fråga till Till Liv, ”Själavård”, Sandgatan 14B, 

223 50 Lund. Var gärna anonym! 

Kremering eller jordbegravning? 

DET FINNS OLIKA TRADITIONER i samband med begravningar och i Sverige har det blivit 

allt vanligare med kremering. Hur skall man ur kristen synpunkt förhålla sig till de 

olika begravningsalternativen? Kan man finna något stöd i Bibeln för det ena eller 

andra synsättet? 

LENNART HENRYSSON 

På tråden 

En första maj-demonstration 

Joakim Hector, ansvarig för 

Strandhems Bibel- och lärjungaskola, 

har här både en 

aktuell inbjudan att förmedla 

och angelägen reklam. 

KÄRE VÄN! TACK FÖR DIN FRÅGA. 

Abraham köpte mark i Hebron till en gravplats för sin hustru Sara. Det förblev sedan 

den vanliga formen för begravning i egendomsfolket att man lade kroppen i en 

grotta eller i jorden. Så skedde också med Jesus. Josef från Arimatea upplät sin 

klippgrav för honom. Men på tredje dagen var stenen undanvältrad och bara svepningen 

låg kvar. Jesus hade uppstått från de döda. 

För de kristna var det naturligt att följa samma ordning för begravning. De hade 

genom Jesu uppståndelse fått ett levande hopp. Grekerna räknade med ett liv efter 

detta, de trodde på själens odödlighet. Men de kristna trodde på kroppens uppståndelse 

(1 Kor. 15). De väntade uppståndelse ur graven (Joh. 5:28f.). Därför undrade 

de hur det skulle bli med de martyrer som inte fick någon grav, de som blev 

kastade åt vilddjuren, de som brändes på bål. Men kyrkofäderna gav dem tröst. 

Såsom Gud har makt att skapa har han makt att uppväcka från de döda. Han skall 

uppväcka alla döda (Luk. 20:38; Upp. 20:13). När Augustinus talar om uppståndelsen 

kan han hänvisa till Matt. 10:30. 

När man under 1800-talet på olika håll i Europa började hävda att kremationen 

hade hygieniska och praktiska fördelar framför jordbegravningen, blev det debatt. 

Argumentet från kyrkligt håll var att i Bibeln omtalas endast begravning. Under 

de senaste årtiondena har – som Du skriver – seden med kremation blivit allt mer 

vanlig, särskilt i de större städerna. 

Vad har vi som kristna att gå efter? 

• Vi har ingen befallning i Bibeln i denna sak. Vi har varken förbud eller påbud. 

• Vi har den viktiga trosartikeln om kroppens uppståndelse från de döda. 

Det som är avgörande för oss är att vi håller fast vid denna tro. 

För en kristen som lever i tron på kroppens uppståndelse ligger det närmast till 

hands att följa traditionen och föranstalta om att hans kropp blir begraven. Men 

också en kristen med denna tro kan ställas inför praktiska svårigheter, t.ex. att familjegraven 

är fullbelagd. Om han då skulle bestämma sig för kremation, är det 

avgörande att han handlar i tro – i tro på att Gud skall uppväcka honom på den 

sista dagen och i Kristus ge honom evigt liv. 


Boktips 

En herde ser 

på DEN TJU- 

GOTREDJE 

PSALMEN 

Phillip Keller 

Keller, som 

själv varit fåraherde, 

tar 

oss med i herdens 

vardag 

under ett helt 

år. Det kan få 

oss till omprövning – är Jesus Kristus 

vår herde? Semnos förlag. 

LÄMNA DINA 

BÖRDOR – med 

lättare packning 

blir din livsresa 

enklare 

Max Lucado 

Det är dags att 

sluta bära så 

tungt, säger Lucado 

i denna inspirerande 

bok 

som han fyllt med livsmod från Ps 23. 

Det finns en som vill bära vår packning. 

Libris förlag. 

Det ryktas om ”Öppet Hus” på Strandhem 

– vad är det? 

Jo, eftersom vi är glada och stolta för vår Bibel- och 

Lärjungaskola på Strandhem vill vi visa upp den, 

och kommer därför att öppna dörrarna den 1 maj 

för alla intresserade. Öppet Hus kl. 9.30–16.00. 

Vem tror ni vill komma en sådan dag? 

Vi hoppas att många som känner till Strandhem, eller 

känner dem som går här, tar möjligheten och 

kommer. Och om man funderar på att anmäla sig 

till nästa läsår är det ett ypperligt tillfälle att få en 

bild av skolan, eftersom det till en viss del kommer 

att vara likt en vanlig dag med undervisning och andakter. 

Utöver det, vad händer mera den dagen? 

Eleverna kommer även att berätta om sin missionsresa 

till Peru, och det ges tillfälle att prata med elever 

och lärare. Och lunch och fika serveras! 

Varför ska man välja just den bibelskolan? 

Vad är ni bra på? 

Vi är ju en Bibel- och lärjungaskola, vilket innebär 

att vi kombinerar god bibelundervisning med att 

fostra lärjungar som utmanas till att leva så som de 

lär sig. Det innebär konkret att vi bl.a. har schemalagda 

andaktstillfällen, utmanande praktik för 

varje elev och vi ger utrymme för eftertanke och 

bearbetning. 

Vi följer också upp alla elever med personliga 

mentorssamtal varannan vecka, vilket gör att det 

finns goda möjligheter till personlig växt under året. 

Missionsresan ingår också som en viktig del av 

kursen, och den brukar betyda mycket! 

Vilka vill ni nå? 

Jag tror att vår bibelskola passar bra för både dem 

som varit kristna länge och dem som nyligen kommit 

till tro. Vår erfarenhet är att det berikar med 

mångfald bland eleverna, både vad gäller ålder och 

bakgrund. 

När är det dags att söka? 

Sista ansökningsdagen är den 15 maj, så sök innan 

dess. Mer info samt anmälningsblanketter kan hämtas 

på hemsidan, www.strandhem.nu. 

EVA ANDERSSON 


Bibelstudium • Jesu sju Jag Är 

Jesus är den gode herden 

och dörren in till fåren 

En blind man har fått sin syn av Jesus. Han förs till 

fariseerna för att de ska bedöma det som hänt. 

Dessa andliga ledare försöker då övertyga honom 

om att Jesus är en syndare. Mannen kan 

dock inte avfärda Jesus så enkelt: hans eget liv 

har ju förändrats! I mötet med Jesu motståndare 

förstår han vem Jesus är – och sedan leder Jesus 

själv honom de sista stegen fram till tro. 

Utifrån denna händelse talar Jesus om andligt ledarskap; 

han liknar sig själv både vid den gode 

herden och vid dörren in till fåren. Läs om detta i 

Johannes evangelium, kapitel 10! 

En herdes uppgift och egenskaper 

Jesus liknar de andliga ledarna vid herdar, och folket de ska leda 

liknar han vid får. Detta är ett känt bildspråk ifrån Gamla testamentet. 

Herdens uppgift var att hålla samman hjorden, skydda 

och leda den. Han skulle planera färden så att de tryggt och i 

lagom takt kunde ta sig till det nödvändiga betet och rena vattnet. 

De var ständigt på väg, och efterhand som torkan kom blev 

det allt svårare att hitta mat. Fåren var helt beroende av hans 

styrka och mod, hans omsorg och goda omdöme. Utan herden 

dukade de snart under. 

Hot och utsatthet 

Ett stort hot var vargen som kunde riva fåren och skingra hjorden. 

När vi människor liknas vid får, säger det något om vår utsatthet. 

Lämnade åt oss själva går vi vilse och faller offer för 

onda makter. Vi dör andligt sett av hunger och törst. Det finns 

enligt Jesus en ’vargmakt’ som vill oss människor illa. Det är 

spåren av denna makt som Jesus ser när han blickar ut över folkskarorna 

och ser att de är rivna och slagna, som får utan herde. 1 

Närhet och igenkännande 

Herdar som vandrade med sina hjordar byggde övernattningsställen 

längs sina leder. Det var enkla inhägnader utan tak, där 

flera hjordar kunde samlas. En av herdarna fick i uppgift att 

vakta dörröppningen. Han kanske satt eller låg i den och släppte 

inte in någon objuden. Herden levde väldigt nära sina får, han 

var alltid tillsammans med dem och de lärde känna varandra 

väl. Han visste vad varje får behövde. Fåren kände igen sin herde 

på rösten och lystrade till hans varnings- och lockrop. I gryningen 

kallade han samman just sin hjord och de vandrade vidare. 

