04.11.2014 Views

april 2007 - Till Liv

april 2007 - Till Liv

april 2007 - Till Liv

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Liksom får lyssnar till<br />

herden och kommer när<br />

han kallar, så lyssnar<br />

församlingen till Jesu<br />

röst i Bibeln och går<br />

”<br />

dit han kallar.<br />

trygghet. Liksom får lyssnar till herden och kommer när han<br />

kallar, så lyssnar församlingen till Jesu röst i Bibeln och går dit<br />

han kallar. En främmande röst känner de inte igen. Jesus säger:<br />

”mina får lyssnar till min röst” (Joh. 10:27; förf. kurs.).<br />

Grönare gräs och vilsna får<br />

Allt detta som ger fåren harmoni och trygghet i en farofylld<br />

värld är uteslutande herdens förtjänst. Får är sådana att de<br />

tycks ha uppfattningen att gräset är grönare på andra sidan<br />

stängslet. Det ska inte mycket till för att de ger sig iväg från den<br />

övriga hjorden. Dessutom är det ofta så att får inte märker att<br />

de är på väg bort. De går med huvudet nerböjt i det härliga friska<br />

gräset, steg för steg framåt – eller snarare bortåt. Bibeln säger<br />

om oss människor att vi gick alla vilse som får, var och en<br />

gick sin egen väg (Jes. 53:6). Som människor dras och lockas vi<br />

lätt bort från tryggheten hos Jesus.<br />

Bibeln talar om köttets begär – en benägenhet att dras till det<br />

som lockar bort från Gud. När Guds Ord förbjuder något lockar<br />

det särskilt mycket. När Herren sätter gränser i sitt Ord tycks<br />

oss alltid gräset vara grönare på andra sidan. Det finns så mycket<br />

här i världen som lockar, att man lätt fäster blicken neråt – på<br />

det jordiska. Så kan man ta steg för steg bort från Jesus utan att<br />

egentligen förstå att man är på väg att komma bort från honom.<br />

Ett får som kommit ifrån flocken, och som varken kan höra<br />

den övriga flockens bräkande eller herdens kallande röst, hittar<br />

inte tillbaka. I det avseendet skiljer sig får från många andra<br />

djur. Ett får kan ändå efter ett tag upptäcka att det kommit bort<br />

– fåret kan få en känsla av att vara ensamt, det har inte de andra<br />

foto: eva andersson<br />

fåren med sig. Men när ett får känner att det kommit bort vänder<br />

det inte hemåt. Det har snarare en förmåga att gå än mer vilse.<br />

Ofta börjar fåret i en sådan situation att bräka intensivt och<br />

oroligt. Det stressar upp sig och blir till slut närmast paralyserat.<br />

Det flåsar intensivt och skakar kraftigt. Det bräker allt mer<br />

sällan och ligger bara och trycker. I en omgivning med rovdjur<br />

blir ett sådant får snart ett byte.<br />

En människa som inte lyssnar till Jesu röst i Bibeln märker<br />

inte själv att hon är på fel väg. Förr eller senare kan hon få en<br />

känsla av att allt inte står rätt till. Men i stället för att vända om<br />

till Herren, trasslar hon lätt till det ännu mer. Människor som<br />

kommit bort från Gud vet inte hur de ska hitta tillbaka till<br />

tryggheten. I sin oro dövar man sig med alla slags osunda beteenden.<br />

Allt som vi i dag möter av otrohet och lösa sexuella förbindelser,<br />

alkohol och festande, missbruk av tabletter och droger<br />

osv. är närmast att betrakta som ett desperat rop efter hjälp.<br />

Människans hjärta är oroligt tills det finner vila hos Jesus. <strong>Till</strong><br />

slut kan en människa bli så handlingsförlamad att hon ger upp.<br />

Hon känner då bara likgiltighet för tillvaron och livet.<br />

Herden letar och ropar<br />

En herde som letar efter ett förlorat och uppgivet får måste<br />

komma helt nära för att fåret ska höra herden. Hans röst är helt<br />

avgörande. Jesus letar efter många förlorade människor. På olika<br />

sätt försöker han komma så nära att de kan höra hans röst.<br />

När hans ord når en människa kan hon känna igen Jesus och bli<br />

räddad. När Herrens ord inte når en människa är allt hopp om<br />

räddning ute. Och om ingen räddning sker, är hon till sist evigt<br />

förlorad.<br />

I en sådan situation känns bilden av fåren inte längre så idyllisk.<br />

Men kanske är det just då som herdens egenskaper framstår<br />

som klarast. Jesus är den gode herden. Han söker efter det<br />

som är förlorat. Han har gett sig ut i en farofylld värld för att<br />

söka upp hela människosläktet. Men han satte inte bara sitt liv<br />

på spel – han offrade det frivilligt för att rädda oss alla. Utan<br />

herdens uppoffring är räddning utesluten för förlorade får.<br />

Utan Jesu offerdöd i vårt ställe är vi alla förlorade. I dag står Jesus<br />

vid vår sida och kallar på oss för att vi ska lyssna till honom<br />

och komma till honom.<br />

Ett bortkommet får får bäras hem<br />

Ett upphittat får kan herden inte driva framför sig hemåt. Han<br />

måste ta det i sin famn och bära det hem. Så behöver en återfunnen<br />

syndare mycket omsorg. Inte en dag vill Jesus tvinga en<br />

människa att springa hemåt själv. Han leder på rätta vägar för<br />

sitt namns skull. Han har sin ära i att föra syndare till salighet.<br />

I sin församling här på jorden vill Herren låta sina får få den<br />

vård de behöver på vägen hem till himmelen. De kan inte drivas<br />

framåt, de måste bäras av Herren själv – i Ordet och sakramenten.<br />

I dopet smörjer han mitt huvud med den helige Ande. I<br />

nattvarden låter han frälsningens bägare flöda över till mig. Så<br />

följer mig ”den gode herden” med sin godhet och nåd i alla<br />

mina livsdagar, för att jag ska få bo i Herrens hus för evigt.<br />

DAVID APPELL<br />

Präst och f.d. fårägare, Skellefteå<br />

10 TILL LIV 04#<strong>2007</strong>

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!