Hållbarhetsanpassade transporter. En rättsvetenskaplig ... - Vinnova

* har körts längre än 160 000 km (avseende motorfordon tyngre än 3 500
kg).
Denna skyldighet omfattar dock inte brister som beror på den som brukat
fordonet eller rena olyckshändelser. Tillverkaransvaret för bilens emissioner gäller
således inte om bristerna beror på följande omständigheter:
• Bilägaren har underlåtit att genomföra sådan underhållsservice som behövs för
att bilens utsläppsbegränsande anordningar skall vara funktionsdugliga,
• Bilägaren har vid bensinmotordrift använt annat drivmedel som kan innebära
att de utsläppsbegränsande anordningarnas funktion försämras samt
• Bilägaren har bytt dessa anordningar mot nya delar som ur miljösynpunkt är
sämre.
Om det skulle visa sig att fordon inte klarar de krav som ställs skall
naturvårdsverket förelägga fordonstillverkaren att vidta de åtgärder som behövs
för att åtgärda bristen. 432 Föreläggandet kan kombineras med vite.
Eftersom de lägre miljöklasserna är frivilliga har det resulterat i att flera
bilmodeller klassats i miljöklass 3 av den enda anledningen att producenterna inte
vill åta sig det utökade tillverkaransvaret. Skillnaderna är relativt omfattande
mellan miljöklass 1 och 2 i detta avseende. T.ex. är hållbarhetskravet för
personbilar tillhöriga miljöklass 2, 5 år eller 8 000 mil. För att i stället klassa
personbilsmodellen i miljöklass 1 utökas hållbarhetskravet till 10 år eller 16 000
mil. 433 Många av de fordon som klassats i miljöklass 3 skulle alltså kunna klassas
lägre om man endast såg till fordonets miljöegenskaper.
En nyhet som har tillkommit i bilavgaslagen i samband med MB:s tillkomst
är en bestämmelse från LKP om att bensin som bl.a. är avsedd för motordrift och
som är av viss kvalitet skall inordnas i miljöklasser. 434 Den närmare
specificeringen av dessa klasser och de kvalitetskrav bensinen skall uppfylla
redovisas i bilaga till lagen. Det finns än så länge endast två miljöklasser, 3 och 2
varav miljöklass två i sin tur är uppdelat på två kategorier, 2a och 2b. Dessa två
kategorier är anpassade till motorer med resp. utan katalytisk avgasrening.
Som nämndes inledningsvis är bilavgaslagstiftningens huvudsyfte att
förebygga att motordrivna vägfordon orsakar skador på människors hälsa och på
miljön genom avgasemissioner. Denna syftesbeskrivning är bra i sig men syftet har
inte omsatts till rättsregler som leder till att syftet kan uppfyllas. Om så vore fallet
432 7 § bilavgaslagen och 13 - 14 §§ bilavgasförordningen.
433 Tillverkaransvarets innebörd är alltså att tillverkaren ansvarar för att resp. bil klarar de
gränsvärden som anges i bilagorna under fastställd tid eller sträcka.
434 3 a § bilavgaslagen.
143