Tjuvar och rövare 

Jesus talar om tjuvar och rövare som vill komma åt fåren. De går 

naturligtvis inte till dörröppningen, för där blir de inte insläppta 

av dörrvakten – de försöker ta sig in i fållan på annat sätt och avslöjar 

därmed att deras motiv är själviska. De är inte intresserade 

av vad som är bra för fåren, utan av egen makt, ära och fördel, 

och de kommer för att stjäla, slakta och döda. 2 Detta blir en bild 

av en del av samtidens andliga ledare. Jesus ger dem svidande 

kritik för deras högmod, ytliga fromhet och andliga blindhet och 

för att de hindrar människor från att komma in i Guds rike. Jesu 

ord är skakande läsning för andliga ledare i alla tider. 

Jesus är dörren 

Jag är dörren, 3 säger Jesus. Han är fårens dörr in i fållan: Den 

som går in genom mig, skall bli frälst och han skall gå in och gå 

ut och finna bete. 4 Han är den enda dörren in i frälsningens och 

det eviga livets sammanhang, in i Gudsrikets trygga område, 

där Guds välsignelser blir tillgängliga för oss. Den människa 

som lever där får i Jesu namn träda fram inför Guds tron och 

med Jesus gå ut i världen för att göra Guds vilja. Det är genom 

Jesus som detta kan bli verklighet – han är dörren. 

Guds folks herdar måste också gå in genom honom. De måste 

vara utvalda och kända av Jesus och leva i gemenskap med 

honom. Först då lyssnar fåren till dem. 

Den gode herden ger sitt liv för fåren 

Jesus säger också: Jag är den gode herden. 5 Jesus kom som uppfyllelsen 

av Guds löften. Jag skall själv söka upp mina får och ta 

mig an dem. 6 Jesus är ett med Fadern och gör hans vilja, så som 

den är beskriven i de heliga skrifterna. Därför känner fåren igen 

honom och lyssnar. Jesus är inte inriktad på egen fördel som tjuven 

och rövaren. Han tar inte, han ger. Han ger liv, ja, liv i överflöd. 

7 Han är inte heller som den lejde herden, som i farans 

stund låter sitt eget liv gå före fårens och flyr när vargen kommer. 

Fåren är hans egna, 8 därför kan han inte överge dem. 

Jesu kärlek skulle sättas på ett avgörande prov under påsken. 

På skärtorsdagskvällen säger Jesus: … denna världens furste 

kommer. Mot mig förmår han ingenting. Men för att världen 

skall förstå att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt 

mig, så stå upp och låt oss gå härifrån. 9 Så går han ut för att 

möta världsfursten. Han överlämnar sig åt dem som är sända för 

att gripa honom med orden: Om det alltså är mig ni söker, så låt 

dessa gå! 10 Han är bunden av kärlek och kan inte överge dem 

som tillhör honom. Med deras bästa för ögonen går han frivilligt 

i döden. Jesus är den gode herden som ger sitt liv för fåren. 

Att lyssna och följa 

I mötet med Jesus kan jag finna att Jesu död talar till mitt hjärta, 

jag känner igen honom som min gode herde som har det rätta 


Jesus sade: 

JAG ÄR LIVETS BRÖD. 

Den som kommer till mig skall aldrig hungra, 

och den som tror på mig skall aldrig någonsin 

törsta. 

JAG ÄR VÄRLDENS LJUS. 

Den som följer mig skall inte vandra i mörkret 

utan ha livets ljus. 

JAG ÄR DÖRREN. 

Den som går in genom mig skall bli frälst, och 

han skall gå in och gå ut och finna bete. 

JAG ÄR DEN GODE HERDEN. 

Den gode herden ger sitt liv för fåren. 

JAG ÄR UPPSTÅNDELSEN OCH LIVET. 

Den som tror på mig skall leva om han än dör. 

JAG ÄR VÄGEN, SANNINGEN OCH LIVET. 

Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 

JAG ÄR VINSTOCKEN, NI ÄR GRENARNA. 

Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han 

rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. 

foto: peter aknai 

illustration: rené göth 

hjärtelaget för mig. Han är värd mitt förtroende, han har makt 

och överblick och kan leda mig på rätta vägar fram till målet. 

Jag kan tryggt överlämna mitt liv i hans vård. Mina får lyssnar 

till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem 

evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen 

skall rycka dem ur min hand. 11 

Herdar i tjänst hos Kristus 

I Joh. 21 kommer herdemotivet fram igen. Den uppståndne Jesus 

återupprättar då förnekaren Petrus och insätter honom i 

herdeämbetet: Var en herde för mina får. 12 Petrus har gått in 

genom ’Jesus-dörren’ och tagit emot frälsning och evigt liv – 

han vet nu att frälsningen endast finns hos Jesus och kan därför 

vägleda andra. Eftersom han själv behöver Jesus och hans nåd, 

ser han inte ned på andra som har samma behov. Han är en syndare 

som får tala om för andra syndare var hjälpen finns. 

Det finns alltså rätta herdar. De är kallade och utvalda av Jesus 

och står i hans tjänst. De går inte före, 13 utan följer efter Jesus 

som är den högste herden, 14 och de är också beredda att ge 

och offra något för dem som de fått ansvar för. Dessa i sin tur 

känner hos dem igen något av Jesu eget hjärtelag och tjänaresinne 

och lyssnar därför till dem. 

En hjord och en herde 

Jesus säger: Jag har också andra får ... Dem måste jag också 

leda. 15 Apostlagärningarna berättar att evangeliet bärs ut i världen 

och samlar människor från andra folkslag till den gode herden. 

När Paulus kommer tillbaka från sin första missionsresa, 

berättar han med ett språkbruk från vårt kapitel hur Gud öppnat 

trons dörr för hedningarna. 16 Evangeliet har gått vidare och 

burits även till vårt land. Jesus tänker också på oss och vill rädda 

oss från onda makter, vilsenhet och död. Han vill att vi ska få 

höra hans röst och finna vilan, tryggheten och rikedomen i ett liv 

i hans närhet. 

LARS-ÅKE NILSSON 

Präst och bibelskollärare, Åsljunga 

1. Matt 9:36 2. Joh 10:10 3. Joh 10:9,7 4. Joh 10:9 5. Joh 10:11,14 6. Hes 

34:11 7. Joh 10:10 8. Joh 1:11 9. Joh 14:30f. 10. Joh 18:8 11. Joh 10:27f. 

12. Joh 21:16 13. Joh 10:8 14. 1 Petr 5:4 15. Joh 10:16 16. Apg 14:27 

TILL LIV 04#2007 

13

Bibelstudium 

Den levande tron 

– löften och förtröstan 

Här följer den fjärde och sista artikeln om Den levande tron utifrån Gamla testamentets första bok. 

Där möter vi Abraham och Sara och ser hur viktigt det är att hålla fast vid Herrens löften. Vi får också 

lära oss att lita på Guds nåd och endast den. 

DE MÄNNISKOR SOM VI LÄSER OM i Bibeln var inte syndfria. 

Tvärtom: Gud verkar genom skröpliga människor – då som nu. 

Detta gäller även Abraham. Han handlade också fel ibland, och 

vi skall nu uppmärksamma en sådan händelse. Tvivel och otålighet 

kunde ansätta även Abraham. 

Den historiska händelsen 

Gud hade lovat Abram (han hette så först) en son, men problemet 

var att hans fru Saraj var för gammal för att kunna få barn. 

Hennes moderliv var dött, läser vi i Romarbrevet (4:19). Guds 

löfte till Abram var emellertid entydigt: ... en som kommer från 

din egen kropp skall bli din arvinge (1 Mos. 15:4). Abram satte 

sin tilltro till detta löfte, ty endast två bibelverser senare heter 

det att Abram trodde på HERREN, och han räknade honom 

det till rättfärdighet (1 Mos. 15:6). 

Men så gick tiden och Saraj och Abram började sinsemellan 

att laborera med en egen lösning på sitt problem att inte kunna 

få barn. Tanken väcktes att de skulle kunna hjälpa Gud på traven. 

Detta skildras i det sextonde kapitlet i Första Mosebok. 

Det var egentligen Saraj som var den pådrivande – ofattbart 

nog! Hon sa till sin man: Gå in till min slavinna. Jag kanske kan 

få barn genom henne. Och Abram lyssnade till Sarajs ord 

(1 Mos. 16:3). Detta agerande var helt och hållet en följd av de 

båda makarnas egna tankar – det var ett handlande i otro. 

Abram borde ha hållit fast vid Guds löfte, och fortsättningen 

visar att det inte följde något gott av detta. Den levande tron 

håller fast vid Guds löften även när uppfyllelsen dröjer och det 

ser hopplöst ut. Alla kristna får stava på denna sanning. Att 

Abram i det här läget följde sin hustrus uppmaning, innebar att 

han gick utanför Guds givna löfte. Gud hade aldrig tänkt att 

slavinnan Hagar skulle vara ett redskap för att förverkliga löftet. 

Eftersom Saraj och Abram nu hade börjat handla i egen kraft 

och på eget initiativ, fick de även själva ta ansvar för konsekvenserna. 

Vi får bland annat veta, att när Hagar märkte att 

hon var havande, började hon förakta sin husmor (1 Mos. 

16:4). Detta var emellertid bara början på alla svårigheter som 

skulle följa. Det blev spänt mellan Abram och Saraj, vilket 

framgår av Sarajs ord till sin man: Den orätt jag utsätts för skall 

komma över dig (1 Mos. 16:5). Dessutom fick Saraj ta till 

maktmedel gentemot Hagar för att lösa den svåra familjesituationen: 

När då Saraj bestraffade henne [Hagar], flydde hon bort 

från henne (1 Mos. 16:6). Saraj tvingades alltså att själv försöka 

bemästra de svårigheter hon hade försatt sig i. Ja, när vi inte litar 

på Guds löften, får vi alltid själva ta ansvar för vad vi ställer 

till med. Och det blir tungt. 

Gud lät inte Saraj och Abram slippa följderna av sitt egenmäktiga 

handlande, utan han sände i sin kärlek tillbaka Hagar 

till Saraj: Gå tillbaka till din husmor och ödmjuka dig under 

henne (1 Mos. 16:9). Följden av detta blev att Abram och Saraj 

i många år fick dras med Hagar och den son som hon senare 

födde – Ismael. Situationen i familjen var ytterst ansträngd, 

men den var självförvållad. Så småningom fick också Saraj och 

Abram den löftets son som Gud hade lovat dem – Isak (1 Mos. 

21:1–3). 

En allegori 

En allegori är en berättelse som är dubbeltydig, och enligt Nya 

testamentet är den ovan skildrade händelsen en allegori. 

Nämnda skildring har alltså, utöver den rent historiska betydelsen, 

även en djupare mening. I Galaterbrevet 4:22–31 kan 

man läsa om detta. Eftersom det i denna korta artikel inte är 

möjligt att närmare gå in på alla detaljer, vill jag be dig att du läser 

dessa verser. Bo Giertz översätter helt rättframt Gal. 4:24 på 

följande sätt: Detta är en allegori. Svenska Folkbibeln har den 

mer förklarande varianten: Detta har en djupare mening. 

Abrahams båda kvinnor, Hagar och Sara (som blev hennes 

senare namnform) – med sina respektive söner Ismael och Isak 

– betecknar två olika förbund mellan Gud och oss människor 

(Gal. 4:24). Hagar och hennes son Ismael är en bild av lagför- 


Jag skall göra dina 

efterkommande 

så talrika att man 

inte kan räkna dem. 

1 MOS 16:10 

foto: miguel ugalde 

bundet från berget Sinai genom Mose. Sara och sonen Isak är en 

bild av det nya förbundet, det vill säga nådens och evangeliets 

förbund genom Jesus. 

I berättelsen om dessa båda kvinnor och deras söner finns det 

alltså en annan berättelse som på ett djupare plan handlar om 

vårt förhållande till Gud: antingen är vi barn av slavinnan, och 

då försöker vi i bästa fall att nå Gud på lagens väg, genom egna 

ansträngningar, eller, så är vi barn av den fria hustrun, och då 

står vi förlåtna och rättfärdiga inför Gud genom Jesu försoning 

för våra synder. Hagar föder sina barn i slaveri (Gal. 4:24), men 

Sara föder löftets barn (Gal. 4:28). Som kristna är vi just detta: 

löftets barn. För att säga det kort: Abrahams och Saras misstag 

var, att de genom egna ansträngningar försökte nå ett mål, som 

Gud själv hade lovat att uppfylla. 

De andliga lärdomarna 

Denna skildring vill visa att löftets förbund gäller dig. Här och 

nu får du åter en gång möta det enkla och raka kristna budskapet 

som säger att det är Guds fria nåd som gäller. Om frälsningen 

beror på Guds NÅD, så måste det bli fråga om enbart nåd 

och en fullkomlig nåd. Det är alltså antingen Sara eller Hagar 

som gäller i ditt liv. Är du barn av Hagar, så är nåden utelämnad. 

Är du barn av Sara, så är dina egna ansträngningar utelämnade. 

Om du är en kristen, så har du samma ställning inför Gud 

som Isak hade inför Abraham: du är arvinge enligt löftet, och 

då gäller det att du driver ut tjänstekvinnan och hennes son ur 

ditt liv: Driv ut den här slavinnan och hennes son, för den här 

slavinnans son skall inte dela arvet med min son, med Isak (1 

Mos. 21:10; Gal. 4:30). Förstår du den andliga innebörden i 

den uppmaningen? 

Men om du är arvinge har du också förföljelse att vänta: Och 

som det var då, att han som var född efter naturens ordning förföljde 

den som var född i kraft av Anden, så är det också nu 

(Gal. 4:29). Förföljelsen mot de kristna är ofta hårdast från 

dem som är våra ’halvbröder’. Läget i dag för de bibeltroende 

inom kyrkan visar väl detta med all tydlighet. 

INGEMAR RÅDBERG 

Universitetslektor, Lödöse 


Mission i Peru 

Peru 

Barnen köar till sommarlovsbibelskolan i Las Lomas. 

Bibelskolans resa till 

Strandhems Bibel- och lärjungaskola gör varje vår en studieresa till något eller några av de länder 

där ELM bedriver mission. I januari gick resan till Peru. 

foto: joakim hector 

DEN 15 JANUARI ÅKTE vi bibelskoleelever iväg till Peru för att 

vara där i en månad. Med på resan följde även två av våra lärare, 

Fredrik Hector och Joakim Hector, med uppdraget att 

’hålla koll’ på oss. Syftet med resan var att få en inblick i hur 

mission fungerar och att vi själva skulle få göra en liten insats. 

Två veckor med läger och mycket sång 

Vi spenderade två av våra veckor tillsammans med Erik J och 

Maggan Andersson, som med sina barn bor och arbetar i Chiclayo. 

Tjejerna bodde i deras hus, medan killarna bodde på ett 

hostal i närheten. Vår grupp på femton personer (tretton elever 

och två lärare) delades upp i tre grupper, som tilldelades var sin 

av de tre lutherska församlingarna: Las Brisas, Las Lomas eller 

San Antonio. 

Vi var med på olika samlingar och gudstjänster i våra respektive 

församlingar, och vi hjälpte även till med EBDV, Escuela 

Bíblica de Vacaciones, ungefär ”liten bibelskola på lovet”. Vi 

var i Peru under deras sommar, så alla barn hade sommarlov. 

EBDV pågick under fem dagar, måndag till fredag. Det började 

på eftermiddagen klockan tre, och inleddes naturligtvis med 

sång. (Man sjunger mycket och länge innan man börjar något, 

så att alla ska hinna droppa in. Klockslag respekteras nämligen 

inte i lika hög grad som i Sverige.) 

Drama, undervisning och småsyskon 

Efter sångstunden, när ljudnivån steg till obeskrivbara höjder, 

var det dags för oss svenskar, gringos, att göra entré. Veckans 

tema var ”Petrus”. Varje dag spelade vi upp ett drama som 

handlade om dagens bibeltext. När de rungande applåderna tagit 

slut (man kan ’elda upp’ 150 peruanska barn ganska bra 

med ett drama på knaggligt inövad spanska…) delades den stora 

gruppen upp i olika åldersklasser, som sedan fick mer djupgående 

undervisning var för sig. När undervisningen började 

drog jag mig till en plats där jag kände att jag kunde göra nytta: 

lekhörnan. Även om EBDV inte är för bebisar, kom det varje 

dag ett antal sådana dit. De var småsyskon till äldre barn som 

inte fick gå dit om de inte tog hand om lillebror och lillasyster. 

När jag satt upptagen med dem behövde jag inte kommunicera 

verbalt, vilket vanligtvis brukar ställa till med problem, eftersom 

jag endast kan ett par fraser. Efter undervisningen var 

EBDV slut för dagen, och barnen försvann snabbt hem efter att 

ha fått ett äpple eller något annat litet att stoppa i magen. 


fotograf: emma thuresson 

Erik och Maggan Andersson var korttidsmissionärer i Peru under tre terminer åren 

2003–04. Familjen reste åter till Peru den 15 augusti 2006. 

Hela klassen samlad på Eriks & Maggans tak iförda sina EBDV-tröjor. 

På gång på stan 

Tisdag och torsdag förmiddag åkte vi dessutom till våra olika 

stadsdelar, till en öppen plats där vi lekte med alla de barn som 

dök upp. Även vuxna gick dit för att se de vita, ’rika’ västerlänningarna 

leka med deras barn. I deras ögon var det något märkligt 

vi höll på med – i Peru är det ovanligt att man aktiverar barn 

genom att leka med dem. 

Innan vi drog oss tillbaka för lunch hos de danska missionärerna, 

Helene och Preben Koefoed-Jespersen, bjöd vi självklart 

in alla barn till eftermiddagens EBDV. 

Mery, 17 år, berättar 

EN AV DE YNGRE LEDARNA på EBDV i Las Lomas heter Mery. Den sista dagen som vi var i Chiclayo 

passade jag på att prata lite mer med henne med hjälp av en tolk. Mery berättade då 

sin historia för mig. 

När Mery var bebis bodde hennes familj i en annan stad och de var med i en evangelisk 

kyrka med höga krav på att man la mycket i kollekten. Efter några år flyttade familjen 

till Chiclayo och pappan letade då upp en annan evangelisk kyrka att bli medlem 

i (kyrkan i Las Lomas fanns inte då). Den nya kyrkan var dock inte bättre än den 

andra; de som gav mycket i kollekt fick de bästa platserna i kyrkan och de som gav 

för lite i kollekt fick sämre platser. Vid det här laget hade Merys pappa fått nog av kyrkan. 

Han gick ur församlingen och vände helt ryggen åt allt vad kyrka heter, men, han 

fortsatte att tro på Gud, läsa Bibeln och be. 

När församlingen i Las Lomas grundades gick Merys systrar dit på söndagsskola, och de 

tog även med den då fyraåriga Mery. Hon tyckte om söndagsskolan, men mer på grund av 

pyssel och presenter än på grund av Jesus. När Mery var nio år hade hon hunnit tänka över det där 

med Jesus lite mer, och endast nio år gammal bestämde hon sig för att ge sitt hjärta till Jesus och följa Honom. 

Hon började tillbringa mer och mer tid i kyrkan; när hon växte ifrån söndagsskolan började hon i tonårsgruppen. 

Nu började hon även känna av motstånd hemifrån; hennes pappa hade inte haft något emot pyssel i söndagsskolan, 

men nu tyckte han att hon tillbringade för mycket tid i kyrkan. Mery fortsatte orubbligt, och när hon var femton år lät 

hon döpa sig, även om ingen ur hennes familj var närvarande. När jag träffade Mery berättade hon att hon går i ungdomsgruppen 

och undervisar i söndagsskolan och att hon dessutom är lärare på EBDV för första året. Hon är varmt 

troende och det är hennes familj också. Hennes enda sorg är att de vägrar att ha med kyrkan att göra – de tror att kyrkan 

bara är ute efter pengar, och eftersom de är fattiga är pengar något de själva behöver. Mery fortsätter ändå att hoppas 

och be att även resten av familjen en dag ska upptäcka hur viktig den äkta kristna gemenskapen är. 

Denna sjuttonåring gjorde starkt intryck på mig när jag besökte Las Lomas. Det var med frimodighet och glädje 

som hon ledde sången, talade till hela barnsamlingen, undervisade och delade med sig av det hon hade fått. 

EMMA THURESSON 

Elev på Strandhems Bibel- och lärjungaskola 

TILL LIV 04#2007 

17

Missionsnytt & info 

Besök i Kenya och Eritrea 

MISSIONSSEKRETERARE KARIN GUNNARSSON EKSTRÖM besökte Kenya 

under mars månad. I uppdraget ingick samtal med missionärer och 

ELCK-ledning; dessa handlade bl.a. om det fortsatta samarbetet – 

på kort och lång sikt – mellan ELCK och ELM-BV. 

Även missionsföreståndare Roland Gustafsson, som är på undervisningsuppdrag 

i Eritrea, anslöt till dessa samtal. 

CARLÅKE SÖDERLIND, missionssekr. 

Hälsning från Kaptembwa 

DET ÄR EN MARSKVÄLL I NAKURU. Ett regn med kraftigt mullrande åska 

har just passerat som ett förebud till den regntid som väntas i april. 

De kenyanska myndigheterna har gått ut i media och uppmanat 

medborgarna att bereda sig på en regnperiod som, enligt meteorologernas 

prognoser, kommer att bli ovanligt intensiv. Framkomligheten 

på vägarna kommer att påverkas, och i vissa områden ökar 

risken för översvämningar. Följden kan bl.a. bli att jordbruksprodukter 

inte kommer att kunna transporteras, vilket blir kännbart 

både för producenter och konsumenter. 

Jag är alltså på ett tvåveckors-besök i Kenya. I förmiddags deltog 

jag tillsammans med våra missionärer i gudstjänsten i Kaptembwa 

församling i en av Nakurus många stadsdelar. Det var den första 

gudstjänsten på den kyrktomt som de länge längtat efter och i flera 

år samlat in pengar till. Ett bidrag från ELM-BV (som man ansökt 

om) täckte halva kostnaden för köpet. 

Drygt halva tomten har man förberett för odling – detta för att få 

en inkomst i väntan på att kunna bygga. Vid ena sidan har jorden 

planats ut och några stolpar satts upp till att fästa presenningar och 

säckväv i, så att samlingarna kan vara under tak och i skydd mot solen. 

Några träd finns inte. I ett hyresrum i närheten förvaras bänkar, 

stolar och talarstol under veckorna. 

I dag var ett fyrtiotal vuxna och tjugo barn samlade. Utöver församlingssång, 

liturgi och predikan över ”Jesus, livets bröd” förekom 

mycket körsång. Ett antal tillkännagivanden tog tid. Då och 

då rev en kraftig blåst upp dammoln, och plötsligt vältes talarstolen 

– för tillfället tom – av en virvelvind … 

Gunnel Gustavsson hade tagit med en boklåda och sålde böcker 

efter gudstjänsten. Äldsterådet inbjöd oss till samtal och en måltid. I 

församlingslivet förekommer, utöver söndagens gudstjänst och söndagsskola, 

under veckorna hembesök, bibelstudier och cellgrupper. 

Planerna och visionerna är nu många, eftersom man fått en plats att 

bygga på. Med detta vill jag också förmedla den stora tacksamhet 

och önskan om Guds välsignelse som församlingen ger uttryck för 

gentemot alla ’ELM-are’ i Sverige. KARIN G EKSTRÖM, missionssekr. 

Tack till Daniel! 

FÖR DRYGT ETT ÅR SEDAN gick en önskan, som funnits sedan länge, i 

uppfyllelse när ELM kunde anställa Daniel Giselsson som ungdomsmissionssekreterare. 

Tyvärr blev inte tjänstgöringen så lång 

som vi hoppats på – eftersom denna tjänst hörde till dem som 

ELM-BVs styrelse tvingades avveckla p.g.a. den dåliga ekonomin – 

och därför slutade Daniel sin tjänst den 28 februari. 

Det extra årsmötet den 27 januari beslöt att ungdomsmissionssekreterartjänsten 

skulle tillsättas på nytt, nu på 50%. Daniel har 

fått erbjudande om att gå in i denna tjänst men har avböjt. Arbetet 

med att rekrytera en efterträdare till honom på 50% har därför påbörjats. 

Styrelse och medarbetare vill säga ett varmt tack till Daniel för 

den tid vi haft förmånen att få arbeta tillsammans och för det trogna 

arbete han utfört på ett engagerat sätt. Vi är mycket tacksamma 

över att Daniel lovat att på timbasis, för en tid framöver, fortsätta 

det mycket uppskattade arbetet med Kompassen och med att hålla 

ELMs hemsida uppdaterad. Vi vill önska Daniel Guds välsignelse i 

kommande uppgifter! 

PER HENRIKSSON, ordf. i ELM-BV 

Hemma hos Herren 

ETT LÅNGT LIV I HERRENS TJÄNST. Så kan man sammanfatta 

det liv som Josef Oredsson fick leva 

här på jorden. Vi har fått meddelande om att 

han den 12 mars fått flytta hem till sin Herre 

och Frälsare. Josef har under många år varit 

knuten till vårt missionssällskap, och då inte 

minst till den yttre missionen. Redan 1931 åkte 

han ut till Etiopien som missionär. Han och hans hustru Philippa 

arbetade i Addis Abeba fram till 1935, då den annalkande italienska 

invasionen av dåvarande Abessinien satte stopp för missionsarbete 

i landet. När ELM-BV återupptog arbetet 1945 var Josef en av 

de första att återvända. Eftersom han var ensam – familjen var kvar 

i Sverige – blev det en kortare period. 1967 återvände Philippa och 

Josef till Etiopien-fältet, denna gång för tjänstgöring i Harrar. I 

början av 70-talet placerades Philippa och Josef i Asmara. Den sista 

tjänstgöringen blev vid Lutherska Teologiska Seminariet i Asella 

1979–1981. 

Josefs gärning på missionsfältet spänner alltså över en tid av 50 

år! Hans arbete har inte varit förgäves – fortfarande talar man med 

värme och vördnad om ”Abbaba Josef”, både i Etiopien och i Eritrea. 

Vi minns alltså Josef som missionär, men också som benådad 

predikant och sann missionsvän. Frid över hans ljusa minne! 

PER HENRIKSSON, ordf. i ELM-BV 

är en fördjupningsbilaga till Till Liv som ges ut med 2 nr/år. 

NU MED NY LAYOUT! 

Den kostar endast 60 kr/år för Till Liv-prenumeranter (lösnummer 40 kr). 

Beställ den snarast via talongen i annonsbilagan och du får den 

BegrundaBegrunda 

med Till Livs majnummer. 

KOMMANDE 

NUMMER 

INNEHÅLLER 

BL.A. 

FREDRIK HECTOR – om utvecklingen av nya tolkningsmetoder inom bibelvetenskapen 

ERIK J ANDERSSON – om mission som kärnämne 

JENS-OLE CHRISTENSEN – om auktoritet och ledarskap 

BODIL MÅNSSON OCH KRISTINA RUNESON – om att tala till barn i gudstjänsten 

18 

TILL LIV 04#2007

Mission i Kenya 

Öppna dörrar 

i Kenya 

RUNE OCH KATRINA IMBERG har med sina fyra yngsta barn under tiden 

december 2006 – mars 2007 bott och arbetat på Matongo. Rune har 

bl.a. undervisat på seminariet där samt forskat i ELCKs (Evangelical 

Lutheran Church of Kenya) historia, och Katrina har ansvarat för barnens 

skolgång. ELCK har stått för bostad och vissa resor inom landet, 

övrigt har bekostats av olika svenska organisationer. 

I ETT BREV TILL NILS NILSSON, Nosabyholm, daterat den 28 februari 

1939, skrev Axel B. Svensson från Kenya: ”Dock står det 

fast att om vår Herre Gud beslutat öppna, så stänger ingen.” 

Det har vi verkligen fått uppleva de senaste månaderna här i Kenya! 

Vi kom till Kenya i början av december förra året och förbereder 

oss nu (i skrivande stund) på att återvända till Sverige i 

slutet av mars. Det har verkligen varit en underbar tid! 

Som Axel B. Svensson skrev längre fram i sitt brev är landet 

här ”mycket, rent obegripligt bördigt”. När vi har gått omkring 

i Matongo-området på hembesök har vi vandrat mellan banandungar 

och ananasfält, passerat fält med tebuskar, sett åkrar 

nysådda med majs, och ofta sprungit hem för att slippa de värsta 

regnskurarna. (Att gå i tropiskt regn känns ungefär som 

klädsimning!) 

Vi har träffat många av våra gamla vänner och lärt känna en 

del nya. Det är tydligt att människorna i Kenya har många glädjeämnen 

men också problem, många av dem okända i Sverige. 

Det finns inga socialförsäkringar, det är långt mellan sjukhusen 

och de som har den bästa vården har höga patientavgifter. Därmed 

blir nästan varje sjukdom en kris i familjen eller åtminstone 

en ekonomisk belastning. 

På liknande sätt finns det många glädjeämnen, men också en 

del problem, i den lutherska kyrkan i Kenya, ELCK. Gud har 

verkligen öppnat dörrarna, vilket är ett tacksägelseämne: När 

kyrkan bildades 1963 hade den ca 5 000 medlemmar – nu är de 

ca 100 000! Men det innebär också, att kyrkan hela tiden måste 

tänka över sin verksamhet för att kunna ta hand om sina medlemmar. 

Nu börjar det bli uppenbart att kyrkans administration 

inte lyckats hantera denna tillväxt på ett bra sätt. 

I vissa delar av Kenya – särskilt bland kisii- och pokotstammarna 

– har tillväxten pågått i årtionden. I andra delar av kyrkan 

har utvecklingen stagnerat eller rent av hamnat i en kris. 

Ekonomin är katastrofal (många präster och evangelister har 

inte fått full lön på flera år!). Kanske ännu värre är att många 

präster verkar ha tappat sugen. Det innebär att församlingar 

med engagerade lekmän ändå kan samla stora skaror människor, 

medan andra håller på att gå i stå eller rent av läggs ner. 

Låt oss be att prövningarna som kyrkan nu kämpar med får 

leda till andlig mognad och styrka och att Guds Ord blir ännu 

mer förhärligat och spritt. 

De närmaste åren är därför mycket viktiga för ELCKs utveckling. 

Kyrkan och dess ledare behöver våra förböner – men 

det behövs också nya missionärer i olika uppgifter. De kommer 

att tas emot med glädje, tacksamhet och värme, det är vårt intryck! 

RUNE OCH KATRINA IMBERG 

Horred 


I mötet med … 

Axel B Svensson 

Axel B. Svensson (1879–1967) 

Folkskollärarexamen 1901, tjänst som lärare i Forserum. 1906–1911 ordinarie predikant i Betlehemskyrkan 

(Stockholms Evangelisk-Lutherska Missionsförening. Utgav Nya Väktaren under åren 1907–1967, 

skrev ett antal böcker och diktsamlingar samt deltog i fyra kyrkomöten. 

Axel B. Svensson bidrog aktivt till bildandet av Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner, och var 

1910–1930 dess sekreterare, därefter och fram till sin död dess ordförande. 

Han hade en betydelsefull korrespondens med bl.a. August Strindberg och Ellen Key, och träffade 

dem även personligen. 

Axel B. Svensson var i vida kretsar känd som Axel B. (med B som i Bernhard). Här följer ett personligt porträtt, 

där ’tecknaren’ alltid känt honom som ”farbror Axel”. 

Läs mer i Elsa Bengtssons bok. Kan köpas på BV-Förlag. 

Om min Herre Jesus, 

som på korset dog, gjorde det 

för alla och betalte nog, då har 

också jag, som är arm och svag, 

rätt att ännu hoppas att få komma 

hem till vår Guds Jerusalem. 

Och jag ser i Ordet, att han gjorde 

det, att för mig han vandrat sina 

tunga fjät. Intet återstår, trygg jag 

vila får vid hans ord och hoppas 

att få komma hem till vår 

Guds Jersusalem. 

VID MITTEN AV 1950-TALET fick jag nu och då hjälpa till på ELM- 

BVs dåvarande expedition på Upplandsgatan, när BVs Missionstidning 

eller Nya Väktaren, som sedan 1911 var farbror 

Axels privata tidning, hade kommit från Norrmalms-Tryckeriet. 

Tidningarna skulle adresseras och förses med omslagspapper 

för att sedan i buntar transporteras till 

Stockholm Ban vid Centralen. I regel övervakade 

han personligen att daglönaren fick generös 

ersättning. ”Arbetaren är värd sin lön”, 

brukade han understryka för fröken Ida Nilsson, 

som bevakade kassaskåpet. 

F. Axels generositet var känd i vida kretsar, 

och vid denna tid hände det fortfarande rätt 

ofta att tiggare ringde på expeditionens dörr 

och uppgav sig ha ärende till redaktör Svensson. 

När någon sådan bettlare väl blivit insläppt, kunde 

han i regel en stund senare lämna f. Axels tjänsterum 

med en slant i fickan och ett ord på vägen. För generositeten 

var inte bara finansiell utan rymde också god själavård. 

När jag i tjugoårsåldern köpt min första bil, en Plymouth av 

samma årgång som jag själv, fick jag flera gånger skjutsa f. Axel 

mellan hemmet på Lunkentusvägen i Bromma och expeditionen 

i Vasastaden. Han var en underhållande berättare. Vetgirig 

och intresserad av det mesta kunde han t.ex. förhöra sig om vad 

något nytt slanguttryck, som han hört på stan, kunde betyda. 

F. Axel hade talets gåva, men som förkunnare fick han ändå 

alltid uppleva rampfeber. ”Det är ju Guds ord som ska predikas, 

och då är det noga!” Hans äldste son Sune skrev: ”Jag är 

förblivande tacksam för evighetsperspektivet.” Just detta perspektiv, 

jämte en tydlig åtskillnad mellan lag och evangelium, 

utmärkte hans förkunnelse. Och så predikade han evangelium 

så fritt och villkorslöst som det är oss givet i Skriften. 

Som teolog var han självlärd – i den meningen att han inte 

kunde åberopa några akademiska betyg. Men med 

lärare som Luther, Arndt, Nohrborg och Rosenius 

var han väl förtrogen. ”Axel B. Svensson 

var ovanligt kunnig i den lutherska dogmatiken”, 

yttrade biskop Bo Giertz vid f. Axels 

begravning. ”I en tid då denna inte längre 

lärdes ut vid universiteten, lärde Axel B. 

Svensson i sin Nya Väktaren Sveriges präster 

vad rättfärdiggörelsen genom tron är för 

något. Jag vet det av erfarenhet. På den tiden 

kunde man bli präst utan att veta mycket om 

den rena evangeliska läran. (…) Genom Nya Väktaren 

kom många präster att upptäcka detta goda lutherska 

arv.” 

Det arvet hade f. Axel som den yngste av elva syskon fått med 

sig från sitt hem i Våxtorp i Halland. Den rena evangeliska läran 

med dess evighetsallvar hade han under några vilda sjömansår 

varit på flykt ifrån. Emot den hade han som seminarist i 

Växjö förgäves sökt bevis hos filosofer, bibelkritiska teologer 

och författare. Och den hade fått öppna hans ögon för evangeliets 

hemlighet genom Rosenius ord: ”Du må vara hurdan du 

kan, så är åtminstone dina synder borttagna, utplånade, förlåtna, 

kastade i havets djup – detta skedde i Kristi dödstimme.” 

SAM-ARNE NILSSON 

Predikant, Stockholm 


Öppet forum 

Vill du ge respons på det vi skriver i tidningen? För att vara med och ge inlägg krävs att du uppger 

ditt namn. Skriv kortfattat och i ’god ton’ till: Till Liv, ”Öppet forum”, Sandgatan 14B, 223 50 Lund, 

eller mejla direkt till till.liv.red@telia.com. 

Värna skapelsen och missionen! 

SAXAT OCH UTBLICKAR i Till Liv nr 3/07 får mig att fundera vidare. Här står mycket om vårt 

ansvar för skapelsen och om miljöproblemen. Bo Ekmans omnämnda artikel i SvD 5/2 är 

mycket läsvärd och pessimistisk. Det skrivs om mänskans grundsynd, bortvändheten 

från Gud. Ja, så är det. MEN, när vi blivit rättvända, mot Gud, vad kan vi kristna då 

göra? Mycket! Den hållbara livsstil som efterlyses, tror jag lättare uppnås om vi ofta ställer 

frågorna: ”Vad skulle Jesus ha gjort?” och ”Vad är Guds vilja?” Då kunde mycket 

hända. Vårt resande skulle minska och innehålla mindre flyg, mer kollektivåkande och 

mer samåkande. Våra konsumtionsvanor skulle innehålla betydligt färre och slitstarkare 

prylar och sundare matvanor. Bara för att nämna några exempel. 

Nog är vi kristna kallade att med våra liv visa på ett alternativ till upplevelse- och konsumtionshysterin, 

att gå mot tidsandan. Eller? Och tänk – då frigörs resurser i tid, energi 

och pengar för Guds rike, bland annat för mission! 

En förändring behövs, även om denna sargade jord snart ska förgås och något bättre, 

något ofattbart, väntar! 

LASSE JOHANSSON 

TACK FÖR DIN RESPONS – vi behöver påminnas om att fundera över hur vi själva lever! En 

uppmuntran från Frida Ekström i Insidan (mars) under rubriken ”Förverkliga sig själv 

eller Gud” kan vara en hjälp på vägen: ”Vi kristna har fått ett uppdrag. Nämligen att i 

ord och handling visa på den Gud som skapat oss och inte leva som alla andra, som om livet 

bara gick ut på självförverkligande. En fantastisk möjlighet! Tänk att vi kan få vara 

Guds språkrör i denna värld som bara ropar efter Guds kärlek. Ibland kanske det inte 

känns som om det man gör spelar så stor roll. Men misströsta inte. Lita på att Gud är 

med dig, för det har han lovat. Han vet precis hur du har det och vill utrusta dig med det 

du behöver för att tjäna honom. Och glöm inte bort att de små sakerna man kan göra för 

andra i vardagen är grymt betydelsefulla.” 

EVA ANDERSSON 

Kort & gott • Predikantdagar 

ELMS PREDIKANTDAGAR PÅ STRANDHEM 16–18 mars samlade drygt 

40 predikanter. Komminister Bo Johanneryd från Markaryd 

(författare till bl.a. ”Av predikan – homiletiskt kompendium”), 

undervisade i ämnet ”Homiletik, läran om predikan”. Tydligt 

och kunnigt gick han igenom predikans uppgift, form, förberedelse 

och framförande, samt något om evangeliebokens utformning. 

Det blev även tillfälle att tillsammans fundera igenom 

disposition av några texter. 

Uppdraget att predika kommer från en levande Gud, och 

predikan ska enligt Nya testamentets förkunnelse främst innehålla 

frälsningsbudskapet, men också undervisning och för- 

Bo Johanneryd. 

maning. Ett föredrag behöver däremot inte ha som avsikt att föra människor till tro. 

Predikant Börje Svensson hade till predikantmötet skrivit en uppsats med rubriken 

”Vad menas med begreppet evangelisk-luthersk?”. I den klargjordes de olika begreppens 

innebörd alltsedan reformationen. I dag möts vi ofta av ordet ”evangelikal” (= eng. ord 

för evangelisk). En evangelikal person kännetecknas av att ”1) se Bibeln som Guds ord, 

med auktoritet för tro och liv, 2) tro att Kristus, korsfäst för oss, är vår ende Frälsare, 3) 

tro att omvändelsen är nödvändig för var och en, samt 4) sträva efter att sprida evangeliet 

till allt fler människor. … I de fyra punkterna känner vi igen klassisk kristendom, reformationens 

lära och vår egen, ELM-BVs, andliga profil.” Läs uppsatsen på ELMs hemsida, 

www.elmbv.se! 

Uppsatsen presenterades och diskuterades vid ett öppet och givande panelsamtal, dit 

även deltagarna inbjöds. Vid festkvällen på lördagen bjöds på tal, sång, vittnesbörd och 

mat. Söndagen firades med bl.a. högmässa i Markaryds kyrka. 

EVA ANDERSSON 

foto: sven hammarberg 

Bibelläsningsplan 

Nikodemos 

Nikodemos är ett grekiskt namn, 

men det bars också av judar på Nya 

testamentets tid. En ”Naqdemon 

ben Gorion” nämns i den senare judiska 

traditionen i Talmud som en 

bland de rikaste männen i Jerusalem år 

70, men det är osäkert om det är fråga om 

samma person som i den nytestamentliga 

berättelsen. 

Johannesevangeliets Nikodemos är medlem 

av judarnas råd – tydligen avses Sanhedrin eller 

Stora rådet, som var högsta domstol och beslutande 

organ i alla frågor som den romerska makten 

inte hade lagt direkt under sig. Han tillhör fariseerna, 

som var den teologiskt mest framträdande 

riktningen (även om saddukeerna genom 

sin förankring i templets högre prästerskap hade 

en stark yttre makt). Han var alltså en man med 

makt, anseende och inflytande i det dåtida judiska 

samhället. 

Evangelisten Johannes tar upp tre tillfällen då 

Nikodemos framträder. Kanske har han velat visa 

på hur Nikodemos fördjupas i sin tilltro till Kristus. 

Nikodemos har ofta fått stå som exempel på sådana 

personer (ofta i en hög samhällsställning) 

som känner sig dragna till den kristna tron men 

som till en början tvekar. I Gamla testamentet 

finns motsvarande berättelser om hur uppsatta 

personer söker sig till Israels Gud. De kan komma 

från främmande folk eller från det egna folket 

under sådana tider då den sanna gudstron förföljs. 

APRIL 7 2 Kung 5:1–19 8 1 Kung 18:1–15 

Det berättas också hur den som kämpar för en 

sann gudsdyrkan inte vågar annat än att ta skydd 

av nattens mörker. 

9 Dom 6:25–32 

När Nikodemos kom till Jesus om natten brukar 

detta tolkas som att han var rädd för att bli sedd. 

Somliga menar emellertid att han valde natten för 

att få samtala ostört. Det var vanligt, inte minst 

bland dem som studerade de bibliska skrifterna, 

att man också träffades för att samtala nattetid. 

10 Ps 1:1–6 11 Jes 26:1–19 

12 Ps 119:49–64 13 Rom 13:11–14 

Samtalet mellan Jesus och Nikodemos förs på två 

plan (som så ofta i innebörd Johannesevangeliet). 

Man talar om det jordiska, även om Nikodemos 

säkert anar att Jesu ord har en djupare innebörd. 

14 Joh 3:1–12 

Det första Nikodemos nämner är de tecken som 

Jesus gör. Tecknen var en given utgångspunkt för 

kontrollen och diskussionen, när någon kunde 

tänkas vara Messias. 

15 2 Mos 4:1–17 16 Dan 3:28–33 

Jesus nämner då att människan måste bli född på 

nytt, född av vatten och ande, för att kunna komma 

in i Guds rike. ”Ande” och ”vind” är samma 

ord i Bibelns språk. 


Bibelläsningsplan 

17 Ps 139:1–18 18 Pred 11:1–5 

19 Hes 36:22–36 20 Hes 37:1–14 

21 Jak 1:12–19 

Genom dopet blir man född på nytt. Till dopet hör 

också Guds Ande. 

22 2 Tim 1:6–14 23 Tit 3:3–8 

24 1 Petr 1:13–25 25 1 Joh 5:1–12 

Folkets ledare diskuterade om de tecken Jesus 

gjorde verkligen visade att han var Messias. Till 

slut bestämde man sig för att stoppa hans verksamhet 

och gripa honom. 

26 Joh 7:25–36 

Under lövhyddohögtiden eller lövhyddefesten 

framträdde Jesus i templet och undervisade. 

Denna högtid markerade jordbruksårets början i 

september–oktober, då höstregnen kom efter 

sommarens torka. Till högtiden hörde också bruket 

att ösa vatten på altaret i templet. 

27 Neh 8:13–18 28 Joel 2:21–32 

Nikodemos ställdes nu också inför tvånget att öppet 

ta ställning för eller emot Jesus. 

29 Joh 7:37–52 30 Mika 5:2–6 

MAJ 1 1 Kor 12:1–11 2 Joh 12:37–43 

För tredje och sista gången möter vi Nikodemos i 

berättelsen om Jesu begravning. Jesu närmaste 

och hans lärjungar är borta, men Josef från Arimataia 

ombesörjer begravningen tillsammans med 

Nikodemos, som har med sig en stor kvantitet 

dyrbara produkter till gravläggningen. Den judiska 

ledningen var mån om att de döda kropparna inte 

skulle hänga kvar och orena landet, och romarna 

brukade tillåta att de som avrättats begravdes. 

3 Joh 19:38–42 

För Nikodemos har detta varit den yttersta prövningen 

av hans tro. Hur han sedan upplever påskdagen 

får vi inte veta någonting om. Gamla legender 

har fyllt ut berättelsen med att han döptes och 

sedan fick utstå förföljelse för sin kristna tro. 

4 Ps 118:1–29 5 Jes 53:6–12 

6 Apg 2:41–47 

NÄSTA MÅNAD: TOMAS 

Ur ”11 mennisker i NT– en bibelvandring med Bo Johnson”. 

Illustrationerna är gjorda av Jonas Ahlner. Med tillstånd 

från författaren och Verbums förlag, www.verbum.no. 

www.bv-forlag.se 

Tel: 0435-521 77 

Följ Jesus 

genom hans 

lidande, 

död och 

uppståndelse! 

Uppståndelsen 

och livet – en 

påskvandring 

Egil Sjaastad 

Unna din granne 

… att möta Jesus! 

BESTÄLL DET EVANGELISERANDE JUNI-NUMRET av Till Liv – talong finns i bilagan. 

Dela ut i förening/församling eller till dina grannar. 

Info från Till Liv 

RÄTTELSE BOKPRIS. Tyvärr var vi i förra numret alltför generösa med priset på Bo Giertz’ bok 

Stengrunden. Rätt pris finns på BV-förlags hemsida www.bvforlag.se. Köp och läs! 

ETT BEKYMMER för prenumerationsansvariga Ingrid Holmqvist är när betalning uteblir för 

förnyad prenumeration. Vi har inte möjlighet att manuellt skicka ut nummer i efterhand 

utan ersättning. Tänk på att din prenumeration är en ”tillsvidare-prenumeration”. 

MÅNGA BEHÖVER våra pengar. Ta gärna upp kollekt i din förening/församling till Till Liv! 

EXTRA ANNONSBILAGA medföljer maj-numret av Till Liv. Den innehåller i första hand info 

om årsmöten, men om utrymme finns ges plats till övriga annonser. 

SKRIV GÄRNA TILL Till Livs redaktion om du undrar över något i en artikel – vi försöker gärna 

förmedla det vidare till författaren. Eller skriv till Öppet forum eller skicka in en själavårdsfråga 

(till.liv.red@telia.com; Till Liv, Sandgatan 14, 223 50 Lund). 

TILL LIVS HEMSIDA är snart omarbetad – besök den gärna! www.tillliv.se 

Tack- och böneämnen 

O, ALLSMÄKTIGE, EVIGE GUD, du som genom Mose förde ditt folk ut ur Egypten och befallde 

det att årligen fira påsk och äta påsklammet – för oss ut ur det andliga Egypten och 

ge oss av det sanna påsklammet, din Son Jesus Kristus. Lovad vare vår Herre Jesus Kristus, 

som denna dag vunnit seger över döden och för oss öppnat vägen till evigt liv och 

nu lever och regerar med dig och den helige Ande i en gudom, från evighet till evighet. 

• • 

TACKA SÄRSKILT FÖR 

• att Jesus gick lydnadens och lidandets 

väg i kärlek till oss 

• att vi i nattvarden så konkret får ta emot 

Jesus Kristus själv 

• att Jesus uppstått och lever i dag 

• att Jesus genom sin död och uppståndelse 

besegrade synden, döden och djävulen, 

och att den som tror på honom en 

dag får ett evigt liv med honom 

• Jesu stora herdeomsorg och kärlek till 

oss vilsna människor 

• Karins, Runes och Katrinas vistelse och 

arbete i Kenya 

• Daniels korta men viktiga arbete i ELM, 

och be om en ersättare 

• Josef Oredssons långa och trogna tjänst i 

Guds rike 

• ELMs predikanter, och be att de får stor 

frimodighet att predika, undervisa och 

förmana, så att fler kommer till tro och 

lär känna Jesus Kristus. 

BÖN UR PSALMBOKEN (BEARB.) 

BE SÄRSKILT 

• om att rätt kunna förstå Guds viljas 

hemlighet i Jesus Kristus 

• om att var dag få ta emot den rättfärdighet 

som Jesus vunnit åt varje människa 

• om att Guds folk får herdar med Kristi 

sinne 

• om att kunna förtrösta på att det Gud 

lovat kan han också göra, och på att 

hans nåd är nog och ny varje dag 

• Strandhems bibelskola, för ekonomin, 

om elever till nästa höst, om intresse hos 

många 

• om Guds välsignelse över ELMs missionsarbete, 

och be särskilt för Mery och 

hennes familj 

• för missionssekreteraren för Peru, 

Henrik Birgersson, som nu varit sjuk en 

längre tid och om hans tillfrisknande 

• om beskydd och välsignelse över Roland 

Gustafssons vistelse i Afrika 

• för alla planerade årsmöten och läger. 

Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet. Den som 

tror på mig skall leva om han än dör. JOH. 11:25 


ELUs årsmöte 28 april 

Missionsgården Strandhem. 

För mer info, se förra annonsbilagan. 

ELM Syds sommarmöte 

14–15 juli 

Välkomna till årets sommarmöte. 

Läger på Missionsgårdarna 

i sommar 

För mer info, se annonsbilagan! 

BREANÄS 

16–21 juli Bibelcamping 

3–5 augusti Plus-läger (åk 6–7) 

6–7 augusti Barnläger åk F–2 

7–10 augusti Barnläger åk 3–5 

FALKETORP 

29 juni–1 juli Sommarläger 

FRIDHEM 

9–10 juni Barnläger 

23–29 juli Sommarlägervecka 

STRANDHEM 

16–17 juli Barnläger åk F–1 

16–19 juli Barnläger åk 2–5 



23–27 juli Bibel- och gästvecka 

2–5 augusti PULS 

7–10 augusti Plus-läger 

17 augusti Bibelskolan startar 

ÅHUS 

16–22 juli Campingvecka 




27–29 juli Kristen semesterhelg 

6–10 augusti Plusläger (Åk 6–7) 

20–24 augusti Bibel- och gästvecka 

”Lammets blod” 

är temat när vi samlas till ELM-BVs årskonferens 2007 

på Missionsgården Fridhem 

Fredag 15 juni 

16.00 Välkomsthälsning 

Jan-Ulrik Smetana 

16.30 Predikan 

Abels blod – Jesu blod, 

Hebr. 12:24–29 

Thor Fremmegård 

17.30 Middag 

19.00 Kvällsmöte 

Guds nåd – min räddning 

Ato Endale Augichew, 

generalsekr. i EELC. 

Kören Glädjebud 

Lördag 16 juni 

9.00 Predikan 

Guds ord – min enda räddning, 

Jak. 1:21 

Ingemar Helgesson 

10.00 ELM-BVs enskilda årsmöte 

12.00 Lunch 

18.30 Festkväll 

Guds Son – min räddning, 

Rom. 4:4–5 

Qes Dawit Tufa, ordf. i EELC 

Hälsning av hemmavarande 

missionärer Rakel 

Smetana och Hanna-Karin 

och Workneh Hechamo. 

Söndag 17 juni 

9.30 Jesus blod – utgjutet för 

många till syndernas förlåtelse, 

Matt. 26:28. Missionen 

i hemland och utland. 

Roland Gustafsson m.fl. 

Fototävling till almanacka 2008 

NU FINNS DET EN CHANS FÖR DIG som har känsla för att ta vackra färgbilder 

att få med någon av dem i 2008 års almanacka!Temat är: Guds närvaro 

i vardagen. Närbilder gör sig bäst till bildformatet i almanackan. 

Deadline: 1 juni. Se annonsbilagan för mer info. 

11.00 Predikan 

Lammets blod – Inför 

tronen i himmelen, 

Upp 5:9–11 

Thor Fremmegård 

12.00 Lunch 

14.00 Högmässa i Vännäs kyrka 

Kallelsen till Guds rike, 

Luk. 19:1–10 

David Appell, 

Roland Gustafsson. 

Sång av Glädjebud 

17.00 Avslutning 

Per Henriksson 

Barnsamlingar anordnas! 

Pris för mat och logi: helpension 

585 kr, festkväll 100 kr. Familjerabatt 

ges. Möjlighet till plats för 

tält och husvagn finns. Begränsat 

antal bäddar. 2–4 bäddsstugor på 

campingplats. 

Anmälan senast 15 maj: Fridhems 

hemsida, www.fridhem.info eller 

Lissie Eklund: 0935-121 00. 

Väl mött i Herren Jesu namn! 

Beställ det 

evangeliserande 

sommarnumret! 

ANVÄND TALONG I ANNONSBILAGAN 

Res med buss till 

ELM-BVs årsmöte 

Vi kör på torsdag kväll 14 juni ca 

kl. 20 från Lund med upptagning 

utefter vägen mot Vännäs, 

Umeå. Vi kör tillbaka söderut på 

söndagskvällen och beräknas 

vara hemma mitt på dagen på 

måndagen. 

För mer information, kontakta: 

Gösta Davidsson, info@davidssonsbuss.se, 

0431-44 12 30, 

Sven Gunnar Gunnarsson, 

info@exodusresor.se, 

046-14 05 90. 

Pris: ca 1 100 kr ToR. 

Smala Gränd 5, 111 39 Stockholm 

Tel 08-700 51 60, fax 08-700 51 69 

www.elmbv.se pg 5 58 43-7, bg 476-1144 

Ordförande Per Henriksson 

08-750 53 60 

E-post ordf@elmbv.se 

Missionsföreståndare Roland Gustafsson 

Tel 0435-503 55, 070-657 55 32 

Fax 0435-522 05 

E-post roland.gustafsson@elmbv.se 

Adminstrativ chef Jakob Birgersson 

Tel 08-700 51 64, 0735-33 95 88 

E-post jakob.birgersson@elmbv.se 

Kassör Ingegerd Johansson 

Tel 08-700 51 62 

E-post ingegerd.johansson@elmbv.se 

Missionssekreterare 

Carlåke Söderlind (Etiopien) 

Tel o fax 0613-430 00, 070-658 30 33 

E-post carlake.soderlind@elmbv.se 

Karin G. Ekström (Kenya) 

Tel 0435-506 65, 070-241 82 30 

E-post karing.ekstrom@elmbv.se 

Henrik Birgersson (Peru) 

Tel 0241-79 40 79 

E-post henrik.birgersson@elmbv.se 

Daniel Giselsson (Informationsassistent) 

daniel.giselsson@elmbv.se 

Evangelisk Luthersk Mission-Syd ELM Syd 

www.elmsyd.se pg 38 16 87-3, bg 917-4418 

Ordförande Anders Månsson Tel 0431-290 56 

E-post bodil.mansson@mbox301.swipnet.se 

Expedition: ELM Syd c/o Erling Hansson, 

Boarp PL 2047, 280 23 Hästveda. 

Tel 0451-370 97. Fax 0451-370 18. 

E-post erling.hansson@lm.lrf.se 

Evangelisk Luthersk Mission-Ungdom ELU 

www.elmbv.se/elu pg 3 16 86-9, bg 305-0960 

Ordförande Simon Nilsson. Tel 042-12 90 22 

E-post simonnilsson@hotmail.com 

Kassör Jakob Birgersson, ELM-BV (se ovan) 

BV-Förlag 

www.bv-forlag.se pg 87 81 74-2, bg 503-3147 

Smålandsvägen 48, 286 35 Örkelljunga 

Tel 0435-521 77, fax 0435-522 05 

E-post info@bv-forlag.se 

Kristen bokhandel i Helsingborg 

Tel 042-14 57 22. Bollbrogatan 8 

TILL LIV 

www.tillliv.se pg 607 98 93-1, bg 5545-1330 

Ägare och utgivare ELM-BV 

Ansvarig utgivare Nils-Göran Nilsson 

Redaktör för Till Liv 

Eva Andersson, tel 046-39 93 65 

Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

E-post till.liv.red@telia.com 

Redaktionsråd för Till Liv 

Lars Göran Brandt, Rebecka Engström, 

Roland Gustafsson, Lars-Åke Nilsson, 

Redaktör för Begrunda 

Peter Henrysson, tel. 046-211 84 61 

E-post begrunda.red@telia.com 

Grafisk form Cia Björk 

Expedition & annonser 

Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

Tel 046-39 93 60, fax 046-39 93 61 

E-post till.liv.design@telia.com 

Annonser insändes senast: 10:e jan, mars, maj, 

aug, okt, nov. 

Kostnad för privata/kommersiella annonser: 

9:50 kronor/spaltmillimeter, min pris 125 kr 

(ELM/ELU-föreningar: 5 kr/mm) 

Till Liv, 11 nr/år 

Ordinarie 420 kr; stud. m. eget boende 225 kr 

”Pastorsprenumeration” 250 kr 

Begrunda, 2 nr/år 

Bilaga i Till Liv 60 kr/år för Till Liv-prenumeranter 

Endast Begrunda 80 kr, lösnummer 40 kr 

Prenumeration pg 607 98 94-9 

Ingrid Holmqvist, tel 0910-960 31 

Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge 

E-post prenumeration.tillliv@hotmail.com 

Taltidning Ingrid Holmqvist, tel 0910-960 31 

Tryck Norra Skåne Offset Hässleholm 

11:e årgången ISSN 1402-1838 

Fler annonser i bilagan! 


POSTTIDNING 

B 

Vid obeställbarhet återsänds tidningen till: 

Ingrid Holmqvist, Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge 

.. 

En karleksforklaring 

.. 

JAG SITTER EN SÖNDAGSMORGON i kyrkan i Lanzhou i Kina 

och väntar på att diakonen skall komma med nattvardsbrödet. 

Eftersom det är så många gudstjänstbesökare (ca 2 000) 

och kyrkan är byggd i flera våningar går man inte fram till 

altarringen för att ta emot det. I stället delas oblaten ut till 

alla i bänkarna och sedan äter man den när alla fått sin del. 

Diakonen lägger oblatbiten i min hand och jag betraktar 

brödet. Det ser så oansenligt ut. Min inte alltför välskötta 

hand har blivit ganska fårad genom åren och är inte precis 

något som jag med stolthet visar upp. Plötsligt slås jag av det 

överväldigande i situationen. Här sitter jag faktiskt med 

Kristi kropp i handen. Gud själv som är skapelsens Herre, 

han som format min hand, han kommer till mig. Han låter 

mig fysiskt uppleva sin närvaro, han ger sig själv åt mig och 

låter mig förvandlas i mötet med honom. 

En Gud som vill komma så nära människan att han låter 

sig upplevas utan några förskönande utsmyckningar, det 

kan inte vara annat än medlidande med människan. En 

Gud, som trots sin makt inte drar sig för att förnedra sig och 

låta sig läggas i en människohand, det kan egentligen inte 

förklaras. 

Det måste vara den yttersta kärleken. 

GUNNEL HJORT 

NÄSTA NUMMER UTKOMMER CA 4 MAJ 

Vi läser Apostlagärningarna 

Profeten Joel om Anden som kommer 

Den helige Ande i våra liv 

Saliga de barmhärtiga 

BERÄTTAT OM NIKODEMOS I 

SAMBAND JESU BEGRAVNING: 

Även Nikodemos kom dit, 

han som första gången hade 

kommit till Jesus om natten. 

Han hade med sig en blandning 

av myrra och aloe, omkring 

hundra pund. JOH. 19:39

april 2007 - Till Liv

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?